Från landsbygden.

18 Februari.
Dåliga tider.
hör man öfver allt klagas öfver och det är nog ej så alldeles utan orsak. Som ett exempel på huru svårt det understundom kan vara för landtmannen att afyttra sina produkter, kan jag nämna, att en landtbo från — som min sagesman uppgaf — Öja häromdagen bjöd ut ett lass slipsten. Att nödgas transportera sin vara 5 mil, sjelf ligga borta med dragare kanhända ett par dygn för att derför få ett tiotal kronor, är nog bittert.

Telefon
börjar man nu tänka på bär och hvar isocknarna. På Klinte lär man redan kommit så långt med besluten i denna fråga, att stolpar å närmaste områden börjat framforslas för en linie, som jag sport att börja med skulle omfatta Visby—Klintehamn — Burgsvik och redan i sommar vara färdig delvis. Här sitter man ännu och funderar, om man skall vara med om det nya företaget eller ej.

Processlysten
har man emellanåt hört Gotlandsallmogen skulle vara och det torde nog, ibland åtmin stone, ej vara så alldeles osant. Se här ett exempel. En hemmansägare från närgränsande socken inropade här på anktion förliden sommar hötägten af en ängsbit, hvilken låg tillsammans med en större äng. Ioroparen afslog i rättan tid en del af höet, men lät en fläck af vidpass 2 eller 3 kappland stå qvar ea längre tid, och en dag hände sig, att några å den större slagna ängen betande hästkreatur kommo att kasta sina blickar på de qvarglömda grässtråna, spatserade så derigenom och togo sig en mun här och der men dock ej värre än att skadan af 3 om ej 4 personer värderades till 50 öre. Häopå följde naturligtvis stämning. Förlikning bjöds af kreatursägaren ända till 30 gånger skadans värde, men käranden var af annan mening; han trodde slikt näppeligen kunde betalas med pengar, och nu hålla de på att processa och kalla in vittnen i detta riksvigtiga mål, som väl redan i omkostnader närmar sig trettiotalet.

Rapphönsens
svåraste tid är nu då snön betäcker marken. I vinter har det dock, hitintills åtminstone, ej varit så svårt för dem att skaffa sig föda, för det lilla snötäcket rifva de lätt igenom och dessutom finnes barjord i skogarna här och der under träden samt på åkerslätterna. Rätt godt om dem tyckes det ock vara här i trakten, der stora skockar af ända till 20 st. ibland synas lägrade på rågåkrarna. Ena dag sprang en stor skock genom trädgården och titt förbi trappan till brefskrifvarens bostad. Många fiender äro de dock utsatta för; den värsta kanhända af slögtet Homo. Här utbjudas nästan dagligen rapphöns till salu, synnerligast från en socken norr om denna, (namnet behåller jag tillsvidare), der en landtbo en dag hade ända till 5 st.; alla förklarades vara hittade döde.
Något besynnerlig förefaller dock saken.

En annan sommarfågel,
kommande söd ifrån och dragande norr på, lät häromsisteus höra sina toner, som i den stilla vinteraftonen ljödo vida omkring. Troligen berodde de vackra drillarne af den färdighet han förskaffat sig att »dra vefven» och detta gjorde han nu med så mycket mera lif och lust, som han, glad att ha sluppit ifrån »Gubben vinter», den der i de sydligare delar: ne af ön var så glad i honom och hans kamrat, så han ville famna dem i sina mjuka armar en hel natt.

Drifis
börjar nu samla sig härutanför kusterna; en dag syntes riktiga band kommande söderifrån, men sedan vinden dragit sig åt S. O. försvann större delen snart åter.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 Februari 1886
N:r 16.

Från sjön.

Skonerten Tjelvar, kapten Sandström, anlöpte i lördags Köbenhavn för motvind på resa till Visby.
Skonerten passerade 18 dennes Helsingborg på väg till Visby.
— Bergningsångaren Belos qvarligger fortfarande här i Visby.
— Ångfartyget Ferm, hemma i Kristinehamn och fördt af kapten Andersson, anlände till Stockholm i torsdags från Kallundborgmed last af hvete.
— Ångfartyget Sitona, som stött på å Mitholmsbådarne, togs fredags af grund och uppbogserades till Göteborg för att reparera den erhållna skadan. Lasten är delvis lossad på andra fartyg. Ångaren har fått ett stort hål förut.
— Barken »Fredrika et Karolina» från Lule har på resa från Brest till Helsingör med saltlast grundstött på Goodvin Sanu.
— Norske ångaren »Kong Oskar», på resa från Leith till Blyth, bar i fredags i förra veckan strandat i närheten af den senare platsen och går utan tvivel förlorad. Manskapet är räddadt.
— Arbetet å åugbåtarne i och för deras utrustoing har i Hernösand börjat å några få af dem. Så håller man nu på att göra en ny. styrhytt å »Nyland», och »Myran» skall få bogen förstärkt med jervspant, för att bättre kunna söndaorbryta isen. Fortfar vintern att vara lika blid som kittills, så att ingen svårare hafsis bildas, kuom vi tidigt nog få öppen sjöfart, säger Vesternorrlands Allehanda.
— Fartygen »Mudiv» från Köbenuhavn med hvetemjöl och styckegods samt »attegat» från Darzig med råg inkommo i lördags till Stockholm.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 Februari 1886
N:r 16.

En jämn vinter

har under de senaste dagarne varit rådande härstädes. Kölden har en och annin gånog uppgått ända till tio grader.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 Februari 1886
N:r 16.

Åter skenande hästar.

I lördags skenade här i Visby ej mindre än fem hästar. Egendomligt nog skadades hvarken hästar eller körsvenner.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 Februari 1886
N:r 16.

Den af bollklubben orinade isbanan

å yttre hamnen besökes flitigt af skridskoåkande, såväl yngre som äldre af båda könen. Banan är inhägnad med granar; vid ingången svaja tvänne flaggor.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 Februari 1886
N:r 16.

Bollklubbens sällskapsspektakel

i söndags å stadshotellets festsal var besökt af öfver två hundra personer, som med bifall mottogo de spelandes prestationer. Af de uppförda pjeserna Blanches »Rika morbror» och I rum för resande slog den senare mest an.
Klubben ämnar inom kort att å sin nyligen tillökta vackra teater uppföra ännu en föreställning.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 Februari 1886
N:r 16.

Fria från mjältbrand

hafva nu gårdarne Bjärby i Sjonhem och Rosarfve i Vall förklarats. Tre nötkreatur hafva på dessa gårdar aflidit af mjältbrand under denna månad.
Under den svåra mjältbrandsfarsoten sistl. sommar dogo två qvigor vid ofvannämda Bjärby.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 Februari 1886
N:r 16.

Gotlands jernvägs trafikinkomster

för Januari månad i år, jämförda med intägten samma månad under de sex senaste åren, visa;

Under sistl. Januari månad har antalet af första klassens passagerare utgjort 29 och af tredje klassen 1,213.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 Februari 1886
N:r 16.

Musikaliska sällskapet i Visby

har haft den glädjen att bland sina elever se åtskilliga uppväxa, hvilka efter utflykten från hembygden kommit att inom tonkonstens verld intaga platser, som gjort dem kända och erkända inom musikaliska kretsar till och med utom fäderneslandets råmärken. Isynnerhet har detta varit fallet på qvinnolinien. Namnen Fredrika Stenhammar, Matilda Enequist, Wilhelmina Strandberg-Söhrling, Elfrida Andrée (den förstnämdas yngre syster) och flere hafva på tonernas vågor burits långt omkring.
Hvad särskildt angår den sist nämda, har hon förenat talangen som en värderad komponist med eu kraftfull energi, som öfvervunnit ett segt motstånd och brutit en väg, som gör henne värd af erkänsla och tacksamhet icke blott af könet, utan af enhvar som till fullo uppskattar det be: rättigade i sträfvandet för qvinnans frigörelse ur fördomarnes och godtyckets hårdt slutna bojor.
Elfrida Andrée lemnade vid 19 års ålder Gotland. Hon uppehöll sig under sin vistelse här dels i Visby, dels på Tors i Bro socken och åtnjöt under flere år af direktör W. Söhrling handledning i pianospel och harmonilära. Sin lefnads öden sedan dess har hon sjelf skildrat i följande till bilden fogade pigga text:
Ni önskar erhålla mitt porträtt jämte biografiska notiser! Ert förslag är ju mycket smickrande för mig; men porträtt äger jag intet, utom en liten skuggbild, hvilken jag härmed sänder till benäget påseende. *) Jag finner, att ett sådant porträtt kan vara bra nox för mig, hvars lif ju också varit en skuggbild af hvad det i ungdomens hägrande drömmar tycktes mig skola blifva.
Biografiska notiser! Sådana skola ju för ordentliga ämbetsmän hafva följande form: född den…… tog examen d….. erhöll den och den platsen d……. afled d… Nå den sista biografiska notisen kommer ni antagligen ej att denna gången för min räkning kunna meddela. Med de föregående upplysningarne skall jag gerna vara eder behjelplig, då ni tror att de kunna vara af något intresse i anseende till de med organistbefattnings erhållande af qvinliga sökande öfvervunna svårigheter.
Dessa bestodo i förändrandet af en paragraf i kyrkolagen samt i bortnötandet af en uråldrig fördom. För 25 år sedan var det enligt lag ej tillåtet för qvinna att erhålla organistplats. Såsom bevis på fördomens styrka vill jag som ett exempel nämna, att jag blef af presterskapet i Jakobs kyrka i Stockholm förbjuden att vidare vikariera derstädes, derför att man fann det opassande och störande för andakten att se ett fruntimmer på orgelbänken ! Jo, så stod det till!
Som jag den tiden brann af otålighet och lust att få strida mot orättvisan, som ville hindra mig att arbeta med det, för hvilket jag hade anlag och håg, och som jag hade en säker hjelpare i min framåtsträfvande fader d:r A. Andrée, så vidtogos genast åtgärder för undanrödjande af hindren. Riksdagsmän intresserades för saken, och så framkom motion om rättigheten för qvinna att söka organistplats. Motionen afslogs. Skrifvelse till kungen afsändes och saken remitterades till ärkebiskopen, hvilken afstyrkte den. Återigen måste riksdagsmotion förberedas. Trägen vinner, och så vardt det svensk lag att organistplats får sökas af hvem som helst, hvilken har kunskaper och lust Den som hade lust det var jag. Den första bästa plats som blef ledig sökte jag, och så vardt jag organist i Finska kyrkan i Stockholm. Mina medsökande ville öfverklaga valet, men jag hade ju lagen på min sida! Sedan har det gått lätt nog att erhålla piatser. TI Stockholm erhöll jag samtidigt med den lilla organistbefattningen i Finska kyrkan, organisttjensten i Franska reformerta kyrkan, sånglärarinnebefattningen i Seminarium och Normalskolan samt i enskilda skolor, och var ackompanjatris vid kungl. teatern och i musik-Akad. Alt detta trägna arbete afbröts genom att jag blef vald till organist i Göteborgs domkyrka. Orgeln var och är en af de största och vackraste i Sverige och jag har fäst mig vid densamma med särdeles intresse och kärlek.
Om jag ändå kunde hitta på att säga något märkvärdigt om mig sjelf, så att jag vid ett tillfälle som detta finge hålla mig framme. Men tyvärr, jag är blott i konstens tempel en publikan, som står vid dörren, medan the fariséer klifva på att förhäfva sig.
Ack jag glömmer ju det vigtigaåte årtalen! Undertecknad föddes i Visby den 19 Febr. 1841, blef organist i Finska kyrkan 1861, likaledes i Franska kyrkan 1862, skötte de förut nämda platserna under många år, utnämdes till domkyrko-organist i Göteborg 1867.
Alla examinas årtal finner jag vara af ännu mindre intresse, derför fäster jag mig ej dervid. (Examina äro för resten ofta beroende af en händelse och sålunda af föga värde.)
Kan ni koka någon soppa på de här spikarne, så är ni skicklig.
Elfrida Andrée.

*) Sedermera utbytt mot närstående fotografi.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 Februari 1886
N:r 16.