Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Norrlanda socken ligger på mellersta Gotland östkust.
Gårdsnamn: Annexen, Aurungs, Bjärs, Björke, Bringes Lilla, Bringes Stora, Broe, Burs, Butrajvs, Ekeskogs, Hammars, Lajvstäde, Lise, Mangsarve, Munkebos, Petsarve.
för Hörsne med Bara, Gothem och Norrlanda har i dag enhälligt valts landtbrukaren O. J. Larsson, Norrbys i Hörsne.
Man beslöt tillställa den afgående gamle häradsdomaren L. P. Christenson en tacksamhetsadress.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 29 December 1894
N:r 203
Norra häradsrätten.
(Sluttinget å Allekvia 18 Dec.) För försummelse att betala hundskatt dömdes torparen Johan Kristoffersson vid Roma prestgård till 5 kr. böter samt utgifva dubbel hundskatt med 10 kr.
— För samma förseelse dömdes Olof Larsson, Aumunds i Roma, att utgifva dubbel hundskatt med 10 kr.
I ärekränkningsmålet mellan hemmansägare Oskar Olofsson, Kännungs i Helvi , och handl; A. Falk i samma socken, dömdes den senare till 15 kr. böter; kär:s yrkande om ersättning för genom ärekränkningen tillfogadt lidande ogillades.
I tvistsmålet angående rätt till egendom mellan hemmansägare Gustaf Andersson, Stora Velinge i Butle, kär. samt skollärare K. P. Pettersson i samma socken och hemmansägarne Viktor Andersson, J. Vidin, båda från Vestringe, ogillades käromålet. Kär. får sjelf vidkännas sina rättegångskostnaden samt ersätta skollärare Pettersson och Viktor Andarsson med 30 kr. och J. Vidin med 20 kr.
För förstörande af forntida grafvar hade förut instämts arbetare K. A. Olsson-Sjölund, hvarför han nu dömdes till 50 kr. böter och vid 20 kr, vite senast en månad härefter återställa graffältet i dess förra skick.
För oloflig jagt fäldes husbondesonen Teodor Edvardsson, Verkegårds å Fårö, till 10 kr. böter.
För första resan oloflig försäljning af maltdrycker ålades gästgifvare Niklas Broström, Broa å Fårö, såsom ansvarig för sig sjelf och sin hustrus räkning att böta 30 kr.
Å målet mellan dr Rudebeck i Stockholm och hemmansägare Olof Cedergren Malms i Helvi, angående afträdande af två jordlägenheter bifölls käromålet så till vida att svar. förpliktades genast afträda i målet omtalade kalkugnar; rättegångskostnader kvittades.
På grund af bristande bevisning ogilades ett af arbetarne Anton Ericsson och J.
K. Dreydel, båda vid Roma sockerfabrik, väckt åtal mot murare Aug. Hagling i Stockholm angående ärekränkning.
Edgång ålades hemmansägare Edvard Jacobsson, Hammars å Färö, i ett mot honom väckt åta! för oloflig maltdrycksförsäljning, och som utsattes till 1:a rättegångsdagen af nästk. vårtings 3 smtr.
— För samma förseelse dömdes handl. O. Lerberg å Kappelshamn att böta 30 kr., och handl S. Sisefsky i Hangvar till 20 kr. böter.
I förskingr ngsmålet mellan länsman G. Boberg, åklagare, och hemmansägare Lars Johansson, Butreifs i Norrlanda, dömdes den senare till 30 kr. böter samt utgifva kostnaderna i målet.
I målet mellan Oskar Andersson, Vesterbjers, och Jacob Hellgren, Ljusasfve angående ärekränkning m. m, dömdes den senare till 80 kr. böter och ensätta kär. med 25 kr.
jfFrån åtalet för att hafva försålt rapphöns under förbjuden tid har hustru Augusta Björkander, Lilla Bjers i Stenkyrka, ålagts att fria sig genom edgång, hvilken utsattes till vårtingets 3 sammanträde första dagen.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 December 1894
N:r 198
med beväringsmän tillhörande Tingstäde kompaniområde nr 183 kommer innevarande år att förrättas:
Fredagen den 14 nästkommande December kl. 10 f. m. vid Bjerge i Vallstena med mönstringsskyldige inom Fole, Hejnum, Bäl, Källunge, Vallstena, Gothem, Norrlanda, Endre, Hejdeby, Barlingbo, Ekeby och Hörsne med Bara socknar;
Lördagen den 15 December kl. 10 f. m. vid Tingstäde kyrka med Visby norra landsförsamling, Veskinde, Bro, Lokrume, Martebo, Lummelunda, Stenkyrka och Tingstäde socknar.
Visby den 28 November 1894.
Lars Sellergren,
Kompaniområdesbelälnafvare.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 November 1894
N:r 187
Norra häradsrätten.
(Höstetingets 4 sammanträde vid Allekvia 26—27 Nov. Ordf. e. o. notarien Åman.) Till 50 kr. böter dömdes Lars Johansson, Batreits i Norrlanda, för det han i mål angående förskingring af utmätt gods åtalat kronolänsman G. Boberg för tjenstefel, hvarjämte hans talan ogillades.
Det hjelpte icke. För utbekommande af barnuppfostringsbidrag instämde för en tid sedan Selma Johansson, Smiss i Sjonhem, maskinisten K. M. Johansson, hvilken i målet ålades edgång. Detta var icko i svar:s smak, hvarför han besvärade sig i Svea hofrätt.
Icke heller der vann svar. något, utan målet återtörvisades hit med samma resultat, hvarför svar. nu ej torde ha annat val än att gå eden, som utsattes till vårtingets 2 sammanträde.
För utbekommande af likvid för en del dagsverken m. m, hade J. Jacobsson, Sojvide i Sjonhem, förut instämt Niklas Johansson.
Kär., som sist då målet var före anhöll om uppskof för förebringande af närmare bevisning hade nu låtit inkalla drängen Johan Klason som vittne.
Denne kunde dock endast berätta att han en dag sistlidne vinter följt kär. hem till svar.
för att närvara vid upprättande af en skuldförbindelse parterna emellan, vid hvilket tillfälle svar. var borta. Något vidare hade vittnet sig icke bekart.
På grund af — enligt kär:s påstående — svarandes förut gjorda erkännande angående dagsverkena yrkade emellertid kär. bifall till stämningen och derest förut förebringad bevisning ej ansågs tillfyllest begärde han att svar.
skulle åläggas edgång.
Svar. erkände hvad anginge dagsverkena; derför hade emellertid kär, fått låna hans hästar. I öfrigt bestred.han kär:s yrkanden och fordrade ersättniog för inställelse m. m.
Yttrande på sluttinget.
För olofilig jagt å ejder stod husbondesonen Teodor Edvardsson, Verkegårds å Fårö, tilltalad.
Svar. erkände under förklaring att det skett af misstag under fiske.
Utslag på sluttinget.
För öfverträdande af skogsförbud, dervid svar. enligt stämningen skulle ha sköflat skogen å sitt 11/2000 mtl Fide i Othem, var snickare Johan Nyman, Ytings i Othem, inkallad.
Då han emellertid endast huggit sin skog till husbehof utan kännedom om något skogsförbud bestred han till alla delar stämningen och yrkade på att bli skild från målet. Svar.
företedde äfven några köpehandlingar, enligt hvilka han skulle köpt en del bygnadstimmer till sin gård.
Yttrande på sluttinget.
Misshandel å tjensteman, Å torgdagen i Kräklingbo 12 sistlidne September hade husbondesonen Ludvig Gahnström, Lauritze i Ala, då han af kronolänsman Boberg erhållit någon. tillsägelse, som ej föll honom på läppen, öfverfallit denne och dervid med något tillhygge — af hämd — gifvit honom några svåra elag i ansigtet, hvarigenom blodvite uppkommit.
Angifvelsen försökte åklagaren t. f. kronofogden Bachér styrka genom ett skriftligt intyg af ett par vittnen samt läkarebstyg af dr Sörensson i Visby.
Svar. bestred att ha föröfvat något våld å kär.; det var denne som först skulle öfverfallit honom, hvarvid han endast värjde sig.
Uppskof för bevisning till första sammanträdets första dag, vårtinget, då svar. skall vara tillstädes vid 25 kr. vite.
Tvist om arfsanspråk. Till tinget hade gästgifvare Karl Landtbom i Visby instämt enkan Uitrika Claudelin, Norrgårda i Hellvi, med yrkande att utfå den del af ett henne tillfallet arf, som enligt en af henne dagtecknad handling skulle tillkomma honom.
Enligt detta papper af 24 Januari 1892 förband aig svar. att till kär. öfverlåta hälften af det arf som kunde komma att tillfalla henne efter en slägtings J. V. Karlesons död d, v. s. om hon öfverlefde honom, Handlingen innehöll dessutom rätt för kär. att föra hennes talan vid alla de tillfällen, der hennes rätt kunde komma ifråga. Af denna fallmakt hade emellertid kär. icke begagnat sig, utan medgivit att de personer, som utredde kyrkoherde Karlesons bo äfven fingo utreda boet efter J. V. Karleson, då dessa sterbhus genom de tätt på hvarandra inträffade dödsfallen sammanhängde.
Enkan Claudelin hade emellertid fått ut arfvet, men kär. hade icke trots påminnelser bekommit hvad han ansåg sig ha rätt att fordra. Svar. bestred målet under förklaring att omtalade handling tillkommit genom misaförstånd å hennes sida.
Målet uppsköts till vårtingets sammanträde.
För oloflig utskänkning af maltdrycker stodo Niklas Broström och hans hustru, Broa å Fårö, tilltalade.
Makarne, som inneha Broa gästgifvaregård, bade en gång å Fårö brygga tillhandahållit öl, äfven inomhus i större utsträckning, något som åklagaren genom skrifligt intyg sökte bevisa.
Svar. nekade icke, men förklarade att det var deras skyldighet tillhandahålla resande öl, några andra hade icke serverats; hvad anginge utskänkning i vilsträcktare mån, det förnekade de.
Yttrande på sluttinget.
För skadegörelse å kär:s, Natanael Stengård s, Sylfaste i Follingbo, egendom var inspektor G, Sundén å Rosendal instämd, men utsblef.
Målet uppsköts af denna anledning till vårtingets första sammanträde, då svar, skall vara tillstädes vid 10 kr. vite.
Södra häradsrätten.
(Fjerde höstetingssammanträdet 26—27 Nov. Ordf. e. o. hofrättsnotarien K. P. Lundblad.
I krånglet emellan Oskar Nilsson, Valdarfve i Eskelhem, samt August Jacobsson, Källgårds i Atlingbo, angående hästbyte tappade kär., men rättegångskostnaderna kvittales.
För att ha olofligt bortgått ur tjenst från husbonden Lars Tomasson, Prostarfve i Hogrän, dömdes drängen Reinh. Johansson att utgifva fordrade 1383 kronor 47 öre.
Den expropriation nämd, som vid tredje frimärket valdes för att ifråga om utvidgadt hamnområde å Klintehamn bestämma värdet å den jord som för samma behof skulle afsöndras från Valla och Strands hemman i Klinte, aflade föreskrifven ed. Ord. blef landtmätare Cedergren. Nämden sammanträder onsdagen 5 nästk. Dec. Målet förekommer ånyo till behandling vid vårtingets första sammanträde.
Döfstum bråkmakare. För våld och våldsamt motstånd mot polis å Visborgs slätt 19 sistl. Aug. är såsom förr än nämdt döfstumme jernarbetaren Oskar Pettersson från Visby tilltalad. Svar., som utverkat genstämning å angifvaren, extra poliskonstapeln Albert Johansson, var personligen närvarande, men förnekade, hvad som lades honom till last.
Albert Johansson upplyste att han vid försöket att värja sig för Petterssons boxningar och »danska skallar» tagit denne om ansigtet, dervid näsan sprungit i blod.
Åkl. hade inkallat 3 vittnen, af hvilka Anton Bentzell sett Pettersson flere gånger slå Johansson, (som var iklädd full uniform), för bröstet samt uppfört sig ytterst bråkigt. En käpp med blydagg hade äfven fråntagits Pettersson. Hade sett när näsan sprungit i blod, men kunde ej säga att Johansson begagnat något våld mot Pettersson.
Emil Jupiter hade sett Pettersson utan rock och hatt, blodig i ansigtet, och torkat af honom blodet. Johansson hade stått och sett på. Pettersson hade då flera gånger huggit tag i konstapeln. Johansson och flera konstaplar hade då affört Pettersson till lägervakten. Pettersson hade varit mycket bråkig, samt gjort motstånd så mycket han förmått.
Pettersson hade dervid flera gånger blitvit sparkad å fötterna, men han kunde ej säga af hvem.
Gust. Andersson vittnade ungefär detsamma som de andra vittnade, Svar. nekade fortfarande samt begärde uppskof för motbevisning. Målet förekommer ytterligare vid vårtingets första sammanträde, andra dagen.
Bråket å Burgsvik 22 sistl. April. Det sedan första sammanträdet uppskjutna målet emellan kronofogden Aug. Bokström samt Jacob Pettersson, Mickels i Vamlingbo, och Gustaf Pettersson Botvide Öja, angående våld mot t.f. kronolänsman Svante Lindström förevar ånyo.
Jacob Pettersson var ej tillstädes, emedan han för t. f. vore i Finland., Gust. P. genom ombud.
Ett par vittnen, förut hörda i målet, hördes ytterligare, men kunde icke påminna sig nåÅk mera. Målet öfverlemnades å ömse sidor.
Åkl. yrkade, bifall till stämningen samt att svarandena måtte förklaras skyldige ersätta statsverkets förskjutna medel, jämte öfriga kostnader. Bestreds af svar. Utslag vid tingets slut.
Fordring-ägaren från Kansas City, John Eriksson, mot Emma Bodin, Buters i Eskelhem, angående ersättning för vård och begrafning af dennas son Axel förekom ånyo till behandling. Som kär. glömt medtaga protokollet sedan förra handläggningen och dessutom ett långväga vittne ej kommit tillstädes, uppsköts målet andra dagen af första sammanträdet i vår.
Tvisten om utmätt gods emellan Johan Larsson Skogs i Mästerby samt A. T. Eklund Tippsarfve i Hejde.
Ett par vittnen hördes.
Hulda Vesterlund hade ett par dagar efter 12 Jan. 1892 (då det äfven varit utmätning på samma ställe) sett kär. taga några papper ur en chiffonier i manbygnaden, samt inlägga dem i en dylik möbel stående i en flygelbygnad samt tillhörig kär:s broder August. Detta vittne såväl som ett annat, hade varit närvarande vid denna utmätning 24 sistl. April, samt dervid hört kär. upplysa utmätningsmannen om att den i förra ref. omnämda förbindelsen å 1000 kr. icke tillhörde svar. Lars Larsson utan vore kär:s. Svar. bestred vittnesmålen såsom de framstälts. Uppskof lika med förra målet.
För olaga försäljning af spidituosa är husbondesonen O. Lindberg, Gudings i Alfva, tilltalad, men nekar fortfarande. Ett vittne hördes, som pingstdagen i våras af svar. bekommit tre liter punsch och konjak som voro rekvirerade från Stockholm, samt skulle betalas om 3 månader, men hade vittnet ännu ej fått betala densamma. Svar. bestred vittnesmålet emedan de ifrågavarande spritvarorna ej vore rekvirerade af honom utan af fadren. För vidare bevisning uppsköts målet till vårtingets andra sammanträde.
Arfskrånglet emellan Bernhard Larsson, från När, Lars Pettersson, Lyrungs i Lye samt Lars Petter Larsson-Lydal, Mannegårda förekom ånyo. För att motbevisa att den aflidne Lydal haft bättre vård och skötse! än hvad som af vittnesförhöret vid andra samsamträdet framgått, hade svaranden nu inkallat ej mindre än 7 st. vittnen.
Edvard Andersson hade vid ett tillfälle sedan aflidne Lydal flyttat till sonen, (svar.) hört gubben säga att han hos sonen fann sig så väl han kunde önska sig.
Oskar Gardelin, som tidvis i 16 år arbetat vid Lyrungs, hade äfven hört den aflidne säga att han trifdes bäst der. Vittnet kände väl till hur den aflidne haft det. Kunde ej säga annat än väl derom.
Herman Karlberg hade flera gånger hört gubben Lydal säga att han trifdes väl vid Lyrungs, samt att den som skötte honom på hans sista samt bekostade hans begrafning skulle hafva hans kvarlåtenskap. En gång hade det varit misshällighet emellan honom och sonhustrun, men hade gubben sagt, att det vore hans egen skuld, emedan han förfördelat sonhustrun.
De öfriga vittnesmålen voro ungefär lika med de föregående. Kär bestred dem. Utslag vid tingets slut.
För att ha stört hemmets ljufva frid, hos en hustru Andersson i Öja, hade t.f. kronolänsmannen Svante Lindström åtalat drängen Johan Johansson Dals i Grötlingbo. Enligt angifvelsen hade Johansson på aftonen 24 sistl, Oktober i berusadt tillstånd kommit och rasat vid Anderssons bostad, begärt vatten samt slagit sönder ett fönster för att bereda sig inträde i rummet, ur fönstret utkastat en blomkruka, en spegel, gardiner m. m. Uppskrämd hade hustru Andersson med sin som måst tega till flykten utan att ens hinna påtaga nödiga kläder. Hade träffat några grannar som genast gått till platsen, dervid Johansson funnits hängande i fönstret blodig och sofvande. Svar. sade sig vid tillfället varit så rusig att han omöjligt kan påminna sig, hur han burit sig åt, Erkände hvad som lades honom till last.
Utslag vid tingets slut.
Förfalskning. Kronolänsmannen Emil Eneman hade på angifvelse instämt drängen Teodor Uddin från Burs för förfalskning af annans namn. Dervid hade så tillgått att Uddin åt en dräng skrifvit en rekvisition, samt undertecknat den med husbonden Lars Hanssons Ljugenäs namn. Den ifrågavande drängen hade på denna rekvisition hos handlanden Krokstedt i När erhållit ett par skor och ett par galoscher till ett pris af 14 kr. Så fort Uddin insett det orätta han begått hade han sjelf inbetalt skulden. Svaranden erkände.
Utslag vid tingets slut.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 November 1894
N:r 186
Norra häradsrätten.
(Hösttingets 3 sammanträde vid Allekvia 29—80 Okt. Ordf, häradsh. Dömle.) Följande utslag afkunnades:
— Olaga fiske. I detta mål mellan hemmansägarne O. T. Paulsson och Nils Thomasson, Kyrkebinge i Gothem, kärande, och hemmansägare J. O. Johansson, svar., kunde den senare icke till ansvar fällas; rättegångskostnader kvittades.
— På ansökan aff. landtbrukare P. M. Hellbergs, Angelbos i Lärbro, hustru dömdes till boskilnad makarne emellan.
— Till 15 kr. böter dömdes f. statdrängen A. F. Cesar i mot honom af godsägsre W. v. Covrewant å Stafva väckt åtal för förskingring samt att ersätta kär. rakernas värde och rättegångskostn. med 60 kr.
— För äktenskapsbrott hade hustru Maria Andersson, Halla ångsåg, instämt sin man arb, Karl Andersson å Isome i Väte, hvilken dömdes till 75 kr. böter samt att ersätta kär, hennes kostnader med 48 kr.
— I ärekänkningsmål mellan arb. Aug. Pettersson, Källunge, och hemmansägare Petter Olsson, Lilla Bäl i Bäl, dömdes den senare till 20 kr. böter och ersätta kär, kostnader i målet med 15 kr.
— För fylleri dömdes husbondesonen Ludvig Gahnström, Lauritze i Ala, till 10 kr. böter.
— I målet mot handl. F. O. Hellman angående ansvar för olaga handel frikändes denne från allt ansvar.
Förklaradt hvilande på framtida anmälan blef ett mot arbetarne Amandus och Joh. Gottfrid Larsson förut väckt åtal för skändande af forntida grafvar, emedan bägge svarandena uteblefvo; den ene Gottfrid hade dock laga förfall: han ådömdea i somras 1 år och 6 månaders tvångsarbete för lösdrifveri, som han nu håller på att aftjena.
Vittna mot sig sjelf, till sitt eget fällande, kunde man säga, att husbonden Edv. Jacobsson å Fårö bjöd till att göra. I ett mot honom förut väckt mål angående oloflig försäljning af spritdrycker företedde han, då det nu åter förekom, en skrift, undertecknad af drängen Nyström och hvilken deri sade sig sålt sin klocka för att kunna betala svar. för spritvarors bekommande.
— Domaren:
— Men detta är ju ett fällande bevis mot er sjelt, ni kommer med?
Har ni inte sett det?
— Naaj, se det är ett papper till der, som hör till, som ska läsas.
Det var en längre bilaga, som blandannat innehöll att Jacobsson skulle förnekat att ha tagit mot pengar för sprit.
Åklagaren försökte äfven denna gång med ett par vittnen styrka sin angifvelse. Dessa kunde nog omtala att de en gång i tiden köpt varor af svar. och fått dem fylda på flaska hvarför de betalt 1:80. Men dagen mindes de icke; på hösten 1891 eller 1892 var det.
Svar. bestred som förut, hvadan målet uppsköts.
Vådaed aflade Lars Petter Hedman, beträffande den eldsvåda som 5 sistl, Febr. hemsökte han ladugård i Othem.
Förskingringsmålet mot hemmansägare Lars Johansson, Betreifa i Norrlanda förevar åter; något nytt deri förekom dock icke.
Utslag på slutsammanträdet.
Tvistemålet angående äganderätt till fastighet mellan Gustaf Andersson, Stora Velinge i Buttle, och dennes broder Viktor Andersson Vestringe i Etelhem, skollärare Pettersson i Buttle och hemmansägare Vedin i Etelhem förevar åter.
Tvisten gälde som vi förut nämt 11/26 Stora Velinge som både sålts och pantsatts parterna emellan, tills det, som det nu står, slutade med att Gustaf A., käranden, höll på sin rätt, att hang broder m. fl. utan rätt försålt fastigheten till skollärare Pettersson.
Denne styrkte nu liksom förut sin rätt genom ett papper, hvarå kär. tecknat sitt namn, förklarande sig dermed nöjd med köpet, något som han sedermera tydligen ångrat.
Skollärare P. (till domaren):
— Han förnekar sitt namn här å papperet.
— Hvad, förnekar ni ert namn? Det är farliga saker.
Kär.:
— Naaj, ja förnekar just inte namnet, men si det är meningen deri, som ja’ inte gillar.
— Nå, hvartör skref ni då på?
— Ja, jag förstod det inte riktigt då.
— Kan ni inte läsa skrifvet, när ni kan teckna ert namn här?
— Naaj, de kan jag inte… Jag ser inte riktigt.
Pettersson infaller:
— Jo, bevars, han kan både läsa och skrifva om han vill.
Domaren till kär.:
— Nå, hvad står ni då här och svänger er för. Ni har ju skrifvit ert namn här?
— Ja nog har ja de, men jag skref på, utan att läsa igenom papperet som P. skrifvit.
— Hvad är det för prat! Ni har skrifvit på och det är nog.
Hemmaneägare Vedin, som förut icke anträffats med stämning, hördes nu avgående försäljningen, men förklarade, att derom var han icke med.
Viktor A. tycktes nu göra gemensam sak med brodern, hvilken yrkar på att köpet skall återgå såsom oriktigt — och sade sig ha blifvit tvingad att underteckna försäljningen med skollärare P. Denne förnekade detta; han hade varit hos Viktor Andersson 5 Okt, 1892 och då visserligen velat uppgöra köp. Men då denne var tvehågsen, hade han gått ut och hade just satt sig upp i sitt åkdon, efter att ha förklarat att antingen idag eller aldrig skulle köpet ske, då V. A. kommit ut efter honom.
V. A. lät nu höra ett vittne, som sade sig veta att V. A. begärt uppskof till följande dag för att höra sin bror; köpet blef emellertid uppgjordt.
Både skollärare P. och hemmansägare Yedin yrkade ansvar å kär. för obefogad rättegång m. m. Yttrande på slutsammanträdet.
På lasarettet kvarligger ännu den arbetare Ekstrand, som under ett vildt tumult vid Mattsarfve gård sistlidne påskdag fick sitt ena ben afslaget. De härför anklagade arbetarne O. Eriksson och O. Pettersson hördes nu åter, men nekade som förut till att ha varit orsak till den sorgliga händelsen. Några vittnen voro inkallade; de hade dock intet att förtälja, hvariör målet uppsköts till vårtinget, då svar. skola vara tillstädes vid 25 kr, vite.
Med fyra vittnen försökte inspektor G. Sundén å Rosendal bevisa sina påståenden i i det förut mot honom väckta åtalet för djurplågeri.
En hade sett att hästen haft en knöl på höger sida om gjordstaden men belägen så, att den ej var utsatt för något tryck eller skafning. Skinnet å knölen var afskafdt och hade vittnot, då det bar iväg, observerat att hästen väl vek litet åt sidan, men kunde ej säga om det var för såret.
En annan hade sett att hästen haft ett sår, öppnadt med knif och 1/2 tum djupt, hvaraf djuret dock icke tycktes ha lidit något men.
Af de två öfriga vittnena hade en selat på hästen och hada vid observerandet af knölen, som hästen skulle haft redan för ett år sedan, anmodat svar, att med en pennknif skära hål i densamma, hvilket enligt vittnets förmenande skulle svarare förbättra såret. Vittnenas samstämmiga intyg var emellertid att hästen just ej lidit af såret, något som åklagaren bestred, föröfrigt godkände han vittnesmålen. För vidare bevisning på åklagarens begäran förekommer fördendsull målet åter förta sammanträdet, vårtinget.
I äktenskapsskilnadsmålet mellan urmakare O. A. Lindlöf å Fårösund och hans hustru Katarina Josefina Lindlöf blir utlåtande å nästa sammanträde, enär bägge parterna nu liksom förra gången uteblefvo.
För vållande till hennes mans död, hvarför hon yrkade ansvar och ersättning hada enkan Kristina Östergren i Norrlanda instämt hemmansägare Patrik Bendelin, Fjäle i Anga. Dervid hade så tillgått: I början af sistlidne Augusti månad skulle svar. kommit körande å vägen mellan Kräklingbo och Anga kyrka, hvarvid, i skymningen som det var, kär:s man, som befann sig gående å vägen, skulle ha innan han hann komma undan blifvit kullkastad af hästarne och öfverkörd. För sina skador måste han föras till lasarettet, der han afled 18 Augusti af komplicerad blodförgiftning.
Svar., som företräddes af ombud, nekade ej till att ha kommit körande vid nämda tilltälle olyckan inträffade, men försökte med ett inkalladt vittne styrka att han kommit körande i stillhet, och icke märkt något förrän hästen skuffade till en framför gående, då han genast drog in hästen. Han kunde dock ej hindra det som skedde och förklarade sig dertill vara alldeles oskyldig. Den skadade förde han i sitt åkdon genast till läkare i Slite, hvilken då sade, att det var bäst föra honom till lasarettet. Då denne ej ville dit, hade han tillföljd deraf först vårdats i hemmet, men senare förts till staden.
Som kär:s ombud ville förebringa vidare bevisning, uppskö:s målet till vårtingets första sammanträde.
För ärekränkning, dervid svar. i skrift skulle smädat kär., hade barnmorskan Hilda Jakobsson i Gothem instämt handl. Berndt Hansén derstädes. Kär. yrkade godtgörelse med 250 kr.
Svar, nekade och anhöll om uppskof till vårtinget för att uttaga genstämning å kär. för försummelse i tjensten och då på samma gång ingå i svaromål i detta mål.
Södra häradsrätten.
(Höstetingets tredje sammanträde å Skogs 20—30 Okt. Ordf.: häradsh. Lindroth.) För större hamnplats å Klintehamn hade hamnstyrelsen anhållit hos k. m:t att få jord uttagen från Strands och Walla hemman i Klinte. Som denna ansökan af k. m:t bifallits hade nu delägarne sammanträde inför domhafvanden, dels för att bestämma värdet, dels för att välja synemän. Dertill valdes af bhamnstyrelsen löjtnant Karl Bolin, handl.
Aug Nyberg och possessionat W. Wöhler, (alla tre uteslutna af delägarne) samt handl. J. W. Odin, kapten Johan Facht och hemmansäg, N. Kristiansson, Sicklings i Klinte.
Af delägarne utsågos: hemmansäg. J. Smith, Sicklings i Klinte, Eklund Stenhuso i Sanda och Johan Olsson Rofvalds i Eskelhem (dessa tre uteslötos af styrelsen) samt hemmansäg. Jacob Pettersson Bopparfve i Ejsta, Johan Johansson Gardarfve i Fardhem och nämdem. O. Bolin Gandarfve i Alfva. Rätten valde: riksdagsman L. Norrby, (utsl. af hamnstyrelsen) landtmätare Fr. Cedergen, länsman Svallingsson (utesl. af delägarne) samt hemmansäg. Teodor Booberg i Fröjel, nämdeman J. Jacobsson Lillgårds. De kvarstående skola vid nästa sammanträde infinna sig for erhållande af protokoll samt aflägga föreskrifven ed.
våldet mot agenten. Såsom förr är omnämtd, har agenten K. V. Engström från Garda instämt t. f. länsman Svante Lindström, maskinisten å ång. Klintehamn K. L. Westerlund samt besättningskarlen Stenberg, hvilken dock ännu ej anträffats. I stället voro af Engström ytterligare stämda besättningskarlarne Bäckström och Törnqvist. Båda parterna hade inkallat vitten, så att ej mindre än 9 sådana hördes. Af vittnesförhöret framgick, att någon af ångarens besättning den omstämda söndagsaftonen (22 April) sedan Engström blifvit ilandförd, efter att ombord varit otidig mot ångarens maskinist, gitvit honom en örfil, så att agenten ramlat omkull. Styrman Oalissendorff vittnade att det icke varit t. f. länsmannen som gifvit order om Engströms ilandförande utan hade det varit vittnet, ty vittnet ansåg det riskabelt att låta honom vara ombord, enär han lätt han lätt nog hade kunnat falla öfverbord.
Vittnen hade äfven hört länsman tillsäga besättningen att de icke finge slå Engström.
Engström hade hemkommlt i sitt logis blå, gul, blodig och sönderrifven, hade måst kvarligga en hel vecka för att återställa sig efter det lidna våldet. De inkallade vittnena kostade parterna 12) kr., och uppsköts målet ytterligare till vårtingets första sammanträde, andra dagen.
Det celebra målet emellan godsäg. O. Y. Ålander å Hesselby samt doktor B. O. Rudebeck m. fl. från Stockholm förevar ånyo. Åtskilliga af kär. inkallade vittnen från Stockholm och Göteborg voro ej tillstädes, hvarför ytterligare uppskof begärdes. Efter enskild öfverläggning meddelade rätten att Ålanders talan mot Bergenström icke kundefå fullföljas, emedan han var död och icke kunde dömas till något straff. Vittnet Kylberg fick .Jander tillstånd att höra vid rådstufvurätten i Göteborg och uppsköts målet till samma rättegångsdag som förra målet.
Osynlig är och förblifver Lars Munthes statkarl, Karl Jakobsson, hvarför kär. öfverlemnade målet. Utslag vid tingets slut.
En liten kärlekspant hade Amanda Nilsson från När erhållit i en liten dotter 23 sistl. Mars. Hon påstår nu att drängen Karl Nilsson från Rikvide i samma socken är orsaken dertill och fordrar att han måtte förklaras skyldig att deltaga i underhållet af barnet. Nilsson hade funnit sig föranlåten blifva borta från rätten. Han fick dock böta derför, samt ålades vid förhöjdt vite inställa sig vid nästa sammanträde.
En dylik gåfva hade äfven en annan ficka, Amanda Friberg från Burge i Levide, erhållit, ock påstod nu vid tinget att hennes tjenstekamrat Karl Norrby vore skulden dertill.
Vill derför att han skall hjelpa till och underhålla lilla Maria Linnéa, född 12 sistl. Sept. Som svar. ej ville gå in härpå uppsköts målet till vårtingets första sammanträde.
Levide kreatursförsäkringsförenine hade genom Anton Lingström Lefves i Levide utverkat stämning å nämdemannen K. A. Elfström om utbekommande af kr. 8: 25, som skulle utgöra Elfströms till föreningen resterande premie. På tillfrågan medgaf Elfström att han mnnder året haft sina kreatur försäkrade i föreningen men att han icke betalt ifrågavarande premie, emedan han, som på veterinärläkarens inrådan måste till slagt afyttra ett försäkradt hästkreatur, icke af föreningen erhållit ersättning för detsamma. Derför ansåg han sig med stöd af en paragraf i föreningens stadgar böra vara skild från föreningen. Utslag vid tingets slut.
Om ersättning. Förenämda K. A. Eltström hade äfven uttagit stämning å sagda förenings styrelse om utbekommande af kr. 69, såsom ersättning för ett hästkreatur som måste på grund af sjukdom nedslagtas. Hästen hade varit försäkrad för 1090 kr. samt sålts till hästslagtare för 31 kr. Skilnaden fordrades nu. Riktigheten af kär. påståenden medgafs af svar. Utslag samtidigt med föregående mål.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 Oktober 1894
N:r 170
Norra häradsrätten.
(Hösttingets andra sammanträde vid Allekvia 1 Okt. Ordf. häradsh. Dömle).
I målet mot statdrängen A.. Cesar, hvilken ålagts edgång men förut ureblifvit, fötetedde denna gång ombudet för W. v. Corswant å Stafva, kärande, bevis på att svar. icke, öfverklagat edgångsutslaget; yrkade dessutom bifall till stämningen och ersättning för inställelse. Utlåtande å nästa sammanträde.
För äktenskapsbrott hade hustru Maria Andersson, Halla ångsåg, förut instämt sin man, Karl Andersson, Isome i Väte.
Svar. erkände, och kär:s ombud öfverlemnade målet, yrkande ansvar å svar, för hans brott samt ersättning för kostnader i målet.
Utslag nästa sammanträde.
I målet mellan hemmansägare Lars Johansson, Burs i Norrlanda, och kronolänsman G. Boberg, angående frånhändande af egendom, ett par hästar, dem svar, uttagit för skuld, skulle kär. idag med vittnen styrka sina påståenden.
Men då kär. icke delgifvit några sådana kallelse att infinna sig vid tinget och föröfrigt intet hade att anföra, anhöll svar. om slut i målet och ersättning för inställelse m. m.
Utlåtande å 4 sammanträdet första dagen.
Erkände gjorde hemmansägare Petter Olason, Lilla Bäl i Bäl, i ett mot honom af arbetare August Pettersson i Källnuge väckt mål angående ärekränkning. Vid ett tillfälle i Bäl skulle nämligen svar. ha öfveröst kär, med en mängd grofva tillmälen. Utslag vid 3 sammanträdet.
För fylleri och för det han uppträdt bråkigt å torgdagen i Kräklingbe 12 sistl. Sept., stod husbondesonen Ludvig Gahnström, Lauritze i Ala, tilltalad.
Erkände; utslag å nästa sammanträde.
Att han »hade litet smått i lådorna», erkände handlanden F. O. Hellman Visby, hvilken stod tilltalad för att ha idkat oloflig handel med diverse varor å torgdagen i Kräklingbo 12 sistlidne Sept. oaktadt i kungörelsa tillkännagitvits att endast alster af hemslöjd finge torgföras, något hvarom svar, ej nekade att han hatt kännedom.
Yttrande vid nästa sammanträde.
Södra häradsrätten.
(Hösttingets andra sammanträde 1—3 Okt. å Skogs. Ordf. notarien K. P. Lundblad).
För fylleri å Burgsviks hamvplats söndagsaftonen 22 sistl. April är, såsom törr är nämdt, agenten K. V. Engström från Garda tilltalad, men vill fortfarande icke erkänna. Med ett par vittnen, styrman Calissendorff och tullvaktmästare Andersson, styrkte nu åklagaren att Engström verkligen vid omstämda tillfället varit berusad. Dessutom hade vittnet Andersson ombord å ång. Klirtshamn sett svar. i närheten at damsalongsdörren bära sig i högsta grad opassande åt. Åkl. öfverlemnade målet med yrkande om ansvar äfven för sabbatsbrott. Utslag vid nästa sammanträde.
Hon brast åt eden. Laura Nilsson, Enges i Burs, ålagd edgång för att hon kallat sin granne Lars Pettersson för tjuf och rackare, kunde troligen ej svära, ty hon iakttog ej inställelse.
Häktade kanalarbetare Otto Johan Nilsson, hitförd från fängelset, dömdes tiil två månaders fängelse, för våld emot drängen J. Danielsson från Lau. Den häktade förklarade sig nöjd med domen.
Hur de gamla kunna behandlas, Lars Pettersson, Lyrungs i Lye, tvistar med sin svåger Lars Petter Larsson Lydal, Mannegårda, om arf efter afl. Lars Lydal, fader till svar. och svärfader till kär. Svar. har satt sig i besittning af gubben Lydals kvarlåtenskap på grund af en öfverlåtelsehandling, der svar. af sin fader öfvertagit hemmanet mot födoråd. I denna handling säges, att sonen skulle hafva kvarlåtenskapen efter fadren med vilkor att denne skulle vårdas oah födas ordentligt samt efter döden på somens bekostnad begrafvas, Huru nu denna skötsel blifvit, ville kär. försöka bevisa genom fem inkallade vittnen. Vid anstäldt förhör framgick verklizen, att den numera aflidna gubben Lydal under de senare åren icke synes ha åtpjutit behandling i sonens hem såsom menniska mycket mindre som fader; så hade gubben, sedan han varit i sonens arbete, ej vid denneg bord erhållit någon mat utan måst köpa sådan. Den kammare, som bestods åt den gamle till bostad, var den snuskigaste boning vittnena hade sett… I spiseln var nästan omöjligt att elda, emedan det då rökte in, så att man för rök ej kunde se gubben i rummet. Under de senaste sex åren hade den gamle för det mesta vistats hos kär., emedan han ej kunde vara hos sonen, Gubben Lydal hade flera gånger sagt, att sonen icke skulle tå hans kvarlåtenskap, emedan han vore så elak mot honom. Särskildt tycktes det, som svar:s hustru varit mycket mån om att försvåra den gamles tillvaro. När ett vittne, hustran Tina Vestberg, skulle göra rent i gubbens rum, hade sonhustran i grofva ord sagt att det var onödigt. När tvättning ifrågakom tyckte sonbustrun att det var öfverflödigt att tvätta åt >den gubbfanen>; han kunde tvätta åt sig sjelf. Kär. ötverlemnade målet, men svar. ville för motbevisning hafva uppskof. Öiver de framstälda yrkandena kommer rätten att yttra sig vid nästa sammanträde.
Krånglar om hästbyte gör fortfarande Oskar Nilsson, Valdarive i Eskelhem, med August Jacobsson, Källgårds i Atlingbo.
Ett vittne hördes, som någon dag i augusti månad efter torgdagen i Hemse till svar. sålt en häst, hvilken dock om några dagar återlemnats, medan Jacobsson från Nilsson återtagit det sto han bortbytt åt Nilsson vid hemresan från torgdagen. Vittner hade dervid sagt till svar.: »hur kunde du återtaga stoet, när Nilsson ej är hemma, och du dessutom uppburit 50 kr. i förskott å detsamma?» Svar. hade då genmält att han ej brydde sig derom, ty pengarne kunde han få igen. Svar. bestred fortfarande att något köp kommit till stånd på annat sätt än som byte, hvilket dock återgått. Utslag vid fjerde sammanträdet.
Långväga fordringsägare. John Erikson från Kansas City i Nordamerika fordrar att af, enkan Emma Bodin, Buters i Eskelhem, utbekomma 352 kr. 28 öre, såsom ersättning för vårdande och begrafning af svar:s 20 Sept. 1898 i Kanses City aflidne son Axel, jämte ersättning för kä:r hitresa med 204 kr, Svar. bestred krafvet, emedan en annan person vid namn P. Jacobsson redan genom konsulatet fordrat 100 dollars i ersättning för samma sak, Kär. sade, att det just vore han som på detta sätt fordrat genom annan person, och ville hafva uppskof för att med vittnen styrka sin rätt till krafvet. Uppsköts till företa dagen af fjerde sammanträdet.
Bortgängen tjenare, Lars Thomasson, Prostarfve i Hogrän, yrkade genom kronolänsman Svallingsson att tjenstedrängen Reinhold Johansson, hvilket under detta tjensteår ionebaft tjenst hos kär., men 16 sistl, Aug.
bortgått ur tjensten, måtte dömas skyldig återbära städja med 10 kr., uppburna 125 kr. 47 öre, samt 27 kr skadeersättning. Kär företedde svar:s orlofssedel. Svar. medgaf att han varit hos kär, under tiden från 1 sistl. Nov. till 1 Aug., samt att han uppburit de omstämda posterna, men hade ej varit der som stadd tjenare, ej heller kommit öfverens med honom om någon lön. Hade dock bekommit 10 kr. vid aflemnandet af orlofssedeln, Utelag vid tjerde sammanträdet.
Om bättre rätt till utmätt gods tvistar Johan Larsson, Skogs i Mästerby, med sin fader Lars Petter Larsson samt hemmansäg. A. F. Eklund, Tippsarfve i Hejde. Vid ut mätningen hos Lars Larsson, som verketälts; af kronolänsman Svallingason 16 April, hade tagits i mät dels en skuldförbindelse å 1,000 kronor hvilken fans förvarad i en schiffonnier i Lars Larssons rum, dels en mindre jordlägenhet. Hvad angår lägenheten afstod svar. Eklund från sin rätt till densamma, sedan styrkt blifvit, att denna vore Johan Larssons och ej Lars Larssons, Hvad åter angår förbindelsen säger Johan Larsson, att den ej heller vore hans faders, utan J. L:s egen; den vore ej heller någon förbindelse, som vore utgifven för skuld, utan som för borgen för förut. utmätt gods, och skulle återlemnas så fort borgen vore fri. Ett recipisse fans äfven som styrkte detsamma.
Oaktadt såväl Johan som Lars Larsson derom npplyst utmätningsmannen hade den likväl blifvit tagen i mät. Att så tillgått medgals af evar Lars Larsson. Kär, begärde Raka till fjerde sammanträdet för att styrka att förbindelsen icke vore Lars Larssons, hvilket äfven beviljades.
För våld å allmän väg hade t. f. kronolänsmannen Svante Lindström åtalat drängen Albert Larsson, Norrgårda i Sanda. Dervid hade så tillgått, att Larsson å vägen emellan Sanda och Eskelhems kyrkor, utan föregående ordväxling, söndagen 16 Sept. med en käpp, tilldelat drängen Konrad Johansson, Rosenbys i Eskelhem, ett slag öfver hjessan så att ett större blodsår uppstått. Enligt läkarebetyg skulle dock den slagne icke för framtiden hafva något men af slaget.
Svar., som är född 1872 vid Hägvalds i Vänge, erkände hvad som ledar honom till last; hade varit nog försigtig att medtaga käppen för att visa densamma vid rätten. Han hade en kväll förut af någon dräng från Rosenbys fått ett slag som han ville hämnas. Hade dock ej träffat rätta personen. Parterna voro för öfrigt okända för hvarandra, Målsägaren yrkade intet ansvar, ville blott hafva 25 kr. i ersättning. Utslag nästa sammanträde.
För samma förseelse var äfven statdrängen Martin Andersson från Klintebyg i Klinte åtslad, på angifvelse af landtbrukaren Edvard Christiansson, Loggarfve i Klinte. Andersson hade söndagen 9 Sept. utan föregående ordväxling å allmänna vägen i Klinte ötfverfallit landtbrukslärlingen Gunnar Holmqvist samt dels med sten, dels med knytnäfven slagit H. så att denne erhållit 7 skråmor i venstra kinden samt ett skrubbsår å ena höfter.
Svar., född 1873 i Algutsrum å Öland, erkände, men han hade varit så rusig att han ej hade mycket reda på sig. Utslag vid nästa sammanträde.
Misshandlad kvinna. Ogifta Tilda Vestberg från Sanda hade till åkl., länsman Sv. Lindström, anmält att hon 9 sistl. Juli vid stranden i Tofta af arbetaren Johan Melin från Sanda blifvit slagen. Svar. genem ombud nekade. Uppsköts till tjerde sammanträdet; svar. skall vara tillstädes vid 15 kr. vite.
För olaga försäljning af spiritiösa drycker hade länsman J. A. Lindström åtalar husbondesonen Oskar I.odberg, Gudings i Alfva, Svar. nekade. Enahanda uppskof och föraläggande som i förra målet.
Staten i dödsboet efter afl. landtmätere Strömberg visar: tillgångar 565 kr., samt skulder 11,400 kr.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 Oktober 1894
N:r 154
Norra häradsrätten.
(Forts)
Förskingring af utmätt gods. Som förut är kändt, hade länsman Boberg 3 sistl. April gjort utmätning af två hästar hos Lars Johansson, Butreifs i Norrlanda, hvilka sedermera af åklag, försålts på exkutiv auktion, dervid biträdd af fjerdingsman Nydal. Kyrkoherde Tilén i Gothem hade inropat en för 95 kr.
Emellertid hade svar., som haft hästarne hos sig, låtit afyttra en af dem, och då han härför tillhållits, förklarade han att han visste hvad han gjorde, ty hästarne voro barnens och han var deras förmyndare. En handling härom bestreds af kär. i våras såsom icke lagligen tillkommen.
Nu hade han inkallat några vittnen, af hvilka ett intygade att det var 21 April, således några veckor efter utmätningen, som svar, sålt omtalade häst, Fjerdingseman Nydal upplyste att han satt märken under hästarnas hofvar och han visste att en af dem var såld.
Den hade köpts af en vid namn Högberg för 290 kr., som dock icke betalats kontant, emedan J. stod i skuld till honom. Till Högberg hade sedermera kyrkoherde T. kommit och ville ha hästen, då han hade länsman B:s tillåtelse.
Svar. vidhöll som förut att hästen var barnens och anhöll om målets hvilande till dess ett af honom mot kär. m, fl. väckt åtal kommit före. Efter enskild öfverläggning kunde rätten icke bifalla svar:s begärav, utan förklarade att målet, i hvilket åklagaren ansåg att det till fullo styrkts att hästen blifvit »förskingrud» hvarför han yrkade ansvar, skulle åter förekomma på 3 sammanträdet till hvilket svar. ålades inkomma med slutligt svaromål.
— Genstämning hade af svar, Lars Johansson uttagits å kyrkoherde Tilén, länsman Boberg, fjerdingsman Nydal m. fl. med yrkande om ansvar för bortförandet af kreatur. Genkär, framhöll, att de af honom åtalade »mot bättre vetande» frånhändt hans barn deras egendom, påpekande dermed att de hade vetat att hästen var barnens. Sitt påstående härom sökte han vidare styrka genom ett gålvobref af 11 Sept. 1893.
Kyrkoherde Tilén och fjerdingsman Nydal anhöllo få bli skilda från målet, den förra i en inlemnad skritt, derför att han inropat omtvistade häst på auktion.
Kär, bestred detta, men efter enskild öfverläggning fann häradsrätten skäligt bifella deras begäran. Uppskof i målet till 2 sammanträdet.
Afträde af lägenheter. Målet mellan B. O. Rudebeck i Stockholm och landtbrukare Olof Cedergren, Malma i Hellvi, förevar åter.
I fråga om eganderätten till Kylley ekeppshamn afstod kär., hvilken företräddes genom ett ombud, men vidböll att de två förut omtalade kalkugnarne hörande till Kylley kalkbruk vore hans, och förevisade en karte, på hvilken han försökte utpska den mark, hvarå de voro belägna.
Äfven svar:s ombud företedde en karta och sökte göra klart att den mark, på hvilken ugnarne lågo, tillhörde svar. Förklarade till sist att den som kan visa sig ha rätt till ugnarne får ta dem, men utan något som helst jordområde.
Kär. yrkade bifall till stämningen; utslag faller på sluttinget.
Med yrkande om barnuppfostringsbidrag för ett af kär. framfödt barn och hvartill svar. skulle vara fader, hade ogifta Selma Karolina Stening å Fårösund instämt husbondesonen Karl Broman, Hau i Fleringe. Denne nekade, hvadan målet uppsköts till 3 sammanträdet då svar, ålades inställa sig vid 25 kr. vite.
För uraktlåtenhet af betala hundskatt stod torpare Joh. Kristoffersson vid Roma Prestgård tilltalad, Svaranden bestred stämningen.
— I liknande mål var inkallad Olof Larsson, Aumunds i Roma, som erkände.
I bägge målen företedde åklagaren kommunalstämmans beslut angående upptagande af hundskatt.
Utslag i bägge målen vid 3 sammanträdet.
Edgång för att fria sig för skadegörelse å motpartens W. v. Corswants å Stafva egendom var statdrängen A. F. Cesar ålagd, men hade funnit för godt att hålla sig borta. För företeende af bevis om att svar. icke öfverklagat edgångsutslaget uppsköts målet till 2 sammanträdet.
För djurplågeri stod inspektoren Gotfried Sundén å Rosendal tilltalad.
Enligt stämningen skulle svar. 5 sistl. Juli ha kommit körande till Roma sockerfabrik med en vagn förspänd med två hästar, af hvilka den ena skulle haft ett 2 tum svårt sår vid gjordstaden, hvaraf den tycktes ha lidit svåra smärtor.
Svar, bestred detta under förklaring att hästen haft en kula af ungefär en valnöts storlek, hvari svar, stuckit hål med sin knif. Såret var då endast en knapp half tum, och hade svar. funnit att hästen icke lidit några smärtor, ty då skulle han icke ba användt densamma.
Och hvad betröffade att han piskat på hästarne, det förnekade han alldeles.
Uppskof till 3 sammanträdet.
Som hemfridsbrott förklarade häradsrätten ett af länsman Boberg mot kanalarbetare K. F. Lagerström väckt mål, deri svar, stod tilltalad för att 30 sistl. Juni ha å Rovalds gård föröfvat våldsskjutning med dynamit, så att fönsterrutorna derstädes sprungit. Ny stämning skulle med anledning häraf uttagas å svar., hvilken föröfrigt uteblef.
Såsom deltagare I ett slagsmål vid Barlingbo sistlidne påskdag, hvarvid en af de öfverfallne, arbet. Ekstrand, fick sitt ena ben afslaget, stodo drängarne Oskar Eriksson och O. Pettersson, båda från Barlingbo, tilltalade, men nekade för att ha tagit någon verksam del deri.
Några vittnen, som hördes, kunde icke lemna upplysningar i sak, hvadan målet uppsköts till 3 sammanträdet, då svar. vid laga ansvar skola vara tillstädes.
I rapphönsmålet mot Augusta Björkander, Lilla Bjers i Stenkyrka, och hvari hon yrkade på frikännande, förekom intet nytt; utslag på sluttinget.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 September 1894
N:r 139
med styrelsen för norra häradets brandstodsförening i går beviljades brandskadeersättningar åt nedannämda personer:
Hemmansäg, Petter Hedman, Ytnigs i Othem kr. 785: —
Arb, J. P. Johansson, Nors i Veskinde 98:75
Snick. Arv. Martin, Mattsarfve i Gammalgarn 11:—
Hemmansäg. J. Jönsson, Ala i Rute 69:50
Norrlanda socken för skada å skolhuset 43: —
Emil Kjellberg, Vible i Vesterhejde 25: —
Hemmansäg, J. H. Nyman, Valla i Rute 79: 75
Hemmansäg, P. Lindby, Mattsarfve i Hörsne 25: —
Frib, Florence Bonde för Bläse kalkbruk 50:—
Eakan Helena Söderström, Tomase i Östergarn 26:—
Hejdeby försl. för kyrkan 600:—
Arb. N. Jakobsson, Annexen i Viklau 585: —
Svick. J. F. Sjöström, Vedby i Gothem 1,368: 75
Hemmansäg. A. Jacobsson, Smiss i Akebäck 33:50
Alla dessa befriades från afläggande af vådaed med undantag af hemmansäg. Petter Hedman i Othem och snickare Sjöström i Gotbem.
Till betäckande af dessa ersättningar m. m. beslöts ett sammanskott af 3 öre för hvarje 100 kronors försäkringsvärde, att redovisas till 15 Okt.
Från Gothems kommunalstämma hade inkommit en anhållan om socknarnes förseende med större brandsprutor än de befintliga. Det beslöts att låta ett förslag i detta syfte utgå till socknarnas inom föreningen hörande i hufvudsaklig öfverenstämmelse med det af ordföranden i saken uppgjorda.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 22 Augusti 1894
N:r 130
Fredagen den 24 innev, Augusti, från kl. 10 f. m., låter husbonden Olof Olofsson, Lilla Bringes i Norrlanda, med anledning at fastighetens försäljning och afflyttning från stället, å offentlig, frivillig auktion derstädes försälja en del af sina lösören bestående af koppar-, jern- och blecksaker, porslin och glas, något linne och sängkläder, skänkar, skåp och kistor, sädesbingar och träkärl, snickareverktyg, hvarjehanda åker- och körredskap såsom vagnar, kälkar, bättre och sämre selar, plogar och harfvar, vrång- och foderbäckar, dragkettingar, ett lärtgående tröskverk i godt stånd, ett parti björkved, alm och ekplank, 2:ne st. mjölkkor, 7 st. får och ett ungsvin m. m.
Af mig välkände inropare erhålla 3 månaders anstånd med betalningen, andra betale kontant vid slaget.
Kräklingbo den 14 Augusti 1894.
BERNH. BOLIN.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Augusti 1894
N:r 127
Under 1892, det senaste år, för hvilket uppgifter, föreligga, utgjorde antalet fattigvårdssamhällen inom Gotlands län 94, deraf 93 å landsbygden. Inom länet funnos följande fattigvårdsanstalter: 80 fattighus med utrymme för 891 personer, deraf 1 i Visby för 120 personer samt 28 mindre fattigstugor för 158 personer. Hela antalet personer, som under 1892 åtnjöto kommunalt understöd inom länet utgjorde 1,550, af hvilka 1,161 tillhörde landsbygden och 389 staden Visby. Hela antalet understödstagare inom länets landsbygd har sålunda sedan näst föregående år ökats med 22 personer eller 1.9 procent. Med hänsyn till proportionen mellan antalet understödstagare och folkmängden visar sig, att fattigvårdsprocenten för änets landsbygd utgjorde 2.64 och sålunda understeg medeltalet för landsbygden i hela riket, hvilket var 4.55. Högst ifråga om fattigvårdsprocenten kommer fortfarande Värmlands län med 5.98 skumt lägst och bäst Gotlands län med ofvarnämda procenttal. Härvid är att märka, att i en del at länets fattigvårdssamhäller, eller Lokrume, Norrlanda, Hörsne, Viklau, Ala, Träkumla, Öja, Gerum och Lau, utgöra antalet understödstagare endast 1 procent eller ännu mindre af folkmängden. Antalet direkta uoderstödstagare, såväl barn som äldre uppgick till 389 män och 792 kvinnor, deraf &landsbygden 278 män och 629 kvinnor samt i Visby 111 män och 163 kvinnor. De indirekta understödstagarne, d. v. s. barn tillhörande understödetagare, utgjorde inalles 369, deraf 254 å landsbygden och 115 i Visby. De direkt understödda bar: nen fördelades sig på följande sätt: föräldralösa äkta 16, moderlösa oäkta 27 samt andra barn 109. Hela antalet barn som under 1892 åtnjöto fattigunderstöd, vare sig direkt eller indirekt, uppgick alltså till 521.
De äldre understödstagarne fördelade sig på följande sätt:
ogifta: 355, af hvilka 68 kvinnor med 109 dem tillhörande barn;
gifta: 265, deraf 78 med 150 dem tillhörande barn;
enklingar, enkor och frånskilda: 409, deraf 48 med 110 tillhörande barn.
I afseende på kön fördelade sig de direkta understödstagarne i 389 mankön och 892 kvinkön. Härvid gör sig dock en väsentlig skilnad gällande mellan barn och äldre understödstagare, i det att de förra räknade 80 markön mot endast 72 kvinkön, hvaremot af de senare 309 voro män och icke mindre än 720 kvinnor. Denna kvinnokönets öfvertalighet väl göres deraf, att i hela riket svarade mot 100 understödstagare af mankön 175 af kvinkön eller 180 på landsbygden och 164 i städerna.
Ser man till proportionen mellan direkta och indirekta understödstagare, barn och äldre personer, ogifta och gifta o. s. v. så finner man, att å länets lardsbygd utgjorde de direkt understödda barnen 8.6 procent, af äldre personer voro 23.5 procent ogifta med 8.0 procent tillhörande barn, 17.1 procent gifta med 7.3 procent barn samt 28.9 procent enklingar, enkor och frånskilda med 6.6 procent barn. Således inalles 78.1 procent direkta och 21.9 procent indirekta understödstagare.
Understödets varaktighet och storlek.
Antalet fullt försörjda understödstagare inom länet uppgick 201 män, 358 kvinnor och 32 barn, deraf å landsbygden 131 män, 186 kvisnnr och 32 barn samt i Visby 80 män och 72 kvinnor. Delvis understödda voro 122 män, 580 kvinnor och 214 barn, deraf å landsbygden 113 män, 321 kvinnor och 143 barn samt i Visby 9 män, 59 kvinnor och 71 barn. Personer med tillfälligt understöd voro 66 män, 154 kvinnor och 123 barn, deraf å landsbygden 44 män, 122 kvinnor och 79 barn samt i Visby 22 män, 32 kvinnor 44 barn.
Understödets beskaffenhet. Utackorderade voro 112 män, 137 kvinnor och 9 barn, deraf å landsbygden 92 män, 117 kvinnor och 9 barn samt i Visby 21 män och 19 kvinnor. I sjukvårdsanstalter vårdades 27 män och 37 kvinnor, deraf å landsbygden 9 män och 24 kvinnor samt i Visby 18 män och 13 kvinnor. I egna hem understödda voro 125 män, 379 kvinnor och 230 barn, deraf å landsbygden 115 män, 318 kvinnor och 143 barn samt i Visby 10 män, 61 kvinnor och 87 barn.
Understödstagarnes omsättning. Under året tillkommo 92 män, 132 kvinnor och 104 bars, deraf å landsbygden 53 män, 87 kvinnor och 53 barn samt i Visby 39 män, 45 kvinnor och 51 barn. Under bret afledo 38 män, 63 kvinnor och 3 barn, deraf å landsbygden 24 män, 57 kvinnor och 2 barn samt i Visby 14 män, 16 kvinnor och ett barn. På annat sätt afgångne voro 48 män, 92 kvinnor och 92 barn, deraf å landsbygden 22 män, 55 kvinnor och 52 barn samt i Visby 26 män, 37 kvinnor och 40 barn. Till nästa år kvarvarande voro 303 män, 637 kvionor och 274 barn, deraf å landsbygden 232 män, 517 kvinnor och 200 barn samt i Visby 71 män, 120 kvinnor och 74 barn.
— Utgifterna för kommunernas fattigvård inom länet under 1892 utgjorde 73,379 kr., deraf å landsbygden 44,041 kr. (3,131 kr. för bus och inventarier, 38,270 kr. för understödstadgarnes vård och underbåll samt 2,640 kr. för öfriga utgifter) samt för Visby 29,338 kr., (1,800 kr. för hus och inventarier, 21,690 kr. för vård och underhåll samt 5,838 kr. för öfriga utgifter). Totalkostnaden för hvarje understödstagare utgjorde å Gotlands läns landsbygd 37 kr. 93 öre, deraf underhållskostnad 32 kr. 96 öre, och utgjorde högsta värdet af en undarstödstagares fulla försörjning 212 kr. samt lägsta samma värde 40 kr. eller i medeltal 106 kr. Fördelade på länets härader och staden Visby ställer sig antalet understödstagare och fattigvårdskostnader sålunda:
Uti hela riket åtojöto 253,847 personer kommunalt understöd och tillhörde af dessa 176,085 landsbygden samt 77,762 städerna och köpingarne. Sammanlagda beloppet af utgifterna för kommunernas fattigvård uppgick till 11,599,085 kr., derat 7,135,403 kr. på landsbygden och 4,463,682 kr. på städerna. Förstnämda belopp öfverstiger motsvarande slutsumma för år 1891 med 3820,926 kr., deraf 205,719 kr. för landsbygden och 115,207 kr. för städerna.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 30 Juli 1894
N:r 117