Visby rådhusrätt.
För äjurnlögert dömdes arbetaren Hjalmar Höglund att böta femton kronor. Höglund hade nämligen vid Saudbryorna vid Follingboväg illa misshandlat ett par hästar, som han med piskskaftet tilldelat flere slag.
För att i berusadt tillstånd hafva ofredat flere personer 15 sistl. Mars å S:t Hansgatan fäldes f. artilleristen Karl Johansson till tjugu kronors böter.
För oljud och fylleri 24 sistl. Mars ådömdes lykttändaren Karl Norberg tjugu kronors böter.
Förseelse mot ordningsstadga. Såsom förut nämts har drängen Karl Larsson, Ingvards i Träkumla, åtalats för att hafva å en på allmän gata midt på ljusa dagen stående vagn under en timmes tid lassat gödsel, så att gatan orenats och hela trakten blifvit förpestad. Tvänne vittnen intygade förhållandet och nämde, att åkdonet, om hästarne frånspänts och vagnstången borttagits, mycket väl kunnat fått rum inne å den gård, hvarifrån gödseln hämtats; vidare hade lasset, då det kördes genom staden, endast varit betäckt med litet halm, så att det spridt stank från sig. Larsson påstod, att lassningen ej pågått längre än en halftimme och att åkdonet 9j kunnat införas å den lilla gården. För vittnens hörande erhöll han uppskof till 21 dennes, då han vid tio kronors vite skulle komma tillstädes.
För förargelseväckande uppförande och fylleri 9 sistl. Mars å Adelsgatan var eldaren August Johansson åtalad, Han sade sig varaalldeles oskyldig och påstod, att han blifvit förfördelad af konstapela Engström. Åklagaren erhöll uppskof till 21 dennes, då svaranden vid tio kronors vite ålades infinna sig.
Arbetaren Hjalmar Lundberg var åtalad för att 16 sistl. Mars mellan kl. 10 och 11 på qvällen hafva medels spelning å ett dragspel fört oväsen, väckt allmän förargelse och stört fleres nattro samt ej åtlydt polisens uppmaning att upphöra med sin musik. Lundberg svarade, att sjöfolk tagit frysta honom och spelat på det; sjelf hade han ej spelat och kunde ej ens spela en ton. Målet uppsköts för bevisnings förebriugande till 21 dennes, då svaranden vid tio kronors vite ålades komma tillstädes.
För våld mot sin hustru var sjömannen Oskar Söderström åtalad. Målsegaren beräthandlat henne, så att hon med sina två döttrar måst flytta från honom, Ett vittne intygade, att mannen en natt vid 1-tiden kört upp hustrun och döttrarna för att de skulle arbeta samt att mannen då sagt, att han gifvit dem några slängar. Mannen nekade för våldet. Målet uppsköts till 21 dennes, då svaranden ålades att vid tio kronors vite infinna sig.
Ölanderska äktenskapsmålet. Slagtare Ölanders ombud, sakförare Stenmark anhöll att nu genast få höra fyra vittnen, hvilka skulle hafva att berätta åtskilliga omständigheter, som kunde inverka på f. artilleristen Per Flygares förut i målet afgifna vittnesmål; ombudet ville med första få denna sak utredd, enär enligt hvad berättats honom Flygare ämnade afvika från orten. Bland de vittnen, som åberopades, var ätven hustru Ölanders ombud sergeant Vikander, som sade sig ej kunna vittna om annat än det, som han visste, innan han blifvit hustra Ö:s ombud. ”Tre af vittnena derättade, att Flygare till ett af vittnena lemnat en af hustru Ölander utgifven, till innehbafvaren stäld skuldsedel å 250 kronor, som, enligt hvad skuldsedelnu innehöll, skulle betalas, om hon lyckades bli skild från sin man. Å skuldsedeln, som var bevittnad af sergeant Vikander och en Andersson, voro af Flygare afskrifna 150 kronor. Ett vittne nämde derjämte, att Flygare sagt sig ämna resa till Algier.
Hustru Ö. genmälde härå, att hon, som ej ens kunde skrifva en enda bokstaf, aldrig hade utgifvit någon som hälst skuldsedel.
Fjerde vittnet, Vikander, hördes nu och var först föga villig att lemna några upplysningar åboropande sig på sitt ombudsmanskap för hustru Ölander. Angående skuldsedelm (han hade ej afhört de tre föregående vittnenas berättelser och hustru Ö:s genmäle å dessa) berättade han, att denna hade hustru Ö. gifvit honom såsom betalning för målets utförande samt att han lemnat den till Flygare för att hos hustru Ö. uttaga en del pengar, som han för tillfället behöfde, men han hade ej uppburit något ännu. Afrättensordförande fästes vittnets uppmärksamhet Ö att & skuldsedeln dock 150 kronor voro afskrifaa och på det egendomliga i, att Vikander sjelf bevittnat den och dessutom lemnat den ifrån sig till Flygare, som åter lemnat den i annan persons förvar, hvarjämte hustru Ö, nyss yttrat, att hon aldrig utgifvit någon skuldsedel.
Hustru Ölander tillkännagaf nu med ifver, att hon menat, att hon aldrig utgifvit någon till Flygare. ö Slutligen tillade Vikander, att han enligt mellan honom och hustru Ölander ingången öfverenskommelse skulle få 250 kronor, om målet vunnes, i annat fall ingenting, hvilken upplysning stred mot hans förut afgifna uppgift, att ban sändt Flygare att uttaga en del af skuldsedelns belopp.
För öfrigt hördes fem vittnen, som skulle yttra sig om hustru Ölanders brottslighet, men hade intet väsendtligt att berätta. Målet uppsköts till 21 dennes.
Begrafning utan prest: prejudikat, F. husbonden E. J. Eriksson vid Stora Klintegårda i Veskinde socken af Gotland jordade utan presterligt biträde 30 Augusti 1882 å Veskinde kyrkogård liket efter sin aflidna hustru. Efter förordnande af länsstyrelsen i Visby åtalade länsmannen J. Håkansson härför Eriksson vid Gotlands norra häradsrätt, som emellertid fann Erikssons nämda handling icke vara i lag med straff belagd och ogillade åtalet. Detta domslut har stadfästs af Svea hofrätt och 18 Februari af högsta domstolen.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 April 1884
N:r 29.
