Gotlands folkhögskola

kommer enligt skolstyrelsens beslut denna dag och med anledning af gjordt erbjudande af Hemse kommun om upplåtande af lokal i skolhuset, första året hyresfritt och 4 derpå följande år mot 150 kronor årligen, att förläggas till Hemse, der nästa läsår börjar 1 Oktober.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Juni 1881
N:r 44

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Tjufuads- och förfalskningsbrott. Med häktade f. artilleristen August Teodor Söderberg samt med f, artilleristen Jakob Niklas Lingstedt och ynglingen Johan Fredrik Blomberg hölls i förgår ransakning å länsfängelset. De tilltalade vidböllo sina förut afgifoa bekännelser. Efter enskild öfverläggning dömde rätten ynglingen Blomberg att för snatteri böta 25 kronor samt förklarade, att Lingstedt ej kunde fällas till ansvar för förfalskningsbrott, hvaremot Söderderberg förklarades skyldig till förfalskningsbrott och stöld, men enär en del af stölderna begåtts i norra häradet, hänvisades målet till norra häradsrätten.

Södra häradsrätten.
För åverkan af fem poppelträd och en ek å lägenheten Hundlund under Visby kungsladugård hade kronolänsman J. Smedberg instämt enkan Sofia Lindbom, som genmälde, att ej hon sjelf utan hennes båda söner (omkring 15 år gamla) afverkat dessa träd, som användts till eldning under den kalla vintera. Det är arrendatorns skyldighet att hålla oss med ved, men det har han ej gjort, och vi kuude väl ej frysa ihjäl sade hon. Målet uppsköts för att få sönerna hörda, Svaranden älades att vid 25 kronors vite komma tillstädes.

Ofarbara vägar. Kronolänsman J. Smedberg hade instämt skolläraren N. P. Sahlsten i Stenkumla, emedan denne, hvilken är föreståndare för Gardrungs och Ansarfve snöskottningsploglag, uraktlåtit att 20 sistl. april, då vägen redan på morgonen var alldeles igevyrad och ofarbar, genast uppbåda manskap för snöskottning m. m. Svaranden, som erkände försummelsen, fäldes till 10 kronors böter.
— För en dylik fäldes hemmansegaren Niklas Hallberg, Qvie i Vall, att böta 10 kronor.

För ärekränkning var Elias Guastafsou i Burs instämd af Johan Beckman, en förut i målsannalerna ofta omnämd och förut här på Gotland vida beryktad person. Beckman, som nu är intagen i Burs sockens fattigstuga, skulle hafva beklagat sig för nämde Gustafson, emedan han ej erhållit tillräckligt med ved, hvarvid G. skulle hafva hotat och filt ärekränkande yttranden om Beckman. Målet blef uppskjutet.

Barnuppfostringsmål. Ogifta Maria Hägg yrkade barnuppfostringsbidrag af arrendatorn Alfred Pettersson, Östres i Alfva. Denne sade sig emellertid vara oskyldig, hvarför målet uppsköts.
— Hemmansegaren Oskar Bodin, Suderbys i. Atlingbo, var instämd af sin forna hushållerska, ogitta Auna Stenström, Lickvidei Atlingbo. Bodin nekade oaktadt både flickan och hennes fader framhöllo hans skuld. Ett vittne intygade, att Bodin en gång kallat barnet för sin son. Bodin förklarade sig villig att aflägga ed på sin oskuld. Rätten ådömde Bodin edgång till första höstsammanträdet, då Bodin vid 20 kronors vite skulle komma tillstädes och förete intyg, att han 6 veckor före edgångsdagen och sedan så ofta det påkallats infunnit sig hos sin själasörjare för att erhålla undervisning om edens vigt och värde såmt vådan af mened, hvarjämte han skulle vara försedd med intyg om fräjd och kristendomskunskap.

Konkursansökan. Lars Tomasson, Alands Ae yrkade Jakob Niklas Petterssons, Rodarfve i Hogrän, försättande i konkurs, enär Pettersson, som var skyldig Tomasson 200 kronor, skulle hafva sålt all sin egendom. Sedan båda parterna yttrat sig i saken, ogillade rätten käromålet, enär käranden gent mot svarandens bestridande ej kunnat visa att Pettersson gjort sig skyldig till svekligt förfarande eller handlat till kärandens förfång.

Angående återställande af åtskilliga persedlar hade 81-årige Lars Johansson, Uddvide i Gerum, instämt sin son Tomas Larsson i Ejsta under yrkande, att Larsson måtte fällas till ansvar för egenmäktigt innehållande af annans egendom. Den gamle, som förut bott hos sonen, sade sig hafva blifvit bortkörd från hans hem, hvarvid han ej fått medtaga en del af sina saker; flere gånger hade han återfodrat dem, då sonen engång skulle hafva tagit honom i kragen och utkastat fadren. Sonen nekade först till allt, men erkände slutligen, att han innehade en del af fadrens egendom. Utslag meddelas 7 Juni.

Redovisninfsmål. Johan Olsson, Levide i Eskelhem, hade såsom syssloman i kapten A. P. Vallins konkurs instämt nämdeman Johan Engström och skollärare P. G. Petterson, båda i Eskelhem, emedan dessa såsom administratorer af Valling bo ej skulle hafva lemnat någon skriftlig redovisning. Petterson var at sjukdom hindrad att närvara och Engström svarade, att en del af för en auktion influtna pengar funnits hos honom men nu voro utlånade samt att det vore Petterson, som haft redovisningen om hand. Uppskof meddelades.

Olagligt bortkörd ur hemmansegaren Olof Hederstedts, Mölner i Väte, tjenst ansåg sig arbetaren Fredrik Endrell i Klinte hafva blifvit, hvarför han fordrade ersättning med 135 kronor at Hederstedt. Utslag 7 Juni.

Förlikning parter emellan är sällsynt nog. Ett mål angående bortförande af lösegendom mellan Anna Larsson, Robbenartva i Garda, och hennes svåger Karl Larsson, Sunnankyrka i Lau, blet dock förlikt, enär svaranden var villig att lemna sin svägerska ersättning.

Om utsådd gröda å ett hemman tvistade Sakarias Sakrisson, Sibjens i Vamlingbo, och hemmansegaren Johan Olsson, Vamlingbo; parterna hade haft hemmanet på hälftenbruk. Utslag 7 Juni.

Å kyrkovärden Lars Olsson, Gräne i Väte, yrkade Lars Larsson, Rovalds i Väte, ansvar, emedan Olsson skulle hatva öfverfallit honom med skällsord, spottat honom i ansigtet och med knuten nätve tilldelat honom slag på ögat. Två vittnen intygade, att Olsson kallat Larsson spisgris och lus samt spottat honom i ansigtet äfvensom att Olsson skuffat och slagit Larsson. Båda parterna ville förlikning men Larssons anspråk, omkring 80 kronor, ansåg Olsson för höga, hvadan ingen förlikning blef af. Utslag 7 Juni.

Återvinning åt konkursbo. J. Smitti Löjsta hade såsom syssloman i G. V. Stenströms konkurs instämt Johan Persson, Mattis i När; under yrkande, att Persson måtte åläggas betala till konkursboet 2,000 kronor, som han erhållit af Per Paulson, Smiss, mot en af Paulson utfärdad förbindelse å nämda belopp, hvilken törbindelse Paulson utgifvit vid köp af Stenström tillhörige 3/8 mantal Smiss, emedan Persson ej kunde uppgifva på hvad sätt han blifvit innehatvare af nämda revers. Persson sade sig af en för honom obekant person hatva tillöst sig nämda förbindelse och derför betalat 1,500 kronor; vidare medgaf han, att hau, oaktadt han för Stenströms räkning inlöst en skuldförbindelse & 300 kronor, likväl ej bevakat denna fordran i Stenströms konkurs. Paulson sade sig ej hafva kännedom om huru reversen kominit i Perssons händer, hvilken utsago kärandeombudet förklarade vara oriktig, hvarjämte ombudet ansåg Paulson farit med tvetalan, hvarför han yrkade, att Paulson måtte hänvisass till sin själasörjare för undervisnings erhållande. Sedan yttrande i målet 7 Juni afgifvits, skola vi närmare redogöra för det märkliga målet.

K. F. Stenmans, Siggarfve i Eskelhem, försättande i konkurs yrkades af sakföraren Stenmark. Stenman var ej närvarande. Målet uppsköts.

Angående klander af förvaltning och redovisning hade häradsdomaren Berggren m. fl. instämt sysslomannen i Josef Nymans, Bandelunda i Burs konkurs, kronolänsman Svallingson. Yttrande 7 Juni.

Vådaed aflades at infanteristen nr 105 Ludvig Nilsson, Rovide i Eskelhem, öfver en hos honom timad eldsvåda, hvarvid ett kronans gevär delvis blifvit förstördt.

Om några byteshandlingar tvistade hemmansegarne Göran Jakobsou, Gläfves i Burs, och Johan Henrikson dersammastädes. Parterna hade tämligen oklart för sig hvilka byteshandlingar de åsyftade.

För oloflig bränvinsförsäljning var handlanden. Johan Bokström i Hemse instämd af allmänna åklagaren. Svaranden nekade: Ett vittne intygade, att han bekommit bränvin af svaranden samt att han, ehuru han ej direkt fick betala det, dock vore fullt öfvertygad, att de ull Bokstrom viveriemuade pengarne voro betalning för bränvinet. Vidare nämåe vittnet, att det i bröderna Bokströms handelsbod såldes s. k: polityrsprit dock ej ucan att en bit gnmmilacka lades i spriten; vid ett dylikt köp hade vittnet hört en köpare yttra: «det är för rasande att man skall behöfva lägga i sådant der»; vittnet omnämde äfven, att Bokström vid ett föregående rättegångstillfälle hotat vittnet med att få läsa för presten och sagt, att han ej fruktade så mycket för de andra vittnena. Utslag faller 7 Juni.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 Maj 1881
N:r 40

Poststölden i Hemse.

Af kronolänsman A. V. Eneman inlemnades till rätten en afskrift af protokollet öfver den angående poststölden af postmästaren i Visby verkstälda undersökning (hvilket protokoll afsändts till generalpoststyrelsen), hvari vämnes, att en poststöld varit beramad och för handen; vid denua undersökning uppgaf Jakobson, att han stält väskan på åkstolen mellan sig och Lundberg och att han ej kunde påminna sig, att han flyttat den derifrån (raka motsatsen till hvad han nu inför domstolen berättade; äfven angående fodrets vidhängande vid fotsacken voro uppgifterna stridiga); i nämda undersökningsprotokoll framhålles, att väskan omöjligen kunnat nedkomma mellan fodret och Vädret i fotsacken med mindre än någon med uppsåt stoppat dit den.
Af nedannämda personer aflades följande vittnesmål:
Stationsinspektor Lokrantz : Ankommit till postkontoret strax före kl. 7 på morgonen; och J. kallade hvarandra för posttjuf; bojan ej hårdt tillskrufvad; ingen beklagade sig och nämde om någon smärta. P. ock J.
båda mycket berusade samt L. mindre nykter; vid 11-tiden voro båda lössläpta.
Postiljon Olof Niklas Engsträm: Ankom med tåget kl. 10,30 f.m. till Hemse och begaf sig genast till postkontoret, då han fann endast P. fängslad; länsman A. V. Eneman sade till vittnet, att J. uppgifvit, att P.stulit väskan, samt att P. vore en redig posttjuf; flere hårda ord fäldes af länsman A. V. Eneman. P. sade, att det gjorde ondt och värkte i handen; P. lossade sjelf en gång på bojan, då den tillskrufvades af Valter Eneman hårdare än förut; P. klagade flere gånger öfver smärta; P. och J. voro ej nyktra; P. utkom fri från postkontoret först några minuter före kl. 12.
Henrik Larsson och Olof Petterson : Hade anmodats af V. Eneman att söka efter väskan å vägen mellan Hemse och Gudings; inkommo på postkontoret vid 9-tiden; A. M. Eneman bad de fängslade bekänna hvem af dem som stulit; ingen klagan hördes af de fängslade; fjerdingsman Vahlberg höll i jernkedjan, som var fästad vid bojan.
Fjerdingsman Vabhlberg upplyste, att vid sista undersökningen af postvagnen, då väskan återfans, låg den längst ned i fotsacken mellan lädret och fodret, så att han fick sticka ned hela sin arm för att nå den. Dennaupplysning hade knapt afgifvits, förrän postföraren Jakobson ifrigt inföll, att väskan ej kunnat ligga der utan legat ungefär i midten på fotsacken. I egenskap af åklagare anhöll landsfiskalen om ett närmare förhör med Jakobson, enär det af J:s ord verkligen syntes som om J. väl skulle hafva reda på hvar väskan legat. J. uppgaf vidare, att han strax vid sin ankomst till postkontoret, då P. försvuunit, träffat en smörjare vid jernvägen, hvilken person upplyst, att P. begifvit sig. till stationen. Härvid upplyste stationsinspektoren, att nämde smörjare vid den tiden varit uppe vid jernvägen och ej vid postkontoret.
Landsfiskalen anhöll särskildt, att P:s ombud närmare måtte utveckla hvad som menades med de i angifvelseskrifterna till k. m:ts befallningshafvande och justitieombudsmannen förekommande orden »pinas, hotelser och andra våldsbragder, hvartill ombudet svarade, att länsman A. M. Enemans uttalande om den gamla inqvisitoriska tiden innebure en hotelse och att visiteringen af P:s kläder vore en våldsbragd.
Landsfiskalen anhöll om uppskof med målet dels för att få garfvaregesällen Lundberg hörd och dels för att förete postväskan och fotsacken, hvarjämte han yrkade, att P. måtte åläggas personlig inställelse. Såväl P:s ombud som Jakobson begärde äfven uppskof.
Hrr Lagergren anhöllo att blifva från målet skilda samt yrkade Pettersous bötfällande för obefogad rättegång samt ersättning för rättegångskostnader. Äfven fjerdingsman Vahlberg anhöll att blifva skild från målet. P:s ombud bestred hrr Lagergrens anhållan och uttalade som sin åsigt, att det varit posttjenstemännens skyldighet att noggrant undersöka postvagnen. Jakobson bestred Vahlbergs yrkande.
Efter enskild öfverläggning resolverade rätten, att hrr Lagergrens och Vahlbergs yrkanden att blifva skilda från målet ej för närvarande kunde beviljas, hvarjämte målet uppsköts till hösttingets 1:sta sammanträde, Jå Petterson vid 50 kronors vite personligen skulle komma tillstädes samt svarandena vid 20 kronors vite för dem hvardera infiuna sig.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 17 Maj 1881
N:r 39

Poststölden i Hemse.

Genom justitieombudsmannens förut i denna tidning meddelade skrifvelse till landfiskalen, i hvilken skrifvelse äfven redogjorts för det inför kronofogden hållna förhör, torde denna märkliga händelse för allmänheten vara till sina hufvuddrag väl bekant. Vid södra häradsrättens sammanträde i onsdags förekom målet till. behandling, hvarvid flere ganska vigtiga, nya omständigheter kommo i dagen under den sju timmars långa ransakningen. Som bekant har lansfiskalen på justitieombudsmannens förordnanden väckt åtal mot t. f. länsman Valter Eneman, hvarjämte Anders Petterson, Smålandspelle kallad, och postföraren Jakobson, Halsarfve, framstält ansvarsyrkanden å länsman A. M. Eneman, t. f. länsman V. Eneman, fjerdingsman Vahlberg samt postexpeditör Lagergren och kontorsskrifvaren Lagergren. Såsom ombud för Petterson, som i söndags afrest från Gotland, uppträdde tingsskrifvaren V. Broström.
Vid början af ransakningen inlemnade åklagaren en från Petterson ankommen skritvelse, bvari han säger sig hafva af oförståndighet, obetänksamhet och till följd af andra personers illvilja hafva väckt åtalet; att anklagelseskrifterna varit uppsatta af andra personer, ej af P. granskade och delvis icko af hohom förstådde; att han djupt ångrade sina lättsinniga angifvelser och frikallade de åtalade från allt ansvar för deras förmenta förseelse; att han ej varit underkastad någon som helst våldsam behandling och att anklagelseskrifterna vore stridande mot sanningen; att hans bättre vetande förbjöde honom att vidhålla dem samt att punkt för punkt af denna skrifvelse blifvit för honom uppläst och af honom godkänd.
Denna skrifvelse var af P. egenhändigt underskrifven och bevittnad af stationsinspektor Lokrantz och apotekare Svenson i Hemse. Om nämda skrifvelses tilkomst intygade hr Lokrantz följande:
Petterson kom till L. 29 April och sade det vara bra, om förlikning mellan honom och hrr Eneman kunde åstadkommas; särskildt sade han sig ej vilja den yngre Eneman något ondt, Oaktadt L. sade sig ej vara villig att vara honom behbjelplig härutinnan, besökte P. honom tre olika gånger följande dag och tramförde samma begäran. På aftonen 2 dennes kom P. åter, då skrifvelsen uppsattes och upplästes punkt för punkt för P., som follkomligt förstod den och handlade frivilligt, hvarvid apotekare Svenson, som var närvarande, bevittnade den. P., som vid alla dessa tillfällen varit fullständigt nykter, sade sig ämna lemna Gotland och fordrade såsom ersättning för de kostnader, han haft i saken, 150 kronor, hvilka af L. ötverlemnades till honom. Då L. vid bevittnandet af skrifvelsen frågade, om man ej borde tillkalla ett par af köpmännen i Hemse, utropade P.: »Nej, för Guds skull, då blir jag olycklig». Men vid förfrågan, om han hade något emot att hrr handlandena Melin och Vittberg tillkallades, sade han: »Nej, men ej de två andra».
Härvid anhöll hr A. M. Eneman att få till protokollet antecknadt, att det ej finnes mer än 4 handlanden i Hemse och att de två öfrige voro bröderna Bokström. Genom sitt ombud förklarade deremot P. skriftligen, att han vid ofvannämda tillfälle 2 dennes blifvit frånlockad stämningarne; att han ej kom ihåg, huru. det tillgick och ej kunnat fatta den förstnämda skrifvelsen, emedan han varit öfverlastad, hvarför han vidhölle sina ansvarspåståenden. Han yrkade derför fortfarande ansvar å A. M. Eneman för fängslandet och beskyllningen för stöld samt emedan Eneman gripit polismakten i embetet; äfven å Vahlberg yrkade han laga ansvar samt å hr Lagergren för mot honom utslungade beskyllningar och emedan de qvarhållit honom å postkontoret. Postföraren Jakobson hade enahanda yrkande mot A. M. Eneman samt yrkade ansvar å V. Eneman för tjenstefel, emedan denne ej förhindrat häktningen, samt å Vahlbeg.
Landsfiskalen anhöll, att det af honom mot hr V. Eneman instämda mål måtte särskildt utan sammanblandning med de öfriga målen företagas till behandling, hvarjämte hr A. M. Eneman yrkade ansvar å Jakobson, emedan denne såsom postförare gjort sig skyldig till ett i hög grad tadelvärdt slarf, i det han, som vore ansvarig för posten, låtit frånstjäla sig väskan och sedan i brottslig afsigt undandolt densamma.
Efter enskild öfverläggning förklarade sig rätten ej behörig att handlägga det mot Jakobson väckta åtalet, som hörde under rådhusrätten, samt resolverade, att för sakens utredning det vore nödvändigt att samtlige målen handlades gemensamt. Mot hrr Lagergrens invändning, att de, som ej i laga tid erhållit stämning, ej ansågo sig behöfva ingå i svaromål, förklarade domstolen att, enär saken var af brottsmåls natur, de voro skyldiga att i målet svara.
Förhören togo dermed sin början, hvarvid följande berättelser afgåfvos:
Jakobson: Postens förande vore på entreprenad öfvertagen af J., som är ensam ansvarig för densamma. Brukade låta personer mot betalning åka med sig (länsman A. M. E. betviflade, att J. härtill hade någon rätt); utom Petterson och garfvaregesällen Lundberg (inkallad som vittne, läkarebetyg företeddes, att han för närvarande var intagen å kurhuset i Visby) åkte en person vid namn Magnus Johanson från Grötlingbo med ettstycke, hvilken dock lemnat skjutsen före väskans mottagande vid Gudings; P. ämnade sig till Hemse station för att derifrån begifva sig till Visby för inköp af dynamit samt Lundberg hade för afsigt att följa J. hem. Då postväskan öfverlemnades af Vahlberg, som bad J. vara rädd om den, enär den innehölle 800 kronor, yttrade P: »Är det så mycket, då stjäla vi dem». J. hade stält väskan i åkstolen mellan sig och L., men vid detta P:s yttrande hade han tagit väskan och nedstuckit den inom fotsacken i akt och mening att få den ned på vagnsbotten bredvid de öfriga väskorna samt sagt: »Nej, det skall du slippa». (Vid förhöret inför kronofogden uppgaf J. deremot, att han ej flyttat väskan från åkstolen). P. vore öfverlastad och &L. ej fullt nykter. Vid framkomsten till värdshuset vid Högby kastade sig P. ur vagnen och ramlade omkull på vägen, hvilket J. ej genast märkte. Sjelt hade J. förtärt endast en jungfru bränvin. Då de framkommit till postkontoret och kört in vagnen i ett öppet skjul, märkte J., att Enemanska väskan var försvunnen, J. gick genast in på postkontoret och anmälde det för postmästare L., som bad honom genast resa till Gnudings och underrätta om förhållandet, hvartill J. vägrat, emedan hästen ej vidare tålde vid att köras. J. sprang då framåt Högby för att söka få reda på P. men fann honom ej. Då J. om en stund jämte L. inkom på postkontoret, sade postmästaren sig skola resa till Eneman och tillsade oss att stanna på kontoret ; strax derefter ditkom äfven P. för att få sin nattsäck, som J. från vagnen inburit på kontoret, då J. yttrade, att det ej kunde vara någon annan än P. som stulit väskan, hvartill P. skrattande nekade. Postskrifvare Lagergren hade emellertid ditkommit och vägrade dem att aflägsna sig samt bad dem bekänna hvem som tagit väskan. Vid åtta-tiden på morgonen inkom länsman A. M. Eneman och fjerdingsman Vahlberg; den förstnämde gick mot J. och kallade honom posttjuf samt pålade honom och P. handbojor, i det P:s venstra och J:s högra hand insattes i samma boja; hr V. Eneman kom då ungefär samtidigt in. Först uppgaf J., att han haft handbojor på sig i tre timmar men sade sedan, att det endast varit 2 timmar. Angående den smärta J. erfor af fängslandet afgaf han olika uppgifter; han sade dels att »det kändes liksom ovanligt», dels att det efterlemnat »en liten ömhet» och »att det gjorde ondt». På J:s begäran aftogs bojan från hans hand en timme innan P. befriades från densamma, Nämde att Vahlberg med jernkedjan ledde dem fram på golfvet och bad dem skämmas och sade, att de stulit väskan ihop, då folk var inne på kontoret. Då P. ensam var i handbojan stod han och lekte med skrufven, som han lossade ett halft slag, hvarvid hr V. Eneman framgick till P. och skrufvade till bojan men deva kuapt så mycket som förut. Då V. inkom med väskan, blefvo de genast lössläpte.
Pettersons ombud: nämde, att P:s ord vid Gudings varit yttrade på skämt och att P. vid tillfället varit rusig; att P., sedan han hoppat ur åkdonet gått till stationen och derifrån begifvit sig till postkontoret för att hämta sin nattsäck, hvarvid han ej gått öfver gården, der postvagnen var. (Gjordes uppmärksam på att någon annan väg än den öfver gården ej finnes mellan stationen och postkontoret). Hr. V. Eneman inkom just då handbojan påskrufvades. P. var fängslad till något öfver kl. 12. Då han lossade på skrufven för att få lindring, tillskrufvades bojan af hr V. Eneman och det skulle ha varit hårdare än förut, hvarjämte hr V. E. kallat honom tjuf. P. blet genast fri, då väskan återfans.
Länsman A. M. Eneman: Postmästare L. ankom till honom något öfver kl. 7 på morgonen 4 November och anmälde, att väskan försvunnit och att postföraren sagt, att P. stulit den. Eneman jämte sin son och Vahlberg åkte då genast till Hemse, dit de anlände närmare kl. 8. Under resan öfverenskommo de att noga betrakta hvar sin sida af landsvägen, för att efterse om väskan möjligen kunde finnas liggande någonstädes efter vägen. Vidare öfverenskoms emellan fader och son, att fadren såsom mer erfaren skulle förrätta undersökningen och å sonens vägnar vidtaga de åigärder, hvartill saken kunde föranleda. Eneman erkände, att han vid sin ankomst till postkontoret varit uppbragt och frågat efter väskan, hvarvid haufkallat J. posttjuf. J.hänvisade då till P. och kallade honom tjutven samt sade sig vara vskyldig. J. och P. fortforo emellerud att beskylla kvarandra för stölden. Eneman hade då gjort J. uppmärksam på, att J. vore ansvarig för posten och emedan J. erkänt sig hafva mottagit våskan men ej nöjaktigt kunde redogöra för dess försvinnande, så förklarade han honom häktad. Vidare häktades äfven P., enär han enligt J:s angifvelse var tjufven samt emedan han drifvit omkring här på Gotland sedan 1877 utan att hafva varit eller ännu vore någonstädes mantals- eller kyrkoskrifven och emedan han vore känd såsom en vildsint slagskämpe (hade varit tillställare af ett vildsint slagsmål i Öja).
Dessutom voro både P. och J. vid tillfället berusade. Båda belades med handbojor. På åklagarens fråga om handbojor pålades för att tvinga till bekännelse svarade Eneman att detta ingalunda varit förhållandet utan att detta skett, emedan han ausåg det vara nödigt för att försäkra sig om deras personer. Saken föreföll desto misstänksammare som J. och. P. gjorde hemliga tecken till hvarandra. På grund af allt detta ansåg Eneman, att det varit hans rättighet att föra dem fängslade till k. m:ts befallningshafvande. Efter häktandet anmodade Eneman genast Vahlberg och kontorsskrifvare L. att företaga noggrann undersökning af postvagnen, hvilket ock skett, hvarjämte manskap uppbådades och undersökte vägen mellan Hemse oeh Gudings. J. hade ej haft handbojan på sig mer än högst 11 timme. J. erkände, att han sagt att, om Vahlberg ej omtalat, att det varit pengar i väskan, hade den aldrig kommit i fotsacken. Då väskan återfans, lössläptes, genast P. och J. P. haft handbojor på sig högst 23 timme.
Ingen af dem nämde, att bojorna orsakade dem smärta. På landsfiskalens fråga om P. vid tillfället varit våldsam och om handbojorna voro hårdt tillskrufvade svarade Eneman, att P. ej varit våldsam och att med lätthet ett finger kunde stickas emellan.
P:s ombud medgaf att P. lössläpptes före kl. 11.
T. f. länsman V. Eneman: Vistordade fadrens uppgifter samt nämde, att han inkört sin egen skjuts i samma skjul der postvagnen stått samt att han då undersökt vagnen utan att finna något. Fotsacken var då knäpt vid åkstolen men från bakre delen af den öppna vagnen kunde man se fram öfver hela vagnsbottnen, hvilket J. medgaf; öfver J:s häst rygg var då en rock kastad. Då V. Ebeman inkom på postkontoret, voro handbojorna redan pålagda, hvarvid han låtit bero. P.,som var berusad, visade sig mycket upprymd samt lekte med skrufven, som han vred fram och tillbaka, då V. Eneman gått fram till honom och bedt honom ej göra så samt tillskrufvat den dock ej hårdare än den förut varit tillskrufvad. Hvarken P. eller J. beklagade sig öfver någon smärta. På landsfiskalens fråga om bojornas tillskrufning svarade V. Eneman, att de hängde lösa på händerna.
Fjerdingsman Vahlberg: P., J. och L. voro mycket druckna, då V. öfverlemnade väskan och L. syntes sofva; då postvagnen aflägsnat sig några alnar från V., hörde han P:s förut anförda ord och blef då orolig. Han jämte hrr Eneman aukommo närmare kl. 8 på f. m. till postkontoret, der P. och J. beskylde hvarandra för stölden. Vid undersökningen af vagnen märktes ingen öppning i fotsacken. Högst 2 timmar hade J. varit fängslad; P. blef fri före kl. 11. Ingen af dem beklagade sig öfver någon smärta. Hade ej på något sätt förfördelat de häktade; endast bedt dem bekänna. Vitsordade för öfrigt länsmännens uppgifter.
Postmästare Lagergren: Ankom vid 6-tiden på morgonen till kontoret; J. körde sin vagn inpå gården i motsats till hvad han annars brukar (stannar annars utanför trappan) och uppgaf att väskan försvunnit och att P. stulit den. J. fick då tillsägelse att efterforska väskan, men inkom åter om en stund jämte P. och L., då J., ej fullt nykter, och P., mer drucken, beskylde hvarandra för stölden. L. sade, att han skulle resa med J. till Fardhem, hvilket emellertid ej blef af. Då Lagergren sjelf skulle afresa till Eneman, emedan J. vägrat att resa dit, bad han sin son att hålla dem qvar på kontoret, och förklarade de sig ej hafva något emot att stanna; vidtog för öfrigt inga som helst tvångsåtgärder. Då Lagergren (Enemännen hade nämligen före L. kommit till Hemse) inträdt på postkontoret, voro P. och J. redan fängslade; bojorna mycket lösa; ingen beklagade sig öfver smärta och ingen begärde blifva lössläpt. Ansåg för öfrigt ej som sin skyldighet att undersöka postförarens vagn.
Kontorskrifvare Lagergren: Hade vid häktningstillfället frågat P., om han återstält de verktyg, som ryktet förmälde, att P. tagit med sig från Sigdes i Burs; hade ej beskylt honom för någon stöld, men eftersett, att de ej fingo lemna kontoret före länsmannens ankomst. Undersökte jämte Vahlberg åkdonet. P. och J. beskylde hvarandra för stölden; P. var synbarligen öfverlastad. De voro högst oroliga innan länsmännens ankommit och ville begifva sig ut. Ingen af dem klagade ötver någon smärta.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 Maj 1881
N:r 38

Apoteket i Hemse

kommer under en månads tid under ordinarie apotekarens frånvaro att förestås af farmacie studiosus A. Olsson.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 6 Maj 1881
N:r 36

Provinsialläkaren

J. A. Vessman i Hemse har af medicinalstyrelsen anmälts hos k. m:t till erhållande af fullmakt å provinsialläkaretjensten i Lycksele distrikt af Vesternorrlands län.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 6 Maj 1881
N:r 36

Gotlands folkhögskola

slöt i lördags sitt femte läsår. Skolans lokal är fortfarande belägen i Aumunds i Roma.
Afslutningen inleddes med afsjungandet af en psalm, hvarvid en af eleverna utförde orgelackompagnemanget, hvaretter andre lärareu, doktor Björkman i raska drag samt i ett kraftfullt språk uppdrog en skildring af Karl den tionde Gustafs karaktär och af de under denne konungs regering mellan Sverige och utlandet rådande politiska förvecklingar. I nämda föredrag, som med synbart intresse följdes af eleverna och öfrige åhörare, påpekades särskildt, hvilka flitiga diplomatiska underhandlingar Karl Gustaf förde med de flesta europeiska makter samt den lifliga samverkan, som rådde mellan den store konungen och ständerna.
Etter föredragets slut utfördes qvartettsång af eleverna under anförande af doktor Björkman, hvarvid trenne sångstycken föredrogos på ett sätt, som hedrar både anföraren och de unga sångarne. Friskt och lifligt klingade »Hell dig, du höga Nord» och »Härliga land, frihetens stamort på jorden», och ådagalade de unge männen genom sin sång både begåfning och hängifvenhet för tonernas sköna konst.
Skolans föreståndare, doktor Sätervall gaf derpå en intressant och sakrik framställning af jordklotets utvecklingshistoria och den ordning, i hvilken de organiska varelserna framträdt på vår jord, hvilken framställning belystes genom särskilda af föreläsaren färglagda kartor samt genom afbildningar och naturföremål. Efter att hafva utfört en historik af de olika åsigter, som gjort sig gällande angående planetsystemet, nämde talaren, att man ännu ej vet med full visshet någonting om jordens uppkomst, hvaremot man angående uppkomsten af de organiska varelserna rörde sig på fastare mark; genom senare tidens forskningar hade utredts, att menniskoslägtets ålder vore betydligt högre än man förut ansett; menniskan, som först lefåe i ett rått naturtillstånd, lydde äfven utvecklingens och framåtskridandets eviga lag. Föredraget, som åhördes med den största uppmärksamhet, utmärkte sig för en stor rikedom af sakuppgifter och utfördes i en lättfattlig och populär form.
Major Kyllander förklarade derpå läsåret 1880—981 afslutadt samt framhöll till eleverna, som till skolstyrelsens glädje iakttagit ett i allo godt uppförande, den stora vigt och nytta, som genomgåendet af skolan kunde hafva för deras framtid.
Till skolans nitiske föreståndare och andre lärare framförde talaren styrelsens tacksamhet för det utmärkta sätt, hvarpå skolans angelägenheter handhafts.
Sedan v. pastor Åhsberg läst välsignelsen och en psalm afsjungits, hemförlofvades eleverna.
Liksom under det föregående läsåret hade eleverna upprättat planritningar öfver en del kyrkor, hvarigenom ätta dylika planritningar lagts till de sex förut i skolans arkiv befintliga ; dessa åtta äro: Buttle, Hörsne, Hejdeby, Sproge, Vallstena, Hemse, Bara och Bäl. Med ritning af kartor, bygnader, landtbruksredskap m. m. hade eleverna flitigt sysselsatts och vittnade dessa deras ritningar både om anlag och omsorg. De hade dessutom öfvats med upprättande af fyrktals-, rest-, debiterings- och uppbördslängder, kommunalstämmoprotokoll, protokoll vid val af riksdagsman, utgifts- och inkomstförslag, granskningsberättelser och allmänna kungörelser samt af inlagor till k. m:t och myndigheter.
Följande nio lärjungar hafva åtnjutit undervisning:
Axel Johanson, Näsungs i Dalhem.
August Andersson, Uppgårda i Vallstena.
Karl Petterson, Asarfve i Hemse,
Anders Nilsson, Sudergårda i Bäl.
Hugo Ahlqvist, Bjers i Lärbro.
Lars Matsson, Kruse i Sproge.
Johan Häglund, Hexarfve i Buttle.
Anton Hellgren, Hanes i Endre.
Hjalmar Lindby, Nybjers i Hörsne.

Af styrelsens medlemmar voro endast major Kyllander och fanjunkare Kahlström närvarande vid afslutningen.
Hemse kommun har på grund af framställning från skolans föreståndare erbjudit den mindre salen i kommunens skolhus hyresfritt såsom lokal åt folkhögskolan under nästa läsår samt under de fyra derpå följande åren mot 150 kronors årlig hyra med rätt för skolstyrelsen att när som helst uppsäga detta hyreskontrakt. Denna för folkhögskolans framtid ganska vigtiga fråga skall inom kort behandlas af skolstyrelsen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Maj 1881
N:r 35

Auktion på Högby i Hemse.

Enkefru Hilda Duase låter genom offentlig auktion, som tisåagen den 3:dje instundande Maj från kl. 10 f. m., förrättas på Högby i Hemse till den högstbjudande försälja: en mängd lösegendom bestående af: åtskilligt silfver, ett mekaniskt matbord, ett: bättre skrifbord, 11/2 dussin bättre stolar, 2:ne imperialsängar, 2:ne ljuskronor, samt en del tarfligare möbler; en mängd linne och goda sävgkläder samt filtar. Fiera fack fönstergardiner, en mängd glas och porslin hvaribland en bättre servis; diverse kokkärl af koppar med flere husgerådssaker. En i godt stånd varande droska, en större lastvagn, en trilla, en m ndre arbets vagn, en ressläde, ett par bättre selar och ett par kälkar; 3:ne vindmaskiner, en Holländsk spannmålsvåg, ett större parti spanmålssäckar m. m. Vid samma tillfälle försäljes innevarande års bötägt å ena större ängslägenbet lydande under Riogome hemman i Alfva. Af mig godkände inropare lemnas anstånd med betalningen till den 1:ste instundande Oktober.
Alfva och Gudings den 26:te April 1881.
efter anmodan,
A. M. ENEMAN.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 30 April 1881
N:r 34

Fastlandsposten,

som i onsdags icke hann fram till Hemse före aftontågets afgång, ankom hit med ordinarie tåget i torsdags morgse. Posten till fastlandet afsändes härifrån igår e. m. för att idag på morgonen lemnas ombord på Sofia vid Hoburg. Sofias medförda post är sannolikt icke att hitvänta förr än i morgon förmiddag.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 16 April 1881
N:r 30

Hafreauktion.

Onsdagen den 13 innevarande månad kl. 11 f. m. försäljes genom offentlig auktion vid värdshuset i Hemse i mindre utrop ett parti Hafre, passande till utsäde, och lemnas säkre och af mig godkände köpare anstånd med betalningen till den 1:sta nästkommande Oktober.
Alfva den 1 April 1881.
And. Magn. Eneman.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 April 1881
N:r 26