Gotlands missionsförenings 76:te årsmöte

tog i dag sin början med gudstjänst kl. 11 i domkyrkan. Gudstjänsten inleddes med ps. 118, varefter Inre missionens sekr. i E. F; S. Johannes Karlsson från Stockholm höll predikan med avseende på den yttre missionen. Som text hade han valt Rom. 15: 9 o. f.
Kristus kom som uppfyllelsen av löftena. Kristus, hedningarnas hopp.
Den som ej lärt känna Kristus är utan Gud och utan hopp. Det är tungt att ej ha ett hopp för enigheten. — De söka hoppets tröst i sin avgudadyrkan. Men denna dyrkan binder dem i fruktan och ovisshet.
De finna där ej hoppets tröst. I Afrika fruktar man de avlidnas andar.
Vad hedningens gudsdyrkan icke kan ge hedningen, det kan Kristus ge honom. OCivilisationen vill giva dem Kristus. Kristus är lika mycket Guds gåva till hedningen som till iraeliten eller till oss. Kristi gärning för oss var också en gärning för dem. De ha samma behov som vi. Enighetsbarnet inom dem längtar efter fred.
Denna längtan är i många fall medveten. — Kristus är mäktig att förbyta hedningens suckan i lovsång. ”Jublen I hedningar med hans folk” heter det i texten.
Deras gudar ge ingen barmhärtighet, men Kristus ger barmhärtighet, syndernas förlåtelse. De slippa alla offer. Kristus är offret även för dem. Den som mött Kristus han förstår detta till fullo. Men det att Kristus är hedningarnas hopp måste förkunnas för dem. Detta medför för alla ett allvarligt och oerhört stort ansvar. — Då en missionär i Afrika berättade om Kristus för hedningar, som ej förr hört därom sade en gammal man med tårar i ögonen: ”Men varför har du ej kommit förr ?” E. F. S. har nästan från sin börJan känt ansvar för den yttre missionen. Den har också ”driven av nitälskan ”, beslutat upptaga ett nytt missionsfält i Tangangikaområdet. Må inte vi försumma att själva ha Kristus till vårt hopp. Utan detta blir det blott missionsromantik. Först när Kristus blivit vårt enda hopp blir missionen en verklighet för oss.
Vemodigt är det att ganska många giva gåvor till missionen utan, att själva ha upplevat frälsningen. Först när vi själva blivit frälsta blir missionsarbetet såsom Gud vill ha det.
Efter predikan sjöng kyrkosångare Bernander Dav. 72 psalm av Wennerberg.
Gudstjänsten, som räknade omkr. 200 deltagare, avslutades så med ps 241 varunder kollekt upptogs för E. F. S:s hednamission.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Juli 1938
N:r 155

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *