Etikett: Idrott

I 18 utspelades med siffrorna 14—8 (9—4). — A 7 slog Gute i två matcher, nio mål av Weidland.
Finalsegern i DM-handbollen blev den mest överlägsna på många år och därmed följde också att man gick miste om den spänning som alltid omger en finalmatch och att hejaklackarna inte funno någon anledning att träda i verksamhet. Som sagt: AIK var på toppen i går och mannarna i laget gingo in för sin sak med verklig spelglädje och kampvilja — I 18 stod inte att känna igen och det var endast ett par man i laget som visade någotsånär vanlig form.
En av seriens A-matcher spelades även och här vann A 7 över Gute med .15—11. B-lagen från samma klubbar möttes också och A 7 fick segern även där med 9—5 (35—2). Juniorlagen från AIK och VIF hade dagens första match och AIK vänn med 7—3, halvtid 3—3.

Försvagat Gute fick kapitulera.
Det var ett försvagat Gutelag som ställde upp mot A 7, ty såväl Lindwall som Beer ha nu rest till huvudstaden och överlämnat åt de yngre förmågorna att försvara Gutes färger. Pojkarna kämpade gott men den farlige Weidland hade man svårt att komma till tals med och det blev även han som avgjorde matchen till A 7:s fördel genom att pricka in nio välriktade skott bakom «Stålhandske. Åbom hade gått ned på centerhalven och tog nu på sig en för stor arbetsbörda, vilket gjorde att det brast i försvaret då och då. På Lindwalls plats i försvaret spelade Bertil Wahlgren.
A 7 inledde med en press under vilken Weidland började målskjutningen, men Gute hann dock emellan och jämnade på en straff, som Åbom prickade in. De båda nämnda spelarna gjorde åter ett mål vardera men sedan kom Gute litet bättre till och tog ledningen med 4—2 genom Åbom och Lindfors. A 7:s Weidland och vänsterforward utjämnade snart, Rothstein gav Gute åter ledningen, men sedan blev det bara A 7 tills pipan gick för halvtid. Weidland sköt två av sina specialskott i Hörnan plus en studsboll och detta gav halvtidsledning med 8—5. Efter pausen tog Gute upp en del av försprånget och det blev 8—7 genom Åbom och Dahlgren. Ställningen blev sedan 9—8 till A 7, men då bröto krigarna sig definitivt loss i och med att Weidland åter gjorde tre mål i följd. Åke Andersson reducerade till 12—10 men sedan satte A 7 in sin slutspurt och tog hem segern utan några svårigheter.

AIK höll ledningen hela matchen.
DM- finalen inleddes med en liten I 18-attack, men inom kort var AIK på offensiven och ”Bagarn” Olofsson snitsade in första målet efter någon minuts spel.
I 18 fick sedan ett par frikast, som inte lämnade något resultat och därefter var det klart för nytt ATK-mål. Det var Lindfors, som kom i skottläge ’ och inte gjorde något misstag. 2—0. AIK-pressen fortsatte och Bagarn sköt ett nytt mål som dock underkändes. Det blev i stället åter Lindfors som ökade till 3—0 med ett grant vinkelskott. I 18 hade otur med sina skott i början, ty man hade en märklig förmåga att få bollen i burens ytterkanter, vilket väl gjorde spelarna en smula på misshumör. Centerhalven Strandbäck spräckte emellertid nollan efter 10 min. och kort därefter fick Kåhre äntligen en boll på stolpens insida, som Glyn Persson inte kunde göra något åt. 3—2. AIK fann nu för gott att trygga sin ledning och det blev ideliga anfall mot I 18:s försvarsmur. Ett tag stod hela ATK-laget och fintade en lång stund framför de tätt församlade rödtröjorna och till slut hittade Abbe en blotta och klämde bollen i nät. Harry Nygren ökade till 5—2 och Vesterberg till 6—2 på ett hårt skott, som målvakten hade händerna på men inte orkade hålla. I 18:s Börjesson reducerade till 6—3, Vesterberg och Bagarn. förde AIK:s siffror upp till 8—3, Kåhre kom emellan med ett mål och strax före halvtid satte Bagarn åter bollen i I 18-buren. Den gången var had ”på gränsen” och det förekom en liten konferens mellan Santa och måldomaren innan målet godkändes. Därmed blev det alltså 9—4 i pausen och lite var ansåg väl att saken borde vara klar efter det spel som uppvisats på ömse sidor.

I 18-offensiv i andra halvlek.
När spelet åter börjat visade Gösta Löfkvist hur man gör mål direkt på hörna. Storen Lindfors ökade smärtfritt till 11—4 och kom igen med ett flott bakåtkast som gav 12—4, För första gången under matchen gjorde I 18 några mål i rad, varav Lundin sköt in det första på straff medan Andersson och Kåhre fortsatte med de övriga. Efter det åttonde I 18-målet blev det emellertid stopp och AIK avslutade med två fullträffar av Bagarn och Löfkvist. 14—8 alltså.
Den fulltaliga publiken var mäkta imponerad av AIK:s utmärkta spel och särskilt gladdes man åt Bagarns och Lindfors smidiga och snabba genombrott.
Claesson och Löfkvist, som representerade den gamla kärnan i AIK-laget, skötte utmärkt sina uppgifter och försvaret var synnerligen: pålitligt. Harry Nygren fick en elak smäll i första halvlek och måste plåstras om av läkare ett tag men kom sedan tillbaka och fortsatte matchen ut. I 18 var ovanligt håglöst och det vat endast Kåhre som hade något så när framgång medan Lundh och Fredborg voro synnerligen ofarliga.
Efter matchen ställde lagen upp på linje och sergeant Erixon överlämnade DM- tecknen till AIK-spelarna, varefter man hurrade för årets mästare.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 februari 1943
N:r 25