Den 23 december 1862.
Stadsfullmäktigeinstitutionen i vårt land har som förut nämnts vid det här laget nått den respektabla åldern av 75 år. För vår stads del infaller den verkliga jubileumsdagen just i dag, ty den 23 december 1862 förrättades det första stadsfullmäktigevalet här. På allmän rådstuga hade tidigare bestämts, att valet skulle ske av stadens invånare samfällt, att fullmäktiges antal skulle utgöra 27 och att valet skulle ske med slutna sedlar. I ”Gotlands Tidning” uppmanas väljarna särskilt att noga se till, att antalet namn på varje sedel blir 27 och att förnamnens rätta initialer utsättas. Någon agitation för olika kandidater kan icke upptäckas i gotlandspressen, så man får väl anta, att den kommunala partibildningen inte kommit i gång till detta första val.
Väljarkåren 67 man stark.
Hela 67 väjare begagna sin rätt att utse fullmäktige, och det antalet tyckte visst valförrättarna var överväldigande, ty resultatet av valet hann icke offentliggöras samma dag, utan den vetgiriga allmänheten fick lugna sig ett dygn, tills man fått tid att summera r österna. Erkännas bör emellertid att de 27 namnen på varje sedel kanske gjort sammanräkningen en hel del krångligare än i våra dagar. Det ringa antalet röstande förklaras också i någon mån av den tämligen olämpliga dagen vilket också påpekas i ett följande nummer av Gotlands Tidning. Tack vare den hundragraderade röstskalan blevo röstetalen dock relativt imponerande. Sammanlagt erhöllo 127 personer röster, och följande personer utgorde den första uppsättningen av Visby stads tyranner: Handl. C. J. Kolmodin, som fick 1,783 röster, handl. R. W. Molér 1,670, konsul R. Cramér 1,642, adjunkt E. A. Weström 1,640, fabrikör C. F. Åkerman 1,633, tullförvaltare W. Fåhraeus 1,533, bagare R. Lindblom 1,480, handl. C. J. Wickman 1,429, lektor C. J. Bergman 1,409, konsul L. Arweson 1,311, kakelugnsmakare C. j. Berg 1,309, rektor Carl Cramér 1,308, kapten A. L. Wedin 1,295, skräddare J. M. Sandström 1,287, handl. L. Jacobsson 1,282, kapten C. Holmberg 1,262, handl. I. T. Lundin 1,203, fabrikör J. B. Reijhman 1,279, seminarieföreståndare L. J. Ringbom 1,155, auditör S. Engström 1,143, handl. J. Lindgren 1,077, repslagare I. C. Kryssell 1,071, överstelöjtnant G. Meukow 965, garvare C. M. Stenström 952, handl. C. A. Engbom 856, intendent P. A. Säve 840 och snickaremästare G. M. Wiberg 840. Trots att någon gemensam lista inte uppsatts hade de valda erhållit nästan alla avgivna röster, påpekas i ”Gotlands Tidning”, som under dylika omständigheter inte kan annat än lyckönska kommunen till utgången av valet, oaktat man trott sig finna en och annan ”återhållande kraft”. Tidningen tror sig dock kunna påstå, att alla de valda onekligen böra anses vara livligt intresserade för kommunens framåtgående och utveckling i tidsenlig riktning och för ett raskt tillgodogörande av de förmåner naturen givit vår gamla stad. ”Arbetsklassen” inte företrädd. Opposition mot valets utgång har dock tydligen inte saknats även om de tycks ha kommit till synes mera vid samtal man och man emellan. Arbetarna hade nämligen inte fått en enda representant, vilket av många ansågs vara en brist. Något arbetarparti i nutida mening fanns ju emellertid icke, och den hundragradiga skalan gjorde väl, att de små inkomsttagarna hade svårt att göra sig gällande. Den tidigare citerade tidningen skriver i denna sak bl. a.: ”Såsom synes har ingen av arbetsklassen denna gång blivit invald, och då vi hört åtskilliga anmärkningar göras däröver, så anse vi oss böra yttra några ord härom. Om en stadsfullmäktig tillhör den ena eller andra samhällsklassen, är, enligt vår åsikt i och för sig alldeles likgiltigt, såframt han i övrigt är i besittning av därtill nödiga egenskaper, och man skulle göra ganska orätt om man föreställer sig, att någon samhällsklass därigenom tillbakasättas, att den icke får någon representant bland stadsfullmäktige. Det är icke alltid händelsen, att man är en lycklig sakförare i egen sak. Utan att därför vilja inlåta oss i något gillande eller ogillande av ovannämnda förhållande vore det likväl betänkligt om de röstande skulle blint inlåta sig på en given princip i detta hänseende och därigenom förbise sin obestridliga plikt, att vid valet ge uttryck åt sin egen självständiga övertygelse om vederbörandes lämplighet eller olämplighet och varigenom även måhända följderna kunde bliva ganska beklagliga och annorlunda än man från början åsyftat. Självständighet, rättrådighet, ett genom världserfarenhet eller studier utbildat gott förstånd, frihet från fordomar och en öppen blick för samhällets behov och önskningar – allt egenskaper, som icke utan olägenheter kunna hos någon stadsfullmäktig saknas – finnas icke rätt ofta i någon högre grad förenade hos en och samma person. Det bör därför synas så mycket mera vådligt att lämna sin röst åt någon alldeles okänd, som det stora antalet avgivna röster lätt kan föranleda, att en eller annan kandidat blir utesluten därigenom, att någon betydelselös personlighet erhållit röster av dem, som till slut haft något rum att fylla på listan. Må därför sådana val vara fria från sådana gammaldags klassprinciper, som f. ö. vår tid på allt sätt lyckligtvis söker till att nu som bäst utjämna”. Hur har det gått med denna fromma önskan? Det ser nästan ut som om ”de gammaldags klassprinciperna” skulle ha haft en viss benägenhet att kvarleva trots ovanstående varning. Om det varit till nytta eller skada, få vi väl döma om någon gång i framtiden. Arbetet kommer igång. Valet var alltså avstökat, och stadsfullmäktige kunde börja sin verksamhet till fromma för stadens utveckling. Den första åtgärden var val av presidium, och man utsåg därvid till ordförande konsul R. Cramér och till vice ordförande lektor C. J. Bergman. Av referat från de första sammanträdena får man f. ö. ingen riktig bild av vad som förekom. Fullmäktige hade tydligen inte riktigt kommit i gång med arbetet, och den tidens tidningar ägnade ingen uppmärksamhet åt diskussioner o. d. Man nöjde sig med ett uppräknande av eventuella motioner, vilka till en början åtminstone äro av föga intresse för vår tid. En avsägelse av ledamotskapet i fullmäktige är dock att anteckna. Det var rektor C. Cramér, som inte ville vara med bland stadens fäder, och på allmän rådstuga i slutet av januari 1863 utsågs till hans efterträdare handl. L. Stenberg, som erhöll 343 röster och därmed blev den 27 av fullmäktiges ledamöter. Vid ett sammanträde i februari beslöt man vidare, att sammanträdena skulle hållas den andra tisdagen i varje månad kl. 4 e. m. Så hade man alltså kommit riktigt i gång med arbetet, och det har som sagt nu pågått i sjuttiofem år säkert till stort gagn för vårt samhälle och dess utveckling. Presspolemik om valen. Det kanske skulle vara lämpligt att som avslutning på denna mycket korta och ofullständiga krönika över Visby stadsfullmäktiges första framträdande, citera vad Gotlands Tidnings krönikör ”Boliwar” har att komma med i en polemik med Gotlands Läns nyaste Tidning i fråga om frånvaron av ”medlemmar av arbetsklassen” i fullmäktige. Det tycks vara den enda punkt, på vilken då båda dåvarande gotlandstidningarna hade olika åsikt i fråga om valet. Tyvärr ha vi endast haft tillgång till G. T. och referatet blir följaktligen litet ensidigt. Det ger dock en bild av hur man tänkte i denna fråga för trekvarts sekel sedan. Boliwar skriver: ”Förunderligt nog hava våra bägge tidningar visat sig vara av olika åsikt i en omständighet vid själva valet av fullmäktige, nämligen att icke någon av arbetsklassen blivit vald. På sitt sätt ha de båda rätt. G. L:s n. T kan hava rätt däruti, att en arbetare kan begripa ”de vanligaste allmänna saker lika bra som en annan” och sålunda borde få deltaga i överläggningar om offentliga angelägenheter, men att den skedda uteslutningen var ett ”stort förbiseende” kan jag icke medgiva; ännu mindre kan jag inse, varför våra arbetare just med så mycket mera skäl böra sitta i stadsnämnden, om man antager, att de dels ej vilja försätta sin tid och arbetsförtjänst och dels ganska litet förstå sig på eller bry sig om offentliga angelägenheter. Däremot är jag alldeles böjd för att giva G. T. rätt däruti, att just nu hade det varit högst olämpligt att borttaga en eller annan plats i nämnden för att besättas med viljelösa, liknöjda och oanvändbara personer. Det är visserligen mycket bra, att vad sådana personer icke förstå ”kunna de väl lära sig under en förståndig ledning”, men vår kommun har alltför länge varit tillbakasatt genom brist på kommunalanda och verksamhet för ett tidsenligt framåtgående för att man nu vid tillsättandet av den nya styrelsen även skulle experimentera med uppfostrande av kommunalmän bland arbetarna. De 27 ”herrarna”, som blivit valda, behöver fulleligen var och en sin förmåga för att lyckligt och väl lösa de många för staden viktiga angelägenheter, som nu kunna föreligga till avgörande varjämte de säkerligen icke komma att orättvist behandla arbetarnas angelägenheter; förutomdess har jag aldrig hört omtalas något rop om ”herrevilja och herreförtryck” förrän jag läste samma i G. L. n. T. Vid nästa ombyte av fullmäktige skall jag för min del gårna vara med om att invälja arbetare, ifall någon befinnes lämplig därtill.”
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 23 december 1937
N:r 298