En intressant översikt över Visby stads tillblivelse.
Vid Svenska museimannaföreningens årsmöte på Stadshotellets festvåning i söndags höll, som förut nämts, fil. dr Sune Ambrosiani ett intressant föredrag, i vilket han upptog ett av de många gamla problemen till förnyad behandling, nämligen frågan om Visby stadsplan, dess uppkomst och utveckling.
I inledningen erinrade dr Ambrosiani bl. a. om ett sedan gammalt bekant faktum, nämligen att kvarteren i städerna från den äldre medeltiden städse äro oregelbundna, o. att gatorna gå i bukter mellan dessa osymmetriska kvarter. I de yngre medeltidsstäderna liksom i yngre delar av de äldre har en ordnande hand gjort sig gällande: gatorna ta gjorts raka och kvarteren rektangulära. Går man igenom en samling stadsplaner från medeltiden, ser man, hur undantagslöst detta ägt rum, sade tal. Som tomterna äro de mest orubbligt konservativa i en stad, ha dessa vanligen ej förändrats förrän möjligen fram i slutet av 1800-talet. Som ett nära till hands liggande prov nämde tal. staden mellan broarna i Stockholm.
Efter att ha gjort en summarisk orientering i förhållandena i kolonisationsstaden Lilbeck övergick tal. till utvecklinghn Visby. Enär Lübeck anlades på 1150-talet, år Visby som anläggning bort-omkring ett hundratal år äldre än Lübeck. Man måste då fråga sig, hur mycken likhet det då kan finnas mellan förhållandena på 1,000-talet och på 1,100-talet 1 Någon ändring kan naturligtvis ha inträffat, men så snabbt gick det dock ej då för tiden som det går nutilldags. Stora analogier finnas det därför säkert mellan Visbys första tider och Lübecks.
Stadens ursprung var en tysk handelskoloni.
Båda städerna anlades i kolonisationsområdet av ett grosshandelsintresse. Mercatores imperli romani behövde en replipunkt för sin handel inom Östersjöområdet och förvärvade som sådan Visby i en öde del av Gotland. Platsen hade dock den viktiga fördelen att äga en användbar hamn. Om uppgörelsen beträffande upplåtelsen mellan köpmannakorporationen och Gotlands landsting veta vi intet, men en sådan måste ha ägt rum. Liksom i Lübeck måste det i Visby snabbt ha blivit en koloni, som övervintrade, och dessutom inflyttade vid sidan av dem, som för sin utkomst voro direkt intresserade av grosshandeln, även hantverkare och arbetare av olikg slag. För så vitt dessa voro
tyskar, bildade de an korporation Feutonici in Gotlandiam manentes, vilka även om de från början varit skråmässigt organiserade med tiden växte ut till att juridiskt sett bliva en stad.
Gotlänningarna, som från landsbygden flyttat in till Visby, stodo tydligen rätt länge under landsrätt, men även dessa bildade senast på 1200-talet juridiskt sett en stad inom Visby-området.
I analogi med bruket i dåtida städer måste dessa städer haft torg och borgerskapet jämte andra kyrkor framför allt haft sin huvudkyrka. Som Visby emellertid ej hade och aldrig kunde få ett uppland med vilket varuutbyte kunde äga rum i samma utsträckning som i en stor och rik bygd centralt belägen stapelstad, kan det vara möjligt, att de båda städerna inom Visby, den tyska och den svenska, låtit sig åtnöja med ett gemensamt torg för minut- och lanthandeln.
Då som nämt tomtuppdelningen är det mest konservativa i en stad, söka vi då de gamla torgen törst och främst på sådana ställen, som fortfarande tjänstgöra som torg. För närvarande är det i Visby endast två sådana. Det ena år salutorget vid S:t Karin. Härdrives fortfarande en livlig kommers. Här har man desslikes grävt upp grunderna till en torghall, som liknar de stora torghallarna i Hansans storstäder, ehuru den härvarande varit betydligt mindre.
Nära intill detta torg ligger även en kyrka, men denna har under hela den yngre medeltiden disponerats av en klosterorden. Kyrkans äldre delar äro visserligen äldre än den orden, vilken fått övertaga densamma, men nog förefaller det underligt, om borgerskapet i Visby skulle ha avstått från sin torgkyrka, om denna varit detta, se t. ex. huru Maria-kyrkan i Lübeck och Storkyrkan i Stockholm vidgats och förnyats av dessa städers borgerskap. Förklaringen till förfarandet i Visby kan kanske sökas däruti, att ”torget” för detaljhandeln aldrig i denna stad nått den betydelse, att borgerskapet något livligare intresserade sig för detta.
Donners plats — en gång salutorg?
Den andra öppna platsen, som kunde tänkas som torg, var nuvarande Donners plats, då utdragen längs sjömuren till lilla Strandporten, en öppen plata, som ännu finnes på Johan Meyers karta över Visby av år 1646. Strax innanför denna har man också funnit grunderna till en offentlig byggnad, som i Hansastäderna plågar ligga på eller vid torget, i Visby kallad Kalvslcirmshuset, där den svenske konungens ståthållare (advocatus) under en period av den sena medeltiden residerade. Om de till hamnen anlända varorna skulle föras i land och inom stadsmuren, låge det ju nära till hands, att det fanns ett torg för handel med dessa så nära hamnen som möjligt. Vi behöva ej gå längre bort än till Visby gamla dotterstad Riga för att finna ett analogt fall: die Dünamarkt. Nere vid Düna (hamnen) drives nämligen strax inom den nu borttagna stadsmuren fortfarande på ett mycket stort område dagligen en intensiv handel med alla slags varor under former, som knappast kunna ha ändrat sig sedan stadens grundläggning. Det må dock här betonas, att detta torg var och är ett torg för detaljhandeln.
När man i Visby hade kvar detaljhandelstorget uppe i staden kan dock med Visby undergång, d. v. s. stadens upphörande att vara stapelplats för den stora transitohandeln, detta torg innanför sjömuren mot hamnen med dess handel ej vidare ha behövts, utan lagts ned. Vid detta torg har det ej heller någonsin funnits någon torgkyrka. Den köpmanskorporation, som varit bärare av handeln här, hade ju sedan gammalt sin kyrka på annat håll i staden, Mariakyrkan. Den enda kyrka som sålunda överlevde reformationens införande i Visby, hade grundlagts av den köpmannakorporation, som skapat staden.
Stora torget den ”gotländska” stadens centrum.
Att jag i detta sammanhang ej nämt Södertorg, sade tal, beror på, att Södertorg tillhört den del av staden, som i och med Visborgs slotts uppförande undergått avsevärda förändringar. Huru staden i denna del tidigare sett ut, lönar sig knappast att spekulera över.
Intill 1200-talets slut synes ej landsherren — vare sig man vill betrakta konungen i Sverige eller Gotlands landsting som denna — ha haft någon sin högsta representant (advocatus) i Visby. Den advocatus, som omtalas i de äldsta urkunderna, har synbarligen utnämts första gången av Sachaens hertig på 1100-talet. Hans efterträdare har i urkunderna konstaterats åtminstone långt in på 1300-talet. För den svenska staden inom Visby tillsätter den svenske konungen i slutet av 1200-talet en sin ståthållare (advocatus).
Då Gotlands folkmängd ej varit så särdeles stor, har den katolska kyrkan ej i Visby upprättat något stift. Kyrkans högste ledare på ön blev under sådana omständigheter prosten i Visby, som lydde under biskopen i Linköping. Utom några vanliga sockenkyrkor hade man i Visby även flera kyrkor, som tillhörde främmande nationer. Bland sockenkyrkorna var S:t Hans sannolikt den förnämsta. Kanske har den en gång varit huvudkyrkan inom den tyska staden, inhan denna en gång på 1300-talet slogs ihop med den svenska. Därför talar i viss mån att man vid de senare årens gravundersökningar i den med S:t Hans sammanbyggda S:t Per ej på gravstenarna därstädes påträffat några personer med gutniska namn. Om detta kan anses giva en anvisning, skulle sålunda den tyska staden varit belägen öster och sydost om hamnen. Det gotländska staden, hantverkarstaden, småborgarstaden, har då legat norr ut med det nuvarande salutorget som sitt centrum.
Sockenfrågan inom det medeltida Visby torde emellertid ej anses vara tillfyllest utredd, utan förtjänar sin specialundersökning.
Den äldre inre vallen är endast en myt?
Att stadsplanen är beroende av stadens befästningar kan naturligtvis ej här med tystnad förbigås. Antikvarien Otto Janse har i det av honom efter doktor Emil Eckhoffs bortgång avslutade och utgivna monumentalverket över ”Visby Stadsmur” upptagit som en realitet den en gång av professor Ragnar Josephson i hans ungdom postulerade, jämväl av andra författare accepterade ”vallen”, som skulle ha omslutit vissa centrala delar av Visby nedom Klinten. Från Kruttornet skulle den ha sträckt sig österut strax norr om Drotten till salutorget. Från detta skulle ”vallen” ha legat nedanför Klinten fram till Hästgatan och sedan följt denna till Donners-plats. Mot stranden skulle det ej ha funnits någon befästning. Enligt denna teori skulle således Sankt Pers kyrka, som enligt Gutasagan varit den första, som uppfördes 1 Visby, ha legat utanför ”vallen”. Likaledes skulle ”vallen” legat omedelbart under Klinten, så att en eventuell fiende, som utan hinder kunnat taga sig fram till Klintens kant, haft hela det med ”vallen” omgivna området 1 fågelperspektiv nedanför sina fötter, och så långt det gått med den tidens vapen beskjuta detsamma. Det synes mig som om man inte behövde äga någon större kunskap i strategi för att ej ha någon tilltro till existensen av befästningar i gropar. Några spår efter denna ”vall” har man ej heller lyckats påträffa.
Eftersom Visby enligt framförd teori ej som samhälle funnits till under förhistorisk tid, kan man ej heller där vänta sig någon befästning av vikingatidstyp. Om samhället därstädes skapats genom ett grosshandelsintresse av köpmän från kristna länder, bör grundläggningen av detta ej gärna ha ägt rum, förrän någon kortare tid före den tidpunkt, då där på platsen anlades handelskorporationens och de äldsta sockenkyrkorna. Det blir således medeltidsarkeologernas grävningar, som komma att besvara frågan, hur långt tillbaka på 1000-talet, man bör förlägga uppkomsten av ett Visby.
Stadsplanen på 1100-talet.
Huru vitt och brett stadsplanen på 1100-talet sträckt sig, framgår därav, att 1 nuvarande stadsmuren inbyggts ett icke obetydligt antal stenhus, vilka således funnits på platsen, när muren kommit till. Murens läge betingades således i viss utsträckning av det dåvarande tomtområdets omfattning. östra muren har dessutom enligt min mening förlagts som den gjort på ett visst avstånd från Klintens rand för att fullständigt hindra en eventuell fiende att nå fram till denna, ty om så skett hade ett ytterligare försvar av staden ej vidare varit genomförbart.
Om det tidigare funnits enklare befästningar, jordvall med palissader eller liknande, på den nuvarande murens plats kan ej numera konstateras. Vad den äldre delen av den nuvarande landmurens ålder beträffar, finnes en så stor likhet mellan denna med kalksten uppförda mur och den äldsta delen av den med tegel byggda delen av muren å ömse sidor av Burgtor i Lübeck, att någon större skillnad i ålder dem emellan är otänkbar. Den äldsta sandmuren, av vilken vi ha ett stycke under konserveringen renderat skelett i närheten av Norderport, torde därför vara uppförd under 1200-talets första årtionden. Det är på grund av i denna uppfattning av landmurens datering, som jag ansett mig kunna, såsom jag gjort, uttala mig om utsträckningen av tomtområdet på 1100-talet i Visby.
Området mellan Strand- och Mellangatorna — karaktäristisk sen medeltida kvartersindelning.
Skärskåda vi ännu en gång Visby stadsplan och erinra oss vad som ovan meddelats om de medeltida stadsplanernas kronologi, möter oss det märkliga förhållandet, att 1 söder ett mindre parti och i norr ett större parti av staden har oregelbundna kvarter och krokiga gator. Däremot har området öster om hamnen kring Sankt Hans — Mellan- och Strandgatorna — den för medeltidens senare århundraden karaktäristiska rektangulära kvartersindelningen mellan raka gränder. Inom sistnämda område befinna sig även Visby monumentalaste medeltidshus med sina höga gavlar mot Strandgatan, med sina många magasinsvåningar för storköpmännens varulager.
Hur kan nu detta låta sig förena med den ovan anförda kronologien för de medeltida stadsplanerna?
En naturlig förklaring till detta synes mig vara, att området närmast hamnens bryggor varit den första del av Visbyområdet, som tillvaratagits av de främmande köpmännen, mercatores impern romani. Till en början byggdes här anspråkslösa magasin, möjligen av trä eller kanske var här ett öppet område mellan den tyska och den gutniska menigheten. Norr och söder om detta område för upplagen uppväxte kvarteren med bostäderna åt vinterliggarna och åt alla dem, som slogo sig ned på platsen. Dessa osymmetriska kvarter mellan krokiga gator finnas ännu kvar. Nere i hamnområdet däremot krävdes med tiden större utrymmen för varulagren och tidsenliga bostäder åt storköpmännen. Hela den gamla bebyggelsen här reva därför bort för att lämna plats åt för tiden moderna bostadshus med magasinsvåningar av form och utseende, som utvecklingen i Tyskland och de förändrade behoven gjorde anspråk på. Den nya stadsplanen hade danats i Hansans storstäder på kontinenten. Visby följde med och staden reglerades efter de nya synpunkterna. De mest framgångsrika köpmännen förvärvade de bäst belägna tomterna i kvarteren närmast hamnen för att uppföra byggnader efter en ny smak för att tillfredsställa utrymmesbehoven för en blomstrande storhandel.
Dessa nybyggnader uppfördes stora och rymliga med den inhemska kalkstenen sem material. Sedan den tiden har ingen ny expansionstid infallit för staden förrän i våra dagar, så några mer omfattande rivningar av de då uppförda stenhusen ha icke kommit i fråga. Har under de mellanliggande århundradena något gjorts åt de gamla husen, har detta i huvudsak gått ut på att minska underhållskostnaderna.
Från tiden omkr. år 1300 har Sålunda inga ingrepp gjorts i Visby stadsplan, förrän en ny expansionstid inträffade i slutet av 1800-talet. Några avsevärda omregleringar av tomterna innanför muren ha dock knappast ägt rum, men desto mer har skett utanför densamma. Man har tyvärr icke på alla sidor av staden insett till fullo, vad man riskerar i fråga om Visby stads värde som historisk attraktion genom att behandla stadens omgivningar, som om de lågo utanför ett samhälle utan historia.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 2 Juni 1937
Nr 124