Kategori: 1887 06 Juni

Lojsta, 25 Juni.
Åskslag.
Under det häftiga åskvädret i måndags slog åskan ned hos kyrkvärden Lars Pettersson, Båtels i Lojsta, uti norra ändan af manbygnaden, följande utefter och förstörande kaminröret samt förorsakande ett sådant lufttryck uti rummet, att glaset i dervarande fyra fönsterfack helt förstördes. Någon vidare skada skedde ej. Vid tillfället befann sig hustrun ensam hemma, hvilken, vaken, hörde den häftiga åskknallen och det derpå följande bullret i angränsande rum, samt med full besinning gick att efterse, hvad som var å färde.
Huru besynnerligt åskstrålen understundem banar sig väg, derpå kan exempelvis anföras följande tilldragelse, hvilken ej förut varit omnämd i eder tidning: För några år sedan slog åskan ned i Liade kyrktorn, förstörde spiran och söndersplittrade trenne af tornets åtta sidor, afref murbruket å tornbygnadens södra sida, inträngde sedan genom ett hål å tornbygnaden i trappuppgången, afref kalken och murbruket långs väggarne derstädes samt i »ringkammaren», hvarefter strålen vidare fortsatte vägen in i kyrkan genom den öppna dörren, borttog förtenningen å endast en pipa å orgelns fasad samt splittrade sönder en stödjepelare under orgelläktaren — allt detta utan att å något ställe antända.

Lojsta socken
så afskildt liggande och föga besökt under denna kalla årstiden, har dock under sommaren en vacker, storartad natur att bjuda på, hvilken ock ditlockar en mängd resande trots de dåliga vägarne. Inom socknen finnas ej mindre än åtta större och mindre träsk, många skogbevuxna höjder och vackra ängar, hvaribland den under anaexen hörande > Ekängen> förtjenar att särskildt omnämnas. Det vackraste partiet i denna vilda naturtafla är onekligen trakten omkring det mellan Lojsta och Stånga socknar liggande så kallade »Stånga slott», beläget i en vild naturs sköte midt inne i djupa skogen, vida afskildt å alla sidor från odlingen och menniskoboningarna. Der omväxla med hvarandra höga löf- och barrbeklädda kullar, vackra sjöar, blomsterrika ängar och myrar — ett stycke schweitzerland inkastadt midt inne i djupa skogen.
Ofvanpå den. högsta kullen samt uti den på andra sidan om den smala skogsvägen liggande »Qvie-äng, synas ännu tydliga märken efter befästningar — höga jordvallar och djupa grafvar. Der fiovas också i rik mängd sällsynta rara växter, hvarför äfven en skara botanister årligen förirra sig till denna aflägsna vrå af verlden.
Att döma efter antalet föreningsmedlemmar tyckes

Djurskyddsarbetet
inom Fardhems pastorat hafva framtid för sig. Icke mindre än 60 yngre och äldre personer hafva ingått i föreniogen och många, som ej formligen vilja ingå, äro dock varma djurvänner, och utöfva alla dessa ett välgörande inflytande äfven på andra. Att allmänua meningen i orten numera är för och ej mot djurskyddet, ser man ofta bevis på; synnerligen visades detta på ett glädjande sätt för några veckor sedan, En person hade vid vårbruket uppenbarligen öfveransträngt sina ntmagrade kampar, så att de gång efter annan neddignade. Detta vidriga handlingssätt möttes med sådan harm och ovilja från befolkningens sida, att den kristligt sinnade» djurplågaren nödgades upphöra med sitt olofliga handtverk. Ehura ej juridiskt dömd, har han dock af allmänna tänkesättet blifvit moraliskt dömd. Förnågra år tillbaka skulle ej ett sådant fall, liknande det omskrifna, knappast förmått en enda att upplåta sin mun för de värnlösas försvar.

Tillbud till eldsvåda
yppade sig för några dagar sedan vid Petesi Linde, då gnistor från skorstenen å manbygnaden nediöllo och på flere ställen antände taket, som är betäckt med den gamla, eldfarliga klufna spånen. Elden varsnades dock lyckligtvis snart af en förbifarande person och blef derför snart släckt. Om denna person ej händelsevis fått sina ögon riktade på det brinnande taket, hade säkerligen den vackra egendomen inom kort varit lågornas rof och den af brandstodsutgifter förut hårdt betungade föreningen yttreligare fått en extra utgift å 10,000 kronor.

Ejsta, 25 Juni.
En högtidlighet
af allvarligare slag ägde rum Midsommardagen i Ejsta kyrka, som för tillfället var prydd med grönt och blommor och som var till trängsel fyld, ej allenast af pastoratets invånare, utan äfven af många resande från närgränsande socknar, hvartör ett ej så litet antal måste intaga plats på kyrkogården.
Årets nattvardsungdom, trettioåtta till antalet, blef då konfirmerad och aflade sina trohetslöften.
Sedan altartjensten blifvit förrättad af Ejsta och Sproge församlingars kyrkoherde, besteg biskop v. Schéele predikstolen. Hans flärdfria ord gingo helt säkert till bjertat på de flesta af hans åhörare. Man har mer än en gång hört sägas att det är svårt för delärde att tala så enkelt, att folket kan förstå. Kanske är det så, men kanske också icke i viss mening, ty »allt det höga är enkelt, ett barn kan fatta dess mening».
Brefekrifvaren träffade på qvällen gråhårsmän och ynglingar, qvinnor och flickor, således både allvarliga och glada, men alla voro de af en mening om biskopens sätt att predika.

Gotlands Allehanda
Måndagen 27 Juni 1887
N:r 51.