Norra häradsrätten.
(Hösttingets 3 sammanträde vid Allekvia 29—80 Okt. Ordf, häradsh. Dömle.) Följande utslag afkunnades:
— Olaga fiske. I detta mål mellan hemmansägarne O. T. Paulsson och Nils Thomasson, Kyrkebinge i Gothem, kärande, och hemmansägare J. O. Johansson, svar., kunde den senare icke till ansvar fällas; rättegångskostnader kvittades.
— På ansökan aff. landtbrukare P. M. Hellbergs, Angelbos i Lärbro, hustru dömdes till boskilnad makarne emellan.
— Till 15 kr. böter dömdes f. statdrängen A. F. Cesar i mot honom af godsägsre W. v. Covrewant å Stafva väckt åtal för förskingring samt att ersätta kär. rakernas värde och rättegångskostn. med 60 kr.
— För äktenskapsbrott hade hustru Maria Andersson, Halla ångsåg, instämt sin man arb, Karl Andersson å Isome i Väte, hvilken dömdes till 75 kr. böter samt att ersätta kär, hennes kostnader med 48 kr.
— I ärekänkningsmål mellan arb. Aug. Pettersson, Källunge, och hemmansägare Petter Olsson, Lilla Bäl i Bäl, dömdes den senare till 20 kr. böter och ersätta kär, kostnader i målet med 15 kr.
— För fylleri dömdes husbondesonen Ludvig Gahnström, Lauritze i Ala, till 10 kr. böter.
— I målet mot handl. F. O. Hellman angående ansvar för olaga handel frikändes denne från allt ansvar.
Förklaradt hvilande på framtida anmälan blef ett mot arbetarne Amandus och Joh. Gottfrid Larsson förut väckt åtal för skändande af forntida grafvar, emedan bägge svarandena uteblefvo; den ene Gottfrid hade dock laga förfall: han ådömdea i somras 1 år och 6 månaders tvångsarbete för lösdrifveri, som han nu håller på att aftjena.
Vittna mot sig sjelf, till sitt eget fällande, kunde man säga, att husbonden Edv. Jacobsson å Fårö bjöd till att göra. I ett mot honom förut väckt mål angående oloflig försäljning af spritdrycker företedde han, då det nu åter förekom, en skrift, undertecknad af drängen Nyström och hvilken deri sade sig sålt sin klocka för att kunna betala svar. för spritvarors bekommande.
— Domaren:
— Men detta är ju ett fällande bevis mot er sjelt, ni kommer med?
Har ni inte sett det?
— Naaj, se det är ett papper till der, som hör till, som ska läsas.
Det var en längre bilaga, som blandannat innehöll att Jacobsson skulle förnekat att ha tagit mot pengar för sprit.
Åklagaren försökte äfven denna gång med ett par vittnen styrka sin angifvelse. Dessa kunde nog omtala att de en gång i tiden köpt varor af svar. och fått dem fylda på flaska hvarför de betalt 1:80. Men dagen mindes de icke; på hösten 1891 eller 1892 var det.
Svar. bestred som förut, hvadan målet uppsköts.
Vådaed aflade Lars Petter Hedman, beträffande den eldsvåda som 5 sistl, Febr. hemsökte han ladugård i Othem.
Förskingringsmålet mot hemmansägare Lars Johansson, Betreifa i Norrlanda förevar åter; något nytt deri förekom dock icke.
Utslag på slutsammanträdet.
Tvistemålet angående äganderätt till fastighet mellan Gustaf Andersson, Stora Velinge i Buttle, och dennes broder Viktor Andersson Vestringe i Etelhem, skollärare Pettersson i Buttle och hemmansägare Vedin i Etelhem förevar åter.
Tvisten gälde som vi förut nämt 11/26 Stora Velinge som både sålts och pantsatts parterna emellan, tills det, som det nu står, slutade med att Gustaf A., käranden, höll på sin rätt, att hang broder m. fl. utan rätt försålt fastigheten till skollärare Pettersson.
Denne styrkte nu liksom förut sin rätt genom ett papper, hvarå kär. tecknat sitt namn, förklarande sig dermed nöjd med köpet, något som han sedermera tydligen ångrat.
Skollärare P. (till domaren):
— Han förnekar sitt namn här å papperet.
— Hvad, förnekar ni ert namn? Det är farliga saker.
Kär.:
— Naaj, ja förnekar just inte namnet, men si det är meningen deri, som ja’ inte gillar.
— Nå, hvartör skref ni då på?
— Ja, jag förstod det inte riktigt då.
— Kan ni inte läsa skrifvet, när ni kan teckna ert namn här?
— Naaj, de kan jag inte… Jag ser inte riktigt.
Pettersson infaller:
— Jo, bevars, han kan både läsa och skrifva om han vill.
Domaren till kär.:
— Nå, hvad står ni då här och svänger er för. Ni har ju skrifvit ert namn här?
— Ja nog har ja de, men jag skref på, utan att läsa igenom papperet som P. skrifvit.
— Hvad är det för prat! Ni har skrifvit på och det är nog.
Hemmaneägare Vedin, som förut icke anträffats med stämning, hördes nu avgående försäljningen, men förklarade, att derom var han icke med.
Viktor A. tycktes nu göra gemensam sak med brodern, hvilken yrkar på att köpet skall återgå såsom oriktigt — och sade sig ha blifvit tvingad att underteckna försäljningen med skollärare P. Denne förnekade detta; han hade varit hos Viktor Andersson 5 Okt, 1892 och då visserligen velat uppgöra köp. Men då denne var tvehågsen, hade han gått ut och hade just satt sig upp i sitt åkdon, efter att ha förklarat att antingen idag eller aldrig skulle köpet ske, då V. A. kommit ut efter honom.
V. A. lät nu höra ett vittne, som sade sig veta att V. A. begärt uppskof till följande dag för att höra sin bror; köpet blef emellertid uppgjordt.
Både skollärare P. och hemmansägare Yedin yrkade ansvar å kär. för obefogad rättegång m. m. Yttrande på slutsammanträdet.
På lasarettet kvarligger ännu den arbetare Ekstrand, som under ett vildt tumult vid Mattsarfve gård sistlidne påskdag fick sitt ena ben afslaget. De härför anklagade arbetarne O. Eriksson och O. Pettersson hördes nu åter, men nekade som förut till att ha varit orsak till den sorgliga händelsen. Några vittnen voro inkallade; de hade dock intet att förtälja, hvariör målet uppsköts till vårtinget, då svar. skola vara tillstädes vid 25 kr, vite.
Med fyra vittnen försökte inspektor G. Sundén å Rosendal bevisa sina påståenden i i det förut mot honom väckta åtalet för djurplågeri.
En hade sett att hästen haft en knöl på höger sida om gjordstaden men belägen så, att den ej var utsatt för något tryck eller skafning. Skinnet å knölen var afskafdt och hade vittnot, då det bar iväg, observerat att hästen väl vek litet åt sidan, men kunde ej säga om det var för såret.
En annan hade sett att hästen haft ett sår, öppnadt med knif och 1/2 tum djupt, hvaraf djuret dock icke tycktes ha lidit något men.
Af de två öfriga vittnena hade en selat på hästen och hada vid observerandet af knölen, som hästen skulle haft redan för ett år sedan, anmodat svar, att med en pennknif skära hål i densamma, hvilket enligt vittnets förmenande skulle svarare förbättra såret. Vittnenas samstämmiga intyg var emellertid att hästen just ej lidit af såret, något som åklagaren bestred, föröfrigt godkände han vittnesmålen. För vidare bevisning på åklagarens begäran förekommer fördendsull målet åter förta sammanträdet, vårtinget.
I äktenskapsskilnadsmålet mellan urmakare O. A. Lindlöf å Fårösund och hans hustru Katarina Josefina Lindlöf blir utlåtande å nästa sammanträde, enär bägge parterna nu liksom förra gången uteblefvo.
För vållande till hennes mans död, hvarför hon yrkade ansvar och ersättning hada enkan Kristina Östergren i Norrlanda instämt hemmansägare Patrik Bendelin, Fjäle i Anga. Dervid hade så tillgått: I början af sistlidne Augusti månad skulle svar. kommit körande å vägen mellan Kräklingbo och Anga kyrka, hvarvid, i skymningen som det var, kär:s man, som befann sig gående å vägen, skulle ha innan han hann komma undan blifvit kullkastad af hästarne och öfverkörd. För sina skador måste han föras till lasarettet, der han afled 18 Augusti af komplicerad blodförgiftning.
Svar., som företräddes af ombud, nekade ej till att ha kommit körande vid nämda tilltälle olyckan inträffade, men försökte med ett inkalladt vittne styrka att han kommit körande i stillhet, och icke märkt något förrän hästen skuffade till en framför gående, då han genast drog in hästen. Han kunde dock ej hindra det som skedde och förklarade sig dertill vara alldeles oskyldig. Den skadade förde han i sitt åkdon genast till läkare i Slite, hvilken då sade, att det var bäst föra honom till lasarettet. Då denne ej ville dit, hade han tillföljd deraf först vårdats i hemmet, men senare förts till staden.
Som kär:s ombud ville förebringa vidare bevisning, uppskö:s målet till vårtingets första sammanträde.
För ärekränkning, dervid svar. i skrift skulle smädat kär., hade barnmorskan Hilda Jakobsson i Gothem instämt handl. Berndt Hansén derstädes. Kär. yrkade godtgörelse med 250 kr.
Svar, nekade och anhöll om uppskof till vårtinget för att uttaga genstämning å kär. för försummelse i tjensten och då på samma gång ingå i svaromål i detta mål.
Södra häradsrätten.
(Höstetingets tredje sammanträde å Skogs 20—30 Okt. Ordf.: häradsh. Lindroth.) För större hamnplats å Klintehamn hade hamnstyrelsen anhållit hos k. m:t att få jord uttagen från Strands och Walla hemman i Klinte. Som denna ansökan af k. m:t bifallits hade nu delägarne sammanträde inför domhafvanden, dels för att bestämma värdet, dels för att välja synemän. Dertill valdes af bhamnstyrelsen löjtnant Karl Bolin, handl.
Aug Nyberg och possessionat W. Wöhler, (alla tre uteslutna af delägarne) samt handl. J. W. Odin, kapten Johan Facht och hemmansäg, N. Kristiansson, Sicklings i Klinte.
Af delägarne utsågos: hemmansäg. J. Smith, Sicklings i Klinte, Eklund Stenhuso i Sanda och Johan Olsson Rofvalds i Eskelhem (dessa tre uteslötos af styrelsen) samt hemmansäg. Jacob Pettersson Bopparfve i Ejsta, Johan Johansson Gardarfve i Fardhem och nämdem. O. Bolin Gandarfve i Alfva. Rätten valde: riksdagsman L. Norrby, (utsl. af hamnstyrelsen) landtmätare Fr. Cedergen, länsman Svallingsson (utesl. af delägarne) samt hemmansäg. Teodor Booberg i Fröjel, nämdeman J. Jacobsson Lillgårds. De kvarstående skola vid nästa sammanträde infinna sig for erhållande af protokoll samt aflägga föreskrifven ed.
våldet mot agenten. Såsom förr är omnämtd, har agenten K. V. Engström från Garda instämt t. f. länsman Svante Lindström, maskinisten å ång. Klintehamn K. L. Westerlund samt besättningskarlen Stenberg, hvilken dock ännu ej anträffats. I stället voro af Engström ytterligare stämda besättningskarlarne Bäckström och Törnqvist. Båda parterna hade inkallat vitten, så att ej mindre än 9 sådana hördes. Af vittnesförhöret framgick, att någon af ångarens besättning den omstämda söndagsaftonen (22 April) sedan Engström blifvit ilandförd, efter att ombord varit otidig mot ångarens maskinist, gitvit honom en örfil, så att agenten ramlat omkull. Styrman Oalissendorff vittnade att det icke varit t. f. länsmannen som gifvit order om Engströms ilandförande utan hade det varit vittnet, ty vittnet ansåg det riskabelt att låta honom vara ombord, enär han lätt han lätt nog hade kunnat falla öfverbord.
Vittnen hade äfven hört länsman tillsäga besättningen att de icke finge slå Engström.
Engström hade hemkommlt i sitt logis blå, gul, blodig och sönderrifven, hade måst kvarligga en hel vecka för att återställa sig efter det lidna våldet. De inkallade vittnena kostade parterna 12) kr., och uppsköts målet ytterligare till vårtingets första sammanträde, andra dagen.
Det celebra målet emellan godsäg. O. Y. Ålander å Hesselby samt doktor B. O. Rudebeck m. fl. från Stockholm förevar ånyo. Åtskilliga af kär. inkallade vittnen från Stockholm och Göteborg voro ej tillstädes, hvarför ytterligare uppskof begärdes. Efter enskild öfverläggning meddelade rätten att Ålanders talan mot Bergenström icke kundefå fullföljas, emedan han var död och icke kunde dömas till något straff. Vittnet Kylberg fick .Jander tillstånd att höra vid rådstufvurätten i Göteborg och uppsköts målet till samma rättegångsdag som förra målet.
Osynlig är och förblifver Lars Munthes statkarl, Karl Jakobsson, hvarför kär. öfverlemnade målet. Utslag vid tingets slut.
En liten kärlekspant hade Amanda Nilsson från När erhållit i en liten dotter 23 sistl. Mars. Hon påstår nu att drängen Karl Nilsson från Rikvide i samma socken är orsaken dertill och fordrar att han måtte förklaras skyldig att deltaga i underhållet af barnet. Nilsson hade funnit sig föranlåten blifva borta från rätten. Han fick dock böta derför, samt ålades vid förhöjdt vite inställa sig vid nästa sammanträde.
En dylik gåfva hade äfven en annan ficka, Amanda Friberg från Burge i Levide, erhållit, ock påstod nu vid tinget att hennes tjenstekamrat Karl Norrby vore skulden dertill.
Vill derför att han skall hjelpa till och underhålla lilla Maria Linnéa, född 12 sistl. Sept. Som svar. ej ville gå in härpå uppsköts målet till vårtingets första sammanträde.
Levide kreatursförsäkringsförenine hade genom Anton Lingström Lefves i Levide utverkat stämning å nämdemannen K. A. Elfström om utbekommande af kr. 8: 25, som skulle utgöra Elfströms till föreningen resterande premie. På tillfrågan medgaf Elfström att han mnnder året haft sina kreatur försäkrade i föreningen men att han icke betalt ifrågavarande premie, emedan han, som på veterinärläkarens inrådan måste till slagt afyttra ett försäkradt hästkreatur, icke af föreningen erhållit ersättning för detsamma. Derför ansåg han sig med stöd af en paragraf i föreningens stadgar böra vara skild från föreningen. Utslag vid tingets slut.
Om ersättning. Förenämda K. A. Eltström hade äfven uttagit stämning å sagda förenings styrelse om utbekommande af kr. 69, såsom ersättning för ett hästkreatur som måste på grund af sjukdom nedslagtas. Hästen hade varit försäkrad för 1090 kr. samt sålts till hästslagtare för 31 kr. Skilnaden fordrades nu. Riktigheten af kär. påståenden medgafs af svar. Utslag samtidigt med föregående mål.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 Oktober 1894
N:r 170