Den sista Gotlandsmyren

är föremål för en ledande artikel i Nya Dagligt Allehanda, där naturskyddsvännernas önskemål med skärpa framhållas.
Den inledes med en dyster skildring av de gotländska myrutdikningsföretagen i allmänhet: Det finns på Gotland en plats som alltjämt betecknas med namnet Mästermyr. Orten var fordom vida berömd för sitt utomordentligt rika djurliv, Gårdarna kring myren buro sig väl; dimman skänkte grödan den fuktighet, som den regnfattiga trakten väl behövde; fiske och jakt gåvo stora extrainkomster. Myren utdikades, och resultatet blev detta: bönderna ruinerades genom utdikningskostnaderna och fingo i några fall gå från hus och hem; åkrarna och ängarna buro sämre grödor, torkan vållade att rågen och klövern växte glesare, Myren själv förvandlades till ett sterilt lerfält, där man nu icke kan hitta andra spår av liv än några spår av kvickrot, hundloka och en och annan enslig styvmorsviol.
Det är icke något isolerat fall. Utan minsta överdrift kan man generellt konstatera, att utdikningarna på Gotland varit mycket kostsamma, att de försämrat den redan uppodlade jordens kvalitet och att den uppnådda effekten bestått däri, att ett stycke svensk mark som blommat av liv utbytts mot en död och ofruktbar jordskorpa.
Något överdriven är nog denna skildring, det måste vi gotlänningar betyga.
Den sista Gotlands-myren heter Lina myr. Runt omkring den stå timotej och vete sällsynt täta, som knappast annorstädes på Gotland. För naturvännerna är myren ett paradis, säger tidningen vidare i en vacker och entusiastisk skildring.

Men detta är sentimentala synpunkter, och genom att appellera till dem räddar man icke Lina myr. Lyckligtvis kan man också vädja till egennyttan. Det är bevisbart, att utdikning av Lina myr icke är ett ekonomiskt lönande företag, Nu ligger det så till, att Vattendomstolen förklarat, att den icke har rätt att taga hänsyn till de betänkligheter, man från lokal och allmänt naturskyddshåll framfört mot utdikning av Lina-myren, Resonemanget är riktigt ur formell synpunkt. Inga naturskyddsföreningar ha juridisk rätt att appellera; Vattendomstolen tvår sina händer.
Men kan man kanske begära av Vattendomstolen, att den tar hänsyn till det ekonomiskt utförbara. Det är faktiskt, att utdikning av Lina myr är ett nationalekonomiskt meningslöst företag. Att vad som är vackert och sällsynt, att vad som är skönt och enastående, att vad som är dyrbart och oersättligt, att det måste förstöras, det hör kanske till kulturens offerväsen; men att det skall offras med ekonomisk förlust, det är galenskap.

Gotlands Allehanda
Måndagen 24 Januari 1938
N:r 18

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *