Final mellan bröderna Carlsson, Djursholm. — Fritz Lövqvist fyra.
Det ljumma och soliga vädret ha- de lockat ut en publik på c:a 2,500 personer till idrottsplatsen på A. 7 i går middag, då Gotlands Motorcykelklubbs andra rundbanetävling för året skulle börja. Denna gång hade man lyckats engagera några av landets förnämsta förare och dessa visade också sin klass i tävlingen. De båda bröderna Carlsson uppvisade den bästa åkningen och förvisade Gunnar Barthelsson till tredje plats. God fyra blev Fritz Lövgvist, som återigen besegrade Börje Haag från Sigtuna.
En nyhet för denna tävling var att heaten omfattade fyra varv mot förut fem; en ändring som man gjort för att få internationella mått på banlängden. Den blir nu jämnt en engelsk mil. Arrangemangen höllos ungefär i den vanliga stilen, högtalare underhöllo publiken med musik före tävlingens början och sedan i pauserna. Ett antal Röda Korsmän funnos också på platsen, men ingen behövde vid något tillfälle ta deras tjänster i anspråk, ty allt gick bra under tävlingen, frånsett några ofarliga kullkörningar i västra kurvan.
Den lösa och torra jord, som lagts i kurvorna, virvlades upp till väldiga moln av cyklarna och blev ofta mycket besvärande för den förare som låg efter. Också publiken fick känning av dammet och västra sidan åt entrén till avfolkades snabbt när loppet började.
Som redan nämnts hade klubben engagerat flera internationellt kända fastlandsförare. Bertil Carlsson och Barthelsson kommo direkt från EM-tävlingarna i Prag förra söndagen och Eskil Carlsson som deltog i årets SM, blev där ytterst knappt slagen av Torsten Sjöberg. Haag segrade vid samma tävlingar i 350 cc.-klassen. Dessutom deltogo Erik Berglind och Lennart Östberg från Stockholm. Den arrangerande klubben hade följande mannar i elden: Fritz Lövqvist, Alb. Pettersson, A. Blomgren och Sven Johansson.
KL 1,20 gick första start med Berglind och Blomgren. Stockholmaren var betydligt överlägsen och vann med ett halvt varv.
Andra heatet gick mellan Sven Johansson och Eskil Carlsson. Den senare presterade en utmärkt körning och fick redan på detta tidiga stadium av tävlingen en tid, 1,29,1, som räckte för kvalificering till finalheatet mellan de två bästa. Hans körning var jämn och säker och kurvorna klarades elegant. Sven Johansson var ungefär 3/4 varv efter.
I nästa heat startade Haag och Bertil Carlsson och det blev ett spännande lopp med vild jakt hack i häl genom kurvorna. På andra varvet bröt Carlsson emellertid loppet och fick ta igen sig till sitt nästa heat.
I 4:de heatet startade Fritz Lövqvist tillsammans med Östberg, Stockholm. Dennes maskin hade krånglat förut och stoppade ej heller loppet ut. Östberg fick bryta efter tre varv. Fritz nådde dagens hittills näst bästa tid med 1,33,4.
Blomgren och Pettersson skötte ruljangsen härnäst och det blev ett mycket jämnt heat även om farten inte var av högsta klass. Berglind och Lövqvist åkte i sjätte heatet och även detta avgjorde Fritz till sin fördel med nästan exakt samma tid som förut.
Sedan kom Eskil Carlsson. igen i sällskap med Barthelsson. Carlsson kom först i starten, men Barthel låg i hans bakhjul och lurade. Vid ett tillfälle kom han ur balans i en sladdning men klarade sig med en elegant manöver från kullkörning. Han blev dock försenad härigenom och kunde inte ta upp Carlssons försprång.
Åttonde och nionde heaten erbjödo inte något större intresse, då en förare i varje måste utgå, Östberg fick kedjebrott genast vid starten och Sven Johansson gjorde en vurpa i västra kurvan. Han ryckte upp cykeln igen och fortsatte, men då den ej var fullt all right bröt han loppet.
Därmed hade man kommit till ”halvtid” och under pausen fick man se några modellflygplan sväva i luften.
I tionde heatet möttes Barthelsson a Bertil Carlsson, och då hade man all anledning att vänta sig spännande ting. Dessa förhoppningar svekos emellertid på grund av att Barthelsson sladdade omkull i första kurvan, där Carlsson smet förbi och körde ifrån innan Barthelsson hann komma igång igen. Carlsson körde på i stor stil och höll det försprång på ett halvt varv, som han fick genom Barthels kullkörning. Han nådde dagens bästa tid i detta heat, 1,27,4.
Haag och Eskil Carlsson hade elfte heatet. Den senare kom först i väg i starten, men när ett varv gått pressade sig Haag förbi på norra långsidan — den enda omkörning som förekom under tävlingen.
Senare möttes Lövqvist och Barthelsson. Den senare tog ledningen och Fritz tycktes resignera allt mer efter hand, varför Barthelsson kunde vinna med fem sekunder bättre tid. Han förmådde dock inte slå ut någon av bröderna Carlsson från finalplatserna: den chansen hade sedan endast Börje Haag, men han bröt i sitt sista heat.
Finalen på tre varv mellan de två bästa kom alltså att bli en uppgörelse bröder emellan och båda gjorde en grann åkning med sina fintrimmade maskiner. Eskil Carlsson gick i mål 6/10-sekund före brodern och tiderna blevo 1,07,8 resp. 1,08,4.
Resultatet av tävlingen blev som väntat en triumf för de skickliga fastlandsförarna. som ju ha större tävlingsrutin och bättre maskiner att ställa upp med. Fritz Lövqvists fjärdeplacering är under sådana omständigheter en prestation av hög klass och Börje Haag, som rest hit för att få revansch från i våras, fick återigen se sig slagen av Lövqvist — det var dock bara en tiondelssekund som skilde.
Om banan gått fem varv skulle segraren nått tiden 1,49,5 om varvtiden hållits konstant. Motsvarande tid för Lövqvist skulle ha blivit 1,56,8.
Prislista.
1) Bertil Carlsson, Djursholm, Jap, 1,27,4, penningpris och hederspris.
2) Eskil Carlsson, Djursholm, Jap, 1,29,1, penningpris och hederspris.
3) Gunnar Barthelsson, Stockholm, H. V. A., 1,29,6, penningpris och hederspris.
4) Fritz Lövqvist, Visby, Special, 1,33,4, hederspris.
5) Börje Haag, Sigtuna, Suecia, 1,35,5, hederspris.
6) Erik Berglind, Stockholm, Jap, 1,36,5.
7) Alb. Pettersson, Visby, F. N., 1,41,4.
8) A. Blomgren, Visby, Rudge, 1,42,8.
9) Sven Johansson, Visby, Rudge, 1,48,4.
Samtliga hederspris voro skänkta av Gotlands Motorcykelklubb.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 september 1938
N:r 222
