GUTAR FÖRR

Träkumla, 81 Juli.
Om just icke precis färdiggräddad kaka, så höll dock Olle ord så tillvida, att rågskörden tog sin början Olofsdagen. Men det trodde ingen under den kalla, sent utdragna våren.

Gotlands närmaste framtidsutsikt, åtminstone betydligt bidragande till vår växtkultar, är utan allt tvifvel foder- och sockerbetodling. De förra, foderbetorns, trifvas utmärkt här, och då har man väl allt skäl att hoppas att de senare skola komma att göra så med. Heder och tack åt den man, som satte verket i gång och icke brydde sig om trögt folks betänkligheter. Brefskrifvaren torde, på samma gång detta säges, få tillåtelse att göra en liten erinrav, den nämligen att betorna tåla intet uppskof med rensning, gallring och luckring med hästhacka och årder, ty i motsatt fall får man en misslyckad skörd. För den, som icke närmare känner denna rotfrukts afkastning och värde kan nämnas att en person hade förlidet år planterat foderbetor på ett halft tunnland, och skördade derå sextiofem tunnor. Jorden var icke i någon hög kultur. Om tunnan icke beräknar högre än tre kronor gör dock afkastningen på tunnlandet 390 kr. Och detta är ja ganska bra. Om man då tar.i betraktande den bögre och bättre mjölkafkastningen samt den fetare och ymnigare spillningen, som korna gifva, så borde ingen, som bar en ko och en jordlapp ännu ett år till försumma att odla denna nyttiga växt.
Det förljudes från en grannsocken att man der nattetid tjulfmjölkar. Och det i ett litet samhälle, hvarifrån man på länge ej bört annat än godt i redlighetsväg. Nu finnes det bot för allting, blott man förstår att använda rätta medicinen. Se här sett litet, men välment råd mot ifrågavarande sjukdom, som ingalunda uppkommer genom arbetsbrist, utan genom okynne.
Samla korna i närheten af en gråsten, men icke allt för nära, Borra i denna ett hål och lägg i detta en dynamitpatron. Affyra skottet, men icke förr än tjufven börjat mjölka; och han blir då så förvirrad att ban icke kan röra sig det minsta från stället. Nu springa minst två handfasta karlar fram, de der icke alls äro i slägtskap med kons ägare, gripa tjufven på bar gerning och föra honom sedan till länsmannen i tinget, som icke försummar en minut att föra ogerningsmannene dit, der hvarken sol eller måne lysa in. Att stå vid tingsdörren med mjölkspannet på armen, är ett straff, som för en tid sedan borttogs ur brottmålslagen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 31 Juli 1891
N:r 116