Brooklyn, 14 Okt.
»Borta är bra, men hemma är bäst» säger ett ordspråk. Undertecknad var för tvänne veckor sedan i en stad som hette Bridgeport Conn. och helsade på en gammal bekant, L. J. André (Alskogsbo) som har det ganska bra. Träffade äfven flere andra gotländingar, deribland trenne bröder Karlson från Stenkyrka, målare alla tre. Bridgeport var en vacker stad med omkr. 50 tusen inv. samt en svensk luthersk församling med egen ny kyrka, och den som är gentil. Äfven funnos der andra samfund såsom metodister, baptister m. fl. Svårast var att finna vägen, ty ej en enda gata var namngifven genom uppsatta plåtar som annars plär vara fallet, utan hade man att fråga sig vägen dit man önskade.
I New-York och Brooklyn är helt annorlunda. Der fins gatans namn angifvet å de i hvarje hörn befintliga gatlyktorna; så der kan hvilken nykommen som helst ta sig fram.
»Hösten är kommen hör stormarnes gny», etc. kan nu tillämpas ity att den kalla årstiden nu börjat inträda. De som på landet haft sitt sommarresidens komma nu i hast tillbaka för att ordna allt så beqvämt som möjligt för vinterbehofven, särskildt hvad beklädnaden beträffar, så att skräddare för tillfället ha det ganska brådt. Men hastverket sluter snart, ty i slutet af Nov. firas här en stor högtidsdag »thanksqivingsday», (tacksägelsedagen) för att bringa den Högste tack för jordens fruktbarhet. Denna dag bestämmes af presidenten och är sista torsdagen i November. Då hålles predikan i alla kyrkor, och ätes »planty» äfven; ty denna dag bruka alla, om än aldrig så fattiga, att ha’ en s. k. »turkey», kalkon, till middag.
Chicago och New-York arbetar hvar för sig så godt tygen hålla för nästa verldsutställning, men hvem som kommer att bli den lycklige att få äga den i sitt sköte får framtiden utvisa.
Nog är New-York lämpligare men pengar kunna åstadkomma mycket, och Chicago lär ej spara på slantarne. Men New-York lär ej heller gå efter när det kommer till kritan.
De svensk lutherska församlingarne gå framåt i Amerika. Enligt Augustanasynodens sista årsrapport, har synoden 8 konferenser, med 582 församlingar, 425 kyrkor, 191 presthus, kyrkoegendom värd 2,503,304 dollars, samt skuld derå 396,686; kommuuikanterna äro 74,234 och hela medlemsantalet 129,473; presternas antal 291.
»Hvad gör en kyss, när ingen det ser» — sjöng Arlberg i Den Ondes Besegrare.
Hade Arlberg någon tid vistats i Amerika, hade han icke kommit fram med en sådan enfaldig fråga. En kyss, rätt skött, äfven om ingen sett den är här en liten förmögenhet.
En liten enka i Ditroit, Mich., begär 5,000 doll. för en kyss, som ingen sett. Hon syr för en herre vid namn Sylvester, som säljer kappor och andra färdiggjorda kläder. Redan i förra månaden började han visa symptomer af pjåskighet, i det han betalte henne 50 cent mer än hon hade förtjenat. Hon lemnade pengarne tillbaka. Några dagar efteråt besökte han henne, gjorde en kärleksförklaring och kysste henne. Hon gaf honom korgen och tog afsked ur tjensten. Derefter tog han sig före att kasta slängkyssar till henne på gatorna, men dem tar hon icke med i räkningen ; dem får han på köpet. Det är den rätta, direkta pussen, hon vill ha en rund summa för. Om hon får den, lära domare och jury få afgöra. Om kyssar i New-York bara kostade en tusendedel af det pris hon begär, så skulle våra ungkarlar här blifva ruinerade.
Det är för närvarande dåliga tider i Amerika, snart sagdt i alla arbeten. Afde många emigranter, som anlända hit stannar större delen, som ej ha pengar att komma längre, i förstäderna. Många tusen gå utan arbete, och önskade gerna, att de åter vore hemma igen.
Jag vill derför råda enhvar att stanna der han är, såvida han ej har det allt för svårt.
Vissa yrken här äro bättre, såsom för mekaniska arbetare, men äfven många af dem ha svårt att få arbete. De hemmavarande tro ej att det är så dåligt. Jag har sett mycken nöd bland skandinaver på de 5 år jag varit här. Många, som varit välburgna i Sverige gå här och tigga. Derför, blif i dittland och för dig redliga, då gör du bäst.
Ax. W—g.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 30 Oktober 1889
N:r 125
