Etikett: Fole

Södra häradsrätten. (Tredje sammanträget å Skogs 14—15 Mars.) Handl. Aug. Nyberg, Klintehamn, hade instämt Aug. Åström, Lingsarfve, och hans morbror Johan Andersson, för att desse skulle hafva på bedrägligt sätt tillnarrat sig 2 säckar guano, värda 25 kr., genom att vid reqvisitionen uppgifva såsom reqvirent en bekant fullt vederhäftig person, hvilken dock intet hade med saken att skaffa, Sedan ett vittne hörts, uppsköts målet för vidare bevisnings förebringande; Joh. Andersson ådömdes 5 kr. böter för uteblifvande.

För öfverträdande af lotteriförordningen hade kronolänsman Svallingson instämt landtbrukaren G. Nyman, Stelor i Vestergarn, Stämningen innehöll, att N. vid flera olika tillfällen tillstält eller biträdt vid lotterier för olika ändamål, hvilka ej ens kunna få namn af välgörande. Svaranden genmälde i inlemnad skrift, att han visserligen en gång biträdt vid ett lotteri af en syförenings arbeten, men gjort det i välmening för ett godt ändamål, och hade han ej ens tillhandahållit lotterna till salu, utan endast låtit dem hos sig afhämtas, hvadan han bestred stämningens berättignnde. Målet öfverlemnades af parterna.

Barnaföda, Lars P. Nygren, Etelhem, var af Kristina Nordström instämd for utfående af bidrag till uppfostrande af två hennes barn, till hvilka hon påstod Nygren vara fader, Inför rätten upplystes, att ena barnet sedermera aflidit. Svaranden nekade och målet uppsköts.

Länsman E. Eneman yrkade ansvar å Lars Jakobsson, Mårtens i Sproge, för våld mot fader. Målet uppsköts till andra rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

Barnaföda ville Maria Pettersson, Sanda, att Johan Lyberg, Vestergarn, skulle åläggas utgifva för ett barn, till hvilket L. skulle vara fader. Käranden företedde ett vittne, som berättade åtskilligt för svaranden graverande. Målet öfverlemnades, sedan upplyst blifvit, att svaranden afrest till Amerika.

Samma yrkande hade Emma Johansson, Levide, tramstält mot Edv. Nordström. Barnet föddes 28 Maj 1891. Ett vittne var inkalladt, men led i betänklig grad af minnessvaghet i denna fråga. Utslag afkunnas första rättegångsdagen af nästa sammansträde.

Redovisning för förvaltningen af fadersarfvet ville O. N. Allander från Visby hafva af Lars Jakobsson, Sanda. Svaranden företedde afskrift af en handling från 1854, hvarigenom A. skulle hafva gifvit afkall å arferätten i hemmanet Alands och derför erhållit 600 kronor i vederlag. År 1880 hade på svarandens ansökan Allander blifvit för död förklarad, alldenstund han sedan 1860 ej låtit sig afhöra. Allander var nu personligen närvarande och upplyste, att han i tretio år vistas å Amerikas vestkust och aldrig någonstädes sett någon kallelse att infinna sig på Gotland för att taga arf i besittning. Svaranden var ej heller nu beredd att styrka det sådan kallelse varit i laglig ordning utfärdad.
Utslag afkunnas 1:a rättegångsdagen af femte sammanträdet.

Skogsåverkan. Ett flere gånger handlagdt mål mellan kronolänsman Emil Eneman å tjenstens vägnar och Joh. Karlsson, Lojsta, angående åverkan af skog i den s. k. Lillhagen å Lojsta prestgårds annex, behandlades åter i går. Fem vittnen hördes. Första vittnet hade kört förbi Karlssons gård och der sett ett antal stora stockar ligga på gården, men visste ej hvadan de kommit eller hvart de skulle fara. Andra vittnet hede sett att svaranden kört på skogsleden, men hade ej sett om han haft något på lasset eller i så fall hvad detta var. Till sist tog på upprepade frågor lassets innehåll form af grenved. Tredje vittnet hade en gång för ett år sedan gått genom Lillskogen och der sett svaranden och hans far syssla med någonting vid sitt lass, men tyckt att det ej angått honom och derför ej lagt sig i det. Visste ingenting. Fjerde och femte vittnena voro ännu okunnigare. Uppskof till 2:a rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

En riktig baggbölare tyckes arrendatorn af Rangsarfve häradeskrifvareboställe i Alskog, Jakob Rondahl, vara, Han var af länsman E. Eneman instämd för att hafvavvid flere tillfällen från Ragnsarfve skog bortfört äf-honom olofligt fäldt virke, hvilket dels försågats och sålts, dels användts för eget behof, bland annat till stängsel å hans egna jordägor. 3 vittnen hördes. Ett kunde ingenting alls upplysa, men de andra båda i stället så mycket mera. Det första af dessa hade såsom varande i hans tjenst våren 1890 varit svaranden behjelplig dels att fälla och stycka 2 ekar, dels en del furuskog, hvaraf blitvit minst 5 tolfter stockar. Derjämte hade huggits litet jämt i Ragnsarfve skog hela vintern. Dessutom kunde vittnet intyga, att minst 3 lass stör huggits och sedan försålts söderut på Gotland. — Detta vittnesmål bestreds af svarandeombudet å hufvudmannens vägnar. — Det återstående vittnet berättade, att han vid Vesterby såg i Ardre varit med om att försåga för svarandens räkning omkring 6 tolfter stockar, af hvilka han visste största delen vara tagen från Ragnsarfve skog. Stort ingenting af detta hade enligt vittnets uppfattning kommit Ragnsarfve till godo, på sin höjd att några plankor inlagts till ladugolf.
Vittnet intygade dessutom, att två ekar huggits samt att 3 lass troder körts från Ragnsarfve till Bofride hage.
Efter detta vittnesmåls afläggande anmälde svarandeombudet, att han ej vidare ville taga befattning med saken. Käranden begärde för vidare bevisning uppskof, hvilket beviljades till andra rättegångsdagen af femte sammanträdet, då svaranden vid 25 kronors vite förständigades att personligen inställa sig.

Tvist om jord. Handl. Victor Hansén, Burgsvik, hade genom kronolänsman Svallingson instämt enkan Bina Danielsson för att genom häradsrätten få utredt, hvem som hade bättre rätt till en jordlägenhet, afsöndrad från Bobbenarfve eller Mårtens hemman i Öja. Denna lägenhet hade öfvergått till svaranden såsom arf efter Jakob Öjedahl, hvilken år 1800 bekommit den genom byte med en viss Charles Chasseur i Visby. Käranden påstod att hvarken svaranden sjelf eller föregående fångesmän kunde bevisa sin rätt till den omtvistade jorden. Svaranden bestred yrkandet på grund af långvarigt obestridt innehafvande (sedan år 1800) samt emedan käranden i intet afseende styrkt sin bättre rätt. Målet uppsköts till första rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

Norra häradsrätten. (Tredje sammanträdet vid Alleqvia 14—15 Mars).
Målet mellan Otto Fredriksson, Ljugarn, och Karl Ronander dersammastädes, rörande utbekommande af ersättning för hjelp med ilandbergning af spritfat förevar ånyo. Svarandens ett vittne hade sett Ronanders två söner berga i land hvardera 2 spritfat. Då dessa sedan kördes upp till tullkammaren, hade Fredriksson varit med, men vittnet hade ej sett att han på något sätt tagit befattning med faten, Som det nu upplysts, att de 6 spritfat, käranden bjelpt till att berga, tillhörde ej endast Karl Ronander, utan äfven hang båda söner, begärde kärandeombudet uppskof för att instämma äfven dem, Detta bestreds af svaranden, som yrkade ansvar å käranden för rättegångs missbruk, Om uppskof ej beviljades, ville käranden, att svaranden skulle fria sig från krafvet med ed. Yttrande meddelas första rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

Ärekränkningsmålet mellan byggmästare N. Persson, å sin hustrus vägnar, och handlanden Mikael Ekström å Fårö förekom ånyo vid detta sammanträde. Svaranden kunde ej nu påminna sig hvad han sagt om Helena Persson, vid den ifrågavarande kommunalstämman, men hen kunde bestämdt påstå, att det icke varit något förklenande, hvadan han bestred alla ansvars- och ersättningspåståenden. För att skaffa bevis erhöll käranden uppskof till femte sammanträdet, andra dagen.

De onda tungorna i Slite. I målet mellan poststationsföreståndaren Gustaf Risberg i Slite och arbetaren Karl Strandberg derstädes hördes vid detta tillfälle lotsåldermannen J. P. Vallin som vittne. Han berättade, att sommaren 1890, då pratet om det konstiga postqvittot börjat, hade han vid ett tillfälle frågat Strandberg, hvad denne tänkte derom. Hvad Strandberg sagt, kunde vittnet ej påminna sig, men han mindes att han derpå sjelf svarat; »Jaså, då äro vi af alldeles olika meningar, ty jag tar Risberg fri för min del». Sedan hade vittnet hört S. samtala om det förkomna brefvet med några arbetare, hvarvid han hört honom yttra: »Nej, det der var inte något vanligt qvitto, utan ett som skulle skickas till agenten i Göteborg». Vittnet hade då sagt: »Nu står ju Strandberg och säger osanning för folket här; det var allt ett riktigt qvitto, som Stenström skref under för gumman».
Svaranden bestred, att hvad än Strandberg yttrat, det skett i afsigt att på något sätt vara förklenande om käranden, utan vore det att hänföra till vanligt »käringprat», sådant som hela Slite samhälle gjort sig skyldigt till.
Han yrkade ansvar å käranden för obefogad rättegång. Käranden å sin sida yrkade ansvar å svaranden för hvad han låtit komma sig till last samt fordrade en del ersättningar. Utslag vid femte sammanträdet.

För egenmäktigt förfarande hade Johan Gardell Boters i Anga, instämt K. Classon, Butle, Svaranden hade, såsom förut nämts, af M. Anselm Pettersson Ardags köpt 1/8 mantal Hammers i Norrlanda, hvilket Pettersson exekutivt inropat. Käranden hade påstått att svaranden dels tillgripit å egendomen foder, som ej ingått i kopet, dels nekat utlemna käranden tillhörig hafre, hvarför han fordrat en ersättning af 105 kronor.
Käranden återkallade stämningen hvad fodret beträffade, men yrkade ersättning för en half häck hafre med 8 kronor. Målet öfverlemnades. Yttrande vid femte sammanträdet.

Vattenverksmål. Delägarne i Vänge myr, som låtit landtbruksingeniörSylvan uppgöra förslag till myrens afdikning, hade instämt ägarne af Sixarfve såg i Viklau med yrkande, att, då de envist motsatte sig afdikningen, de måtte åläggas att antingen visa sin rätt att genom dammar dämma upp vattnet eller också åläggas att utrifva vattenverket. Å kärandena hade uttagits genstämning af svarandena, hvilka bestredo att de motverkat utdikningen samt yrkade, att om vattenverket skulle utrifvas, lösesumman för detsamma skulle beräknas efter helt andra grunder än de hufvudkärandena ville göra gällande.
Efter någon utredning enade sig ,båda parterna om att begära häradssyn, hvartill dag senare kommer att utsättas.

Misshandel. Arbetaren Gustaf Andersson, Godrings i Ganthem, hade instämt skolläraren Lars Petter Höggren derstädes med yrkande om. ansvar för det denne skulle 2 Februari så ha misshandlat hans sun Gunnar, att denne blifvit sjuk deraf.
Enligt ett vid rätten företedt skolrådsprotokoll framgick, att skolläraren, i närvaro af kyrkovärden Pettersson, gifvit gossen flere slag utanpå underkläderna med ett ris af omåttliga dimensioner, hvarvid han dels begagnat skaftet, så att flere blånader uppstått.
Skolrådet, som ansåg, att läraren farit fram med öfverilning samt förgått sig, förklarade, att derest sådant ytterligare hände, skulle läraren af skolrådet undfå varning. Af dr Ernst Björkman hade lemnats tvänne intyg af hvilka framgingo, att gossen varit behäftad med flere blånader samt fått inflammatorisk retning i pjurarne, som dock senare gått öfver, hvilket styrkte läkaren i hans antaKanda att ajukdomen haft sin orsak i misshandel.
Rörande förloppet af tilldragelsen berättade käranden, att skolbarnen under rasttimmen i frukostrummet stojat något, hvilket föranledt läraren att i besinningslös vrede rusa ut, dervid han betett sig så löjligt, att gossen Gunnar ej knnnat låta bli att skratta, hvilket föranledt den hårda agan. Gossen vore ej ännu återstäld, hvilket framgick af ett nyss af dr Björkman utgitvet pytt recept för hans räkning.
Svaranden, som företräddes af skoll. Herlitz i Halla, bestred att gossen blifvit misshandlad. Orsaken till agan hade varit att gossen ofta uppfört sig så, att hans bestraffning måste blifva en följd, om ej disciplinen i skolan skulle slappas. Han frågade käranden om ej samtidigt någon annan än svaranden slagit gossen, hvarvid denne förklarade att gossen sagt, det kyrkvärden Pettersson, som tillkallats för att »hålla i» offret, äfven basat på honom. Svarandeombudet fäste sig vid läkarebetygets uttryck att gossens sjukdom syntes härleda sig från misshandel, Han ansåg det återstå att bevisa, att så också verkligen var förbållandet.
Käranden erhöll uppskof för vidare utredning till femte sammanträdet andra rättegångsdagen.

För försummad väghållning hade kronolänsman Arvid Jacobsson instämt enkefru Agnes von Corswant å Stafva i Barlingbo. En söndagsmorgon hade det vägstycke mellan Visby och Roma, som det åligger Stafva att underhålla, varit ofarbart.
Svaranden erkände, att så varit förhållandet blott en kort stund, innan gårdens folk efter ett väldigt snöfall hunnit skotta upp vägen. Åklagaren, som; emellertid påstod att vägen varit ofarbar nåra 8 dagars tid, erhöll uppskof till femte eammanträdet för att styrka detta.
Följande utslag afkunnades:

Förre sergeanten Nordströms, Demba å Fårö, förmyndare förpliktades att i ersättning för af Nordström, som vid tillfället ej varit vid sina sinnens rätta bruk, förstörda 25 ejderbon jemte deri befintliga 6 tjog ägg, utgifva kr. 27: 50.
Med ed dömdes Johan Niklas Budin, Kyrkljufves i Vänge, att fria sig från beskyllningen att under förra hälften af 1891 ha från Vänge kyrkoherdeboställo tillhörande skogs.
mark olofligen tillegnat sig och bortfört tillhopa två tolfter bräder, eller så stor del deraf han ville under eden inbegripa.

Skilnad till säng och säte på ett år har ådömts skolläraren Mickael. Lindström. från fn och hans hustru Kristina Maria Jernberg.

Landtbrukaren Karl Anschiltz\’ ansvarsoch ersättningsyrkande mot arrendatorn Lorens Stenberg från Qvie i Martebo, för det denne tagit oloflig väg öfver kärandens ägor och derigenom åstadkommit skada, blef af häradsrätten ogilladt, likaså svarandes yrkande om ansvar för ärerörig beskyllning.

Ogilladt blef af häradsrätten kronolänsman Arvid Jacobssons åtal mot hemmansägaren O. Jacobsson, Tibbles i Hejdeby, för det denne skulle ha bortfört foder från det af honom arrenderade Hejdeby annexhemman.

Till 75 kronors böter dömdes kalkläskerskan Karin Mårtensson för det hon pådiktat poststationsföreståndaren Gustaf Risberg i Slite brott, hvarå straffarbete i öfver 2 år kunrat följa. Det gälde som bekant, ett bortkommet rekommenderadt bref.

I det menedsmål, hvari husbonden Gustaf Andersson, Stora Velinge i Butle, samt hu stra Johanna Carlsson varit invecklade, fri kändes Andersson på grund af bristande bevisniog men dömdes hustru Carlsson för det hon mot bättre vetande vittnat falskt i ett djurplågerimål, men sedan sjelfmant återkallat vittnesmålet innan skada följt, till en månads fängelse.

För olaga handel dömdes kringvandrande Markus Behrman att böta 14 kronor.

Till edgång i ett barnuppfostringsmål, instämdt af Helena Matilda Andersson från Gerungs i Butle, dömdes drängen Gustaf Oskar Pettersson vid Vatlings i Fole.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Mars 1892
N:r 42