Torsdagen den 28

dennes kl. 11 f. m. låter landtbrukaren Olof Nordström, Stora Hästnäs, genom offentlig och frivillig auktion till den högstbjaudande försälja sin fasta egendom. 11/64 mantal Stora Hästnäs, med derå uppförda och i godt stånd varande åbygnader, fri från lifstidsundantag, skogtillgång, ötver husbehof, undergått laga. skifte, att genast tillträdas med vacker väkande gröda, har goda bördiga ägor, ligger nära utmed landsväg 3/8-dels mil från Visby, sommar- och vinterföder 20 storkreatur, säljes först i mindre lotter och sedan i sin helhet, pröfningsrätt förbehålles; betalnings: och öfriga vilkor; tillkännagifvas. vid auktionen.
Tibbles i Hejdeby d. 19 Juni 1894.
Efter anmodan,
J. O. JAKOBSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 Juni 1894
N:r 95

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Femte vårsammanträdet 7—8 Maj. (Ordf. häradsh. Lindroth) Olofligt afvikande från tjensten. Drängen Anders Karlsson, som från och ed den 1 sistl. Nov. tagit årstjenst hos J. D. Olsson, Pilungs i Mästerby, hade redan 12 Februari öfvergifvit sin tjenst. Olsson yrkade nu att drängen måtte ådömas ansvar enligt lag samt återbära uppburna 10 kr. i städjepenningar samt 3:45, som uppburits aflönen.
Svarandeombudet hr C. E. Björkegren, bestred ntt hans hufvudman varit laga stadd hos kär., men medgaf att han vid pingstiden 1893 bekommit 10 kr. af kör. dock ej såsom städja utan såsom förskott på arbete. Kär. åter företedde orlofssedel, som erhållits af svar. samt upplyste att de äfven varit öfverens om en årlig lön af 170 kr, För att få svar. personligen hörd uppsköta målet till andra dagen af nästa sammanträde med föreläggande för svar. att vara tillstädes, vid vite af 25 kronor.

Om skadeersättning hade O. V. Alfvin, Nygårds i Etelhem instämt J. N. Rundlund, Bara i samma socken. Enligt kär. påstående hade denne den 17 Nov. 1890 af svar. för 10,000 kr. köpt ett hemman 19/48 mtl Nygårds. Vid köpets uppgörande hade båda parterna gått ikring och besett hemmanet, som nyligen undergått laga skifte. Dervid hade från åtskilliga andra hemman blifvit detta hemman tillskiftadt mindre jordlotter å hvilka befunnits mycket vacker skog, men som vid skiftet varit undantagen.
Detta undantag hade af säljaren icke uppgifvits, hvarför när after köpets uppgörande denna skog blifvit borthuggen, hemmanet sjunkit i värde med 1,500 kr. hvilket belopp ru fordrades såsom ersättning. Vid skiftesförrättningen hade omnämde ståndskog värderad till 839 kr. till hvilket belopp äfven kär. nedsatte sina anspråk.
Svar bestred alla kär. påståenden, sade sig vid köpets uppgörande lemnat alla de upplysningar han kunnat, samt för öfrigt hänvisat honom till skiftets förrättningsman, samt höll sig föröfrigt till köpebrefvet, som visade att hemmanet sålts såsom det befunnits. Utslag vid tingets slut.

Om bättre rätt till släketägt ville J. A. Lindström m. fl. från Öja och Vamlingbo, gräla med Gabriel Jacobsson, Bilds i Vamlingbo, men som kär. ej haft klart för sig hur Jacobsson borde stämmas, fingo de åtnöja sig med att betala honom 10 kr. för sin inställelse, samt börja på nytt om de så önska.

Ansvarsyrkande hade Lars Persson, Enges i Burs, å Laura Nilsson sammastädes.
Som svar. icke blifvit ordentligt delgifven stämningen uppeköts målet till andra dagen af nästa sammanträde, med föreläggande för kär. att ordentligen underrätta sin vederpart.

Tjuf och rackare hade Lars Nilsson Enges i Burs, kallat sin granne, förenämde Lars Persson, samt nedbrutit ett stycke stängsel, för hvilket fordrades 20 kr. Svar. bestred alltsammans. Med två vittnen styrktes att svar. till sin vederpart förutan förenämda skymfliga tillmälen äfven sagt denne vore en galning. Kär. fordrade 40 kr. för ärekränkning. Utslag vid tingets slut.

Olaga fotogénsupplag. Det långvariga målet emellan länsman Eneman å tjenstene vägnar å ena samt firman A. Pettersson och k:i i Oskarshamn förevar ånyo, Svar. bestredo fortfarande att han vore ägare till fotogénen. Under målets handläggning förekom ingenting nytt, utan öfverlemnades målet å ömse sidor. Utslag vid tingets slut.

Norra häradsrätten.
Följande utslag afkunnades:
För mi shandel och bruk af lifsfarligt vapen mot drängen Adolf Pettersson sistl. trettondag jul dömdes drängen Osk. Vilh. Holmqvist till 2 månaders straffarbete samt att ersätta käranden hans kostnader å länslasarettet jämte 50 kr. för sveda och värk.
— I målet mellan ogifta Maria Olivia Widdin å Smide grund i Wäte socken, kärande och drängen Ludvig Larsson, svar. angående utbek mmande af barnuppfostringshjelp, dömdes den senare att med ed i målet sig värja och i sådant afseende betyga att han ej är fader till det af kär. 5 Mars 1893 födda gossebarnet.
— I fordringsmålet mellan hemmansägaren Karl Jakobsson, Suderbys i Bro, kärande, och Mauritz Adrian Berg, Riddare i Hejnum, svarande, förpliktades den senare att emot utbekommande af skuldsedel till käranden utgifva 26 kronor samt ersätta käranden hans kostnader i målet med 32 kr.
— I målet mellan grossh. H. H. Kristensson i Göteborg kär. och sjökapten O. Högqvist, Kappelshamn, svarande, angående fordringsanspråk dömdes den senare till käran den utgifva 290 kr. samt ersätta käranden hans rättegångskostnader med 52 kr. 50 öre.
— I skiljsmessomålet mellan skräddare Adolf Nordström i Amerika och hans hustru Lovisa Kristina Jacobina Nordström född Klintberg, dömdes, enär det visat sig att hustrn N. efter mannens afresa 27 Mars 1890 15 Febr. påföljande år framfödt en okäta son, till skinad i äktenskapet makarne emellan och förklarades hustru N. hälften af sin giftorätt i makarnes bo förlustig.
— I målet mellan hemmansägaren J, P. Jacobsson, Bjers i Guldrupe, kärande, och Karl Lyberg, Gyle i Ala, svar. angående fordringsanspåk, förklarades den senare berättigad att å omtvistade beloppet 1,286 kr. njuta skäligt afdrag för hvars bestämmande saken hänskjöts till tre gode män; ägande den af parterna som blir missnöjd med gode männens belut. vid förlust af talan inom 3 månader efter dess meddelaude genom stämning till vederbörlig domstol klandra detsam ma, hvarjämte svar. förpliktades att å hvad svar. skall af omstämda beloppet gälda, erlägga 6 procent ränta från förfallodagen.
Rättegångskostnader kvitterades.
— I målet mellan hemmansägaren August Hederstedt, Austers i Tingstäde, och hälftenbrukaren Reinhold Jacobsson, Råby i Hejdeby, svar. angående fordringsanspråk, dömdes den senare till kär. utgifva 2,708 kr. 6 öre:
— I målet mellan sergeant Elof Johansson, Hellinge i Sjonhem, kärande, och hemmansägarne Oskar Björkqvist och August Pettersson, båda vid Bjerby i nämda socken svarande, angående utbekommande af lösegendom m. m., skildes svar. Pettersson från målet; i öfrigt ogillades käromålet samt förpliktades käranden, hvilken sjelf får vidkännäs rättegångskostnaderna, att ersätta Björkqvist dennes rättegångskostnader med 23 kr. samt svar. Pettersson för dennes inställelse med 20 kr., hvaremot B:s i öfrigt framstälda yrkanden om ersättning ogillades.
— I målet mellan landtbrukaren Willy von Corswant å Stafva i Barlingbo, hvilken yrkat ansvar å sin f. statsdräng Adolf F. Cesar för förskingring, ålades svar. edgång, som är utsatt att äga rum å första dagen af nästk. lagtima höstetings första sammanträde.
— I målet mellan Joh, Pettersson vid Broungs, Olof Stengård och Karl O. Högberg vid Tystebols, G. O. Thorell vid Kvie och Adolf Malmros, Medebys, alla i Stenkyrka, kärande, och nämdeman O. Löfvenberg och löjtn. Löwenberg, Lauhage i samma socken angående fordringsanspråk, förpliktades svar. Oskar Löfvenberg att till kärandena utgifva 1,477 kr. och 46 öre med afdrag af derå sedan stämningens delgifning guldna 495 kr.
De af parterna å ömse sidor framstälda yrkanden om ersät ning för rättegångskostnaderna kunde icke i någon afsevärdare mån bifallas, men Osk. L. ålades ersätta kärandena för deras kostnader med 51 kr. 50 öre.
— I målet mellan hemmansägaren J. P. Jacoksson, Bjers i Guldrupe. kär. och O.
Sjögren, Norrbys i Vänge svar. angående fördringsanspråk, förklarades svar. berätti ad att å omstämda beloppet 1,734 kr, och 50 öre njuta skäligt afdrag, för hvars bestämmande saken hänskjutes till afgörande af tre gode män.
Rättegångskostnaderna kvitterades.
— I målet mellan ångbåtskommissionären Axel Pettersson i Visby kärande och Joh.
P. Ekdahl och Frans J. Ekdahls hustru, Stora Hästnäs, svarande angående fordringsanspråk, ogillades käromålet; käranden dömdes deremot enligt 16 kap. 4, 7, 8 paragraf strafflagen för emot svarandena väckt åtal, hvilket kan ha skett af obetänksamhet, att böta 13 kronor samt utgifva rättegångskostnader.

Det af t. f. länsman A. Jacobson såsom åklagare anhängiggjorda åtalet mot hemmansägaren Oskar Kahlström, Kyrkebys i Hejnum, för olofligt tillgrepp af en bagge från P. A. Svensson, Oppuse i Bäl, förevar åter.
Nämnda bagge, som varit hvit till färgen, baft venstra hornet afslaget och venstra örat afklippt samt varit värd 12 kr., hvilket allt af kär. betygades med edgång, hade enligt vittnesberättelse af hemmansägaren Mårten Olsson, m. fl. af svarandens hustru Brita Kat. Kahlström afhemtats från den gårdsplan, dit den tillika med andra får indrifvite, och sedermera blifvit nedslagtad.
Svaranden erkände nu, men bad få anföra att det skedda uppkommit genom något misstag.
På grund häraf, och då det visat sig att nämda bagge blifvit Svensson frånhänd då den gick på bete ute å mark, yrkade åklagaren ansvar å K:s hustru för stöld af kreatur samt på K. för delaktighet deri och anhöll att de måtte förklaras skyldiga genast träda i häkte.
Svar,, som sade sig ha erkänt att baggen varit S:s, bestred alla ansvarsyrkandena under förklaring att här endast kunde ifrågakomma ersättning samt yrkade i sin tur ansvar å kär. för obefogad angifvelse för stöld, 20 kr, för hvarje inställelse och 150 kr. för skada å sitt avseende.
Efter enskild öfverläggning fann rätten icke något skäl till att förklara svar. skyldig träda i häkte.
Utslag vid sluttinget.

I konkurs försattes hemmansägaren P. Heliberg, Anvgelbos i Lärbro.

I målet mot drängen Oskar Hultqvist, i Stenstu i Stenkyrka, om ansvar för misshandel å Augusta Björkander, Medebys i Ekeby, vittnade nu samstämmigt drängen Arvid Vessman, Emil Vessman och enkan Katarina Vessman att svar. en dag i början på året gifvit kär. en örfil jämte sparkar på benen.
Trots detta nekade svar. fortfarande, ehuru, som han sade, han ingenting hade emot vittnesmålet.
På domarens tillrådan erkände han slutligen både örfilen och sparken men han hade gjort det derför att hustru B. grälat på honom.
Kär. yrkade bifall till stämningen och ersättning för kostnader; utslag faller vid sluttinget.

För djurplågeri var hemmansägaren Karl Lindvall, Fole, instämd.
Sommaren 1893 skulle svar. en längre tid ha användt en selbruten häst; erkändes; utslag på sluttinget — För samma förseelse var hemmansägaren K. Fr. Lindvall, äfven vid Fole, instämd.
Erkände likaledes och utslag faller vid sluttinget.

De sökte bara efter räfangar. För öppnande och förstörande af forntida grafvar stod bandl. A. D. Ahlberg fr. Visby tilltalad. Den 26 sistl. Mars skulle nämligen svar. varit synlig på ett graffält vid Björkome iVeskinde, der han tagit sig för att öppna och gräfva i en af grafvarne.
Domaren: Nå, hvad svarar Ni?
— Nej, jag försäkrar, der ute har jag icke varit.
— Har ni icke varit der?
Men det fins ju dem som har sett er.
A.: Jo, jag ska säga att de var så att jag gick ut åt landet.
Dom.: Nå, och så kom ni till Björkome?
— Björkome? Nej det vet jag inte hvar de är. Se, jag gick utåt skogen, ska jag säga.
Domaren: Ja, de’ veta vi ju; gick ni förbi Bingers kvarn?
— Nej, då, inte alls, jag gick in i skogen, (skratt).
Domaren otåligt: Ja, men ve ni inte kvar Ni gick och hur långt? Om Ni gick åt norr eller söder.
Ahlberg: Jag gick inte alls långt, bara in i skogen (skratt.)
Domaren: Nej stå nu inte här och sväng Er, utan säg ut genast: var Ni derute?
Ahlberg; Ja, jag ska säga att de’ var så att jag gick i Visby och nere vid hamnen träffade jag en husägare, som heter Tunberg, och han träffade en annan herre…
Domaren: När träffade han den herrn, voro Ni icke tillsammans?
— Jo, men jag kände inte den herrn.
— Sedan?
— Den herrn frågade om vi ville gå med och söka efter räfungar. (Skratt.)
— Efter räfungar?
— Jo, så var de’ och jag gick med.
— Men ni kände ju inte den der herrn?
— Ja, det vill säga, jag har nog sett honom några gånger, men si jag kommer inte ihåg hvad han heter.
— Alltså gick Ni då utåt landet?
— Ja, men hur långt det var, mins jag icke.
— Inte heller om det var åt söder eller norr?
— Neej, vi gick in i skogen (skratt) och…
— Så kom Ni till Björkome?
— Nej, det vet jag inte alls, vi träffade bara på ett räfbo under en sten, och då sa’ den jag hade med mig: Se der, ta ungarne.
Domaren: Hvem af er fick syn på dem?
— De’ fick vi begge två.
— Och då gräfde Ni upp den gamla grafven?
— Nej, det var bara ett räfbo, jag stack in handen, men fick inte tag i ungarna.
— Nå erkänner Ni?
— Nej, jag bestrider.
Målet uppskjöts för vidare bevisning till sjette sammanträdets första dag, då svar. vid vite af 25 kr. skall komma tillstädes.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Maj 1894
N:r 71

Inskrifningsrevisionen

för Gotlands inskrifningsområde sammanträdde I lördags. Bernhard Olof Elm, L:a Mickelgård, blef dervid förklarad inskrifven till särskild befattning som snickare vid fotfolket, E. V. Videgren, St. Hästnäs affördes ur längden ss. förut inskrifven, samma beslut fattades rörande A. F. Pettersson, Fardhem, O. A. Larsson, Visby, tilldelades fotfolket i egenskap af skräddare och drängen L. P. A. Jacobson, Kyrkeby inskrefs till befattning som snickare vid fotfolket.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 April 1894
N:r 50

Jernväg norrut!

— se der den lösen, som bör gälla för en hvar, hvilken är intresserad för Gotlands materiella utveckling.
När en gång i tiden lösen lydde: jernväg söderut, så möttes de som derför arbetade af det vid sådana anläggningar vanliga motståndet: det kommer icke att bära ens driftkostnaden, ty hvad skola vi frakta, som icke med lika förmån låter sig framforslas på bjuldon? Fråga sudergutarna, om de nu vilja vara af med sin jernväg? Eller spörj, huruvida åstad kommandet af den störste industriella anläggning, som här kommit till stånd, sockerbruket, varit möjligt utan jernvägen?
Femton år hafva gått sedan vår för samfärdselns utveckling så varmt intresserade monark i Hemse högtidligen förklarade Gotlands första jernväg öppen för allmän trafik. Hara många år skola förflyta innan vi få se Visby med jernband förbundet äfven med Gotlands norra hälft?
Dat borde icke bli så många, förutsatt att de kommuner och enskilde, hvilken dervid hafva stora intressen att bevaka, hafva nog klar blick och nog vaken energi att med samfäldt arbete gripa sig verket an.
Och det torde man kunna säga, att, som förhållandena genom sockerfabriken i Roma gestaltat sig, förutsättningarna i våra dagar för en jernväg till norra Gotland ställa sig mycket gynsamma i förhållande till dem, som för 15 år sedan funnos för en jernväg till södra delen af ön. Detta icke minst om man ser på den allra vigtigaste bland sådana förutsättningar, den nämligen att fraktgods i tillräcklig mängd bör kunna antagas förefionas. Ty persontrafiken spelar ingen betydande roll i en så folkfattig ort som Gotland.
Visserligen må det ju icke bestridas att, om man projekterat och på allvar sökt förfäkta tanken på en jernväg till norra Gotland före de stora myrafdikningarne och före anläggningen af sockerbruket, man haft svårt att värja sig för invändningen att det norra häradets jordmån, sedd ur synpunkten at dess lämplighet för spanmålsproduktion, icke uthärdar jämförelsen med det södra. Nu åter äro förhållandena ändrade. Inom kort öppnar sig för odlarens plog det stora jordområde på norra Gotland som gemenligen kallas Martebobäckenet och som i sig innefattar de under odling liggande myrarne: Hästnäs myr, Martebo myr, Nordermyr, Videmyr och Gärdslan med deras i allmänhet bördiga omgifningar. Detta vidsträckta område har allt skäl att för sin utveckling göra anspråk på en modernare förbindelse än landsvägarne och utan tvifvel skulle en klokt och sparsamt avlagd jernväg genom dessa trakter ha alla utsigter att få god trafik.
De 7 kyrksocknar, som bilda detta område, innehålla hvar för sig följande:

Se der några siffror, som för de i saken intresserade böra vara vägledande vid omdömet om en sådan jernvägs framtida utsigter. Der finnes en areal på 43,600 tunnland. Men Iåtom oss räkna försigtigt. Antagom att af denna stora vidd endast knappa hälften eller 20,000 tunnland är god jord, myrjord eller annan. Antagom också att af denna så mycket som 4,000 tunnland ligga i träda. Återatå då 16,000 tunnland såsom sädeseller betproducerande. Antagom vidare en afkastning i medeltal af endast 5 tunnor på tunnlandet (af betor naturligtvis ofantligt mera), så få vi en produktion för en blifvande jernväg att frakta af omkr. 80,000 tunnor.
Men för denna produktion behöfvas gödningsämnen i mängd. Mycket lågt beräknadt bör denna icke understiga 20,000 säckar om året. Det skulle alltså tillsammans endast af dessa båda artiklar gör en årlig fraktmängd af omkr. 100,000 säckar. Härvid är icke alls tagen i beräkning hvarken all den öfriga godstrafiken eller persontrafiken. Men siffrorna torde ändock vara nog talande att för den, som förstår beräkna skådana saker, gifva en ungefärlig grund för omdömet.
Det har talats mycket om, hvilken spårvidd en sådan liten jernväg lämpligast bör äga, och man har dervid tänkt på det mycket smalspåriga och till anläggningen billiga Decauville’ska systemet, som lämpar sig särskildt för banor afsedda såsom den bär ifrågasätta för lättare godstrafik. Men derom torde dock meningarne redan från början böra ena sig, att detta system icke bör tillämpas på en jernväg till norra delen af ön.
Vore det så, att jernvägens enda mål voro att förbinda de norra orterna med Visby hamn för att utan omlastving omedelbart fiona den på ön bästa exportplat: sen för jordens produkter, så flones ju åtskilligt, som kunde tala för Decauville’s system. Men annorlunda ställer sig frågav, när genom sockerfabrikens anläggning detta system skulle nödvändiggöra en kostbar och tidsödande omlastning af en stor del af produkterna från norra delen af ön till den södra och tvärtom. Vidare skulle en anläggning af norra banan med annan spårvidd än den aödra nödvändiggöra anskaffandet af särskild rullande materiel för den förra banan, något som kanske kan alldeles undvikas eller åtminstone ioskränkas till en obetydlighet ifall banorna få samma spårvid. Alt talar derför för att vi böra ge banan norrut samma spårvidd som och kanske till och med lättare öfverbyggnad än den södra. Derpå kunna endast båda banorna vinna.
Terräng förhållandena för en jernväg norrat äro de gyasammaste. Hvarken skärniogar eller fyllningar af betydenhet finnas. Och om, såsom naturligt är, vederbörande jordägare afstå nödig mark för ett sådant företag, så böra de ekonomiska uppoffringarne icke verka afskräckande. Men det är beloppet af dessa som till en början böra klart utredas. Ty den frågan gör sig i främsta rummet hvar och en i företaget intresserad: hvad kostar pr mil en jernväg från Visby norrut på Gotland?
Det är alltså dettas, som först bshöfver en grundlig och på sakkunskap stödd utredning. Medel för åstadkommandet af en sådan böra anvisas af de socknar, som i företaget äro intresserade.
Första steget för åstadkommandet af en jernväg till norra Gotland är derför att på kommunalstämmor inom ofvan nämda sju socknar anvisas nödigt anslag för åvägabringandet af en fullständig utredning af frågan med dertill hörande kostnadsförslag.
Frågan gestaltar sig derför för ögonblicket sålunda: finnes inom dessa socknar icko en enda person nog vaken att på kommunalstämma väcka förslag om ett sådant anslags beviljande cch nog insigtsfull och klarsynt att arbeta föreslaget igenom? Svaras på deana fråga nej, då må norra Gotland fortsätta sin sömn och släpa fram en sorglig tillvaro, endast genom hörsägner förnimmande doften från betgrytorna i Roma.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Januari 1894
N:r 13

Till ordförande

ha utsetts:
i Visby norra landsförsamlings kommnnalnämnd och fattigvårdsstyrelse landtbrukaren M. F. Gahne Stora Hästnäs;
i Veskinde sockens kommunalnämnd, som tillika är fattievårdsstyrelso. hemmansägaren Alfred Larsson Kaungs.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 Januari 1894
N:r 5

En ny lokal

för skolan vid Hästnäs är en oafvislig nödvändighet, har biskopen påpskat inom skolrådet. Då emellertid icke ännu lär vara utredt, om norra landeförsamliogen allt framgent kommer att tilihöra staden eller skall afsöndras från densamma, har skolrådet ansett sig ej för närvarande kunna åtgöra något i fråga om ny lokal, men sedan åt biskopen uppdragits att hos vederbörande söka få klart, huruvida norra landsförsamlingens gemenskap med staden skall fortfara eller upphöra, har skolrådet tillsatt en komité, bestående af pastor Söderberg, handl. Vallér och intendent Karlsson, för att vidtaga preliminära åtgärder i saken.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 December 1893
N:r 198

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
Förfalskning. För någon tid sedan inkom på härvarande maltfabriks kontor en person, som uppgat sig vara landtbrukaren Johan Pettersson, Haltarfve i Lokrume, och frågade, om han kunde få sälja ett parti korn. Han hade visserligen intet prof med sig, men han försäkrade att det var fullt ut lika godt som det, hvilket levererats af hans kusin, landtbrukaren Lindvall å Hästnäs. Nå, det mötte ingen svårighet att få sälja, blott kornet kom in, Men då begärde personen i fråga att mot underskrifvande af leveranskontrakt få 15 kronor i förskott, som han behöfde för att fylla köpeskillingen å en hospitalsjord, som han samma dag köpt härstädes. Hen fick penningarne och underskref kontraktet med namnet Johan Petterssons.
Då emellertid intet korn kom, sändes anmaningsbref till Johan Pettersson, hvilken emellertid förklarade, att han aldrig skrifvit under något leveranskontrakt. Då han gjorde besök på maltfabrikens kontor, såg disponenten genast, att det ej var samma person, som han lemnat de 15 kronorna. Alltså förelåg förfalskning.
Genom den anvisning, som den obekapte gifvit på sin »kusin», som ej alls var någon kusin och genom att jämföra namnteckningen med andra, kom man på det klara med att förfalskningen måtte ha begåtta af statkarlen Karl August Pettersson, nu i tjenst hos handlanden Edmark i Ala. I lördags uppsöktes ban af stadsfiskalen derstädes och då han erkände förfalskningen, anhölls han.
I dag har ransakning ägt rum. Karl August Pettersson, som är född i Hogrän 1854, vidhöll sitt erkännande. Stadsfiskalen yrkade ansvar enligt lag, i hvilket yrkande disponenten Lindvall instämde, dertill fogande ersättningsanspråk. Pettersson, som aldrig förr varit för någon förseelse tilltalad, anhöll att få, om möjligt, försona sitt brott med böter samt att få komma på fri fot.
Pettersson dömdes till 2 månaders fängelse, och försättes på fri fot tills domen vunnit laga kraft.

För försök att fritaga af polis anhållen person dömdes muraren J. Berglund att böta 100 kronor.

Rivaler. Med en qvartersbutelj hade Johan Holmgren slagit en sin rival i hufvadet så att blodvite uppstått. Böter 50 kronor.

För att ha kört mellan staden och Visborgs slätt i somras utan nummer på åkdonen dömdes åkrarne K. A. Klintström och A. Stengård att böta hvardera 2 kronor.

Till äktenskapsskilnad på 1 år dömde rätten idag mellan Josefina Gabrielsson och hennes man Johan Gabrielsson. Mannen skulle under tiden taga vård om makarnas barn.

Dömd lönkrögerska. Anna Maria Blom dömdes att för tredje resan olaga utskänkning dels af maltdrycker och dela af bränvin böta 800 kronor samt att erlägga i bränvinsskatt 112 kr. 50 öre.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 November 1893
N:r 181

Skolbarnen och sockerbetsodlingen.

Som vi förut nämt, har skolrådet i Visby föreslagit en del ändringar i gällande skolreglemente, närmast föranledda deraf, att skolan vid Hästnäs förvandlats till endast småskola.
Folkskolinspektören, som haft att yttra sig öfver förslaget, har nu gifvit sitt tillstyrkande till detsamma. Dock anmärker han att terminsindelningen vid Hästnäs skola, hvilken föreslagits till 20 Jan.—20 Juni samt 1 Sept. —1 Dec. kanske hellre borde sättas till 2 Jan. —1 Juni och 1 Sept.—20 Dec. med 20 dagars lof i Oktober, detta med hänsya till att barnen då blefve i tillfälle att deltaga i vid denna tid pågående upptagnoingen af sockerbetor.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 November 1893
N:r 176

Hon tröttnade snart.

Skollärarinnan Maria Högström, som nyligen antogs till lärarinna vid småskolan å Hästnäs, har hos skolrådet uppsagt sig till afflyttning redan med utgången at detta år.
Med avledning häraf har skolrådet beslutit att hos fröken Zelma Ventzoll göra förfrågan, huravida hon, som vid valet kom fröken Högström närmast, skulle vilja antaga platsen utan ny ansökan.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 14 Oktober 1893
N:r 160

This website is using cookies to improve the user-friendliness. You agree by using the website further.

Privacy policy