på Gotlands jernväg utgick i lördags e. m. från Skeppsbron. Det var omkring tre tiotal af stadens och ortens invånare, som på inbjudan der samlats för att företaga en färd utåt jernvägslinien. Man såg der jernvägsbolagets styrelse: öfversten frih. Vegesack, dr Leijer, auditör Engström och konsul Arweson, äfvensom kronoombudet i styrelsen landskamrer Gardell, öfveringeniör Danielsson, ingeniör Husberg m. fl. jernvägens tjenstemän, doktorerna Säve och Lyth, båda två af jernvägens nitiske främjare, representanter från stadsfullmäktige, drätselkammaren, pressen m. fl. Färden vardt i hög grad angenäm och skall säkert länge lefva i deltagarnes hågkomst.
Kl. 2,10 satte sig tåget, draget af ångvagnen Visby och sammansatt af ett par godsvagnar, klädda med sittbräden, i gång, vid affärden helsadt af en rätt stor samling skådelystne. Inom ett par minuter nådde man, efter passagen öfver den prydliga och solida vägporten genom palissaderna, spetsen af den vinkel, banan bildar för att från det högt belägna stationsplanet sänka sig ned till hamnen, — stigningen på hamnspåret lär utgöra 1 fot på 40 — och efter en raskt företagen invexling på nytt spår hade man inom ännu några minuter genom den jämförelsevis betydande sprängningen passerat uppför det andra, längre, vinkelbenet och befann sig vid stationen, der resenärernas antal något ökades, och 9 lastade grusvagnar vidkopplades. Bar det så åter af hän öfver byrummet, förbi det täcka Lenna, öfver den under arbetet påträffade grafven efter den gamle kämpen, hvars ben nu hvila i Fornsalen, och fram till Stora Vede i Follingbo socken, der tåget jublande emottogs och grusvagnarne afkopplades. Vid Stora Vede, i närheten hvaraf banan gör en kurva af 4,000 fots längd, var man i tillfälle lägga märke till de omsorgsfullt utförda och ganska kostbara sprängningsarbeten, som der måst verkställas, dels för sjelfva bansträckningen, dels för åstadkommande af diken å ömse sidor om banan. Fram öfver en lång och hög bank, ett vackert arbete, fortsätter banan bortom stora Vede rakt ända till Barlingbo, hvars kyrktorn skönjes på långt håll. Banan utgör här på ett stycke gränsen mellan Endre och Follingbo socknar; man passerar öfver landsvägsporten till sistnämda socken förbi Bäcks i Endre samt Lilla Vede och Norrbys i Follingbo. Taket af Rosendal framskymtar mellan träden. Ånghvisslan ljuder och tåget stannar: «man möter tåget från Burs», yttrade någon. «Burs-tåget», som vi hoppas i framtiden skall te sig rikare på både gods och passagerare, utgjordes nu af några grusvagnar, som kopplades framför ängvagnen. Under det korta uppehåll, som härvid uppstod, föredrog rådman Herlitz med klingande röst Säves humoristiska «Jernvägsvisa», som helsades af ljudeligt bifall. Färden fortsätter vidare öfver skenor och syllar utlagda för dagen, tills ånghvisslan för sista gången låter höra sig, nu förkunnande att «vägen är slut».
En full mil, så nära som på 300 fot, hade resan fortgått, och man stannade.vid bron öfver Vidangers-ån. «Resenärerna stego här af för att taga i betraktande den raskt pågående utläggningen af skenor samt den under arbete varande brobygnaden.
På återfärden möttes man vid Stora Vede af en flammande bål; skålar tömdes, sånger klingade och talen började. Öfverste v. Vegesack egnade ett varmt tack åt jernvägens ingeniörer och åt dess ledande vilje, dr Leijer, för det arbete de hittills utfört, ett arbete som bådade godt för framtiden. — Dr Leijer svarade härpå med en erinran, att det är styrelsen i gemen som denna tacksamhet egentligen bör gälla, och särskildt dess under alla besvärligheter och motigheter aldrig tröttnande ordförande, frih. v. Vegesack. I afseendepå styrelsens verksamhet borde det arbete, kamrer Ljun&holm nedlagt, icke, ehuru han nu är frånvarande, en sådan dag som denna glömmas. Att för all framtid samma eniga samverkan, som hittills rådt mellan styrelsens ledamöter, måtte komma att göra sig gällande, var hans lifligaste önskan och förhoppning. — Dr Säve uttryckte derefter i ett af bifallsyttringar oupphörligt afbrutet, omvexlande skämtsamt och allvarligt tal sina egna och alla de närvarandes bästa välönskningar för det vigtiga arbetet, samt deras tacksamhet för det angenäma nöje, dagens färd beredt. Ernst hette de båda mest nitiske kämparne för jernvägsfrågan, och allvar låge det i detta företag, genom hvilket Gotland går en ny, glad och ljus tid tillmötes. — Ingeniör Danielsson tackade för den uppmärksamhet, som blifvit honom egnad, och erinrade om att det var styrelsens kraft och energi, som man hade att tacka för att arbetet kunnat raskt och med framgång bedrifvas.
Det började nu emellertid skymma på, och hemresan anträddes med något ökad fart. Klockan 5 stannade tåget åter på skeppsbron, och deltagarne i färden skingrades för att hvar och en i glad och tacksam hågkomst bevara den första jernvägsresan på Gotland.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Januari 1878
N:r 5
