GUTAR FÖRR

sjökaptenen Georg Nikolaus Vahlberg, som härstädes aflidit i en ålder af nära 80 år, öfverlemnades 14 April åt den sista hvilan. Om den aflidnes lefnadsöden meddelar man oss följande:
Född 1801 bestämde V. vid helt unga år sitt lefnadsyrke. Redan år 1814 under misssämjan med Norge åtföljde V. sin fader på ett af honom fördt fartyg, befraktadt för svenska arméns räkning till svensk-norska gränsen, och hörde dånet från de kanoner, som betvingade Fredrikstevs fästning. Efter genomgången sjökaptensexamen utgick V. på 1820-talet såsom underbefälhafvare på ett hemorten tillhörigt fartyg på en flerårig fraktfarts-expedition till Medelhafvets ostliga farvatten, hvarunder flera af Egyptens, Mindre Asiens, Greklands, Italiens och Österrikes sjöstäder samt Egeiska hafvets öar besöktes. Lasterna bestodo oftast af hvete, aflastade i Egyptens hamnar af verldens dåvarande störste spanmålsexportör, den från osmanisk soldat till herskare öfver Egypten och grundläggaren af detta lands nuvarande statsskick och dynasti uppsvingade albanesen Mehemed Ali. En sjöresa till dessa farvatten ansågs då mera farlig än nu för tiden en resa till Australien eller rundt om Kap Horn. Under det då utbrutna kriget mellan Grekland och Turkiet var det förenadt med icke ringa fara att besegla dessa af grekiska och turkiska pirater då oroade farvatten. Ve det fartyg som kom för nära afrikanska kusten! det var räddningslöst förloradt och dess besättning prisgifven åt döden eller slafveriet hos de halfvilda afrikanerna.
Efter hemkomsten från denna expedition förde V. såsom befälhafvare fartyg mest på östersjön och någon gång på engelska ock portugisiska hamnar. Några af V:s sjöresor torde förtjena att här omnämnas.
I medio af Mars 1827 atseglade V. från Visby. Kunapt utkommen på hafvet öfverfölls V. med sitt fartyg af en våldsam snöstorm som fortfor i flera dygn och i förening med stark, köld genom nerisning hotade fartyget, som innebade eldfarlig last, med undergång. Endast genom de yttersta ansträngningar af befäl och besättning kunde den dubbla öfverhängande faran afvärjas.
En af V. härifrån i början af Januari 1854 företagen sjöresa till England må jämväl här anföras. Sedan Östersjöns och Nordsjöns vid denna årstid alltid farliga farvatten lyckligt passerats, afseglade V. från England till portugisisk humn, hvarifrån last af salt togs, hvarmed V. sedan i slutet af Mars samma år var ipkommén i Östersjön, Vid besagde tidpunkt hade kriget mellan vestmakterna och Ryssland utbrutit till följd hvaraf priset å salt steg oerhördt i Ryssland, Det lyckades V. att några dagar förrän blokaden at de ryska hamnarne tog sin början genom den af isfält uppfylda Rigaviken föra sitt fartyg upp till Riga och etter verkstäld lossning och lastning hvilket arbete försiggick både dag ock natt derifrån afsegla med en dyrbar last. Under den svåra vintern 1870—71 nästan jämförlig med innevarande års stränga vinter hemförde V. i början af Mars sitt några månader förut i en sydlig östersjöhamn af is instängda fartyg till dess hemort, en af Gotlands ostliga hamnar, vid samma tid, då Palander och Höggren under stora svårigheter upprätthöllo postförbindelsen med Sveriges fastland.
Sina erinringar från Orienten framstälde V. på ett lifligt och intresseväckande sätt, isynnerhet då han skildrade de till religion, seder och lefnadssätt skarpt åtskiljda nationaliteter, hvilka lyda under Osmaniska våldet.
Strängt rättrådig i sina handlingar hade V. den sällsynta lyckan att under sin nära 60-åriga navigering på hafven aldrig hafva förlorat något af de honom anförtrodda fartyg eller med desamma lida haveri. Såsom en gärd af aktning åt den aflidne flaggades från skeppen i hamnen och från flere affärsmäns bygnader. Heder åt den aflidnes minnet
Tillhörande en slägt, som i flere generationer varit fartygsbefälhafvare (fadren var jämväl sjömanshusombudsman i Visby) sörjes den aflidne af efterlefvande maka och trenne döttrar.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 April 1881
N:r 33