Länsfängelset 14 Februari.
Giftmordet i När. Angående det förut omnämda giftmordet å bondhustrun Dorotea Margareta Olofsdotter Öndarfve i När, hvilken för öfver 10 år sedan aflidit under omständigheter, som gifvit anledning till misstankar, att dödsorsaken varit arsenikförgiftning, företogs nu åter ransakning med derför häktade enkan Anna Olivia Sörensson och hennes syster, enkan Dorotea Charlotta Djurman. I dag hördes, efter aflagd ed, sex vitnen, som intygade:
a) Hustru Kristina Pettersson Bomungs i Hammaren: att hennes matmor, hustru Helena Fridin Maldes för 6 år sedan, under samtal med aflidna Dorotea Margareta Olofsdotters man Sören Larsson omnämt för honom det i socknen gängse talet om hans hustrus förgiftning. Men att denne då bestämdt sagt, att någon förgiftning icke egt rum, och att «mor afsomnat stilla och lugnt«.
b) Hustru Helena Fridin: att Lars Sörensson Öndarfve 4 år efter gummans död yttrat för Maldes vid frågan om förgiftningen, att någon sådan icke skett, och att gumman under sin sista sjukdom icke haft några kräkningar, samt att Hustru Adamsson Halsarfve (dotter till den aflidna gumman) efter Annas och Lottas häktande, yttrat, att om hon, hustru Adamsson, fått «1 sängdyna och 20 kr.« ifrån Öndarfve, någon fråga om förgiftningen aldrig kommit till rättegång.
c) Hustru Greta Palmberg: att gamla mor Öndarfve en e. m. då vitnet kommit in till henne, legat sjuk och beklagat sig, att hon blifvit «förskrämd« vid den förut omnämda tröskningen, då trösken gått sönder, emedan hon fruktat, att de som ckört trösken> blifvit skadade; för öfrigt yttrat mot vitnet, att Lotta varit «mycket snäll mot henne«; detta 2:ne dagar före gummans död.
d) Hustru Anna Gertrud Lönngren: att för 2:ne år sedan Lars Sörensson Öndarfve, vid fråga om förgiftningen bestämdt förnekat, att någon sådan egt rum.
e) Hustru Katarina Ahlqvist: att kort före Öndarfyve-mors död vitnet talat med henne och då frågat, hur det kom sig, att hon såg så «dålig och sjuk ut«, och fått till svar, att hon «tagit in både galet och klokt«, men att «intet hjelpte>; att hustru Adamsson Halsarfve efter Annas och Lottas häktande sagt: «hade Anna gifvit mig en dyna och 20 kr., så kunde allt varit ogjordt«.
f) Båtsman Magnus Niklas Ronström: att han år 1868 vid köp af en häck halm hos Lars Öndarfve, af denne blifvit tillfrågad: «du som botar så mycket, begagnar du icke «merkurium«? hvarpå vitnet svarat, att detta var så «cfarligt« m. m. och att vitnet för öfrigt «aldrig sett sådant«; att Lars derefter bedt honom gå med sig in, så skulle han få se sådant, samt sagt, att han, Lars, begagnade för egen del sådant «chvarje dag» samt att det «chjelpte för allting«, hvarefter de gått in och Lars framtagit ett stycke arsenik på omkring 14 lod och deraf tagit en bit och «förtärt den i en sup.
Efter slutade vitnesmål tillfrågades, när tvisten mellan Halsarfve och Öndarfve om omvitnade «dynan« och «20 kr.« uppstått, och uppgafs, att den börjat förlidet år 1877 före angifvelsen och häktningen. Anna Sörensson och Lotta Djurman hördes derefter hvar för sig angående den mycket omvitnade arseniken, hvilken så mycket begagnats i Öndarfyve, och påstodo så väl Anna som Lotta, att de «aldrig sett arsenik i huset»; Anna särskildt, att det varit henne «fördoldt«; ty «karlarna», som hade hvar sin kista, hade ständigt haft dem låsta och gått med nyckeln dertill i sin ficka. Begge de häktade nekade för öfrigt fortfarande bestämdt för att hafva förgifvit gumman. Åklagaren ansåg behöfligt att få flere under ransakningen nämda personer hörda, hvarför målet uppsköts.
Falskmyntning. Såsom förut nämts, häktades och införpassades till länsfängelset 23 sistl. Januari statkatlen Olof Alfred Engström, i tjenst hos häradshöfding P. Lagerberg å Skogs i Levide socken, för falskmyntning. Inför södra häradsrätten företogs å fängelset i dag med honom ransakning, som’leddes af notarien A. Keriiger, såsom t. f. ordförande. Engström, af hvilkens prestbetyg framgick, att han är född 1843, hade icke förut varit för brott tilltalad. På vidare frågor uppgaf han, att han lärt bleckslagareyrket af en person från Ahla socken vid namn Lindgren; att han hade god färdighet i detta yrke; att han derför roat sig med att af tenn stöpa 1 slant med prägel af 1 krona silfver samt att han gifvit sina barn att leka med denna slant, hvilken han alldeles icke haft för afsigt att utprångla; att slanten blifvit gjord för 3 år sedan, under det Engström varit i tjenst i Klinte. En lumpsamlare Sjögren, som nu icke var tillstädes, hade hos kronolänsmannen Dahlbäck anmält, att han af Engström emottagit nämda 1 kroneslant till utprångling och vid tillfället öfverlemnat densamma till Dahlbäck. Slanten företeddes nu vid rätten och tycktes vara tämligen väl gjord. Engström förnekade bestämdt, latt han gifvit densamma åt Sögren för utprångling, under påstående tvärtom, att Sjögren olofligen tillegnat sig densamma; men medgaf, att han, Engström, förfärdigat just samma, vid rätten nu företedde slant. Som ingen bevisning om utprångling kunde åstadkommas, inskränkte sig åklagarens yrkande till ansvar å Engström för myntförfalskning, och dömdes Engström» för myntförfalskning till 2 års straffarbete, och förlust afmedb orgerligt förtroende derutöfver i 2 år. Han förklarade sig med domen nöjd.
Fråga om förfalskning. Enkan Anna Katarina Erasmi d:r Smiss i Eke hade blifvit tilltalad för förfalskning af en undantagshandling och derför instämd tlll rådhusrätten härstädes till 26 Febr., 26 Mars och 23 April sistl. år, hvilken sistnämda dag Erasmi d:r gjorde den invändning, att som åtalade förseelsen skulle skett i södra häradet, målet ock borde handläggas af södra häradsrätten, hvarför det ock då dit hänvisades. Anna Erasmi d:r häktades derefter för samma brott 29 sistl. Nov., sedan skälig anledning förekommit, att hon gjort sig skyldig till åtalade förfalskningen.
Vid med henne å länsfängelset 18 sistl. December hållen ransakning förnekade hon förfalskningen fortfarande; men förekommo mot henne omständigheter, som gjorde, att hon icke kunde frigitvas; dock, som hon syntes vara något sinnesrubbad, skulle fråga om hennes sinnestillstånd hemställas till sundhetskollegium, Sundhetskollegium afgaf 11 sistl. Januari sitt utlåtande, hvari förklarades, att Anna Katarina Erasmi d:r var i «saknad af förståndets bruk och förmåga att sina handlingar fritt bestämma». Till följd häraf blef hon från länsfängelset i dag frigifven.
Länsfängelset 13 Februari.
Fickstöld. F. fästningsfången Vilhelm Petter Engström, född i Othem 1844, först dömd af Visby rådhnsrätt 1869 för utprångling af falskt mynt till 6 mån. straffarbete och 6 års förlust af medborgerligt förtroende; senast af Visby rådhusrätt för 4:dje resan stöld till 4 års straffarbete och 10 års förlust af medborgerligt förtroende, blef frigifven från Långholmen 13 sistl. Januari sedan han fått strafftiden afkortad med 2 månader. Han anlände till Visby 15 Januari och erhöll då på Landskansliet 10 kr., men dessa gingo fort åt. Derefter hade han 5 Februari kommit att sällskapa med skomakaren Olof Andersson från Kappelshamn och tillsamman med honom på åtskilliga krogar intagit förtäring. De hade derefter skildts åt. Dagen efter saknade emellertid Andersson sin plånbok med inneliggande 65 kr., och blef Engström, som samma dag visat sig på flere ställen väl försedd med pengar, på skäliga misstankar om stöld af plånboken, häktad. hunk företogs med honom ransakning; men Engström, som medgaf att han ofvannämde dag sällskapat med Andersson, förnekade helt och hållet, att han stulit hans plånbok. Tillfrågad, hvarifrån han fått de pengar, han visat sig innehafva, uppgaf han, att han vid frigifningen från Långholmen derstädes erhållit 23 kr., vid ankomsten till Visby å Landskansliet 10 kr. samt dessutom förtjent på förfärdigande af viskor, för hvilka han erhållit 1 kr. st. Fyra personer hördes, och franigick af deres berättelser sannolikhet för, att Engström stulit plånboken; men han nekade dock ihärdigt, För närmare utredning uppsköts målet till 27 Febr. Engström qvarsitter under tiden i häktet.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 16 Februari 1878
N:r 14
