Fjäderfädagen i Hemse.

Föredrag om rationell hönsskötsel.
Vid FjäderfäaveLsföreningens årsmöte i går lämnades bl. a. även en redogörelse för föreningens avelscentrum för vit leghorn i Alva. För att reparera den skada, som uppkom, då man vid senaste hönstyfusepidemien måste nedslakta största delen av djurbesättningen, inköptes under föregående år ett 120-tal avelsdjur. Dessa ha nu av Svenska avelsföreningens konsulent blivit hopsatta till ett tiotal avelsstammar, varför avelshönsgården i Alva nu står mycket väl rustad. Från hönsgården försåldes under år 1937 174 avelsägg, 2,108 daggamla kycklingar, 408 st. 8-veckors hönskycklingar samt 51 st. avelstuppar, varav 21 blivit plomberade av S. F. F:s konsulent.
Efter en halvtimmes kaffepaus höll konsulent S. af Ekenst am ett par föredrag om rationell hönsskötsel, vilka åhördes av ett 100-tal intresserade hönsodlare från olika delar av ön.
Först behandlade tal. en del detaljer beträffande hönshusens inredning och redogjorde därefter utförligt för olika synpunkter på djurens utfodring. Hönsen äro vanedjur, sade han bl. a., och av denna anledning bör man icke utsätta dem för många experiment med foderblandningar. En lämplig mjölfoderblandning, som användes vid S, F. F:a kontrollstation i Nykvarn, är följande: Sammalet vete 12 kg., vetekli 30, havremjöl 15, majsmjöl 15, hömjöl 6, soyamjöl 10, köttmjöl sfrömmingshömjöl 5, mineralblandningar 0,5, kalkstensmjöl 1,1 och koksalt 0,4 kg. En annan lämplig foderblandning, som är byggd på hexnmaproducerat foder, består av 29 kg. vetemjöl, 27 kg. havre, 30 kg. vetekli och 14 kg. luzernhömjöl samt 6 kg. potatis och 10 liter skummjölk, vartill kommer mineralsalter i form av kalkmjöl och koksalt.
I sitt andra föredrag påpekade konsulent af Ekenstam, att fodret visserligen är av stor betydelse, men att hönsmaterialet är lika viktigt. Ett vanligt fel är, att vi gallra för litet. Låt de svaga dö, och lägg dem icke i värmeugnar för att de skola ta sig! Kläckningen bör ske så tidigt som möjligt, helst i mars eller april och i varje fall aldrig efter maj månad. Dylika kycklingar utvecklas nämligen sämre och börja värpa sent, medan däremot de tidigare kläckta börja värpa i augusti och september, just när priskurvan nått botten och befinner sig i uppgående. Sedan alltså allt sjukt och svagt inom besättningen blivit bortgallrat, uttages eliten av de kvarvarande till avel. Härvidlag är dock att märka, att tuppen spelar betydligt större roll än hönorna, varför man bör vara ytterligt försiktig vid valet av sådan, och då man funnit en, som visat sig fördelaktig, bör denne användas flera år i följd. Tal. betonade med skärpa, att en hönsodlare på inga villkor får taga handjuret ur den egna besättningen, enär inavel därigenom uppkommer och blir till men för besättningens kvalité.
I fortsättningen lämnade konsulent af Ekenstam en utförlig redogörelse för de vanligaste hönssjukdomarna, hur man känner igen dem och hur de på bästa sätt bekämpas.
Efter de instruktiva föredragen, som belönades med kraftiga applåder, uppstod diskussion om bl. a. fördelen av tidig ruggning, huruvida fodret skall läggas i ströet eller i tråg — föredragshållaren förordade det senare, såvida det ej finns spillbord — och sist påpekade agronom W. Ericsson, att det på Gotland finns en utmärkt ersättning för snäckskal i gotlandsören, som till en början lämpligen gives hönsen i samband med snäckskal, för vilka kvantiteten dock undan för undan minskas. Häri instämde även fröken Laura Stålhandske, som påpekade, att gotlandsören visat sig innehålla betydligt mera kalk än snäckskalen.
Dagen ordförande, lantbr. Malcus Andersson, Stjärnarve i Eksta, avtackade slutligen såväl föredragshållare som deltagare och uttryckte sin förhoppning om att vad som sagts skulle bära frukt bland Gotlands hönsodlare.
Till föreningen, som under året hade 272 medlemmar, anslöto sig under dagens lopp ytterligare ett 15-tal hönsodlare.
Senare på kvällen höll styrelsen sammanträde och konstituerade sig därvid sålunda: ordf, riksdagsman Bodin, Lokrume, v. ordf. lantbr. Malma Andersson, Eksta, sekreterare och skattmästare agronom Wald. Ericsson, Hemse.

Gotlands Allehanda
Lördagen 22 Januari 1938
N:r 17

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *