1899 ur gotländsk synpunkt.

Då vi vid början af det år, som var 1800-talets sista, i en kort revyr kastade en blick tillbaka på det år som då nyss flytt, uttalade vi med en tanke på det kommande året såsom vår bästa önskan vid början af det år, hvars sol nyss börjat lysa, natt år 1899 måtte blifva godt och lyckobringande, att de sista timmarna af vårt sekel måtte för Gotlands land och folk svinna hän under fred, ro, inre förkofran oeb välmågan.
När vi i dag kasta vårn ögon på dessa ord, är det oss, som hade vi skrifvit dem i går. Och dock är det nu redan ett är sedan dess. Seklets afton har kommit och gått, och redan ha vi tagit ett par steg in på 1900-talet. Men på samma gång vi sålunda konstatera huru tiden flyr som en fågel på snabba vingar, konstatera vi äfven och med tacksamhet mot försynen, att våra önskningar vid det nyss flydda årets början blifvit uppfylda i rikt mått.
Ute i den stora världen ha ofridens och slaktningarnas åskor rullat, man till oss ha endast de sista döende återljuden af kanonaderna nått på ryktets vinge. Sverige och med det äfven det lilla Gotland, förposten vid Svea rikes portar, har ännu ett år fått njuta fredens välsignelser och i hägn däraf fortgå på in säkert om ock sakta framåt ledande utvecklings och förkofrings väg.
Sakta säga vi, och väl är att så är. På ett normalt och lugnt framåtskridande följer sällan en bedöfvande och förlamande reaktion, säsom följden blott allt för ofta blir, dä utvecklingen tar den nervösa fart, rom synes vilja gå själfva tiden förbi.
Allt har sålunda gått lugnt och stilla framåt. På det politiska lifvets område har året — ehuru det såsom slutpunkten på en treårsperiod inom riksdagens andra kammare väl älven här kunnat gifva tillfälle till hårda fejder — varit förvånande fredsamt. Detta jäfvas ej däraf, att vi här i Visby hade en liten och nog så liflig valkampanj, hvars små insjövågor dock för länge sedan gått till ro. Genom utgången af valet i staden fick länet den äran att i riksdagen representeras af ej mindre än två präster, däraf den ene som bekant t. o. m, är vår stiftsschef, samt af en landtbrukare, Nåväl — proportionerna äro ju ej vidare normala, men man har ju så velat ha det.
Vår modernäring, jordbruket, har under året under dugande och för saken varmt intresserade mänsledning tagit ytterligare några steg framåt. Den ena ofruktsamma myrvidden efter den andra har af odlarens spade gjorts till låndig och skördebärande mark, och på de gamla tegarna ha skördar spirat och mognat, om ej så rikt som under år 1888, så dock mer än tillräckligt för öns behof.
Inom det till jordbruket hörande betodlingsområdet har under året och särskildt under dess sista dagar en visa nervös oro gjort sig märkbar. Betodlarne ha i sitt eget välförstådda intresse börjat röra på sig för att genom sammanslutning med enade krafter söka betinga sig högre pris å denna odlings produkter. Och intet ondt däri Tvärtom, det ligger i denna rörelse ett bevis på lifaktighet, vakenhet och framåtskridande. Och allt sådant är godt. D. v. s. gods så till vida som framåtskridandet sker med tagen hänsyn till de omständigheter som äro för handen. Och till en sådan betänksam, ej nervös och öfverdrifven utan måttfull och sensed utveckling vilja vi mana våra landtmän särskildt i denna sak. Eljes är det fara värdt att de skada i st. f. att gagna sig själfva.
Hand i hand med jordbrukets utveckling går eller borde åtminstone gå en välordnad boskapsekötsel. Härutinnan har nog hittilldags mycket brustit på Gotland. Men äfven i det stycket börjar det att ljusna. Ett par bevis på utveckling härvidlag äro, att under året utredning gjorts af frågan om förändrade principer för nötboskapepremiering samt att hushållningssällskapet beslutat om införandet af årliga fårpremieriagar inom alla gillesområdena. Af för boskapsskötselns uppdrifvande stor genomgripande betydelse är älven, att under året frågan om inrättande af ett slakthus i Visby bragts till sin lösning. Och om det ännu finnes en landtman, som tviflar på denna institutions förmåga att höja och främja boskapsekötseln, skall han förvisso nu snart nog få klarhet om sitt misstag.
Af största betydelse För landtbrukaren är, som vi alla vets, att samfärdseln mellan olika orter är så bekväm som möjligt. Ty ju lättara kommunikationerna äro, desto lättare är det ju att nå afsättningsorter för landtmannaprodukter. Och i detta afseende har Gotland under 1899 tagit ett duktigt stag framåt, såväl med afseende på samfärdseln inom ön som mellan ön och fastlandet. I det förra afseendet har ej litet blifvit gjordt genom Tingstäde-järnvägens fullbordande, och söder ut ha arbetena å Hemse-Hafdhem samt Ronehamn-banorna drifvits med sådan fart, att de redan kunnat användas för bettransport. Förbindelsen med fastlandet och ön bar afsevärdt förbättrats därigenom att ångfartygsbolagot Gotland anskaffat tvenne nya ångare, af hvilka den ens dessutom särskildt fylt landthamnarnas behof af snabba sjöfartsförbindelser.
I industrielt afseende har äfvon ett framåtgående förmärkte. Cementfabriken har genom utvidgade affärsförbindelser gått framåt, möbel- och snickeriindustrien bar fått nytt uppsving genom den förut bifintliga fabrikens modernisering och genom anläggandet af en ny i samma bransch. Och vår yngsta industri, konservering af frukt och grönsaker, har visat sig slå så val ut, att man redan är beredd att afsevärdt utvidga verksamheten på detta område.
Kasta vi så blicken särskildt på staden, så se vi att äfven där allt varit sadt i framåtskridande.
Så ha stadsfullmäktige beslutat ou genomgående reformering af vårt polis väsende; stora summor ha anslagits till hamnförbättringsarheten, och under året ha arbetena med kloaklednings nedläggande belrifvits med fart och energi.
Den synnerligt viktiga belyssingsfrågan blef väl ej löst under 1899, men beslut om dag för dess afgörande fattades likväl, och är den därmed bragt från det ovissas område till det verkligas.
En liflig bygnadsverksamhet har äfvan under året gjort sig gällande, säskildt utanför staden å det s. k. Södervärn, där en hel liten stad af arbetarebostäder växt upp. Och detta har äfven varit af behofvet påkalladt, ity att vid höstflyttningen verklig brist på bostäder yppade sig.
Vår gamla domkyrkas restaurering har under året påbörjats, liksom även förberedande åtgärder för ringmurens konservering vidtagits.
I ett för allt kan sålunda sägas, att såväl Gotlands landsbygd som dess stad-varit stadda i jämn utveckling under 1800-talets sista år.
Härtill må läggas, att året ur hälsosynpunkt varit rätt gynsamt — om man undantager ett par rätt hotande epidemier af nerv- och skarlakansfeber samt difteri; att väderleken varit öfvervägande god och gynnsam och att vi förskonats från större olyckor och missöden. Af sådana må den uppseendeväckande kollisionen mellan ångarne Roma och Polhem dock antecknas.
Mot årets slut uppskakades man af det ena brottet efter det andra. Här intraffade slag i slag mord, däraf antagligen ett barnamord, en sak, som dock aldrig blef utredd, djärfva förfalskningar och stölder samt själfmord. Dessa händelser satte en mörk fläck på det eljest ljusa minnet af det svunna året.
Ur tiden och bort från ett verksamt och gagnerikt lif gingo äfven flere gotländske män under 1899. Med saknad anteckna vi bland de bortgångne fabrikör P. A. Hellgrens, konsul R. Cramérs och öfverste O. Carlstedts namn. De hvila i frid och deras gärningar som följa dem efter mana oss att, så som vi det kunna, efterlikna dem i troget arbete för hembygdens väl.
Vi sluta sålunda denna korta revy — hvilken visst ej gör anspråk på att vara uttömmande och fullständig — med en blick mot grafvarne. Och hvarför skulle vi ej vid ett tillflille som detta göra det. Det bör ligga en eggelse till framåtgående, till ärligt och troget arbete i den tanken, att vår tid är kort och att vårt lif flyr bort som en skugga.
Må därför, då vi — med tack till försynen för allt det goda som blifvit oss beskärdt under det flydda året — blicka tillbaka på det som varit och framåt på det som skall komma, vår lösen blifva:

»Till kamp och strid för gods och rätt framåt då dagen varar!
Se, kvällens tid för mödans ätt en evig hvila sparar.»

Och följa vi alla denna lösen, skall för visso året som nysa grytt blifva, hvad vi alla önska,
ett gott nytt år.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 3 Januari 1900
N:r 1

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *