Dödsfall. Anna

Härmed tillkännagives att vår älskade dotter och syster Anna dog i dag i en kort men svår sjukdom i sitt elfte levnadsår; djupt sörjd och saknad av oss, farmor, släkt och många vänner.
Oppegårda i Vallstena d. 9 dec.1928.
Anna o. Adolf Andersson.
Eva.
Herran gav och Herran tog,
välsignat vare Herrans namn.

Dödsannons

Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 december 1928
N:r 290

Dödsfall. Hans Petter Weström

Tillkännagives att Hemmansägaren Hans Petter Weström, avled efter ett kort men svårt lidande å Visby Lasarett onsdagen den 6 dec., i sitt 72:a levnadsår; sörjd och saknad av oss, släkt och vänner, varder härmed tillkännagivet.
Slumra i Wallstena den 7 dec. 1928.
Agda. Henry.
Margit f. Weström och Gunnar Larsson.
Gudmund.
Sv. Ps. 492, 1 och 8 v.

Dödsannons

Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 December 1928
N:r 288

Kungörelse.

Nytt sammanträde rörande syneförrättning för torrläggning av s. k. Mästermyr, belägen inom. Gothem, Vallstena och Boge socknar av Gotlands norra härad och län kommer att hållas i Gothem sockens kommunalrum lördagen den 15 instuudanlde december klockan 2 e. m., då vederbörande sakägare hava att tillstäv deskomma.
Av förrätningen torde beröras samtliga, inom och kring Mästermyr belägna marker tillhörande hemmannen Västerbjers, Svalings, Fjärdinge, Kopungs, Hintzer, Kyrkebinge, Magnuse och Tommungs i Gothem socken, Alvena och Norrgårda i Vallstena socken samt Tjelder i Boge socken.
Vänersborg den 20 november 1928.
Å tjänstens vägsnar:
Claes-Henric Wallér.
Statens lantbruksingenjör.

Gotlands Allehanda
Fredagen 23 november 1928
Nr 276

Från landsbygden. Vallstena.

VALLSTENA, 17 nov.
Vallstena hembygdsförening. om under året bildats för att tillvarataga Vallstena så talrika kulturskatter, hade i torsdags sammanträde, varvid d:r Bengt Bergman från Stockholm höll ett intressant föredrag om våra förfäders bostader. D:r B. påpekade bland annat att ödeläggelser av de gotländska kämpgravarna torde ha skett i samband med den i gutasagan omtalade utvandringen och att just dessa ödelagda hus mycket väl kunde vara de utvandrades brända gårdar, vilken förklaring förefaller mycket sannolik.
Efter det att en del föreningsangelägenheter avhandlats sjöng hr N. Arvidssn en del gamla gotlandssånger.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 november 1928
Nr 272

Studenternas fredskampanj!.

Pastor Palmgren, Stockholm, talar i Fredstrågan å möten på följande patser inom Gotlands län:
Till den 14 nov. 1928, Vallstena den 15, Vesterhejde den 16, Boge dan 17, Gothem den 18, Dalhem den 19, Roma den 20, Väte den 21, Ala den 22, Katthammarsvik den 23, Guldrupe den 24, Buttle den 25, Etelhem den 26, Garda den 27, Ljugarn den 28, Lau den 29, Burs den 30, Hemse den 1 dec., Linde den 2, Rone den 3, Lojsta den 4, Stånga den 5, Grötlingbo den 6, Öja den 7, Vamlingbo den 8, Fidenäs den 9, Näs den 10, Havdhem den 11, Silte den 12, Eksta den 13, Fardhem den 14, Klintehamn den 15, Sanda den 16, Eskelhem den 17, Tofta den 18, Lummelunda den 19, Stenkyrka den 20, Hangvar den 21, Kappelshamn den 22, kl. 8 varje afton.
Såvidt ej av lokala förhållanden annat bestämmes. Efter föredraget visas en uppseendeväckande bildserie (ljusbilder) dels från världskriget, samt »krigets nya skepnad».
Entré 35 öre.
Sv. Freds- & Skiljedomsföreningen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 14 November 1928
Nr 268

Riksantikvariens årsberättelse för 1927

föreligger i den just utkomma Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens årsbok för 1928. Redogörelser lämnas för fornminnesvården å olika områden, för vården och undersökningarna av fornlämningar, samlingar etc. Fornminnesinventeringen har fortsatt bl. a. å Gotland, där hr T. Carlson och E. Åström inventerat sammanlagt 3,667 fasta fornlämningar. I följande socknar ha följande antal fasta fornlämningar inventerats genom nämda personer, nämligen: Boge 60, Bro 565, Bäl 309, Gothem 407, Hejnum 230, Hörsne med Bara 320, Källunge 93, Lummelunda 286, Martebo 16, Vallstena 505, Västkinde 876, därav dock endast Bro och Västkinde äro slutinventerade. Ett stort antal fornlämningar ha på förekommen anledning besiktigats och utlåtande över desamma avgivits. Likaså ha en del yttranden och anvisningar rörande kyrkorna på Gotland, kyrkogårdar och kyrkoinventarier etc. lämnats.
Ifråga ,om tillväxten under år 1927 av statens historiska museum och myntkabinettet lämnas uppgift på följande föremål från Gotland:
Gravfynd från järnåldersgrav, undersökt av dr J. Nihlén; fibula av brons med silverbeläggning ett 60-tal bronsföremål, fem järnbeslag etc., allt från Roes i Rone; järnspjutspetsar, järnkniv med bronsknapp på fästet, funna i grustag i Lau backar; lerurna, armungar av silver, bronsölja och bronsbeslag från Tänglings i Etelhem; bronsvikt, funnen i en trädgård vid Bottarve i Fröjel, bronsspänne av ostbalisk form från Kyrkoby i Etelhem; bärnstenspärla ooh fingerring av snodd bronstråd från Dacker i Bro; stenåldersfynd från flera platser, bl. a. från Gotland, gåva av statsgeologen dr H. Munthe; yxor och yxfragment av grönsten, spjutspets av gul flinta, järnvikt, överdragen med brons, allt från Nygårds i Vallstena; djurhuvudformat bronsspänn från Smide i Väte: järnbetsel från Ansarve i Tofta; armbygel av silver från Strands i Öja; bronsbeslag till två dryckeshorn, bronsfibula m. m. från Roes i Rone: lerkärl fragment från stenåldern, funna i St. Yxne träsk på 1 meters djup, gåva av förvaltare Herming på, Skäggs gård i Vestkinde; guldbrakteat från Gerete i Fardhem; gravfynd från förgtörd brandgrav vid Myrungs i Linde; guldbrakteat från Timans i Roma; gravfynd från Tule i Ganthem; ett tjugutal glasflusspärlor, brons- och järnfragment från Kylver i Stånga; bronsring från Amlings i Linde: bronsspänne från Stenstu i Fardhem; bronsspänne från Stenstu i Fardhem; bronsspänne från Tungelbos i Levide; ringspänne av brons från Myrungs i Linde; bronsspännen från Stora Hästnäs; spirallagd guldring från Tuna i Väte; silverbeslag från vikingatiden från Botes i Rone; armbygel av brons från Kumla i Ganthem; dosformigt bronsspänne från Suderbys i Bro; djurhuvudformat bronsspänne från Västerbjärs i Gothem; silvermynt från Boge socken; stigbygel av järn från Nygårds i Dalhem; trävirke från bulverket i Tingstäde träsk; bronsnål från Stenstu i Fardhem; flintyxa och grönstensyxa från Viea i Västkinde; järnringar från Stenstugu i Bro; gravfynd från Dikarebacke, Utalskog i Alskog; mosaikpärla från Bogs i Stånga; ringspänne av brons och bronsring från Stenstu i Fardhem; bronsspänne, funnet väster om Gunnfjauns japell i Ardre; järnsvärd från järnåldern från Smissarve i Rone; gravfynd från järnåldersgrav vid Roes i Rone; fingerring av guldtrådar från Bryer i Tingstäde; skafthålsyxa av grönsten från Smiss i Stenkyrka; trindyxa och skifferyxa från Bryer i Tingstäde.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 8 November 1928
N:r 263

Väghinder.

På grund av omläggning av en bro vid Säggeby gård i Källunge är vägen mellan vägskälet vid Säggeby och Källunge kyrka avlyst från trafik från och med den 8 till och med den 21 november. Vägfarande kunna under sagda tid i stället taga vägen antingen över Burs gård i Källunge eller över Allekvia gård i Vallstena. För lättare fordon kommer dock en provisorisk bro att anordnas förbi arbetsplatsen från och med den 11 dennes.

Gotlands Allehanda
Fredagen 2 November 1928
Nr 258

Lärarevalet överklagas.

Folkskollärare Konstantin Krantz i Vallstena har hos domkapitlet anfört besvär över skolrådets i Visby förslag till återbesättande av läraretjänsten vid folkskolan i Hästnäs och det därå grundade valet, vid vilket ex. folkskolläraren Simon Carlson i Gothem valdes till lärare därstädes. Klaganden anser, att Carlson icke bort uppföras på förslag, medan klaganden bort tillerkännas andra förslagsrummet.

Gotlands Allehanda
Lördagen 4 Augusti 1928
N:r 181

Gotlands första bebyggelse.

Eskelhemsområdets gamla kultarcentrum.
Sedan Gotlands stenålder sist blev föremål för vetenskaplig behandling i prof. Nils Lithbergs doktorsavhandling, har det tillkommit ett avsevärt material från denne period, inte minst stenåldersboplatser. Med utgångspunkt från de fynd, som då voro gjorda, framhöll prof. Lithberg, att öns s,örsta och äldsta bebyggelseområden lago dels vid Gothemsåns utlopp i Östersjön, det s. k. Vallstenaområdet, dels kring Martebo myr. Först under sista delen av stenåldern fick det s. k. Eskelhemsområdet (Eskelhem, Tofta och Vestergarn) en kraftigare bebyggelse.
Det var ju i någon mån ägnat att förvåna, att de äldsta spåren av människans uppträdande på Gotland påträffades i de östligast liggande socknarna, under det att de mot det svenska fastlandet vettande delarna av ön voro jämförelsevis fattiga på fynd från den gotländska stenålderns äldsta del.
Nya lösfynd och upptäckter av nya boplatser ha i väsentlig grad ändant vår uppfattning av den tidigare bebyggelsen. Inom Tofta socken, tillhörande Eskelhemsområdet, ha gjorts massor av äldre stenåldersfynd under de sista åren. På lantbrukaren Gahnbergs egendom Kroks ha upplockats över 200 stenyxor till övervägande del grovt huggna s. k. Lihultyxor och tunna, delvis slipade av den s. k. Limhamnstypen jämte en del senare trindyxor och andra. På angränsande åkrar ha under senaste åren gjorts lika många fynd. Huggen flints finns det också gott om på samma plats.
Vi ha här tydligen att göra med en tidig boplats, som med all säkerhet i sig inneslutit en synnerligen produktiv yxfabrik, om man får använda det uttrycket. På annat sätt kan man inte förklara den ofantliga yxrikedomen på detta jämförelsevis lilla område — på sin höjd ett par tunnland i omfång — och därpå tyder också det stora antal ämnen och ofullbcrdade yxor, som finnes i hr Gahnbergs intressanta privatsamling från denna boplats.
Det har troligen varit en strandboplats vid det sakta sjunkande Litorinahavet, som gick in en svag bukt mot platsen. Förra sommaren avvägdes fyndstallet av prof. Munthe. Lägsta delen befanns ligga 16,7 m. över havets nivå och högsta delen omkr. 18 m. L. G. (Eitorinagränsen), d. v. s. havets största utbredning innan den sista landhöjningen började, ligger i denna trakt omkr. 20,5 m. över havet. Boplatens lägsta del skulle alltså ligga omkr. 77 % av L. G., om man avräknar m., som säkerligen skilde boplatsens underkant från stranden, får att man ej vid stormar och högvattenstånd skulle komma i alltför nåra kontakt med de oroliga elementen.
Denna procentberäkning brukar man använda för att jämföra olika boplatsers läge i förhållande till L. G. Ju högre procenttalet är, ju närmare ligger den L. G. — 100 % betecknar alltså, att den ligger uppe på eller i samma höjd som den gamla strandvallen.
När det gäller strandboplatsser år det lätt att inse, att ju mera boplatsen avIägsnar sig från L. G. mot det nuvarande havet, desto yngre är den.
Den primitiva fiskekulturen följde det sjunkande havet. Det år på det ’sättet man genom noggrann höjdbestämning av en boplats från stenåldern på ett ungefär kan ange dess ålder. — Först under stenålderns sista skede, den s. k. hällkisttiden, när nya stora kulturimpulser från södra Skandinavien för upp bl. a. åkerbruket till de fiskande och jagande gutarna, sker en allmän förflyttning av bopålarna från kusterna och de fiskrika sjöarna in mot de bördiga slätterna, där plogen och harven för första gången sättes i jorden.
En annan boplats, som upptäckts sedan prof. Lithberg skrev sin avhandling, är den vid Nasume Kusar, obetydligt äldre än den vid Kroks. Även det är en yxboplats, som med all sannolikhet legat invid det öppna havet.
Dessa två boplatser jämte de talrika lösfynd, som gjorts i dessa trakter av tidiga yxor, är nog för att ändra den ti digare uppfattningen av de första bebyggelseområdenaa. Utan tvivel ha vi häri Tofta ett av de äldsta och livskraftigaste bo-platscentra på ön. Kanske ha vi i Kroks-boplatsen att se en yxtillverkningsplats, som försåg alla kringlig nde samhällen med vapen och verktyg.
Bosättningen i denna uråldriga bygd ev Gotland kan man sedan följa fram genom tiderna. Nästa stadium finna vi representerat i den likaledes nyupptäckta boplatsen vid Alfvena gård i Eskelhem, belägen omkr. 4 km. SO om Kroksboplatsen. Den ligger omkr. 11 m. över havet, alltså omkr. 50 % av L G., om man gör vederbörligt avdrag för högvattenstånd. Redan dess läge antyder alltså, att den Ar betydligt yngre. Inventariet talar samma språk. I detta se vi med önskvärd tydlighet kulturens stora framsteg. Vapen och yxor äro inte längre övervägande i antal Man har lärt sig att fånga vattnets läckerheter, och man her gjort en ny betydelsefull upptäckt, nämligen den att forma leran till kärl och urnor — en upptäckt som troligen kommit från andra sidan havet, fan SV.
Åt SV pekar också den långs, grunda vik, som en gång i tiden gick in mot boplatsen från Vestergarn, över Paviken och de marker NO om denna, som ännu i dag utgöras av mer eller mindre uppodlade myrmarker.
Utgrävningen av boplatsen var intressant. Under en av de stora stenarna påträffades en gammal eldstad, svärtade stenar i ring, över vilka den stora stenen sköt ut som ett skyddande tak. Här hade tydligen det lilla samhällets stora kök legat. Det är inte omöjligt; ett hyddan legat just hår. Jag här nämligen på flera boplatser gjort den iakttagelsen, att det är vid de stora stenarna, man gör de flesta fynden av lerskärvor, ben, eldstäder m. m.
Runt omkring denna gamla härd gjordes en rad upplysande fynd. Till väster om stenarna låg ett svart lager, sam innehöll måltidsrester, mest fisk- och djurbett Till höger påträffades de första lerskärvorna av tjockt gods och oornerade. De voro svärtade ay eld och hade tydligen utgjort batten till ett kokkärl. Bredvid dessa fragment hittades en del klumpar av rå, oformad lera, fin sand och kvartskorn — just de ingredienser, som en stenålderns krukomakare behövde för sitt hantverk. Det är intet tvivel om, att vi här ha haft boplatsens krukverkstad. Och att den haft en stor tillverkning, det visar de talrika fynd av vackert ornerade lerskärvor, som hittades över hela boplatsen ned mot den !.mla stranden.
Benen, som hittades på boplatsen, ha undersökts av vår numera bortgångne store osteolog Ludvig Hodell — det var förresten det sista arbete han utförde, innan han för alltid lade sitt huvud till vila. Av fiskarterna voro torsk och gäddan talrikast representerade, och av däggdjuren grönlandssål och vildsvin.
Boplatsen tillhör den s. k. gånggriftstiden och kan dateras till omkr. 2,500 f. Kr.
Blir endast upphittade ben och lerskärvor tillvaratagna vid plöjningen kommer nog Eskelhemsområdet att kunna uppvisa ännu flera intresserade boplatser från denna period av vår stenålder.
Även stenålderns slut finnes representerad inom detta mäktiga bebyggelseområde. Men man her nu frångått strandbosättningen. Skafthålsyxorna, som markera stenålderns slutperiod, finna vi längre in i landet En slags åkerbruksboplats finna vi just vid Kroks, omkr. 400 m. öster om den förut omtalade äldre boplatsen. Här har också bebyggelsen fortsatt genom tiderna. Bronsåldern är representerad av en rad vackra fynd och järnåldern genom mäktiga begravningsplatser och talrika hustomtningar och vägar från denna tid.
I nästa artikel kommer ett par gamla bebyggelseområden på södra Gotland att behandlas.
John Nihlén.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 Maj 1923
N:r 118

Rättegångs- o. polissaker

Norra häradsrätten.
(Vårtingets femte sammanträde. Ordf. ord. domhavanden.)
I vattenavledningstvisten
mellan C. P. Jakobsson, Bjers, och sex andra delägare i ett vattenavledningsföretag inom Guldrupe socken resolverade rätten, att felaktig besvärshänvisning givits av lantbruksingenjören, då målet bör behandlas icke av häradsrätten utan av vattendomstol, dit målet av rätten förvisades. Målet förklarades vara i laga tid anhängiggjort. Svarandenas inställelse av rätten skall ersättas med sammanlagt 290 kr., som skall gäldas av företaget i sin helhet, men förskjutas av käranden.

Förskingring av jordbruksredskap
har slaktaren Henrik Myrdahl i Vänge gjort sig skyldig till. Han hade nämligen på avbetalningskontrakt med hyresrätt inköpt kultivator från firman Kullberg & C:o i Katrineholm, men avhänt sig redskapet ifråga, sedan han avbetalat endast 60 kr. på det överenskomna priset 350 kr. Säljaren har nu angivit saken till åtal och allm. åklagaren yrkade ansvar för förskingring samt såsom ombud för målsägaren ersättningsskyldighet.
Svar. erkände utan vidare förseelsen, och åklagaren upplyste, att förmildrande omständigheter förelågo i målet, ???denstund kultivatorn ifråga under svar:s frånvaro från hemmet frånhänts honom av en fordringsägare. Svar. har dock senare förklarat sig nöjd med dennas handlingssätt och icke velat bråka om saken.
Utslag meddelas mästa sammanträde.

En hingstteckning med efterspel.
Bäls gilles hingstförening hade instämt en lantbrukare i Vallstena med yrkande om att denna måtte förklaras skyldig att vid tvång av utmätning utgiva 100 kr. på en andel, som han tecknat i föreningen.
Svar. medgav, att han skrivit sitt namn på teckningslistan till medlemskap vid föreningens bildande i jan. månad i år. Redan påföljande dag hade han emellertid ångrat sig, och för initiativtagaren till teckningen återkallat sitt namn i vittnens närvaro. Ett vittne intygade detta och ävenså, att föreningsambudet då förklarat att det hela vore en försöksteckning och icke lagligen bindande. Under den till länsstyrelsen ingivna stiftelsehandlingen hade svar:s namn sedan icke heller föreningen instämt honom för utbekommande av den del av medlemsavgiften, som skulle kontant erläggas. Svar. uppgav, att han hade många kamrater, som på samma sätt icke fullföljt sin anteckning till medlemskap och att han därför endast av föreningen utvalts till försöksobjekt för utrönande av huruvida avgift under sådana förhållanden kan indrivas. Målet uppsköts på svar:s begäran.

Den skjutna hunden.
I målet mellan K. Nordahl, Austers i Hangvar, och B. Nelson, Ihre, om ersättningskrav för Nordahls av Nelson skjutna hund hördes denna gång tvänne vittnen från kärandesidan. Dessa skulle höras om hundens värde. Som bekant har käranden yrkat ett skadestånd av 500 kr. Ett av vittnena hade försålt hunden till Nordahl för en summa av 50 Kr., men ansåg att hunden vid denna tid varit värd 125 á 150 kr. Hunden hade varit fri från olater, och då vittnet jagat å marker, där får gingo å bete, hade hunden icke brytt sig om dessa. Ett annat vittne kände också hunden från denna tid uppskatter dess värde till 300 kr.
Gentemot vitnesmålen anfördes, att om hunden betingat ett pris av 50 kr., då han vore fri från alla olater, så hade hans värde sjunkit i hög grad sedan han kommit i Nordahls ägo. Kär. ade icke övat tillsyn över hunden, utan låtit denne taga sig ovanorna att riva får samt ströva hur som helst i skogen, vilket blivit tillfullo klarlagt genom ett föregående mål, där käranden bötfällts härför. Under sådana förhållanden vore hunden värdelös. Även med hänsyn till de sjunkande konjunkturerna måste hundens värde hava sjunkit.
Från kärandesidan påpekades, att hundens värde blivit höjt genom prisbelöningen vid utställningen, vilket svar. bestred. Svar. begärde uppskov till sjätte sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Maj 1923
N:r 106