Etikett: Väskinde

För omkring tre månader sedan väcktes af en ledamot inom idrottsföreningen i Visby förslag om anordnandet af allmänna bollspelstäflingar för den gotländska befolkningen innevarande sommar. Förslaget vann bifall och någon tid senare var i denna tidning synligt ett upprop till samtliga gotländska bollklubbar och idrottsmän till gemensamt sammanträde för dryftande af saken. Detta möte hölls i D. B. V:s paviljong den 13 sistlidne Juni, och då sympatierna voro allmänna för en idrottsfest, tillattes en af 5 personer bestående komité, som fick i uppdrag att ordna saken.
Det resultat, som deras arbete gaf, det var de stora täflingarne i går ute på Visborgs slätt, i hvilka mer än 500 gotländske män med lif och lust deltogo.
När regnet öste ned och åskan mullrade under natten till söndagen var det säkert ingen, som tänkte att gårdagen skulle visa en sådan verkligen strålande uppsyn. Det var hög och ren himmel med leende sol, man kunde ej önska sig bättre i detta hänseende, Men särskildt ur täflingarnes synpunkt kunde med fog anmärkas att det blåste väl mycket. Dock aftog vinden märkbart under dagens lopp.
Ute på täflingsplatsen såg det redan från tidigt på morgonen riktigt festligt ut. Flaggor svajade från trettio stänger rundt den inhägnade arenan, som mätte 3 tusen fot i omkrets. TIaskrankningen var gjord med jerntråd och utom densamma var en ny sådan på två sidor för be: talande åskådare.
Vid ingången till banan hade sekretariatet sitt tält, der det arbetades från tidigt på morgonen, hvarjämte äfven vid arbetet på banan lades sista hand.
Ty redan tidigt började folkmassorna strömma ut till slätten. Vid tio-tiden på morgonen inkom lusttåg från landsbygden med 1,030 passagerare; hade icke morgonens ruskväder afskräckt mången från resan, är troligt att antalet varit ännu större. Och från öfriga delar af ön kom dep ena fullpackade skjutsen efter den andra.
Det begynte, som sagdt, att blifva lifligt ute på slätten. De täflande infunno sig efter hand och anmälde sig. Det surrade som en bisvärm i sekreteraretältet, men så småningom rangerade sig allt, alla voro antecknade. Då sågo listorna ut så: till bakpärk anmälda 30 grupper om 7 personer, eller 210; till frampärk 8 grupper, eller 56; till varpa 65 grupper om 3 personer eller 195; i stångstörtning 6 personer, i språng 15;ikapplöpning 16 och i hankdragniog 10. Alltså inalles till täflingarne anmälda 508 personer, hvarjämte senare tillkommo ännu åtskilliga deltagare i »frispelen.»
När alla anmälningar väl voro gjorda, aftroppade pärkspelarne &t ett håll under anförande af handl.| Schenholm, varpkastarne åt ett annat under befäl af kassör Hellgren, Pärkarne, som spelades af tre lag hvarje gång, hade sin plats på fältets vestra sida’ uppåt landsvägen, varporna kastades på en plats längre nedåt sjelfva lägret. Alla spel voro stälda så, att de båda sidorna hade lika fördel eller olägenhet af vinden.
Det stora faggomgärdade fältet erbjöd nu under flere timmar från kl. 2 en mycket liflig, om ickejust så omväxlande tafla. Randt om väldiga folkmassor, hvilka helt säkert då de voro som störst, kunde skattas till mellan 3 och 4 tusen personer, och inom denna mörka spetsgård de spelandes rörliga gestalter, de flygande bollarne, de kraftigt slungade varporna, uppmuntringsropen de spelande emellan, med ett ord, det var friskt lif derute på slätten under dessa timmar.
Prisbedömningen vid en täflivg sådan som denna var in galunda en lätt sak, då det ju i år gälde, i olikhet mot hvad förut varit fallet, att utröna hvilket parti som var det bästa af alla.
Komiterade hade derför uppgjort nedan stående grunder för bedömandet af pärken:
1:o Hvarje prisdomare bedömer i anvisad ordning ensam de täflande grupperna och gifver hvarje grupp efter duglighet en poäng sålunda:
0—3 dåligt spel
4—6 godt spel
7—8 mycket godt spel
9 utmärkt spel
10 högst berömligt spel
2:o Hvarje siffra antecknas i prisdomarens enskilda protokoll, hvilket, sedan alla grupper äro bedömda, inlemnas till sekreteraren, som sammanräknar poängsiffrorna;
3:o De: fyra grupper, som erhållit högsta poängen, täfla sedan med en pärk och slutligen de två vinnande af dem om prisen.
För bedömandet af varpa hade såsom regel uppstälts, att afståndet från målet till den bästa stenen inom hvarje grupp mättes i centimeter, hvarefter gruppens hela centimetertal hopräknades. Afståndet var 25 steg.

Prisdomare voro:
i bakpärk:
handl. R. Snöbohm, Klinte,
bankbokb,. A. Pettersson, Visby,
handl. C. Degerman, Visby,
fabrikör J. Ödin, Visby,
bokb. J. Eklund, Visby,
handl. J. L. Kahlquist, Visby.

i frampärk:
konsul Lars Cramér, Ronehamn,
lektor M. Klintberg, Visby,
fanj. N. Hägg, Bjerges,
kommissarie E. Svallingson, Klinte,
handl, C; Smitterborg,
handl. G. Cramér, Ronehamn.

i varpa:
doktor O. Klintberg, Visby,
skoll. J. P. Nordin, Veskinde,
handl. Robert Löfving, Visby,
handl. Josef Johansson, Visby,
garfvare T. Ödin, Visby,
fabrikör J. Stenström, Visby,
löjtnant B. Sillén, Visby,
stadskassör Kr. Ekelund, Visby,
handl. R. Vallér, Visby,
bokh. Cedergren, Visby,
styckjunkare O. Johansson, Visby,
landtbr. L. J. Eklund, Dalhem.

För bedömande Vv bäste. pärkkarlen:
Kapten J. Facht, Fröjel,
handl, J. N. Myrsten, Slite,
kamrer J. Ihre, Visby.
i öfriga täflingar :
löjtnant E. Sillén,
löjtnant E. Nyberg,
löjtnant E. Fahnebjelm,
direktör A. Lindström,
L. P. Hansén Dalhem,
handl. C. Smitterberg,
löjtnant L. Sellergren,
löjtnant J. Elert.

Anordnare af dessa senare täflingar var kapten E. Vestöö.
Klockan blef sex, innan de stora täfliogarne i pärk och varpa hunnit afslutas.
Då vid denna tid de olika prisdomarenas protokoll sammanförts, visade sig resultatet sålunda:

I pärken liksom vid varpan, afgjorde lottdragningen i fråga om motspelare.
Enligt förut nämda bedömningsgrunder skulle, sedan ofvanstående resultat blifvit kändt, de fyra bästa grupperna täfla i två lag. Dessa grupper voro: i bakpärk Ljugarn med 52 poäng, Visby bollspelare och Halla med 46 samt Sproge med 44 poäng; i frampärk: Rone med 53, Hablingbo med 47, Alskog med 46 och Alfva med 39 poäng.
Vid lottningen spelade sedan emothvar andra: Visby bollspelare och Sproge, Ljugarn och Halla, Rone och Alskog, Hablingbo och Alfva.
De vinnande blefvo: i bakpärken Visby bollspelare och Ljugarn, i frampärken Rone och Hablingbo, men prisdomarne ansågo i sista fallet dei andra spelet tappande Alskogsborna så mycket bättre än Hablingarne, att de fingo täfla med Roneborna om prisen.
I sista täflipgen blefvo Visby bollspelare och Roneborna i hvar sin pärk segrare, hvadan de alltså erhöllo de båda första prisen samt Ljugänningarne och Alskogiterna andra prisen.
I varpan blef resultatet följande:

Här blefvo sålunda de vinnande: K. Jacobsson Gerum, O. Hansson, Veskinde, Tomas Johansson, Visby och A. Classon Visby.
Från täflingen bortgingo utan känd anledning sju grupper, hvadan däe täflande allts&k blefvo 58.
Det började, som sagdt, lida mot aftonen, de stora spelen voro slut, och nu började

frispelen,
hvilka för åskådarne, som icke förmådde att följa det invecklade bollspelet, helt säkert utgjorde en ganska angenäm of terrätt ofvanpå det mera bastanta som förut bjudits.
Ingen bör dock tro att dessa våra min) dre gotländska lekar icke äro bastanta nog. Nej, att de fordra styrka, det visade nogsamt stångstörtningen. Ty det var sannerligen intet Iekverk att bryta upp den väldiga stången och sedan slunga den ifrån sig. Eller hankdragningen.
Äfven den fordrar kraftiga armar och näfvar- För sprången beköfves dessutom vighet och man såg i går ganska vackra prof på, icke en tränad, sportmässig sådan, utan naturlig vighet, sådan som man ibland träffar hos allmogen.
Skulle man i sammanhang med dessa afslutningsspel vilja fälla ett omdöme om gårdagens täflingar, så torde de kunna få anses på det hela taget mycket jämna och båda godt för framtiden.
Att täflingarna ådragit sig allmän uppmärksamhet äfven utom Gotlands gränser, framgår deraf, att Stockholmstidningarne Nya Dagligt Allehanda, Aftonbladet, Vårt Land, Stockholms Dagblad och Dagens Nyheter hitsändt representanter.
Med »Tjelvar», något försenad af blåsten, följde dessutom en del sportvänner.
På ångaren hade hvarenda sofplats varit upptagen.
Prisutdelningen.
Kirckan var inemot half 8. En liten tribun restes vid täflingsplatsens ena sida och kläddes med flaggor. På ett bord bredvid stodo konungens pokal jämte vandringspokalen och en extra tredje. Då protokollen hunnit justeras, besteg landshöfdingen tribunen och höll till menigheten, som samlats i en stor ring deromkring ungefär följande tal:
Gotlands folk har alltid högt skattat manlig idrott och särskildt sina fäderneärfda folklekar. Dessa lekar, öfvade med fröjd men ock med allvar, lifva sinnet och stärka kroppen.
Om dem gäller i fallt mått den romerska häfdatecknarens ord om de forntida germanernas idrottsöfaingar: »De äro barnens lek och ynglingarnes täflan och dermed fortfara äfven de gamle».
Ja, utan sådan idrott skulle förvisse Gotlands ynglingar icke hafva blifvit hvad de nu allmänt äro: hågade och duglige att till fosterlandets försvar bära vapen redan vid 18 år och att dermed fortfara in i en långt senare ålder än befolkningen i rikets öfriga delar.
Sveriges konung, med öppen blick för allt som är godt osh stort och tosterländskt, bar ock tagit Gotlands idrott under sitt särskilda hägn och med frikostig hand till höjande af dagens fest skänkt åt främste segraren vid täflingarna denna kungliga pokal. Derför tacka vi honom med vårt
Lefve Konungen !
Ett fyrfaldigt hurra besvarade detta tal, hvarpå landshöfdingen öfverlemnade pokalen till den bäste pärkkarlen i puttpärk, handl. Lars Cramér å Ronehamn, hvilken prisdomarne enhälligt efter täflan mellan honom och hemmansägaren J. Johansson, Utalskog i Alskog, tilldömt densamma.
Ännu en silfverpokal, ett extra pris inköpt af idrottskomitérade, tilldelades den bäste pärkkarlen i bakpärk, teologie kandidat A. G. Hauffman.
I öfrigt fick prislistan följande utseende:

Bakpärk:
Första pris: 50 kronor, Gotlandsgillets i Stockholm jämte Visby bollklubba vandringspokal (med årtalet 1795): Visby bollspelare.
Andra pris: 25 kronor: Ljugarns pärkspelare.

Fram- (puttpärk):
Första pris: konsul E. Liljewalchs pris å 100 kronor: Rone pärkspelare.
Andra pris: Gotlandsgillets i Stockholm å 25 kronor: Alskogs pärkspelare.
Extra pris: Stetaniegillets å 20 kronor: Hablingbo pärkspelare.
Extra pris: 10 kronor (skänkta af Ronebor): K. Pettersson, Ekebornas puttkarl.

Varpa:
1:a pris: 40 kr.: C. Jakobsson, Gerum, för 217 centim.
2:a pris: 20 kr.: O. Hansson, Veskinde, för 294 em.
3:e pris: 10 kr.: T. Johansson, Visby, 315 cm.
4:e pris: 5 kr.: A. Klasson, Visby, 321 cm.

Stångstörtning:
1:a pris: 10 kr.: O. Persson, Follingbo,
2:a pris: 5 kr.: V. Pettersson, Follingbo.

Höjdsprång:
1:a pris: 10 kr.: Ekeberg, Stockholm.
2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, Fröjel.

Längdsprång:
1:a pris: 10 kr.: E. Fahlatodt, 2,43 meter.
2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, 2,42 meter.

Höjdsprång med staf:
1:a pris: 10 kr.: R Mätaby
2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, Fröjel.

Hankdragning:
1:a pris: 7 kr.: Andersson, Eke. O. Persson. V. Pettersson.

Kappspringning 150 meter:
1:a pris: 10 kr.: Ekeberg, Stockh. f. 17 2/5 sek.
2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, Fröjel 17 4/5 sek.

Pristagarne helsades af åskådarne med handklappningar, och när allt var slut höjdes ett lefve och fyrfaldigt hurra för Gotland och dess framtid.
Och så voro dagens stora täflingar slut. De aflöpte godt och lugnt. Icke en enda oregerlig person kunde märkas bland dessa tuseaden.

*) De genom lottdragning bestämda mot hvarandra spelende grupperna äro här sammanförda.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 18 Augusti 1890
N:r 127