ägde torsdagen den 25 nov. rum i gravkapellet i Höör, då stoftet av änkefru Elin Burrau, född Arweson, vigdes till den sista vilan.
Jordfästningen förrättades av kontraktsprosten teol. dr. A. Anderberg, en personlig vän till familjen Burrau från den tid han verkade som pastor i Höör för nära tjugu år sedan. I kapellet hade infunnit sig så många sörjande och deltagande släktingar och vänner, som där kunde rymmas. Ett 50-tal kransar och lika många blomsterbuketter hade sänts till båren, vittnande om huru omtyckt den bortgångna varit i det samhälle, där hon genom sitt giftermål för ett halvt sekel sedan blivit satt att verka.
Efter den högtidliga akten fördes kistan till familjegraven på Höörs kyrkogård, där den bortgångnas make sedan tre år tillbaka vilar. Vid graven läste dr Anderberg några psalmverser och lyste frid över hennes ljusa och vackra minne. En ledamot av styrelsen för Höörs andelsmejeri nedlade på kistan en ståtlig krans med band i lilafärg och tackade för 42-årigt plikttroget arbete.
Hypoteksombudsman Torsten Burrau framförde därefter sitt eget, syskonens och barnbarnens tack för alla bevis på vänskap och kärleksfullt deltagande som givits hans mor såväl under hennes sjukdom som nu till slut vid hennes sista färd till gravens ro och frid.
Den bortgångna var dotter till konsul Lars Arweson i Visby och född härstädes år 1865 samt således vid sin död 72 år gammal. Hon gifte sig år 1888 med kronlänsmannen C. L. Burrau i Höör. Tillsammans med sin make samlade hon omkring sig många vänner och deras hem ”Elvkullen” var det centrala i familje- och sällskapslivet under 1890- och 1900-talens Höör. ”Motgångarna kunde – åtminstone icke synligt – bryta Ditt glada humör och ej heller förminska Din omtanke och vänlighet mot andra, skriver en minnestecknare i tidningen ”Skåningen”: Din sprittande glättighet smittade alla, och där Du var, där var det aldrig tråkigt. En förvärvad vän glömde Du aldrig, så ej heller Din födelsebygd och den gotländska dialekt Du medförde därifrån, fastän Du med åren växte Dig samman med Höör och blev en av våra främsta.”
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 2 December 1937
N:r 280