Etikett: Othem

Othems socken ligger vid Gotlands östkust, omkring Slite och vid sjön Bogeviken.
Gårdsnamn: Barshage, Busarve, File, Klints, Kviende, Långume, Norrbys, Närs, Othemars, Prästgården, Spillings, Stenstugu, Ytlings, Österby.

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Om utbekommande af 200 kr. på grund af en villkorlig förbindelse hade Kristina Boberg, Mickels i Silte, instämt Oskar Andersson från samma gård. Förbindelsens riktighet medgats af svar, men han påstod sig ha utgifvit beloppet på så sätt att han för svar. handl. V. Hansén å Burgsvik inlöst en af denne utgifven förbindelse å 300 kr. Förbindelsen såsom varande för gammal godkändes nu méra ej af kär. och om svar. inlöst den var det för andra transaktioner, som de haft med hvarandra. Utslag meddelas vid tingets slut.

Födorådstvisten emellan enkan Brita Fredin och Karl Pettersson, Bomungs i När förekom ånyo. Kär. styrkte nu sin behörighet att ensam utföra talan i målet. Ett par vittnen hördes öfver åtskilligt som kär. skulle ha uppburit, samt äfven hvad hennes aflidne man sagt sig ej vilja taga ut. Målet öfverlämnades å ömse sider och meddelas utslag vid tingets slut.

Tvisten emellan Oskar Bokström i Stockholm och Olof Nilsson, Ringome i Alfva, om utbekommande af 25 kr. 78 öre på grund af en förbindelse, som svar, påstått vara inlöst, förekom äfven. Ett vittne hördes som visste att svar. någon gång på slutet af den tid B. varit bosatt i Hemse, inne å dennes kontor gjort en inbetalning, därvid antydts att parterna skulle. vara hvarandra kvitt, utan att dock hvarken kvitto eller förbindelse vid tillfället lemnats. Dom faller vid tingets afslutning.

Vägtvisten mellan Anton Berglund, Bjerges i Lye, samt Ungbåtels åboar i Stånga förekom ånyo. Tvänne vittnen hördes, som för något öfver 20 år sedan arbetat med anläggningen af den vid laga skifte i Stånga för Ungbåtels uttagna utfartsväg, då vid ett tillfälle ”Berglund kommit i sällskap med L. Pettersson, Ungbåtels, samt tillsagt vittnena sluta med arbetet, ty det skulle nu blifva rak utfartsväg öfver Berglunds skifte. Mot denna senare väganläggning hade vittnena heller aldrig hört B. protestera. B. vidhöll fortfarande att han blott öfverlämnat anläggningsrätten af vägen, men förbehållit sig att själf vara ägare af denna som ock af den genom skiftet utlagda vägen. Han yrkade dessutom ansvar å svar. för de kvickheter, de i sina skrifvelser riktat mot honom. För att få ett par intyg beedigade uppsköts målet till andra dagen af första vårsammantr.

Ersättning för arbete. Arbetaren Johan Stenhoff, Hägvalds i Linde, hade instämt J. N. Jakobsson, Halsarfve i Fardhem, om utbekommande af 67 kr. hvilket skulle utgöra ersättning för 268 dagar som kär. dotter varit i svaran:s arbete. Tiden medgafs af svar. men värdet vore för högt, dessutom ville han kvitta 42 kr. som fickan dels i kontant, dels i kläder uppburit. Kär. sade sig ej fått mer än 14 kr. 32 öre. Uppsköts i likhet med förra målet.

Om äterfående af en del lösören hade K. J. Andersson, Domerarfve i Öja, instämt handl. Viktor Hansén å Burgsvik. Svar. skulle nämligen med kär. hustru träffat aftal om öfverförande till Norrköping af åtskilliga möbler och husgeråd, och dessutom hade denne som likvid fått mottaga åtskilliga lösören. Denna öfverenskommelse ville kär. ej godkänna, emedan hustrun stode under hans målsmanskap. Målet förekommer ånyo vid nästa sammanträde.

Utspridande af ondt rykte. För sådant brott var P. Göransson, Kvinnegårda i Hafdhem, af handl. N. Haskel i Hamra instämd. Svar. skulle nämligen om kär. ha sagt att han stode i brottsligt förhållande till en i Hafdhem boende gift kvinna. Tvänne vittnen hördes som hört svar. säga att kär. lockat ett vittne som mot honom inkallats i ett annat mål, att stanna hemma, samt att den ersättning vittnet därigenom ginge miste om, skulle modren få godtgörelse för därigenom att H, skulle gå ned till henne, samt ge henne åtskilliga dusörer. Yttrandet medgafs af svar. men han hade därmed ej menat något osedligt eller på annat sätt något kränkande för kär.
Kär., som vore en gift man, begärde 500 kr. för skadadt rykte, jämte rättegångskostnader.
Yttrande vid tingets slut.

Skiljas från sin hustru Hilda Olivia vill Oskar Nilsson, Mafrids i Vestergarn, emedan hon under mannens tvååriga bortovaro gjort sig skyldig till sädant brott, som omförmäles i giftermålsbalkens 13 kap. 1 §. Sedan målet handlagts inför slutna dörrar, togo makarne hvarandra till nåder och beslöto fortsätta äktenskapet.

Selbruten häst erkände O. Olsson, Amunde i Burs, att han till körslor användt. Utslag vid tingets slut.

Norra häradsrätten.
Vid hösttingets sista sammanträde i måndags afkunnades följande utslag:

Landtbrukaren Olof Jakobsson dömdes att för försummad vägbättring böta 5 kr.

— För öfverträdande af skogsförbud fick J. A. Berg, Malms, böta 300 kr.

— De i våldet mot landtbr. Nils Gahne åtalade arbetarne dömdes att för fylleri och oljud böta 10 kr. hvar; åta’et för misshandeln hade återtagits.

— För skadegörelse å en vid Högbro uppstäld järnvägsvaktkur fäldes drängen O. Jakobsson, Råby att böta 15 kr. samt för fylleri och oljud 10 kr. Skadorna å kuren skola af J. ersättas med 10 kr

— För förargelseväckande beteende å allmän väg ådömdes drängen Olofsson, Rentarfve 23 kr. böter.

— Edgång för att därmed freda sig från åjal för misshandel mot evkan Maria Bergström ålades arb. Joh. Pettersson, Veskinds i Veskinde. Edgångsdagen utsattes till 14 Februari.

För öfverdådig framfart på vägen från Slite till Boge ver landtbr. Olof Paulsson, Gothem instämd af landtbrukare Karl Bergström. Svar. skulle 28 Okt. på kvällen ha kört fram så våldsamt på vägen att han med sin vagn stött ner Bergströmws vagn i ett dike vid vägen hvarvid B:s hästar skenat och B, skadat sig i bröstet.
Svar. bestred att ha gj.r det annat än möjligen genom våda. Två vittnen hördes; de had åkt men svar. och ansågo händelsen hafva skett i våda.
Uppskof 17 Jan.

Äktenskapsskilnad begärdes af hustrun Hilda Steuström från dennas man B. J. F. Stenström hvilken öfvergifvit henne och rest till Amerika. Mannen hade skriftiigen gåt in på skilsmessan. Utslag vid tingets slut.

Vägkrånglet i Othem. Det af entreprenören Jakobsson mot enkan Maria Weström anbängiggjorda målet i den segslitna väganläggningstvisten mellan Barshaga gård:bor förevar ånyos. Enkan Veström med alla upptänkliga medel vilja krångla sig ifrån sin skyldighet att deltaga i väghållningskostnaden. Intet nytt förekom och kär. begärde slut i målet medan svar. ytterligare begärde uppskof. Utslag vid tingets slut.

Det menedsmål som af brunnsgräfvaren Smålander anhängiggjorts mot af honom i ett föregående mål hörda vittnen, pårepades, men kär., som var förhindrad, var ej tillstädes, utan begärde i en skrifvelse uppskof. Svar. som fört rekonventinstalan yrkade att kär. måtte vid hemtnings påföljd åläggas inställelse. men rätten uppsköt målet till 17 Jan. med föreläggande för kär. att vid äfventyr att iutet nytt uppskof beviljades, komma tillstädes.

För hemfridsbrott var arbetaren G. Sjöstedt, Veskinds i Veskinde instämd.
Enligt stämningen skulle svar. 8 Nov. ha inslagit fönsterrutor i den strax vid Veskinde station belägna handelsboden. Detta förnekades på det bestämdaste af svar. som visserligen sade sig, i likbet med andra personer, hafva gått förbi vid handelsboden på kvällen men icke «sett dit åt en gång« mycket mindre slagit in fönsterrutor.
Två vittnen hördes men kunde ej taga på sin ed, att svar. begått hemfridsbrottet.
Åkl, öfverlemnade målet och yrkade ansvar å svar. för hemfridsbrott, hvaremot svar. yrkade ansvar för obefogad rättegång samt ersättning för genom åtalet lidna förluster.
Utslag vid tingets slut.

En »snyting» skulle arbetaren Emil Larsson från Roma har gifvit arb. Victor Jakobsson och var nu af denna instämd till rätten. Larsson förnekade och två vittnen intygade, att han ej rört käranden, som sade sig ha fått ett slag för munnen så att läppen klufvits. Vittnena ansågo att en annan vid tillfället närvarande för dem okänd person varit den, som slagit käranden.
Uppskof för inkallande af vittnen begårdes af kär. ocb erhölls till 17 Januari.

Kälkstölden i Bro. Den för denna stöld åtalade arb. August Pettersson hade af rätten till detta sammanträde ålagts edgång föe att därmed fria sig, hade ej i rätt tid iofannit sig hos sin själasörjare för att af denne erhålla undervisning om edens vigt och betydelse.
För denna försummelse dömdes Pettersson att böta 25 kr. samt fick ny edgångsdag utsatt till 14 Febr. då han vid äfventyr att anses hafva brustit åt eden samt vid 35 kr. vite skall styrka att hao hos sin själasörjare erhållit för och om edgången vödvändig undervisning.

Dufvoplågare, bränvinsförsäljare och vittnesmutare — alla dessa vackra meriter visade sig drängen Alb. Hallin från Lokrume äga.
Han var instämd för tvänne förseelser, den första bestående däri att han sköflat dufbon på ungar samt instängt detta och försummat att gifva dem någon föda, med den påföljd, att de dödt af svält. På grund häraf yrkade åkl. ansvar å Hallin för brott mot jagtstadgar samt för visad uppenbar grymhet mot djur.
Hallin erkände att han ur två dufbon tagit tvänne dufungar, som han sedan hållit förvarade i en bur på vinden i det hus, däri han bodde. Men han förnekade, att han skulle hafva försummat att gifva dem mat. En gång då han varit borta från lördags afton till måndags morgon hade han anmodat en annan person att gifva dufungarne mat, och detta hade denne sagt, att han gjort.
Om fallet för dufvornas död berättade svar., att den ena fallit ur buren och slagit ihjäl sig i fallet och den andra hade gårdens katt tagit.
Som vittne hördes en yngling vid namn Axel Pettersson, hvilken i alla detaljer berättade lika med svar.
Åkl. afstod då från ansvarsyrkandet för djurplågeri men vidhöli sitt yrkande om ansvar för brott mot jagtstadgan.
I detta mål faller utslag vid tingets slut.
Det andra målst gälde olaga försäljning af brännvin. Hallin skulle nämligen till det i förra målet hörda vittnet, hvilket är hans kamrat, ha sålt eu half kanna brännvin.
När domaren så tilleporde Hallin, om det förhölle sig så, förklarade han med troskyldigaste min i världen:
— Nej, det där har jag aldrig gjort.
Då påkallades ynglingen Axel Pettersson som vittne.
Dessförinnan sade svar. att vittnet-bränvinsköparen varit skyldig honom 60 öre, under det svar. varit skyldig vittnet en half kanna bränvin. Nu gaf svar. vittnet sitt brännvio igen och svår. fick sina 60 öre.
Detta skulle ha gifvit anledning till misstanken mot svar. att han sålt. brännvin.
Samma historia berättades att börja med af vittnet.
— Men ni har ju — genmälde åkl. — för mig erkänt, liksom ock för fjärdingsmannen, att ni köpt bränvin af svar.
— Nej.
— Jo, och då genmälde ändå fjärdingsmannen, att Hallin ej hade rätt att sälja bränvin, hvarvid ni sade: »Nej, det förstås; men jag har lofvat att vara tyst med saken».
Kan ni neka för detta.
Då vittnet nu ansattes af domaren, fann det för godt att erkänna, att det var som åkl. berättat.
— Har ni sålunda köpt bränvin af svar.?
— Ja. R — Hur mycket?
— En half liter.
— Betalade ni strax?
— Nej, några timmar efteråt.
— Hvarför omtalade ni ej detta strax? — På deuna fråga svarade vittnet ej.
— Har ni med svar. kommit öfverens att ni skulle ljuga för rätten?
— Ja — blef vittuets oförbehållsamma svar.
— När gjordes den öfverenskommelsen?
— Här, innan målet påropades.
Svar. påstod, att vittnet ljög och att fjärdingsmannen Wahlgren lockat det därtill, enär denne hade agg till svar.
Sedan domaren allvarligt förehållit såväl vittnet som svar. det oförsynta i deras tilltag, öfverlemnades målet. Utslag vid sluttinget.

För djurplågeri var landtbr. Corswandt å Stafva instämd. Han hade brukat en sjuk häst i körslor, I svar:s ställe infann sig befallningsmannen på gården, Lidberg, hvilken sade sig vara den, som hade att svara och avhöll att hr C. skulle bli skild från målet, men åkl. ansåg båda.ha del i målet, då de båda sett att djuret varit sjukt men ändå tillåtit detsammas auvändande, Detta bestreds af hr Eidberg, hvilken begärde och erhöll uppskof till 17 Jan.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 December 1897
N:r 188

Publicerat

Skogsmedelsersättning.

På grund af k. brefvet 29 Okt. 1897 och k. befhd:s i Gotlands län rekvisition 19 dennes har domänstyrelsen anhållit, att k. befhde behagade af skogsmedel till vederbörande utbetala 312 kronor 59 öre, utgörande ersättning för ståndskog som vid laga skifte tillfallit Othems kyrkoherdeboställe, hvilken ersättning k. m:t anvisat att utgå från de ecklesiastika boställenas skogsfond.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 November 1897
N:r 186

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker

Södra häradsrätten.
Tredje sammanträdet.
Lars Lundgren från Vamlingbo, som skulle gå värjemålsed i målet om skadegörelse å en massa fruktträd, var ej nu heller försedd med fullständiga handlingar, hvarför ny edgångsdag utsattes.

Målet emellan hustrun Helena Malmström, Starrlause i Stånga, och Jakob Jakobsson från samma gård angåeade ersättning för den skada hon lidit därigenom att en Jakobsson tillhörig tjur förderfvat henne förekom ånyo. Ett par vittnen hördes, af hvilka det ena för något år sedan sagt Jakobsson att tjuren visserligen ej nu vore ond, men han kunde snart blifva det. Ett annat vittne, som skulle höras öfver värdet af den begärda skadeersättningen, ville ej yttra sig däröfver. Målet öfverlemnades å ömse sidor och faller utslag vid nästa sammanträde.

Kom till sist ändå. Oskar Högberg i Eskelhem, som varit instämd af sin hushållerska Anna Larsson, Liffedarfve, om ersättning hade vid detta ting ändtligen instält sig. Anna Larsson fordrade ersättning för 127 dagar med 25 öre för dag, men Högberg medgaf blott 97 dagar till samma pris. Utslag meddelas vid nästa sammanträde.

Erkände olaga sprithandel gjorde handlanden N. K. Haskel i Hamra. Utslag samtidigt som föregående mål.

Ersättning för ett mistadt hästkreatur yrkade, såsom vi förut refererat, Hjalmar Hallbom, Allmunge i Stånga, att utbekomma af Stånga sockens kreatursförsäkringsförening. Åtskilliga vittnen hördes äfven vid detta sammanträde om Hallboms sätt att sköta sina djur, och framgick däraf, att H. är långt ifrån någon djurvän, ty utfodringen hade varit så pass dålig, att det rent af vore underligt att djuret kunde bibehålla sig. Det hade också varit ytterst utmagradt. Målet förekommer ånyo vid första sammanträdet af vårtinget.

Olofligt jagtområde. K. V. Hallbom i Grötlingbo hade instämt Niklas Östvall från samma socken för jagt på område, där kär. innehar jagträtten. Svar. medgaf att han en gång gått öfver en hage, där jagträtten tillhör kär. En hare hade då sprungit upp, hvarvid han af våda släppt ett skott, men afståndet hade varit för långt för att det skulle kunna anses att han skjutit på haren. Två vittnen hördes, och faller utslag vid nästa samma sammanträde.

Tvist om väg. Anton Berglund, Bjerges i Lye, hade instämt Ungbåtels åboar i Stånga om bättre rätt till en väg, som går från den gård Lars Pettersson förr innehaft, och genom en Berglund tillhörig åker samt ut till allmän väg. Enligt ett företedt kontrakt skulle Berglund gifvit Pettersson tillstånd att anlägga vägen samt därför af Pettersson mottagit 100 kr., men han hade aldrig åt dem medgifvit rätt att begagna vägen. Detta tillstånd hade Pettersson fått, emedan Berglund behöfde en väg där, och Pettersson därigenom kunde blifva utaf med en massa småsten som belamrade hans åker. Svar. som i en inlemnad skrift bestred käromålet, yrkade däri ansvar å Berglund för rättegångsmissbruk. Målet förekommer ånyo vid nästa sammanträde.

Brutet köpeaftal. Handl. Aug. Nyberg å Klintehamn yrkade att Alfred Jakobsson, Hunninge i Klinte, måtte åläggas att stå fast vid ett köpeaftal, som i våras uppgjorts parterna emellan, Svar. skulle då af kär. tingat 6 säckar superfosfat 6 säckar chilisalpeter och 6 säckar kali, att användas som gödning för tre tunnland sockerbetor, men ej afhämtat det rekvirerade.
Svaranden ansåg att Nyberg själf brutit aftalet, ty dels hade han aldrig beställt någon kali, dels vore gödning bestäld för 2 tunl. och ej för 3, dels begärdes för chilisaltet 16: 50 pr säck i st. för 16 som aftaladt var. Käranden nedsatte sina anspråk med 1/3. Utslag meddelas vid nästa sammanträde.

Vill ej hålla vidräkning. Kronolänsman Emil Eneman yrkade att Oskar Andersson, Mickels i Silte, måtte åläggas hålla vidräkning med honom angående de affärer Andersson haft med kär:s aflidne fader. Svar. skulle därvid ursprungligen häftat i skuld för 2,321, kr. 29 öre; hur mycket som afbetalts kunde ej utrönas utan genom vidräkning. Svar. instälde sig ej, hvarför han fick böta 20 kronor samt ålades att vid 20 kr. vite komma tillstädes nästa sammanträde.

Vill ha redovisning. Anna Johansson, Ålarfve i Rone, hade instämt sakföraren A. C. Stenmark om redovisning af ett belopp å 917 kr. som Stenmark i April månad 1893 för hennes räkning uppburit å kronofogdekontoret. A£ detta belopp hade hon ej bekommit mer än 550 kr. 65 öre. Resterande 366 kr. 35 öre fordrades nu i redovisning.
Svar. bestred krafvet genom ombud. Målet förekommer ånyo vid nästa sammanträde.

Ofullständiga handelsböcker påstår handelsfirman G. Abrahamsson i Stockholm att fru Julia Carlsson, född Lindholm, skulle ha fört. Makarne Carlsson, som äro i konkurs, voro nu för oredlighet mot borgenärer instämda. Svar. ansåg att de fört sådana böcker de bort, fast de voro intagna i ett band. Hvad som fattats vore blott en bref- och kopiebok. Kärandeombudet kunde nu ej så genast yttra sig om den framlemnade bokens innehåll.
Uppskof medgafs i Januarisammanträdet.

Knifskäring. Akl. S. Lindström hade åtalat drängen August Norberg för att han söndagen 12 Jan. f. å. å allmän väg med en knif illa skurit husbondesonen Elof Ingmansson, Rovide i Fröjel, öfver venstra kinden, så att märke för hela lifstiden kommer att kvarblifva. Svar. erkände, hvarefter länsman Eneman framträdde och yrkade ansvar å honom för att han å stortorgdagen i Hemse 6 sistl. Okt. sparkat ofvannämda Ingmansson i pannan, så att ett större sår uppstått. Äfven detta medgafs af den tilltalade. Ingmansson begärde 50 kr. i ett för allt.
Norberg ville medgifva 40. Utslag i båda målen vid nästa sammanträde.

Mera sådant. Kronolänsman J. A. Lindström hado instämt Olof Norbäck, Norrgårda i Hamra, och Albert Larsson, Hoburgen, för våld å allmän väg en söndag begånget mot snickarelärlingen Lars Dahling, så att hans kläder, som framvisades vid rätten, voro alldeles nedblodade och sönderrifna. Larsson nekade, men Norbäck hade slagit till Dahling sedan denne anfallit honom med en s. kulkäpp.
Två vittnen hördes, af hvilka en ficka, som varit i Dahlings sällskap, intygade riktigheten af ahgifvelsen, hvaremot det andra tycktes taga allt för mycket parti för de tilltalade. Utslag faller vid nästa sammanträde.

För hemfridsbrott var förre hemmansägaren O. J. Johansson, Ingvards i Träknumla, tilltalad på angifvelse af skräddaren E. Pettersson och hans hustru. Svar. hade ej iakttagit inställelse, men upplystes att han, som bott hos angifvarne, blifvit afhyst därifrån och sedan tagit bostad i ett dem s tillhörigt uthus, utan att kunna förmås att afflytta därifrån. Svar. skall komma tillstädes vid nästa sammanträde vid 20 kr. vite.

Norra häradsrätten.
Utslag. I målet mellan landtbr. Gustaf Svensson kär. och Hanna Nilsson, båda från Kejlungs, förklarades svar. icke hafva rättighet att utan kärandens lof nyttja den omtvistade brunnen, hvarefter svar. dömdes att utgifva 39 kr, i rättegångskostnader.
— Enkan Mauaria Weströms åtal mot klockaren Olof Rundqvist i Othem för felaktigt auktionsprotokoll ogillades och ålades kär. att betala svar.s kostnader i målet.

Gotska Sandöns intressenter hade instämt M. J. Ekström, Fårö, om ersättning för till svar. levererade 1,700 stockar. Svar. trodde sig endast ha fått 1,400 stockar och på den grund nekade svar. betala. Uppskof till 17 Jan.

För misshandel mot Maria Berglund var J. Pettersson, Veskinde, instämd. Har bestred fortfarande och yrkade ansvar å kär. för obefogad rättegång. Utslag nästa sammanträde.

För skogsåverkan var landtbr. Berg, Malms i Helvi, instämd af allm. åkl. Erkände att han huggit omkr. 4,000 famnar ved, af hvilka han användt 2/3 till kalkbruket och resten till gårdens behof. Ansåg att han ej gått utöfver sin befogenhet, ty kalkugnen tillhörde gården. Målet örverlemnades. Utslag nästa sammanträde.

För våld mot lantdbr. Nils Gahne voro drängen Grefberg m. fl. af allm. åkl. instämda. De tilltalade erkände. Utslag nästa sammanträde.

Den kullstjälpta kuren vid Möllbos. Drängen O. Jakobsson, som åtalats för nämda förseelse, nekade fortfarande. Två vittnen hördes och intygade att svar.
tagit med händerna under kuren och stjälpt den. En del af taket hade då gått sönder, och en glasruta sönderslagits. Utslag 29 Nov.

Stenkastningen vid Högbro. Anders Olofsson, Rantarfve i Halla, hade nu iakttagit inställelse, men nekade för hvad som lades honom till last. Åkl. yrkade dock ansvar på grund af vittnesmålen och faller utslag 29 Nov.
— För att ha deltagit i ofvannämda stenkastning voro arb. Sven Roseuqvist och Bergdahl instämda, men hade ej infunnit sig. Uppskof för inkallande af vittnen till 17 Jan.

Väghållningsmål. För att ej hafva gallrat skog vid sidan af en byväg voro landtbr. J. Olsson, Bara, och J. O. Ahlby, Petsarfve i Halla, instämda. De erkände skriftligen Utslag 29 Nov.

Usla brunnar och mened. Ar 1893 hade brunnsgräfvaren F. A. Smolander åt landtbr. Pettersson, Enge i Gammalgarn, gräft en brunn, som dock gifvit endast litet eller alls intet vatten. Då ville ej P. betala brunnen, hvadan S. instämde honom för att utfå betalningen. – Smolander hade då inkallat 6 vittnen, som skolat intyga, att brunnen gett tillräckligt med vatten, men de intygade alla motsatsen. Smolander förlorade då målet.
Nu hade S. instämt vittnena och Pettersson med påstående att vittnena hade begått mened och att Pettersson hade anstiftat mened.
Kär. hade som vittnen mot sina förra vittnen inkallat 6 personer, hvilka dock icke hade det ringaste att i sak upplysa.
Kär. begärde uppskof till nästa sammanträde för att inkalla ännn flera vittnen. Svar. yrkade ansvar å kär. enl. 16 kap. 18 2 mom.
strafflagen.
Uppskof till 29 Nov.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 November 1897
N:r 171

Publicerat

Tillstyrkt framställning.

Kammarkollegium och statskontoret hafva i fråga om anvisande från de ecklesiastika boställenas skogsfond af medel till lösen för ståndskog, som vid laga skifte tillfallit kyrkoherdebostället i Othems pastorat hos k. m;t ätven för sin del hemstält, att i öfverensstämmelse med hvad för åtskilliga andra ecklesiastika boställen i Gotlands län under liknande omständigheter medgifvits ifrågakomna belopp 312 kr 50 öre måtte anvisas ur de ecklesiastika boställenas skogsfond på sätt domänstyrelsen föreslagit.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 November 1897
N:r 170

Publicerat

Auktion vid Saigs i Helvi.

Medels offentlig, frivillig auktion, som onsdagen den 27 dennes kl. 1 e. m. förrättas vid Saigs i Helvi, låter fröken Mathilda Segerdahl till den högstbjudande försälja sitt ägande hemman 7/32 mantal NSaigs i Helvi socken. Hemmanet, som är bebygdt och laga skittadt, innehåller cirka 25 tunnland bördig åker, 5 tunnland utmärkt ängsmark, 4 tunnland myr och 60 tunnland betes- och odlingsmark. Inteckningar underlätta köpet. Vilkoren för försäljningen tillkännagifvas före auktionens början och förbehålles pröfningsrätt af gjorda anbud. Skulle antagligt anbud ej erhållas, kommer hemmanet att utarrenderas, antingen i sin helhet, eller i mindre lotter.
Othem den 16 Oktober 1897.
Efter anmodan,
ARVID JACOBSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 Oktober 1897
N:r 164

Publicerat

Auktion vid Saigs i Helvi.

Medels offentlig, frivillig auktion, som onsdagen den 27 dennes kl. 1 e. m. förrättas vid Saigs i Helvi, låter fröken Mathilda Segerdahl till den högstbjudande försälja sitt ägande hemman 7/32 mantal Saigs i Helvi socken. Hemmanet, som är bebygdt och laga skiftadt, innehåller cirka 25 tunnland bördig åker, 5 tunnland utmärkt ängsmark, 4 tunnland myr och 60 tunnland betes- och odlingsmark. Inteckningar under: lätta köpet. Vilkoren för försäljningen tillkännagifvas före auktionens början och förbehålles pröfningsrätt af gjorda anbud. Skulle antagligt anbud ej erhållas, kommer hemmanet att utarrenderas, antingen i sin helhet, eller i mindre lotter.
Othem den 16 Oktober 1897.
Efter anmodan,
ARVID JACOBSON.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 18 Oktober 1897
N:r 162

Publicerat

Väghinder.

Vägen mellan Kumla i Lärbro till Slite är för broomläggning afstängd måndagen 18 Okt. och kan vägen förbi Othem kyrka i stället begagnas.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Oktober 1897
N:r 159

Publicerat

Slitekretsen

af Sveriges allm. folkskollärareförening hade gitt ordinarie hötsmöte i Rute folkskola 6 dennes. Mötet började kl. 10 f. m. med bön och sång, hvarpå läraren på stället, pastor Österberg, höll bibelläsningslektion med text ur Jesu bergspredikan: >Salige äro de andligen fattige» etc. Efter en kort rast följde lektion uti geometri om >cirklen»> af skoll. A. Jakobsson, Othem. Efter lektionen följde en kort kritik.
Sedan de öfver föregående möten förda protokollen upplästs och godkänts, upptogs till behandling Allmänna föreningens ärenden. Ansvarsfribet beviljades Centralstyrelsen för föregående års räkenskaper och förvaltning. Till ledamöter af Centralstyrelse valde kretsen för sin del skoll. O. N. Ljungberg, Visby, J. Franzén i Lund och Augusta Karlsson, Öxnered, samt till revisor A. Linden, Stockholm.
Kretsen biföll Centralstyrelsens hemställan om att sekreterarens och hassaförvaltarens arvode skulle utgå med samma belopp, som föregående år.
Största intresset var samladt omkring nationaldagsfrågan, hvilken inleddes af skoll. A. Mörrby, Helvi.
Efter en liflig diskussion enades man om antagandet. af följande resolutionsförslag.
Kretsen anser en särskild nationaldag från folkskolans synpunkt önskvärd.
Kretsen anser midsommaraftonen särskildt lämplig, enär den bäst fyller kratven på en allmän nationens festdag.
Från folkskolans sida böra de bemödanden göras, att nationaldagen må blifva så tilldragande och efterlängtad, som möjligt.
Eftermiddagens förhandl. begynte med ett af skoll. J. Lyth, Hangvar, hållet inledningsföedrag öfver ämnet: disciplinen i folkskola. För frågans klargörande uppställdes följande punkter: Lärareng tuktande aktgifvande på sig själf och på barnen. Lär. bör städse såväl inom som utom skolan komma ihåg, att det ständigt finnas spörjande och granskande barnaögon, som betrakta honom, små reflekterande sinnen, hvilkas omdöme är förvånansvärdt skarpt, samt till sist, att han omgifves af små kunskapshungrande själar, som utan urskilnad mottaga den lärdom och alla de intryck, de kunna få genom att läraren är deras föredöme. Kom ihåg, att om ej läraren gifver akt på sig själf, kommer han under den domen: »Ve den, som förargar en af dessa små»! HLäraren måste sål. vara sann.
Lärarens aktgifvande på barnen sönderdelades uti tukt i allmänhet och tukt i inskränkt betydelse. Vid tukt i allmänhet gäller ej blott att underlätta en själfmant sig utvecklande god mnaturs tillväxt, utan fastmer en missriktad, till detgoda trög, men till det onda benägen natur. Skulle tukten blifva verkligt |sedligt bildande, måste läraren söka få an| knytningspunkter i barnens inre, få deras hjärtas strängar att vibrera. Tukten skall görags åskådlig genom att väcka barnens sanningskänsla, rättskänsla, vilja och skönhetssinne. Läraren får ej förringa barnets sedliga känslor genom att tro, det barnen äro för små för att förstå felet eller synden, ty då vill man så gerna ursäkta barnens fel med: »de förstå ej bättr». Läraren bör därför noga gifva akt på hvad som är att iakttaga med afseende på barnet, med afseende till felen och med afseende till utförande af tukten eller bestraffningen. Erfarenheten lär 0os8, att sätten för barnens behandling böra vara lika många som barnen. Man skall fordra mera af de större och förståndigare, de som åtvjuta ett godt hems goda, fostrande vård, men mindre af de små, de mindre begåfvade, de vanvårdade och försnmmade, mera af flickor än af gossar. På grund häraf måste lär,. med afseende på barnets fel fästa afseende vid de omständigheter, som förmildra eller försvåra barnets brott. Svårast måste det fel betraktas, som utvisar förakt för Gud och hans sedliga förordningar. I det förarbete, som läraren uti det ofvan antydda utfördt, får han nog oanmärkt bära lärarekallets ansvarsfulla börda. Nu däremot, när läraren vidtager -åtgärder för tuktens utöfvande, då får han medbjälpare och rådgifvare, då framträda de hemgjorda pedagogerna och med tvärsäkerhet förklara, huru läraren bör göra eller borde ha gjort. Ållt hvad läraren lidit, tänkt och3 arbetat för att komma till rätta straffpunkten, däronr hafva de ingen aning. Han måste förekomma och förhindra det onda genom att i kärlek öfvervaka barnen. Bestraffningen har sina olika grader, förmaning, varning, hotelser och aga. Förmaning och varning kunna omväxla, visserligen ej sins emellan men i sättet för deras framställande. Hotelserna få däremot ej vara många. Låt då hellre rottingen eller riset afgöra saken. De flesta barnen läte nog tukta sig utan kroppsaga, om läraren jämt finge hafva dem under ögonen eller föräldrarne aktade dem från onda föredömen och dåliga intryck. Men eftersom barnauppfostran i hemmet så gräsligt försummas, då blifver agan en nödvändighet.
Tukten i inskränkt betydelse eller skoldisciplinen är visserligen ej undervisningens mål, utan medel, men ett medel, som i visst fall kan sättas jämte målet. En mönstergill skolordning är på grund af den långa tid barnen besöka skolan af stor andlig betydelse, för att ej tala om dess formella och sociala betydelse. Hit höra ordningsregler för barnen på skolvägen, under rasterna och lektionerna, samt sättet att hälsa, framföra ett bud, sitta, stå, svara m. m.
Diskussionen utmynnade i följande uttalande: För att utöfva en rätt disciplin inom skolan måste läraren, under noga aktgifvande på sig själf och på barnen, söka leda dem till ett sedligt lefverne samt därvid noga tillse, att gifna skolregler efterlefvas.
Till kretsens ordf., vice ordf. och sekreterare omvaldes skoll. J. Lyth, Hangvar, A. E. Olofsson, Lärbro, och A. Mörrby, Helvi, samt till vice sekreterare lärarinnan Brita Lyth, Hangvar, Nästa möte, ett s. k, »friluftsmöte» anordnas under förra hälften af nästk. Juni vid »Stapelbacke» småskola i Lärbro. Det talrikt besökta mötet afslöts med bön och psalmsång, hvarefter ett angenämt samkväm följde. Stämningen höjdes genom solosång och ett trefaldigt, kraftigt lefverop för kretsens trettiotvåårige »skolveteran», skoll. L. Mörrby, Boge, som med ännu ungdomlig hänförelse i sina sträfvanden tager lifligt del uti samarbetet för de viktiga skolfrågornas lösning.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 11 Oktober 1897
N:r 158

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
(Hösttingets andra sammanträde).
Följande utslag afkunnades:

— För olaga ölutskänkning dömdes gästgifvaren Ad. Lindgren, Kyrkljufves i Vänge att böta 15 kr.

— Åtalet för snatteri mot hustru Elisa Björkander och hennes dotter Fredrika förföll, emedan svar: gått värjemålsed.

— Att utgifva 50 kr. årligen i femton år som barnauppfostringsbidrag åt ett af pigan Valfrida Engdahl i Vägume framfödt barn, ålades F. J. Franzén.

— Samma åläggande fick drängen K. Östman, fader till ett af pigan Sofia Björkander, Stenstugu i Bäl, framfödt barn.

— För djurplågeri dömdes landtbr. A. Fransson, Karlbjerga å Fårö att böta 25 kr.

Kälkstölden i Bro. Arb. Aug. Pettersson, Tors i Bro, hvilken ålagts edgång för att därmed fria sig från ansvar för stöld uf ett par skogskälkar, hade ej, då eden skulle gås, giltigt bevis från sin själasörjare, hvarför edgången uppsköts och Pettersson återförvisades till sin själasörjare.

Väghållningsbråket i Gothem. Målet mellan landtbr. Petter Jakobsson m, fl., kärande, och enkan Maria Veström, Barshaga i Gothem, svarande, angående skyldighet för svar. att erlägga 169 kr. i kostnadsdelaktighet för en väganläggning, förevar ånyo. Svar bestred fortfarande yrkandet mot henne under förevändning att väganläggningen icke skett i enlighet med kontraktet och att vägen för öfrigt icke vore sådan att den kunde anses brukbar. Som vittnen hördes hela besiktningsnämden samtkomissionslandtmätaren kapten Ytterberg, hvilka alla intygade att vägen voro fullt brukbar; ja t. o. m. bättre än någon landsväg på Gotland, ehuru den endast är en byväg.
Kär. öfverlemnade målet med yrkan om bifall till stämningspåståendena, hvaremot svar. begärde och erhöll förnyadt uppskof till första Novembersammanträdet, då svar. skall vara försedd med all den bevisning hon gittar förebringa.

Enkan Veström, svarande i föregående mål, hade instämt auktionisten vid entreprenadauktionen å ofvan omtalade vägstycke, hr O. Rundqvist, Othem, därför att han ej upprättat auktionsprotokollet i öfverensstämmelse med förloppet vid auktionen. Svar. hade i sin ordniog yrkat ansvar å kär. för obefogad rättegång och, ärekränkning. Svar. bestred kär:s, påstående men, vidhöll sitt yrkande att få göra vissa ändringar i protokollet.
Utslag faller 1 November.

Öfverfallna vägfarande. Arb. Ad. Olofsson från Roma var af länsman Boberg instämd därför att ban 18 Ang. från en grusgrop å vägen vid Högbro öfverfallit vägfarande med stenkastning. En landtbrukare Hägg träffades at en sten och erhöll ett krosssår i bakre delen af hufvudet.
Svar. hade icke iakttagit inställelse, men två vittnen intygade stämningens riktighat. Ursprungligen hade svar, haft fyra medbjälpare, hvilka dock nu mera lemnat orten. Målet uppsköts till 1 November, då svar. vid laga vite ålades att inställa sig.

Ännu en våldsbragd utfördes 18 Aug., denna senare vid Möllbos i Halla, af arb, O. Jakobsson, Råby, hvilken enligt hvad som uppgafs i fyllan och villan sönderslagit en grindvaktkur, Svar. mindes icke att han gjort hvad han anklagats för, men kunde icke heller neka. Uppskof till I November.

För skogsåverkan hade K. N. Stenström instämt ländtbr. J. Nordberg, Orleifs. Skogen äges af en myndling till Stenström, och svar. genmälde att han af en enka Olsson befalts att hugga skog. Värdet af det huggna upptogs af kär. till 340 kr. För att få utredning uppsköts målet till 29 Nov.

Södra häradsrätten.
(Höstetingets andra sammanträde.)
Debet och kredit. I målet mellan Snoder och Hexarfve hemmansägare i Sproge angåenda bättre rätt till släketäkt, skulle kär. ha förlorat ungefär sex lass släke värda 1 kr. Kostnaderna för häradsrättens syn på stället uppgingo nu till 203 kronor, förutom öfriga rätteoångskostnader.

Betestvisten emellan Johan Pettersson, Ganne i Burs, och Augusta Pettersson i samma gård förekom ånyo. MKär, hade inkallat fem vittnen. I hagen, hvari kär af en delägare arrenderat 1/4 och svar. af en annan delägare som ägt lika mycket fått tillstånd att beta, hade denne betat i två dagar med tvänne hästar, samt hela sommaren med 12 st. lam. Att hon -betat med hästarne medgafs, men lammen hade inkommit olofligt utan hennes vilja. Kär yrkade ansvar enl. strafflagens 24 kap. 8—9 par. samt Kungl, förordningons, af 21 Dec. 1857 högsta punkt. Rätten förbehöll sig att själf söka stöd i lagen för utslaget, som kommer att meddelas vid nästa sammanträde.

Ingen bevisning förekom ännu mot N. K. Haskel i Hamra om olaga försäljning af spritdrycker. Nytt uppskof till nästa sammanträde.

Orätt tid och person. Jakob Larssen, Mårtens i Garda yrkar att fröken Gerda Stenmark i Stockholm måtte äåläggas utgifva ett förfallet födoråd. Genom ombud vägrade svar. ingå i svaromål, dels emedan hon ej vore ägare till det hemman från hvilket födorådet skulle utgå, dels emedan hon såsom boende i Stockholm ej åtnjutit laga stämningstid. Utslag meddelas vid nästa sammanträde.

Oeniga makar. Kyrkoherde Hulteman i Klinte hade utverkat stämning å sin buetru Lilly, född Gahne, om upplösning af äktenskapet, emedan kon skulle afondska och illvilja afrest till utlandet med tydlig afsigt att ej vilja återkomma och fortsätta äktenskapet. Fru Hulteman, som f. n. v. vistas i Köbenhavn, medgaf genom ombund allt hvad mannen i stämningen påstår och vill på inga vilkor återkomma för att fortsätta äktenskapet. Utslag vid nästa sammanträde.

Oriktig domstol för att handlägga ett af förre handlanden O. P. Lindström i Visby mot notarien Rudolf Wiman anhängiggjordt mål förklarade rätten sig vara, Lindström yrkade nämligen att Wiman såsom syssloman i makarne Lindströms konkurs måtte åläggas återbära 90 kr, 64 öre på grund af en hofrättsdom.

Wiman invände att konkursen nu mera vore afslutad och klander inom behörig tid ej väckts, samt att han till kär:s hustru öfverlemnat beloppet, och vore krafvet numera att anse som personligt och när han vore mantalsskrifven i Visby, vore ej häradsrätten rätt forum för målets handläggning. Efter enskild öfverläggning bifölls svarandens invändning och skall kär. ersätta sin motpart med 10 kr. för inställelse, Mot detta beslut erlade kär. vad.

Johan Pettersson, Ganne i Burs, tilltalad för misshandel mot Augusta Pettersgon därsammastädes, hade för motbevisning fått uppskof till detta sammanträde. Förändamålet voro ett par vittnen inkallade, men de visste ingenting i saken. Utslag meddelas vid nästa sammanträde.

I Vennerströmska-Kullbergska målet har vad erlagts å svarandesidan.

Fast igen. Vilhelm Nyman i Levide hade i måndagskväll uppfört sig på ett mycket förargelseväckande sätt inne i handl. Ant. Jacobssons salubod i Levide, hvadan åklagaren fann sig föranlåten att inför domstolen anhålla om Nymans inmanande i häkte, hvilket och af rätten bifölls.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 6 Oktober 1897
N:r 155

Publicerat

Väghinder.

För broomläggning är vägen mellan Bäl och Boge afstängd för trafik fr. o. m. 18 t. o. m. 25 Oktober. I stället kunna vägarne genom Tingstäde och Othem begagnas.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 6 Oktober 1897
N:r 155

Om Oss Drivs med WordPress