äro vi för tillfället. Sofie, som afgick i vanlig tid härifrån i går morgse, återvände nämligen hit vid 1/2 9 tiden i dag på morgonen utan att ha kunnat utväxla post, hvadan alltså gotlandsposten kom tillbaka hit igen. Orsaken härtill är naturligtvis att söka i gårdagens stormiga väder, hvilket icke blott hopade isen utanför Vestervikskären, utan äfven medförde en snötjocka, som gjorde det alldeles omöjligt för Sofias befälhafvare att — som man säger — se handen för ögonen, och under sådana förhållanden var ej att tänka på att söka allt för mycket närma sig den skäruppfylda kusten. Alltså återvände ångaren hit för kola och befria sig från den onödiga last af is, som ett dygns kamp mot snö, köld, och vågor gifvit fartyget. Vid ankomsten hit såg Sofia ut som ett riktigt isfartyg ej blott hvad sidor och däck beträffar utan äfven master och tågvirke. Nog kunde man förstå att det ej varit någon lustresa, hvarifrån hon kom.
Rurik skulle som i onsdags middag ha argått från Libau och sålunda i går varit utanför Vestervik, men huruvida den lyckats taga sig fram dit är ännu, när detta skrifves, obekant. Under några ögonblick af irrfärden i snötjockan kunde från Sofia skönjas ljuset af en lanterna, men huruvida denna härrörde från Rurik eller någon fyr var omöjligt att afgöra.
Sofia ärnar afgå härifrån i vanlig tid i morgonbittida och söka taga sig fram till Vestervik eller Horn, och fägnesamt skulle ju vara om vädret blef sådant att detta lyckades, så att afspärrningen blef så kort som möjligt.
Gotlands Allehanda
Fredagen 22 Februari 1889
N:r 23