Till konsistorieombud

för Norrlanda avnexhemman vid utdikningessyn å Norrlanda myr och kringliggande sankmarker 11 dennes har domkapitlet utsett kyrkoherde Friberg i Källunge.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Oktober 1893
N:r 154

Utmätningsanktion.

Onsdagen den 18 nästkommande Oktober kl. 11 före middagen hålles här å landskansliet utmätningsanktion till försäljning af Lars Johansson tillhörige 1/8 mant. Butreifs och 1/8 mtl. Burs i Norrlanda socken; ägande de, hvilka hafva fordran, som skall ur egendomen gäldas, eller annan rätt, som bör vid anktionen iakttagas, att sin rätt dervid bevaka.
Hemmansdelen vid Butreife är bebygd med bonings- och ladugårdshus i godt skick, innehar 6,884 har åker, 35,052 har bagmark, 6,444 har myrmark samt en teg i Hörsnemyr om c:a 1 bar, och har blifvit saluvärderad till 3,000 kr. 1/8 mtl Burs är obedygdt och uppgifves ipnehafva 8,429 har åker, 2,773 bar äng och 6,386 bar hagmark samt är saluvärderadt till 1,500 kronor.
Visby i Landskansliet 12 Sept..1893.
På Landshöfdinge-Embetets vägvar
Johan Hambræus. Axel Enequist.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 11 September 1893
N:r 141

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
Förmyndareredovisning. Ernst Norrby, Vall, begärde att af Maria Magdelnsa Lindal, Möllbjers i Roma, utkomna 8,713 kronor dels oredovisade medel, dels resterande arrendemedel, som bort tillkomma Norrbys hustru, för hvilken Maria Lindals numera aflidne mac varit förmyndare. Svaranden invände att redovisning lemnpats redan 3 Mars 1892 och godkändts samt qvitterats af myndingen; derpå hade kär, stämt till 1892 års höstting om ytterligare redovisning, hvilken lemnats; då lagen stadgar att ett åtal som detta skall anhängiggöras inom ett år från stämningen om redovisning, eå ansåg svaranden sig befogad neka ingå i svaromål.
Beslut afkunnas på första dagen af tredjesammanträdet.

Krafmålet mellan f. nämdemannen Joh. Engström och Gabriel Bolin, både från Mafrids i Vestergarn, företogs till behandling. Engström hade idag medhaft de vid förra rättegångstillfället frånvarande vittnena hemmansägaren Karl Karlsson, bangs hustru och dotter. Dessa vittnen jäfvades emellertid af svarandepv, som förmenade att Karlsson kunde anses hafva i saken del, då han från början varit den som haft de båda halffärdiga reverserna å hvardera 50 kr. i sin hand. Jäfsanmärkningen gillades at rätten, hvarefter käranden begärde och erhöll uppskof till tradje Farräengäder för att få andra vittnen inkallada.

Qvarnreparation. I målet mellan Anders Larsson och Johan Hägg å ena sidan samt Kristian Engström, Vamlingbo, å andra sidan, angående deltagande i reparationen af en qvarn, som parterna gemensamt ägde, hördes idag fyra vittnen på kärandesidan. Doe gåfvo en del upplysningar om det nyauskaffade virkets dimensioner; dessutom intygade de att på våren 1886 kärandena uppmanat Engström att deltaga i reparationen; denne hade nekat dertill under förmenande att den som kört sönder qvarnen också borde laga den; likaledes hade hade Engström nakat både att ber 2 sin andel och att köpa de andras. — Uppskof på svarandens begäran till andra dagen af tredje sammanträdet.

Förlikt anmäldes målet mellan sterbhusdelägarne efter afl. Johan Klasson, Hafdhem, och Jakob Lagergren, Rosarfve i samma 80cken, angående kraf af resteraude arrende för en åker, den käranden påstod att svar. inropat 2 arrendeauktion, vilket svaranden bestred.

Skogsåverkan. Vi ha förut omnämt att att Lars Munthe, Gardrungs i Stenkumla, instämt Nils Johansson, Homa i samma socken, med yrkande om ansvar för att svar, skulle huggit skog på en utmark under Gardruogs och hurn Johansson invändt att den mark, å hvilket hygget skett, tillhörde J. och ingen annan. — Som vittnen hördes landtmätare Fegreus, hvilken lemnade det intyg, att vid 1865 års skifte denna mark icke ingått i delningen; likaledes visade en kopia af 1816 års storskifteskarta att marken tillhörde käranden. Svaranden godkände icke kopian, utan begärde uppskof för att anskaffa originalkartan. Två vittnen värderade det tagna till 25 kronor. — Utslag faller vid tredje sammanträdet.

Norra häradsrätten.
1:sta sammanträdet 4—6 Sept. ordf. e. o. notarie V. S. Engström.
Fordringsanspråk. Målet emellan H. H. Kristensson i Göteborg, kär. och Johanna Höök, ang. liqvid för reqvirerade sillparti, öfverlemnades till rättens pröfning. Utslag afkunnas å 3:dje sammanträdet.

Misshandelsmålet emellan drängen K. J. Hammarström och kronolänsman G. Boberg handlades pu ånyo. Uti en ingifven skrifvelse bestred svaranden fortfarande, att parterna slagis på allmänna vägen, hvilket kär. emellertid genom 3 nu afbörda vittnen, drängarne Oskar Johansson, Aron Svensson samt Niklas E’ander, fulltygade. Målet öfverlemnades å ömse sidor.
Utslag å 3:dje sammanträdet.

Barnuppfostriogsmål. — Pigan Johanna Hallin i Ganthem hade till tinget instämt husbondesonen J. H. Henriksson med yrkande om bidrag till uppfostran af ett kär:s barn, till hvilket svar. vore fader. Svar. bestred genom ombud faderskapat. Målet uppsköts för bevisning till nästa sammanträde.
— Målet emellan pigan Selma Johansson, Smiss i Sjonhem och maskinisten Magnus Johansson, Tule i Gaathem, förevar nu åter. Sedan på kär, sidan afhörts 4 vittnen, hvilka ej hade något synnerligen vigtigt att omtala, öfverlemnades målet. Utslag på 3:dje sammanträdet.
— Med yrkande om barnuppfostringshjelp hade pigan Lovisa Jakobsson i Tingstäde uttagit stämning å husbonden Oskar Stenström, Träskvälder i samma sockei, Emellan parterna hade under flere år rådt ett intimare förhållanden. Svar, medgaf allenast, att han och kär, bott i samma rum, men bestred faderskapet. — Uppskof till 2:dra sammanträdet.
— Uti målet emellan Emma Lundberg i Stockholm och f. löjtnanten E. Björkman ang. barnaföda lyste sviranden ånyo genom på frånvaro.
Målet uppsköts till 3:dje sammanträdet, då svar. vid 50 kronors vite skall inställa sig personligen.

Herrn eller drängen? För djurplågeri hade kronolänsman Smedberg instämt bandlanden Mikael Ekström å Fårö. Enligt avgifvelse af Edv. Jakobsson å Fårö skulle svar:s dräng med svar:s begifvande hafva kört en selbruten häst. Ekström angaf emellertid för att freda sig sjelf drängen Alfred Bolin.
Vid handläggning af dessa mål uppgaf Ekström, att han förbjudit Bolin att använda hästen i arbete, hvaremot Bolin påstod, att Ekström icke förbjudit hästens begagnande utan tvärtom tillsagt Bolin att köra den men att för lindring af möjlig plåga för hästen lägga något under selen.
Båda målen uppskötos till 3:dje sammanträdet.

Skadeersättning. För utbekommande häraf hade Joh. Bergström i Vänge instämt Johan Smedberg och J. Pettersson i Halla, Två svar:s tillhöriga hundar skulle en morgonstund hafva roat sig med jagt på kär:s får, hvilka gingo på bete i kär:s hage, samt dervid ibjelbitit 4 samt så illa skadat 6 af djuren att dessa sedermera måst nedslagtas. Svar:na bestredo käromålet.
På kär.-sidan hörda vittnen intygade emellertid, att de hört dref i skogen samma morgon samt sett svar:nas hundar uttröttade komma ut ur skogen. Ett vittne hade till och med åsett jagten.
Målet uppsköts för vidare bevisning till 3:dje sammanträdet.
— Med yrkande om ersättning hade arrendatorn af Lummelunds bruksqvarnar uttagit stämning å Martebomyrs utdikningsbolag för det skada genom vattenuppdämning tillfogats kär. För svar. uppträdde v. häradshöfding V. Cramér såsom syssloman enligt k. bfhdes förordnanden.
Svar, bestred att någon skada genom den för utdikningsarbetet nödvändiga vattendämningen uppkommit för kär. samt åberopade en emellan ett tidigare utdikningsbolag samt dåvarande arrendatorn af nämnda qvarnar ingången öfverenskommelse i nu tvistiga afseende. Kär, bestred, att den åberopade öfverenskommelsen vore bindande för de nuvarande parterna samt anhöll om uppskof till 2:dra sammanträdet, hvilket beviljades.

Olofligt fiskafänge. För idkande af olofligt fiske hade Mikael Ekström å Fårö uttagit stämning å Kristoffer Godman och dennes son Mikael. Svar. voro ej nu närvarande vid rätten.
Målet uppsköts till 2:dra sammanträdet.

Tvist om utmätt gods. Målet emellan Anders Herlitz, Bengts i Östergarn, kär., samt Joh. Herlitz och lotsförmannen Lars Olsson i samma socken, svar., förevar nu åter.
Fyra å kärandesidan afhörda vittnen bestyrkte till någon del käromålet. Målet uppsköts ytterligare till 3:dje sammanträdet.

Ärekränkning. Uti målet emellan hemmansägaren Olof Johansson, Butreifs i Norrlanda och Johan Larsson, Burs i samma socken, ingafs slutpåstående af kär. — Utslag å 3:dje sammanträdet.

Falskt åtal. Uti ett till vårtinget instämdt mål hade Olof Johansson i Norrlanda yrkat ansvar å skolläraren Östman i nämda socken för det denne ärekränkt Johansson uti en skritvelse, som genom kronobetjening delgifvita Johansson, Till detta ting bade nu Östman instämt Joharsson med yrkande om ansvar för falskt åtal. Genom afhörda vittnen sökte kär, styrka ofvannämda skrifvelses berättigande. Målet öfverlemnades. — Utslag på 3:dje sammanträdet.

Misshandel. Drängen Otto Gahnström, Säggeby i Källunge, hade af t. f. kronolänsman A. Jakobsson instämts för det han julaftonen nästlidet år misshandlat drängen Kristian Jakobsson, Ardags i Ekeby, så att blodvite uppkommit.
Svaranden erkände, att han först med några slag i hufvudet kullslagit målstganden och derpå sparkat honom å hufvudet med sina jernbeskodda skodon.
Målet öfverlemnades.
Utslag å 3:dje sammanträdet.

Misshandel och oljud. T. f. kronolänsmannen A. Jakobsson hade på angifvelse af drängen Herman Östermark instämt drängen Ernst Stenberg Duss i Bro socken. Våldet hade egt rum å allmänna landsvägen 27 nästlidne Augusti. Åklag. yrkade jämväl ansvar för oljud å allmän väg.
Svar erkände.
Utslag å 3:dje sammanträdet.

Ersättning för skada, förorsakad derigenom att 38 st. får inkommit i en kornåker, yrkade hemmansägaren Jakob Jakobsson i Endre att utbekomma af hemmansägaren Lars Johansson, Buters i Hörsne. Svar. bestred käromålet. Svar. hade ej så många får som det uppgifna antalet och hade dessutom hört berättas att kär. tagit fåren å allmänna landsvägen och derifrån drifvit in dem i en kär. tillhörig hage, hvarifrån de sedermera afhemtats af svar:s folk. Målet uppsköts till nästa sammanträde.

Olofligt tillgrepp. Till tinget hade hem.ägaren Lars Nordström i Hejdeby uttagit stämning å hem.-ägaren Oskar Nyström vid St:a Helvigs i Fole och yrkat ansvar emedan Nyström å kär:s hemman 1/4 mtl Lilla Helvigs i Fole olofligen tillegnat sig och bortfört en gärdesgård.
Svar. hade förut varit egare af nämda hemman som försålts å exekutiv auktion; han hade efter egendomens värdering ditfört och uppsatt nämda gärdesgård, hvilken före auktionen åter nedtagits och vid auktionen förbehållits kär.; bestred derför åtalet samt yrkade ansvar å kär. för «befogad rättegång.
Uppskof till nästa sammanträde.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 8 September 1893
N:r 139

Riksdagsvalet i norra häradet

är nu kändt från alla socknar utom tre. Deraf framgår att i 45 socknar förutvarande ombudet, hemmansägaren Per Larsson i Fole erhållit 351 röster, hemmansägare O. Högberg, Tystebols i Stenkyrka 37, handl. A. Nordström, Fride i Gammalgarn 21 och skollärare A. V. Ljungberg i Fole 8 röster.
I valet ha deltagit 435 väljare af 2069 röstberättigade, alltså omkring 21 procent, hvadan valet varit något 1fligare än år 1890, då ej fullt 19 procent af de valberättigade deltogo, och hr Larsson erhöll 223 röster at 362 afgifna.

1) J. P. Jakobsson, Bjers 1 röst.
2) D. A. Malmros och F. Nyström, Slite, hvardera 1 röst.
3) M. Larsson, Skäggs, 1 röst.
4) Kyrkoherde Sik 1 röst.
5) H. Klingvall, Dalhem, 1 röst.
6) T. Franzén 2 röster.
7) Landtbr. Fravzén, Kyrkljufves, 2 röster.
8) 92 röstsedlar kasserades.
9) Kyrkoh. Friberg, Källunge 3, E. N. Eriksson, Vallstena 2, kyrkoh. Ehrenström i Kräklingbo 1 röst.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 Augusti 1893
N:r 118

Strandslåtter vid Hammars.

Länningdag är ett gotländskt uttryck som väl för de flesta gotlänningar torde vara tämligen obekant. Endast i någon undangömd kustsocken har det ännu klang och betydelse bland gamla fiskare. Vid Hammars i Norrlanda har länningdagen uråldrig tradition. Den var fiskarnes årligen återkommande dagsverke till Hammars gård för deras rätt att ha bodar, garngårdar och landningsställen i fiskeläget, vars mark lydde under nämnda hemman. Ett arvode för strandrätten, som skulle erläggas av fiskaren eller hans legokarl. Länningdagen hölls alltid vid slåttertiden när höet i strandängarna skulle bärgas, och var då en slåttergillesdag av gammaldags gästfrihet och ymnig välfägnad. För hundra år sedan var länningdagarna jämsides med slåttergillena i prästängen de ståtligaste och vackraste arbetstraditionerna i trakten, men upphörde för ett tjugutal år sedan på grund av fiskets avveckling.
För att ännu en gång få fram denna gamla vackra sed hade Norrlanda fornstuga i samarbete med Ardre hembygdsförening. i fredags anordnat ett dylikt gille för upptägning på smalfilm. Filmen är avsedd att införlivas med fornstugans samlingar. Regissör och fotograf var konstnären David Ahlqvist i Ardre. Dagen gynnades delvis av. ett strålande högsommarväder när slåtterkarlarna med sina räfserskor samlades i den gamla strandgården vid Hammars.
Mangårdsbyggnaden här är från 1700talet. Såväl exteriör som interiörer äro förvånande väl bibehållna, ett förhållande som numera torde få räknas som en stor sällsynthet.. Ägarens pietet för ärvd byggnadskultur gör detta strandmanshem med sina små blomstertäppor till en sannskyldig idyll. Betagande var det att se när slåtterfolket samlades kring det dukade långbordet i nystugan i kretsen av gamla väggskåp, sirlig sandstensspisel och tunga ekkistor under de av ålder svärtade .takbjälkarna. De låga fönstren silade in en behagfull dager över allvarliga och glada anleten, som njöto husets välfägnad i fulla drag. Här var, bland andra, socknens siste båtsman, och den gamle arbetskarlen Hallberg, fyllda 85 år, men som ännu sköter sin lie som i sin ungdoms dagar, en trogen arbetare av den gamla stammen, som kanske mer än någon annan hör Hammars ängar till.
Efter intaget morgonkaffe tågade slåtterskaran med liar och räfsor till ängen. Här togs bilder från alla håll i olika situationer. Slagning på öppen slätt och in under höga lummiga träd. Det var en vacker syn när männen i regelrätt ordning slogo sig ut på slätten. Liarna ven, gräs och örter föllo och samlades till ”braidar” av käcka och duktiga räfserskor. För en liten trupp av en yngre generation, som hade förmånen att på avstånd förnimma denna scen, dessa glimtar ur de gamles liv, var det en upplevelse som sent skall glömmas. Huru mycket av enkel lantlig poesi rymmer ej höslåttern i våra härliga ängar. Man förstår en känd gotländsk forskare rätt, när han i en avhandling om folkets seder talar om gamla gutniska högsommarfester. Dagarna i slåttertiden äro ej vardagar i vanlig bemärkelse. Hammars strandängar, som hör till kustens vackraste, hållas ännu delvis i hävd, men slåttermaskinen har gjort sitt intåg även här, och de gamla slåtterölen tillhöra endast en svunnen tid.
Den troligen sista. länningdagen vid Hammars pågår som bäst, och det är ett muntert liv i gläntor och snår. Så hörs ungmors stämma, som kallar till måltid.
Långbordet är dukat ute i ängen. Det blir middag och middagsvila. Och filmkameran surrar. Filmfotografen måste vara med överallt, ty varje liten detalj kan ha sitt intresse. Många meter film avverkades också för att göra allt så åskådligt som möjligt. Både lustiga och allvarliga poänger togs, och det är att hoppas att den blygsamma inspelningen i sin ringa mån kan bli ett bidrag till den forskning, som arbetar för att bevara gammalt gotländskt arbetsliv i ord och bild för kommande släkten.
Dagen avslöts med otendag och en serie gamla idrottslekar. Filmen har delvis påkostats av en enskild donator, samt Gotlands hembygdsförbund och Ardre hembygdsförening.
G. L.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 26 Juli 1938
N:r 169

Fattigvården å Gotland.

Under 1891, det senaste år, för hvilket uppgifter föreligga, utgjorde antalet fattigvårdssamhällen inom länet 94, deraf 93 å landsbygden. Af dessa senare Var ett fördeladt i rote och ett i distrikt. Inom länet funnos följande fattigvårdsanstalter: 83 fattighus med utrymme för för 856 personer, deraf ett i Visby för 120 personer, en fattiggård för 30 personer och 24 mindre fattighus för 138 personer, deraf ett i Visby för 8 personer.
Hela antalet personer, som under 1891 åtnjöto kommunalt understöd inom länet, utgjorde 1,487, deraf 1,139 å landsbygden och 348 i Visby. Hela antalet understödstagare inom länets landsbygd har sålunda sedan näst föregående år minskats med 14 personer eller 1,2 procent. Med hänsyn till proportionen mellan antalet understödstagare och folkmängden visar sig att fattigvårdsprocenten för landsbygden 1891 utgjorde 2,59, eller den lägsta och fördelaktigaste inom riket. Högst i fråga om fattigvårdsprocenten kommer fortfarande Vermlands län med 5,96. I fråga om Gotland är att märka, att antalet understödstagare i en del af länets fattigvårdssamhällen eller Norrlanda, Viklau, Träkumla, Öja och Gerum utgjorde endast 1 procent eller ännu mindre af folkmängden.
Antalet direkta understödstagare, såväl barn som äldre, uppgick till 373 män och 779 qvinnor, deraf å landsbygden 278 män och 629 qvinnor samt i Visby 95 män och 150 qvinnor. De indirekta noderstödstagarne, d. v. s barn tillhörande understödstagare, utgjorde innalles 335, deraf å landsbygden 232 och i Visby 103. De direkta understödstagarne fördelade sig på följande sätt: föräldralösa äkta 12, moderlösa oäkta 27 och andra barn 107. Hela antalet barn som under 1891 åtojöto fattigunderstöd inom länet, vare sig direkt eller indirekt, uppgick alltså till 484.
De äldre understödstagarne fördelade sig på följande sätt:
ogifta: 343, af hvilka 57 qvinnor med dem tillbörande 101 barn;
gifta: 250, deraf 68 med 133 tillhörande barn;
enklingar, enkor och frånskilda: 414 deraf 45 med 101 tillhörande barn.
I afseendo på kön fördelade sig de direkta understödstagarne i 373 mankön och 779 qvinkön. Härvid gör sig dock en väsentlig skilnad gällande mellan barn och äldre understödstagare, i det att de förra räknade 76 mankön mot 69 qvinkön, hvaremot af de senare 297 voro män och icke mindre än 710 qvinnor. Denna qvinnokönets öfvertalighet tydliggjordes deraf, att i hela riket svarade mot 100 understödstagare af mankön 177 af qvinkön eller 181 på landsbygden och 167 i städerna.
Ser man till proportiooen mellan direkta och indirekta understödstagare, barn och äldre personer, ogifta och gifta o. s. v., så fioner man, att å länets landsbygd utgjorde de direkt understödda barnen 9,3 proc., af äldre personer voro 23,8 ogifta med 7,9 proc. tillhörande barn, 16,90 proc. gifta med 6.0 proc. barn samt 296 proc. enklingar, enkor och frånskilda med 6.5 proc. barn. Således inalles 79.6 proc. direkta och 20.4 proc. indirekta understödstagare.
Understödets varaktighet och storlek.
Antalet fullt försörjda understödstagare inom länet uppgick till 200 män, 265 qvinnor och 43 barn, deraf å landsbygden 127 män, 190 qvinnor och 83 barn samt i Visby 738 män och 75 qvinnor. Delvis understödda voro 117 män, 394 qvinnor och 207 barn, deraf & landsbygden 107 män, 327 qvinnor och 138 barn samt i Visby 10 män, 67 qvinnor och 69 barn. Personer med tillfälligt understöd voro 56 män, 120 qvinnor och 85 barn, deraf & landsbygden 44 män, 112 qvinnor och 51 barn samt i Visby 12 män, 8 qvinnor och 34 barn.
Understödets beskaffenhet. Utackorderade voro 111 män, 136 qvinnor och 3 barn, deraf å landsbygden 95 män, 119 qvinnor och 3 barn samt i Visby 16 män och 17 qvinnor. I sjukvårds anstalter vårdades 19 män och 28 qvinnor, deraf å landsbygden 10 män och 19 qvianor samt i städerna 9 män och 9 qvinnor. I egna hem understödda voro 128 män, 379 qvinnor och 223 barn, deraf å landsbygden 114 män, 319 qvinnor och 134 barn samt i Visby 14 män, 60 qvinnor och 89 barn. På annat sätt understödda voro 3 män, 22 qvinnor och 2 barn, alla å landsbygden.
Understödstagarnes omsättning. Under året tillkommo 62 män, 102 qvinnor och 61 barn, deraf å landsbygden 45 män; 78 qvinnor och 27 barn samt å Visby 17 män, 24 qvinnor och 34 barn. Under året afledo 30 män och 56 qviunor, deraf å landsbygden 28 män och 42 qvinnor samt i Visby 2 män och 14 qvinnor. På annat sätt afgångna voro 46 män, 63 qvinnor och 70 barn, deraf å landsbygden 25 män, 45 qv nnor och 31 barn samt i Visby 21 män, 18 qvinnor och 39 barn. Till nästa år qvarvarande voro 297 män, 660 qvinnor och 265 barn, deraf å landsbygden 225 män, 542 qvinnor och 201 barn samt i Visby 72 män, 118 qvinnor och 64 barn.
Utgifterna för kommunernas fattigvård inom länet år 1891 utgjorde 70,889 kronor, deraf för landsbygden 45,572 kr. (3,959 kr. för hus och inventarier, 38,560 kr. för understödstagarnes vård och underhåll samt 3,053 kr. för öfriga utgifter) samt för Visby 25,317 kr. (995 kr. för hus och inventarier, 18,126 kr. för vård och underhåll samt 3,196 för öfriga utgifter). Totalkostnaden för hvarje understödstagare utgjorde & Gotlands landsbygd 40 kr. 1 öre, deraf underhållskostnad 33 kr. 85 öre, och utgjorde högsta värdet af en understödstagares fulla försörjning 200 kr. och lägsta samma värde 40 kr. eller i medeltal 104 kr.
Fördelade på länets olika härader och Visby ställer sig antalet understödstagare och fattigvårdskostnaden sålunda:

Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 Juli 1893
N:r 109

Mot kyrkeherde Tilén

i Gothem har hemmansägaren Olof Johansson, Butreifs i Norrlanda, gjort anmälan hos domkapitlet. Saken gäller något af pastor misstänkt otillåtet kärleksförhållande mellan gifta kontrahenter, rörande hvilket kyrkoherde Tilén i närvaro af kyrkorådet skall, enligt anklagelsen, ha hållit ett riktigt polisförhör. Johansson vill ha kyrkoherden varnad af domkapitlet.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 Juni 1893
N:r 88

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Vårtingets sjette sammanträde; ordf. e. o. hofrättsnotarien Vedberg).
Med ed betyga skulle i dag Arvid Lindqvist, Roes i Grötlingbo, att han ej tilldelat en person ett knifhugg och på annat sätt våldfört sig mot en annan; likaledes skulle, som -vi förut nämt, K. J. V. Karlsson edfästa sin utsago att han ej vore far till Johanna Lindgrens barn. Båda uteblefvo.

Målet mot kyrkoherden i Alfva Karl Lange ang. olaga vräkning m. m, behandlades åter.
Svaranden företedde bevis att kär, var mantalsskrifven hos sin moder. Kär, stödde gin fordran att få bo qvar på ett tioårigt löfte af ikyrkoherden. Fem vittnen hördes. Kronolänsman J. A. Lindström vittnade, att han i slutet af Mars verkstält k. befhdes utslag, hvarigenom enkan Jakobsson förpliktades att afflytta från ifrågavarande hus. (Käranden, då närvarande, nekade att afflytta. Vittnet gaf då fjerdingsmannen order att underrätta kyrkh. Lange det han icke lagligen kunde vilka äfven dottern. (Kyrkoherden nekade att hafva mottagit någon sådan underrättelse; fjerdingsmannen gicx emellertid ed på att han två särskilda gånger sagt till kyrkoh. Lange om saken), — Vittnena handl. Melin och hemmansäg. Cedergren, Hemse, hade ingentiog att omtala, Isak Svensson och Job. Häglund värderade kärandens saker till, den förre 40, den senare 50 kronor och den skada sagda egendom lidit till resp. 10 kronor och 1 krona. Kär, fäst uppmärksimbeten på, att hevnes ersättningsanspråk ej så mycket gälde skada å möblerna som fastmera det obehag, hon genom trasslet fått utstå. Hon begärde derjämte 50 kr. till arvode åt sitt ombud, fSvaranden å sin sida yrkade ansvar å Johanna Jakobsson för de smädliga yttranden, hon skulle hafva användt i stämningen.
— Konsistorieombudet kontraktsprosten Alfvegren anhöll få klart och tydligt svar om svar, i sin vräkningsansökan pämt blott enkan eller hennes hushåll också, Svaranden genmälte att han blott nämt enkan, men trott det falla af sig sjelft att hennes hushåll då vore inbegripet. Konsistorieombudet frågade då, om svar. vid tillfället verkligen ansett dottern Johanna tillhöra hushållet. Kyrkoherde Lange nekade svara på frågan.
Målet öfverlemnades och kommer utslag att afkunnas vid tingets slut.

I qvarnreparationstvisten mellan Anders Larsson och Johan Hägg å ena samt Kristian Engström å andra sidan, samtlige från Vamlingbo, hördes å svarandesidan 3 vittnen, som intygade, dels att kärnnden Hägg och dennes far genom oförståndig malning i hårdt väder kört sönder qvarnen, dels att vid derpå följande reparation ej så mycket virke gått åt, som i reparationsräkningen var upptaget. Käranden erhöll för anskaffande af motbevisning uppskof till andra rättegångsdagen af höstetingets första sammanträde.

Skogsåvärkan. Lars Munthe, Gardrunga i Stenkumla, instämde Vilh. Johansson, Homa i samma socken, med yrkande om ansvar å J. för att han under de senaste åren skulle olofligt huggit skog från en utmark under 8/16 mantal Gardrungs. Han fordrade ersättning för den afverkade skogen med 100 kronor samt att svaranden skulle ådömas ansvar enligt 20 kap. 2 å strafff. eller, om detta lagrum ej är tillämpligt, enl, 24 kap. samma lag. Svaranden genmälde att marken vore bangs, och att han derför finge hugga efter behag; till stöd härför framhade han ett köpokontrakt, hvarigenom »Mallrörs åker jämte tillhörande utmark» öfverläts åt svarande till år 1908. Käranden påstod, att den i kontraktet nämda utmarken vore en annan än den, å hvilken sv. huggit, och ville stödja detta med framhafda skifteskartor. — Beslut afkunnas å slutsammanträdet.

Lorentina Vestberg, Lye, emot hustrun Tilda Sjösten, Dals i samma socken, Svaranden hade 11 April afgifvit ett vittnesmål, i hvilket intygades, att Tina Vestberg fält vissa yttranden ang. förlusten af ett kardor. Nu sade käranden sig hört, att hustru Sjösten både här och der sagt, att hon aldrig skulle aflagt ett dylikt vittnesmål, om ej Vestberg och hon varit ovänner. Derför skulle bon nu straffar, Parterna förliktes emellertid inför rätten, sedan käranden bedt hustru Sjösten om ursäkt för sitt tilltag att stämma.

Stölden i Ejsta. Till rätten hemtad var i dag Anna Hjertstedt, åtalad såsom medveten om f. båtsmannen Lindvalls stöld af matvaror vid Grymlings i Ejsta i vintras. För ransakningen med Lindvall ha vi förut redogjort. — Hjertstedt sade sig hafva afrådt Lindvall fråna att stjäla köttet, men hade, då han likväl tagit det, hjelpt honom att dölja det stulna och kokat ett stycke åt honom, Hon hade på L:s begäran gifvit hustru Lindvall en bit kött och dervid omtalat på hvad sätt det åtkommits. Hustru L. hade behållit köttbiten och gömt den vid visitationen, Hjertstedt nekade till att hafva användt någon del af det stulna, Hon är född 8 Febr. 1859 i Tofta och har ej förut varit tilltalad för brott, — Åklagaren anhöll om uppskot för anställande af förhör med L:a hustru. Utlåtande afgifves vid slutsammanträdet.

Tvistigt köp. Lars Malmström, Kruse, yrkade att af Robert Lindberg, Gudings i Alfva, återfå en revers å 225 kronor, Käranden berättade, att han den 17 Februari 1884 till utfodring mottagit ett par oxar af svaranden, med vilkor att få köpa dem sedan, om hans vilkor tilläto honom. I säkerhet för oxarna lemnade Malmström en revera å 800 kronor, hvaremot han fick ett intyg af Lindberg att han mottagit oxarne blott till utfodring mot villkor att få under tiden begagna dem. Påföljande år 1885 dogo emellertid oxarne i mjältbrand, Barmhertiga menniskor hopsköto då 105 kr., af hvilka kär. öfverlemnade 70 kr. såsom ersättning för den tid han haft oxarne. År 1891 hade kär, blifvit fordrad å resten af reversen, hvarvid han låtit förmå sig att utbyta den gamla reversen å 800 kronor mot en ny å 225 kr. Denna sista revers yrkade nu käranden återfå, då han aldrig fått valuta för densamma, — Svaranden berättade deremot: Han hade sålt oxarne för 800 kr., som betalades med en förbindelse, hvilken skrefs af länsman A. M. Eneman å dennes kontor. Sedan köpet var afslutadt frågade E. om M. kunde ställa någon säkerhet för beloppet. På nekande svar föreslog då kommissarien E., för att skydda oxarne från utmätning för annans fordran, att säljaren skulle gifva köparen ett intyg, att han blott fått oxarne på utfodring.
Sedermera skulle skulden amorteras med 100 krovor årligen. När oxarne dött, fick säljaren 70 kronor och sedermera genom arbete ytterligare 5. År 1891 verketäldes vidräkning, då M. fick tillbaka den £amla reversen och utstälde den nya å 225 kronor, Men svaranden glömde dervid att fordra åter det intyg han utgifvit rörande oxarnes utfodring. Som vittnen hördes f. kronolänsman A. M. Eneman, landtbrukare Valter Eneman och klockare Laugren, Deras vittnesmål stödde svarandens berättelse.
Utslag faller vid slutsammanträdet.

Norra häradsrätten.
Den 5 och 6 juni.
— Till ett föregående sammanträde hade t. f. kronolänsman Ä. Jacobson instämt hustru Avna Högberg, Vies i Veskinde, och yrkat ansvar för oloflig utminutering af bränvin. Svar. bestred då genom ombud åtalet, men, då målet nu till förnyad behandling åter påropades, medgaf svar. förseelsen. Försäljningen skulle hafva ägt rum såväl helgdagar som hvardagar. Målet öfverlemnades.
Utslag å sluttinget.

— Uti målet emellan Visby stads fattigvårdsstyrelse, kär., och Othem sockens fattigvårdsstyrelse, ang. ersättning för vård och underhåll åt f. fältmusikanten, målaren K. G. Lundgren hördes såsom vittne inspektoren J. F. Krysell från Vesterhaninge, Stockholms län, hvilken berättade, att L. under den tid vittnet bott vid Närs hemman i Othem, under några månader bott i den förut omnämnda, s. k. kasernen, hvarifrån L. dock inom kort blifvit uppsagd, enär han ej varit skrifven inom socknen. L. hade sedan gått omkring i de närliggande socknarne på tillfälligt arbete, men icke, så vidt vittnet visste, någonstädes haft stadigt hemvist.

— Uti målet emellan t. f. kronolänsman A. Jacobson, åklag. och Karolina Eriksson i Endre, svar., ang. ansvar för olofligt tillgrepp, fingo målsegande Englund och Karlsson nu med ed uppgifva värdena på de ifrån dem olofligen tillgripna effekterna.
Utslag å sluttinget.

— Målet emellan Klas Andersson i Lummelunda och Oskar Nyström, Hellvigs i Fole, ang. åverkan, förevar nu åter. Hemmanseg. Lars Nordström, Råby i Hejdeby, vittnade att under den tid svar. varit ägare af nämnda hemman, mycken skog huggits i den hage, hvartill kär. haft afverkningsrätten, men att det ej varit kär. som verkstält hygget. Handl.
J. T. Lundin från Visby, hvilken äfven hördes som vittne hade, då svar. af E. H. Fagerlund ämnade köpa ofvannämnda hemman, haft besök af svar., Fagerlund samt kär. Något köp hade då emellertid ej afslutats men bland vilkoren för detsamma hade af parterna öfverenskommits, att då svar. öfvertoge gården skulle kär:s rätt till omnämnda hage upphöra. Målet öfverlemnades.

Utslag å sluttinget.

— Till detta sammanträde hade Olof Johansson i Norrlanda uttagit stämning å skolläraren Erik Östman i samma socken och yrkat ansvar för ärekränkning, enär svar. i en skrift beskyllt kär. för att å sistlidne Julafton hafva uppfört sig oskickligt i svar:s bostad och emot svar:s hustru utfarit med allehanda skymfliga tillmälen.
Svar, erkände, men anhöll att få målet hvilande för att för kär:s uppgifna beteende åtal emot kär. anställa.
Målet förklarades hvilande och dess åter upptagande beroende på anmälan.

— Målet emellan f£. löjtnanten E. Björkman och inspektoren H. Nyberg å Viflings i Hellvisocken, ang. redovisning och ansvar, handlades nu åter. Vidräkning mellan parterna hade af dertill utsedde personer nu ägt rum och målet öfverlemnades.
Utslag å slutsammanträdet.

— Till sammanträdet hade drängen J. Hammarström i Kräklingbo instämt kr. länsmannen G. Boberg och yrkat ansvar för misshandel. Svar. erkände, att han under slagsmål med kär. tilldelat denne flere slag men uppgaf om sjelfva förloppet, att svar. på aftonen sistlidue annandag påsk funnit kär. jämte åtskilliga andra sitta inne i svar.:s drängstuga och spela kort; att, då svar. vid flera tillfällen förut förbjudit sådant, svar. då kört ut dem och, då kär dervid varit något långsam knuffat honom något. Då svar.:s tillsägelser, att de skulle aflägsna sig från gården, ej efterkommits, hade svar. ånyo upprepat sin tillsägelse, hvarvid parterna kommit i slagsmål utanför gårdsgrinden.
Kär, uppgaf, att slagsmålet ägt rum ute på vägen, hvilket svar. bestred.
Målet uppsköts för bevisning.

— F. Landtbrukaren Tn. Heitman i Lummelunda, som till tinget instämts för olaga försäljning af maltdrycker, erkände genom ombud förseelsen.
Utslag å sluttinget.

Till länsfängelset införpassades i går af kronolänsman Lindström ogifta Anna Maria Helena Ahlqvist från Enge i Bunge socken för barnamord. Hon är född i Bunge och 20 år gammal.

När förståndet är omtöcknadt. Med ångaren Hörningsholm forslades i lördags afton till Sundsvall en gotländsk matros, Karl Gilbert Johansson, född i Visby 1868, från norska barken Souvenir. Mannen hade under eftermiddagen inne i staden starkt berusat sig och sedan ombord kommit i delo med kaptenen, hvarvid han gripit till knif. Kaptenen sökte skydd genom att äntra upp i riggen. Knifhugget träftade kapten i ryggen och utmed ena benet, men sönderskar lyckligtvis blott kläderna ända ned till fötterna. Den vildsinte vände sig nu med sina hugg mot kajuttaket, men knifven slant och genomskar hans högra hand. Kaptenen begaf sig då ögonblickligt ned och kastade mordvapnet öfver bord samt lyckades med hjelp af några andra öfvermanna matrosen, den man måste binda till händer och fötter innan den sårade handen kunde få förbindas. I detta ömkliga tillstånd upptogs mannen af den nämde ångaren och återfördes till Sundsvallshamnen och vidare till polisvaktkontoret, der han att börja med lemnades i ro att vakna till redigare tankar.
Johansson dömdes i måndags af Sundsvalls rådhusrätt till en månads 6 dygns straffarbete för uppstudsighet mot befäl.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Juni 1893
N:r 87

Rättegångs- och polissaker.

Norra häradsrätten.
(Femte sammanträdet).
Utslag afkunnades: emellan hemmansägaren Ludvig Högberg, Vies i Veskinde, m. fl. och hemmansägaren Johan Källgren, Klintegårda i samma socken, ang. ansvar för oloflig harjagt. Svar. dömdes att böta 10 kronor samt ersätta kär. för den skjutna haren med 1 kr;

— emellan landtbrukaren Per Stare, Burga i Lummelunda, samt landtbrukaren Herman Landergren och hans hustru, Lunds i Martebo, ang. ansvar för olofligt borttagande af en gärdesgård. Svar. Herman Landergren fälldes enl. Straffl. 10 kap. 20 § att böta 30 kronor samt svar:na, hvilkendera af dem bäst gälda gitte, att ersätta kär. för det borttagna gärdselvirket med 10 kronor.

— emellan Lars Nordström, Råby i Hejdeby, och enkan Johanna Sjösten å Kapelshamn, angående ansvar för förskingring af anförtrodt gods samt ersättning. Svar. dömdes att för uppsåtlig förskingring böta 50 kronor samt att till kär. utgifva ersättning med 300 kronor;

— emellan hemmansägaren Johan Pettersson, Medebys i Hall, kär. samt arbetaren Johan Oskar Lundberg och hustru Elisabet Karlsson derstädes svar. ang. ansvar för ärekränkning; svar:na dömdes att hvar för sig böta 50 kronor;

— emellan t. f. kronolänsman Arvid Jacobsson, åklagare, och hemmansägaren Johan Flodman, Nors i Veskinde, svar. ang. ansvar för misshandel.
Svar. frikändes och angifvaren, skomakaren O. Sjögren Klitengårda i Veskinde, ålades att gälda kostnaderna i målet.

— Målet emellan f. löjtnanten E. Björkman i Hellvi socken, kär. och inspektoren Herman Nyberg å V flings i samma socken, svar., ang. redovisning m. m. uppsköts till 2:ra rättegångsdagen af nästa sammanträde.

— Målet emellan kaptenen Frans Classen i Linköping, hufvudkär. och ägaren af Fole mek. verkstad, Joh. Vigström, genkär. ang. fordringsanspråk och utbekommande af värdehandlingar till värde af 6,000 kr. hade utsatts till denha dag för edgång af genkär. Genkär. betygade med ed, att han icke för nämda belopp eller någon del deraf häftat i skuld till kär:s numera aflidne fader.
Utslag i målet å slutsammanträdet.

— Målet emellan landtvrukaren H. Landergren och hans hustru vid Lunds i Martebo samt landtbrukaren Per Stare å Burge i Lummelunda ang. gäldande af utflyttningskostnad i sammanhang med skifte, öfverlemnades af båda parterna.
Utslag å slutsammanträdet.

— Målet emellan Klaes Andersson, Etebols i Lummelunda och Oskar Nyström, Hellvigs i Fole, ang. åverkan förevar ånyo.

Ä kär. sidan hördes 5 vittnen, af hvilka drängen Karl Pettersson och arbetaren Joh. Forsgren hade de för svar. mest graverande vittnesmålen. Pettersson hade tjenat såsom dräng hos svar. under åren 1890 och 1891 samt under denna tid biträdt svar. med skogshygge i den s. k. Malmhagen, i nvilken dock kär., enligt hvad svar. för vittnet uppgifvit, på groud af kontrakt ensam hade afverkningsrätten. Äfven vittnet Forsgren hade hjelpt svar. med skogsafverkning i nämda hage, nämligen under våren 1892.
Svar. bestred att han huggit skog å någon annan mark än der han varit berättigad att hugga.
Målet uppsköts.

— Målet emellan O. V. Ålander å Rosendahl och statdrängen K. F. Eriksson, ang. ansvar för olofligt afvikande ur tjenst, uppsköts till 1:a rättegångsdagen af nästa sammanträde.

— Till tinget hade kronolänsman G. Boberg instämde drägen Olof Teodor Johansson från Smedegårda i Björke med yrkande om ansvar för det Johansson olofligt kört å jernvägslinien. Svar. erkände förseelsen, men uppgaf att han omedelbart efteråt, då han erhållit kännedom om att körande å jernvägslinien icke vore tillåtet sjelf anmält förhållandet hos trafiikschefen och då fått fö sona förseelsen med erläggande af 10 kronor, å hvilken betalning svar. nu äfven medhade trafikschefens qvitto. Sedermera hade emellertid saken angifvits till åtal och trafikschefen hade då återsändt 10-kronesedeln och i bref bedt att återfå qvittot, hvilket utbyte svar. dock ej velat gå in på.
Målet uppsköts.

— Målet mellan Anders Herlitz, Bengts i Östergarn samt Johan Herlitz derstädes och lotsförmannen Olsson, ang. klander af utmätning, förevar nu ånyo. Två vittnen hördes, af hvilkas vittnesmål tycktes framgå, att ett för Johan Herlitz:s skuld utmätt kokreatur vid tiden för utmätningen tillhört kär.
Kär. återtog emellertid ansvarsyrkandet emot svar. Olsson, hvarefter målet för vidare bevisning uppsköts till 2:a rättegångsdagen af hösttingets 1:a sammanträde.

— Målet mellan Olof Johansson, Butrefs i Norrlanda, och Johan Larsson derstädes ang. ärekränkning, handlades nu åter. Ärekränkningen skulle hafva bestått deri, att svar genom häntydningar föranledt att rykte uppkommit om brottsligt förhållande emellan svar. och en annan persons hustru.
Svar. bestred, att han gjort sig skyldig till någon ärekränkning; han hade endast till den ifrågavarande qvinnans man yttrat några ord för att göra honom uppmärksam på att ett dylikt rykte vore i omlopp.
Målet uppsköts till hösttingets första sammanträde.

— Fabrikören Emil Mellström i Enköping hade å egna och sina syskons vägnar till tinget instämt Sofia Bernhardina Bergström i Rute socken med yrkande att såsom slägtingar till aflidne landtbrukaren J. V. Karlesson efter honom utbekomma arf. Slägtskapen mellan kär:na och den aflidne skulle enl. Mellströms uppgift ledas tillbaka till Mellströms morfader, hvilken vore farfader till Karlesson och hans jämväl aflidne broder, förre kyrkoherden i Hangvar och Hall Martin Karlesson. Enligt svar:s uppgift, hvilken äfven med ett bref gjordes ganska sannolik, var Karlessonernas fader icke son utan fosterson till Mellströms morfader.
För närmare utredning uppsköts målet till hösttinget.

— Ed såsom god man vid skiftesförrättning aflades af f. nämdemannen Lars Granberg i Dalhem.

Södra häradsrätten.
(Vårtingets femte sammanträde å Skogs i Levide; ordf. e. o. hofrättsnotarien M. Wedberg) Följande ntslag afkunnades:

— I redovisningsmålet mellan J. P. Jakobsson, Bockes i Fröjel, och sakförare C. E. Björkegren, Vestergara, ogillades käromålet.

— För oloflig rapphönsjagt dömdes kakelungemakare Gustat Hultström, St. Kruse Alfva, att böta 25 kronor.

— Med ed ålades Fina Vestberg i Lye att betyga, det hon ej till hustru Sjösten fält ett yttrande att Petter Lydals hustra stulit ett par kardor.

— Ärekränkningsmålet Edman—Johansson, Väte, uppsköts till första dagen af höstetingets första sammanträde, då svaranden skall förete bevis att han anhängiggjort rättegång mot käranden med yrkande om ansvar för skogsafverkning.

— I det stora skiftesmålet mellan icke-hemmansägare och hemmansägare inom Närs socken afkunnade rätten det beslat, att målet uppskjutes till första rättegångsdagen af nästa vårtings andra sammanträde, till hvilken tid kärandena skola hafva delgifvit stämningen åt alla svarandena, Svar:s invändning, att kär:na vore oberättigade föra talan i målet, lemnades utan afseenda af rätten.

F. nämdemannen Joh. Engström, Mafrids i Vestergarn, hade till denna gång instämt Gabriel Bolin från samma gård och socken med yrkande att dels utfå 58 kronor och dels erhålla tillbaka den andel i fjällfiske, som tillhört 17/128 mt! Mafrids och som blifvit fråndömd Engström, — Detta visade sig vara den gamla bistorien om hemmansköpet at 1885, köpe- och landtmärerihandlingarne, ibland hvilka två halffärdiga reverser blifvit instuckna, dem Engström omsider på laglig väg tvingats betala o. s. v., för hvilket allt vi på den tiden utförligt redogjorde. Denna gång voro Karl Karlson, hans hustru och dotter instämda som vittnen, men utebletvo. Svaranden bestred E:s påståenden och yrkade ansvar å honom för rättegåvgsmissbruk, då saken redan förut blifvit afdömd. Sedan som vittnen hörts kronolänsman Svallingson och bustra Josefiaa Gustafsson uppsköts målet till andra rättegångsdagen af hösttingets 1:a sammanträde, då de tre idag frånvarande vittnen skola vid vite af 5 kr. hvartdera vara närvarande. För deras försummelse idag dömdes de att böta 1:50 hvartdera.

Barnaföda. Det från tredje sammanträdet uppskjutna målet emellan Agnes Kristina Johansson Mallgårds i Levide och husbondesonen Hjalmar Siggelin, Pejnarfve i samma socken, behandlades. Svaranden bestred ganom ombud de vid förra rättegångstillfället afgifna vittnesmålen. Målet öfverlemnades, käranden yrkande bifall till kärnmålet eller, om detta ej kunde bifallas, att svaranden måtte ålägges edgång. Utslag faller på första dagen af nästa sammanträde.

Djurplågeri. I det föret omnämda målet mot statkarlen Alfr. Engström och drängen Viktor Hansson från Uggårds i Rone ang. djurplågeri 21 sistl. Februari vid stenkörning mellan Rone och Grötlingbo, hördes i dag ytterligare två vittnen, Lars och Zakarias Lindström. De berättade samstämmigt att de sett Viktor Hansson vid omstämda tillfället köra öfverdådigt fort och rycka i tömmarne oupphörligt. Hästen hade efter körturen varit mycket svettig och darrat i hela Malar Deremot hade intet af vittnena sett biéå flyta ur hästens mun. — Hansson påstod fortfarande att han ryckt i tömmarne blott för att få hästen att stanna. Engström begärde att bli skild från målet och begärde en ersättning för sina besvär af 50 kronor.
Utslag vid tingets slut.

I målet mellan Anna Meria Siggelin och handl. Ant. Jakobsson, Fardhem, förekom ingenting nytt. Saken öfverlemnades från båda sidorna. Utslag afkunnades vid nästa sammanträde.

Uppträdet vid Korsby. I detta af oss förut refererade mål mellan krouolänsman J. A. Lindström å tjenstens vägnar och Nils Petterssop, Kattlunds i Grötlingbo, m. fl., återtog åklaren idag yrkandet om ansvar för rån, men yrkade i stället laga ansvar å Nils Pettersson enl. 15 kap. 22 paragr. straffl., för att han genom rättsstridigt bot tilltvingat sig penningar samt å Arvid Lindquist för delaktighet deri och för att han mottagit en del af de bekomna penningarne. Å da öfriga tilltalade yrkades ansvar för fylleri och öfverdådig framfart å allmän landsväg. — Svarandena bestredo genom ombud de gjorda yrkandena och ville å sin sida att drängen Laurin skulle stånda ansvar för falsk angifvelse.
Utslag vid tingets slut.

Utmätningsmålet Johan Larsson, Skogs i Mästerby, mot Alfr. Ferd. Ekelund, Tipsarfve, förekom till förnyad handläggning. Parterna skulle i dag öfverenskomma om storleken af den förlust, Larssons egendom kunde anses hafva lidit genom att hafva varit i Ekelunds sons vård, men detta hade sig icke så lätt. Som vittnen hörles slagtarne Herman och Vistor Lindström samt hemmansägaren Lars Eriksson. Da berättade tämligen samstämmigt, att kreaturen före 3 Mars — utmätningsdagen — varit ganska hulliga, men att de den 25 April, sedan de varit i Exelunds vård 7 veckor, blifvit så magra och eländiga, att man kunnat »hänga upp mössan på de ntstående knotorna». Vittnena ansågo, att hästarne förlorat i värde 100 kr. och oxarne 50. Till 4 kr. för dag och par uppskattade vittnena den skada, som Larsson skulle tillskyndats geaom förlusten af bästarne och 3 kr. i fråga om oxarne. I fråga om selar och redskap, möbler o. d. hade de skilda uppfattningar. — Målet uppsköts på svarandenas begäran till andra rättegångsdagen af höstetingets första sammanträde.

Äktenskapsskilnad. O. P. Lindström-Skogslund i Träkumla, utvecklade nu närma re sina idéer om i hvilka stycken hans hustru Ida Charlotta brustit i fullgörandet af det äktenskapliga kontraktet. Hon hade icke hållit sitt löfte att sätta upp sitt testamente, hon hade varit vred emellanåt och skrämt mannen, hon hade tagit hand om mjölkpenningarne m. m., m. m.; först och sist saknade han testamentet. Mannen Lindström framhade fem vittnen: f. fjerdingsmannen Matias Österberg och smedssonen Axel Holm had3 sett O. P. L.; taga två kastar ved på gården, hvarvid han brutit sönder ett vedbodlås; K. P. Jonsson hade odlat upp ett halft tonnoland jord för frun och fått sin betalning af henne; skrädd. F. A. Malmborg hade sett frun arg en gång år 1889, dock icke på Lindström; och Jonas Andersson hade äfvenledes sett hustru L. ond en gång på samma årtal. — Fru L. företedde inför rätten förste proviusialläkarens intyg att O. P. L:s uppgifter vid förra rättegångstillfället voro osanna. Hon påstod att mannoen nekat deltaga i skötseln af hushållet och jordbruket, utan bade hon fått taga det ensamt på sin lott. Han hade aldrig bidragit till hennes underhåll, utan tvärtom. Varit gnatig och jämt tyckt, att hon ätit för mycket och arbetat för litet.
Utslag afkunnas vid tingets slut.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 Maj 1893
N:r 72

Auktion vid Lilla Bringes i Norrlanda.

Medelst offentlig auktion som torsdagen den 13 innevarande April kl. 10 f. m. förrättas vid Lilla Bringes i Norrlanda låter hemmansägaren Olof Olofsson i anseende till sin bräcklighet till deo högstbjudarde försälja såväl sin fasta som lösa egendom; lösa egendomen består af koppar-, Jorn-, porslin och glaskärl; möbler: en bättre och en sämte skänk, sängställe, stolar och bord; kistor och sädesbingar, smedoch snickaresaker; kreatur: ett par hästar, kor och lam, alla till gården hörande kör- och åkerbruksredskap. Omkring kl. 12 utbjudas 1/8 mantal Lilla Bringes såväl i mindre lotter som i sin helhet med förbehållen pröfningsrätt att antaga eller förkasta blitvande anbud. Nämda fastighet har man- och ladugårdsbygnader, fritt från undantag, har god och bördig åkerjord; ängsmark, som lemnar i goda år omkring 10 bäckar hårdsvallshö, kreatursbeten öfver gårdens behof; skog till stängsel och bränsle, och kan hemmanet af blifvande köparen genast få öfvertagas. Betalningsvilkor kunna ställas förmånliga mot godkänd säkerhet, som vid auktionen tillkännagifvas. För lösa egendomen lemnas åt välkända inropare 4 månaders betalningsanstånd, andra betala genast eller ställa borgen.
Butrefs i Norrlanda den 4 April 1893.
OLOF JOHANSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 April 1893
N:r 53