Cirkus Leonard.

Ångaren Götha, densamma som för ett par veckor sedan afgick från Stockholm, medförande bland annat direktör Leonards konstberidaretrupp, och som sedermera under senaste stormen måst ligga öfver i Klintehamn, har, enligt telegram, i söndags lyckligen anländt till Danzig.

Gotlands Allehanda.
Lördagen den 30 Oktober 1875.
N:r 86.

Fiskargubbe från Visby

är namnet på en aqvarellmålning af C. Hellqvist, hvarmed konstföreningens i Stockholm utställning under veckan blifvit tillökt.

Gotlands Allehanda.
Lördagen den 30 Oktober 1875.
N:r 86.

Från sjön.

(Bref till Gotlands Allehanda). Engelska lastångaren Luna, kommande från Norrköping, destinerad till Waldemarsvik, inkom till Klintehamn i måndags, utgick åter samma dag, men nödgades, i anseende till tjocka, återvända på aftonen, och qvarlåg ännu i torsdags.

Gotlands Allehanda.
Lördagen den 30 Oktober 1875.
N:r 86.

Sjukligheten i staden.

Sedan förliden veckas början hafva inom staden förekommit 14 fall af messling och 3
af nervfeber.

Gotlands Allehanda.
Lördagen den 30 Oktober 1875.
N:r 86.

Postförbindelsen.

Gotland hit kom med post i tisdags afton vid fem tiden; Wisby i torsdags eftermiddag.
Gotland hitkommer hädanefter endast en gång i veckan, såsom af ändringen i annonsen synes. Wisbys turer äro oförändrade; afgångstiden från Stockholm är deremot ändrade.

Gotlands Allehanda.
Lördagen den 30 Oktober 1875.
N:r 86.

Jernvägsfrågan afgjord.

Gotländsk jernväg beslutad.
I tisdags kl. 4 e. m. sammanträdde Visby stads fullmäktige för afgörandet af en fråga, hvars omätliga vigt för ön man knappast kan tilltro sig beräkna. Sammanträdet varade till kl. 8, men vid denna tid antogs med 19 röster mot 18 (samtlige hrr fullmäktige voro närvarande), efter en alltigenom liflig diskussion, för hvilken vi hoppas i nästa nr blifva i bättre tillfälle kunna redogöra, följande beslut:
1) Visby stad ingår såsom aktieegare med ett belopp af fem hundra tusen (500,000) kronor i ett bolag, som bildar sig för anläggandet af en jernväg från Visby till Hemse;
2) till betalande af detta belopp skall staden uppnegotiera ett amorteringslån å 500,000 kronor på billigaste vilkor;
3) åt en komité, bestående af 3 stadsfullmäktige, uppdrogs att såväl utfärda inbjudning till aktieteckning samt bevaka stadens rätt och föra dess talan i förhållande till bolaget, som äfven medela tullmäktige resultaterna deraf för närmare besluts fattande om lånevilkoren; dock ege fullmäktige lemna sina delegerade instruktioner, om och när de anse såduna behöfliga;
4) att afsätta tillsvidare 20,000 kr. af den från Spritbolaget härflytande vinsten, till bildande af en ränte- och låneamorteringsfond, hvaraf i första rummet jernvägslånets ränta och amortering verkställes; samt slutligen
5) att upplåta nödig mark till jernvägens byggande, der den kommer att framdragas öfver stadens jordar.
För den första punkten, det egentliga jernvägsförslaget, voro följande fullmäktige: hrr Cramér, Ljungholm, Kahl, Kahlqvist, Sandström, Ekman, Westberg, Hederstedt, Löfgren, Wedin, Leijer, Ihre, Engström, Falk, Arweson, Romdalhl, Procopée, Klingvall och Ringbom. Mot detsamma voro följande: hrr Bergman, Hellgren (hvilken icke var emot sjelfva jernvägsförslaget, men hade yrkat 8 dagars uppskof, för närmare kännedoms tagande af Drätselkammarens utlåtande och beräkningar — närmare härom i nästa nr), Tundin, Jacobsson,, Bokström, Stenström, Stenberg och Molander.
Till de tre komiterade, som skola föra stadens talan, utsågos hrr Ernst Lijer, L. Arweson och C. A. Ljungholm. Inbjudning till aktieteckning tillsändes kommunalstämmoordförandena genom desse komiterade redan med dagens post.
Så synes då den gotländska jernvägen hafva blifvit en verklighet, af sagan sanning blef en gång, och efter årslånga strider hafva jernvägsvännerna segrat. Då ett så stort steg på framåtskridandets bana blifvit taget, då alla, af huru olika meningar man än förut varit, måste vara ense derom, att vi ingenting kunna göra, så vidt vi ej fast sluta våra händer tillsamman, och med lit och lust arbeta för framgången af denna vår sak, då vi vidare betänka, att det fordras stora ansträngningar, ja kanske försakelser, för att genomföra hvad vi beslutat, kunna vi ej anse ohöfviskt, att ställa ett enkelt fridens ord till stridens män: Varer enige, söndersliten ej, eggade möjligen af personlig harm öfver ”nederlaget”, eller af ett obehörigt jubel från segrarnes sida, det band som nu, sedan frågan är afgjord, och jernvägen, menskligt att döma, är oryggligen beslutad, fastare än förut bör sammanknyta oss alla. En ädel ande kan sucka, då enligt hans förmenande, hans medborgare begå ett felsteg, men ban kan aldrig motarbeta det redan i verket satta företaget, äfven om han anser, att det vid sin grundläggning kommit till stånd genom lättsinne och oförstånd.

Gotlands Allehanda.
Lördagen den 30 Oktober 1875.
N:r 86.

Ett gotländskt fartyg i brand.

Nästan i hvarje nummer hafva vi under senaste tiden haft att omförmäla någon af dessa förfärliga sjöolyckor, som tillkännagifrvas för en ombord varande samling af menniskor med det hemska ropet: ”Elden är lös ombord”. Äfven i dag hafva att omnämna en dylik olycka, hvilken blir för oss i högre grad sorglig, emedan den inträffat på ett fartyg från vårt eget land.
Skonertfartyget ”Helena” från Gotland, kapten B. P. Stenbom, afgick från Kappelshamn söndagen den 10 d:s med full last af osläckt kalk och skulle med den afgå till Lübeck. Redan påföljande dag uppstod en stark blåst, som snart öfvergick till häftig storm och orkan. Vinden var ostlig. Redan kl. 2 på torsdagseftermiddagen, då fartyget befann
sig midt emellan Bornholm och Utklippan, förmärktes rök uppstiga genom däcket. Vattnet hade sökt sig väg till den eldfarliga lasten, som börjat brinna. Besättningen, 3 man utom kaptenen, gjorde allt för att täta de å däcket uppkomna remnorna, genom hvilka de höga vågorna trängde ned i lastrummet. Nu var ej annat att göra än att söka nödhamn och för sådant ändamål ankrade den nödställda ”Helena” på Ystads redd på morgonen fredagen den 15. På e. m. utgingo lotsar, till hvilka, som dock ej kunde gå eller gingo ombord, kapt. Stenbom, enligt egen utsago, lärer hafva ropat, att eld utbrutit i lastrummet. Det är sannolikt, att lotsarne ej hörde kaptenens ord. På lördags e. m., då stormen ännu rasade och kapten S. förmärkte, att branden allt mer tilltog,
beslöt han sig för att sticka ankarkettingen från fartyget samt låta detta drifva på land, för att på så sätt söka rädda besättningen och sig sjelf. Fartyget dref snart på land; besättningen, som kapat riggen räddade sig i egen båt och kom lyckligt i land. Lotsar och fiskare infunno sig och biträdde vid räddandet af allt, som kunde bergas. Nu stod fartyget i full låga, och hundratals stadsbor och andra skyndade ut för att åse det hemska skådespelet.Först söndagsmorgon kl. 5 slutade branden. Det uppbrunna fartygets och den eldfarliga lastens egare är handlanden vid Storugns i Lärbro, H. Hegvall, som af lätt förklarliga skäl ej kunnat assurera hvarken det ena eller det andra. Fartyget tillbörde 1:a klassen och hade blifvit förbygdt för fyra år tillbaka. En lycka i olyckan var sannolikt den, att ”Helena” ej kom in i Ystads hamn, hvarest flera fartyg lågo förtöjda, och hvilka mycket lätt kunnat råka i brand.

Gotlands Allehanda.
Tisdagen den 26 Oktober 1875.
N:r 85.

Ett valmöte

hölls i Lärbro kort före riksdagsmannavalet 21 dennes, der man enade sig om att uppställa hr Jacobsson till kandidat, hutvudsakligast på de grunder, att han vore en akademiskt bildad man i sina bästa år (35 år) och en praktisk jordbrukare samt emedan man trodde sig veta, att äfven förre riksdagsmannen Kolmodin ansågo honom såsom den för tillfället lämpligaste. Mötet beslöt äfven, att till kommunerna kringsända ett cirkulär af enahanda innebåll.

Gotlands Allehanda.
Tisdagen den 26 Oktober 1875.
N:r 85.