GUTAR FÖRR

hölls i tisdags å stads hotellet, i hvars stora sal något öfver femtio samhällsmedlemmar samlats för att säga farväl åt lasarettsläkaren dr Ernst Leijer, som i dessa dagar från orten afflyttar för att bosätta sig i Stockholm.
Festtalet för hedersgästen hölls af borgmästare En. Han erinrade till en början om att anledningen hvarför man samlats icke vore blott den, att ge uttryck åt ett vänskapligt deltagande för dr I:s person, utan fastmer en önsksn att bringa honom en gärd af erkänsla och tacksamhet för hvad han nträttat till gagn icke blott för staden utan äfven för orten. Han hade här offrat sin mannaålders bästa krafter och hans arbete vore afslutadt. Ett sådant skifte i en mans lif vore egnadt att åstadkomma en högtidlig och allvarlig stämning, och detta desto mer i samma mån som mannens verksamhet varit dugande och öfvat inflytande på ortens allmänna angelägenheter. I allmänhet vore man benägen att fatta en sådan stund som ett räfsteting, der den nuvarande tiden instämde den förflutna att stå till svars för sina gerningar. Dock vore så icke afsigten med denna fest, ty om än dr T:s arbete i viss mening vore afslutadt, fort: lefde dock hans verk ännu, planlagda för framtiden, både i behof af och mäktiga af vidare utveckling. — I sammanhang härmed erinrade talaren, hurusom den som på sina skuldror sjelfmant lägger ett arbete i samhällets intresse snart röner många svårigheter och mycket motstånd.
Dr Leijer hade nog gjort denna erfarenhet, han också, men de som nu vore samlade ville härmed bringa honom sitt varma erkännande för hans redliga vilja och oförtrutna arbete i det allmännas tjenst.
De önskade, att han vid afresan måtte uti ett sådaut erkännande medföra ”ett angenämt minne, och de vore för öfrigt öfvertygade att han, ehuru han lemnade orten, med intresse allt fortfarande skulle följa vården och utvecklingen af de värf, åt hvilka han egnat sin lifliga omtanke. De önskade honom slutligen på den nya platsen och på hans ålders dagar lugn och ro efter ett sträfsamt dagsarbete.
Dr Leijer tackade för skålen. Då man lemnade en ort, der man haft sin hufvudsakliga verksamhet, der man fullbordat sin lifsgerning och der man hoppats att få lefva och arbeta till sin sista dag, vid ett sådant skede i en menniskas lif trängde sig fram många skiftande tankar och ”känslor, så djupa och allvarliga, att han saknade både förmåga och lust att framlägga dem. Dock kunde han icke undertrycka en af dessa känslor: tacksamheten för den vänlighet som låg i inbjudningen till denna fest. Af den föregående talarens ord fick han besannad den aning, som intog honom vid anblicken af denna samling, der han såg icke blott sina vänner och medarbetare utan äfven sina motståndare, den aningen nämligen att festen afsåg att ge honom ett erkännande för hans ärliga vilja. Gud gifver arbetaren förmågan begränsad men viljen fri, och det vore således endast för viljan, som man är ansvarig. Visst vore det sannt’ att menniskan kan åtnöja sig med sitt samvetes vittnesbörd om ärligt uppsåt och plikttroget arbete, oafsedt förmåga, resultat och omdöme derom. Men det fannes dock tillfällen, då man liksom tyckte sig behöfva menniskors erkännande. Och för hvad som deraf idag kommit honom till del, betygade han sin lifligaste tacksamhet. Liksom han å sin sida sent skulle glömma detta bevis på välvilja, anhöll han att fortfarande få vara innesluten i vänlig hågkomst.
Ledamoten i lasarettsdirektionen auditör S. Engström betygade dr L. direktionens och ortens tacksamhet för hvad han som lasarettsläkare under en lång följd af år uträttat.
Dr P. A. Säve egnade en versifierad hyllning åt fru Fanny Leijer, född Stolz.
Provinsialläkaren dr Goös tolkade yrkeskamraters tacksamhet för dr Leijers arbete för läkareveteuskapen under hang Upsalatid, hans riksdagstid och sedermera.
Dr J. A. Lyth föreslog en skål för våra förhoppningar om d:r L:s arbete: Gotlands jernväg.
Kapten H. Lindström bragte dr L. såsom regementsläkare ett tack för god vakt.
Efter intagen supé fortgick samqvämet vid liflig stämning under omvexlande sång och tal till omkring midnatt.
— Dr Leijer med fru afreste igår med ångf. »Visby» till hufvudstaden, der han kommer att bosätta sig.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 6 Oktober 1882
N:r 80