till
Herr Direktör Arendt de Jounge.
Slite den 13 sept. 1938.
Med anledning av det offentliga angrepp Ni riktat mot Veterinär H. Holmberg och den opposition, som till en liten del inneslutes i Fria Listan, kunna vi tyvärr ej underlåta bemöta Edert inlägg, även om vi icke önskat fördjupa söndringen.
Vi vilja då först framhålla att flera av Eder uttalade uppgifter och åsikter äro direkt felaktiga beroende på otfllräcklig information.
Vi vilja vidare framhålla, att vi aldrig hyst några delade åsikter om Högerlistans tvenne främsta namn. Detta har från vårt håll direkt uttalats till Eder, varför någon ”prickning” av dessa namn ej föreligger. Vi opponera oss emellertid mot det systemet, att en ständigt tillgänglig industrimajoritet utnyttjas för att genomföra alla dess önskemål utan hänsynstagande till de betydelsefulla väljareskaror, vilka kunna hysa andra åsikter. Vi anse det felaktigt, att samhället skall i sådan grad, som nu kan befaras, styras av en industrimajoritet och häremot ha vi opponerat oss. Det hade varit lyckligare om vår opposition, som alltid framförts i modest form, hade i någon mån beaktats. När så ej skett utan såväl denna som styrelsens majoritet desavouerats, kunde följden endast bliva en. Den bestämdhet, varmed majoritetens beslut fastklubbades och den nonchalans, varmed oppositionen behandlades, uteslöt vidare förhandlingar. I detta läge, när avsevärda väljareskaror öppet vägrade rösta på Högerns officiella lista, tog tanken på en parallellista fast form, enär vi ansågo det lyckligare att samla dessa röster på en annan borgerlig lista, än att låta dem gå till spillo. Vi ansågo m. a. o. att i stället för uppenbara mandatförluster å officiella listan borde minoritetens röster beredas tillfälle giva sin röst åt en annan lista, som tillfredsställde deras önskemål. Den Fria Listan samlar i sig icke blott tjänstemän utan lantbrukare, yrkesmän och anställda, vilka icke vilja rösta å en extrem storindustrilista, men vilka anse sig utgöra en så pass stor skara skattebetalande väljare att de böra ha fullkomligt samma rätt som Herrar de Jounge och Enström att gå fram med egen lista.
Vi bestrida Eder rätt att misstänkliggöra våra avsikter och beklaga Edra förlöpningar mot vårt första namn. Det är uppenbart att Edert inlägg är tillkommet i hastigt mod, vilket i någon mån kan förklara dess bitterhet, men det borde ej efter allt vårt tidigare samarbete behövt givas sådan form. Vi hålla till varje
pris på vår of örytterliga rätt att tänka
fritt och handla fritt. Storsinne karaktäriserar ej Eder artikel.
Vi ha till Eder m. fl. uttalat att vi icke önska strid. Edert inlägg förändrar icke denna vår ståndpunkt, men vi ha fått en ytterligare anledning visa våra väljare huru det är ställt med fria, laglydiga medborgares rätt att fritt uttala en åsikt. Edert och Herr Engströms samtidiga anfall vittnar om diktaturtendenser, som det är varje fri mans plikt att bryta.
Ni har uttalat att skolan finnes representerad å socialdemokraternas lista. Är detta anvisning till alla lärarkrafter att rösta — röttå De finnas dock, som aldrig underkasta sig hr Engströms partipiska. Hade det möjligen ej varit lämpligt att offra någon av Cementbolagets och Kraftverkets 7 namn?
Edert påstående ”att oppositionens tidigare kandidat offrats, sedan han misshandlats av sina egna goda vänner” är allt för dunkelt för att kunna begripas. Men det sätt varpå voteringstruppen dirigerades från högsätet var så klart och otvetydigt att styrelsens förslag måste falla. Som rakryggat, konsekvent handlande män ställde styrelsens majoritet sina platser till förfogande, enär vi ansågo att en kemiskt ren industristyrelse i nuvarande läge vore enda lösningen för att få styrelsen likriktad.
Vi hysa inga tankar på förkrossande jordskred för de s. k. officiella listorna, vilket deras ledare synas befara, men vi kräva samma rätt som ni att vid fritt val ge vår vilja tillkänna. Så kommer också att ske och utan att vilja önska bakslag för någon lista, uppmana vi alla fria och redliga män och kvinnor att vid valet
för allsidigare representation rösta med
FRIA LISTAN.
Den s. k. Oppositionen.
Red. av Gotlands Allehanda.
I anledning av en insändare i måndagens nummer av Eder tidning, signerad ”Fria listan”, anhåller jag om plats för följande:
Innan jag gör några kommentarer till själva innehållet i ”Fria listans” opus, vill jag säga: det hade varit mera renhårigt, om brevet varit undertecknat av författaren än som nu det något tvetydiga ”Fria listan”. Vem är vem?
Sluggerstilen påminner i mycket om en viss frändskap med salig veterinär Furugård, eller vad säges om det på ett ställe förekommande uttrycket: ”en sak som egentligen ej angår Eder”. Det är i varje fall inte något bildat språk.
Då jag övergår till bemötandet av innehållet, fäster jag mig först vid att man åberopar den av mig framförda synpunkten, att särpartier skulle kunna uppträda i valet och ställa till trassel, därest en uppgörelse träffats om kommunal samlings status quo. Författaren gör en förstucken fråga. Från högern. När man gör en sådan här omtalad uppgörelse, bli namnen på denna lista uppförda oberoende av partiställning. Om vi tänka oss, att listan gjorts upp i den ordning vederbörande vid valet erhållit, en placering som ju vore ganska xaturlig, då hade ett inval av endast en person från en spränglista drabbat arbetarepartiet, och en sådan utgång av valet hade i föreliggande situation inneburit, att vi fått 10 mandat mot förut 11, men att samtidigt högern ökat sin representation i fullmäktige med ett mandat. När jag bidragit till att förhindra detta ökade högerinflytande, då säger Ni att jag uppträder ”som främste förespråkare för högerns officiella lista”. Ni efterlyser logiken hos mig.
I en något fri fabulering åberopar Ni mitt uttalande, däri jag ”hoppas att särlista” ej skall samla flera röster än att högst någon blir vald”. Min formulering löd: ”Visserligen får man ju förutsätta att den presenterade listan ej kommer att samla så många röster, men ändock så många att någon på listan blir vald”. På nästa rad fortsätter Ni med påståendet, att jag uttalat förhoppning om, att just småpartiernas särlistor skulle få något mandat. Min formulering i Gotlands Folkblad löd: ”En synpunkt, som jag anförde, var att småpartier skulle få lättare att med sina särlistor erövra något mandat.”
Ni tycks ha mycket svårt för att läsa innantill, så jag vill uppmana Eder att ta någon lämplig kurs däri, innan Ni kommer in i kommunalfullmäktige. Ni förmenar Eder vidarg besitta lika gott omdöme som jag. Allmänheten får ursäkta mig, att jag av detta yttrande påminnes om en episod från ett diskussionsmöte i Visby för några år sedan. Det var en nazist, som i ett anförande sade, att han kunde skaffa läkarintyg på att han var lika klok som jag. Efter mötet kom en närvarande läkare fram till mig och sade: Det var en galen människa, sådant kan inte en läkare intyga. Det är nog så i det här fallet. Vem som har det bästa omdömet får väl avgöras från fall till fall. I det nu föreliggande fallet framhåller jag bestämt, att ledarna för den nya ”rörelsen” visat en oerhörd brist på omdöme. Eller vad skall man säga om folk i ansvarsställning, folk som satts som ledare och lärare för andra människor springer omkring som yra höns och samlar upp namn till en fullmäktigelista, utan att taga hänsyn till om vederbörande ens ha förstånd om vad saked gäller.
Jag vet med visshet att en del av de personer, som upptagas på listan, inte önska att stå där och som gjort försök att få bort sina namn. Att man engagerat ungdomar som inte ens äro valbara, tyder inte på något gott omdöme. Folk som på ett så kringvridet sätt citera andra människors uttalande som Ni gjort är skyldig till, kan inte få något högt betyg i omdöme. Att Ni också insinuerar att jag skulle ha hämtat mitt material från ledande högerhåll i Slite — eller vad menar Ni — tyder på att Ni har sämre karaktär än jag. Jag har inte hämtat något ma terial, eller ens talat med någon som NI åsyftar, i denna fråga. Ni talar om taktlöshet från min sida, men så taktlös har jag ändå inte varit att jag kommit med fega, förstuckna beskyllningar.
Jag säger ärligt ifrån, jag har inga sympatier för rebeller, vare sig de uppträda inom arbetarepartiet eller något annat parti. Ni hänsyftar till att jag skulle vara rädd för att det skulle kunna bliva överlöpare till den fria listan även från arbetarna. Det skall jag bestämt säga, att det befarar jag inte. Så dumma äro inte arbetarna, att de låta sig luras av den ”sill i kapprock” som den fria listan ändå bara är. De namn från småfolket som listan upptar, ha ingen som helst utsikt att bli placerade. Det är rena högermän och deras medlöpare, som ha någon utsikt att komma in i fullmäktige, ingen annan. Arbetarna som i sina organisationer lärt sig solidaritetens betydelse, komma icke att bliva några hjälptrupper till fronderande högermän.
Herman Engström.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 september 1938
N:r 212