firade igår å Oskarssalen en julfest, som var mycket talrikt besökt. Festen inleddes med ett helsningstal af en ordensmedlem, hvarefter följde psalmsång och bön. Talarestolen intogs derpå af kand. A. Petersson, som höll angående nykterhetssträfvandena ett längre föredrag, hvars hufvudsakliga innehåll kan sammanfattas i följande:
Då vi i det dagliga lifvet tala om nykterhet, mena vi i allmänhet endast det, act man är återhållsam i bruket af starka drycker, så att man undviker hvarje grad af berusning, eller ock fullkomlig afhållsamhet, så att man helt och hållet afsäger sig bruket af desamma. Dermed är dock icke nykterhetsbegreppet uttömdt. Det innefattar nämligen i sig ännu mycket mera. Och i Nya testamentets skrifter förekommer det t. ex. ofta i tal om rent andliga förhållanden. Paulus uppmanar t. ex. i 1 Tess. 5:6 dem att vara nyktra, om hvilka han i v. 5 säger, att de alla vore »ljusets barn» och »dagens barn», De voro således icke drinkare, om hvilka han annorstädes säger, att de »icke skola ärfva Guadsrike». Nykteriegentlig mening är nämligen endastden, som, medveten om sitt höga mål, med kunskap om rätta medlen att nå detsamma, ständigt jagar derefter, skickligt undvikande de faror, som snärja hans stig, och städse förstår att värna sig mot de bedöfvande inflytelser, som tränga sig på honom å väl från den omgifvande verlden som från hans egen sinliga natur. Hvarje eftergift i detta fall innebär nämligen i mer eller mindre hög grad en berusning. Och denna möter en i otaliga former; de gröfre vid glasens klang och de nattliga uppträdenas buller; de finare åter vid vetandets, ärans, musikens, kärlekens o. s. v. berusning. Vetenskapsmannen fördjupar sig ofta i mer eller mindre värdelösa luntor så, att han glömmer sig sjelf och siua öfriga plikter. Musikern gör sig ofta skyldig till nära nog samma förseelse genom att helt och hållet hängifva sig åt sin konst. Och den äregirige sliter ofta de ömmaste band, qväfver sina ädlaste känslor och krossar utan betänkande sina likars sällhet, endast för att vinna sitt mål, ära och anseen-de. Icke ens fridens budbärare, förkunnarne af Kristi mi’da lära, hålla sig ständigt frie från berusning, utaw tillåta sig ofta i sitt renlärighetsnit handlingar, som stå i uppenbar strid mot den lära de förkunna. Exempel anfördes ur kyrkans historia och ur det dagliga lifvet.
Ville man derför verka för nykterhet i dess högsta och egentligaste bemärkelse, måste man rikta sig mot allt, som på något sätt skymde menniskans mål och förlamade hennes kraften vid farandet efter detsamma, Fullt erkännande förtjevade dock de, som sökte bekämpa berusningen äfven endast i dess gröfre former, berusningen af de starka dryckerna, enär denna fortast ledde till både timlig och andlig ruin och var derigenom rent af samhällsfarlig.
Striden mot densamma hade också blifvit en af våra dagars Vem ord samhällsfrågor. Exempel på dess förderibringande beskaffenhet vore alldeles öfverflödiga. Man kunde nämligen knappast öppna ett tidningsblad utan att se prof på densamma, Och tänkaren och statsmannen Bacon säger öppet: »alla brott, som föröfvats på jorden, hafva icke tillsammans åstadkommit så mycket ondt, som superiet ensamt». I samma riktning utlåter sig äfven justitiestatsministern i sin emb. berättelse för 1879. »Anmärkningsvärd, säger han synes den, äfven längre tillbaka sig sträckande, proPortionella stegringen i antalet af frids- och sedlighetsbrott, påtagligen vara en följd af tilltagande missbruk af rusdrycker».
Och dock är dryckenskapsbegäret så allmänt, att man nästan känner sig frestad att tro, menniskan vore född med detsamma. Endast vilden i sitt råaste tillstånd, såsom botokuden, eskimåen och några andra nöjer sig med njutningen af att öfverlasta sig med matvaror. Så fort han åter aldrig så litet lyckats höja sig öfver tillfredsställandet af de nödvändigaste behofven, börjar han genast söka efter andra njutningsmedel. Och i sökandet efter dessa hafva alla folk och alla tider utan undantag egendomligt nog vändt sig åt samma håll, nämligen till de växter, som innehålla mer eller mindre narkotiska eller eggande ämnen. Och genom jäsningen hafva de alla lyckats skaffa sig rusdrycker; Indianen i SydAmerika sin »chica», herdeu på Himalaja sin »murva», kalmucken sin »bow», nordbon sitt »mjöd» 0. 8 v Och vinets histöria är, som vi veta, ganska gammal. Se berättelsen om syndafloden.
Med anledning häraf har man trott sig berättigad att draga den slutsatsen, att rusdryckerna äro nödvändiga. Detta motsäges dock på det bestämdaste af vetenskapen, hvars målsmän efter samvetsgranna undersökningar enhälligt försäkra, att de äro nödvändiga hvarken för lifvets uppkomst eller underhåll, men att de väl kunna skada och tillintetgöra detsamma, Och sjelfklart är det äfven, att, utöfva de ett skadligt inflytande på kroppen, så måste de äfven utöfva ett skadligt inflytande på själen, enär kroppen och själen äro på det ionerligas te förenade med hvarandra. Detta var också insedt redan af hedningen Xenophon, som sägar (Memorab. 2: 22.) »Jag ser, att de, som störtats i dryckenskap, ega mindre kraft att sörja för det tillbörliga och afhålla sig från det otillbörliga, -— och sedan de förskingrat sin förmögenhet, afhålla de sig icke mera från sådana näringsmedel, från hvilka de förr afhållit sig, enär de ansågo dem skamliga.»
Berusningen innebär således förnedring. Bryter en qvinna det allra ringaste mot etikettens, ofta onaturliga och löjliga, fordringar, säga vi genast att hon är oqvinlig. Och detta anses alltid som något förnedrande. På samma sätt oeh i samma mening säga vi, äfven att det eller det är omanligt o. 8. v. Skulle det då också icke anses förnedrande, om en menniska frivilligt, genom förtärande af rusdrycker, kommer i ett tillstånd sådant, att hon icke kan tänka, tala eller handla som en förnuftig varelse?! — Och dock berusar man sig oftast under munterhet och sång, som vore ruset det oskyldigaste i verlden. Frånsedt det, att det är ovärdigt oss, som’genom kristendomen blifvit kallade till medborgerskap i den himmelska verlden, borde man alltid i detta afseende vara ytterst varsam; och detta dels för sin egen, dels för andras skull. Man bör nämligen frukta för sin egen svaghet, då man ser huru tusende och åter tusende fallit på den stråten, och för andras, så att man icke genom exemplet blir orsaken till deras ruin. Dryckenskapen är nämligen ytterst förförisk. Först lockar den, sedan drager den och siutligen tvingar den>, säger skalden Coleridge. Det var också derför, som de olika nykterhetsföreningarne och G.-T. logerna bildats, för att sålunda aflägga en allvarlig protest mot rusdryckerna och deras dagliga bruk. Tillfälle gåfves också derigenom för den starke som ville, att slnta sig till deras medlemmar för att gemensamt med dem aflägga en sådan protest och för den svage, att hos dem finna det stöd, han så väl behöfde. – De voro nämligen så att säga räddningskårer för dem, som voro i fara att drunkna i dryckenskapens brusande flod. Talaren sade sig af fröken Ida de Flon, hvilken, ehuru hon var af adlig börd, helt egnade sina krafter att afhjelpa sina likars nöd, från Stockholm erhållit så goda underrättelser om G.-Templars verksamhet derstädes, att hon alls icke fruktade, att på det högsta förorda densamma, isynnerhet som liknande underrättelser lemnats af »bibelqvinnan» härstädes om härvarande G.-Templars verksamhet. Han ville dock icke på något sätt öfvertala vare sig den ene eller den andre att ingå i logen, enär många orsaker kunde fianas, hvarför en nykterhetsvän icke ville sluta sig till den ena eller den andra nykterhetsföreningen. Deremot vile han på det hjertligaste uppmana alla, att söka den högre nykterheten eller besinningen af sitt eviga mål, att blifva, som Paulus säger i 1 Tess. 5: 5, »ljusets barn», enär försakelsen, som vore förenad med densamma, finge sin rika lön redan här i tiden och gjorde derjämte ingången i Guds rike vid.
Under festens lopp sjöngos flere sånger af en inom orden bildad sångförening, ivarjämte sång med ackompanjemang af orgel utfördes af en musikälskarinna, som ej tillhörde orden. Efter fyra timmars samvaro åtskildes festdeltagarne, sedan kandidat Petersson & egna och andras vägnar hemburit ett tack till de logens medlemmar, som genom anordnandet af denna fest beredt glädje och nöje åt deltagarne i densamma.
Oskarssalen var festligt och smakfuilt dekorerad och upplyst. En transparang var uppsatt öfver scenen, hvarjämte tvänne rikt upplysta julgranar gåfvo en vacker anblick åt det hela.
Inom logen S:t Olof, som för närvarande räknar 156 medlemmar, har under senaste tiden bildats en sjuk- och begrafningskassa, som redan trädt i verksamhet, hvarjämte en s. k. hjelpkassa äfven blifvit stiftad.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 December 1882
N:r 103
