sjelfmord har nu polisförhör hållits. Som bekant skedde hängningen 8 dagar i dag. Hustru Helena Jacobsson hördes först och berättade, att hennes man vistats i hemmet hela onsdagsförmiddagen och kl. 12-1 på dagen spisat middag i sällskap med henne och deras hemmavarande barn, af hvilka den äldre gossen, 16 år gammal, kl. 1 återgått till sitt arbete vid handlanden Edmarks ång. såg; att hon kl. 2 gått ut till en grannhustru, hvarunder mannen Jacobsson och deras sjuåriga dotter Rosina varit ensamma hemma; att hon åter kommit hem vid 1/2 3-tiden, då Rosina sagt att fadern gått ut i ladugården för att fodra kreaturen. Då hon ej fann något ovanligt häri, gick hon åter bort i ett ärende, hvarifrån hon återkommit kl. 4 e. m. Då flickan sagt att fadern ej ännu återkommit, hade hon fattat misstankar, att Jacobsson förkortat lifvet och derför gått ut i ladugården samt ropat och letat efter honom, tills hon bakom tröskverksvandringen fått se nedre delen af benen hänga ned öfver vandringshjulet och derefter han sjelf hänga i ett rep om halsen, fastgjordt i en handbalk deröfver. Hon hade ofördröjligen ropat på skomakaren Johan Larsson och snickaren Axel Johansson, som vistats å gården på andra sidan vägen. Dessa hade dock ej vågat skära ner Jacobsson utan skyndat till kommunalnämdsordföranden. Ofvannämda båda personer vitsordade detta samt tillade, att Jacobsson förmodligen stått å tröskverksvandringen och att en stege funnits uppsäld mot en af takriorna. Då de ankommit, ansågo de honom redan vara död.
J. Jacobsson, Gyle, kornmunalnämdsordföranden, samt handl. Johan Edmark hade kommit till Gurfiles på qvällen, då liket ännu hängde qvar. Jacobsson hade då afskurit rännsnaran och burit liket in i ladan. Klockan var då 8 på qvällen.
Om anledningen till sjelfmordet inhämtades af hustrun, att hennes man infunnit sig inför rådhusrätten i Visby måndagen 11 dennes, dit han låtit instämma en enka Gottberg i ett öfver hela orten bekant skuldfordringsmål. Vid hemkomsten derifrån kl. 8 på aftonen hade han på hustruns och tillstädesvarande arbetaren Håkan Nilssons frågor, hur det gått med målet vid rådhusrätten, svarat, att det gått illa för honom och under samtalets fortgång yttrat att det antagligen endast funnes två vägar för honom att gå, antingen att ta lifvet af sig eller komma i häkte; men det senare hade han inte humör till vid sin ålder, då han derigenom komme att befinna sig bland tjufvar och draga skam öfver sin familj. På tisdagen hade han ängslats och ej orkat förrätta något arbete, utan ömsom gått fram och tillbaka ömsom legat uppe på sängen och yttrat, att han icke haft någon blund under natten. Under samma dag och på onsdagen hade han flere gånger sökt handlanden J. Edmark och velat tala med honom. Edmark var ej hemma då. Uti en plånbok i Jacobssons skrifbordslåda har anträffats följande skrifvelse: »Ala 14 Mars 1888! Älskade hustru och barn! Sömnen är från mig viken, med sorg far jag i grafven, förlåt mig mitt brott. Gud hjelpe eder, den sista helsningen från mig A. P. Jacobsson., — — —
På baksidan af denna skrifvelse var skrifven med blyerts en räkning från smeden Elof Nordell, hvilken Nordell lemnat J. förliden söndag. Violett bläck, hvarmed brefvet var skrifvet, anträffades i en flaska i fönstret och det ser ut, som om skrifvelsen ej vore gammal.
Till denna berättelse tillade ofvannämde Håkan Nilsson att Jacobsson, i händelse han skulle bli häktad, anmodat honom att hjelpa familjen med gårdsarbetet under sommaren samt att han för honom uppgifvit ställningen af sitt bo.
Handl. Edmark hade åhört Jacobssons mål 11 dennes och gått med honom ned för rådstutrappan. J. hade då af en konstapel kallats in på kontoret. Sedan hade han ej sett honom.
Jacobsson var född år 1824 och har sedan 34 år varit bosatt på sitt hemman Gurfiles. Han efterlemnar 7 barn, deraf 2 minderåriga.
Bland Jacobssons qvarlåtenskap fans bland annat ett af sergeant Vikander skrifvet vittnesmål, ämnadt att inlemnas till rätten 11 dennes, då V. sjelf var hindrad att infinna sig, men som aldrig framkom, samt ett formulär till stämningsansökan i Gottbergska målet, synbarligen skrifvet af samma hand som vittnesbeberättelsen.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 20 Mars 1889
N:r 34
