Härmed kungöres

att nedannäninda trafikföretagare till Länsstyrelsen inkommit med ansökningar

  1. Knut Mattsson i Hablingbo om tillstånd till beställningstrafik för personbefordran med stationsort vid Domerarve i Hablingbo socken med en personbil för befordran av personer till ett antal av högst fyra (VI: 1a/62-46);
  2. Sune Jacobsson i Stenkumla om tillstånd till beställningstrafik för personbefordran med en vid Gardrungs i Stenkumla socken stationerad personbil (VI: la/64-46;
  3. Gunnar Dahlgren i Fårösund om tillstånd till beställningstrafik för personbefordran med en i Fårösnnd statiomerad personbil (VI: 1a/75-46;
  4. Oskar Johansson i Dalhem — vilken innehar tillstånd att med stationsort vid Busarve i Dalhem socken för en lastbil bedriva beställningstrafik för godsbefordran — insätta ytterligare en lastbil med största last om 3,700 kg. (VI: lb/72-45) ;
  5. Erik Vanier i Vall om tillstånd att i beställningstrafik för godsbefordran med stationsort vid Rolex i Vall socken använda lastbilen I. 1065 för befordran av gods till en vikt ökad från 3,370 kg. till 3,790 kg. (VI: lb/87-46) ;
  6. Gotlands järnvägsaktiebolag i Visby om tillstånd att i beställningstrafik för godsbefordran med stationsort i Lärbro använda lastbilen I 3160 för befordran av gods till en vikt ökad från 3,140 kg. till 3,740 kg. (VI: 1b/96-46);
  7. Klintehamn-Roma järnvägsaktiebolag i Klintehamn om tillstånd att i beställningstrafik för godsbefordran med stationsort vid Hemmungs i Hablingbo socken använda lastbilen I 82 för befordran av gods till en vikt ökad från 2,160 kg. till 4,080 kg. (VI: 1b/100-46;
  8. Allan Lundgren i Hogrän om tillstånd att bedriva beställningstrafik för godsbefordran med stationsort vid Djupbrunns i Hogrän socken och att i denna trafik använda en lastbil med största last om 3,110 kg. (VI: 1b/101-46;
  9. Hans Samuelsson i Bro om tillstånd att i beställningstrafik för godsbefordran med stationsort vid Suderbys i Bro socken insätta en lastbil med största last om 4,050 kg. i stället för en lastbil med största last om 3,400 kg. (VI: lb/104 46);
  10. Henning Källagren i Martebo om till stånd att i beställningstrafik för godsbefordran med stationsort vid Martebo utgård använda lastbilen I. 1074 för befordran av gods till en vikt ökad från 3,500 kg. till 3,900 kg. (VI: lb/106-46);
  11. Gustav Nilsson i Bro om tillstånd att bedriva beställningstrafik för godsbefordran med stationsort vid Tuer i Bro socken och att i denna trafik insätta en lastbil med största. last om 3,560 kg. (VI: 1b/108-46);
  12. Eric Nilsson i Follingbo om tillstånd att i beställningstrafik för god befordran med stationsort vid Nygårds i Follingbo socken insätta en lastbil med största last om 3,720 kg. i stället för en lastbil med största last om 2,970 kg. (VI: lb/109-46);
  13. Alrik Jakobsson i Slite om tillstånd att i beställningstrafik för godsbefordran med stationsort vid Othemars, Slite köping, insätta en lastbil med största last om 3,580 kg. i stället för en lastbil med största last om 2,720 äg. (VI: lb/110–46) ;
  14. Gunnar Hallin i Lokrume om tillstånd att i beställningstrafik för godsbefordran med stationsort vid Ahnor i Lokrume socken använda lastbilen I. 1318 för befordran av gods till en vikt ökad från 4,635 kg. till 5,750 kg. (VI: lb/111-46) ;
  15. Torsten Gustafsson i Burs om tillstånd att bedriva beställningstrafik för godsbefordran med stationsort vid Bandelunda i Burs socken och att i denna trafik insätta en lastbil med största last om 2,370 kg. (VI: lb/112-46);
  16. Aktiebolaget Visby Motorcentral i Visby om tillstånd att bedriva beställningstrafik för godsbefordran med stationsord i Visby stad och att i denna trafik insätta en bärgningsbil med största last om 2,200 kg. (VI: lb/116-46) ;
  17. Lennart Pettersson i Atlingbo om tillstånd att bedriva beställningstrafik för godsbefordran med stationsort vid Lilla Björke i Atlingbo socken och att i denna trafik insätta en lastbil med största last om 3,170 kg. (VI: lb/117-46) ;
  18. Erik Johansson i Ala om tillstånd att i beställningstrafik för godsbefordran med stationsort vid Orleifs i Ala socken insätta en lastbil med största last om 3,570 kg. i stället för en lastbil med största last om 3,480 kg. (VI: lb/120-46) ;
  19. Häggs bilstation, A. & J. Hägg i Klintehamn om tillstånd att i beställningstrafik för godsbefordran med stationsort i Klintehamn insätta en lastbil med största last om 4,550 kg. i stället för en lastbil med största last om 3,730 kg. (VI: lb/128-46);
  20. Einar Tuvesson i Visby om tillstånd att i beställningstrafik för godsbefordran med stationsort i Visby stad insätta en motorcykel med största last cm 300 kg. i stället för en motorcykel med största last om 200 kg. (VI: 11)1136);
    Ansökningshandlingarna hållas härstädes tillgängliga för den, som därav önskar taga del, intill den 20 december 1946; och äga trafikföretag som kunna beröras av den ifrågasatta trafiken, så ock andra, som ärendet kan angå, att före angivna dag till Länsstyrelsen inkomma med skriftliga yttranden över ansökningarna.
    LÄNSSTYRELSEN

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 12 December 1946
N:r 289

Från våra gotländska bygder. Vall.

VALL.
Logen Snöklockan i Vall hade på söndagen inbjudit ungdomar från Vall och Hogrän att bilda en ungdomsloge. Då denna inbjudan hade hörsammats av tillräckligt många, kunde också en sådan bildas och instiftas av distriktsungdomsledaren John Owe, Visby,
I ungdomslogen, som erhöll namnet Snödroppen, ingick 14 medlemmar. Till ungdomsledare utsågs hr Josef Malmström, Hogrän, och till biträdande ledare fru Ingeborg Hallgren, fru Maud Pettersson, och fräken Sonja Nordin, Vall.
Ett tiotal medlemmar från ungdomslogen Julrosen i Stenkumla medverkade med ett trevligt program omfattande tal av lärarinnan Anna Lundgren, som gav några glimtar från sitt 25-åriga ledarskap som ungdomsledare och barnen medverkade med sång, uppläsning och en teaterpjäs.
Folkskollärare John Örve, Visby, höll därefter ett anförande om ungdomslogernas arbetsuppgifter och deras insatser i Godtemplarordens Folkuppbåd. Nästa möte hålles söndagen den 15 december.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 3 December 1946
N:r 281

Idrott och sport

Skolidrottstävlingarna på Gutavallen.
Skolbarn från hela Gotland i tävlan.

Det har varit livligt värre på Gutavallen i dag, där folkskolebarnen från hela Gotland varit samlade till tävlingar. Dessa togo sin början kl. 11 i förmiddags och pågingo sedan framåt 2-tiden. Solen har inte varit så nådig, utan den hade gömt sig bakom en mulen ridå och en envis vind gjorde sitt till för att göra det ganska svalt, åtminstone för dem som stodo stilla och tittade på prestationerna, men de tävlande själva i sin sportiga habitus höllo dock säkert värmen.
Åtminstone gjorde 60-meterslöparna det, ty det var en oerhörd speed, som det heter på idrottsspråket, då de avverkade sträckan. Löpningen torde ur åskådarsynpunkt också vara det mest publikknipande numret, vilket bl. a. framgick av de kraftiga hejarop, med vilka publiken! i huvudsak skolkamrater till de tävlande, uppmuntrade sina favoriter. Barn från 16 skolor på ön voro i tävlan, och sammanlagt kunde man räkna ett antal av c:a 175 gossar och flickor, som voro i aktion.
Sedan löpningarna pågått en stund satte man i gång med längdhopp och kast med liten boll, och i längdhoppsgroparna utvecklades inte mindre energi likstim vid kast med liten boll. När vi gjorde en liten titt ut till Vallen var det en baddare till 11-åring vid namn i Per Sture Persson, som just avverkade löpning 60 m. på den ypperliga tiden av 8,8 sek., och frågan är väl om inte den tiden står sig i 11-åringarnas klass. I fjol noterade den bäste 11-åringen 9,1 sek. Som bekant bedömes nu resultaten efter poäng, och uträknandet av resultaten i de olika grenarna blir dären ganska vidlyftig procedur, och först under loppet av nästa vecka torde de definitiva resultaten föreligga klara.
Bollkastningen försvårades av motvinden, varför de som förstodo att kasta bollen högt mot vinden kommo betydligt längre än dem, som kastade lågt.
Som överledare fungerade folkskollärare Örve, och lärare och lärarinnor utgjorde funktionärsstaben. Det gällde att taga tid vid löpningen och mäta längdhoppen och kasten, men man syntes gå till verket med glatt humör och varmt intresse för uppgiften. Då någon gosse eller flicka gjorde en särskilt god prestation möttes vederbörande av ett gillande ögonkast från sin lärare. Och att de unga idrottarna tyckte det var roligt värre att så här få idka friluftsliv i sportens tecken och mäta krafterna med varandra behöver väl knappast understrykas.
I nästa vecka som sagt torde vi kunna emotse resultaten av dagens tävlingar.

DM-orienteringen om söndag.
De senaste 10 årens gotländska mästare.
Med anledning av morgondagens orientering kan det ha sitt intresse, att erinra om de tio föregående årens distriktsmästare.

1933 Seniorer: Robert Ahrling, AIK.
1934 Seniorer: Gustaf Karlsson, VIF.
1935 Seniorer: Rick. Broman, Gute.
1936 Seniorer: Gösta Löfkvist, AIK.
1937 Seniorer: D:o
1938 Seniorer: Robert Ahrling, AIK.
1939 Seniorer: Gösta Löfkvist, AIK.
1940 Seniorer: Gösta Löfkvist, VIF.
1941 Seniorer: Gösta Löfkvist, VIF.
1942 Seniorer: Robert Ahrling, AIK.
1941 Juniorer: Ede Magnusson, AIK.
1944 Juniorer: Sven Anderson,. AIK.
1941 Damer: Greta Ödfjäll, AIK.
1942 Damer: Thua Persson, VIF.

Flicka som pärkkarl.
Vall skola tog en fjärde inteckning i Gotlands Allehandas vandringspris.
Kretstävlingar om Gotlands Allehandas vandringspris i bakpärk ägde på torsdagen rum i Prästängen i Vall mellan Atlingbo, Vall och Träkumla skolor. Efter lottning fick Atlingbo och Träkumla först ställa upp, och detta resulterade i, att Atlingbo segrade med 40-40 och 40-10. Därefter spelade Atlingbo och Vall, varvid Vall segrade med 40-20, 40-0. Därmed erhöll Vall en fjärde inteckning i det uppsatta .vandringspriset.
I inslagning segrade Atlingbo, under det Vall hemförde segern i väddring. I samtliga lag deltogo även flickor, som skötte sig utmärkt under spelets gång. Särskilt må framhållas, att Träkumlalaget hade en flicka som pärkkarl. Hon torde alltså vara den första kvinnliga pärkkarlen över huvudtaget, som förekommit vid tävlingar i pärk, och hon förtjänar en särskild eloge för sitt spel.
Efter tävlingarna i pärk höllos skolidrottstävlingar i grenarna löpning 60 m., kast med liten boll, längdhopp och stafett 5×60 m. Det var mera att betrakta som träningstävlingar, och resultaten voro synnerligen jämna.
Tävlingarna, som gynnades av ett härligt brittsommarväder, följdes med stoft intresse av lärarna och de andra eleverna från samtliga skolor. Ledare var folkskollärare G. Riggert.

Hardmos femte världsrekord.
”Mikael” 40 m. efter i mål.

Vid Arbogakamraternas tävlingar på fredagskvällen slog Verner Hardmo sitt femte världsrekord i år. Hans tid på två engelska mil blev nämligen 13,05,2, och därmed ströks hans i Malmö satta världsrekord på 13,09,8. Som motståndare hade Hardmo John Mikaelsson, Västerås, oCh mötet mellan dem blev en seg kamp. Tävlingen gick i strålkastarljus och Hardmo ledde loppet från början till slut. Under de sista varven hjälptes han och Mikaelsson fram till rekordet av publikens våldsamma hejningar. Mikaelsson måste emellertid släppa och var 40 meter efter i mål.

Turistmärkesprov.
Visby Cykelklubb anordnar i morgon turistmärkesprov för allmänheten. Starten blir från Södra järnvägsstationen kl. 10. Samtidigt blir det även prov för både kvinnliga och manliga cykelmärket. Banorna- och tiderna för de olika märkena äro: Turistmärket: banans längd två mil, tid för damer 55 min., för herrar 50 min. Kvinn-liga cykelmärket: banans längd 2 mil, tid brons 50 min. samt silver och guld resp. 45 och 40 min. Manliga cykelmärket: banans längd 5 mil, tid brons 1 tim. 45 min., silver och guld resp. 1 tim. 33 min. och 1 tim. 25 min.
Då det blir ett bland de sista tillfällena i år att få åka på något av dessa märken är det alltså bäst att passa på i morgon. Ingen är för gammal att spänsta i väg två mil, yngre än 15 år får man däremot inte vara.
I IOGT:s kretstävlingar i Dalhem i söndags deltogo bl. a. sju varplag. Placeringen blev: .1) Henning Perssons lag, Dalhem, 2) Arne Möllerströms lag, Roma, 3) Ivar Hallgrens lag, Vall, tröstpris Folke Bomans lag, Roma.
I övriga tävlingsgrenar blevo de bästa resultaten:

100 m.: 1) Bertil Möllerström, Roma, 2) Helge Pettersson, Vall, 3) K. E. Liljegren, Vall.

Höjd: 1) K. E. Liljegren, Vall, 1,54, 2) Helge Pettersson, Vall, 1,48, 3) Henning Persson, Dalhem, 1,43.

Längd: 1) Helge Pettersson, Vall, 5,66, 2) Bertil Möllerström, Roma, 5,35, 3) Flodman, Vall, 5,30.

Stångstörtning: 1) Arne Möllerström, Roma, 8,83, 2) Helge Pettersson, Vall, 7,90, 3) Flodman, Vall, 7,64.

Logen i Vall fick högsta poängtalet, 56, medan Roma nådde 37 och Dalhem 11.

På Sudervallen mötas i morgon Alva LK och Slite IF i fotbollsmatch, som börjar kl. 2 e. m. Matchen skulle ha spelats i Slite, men på grund av att östervallen ej är tillgänglig blir Sudervallen ”krigsskådeplats”.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 18 september 1943
N:r 215

Årets hovvårdskurser.

Ledaren av årets hovvårdskurser i Östra distriktet leg. vet. Sven Dyrendahl, Stockholm, upplyser i rapport till lantbruksstyrelsen, att 880 personer deltagit i nämnda kurser, vilket motsvarar mer än 50 personer pr kursdag. Detta tyder på, att intresset för kurserna är stort, särskilt då i Östergötland och på Gotland. Dock måste konstateras, att hovbeslaget på många håll ännu ej ägnas den omsorg, som är nödvändigt för att våra dagars hästar skola kunna utnyttjas på bästa sätt. Vanligaste felet är, att det blir alldeles för lång tid mellan skoningarna. Man har med andra ord ej förstått att det är dålig ekonomi att ej sko om sina hästar i tid. Det nya standardiserade hovbeslaget (bred slätsko) vinner glädjande nog alltmera terräng och på en del håll har det nära nog slagit ut de gamla hakskorna.
Är intresset för hovvård stort, så kan tyvärr ej detsamma sägas om klövvården. Någon sådan existerar på många håll helt enkelt inte. Här återstår mycket att göra. Med tanke på hur känslig kon är för smärtande processer, kan man utgå från att nedgången av mjölkproduktionen vid ”ömma fötter” är högst avsevärd.
Vid kurserna på Gotland har deltagarantalet varit: Eskelhem 40 personer, Vall 60, Etelhem 45 och Levide likaledes 45 personer. (P.)

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 16 september 1943
N:r 213

Landsbygden.

ALA.
Som en upptakt till det nya arbetsårets början, hölls i söndags e. m., ett väl besökt kretsmöte i härvarande metodistkapell. Mötet var utsatt till kl. 2, och då hade de tillresande från de olika predikoplatserna på Östergarns krets samlat sig i kapellet för att dröja en stund omkring ordet och budskapet.
Samvaron inleddes med att vpl. Bertil Moberg, Stockholm, på orgel spelade Fantasi i dess dur av Liszt, varefter den församlade menigheten stämde in i högtidspsalmen Hur ljuvt det är att komma till Herrens tempelgård… Pastor E. Anderzon läste ett skriftord från Luk. 10: 23-37 och dröjde något inför textens tankar om de kristna och världens nöd. Vidare riktade han ett välkomstord till alla som samlats, främst de inbjudna civilvärnpliktiga som äro förlagda i Ala, och uttryckte en önskan om att alla skulle känna sig vara ett i anden och samvaron. Efter bön sjöng systrarna Södergren en solosång och Einar Eriksson spelade på violin och med B. Moberg vid orgeln, Säterjäntans söndag av Ole Bull.
Pastor Anderzon berörde sedan i ett kort tal, den korstågsrörelse som Metodistkyrkan under det nya konferensåret vill företräda, och vars motto är: Korsets kraft-Folkets räddning. Talaren vidrörde de möjligheter som vi äga i det evangeliska arbetet och som vi måste sätta emot ’samtidens nöd och förflackning. Intet får vara oprövat som kan gagna Guds rike, evangelisering, församlings- och klassmöten, samt en öppen kontakt med livet. Gud väntar detta av oss och han vill använda oss i helig tjänst. Efter ytterligare psalmsång reciterade Elsa Södergren en dikt Korsets kraft — Folkets räddning, av E. Anderzon varefter Britta Södergren sjöng en solosång och hr Moberg ett musikstycke på orgeln. Sedan vidtog en paus då kaffe serverades i lilla salen, en programpunkt som hjärtligt uppskattades. Under pausen samlades ungdomsföreningens medlemmar och valde Einar Eriksson att resa som ombud till distriktskonventet i Uppsala den 30 sept.-3 okt.
Unisont sjöngs psalmen 407 varunder ett offer upptogs för missionskassan, i varefter past. Anderzon predikade över 1 Kor. 1: 18 med årets motto som ämne. Vidare avskiljdes en stund av samvaron till vittnesbörd och bön vari ett flertal av de närvarande deltogo. Med lovpsalmen O, Jesus bliv när oss … och välsignelsen avslöt det goda kretsmötet och alla hoppades att snart., på nytt få mötas på liknande sätt
Z.

VALL.
En glad kväll var anordnad i härvarande ordenslokal i lördagskväll, där Valls IOGT samt idrottsföreningen stod för rusthållet.
Den trevliga kvällen inleddes med att de närvarande hälsades välkomna av hr Karl-Evert Pettersson, Rosarve, vilken upplysningsvis nämnde att festligheten skulle utgöra liksom en eftersläckning på de två basarer som under sommaren hållits till förmån för nämnda föreningar. Tal. ville också använda sig av tillfället för att tacka samtliga som varit behjälpliga och offrat tid och arbete vid nämnda basars iordningställande.
Härefter sjöngs unisont ”Fram kamrater, fram går fanan”. varefter följde ett vackert musikprogram som av publiken uppskattades och senterades med livliga applåder. Karl-Olof Dahlström läste så några humoristiska dikter vilka väckte allmänt jubel. Så följde prisutdelning som förrättades av idrottsföreningens ordf. folkskoll. Gustav Riggert. Idrottsföreningens varpsektion har under sommaren anordnat några smärre tävlingar i varpa, bl. a. om en vandringspokal samt några smärre pris. Vid den nu förrättade prisutdelningen erhöll Ture Lövkvist 1:sta pris samt vandringspokalen 2) Hilbert Johansson, 3) Gustav Larsson, 4) Holger Pettersson samt 5) Hilding Vesley hederspris.
I tävling nr 2 klass A: 1) Ture Lövkvist, 2) Verner Hejdenberg, 3) Carl Johan Ahlin.
Klass B: 1) Gustav Larsson, 2) Ivar Hallgren, 3) Hilbert Johansson.
Efter prisutdelningen var anordnad en skämttävling, där var och en hade att dricka ut en flaska läskedryck utan att vidröra flaskan med händernä. Av de 6 deltagarna var det endast två, som följde tävlingsreglerna, och av dem erhöll Bengt Johansson, Hardings, 1:sta pris med Maurits Magnusson på andra plats.
Nu var det tid för kaffedrickning, varvid var och en lät sig väl smaka av den goda varan. Efter kaffedrickningen flyttades bänkar och bord å sido, varefter ungdomen roade sig till musikens toner. Till sist ett tack till arrangörerna för en glad kväll.

STENKUMLA.
En trevlig juniorfest var i lördagskväll anordnad i Stenkumla Metodistkapell. Det var församlingens juniorförening som hade anordnat lägerafton och avsikten var att ge tillfälle för intresserade att få några glimtar från årets juniorläger i Norrlanda. Många hade också kommit tillstädes, och då pastor Thörnqvist utgav inledningspsalmen var kapellet i det närmaste fullsatt.
Efter inledningen riktade pastor Thörnqvist några ord av välkommen till de närvarande och erinrade om juniorarbetets betydelse för de unga. Det är många krafter som likt en tjuv ha ”kommit allenast för att slakta och förgöra”, och det är juniorföreningens avsikt att bliva de unga till hjälp emot dessa krafter.
Sedan följde ett trevligt sångprogram, utfört av juniorer från Klintehamn samt juniorerna i Stenkumla. Det var lägersånger och juniorsånger av olika slag, som framfördes käckt och klämmigt. Ett intressant inslag i programmet var själva lägerreferatet, vilket omhänderhades av 6 jupirer som fått var sitt avsnitt av lägerdagarnas skiftande innehåll att berätta om. Det hela gav en god inblick i hur ett juniorläger gestaltar sig för en lägerdeltagare. Vid en paus i programmet serverades saft och kakor vilket fick en strykande åtgång.
Till slut avslutades den trevliga festen med att man unisont läste ”Fader Vår”, varpå följde mottot och juniorsignalen.

DALHEM.
Räven, som under de senaste åren alltmer ökat i antal har även här i socknen blivit mera allmän. Under sommaren som gått har den gått ganska aggressivt till väga mot hönsbeståndet på en del gårdar. Flera lantbrukare har sålunda flera gånger förlorat höns, i en gård tog han inte mindre än nio stycken under en natt då man glömt att stänga luckan till huset. Att mickel räv är en slug och djärv jägare bevisas av att han till och med gör sina besök vid dagsljus. Tillgången på räv är tydligen mycket god och ett starkt efterhåll blir av nöden om stammen skall hållas inom rimliga gränser. Tre rävar har också nedlagts under sommaren dessutom har åtminstone en rävfamiljs tillflyktsort blivit känd där den närmaste omgivningen var översållad med rester efter diverse måltider som mickel avnjutit.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 14 september 1943
N:r 211

Gotländsk väghistoria under ett halvsekel.

En tid av intensiv utveckling för vårt vägväsen.

Petes i Öja

Den gamla kalkstensbron vid Petes i Öja.
Något om vägdistriktens verksamhet under dess 50-åriga tillvaro.

Den vägorganisation, som nu vid vägväsendets förstatligande försvinner, har hunnit verka under precis ett halvsekel eller alltsedan det enligt 1891 års väglag tillkom och sattes i verket. Den har alltså fungerat under en tid av rastlös utveckling på det tekniska området, vilken ställt de ansvariga vägmyndigheterna inför upprepade krav på bättre förbindelser och som stundom medfört svårigheter av skilda slag. Under medverkan av kunniga och erfarna män ha dock dessa svårigheter övervunnits och Gotland kan i dag berömma sig av ett vägnät, som tillgodoser alla rimliga anspråk. Det lokala vägstyret kan med gott samvete överlämna det verk, det byggt upp, till de statliga förvaltningsorgan, som skola föra verket vidare.
När den nya organisationen med vägstyrelser och vägstämmor kom i gång på-90-talet blev den första stora uppgiften att besluta om vägdelning för det system till väghållning in natura som lades upp. Varje jordägare skulle ha sin vägdel att sköta om och det tog lång tid att verkställa dessa omfattande beräkningar. Lantmätare Oskar Warfvinge i Visby hade detta arbete om hand och det dröjde flera år in på 1900-talet innan väglängderna lågo klara och kunde träda i kraft. Under tiden hade vägstyrelsen som en av sina huvuduppgifter att utlysa entreprenad på anläggandet av nya vägar och på underhållet av dessa. För vinterväghållningen krävdes en indelning i ploglag, som förnyades vart tionde år. Att göra alla till lags med ersättningarna gick givetvis aldrig och titt och tätt anfördes klagomål, som ibland fullföljdes ända upp till Kungl. Maj:t. Vid vägstämmorna i seklets början var representationen vanligtvis inte så fulltalig och ibland kan man finna att endast 3-4 ombud infunnit sig. Allt gick i sina lugna gängor och några omstörtande frågor hade man inte att ta befattning med.

Motortrafiken gjorde sig påmint redan 1903.
Motortrafiken började dock snart höra av sig och redan 1903 förekommer en passus i norra vägdistriktets protokoll, som talar om att Carl Håkansson sökt trafiktillstånd för automobil på vägen Tingstäde-Fårösund. Man ansåg att denna trafik skulle bli till gagn och man ville inte motsätta sig ett begagnande av dessa fordon. 1906 kom ”Automobilaktiebolaget Gotland” med en liknande framställning och fick tillstånd för diligenstrafiken till Fårösund.
Vägstyrelsen på söder höll stramare tyglar i fråga om biltrafiken och 1915 satte man sig emot en framställning om körtillstånd under motivering att ”framförandet av automobil ej sällan är förenat med största fara för vägfarande och utan att minsta hänsyn tages för att skyddå eller hjälpa den som möter med hästar förspänt åkdon”. Medan norra vägstyrelsen var liberal och tillät biltrafik på snart sagt alla småvägar dröjde det ända fram till 1922 innan man på söder släppte fram bilarna på olika bygdevägar.
Av större vägbyggen vid seklets början kan nämnas vägen Martebo station-Nyplings i Lokrume och 1910 byggdes den första bron i armerad betong vid Ihre i Hangvar för en kostnad av 1,900 kr. 1912 ombyggdes också Nybro i Gothem, som den gången kostade 4,625 kr.
Åren närmast efter kriget fick man efter långa förhandlingar klart med vägarna över Mästermyr och på norr beslöt man byggandet av Hangvar-Othem-vägen, som var klar 1923.

När färjebryggorna föllo samman av skröplighet.
Färjetrafiken över Fårösund fortgick ända fram till 1920-talets början på samma sätt som den gjort sedan gamla tider. För persontra, fiken hade man små roddbåtar och för det tyngre godset fanns en större blevo också alltmera ålderstigna och fallfärdiga och till sist gick det så långt, att man på Fårösund måste hyra en brygga i enskild ägo för att kunna klara färjetrafiken utan vådor. Är 1920 började man byggandet av den nya Fåröbryggan och samma år inköptes en mindre motorfärja för passagerare och lättare gods. Nyanskaffningen fullbordades sedan’ med att en bilfärja insattes i trafik på hösten 1922. Innan dess hade också färjehamnen i Fårösund ordnats på ett tillfredsställande sätt. Den gamla generationen färjemän avtackades och den nya tidens farkoster började sina turer i sundet. En ständigt återkommande fråga angående färjetrafiken blev sedan biljettaxorna, som ändrades åtskilliga gånger innan de fr. o. m. 1937 helt avskaffades.

Natura väg hållningen avskaffas vägkassorna överta ansvaret.
I mitten på 20-talet trängde sig frågan om vägkassornas övertagande av sommar väg hållet alltmera i förgrunden och i det fallet var det södra distriktet som kom först i gång. Fr. o. m. år 1927 övertog södra vägkassan väghållningen i distriktet och året efter fattades enahanda beslut på norr sedan frågan fallit två gånger förut. Båda distrikten utbjödo väghållningen på entreprenad och man tecknade avtal med A.-B. Vägförbättringar som skötte om de gotländska vägarna till 1932 års utgång. I en form levde dock det gamla naturasystemet kvar in på 1930talet nämligen vinterväghållningen. Saken behandlades på några vägstämmor och det gav till resultat att vägkassorna år 1932 övertogo denna angelägenhet.
I 30-talets början började man umgås med tanken inom vägstyrelserna att helt och hållet överta väghållningen i egen regi. Under 1932 togs frågan upp vid gemensamma förhandlingar med vägstyrelserna och förslagen resulterade i att vägstämmorna beslöto ett fullständigt övertagande av all väghållning i kassornas egen regi fr. o. m. 1933 års början.
Vägstyrelsernas första åtgärder beträffande vägbyggena var att förbättra de starkt trafikerade vägarna genom öns samhällen samt vid de järnvägsstationer, där bettransporterna voro särskilt omfattande. Vägen genom Roma breddades och vidare förbättrades vägen Hemse-Ljugarn, västra landsvägen samt vägen Visby-Hemse över Vall och Hejde. Kulmen i vägbyggandet nåddes åren 1933-34, då man också eftersträvade arbetslöshetens avhjälpande med igångsättande av vägbyggena. I norra häradet förbättrades under åren 1933-36 vägen Visby-Stenkyrka och bland andra vägar som iordningställdes under denna tid kan nämnas vägen genom Bjärges, vägen Tibbles i Hejdeby-Larsarve stationsväg i Källunge, vägen Allekvia i Vallstena-Gothem och vägen Bro kyrka-Tingstäde samhälle. Bland större vägbyggen på söder kan nämnas förbättringen av vägen Visby-Träkumla-Vall-Isums samt ombyggnaden av Toftavägen, vilken fortgått fram till de senaste åren.

De första betongvägarna.
Slite fick Gotlands första betongväg vilken anlades 1930 för en kostnad av 135,000 kr. Sedan följde så småningom betongvägar i Hemse, Klintehamn, Tingstäde, Vible och Roma, där kriget avbröt detta permanentningsarbete. Ungefär 1,5 mil betongvägar hade iordningställts före krigsutbrottet. Av tjärmakadamiserade vägar har anlagts ungefär en mil.
Förbindelserna över Fårösund förbättrades på ett avgörande sätt genom att en ny motorfärja byggdes och sattes i trafik under år 1937. ”Fårösund II” utfördes på Löfholmsvarvet efter konstruktion av civilingenjör K. H. Larsson i Stockholm och kostade i runt tal 60,000 kr. I samband därmed byggdes också färjeläget i Fårösund om, så att plats kunde beredas båda motorfärjorna.
En fyraårsplan för vägbyggena upprättades 1936 och närmast i tur stod då förbättring av vägar genom Roma, Endre och Follingbo, vägarna vid Laus myr samt Toftavägen. Under senare år, särskilt 1941 och 1942, ha åtskilliga vägar förbättrats och även nybyggen ha ägt rum, främst för att tillgodose kraven från försvarets sida. Bland de vägförbättringar som senast beslutats och som till en del också utförts märkes Visby-Bro kyrka, Visby-Fjälls i Endre, Hallfreda-Akebäck-häradsgränsen, vägen till Halls huk, vägen Roma kyrka-Björke kyrkaIsums, Bunge-Hau-Trelge, vägen Boge kors-Ytlings i Othem, vägen Stava-Digeråkra i Barlingbo, vägen Tingstäde kyrka-Bunn i Fårösund, Lokrume kyrka-Mallgårds i Hejnum, vägen Endre-Follingbo, Stuxvägen i Fårösund, vägen Tass i Hejde-Duckarve i Linde, vägen Ejmunds-Mästerby-Isums m. fl. Sammanlagt har sedan 1927 cirka 30 mil vägar byggts och omkring 40 större broar ha anlagts.

Dammbindningen slog igenomså småningom.
Dammbindningen började diskuteras omkring år 1930 och man gjorde en del försök i de större samhällena med klormagnesium och andra ämnen. Vägsaltet hade emellertid en del olägenheter med sig som gjorde att man inte kom att använda det i större utsträckning förrän 1935. Snart insåg man att saltet var oundgängligt för de dammiga gotlandsvägarna och före krigsutbrottet hade man kommit så långt att över 100 mil eller 70 procent av vägnätet var saltbehandlat.
Under årens lopp har vägdistriktens maskinpark vuxit oerhört och det ligger åtskilliga kapitalinvesteringar mellan de vägsladdar som inköptes 1923 och den stora omläggning till gengasdrift, som de senaste årens förhållanden tvingat fram. När kontraktet med Vägförbättringar uppsades 1932 övertogs samtliga bolagets maskiner på Gotland och detta bestånd han sedan utökats med modernare redskap av alla slag.

Männen i ledningen.
I denna lilla översikt måste också beredas plats för namnen på en del av de män, som under årens lopp lett vägdistriktens verksamhet. Det dominerande namnet i södra distriktets historia är kronolänsman M. E. Svallingson, Klintehamn, som under nära 40 år med stark hand ledde distriktets öden. Hån tillträdde ordförandeposten i styrelsen 1893 och det sista protokollet av hans hand är dagtecknat den 2 jan. 1932, vilket bl. a. omtalar att landstingsman K. J. Levander i Havdhem utsetts till ordförande. Efter dennes död utsågs fr. o. m. år 1937 nämndeman K. W. Palmqvist, Vall, till styrelsens ordförande, där han alltjämt fungerar. Av namnen från gamla tider kan vidare nämnas Nils Nilsson i Klintehamn, som var med i många år ända fram till 1927, 0. N. Bolin i Alva, som avgick 1917 samt M. N. Nilsson, Ålarve i Rone, vilken tillhörde styrelsen 1918-25. Ar 1928 invaldes riksdagsman Th. Gardell i styrelsen, 1932 kom nämndeman Palmqvist samt fr. o. m. 1936, då styrelsen genom en ny förordning utökades från tre till fem ledamöter, landstingsman Henric Levander, Bols, lantbr. Malkus Andersson, Eksta, och folkskollärare Herman Stengård i Linde, vilken till sin död 1941 fungerade som räkenskapsförare och tillika stämmoordförande. Efter honom har folkskollärare Reinhold Dahlgren inträtt i styrelsen och stämmoordförande de senaste åren har varit kyrkvärden Rud. Bolin i Alva.
I norra häradet finna vi omkring sekelskiftet följande namn i vägstyrelsen: som ordförande kaptenen C. T. Broander, Kullingbos i Källunge, samt vidare f. riksdagsmannen Per Larsson, Lilla Fole, och nämndeman 0. J. Larsson i Hörsne. Åren 1906-10 finner man nämndeman Johan Edmarks namn i styrelseprotokollen och på ordförandeposten fungerade åren 1906-08 agronom K. F. Broander, Kullingbos. Riksdagsman K. J. Larsson, Bondarve i Fole, trädde sedan till och var ordförande ända fram till 1929, vilket år dåvarande kaptenen Fr. Nyström trädde till. Vid ombildandet av styrelsen 1936 blev lantbrukare Gunnar Nilsson, Halner, styrelsens ordförande och vid dennes avflyttning inträdde fr. o. m. 1941 lantbr. E. W. Norman på ordförandeposten. Bland dem som under många år tillhört norra vägstyrelsen kan nämnas nämndemännen Hj. Pettersson, Hulte i Endre, 1911-35 och lantbr. N. P. Svensson, Hägelsarve i Ekeby 1917-28. Riksdagsman Gunnar Bodin, Grausne, var styrelseledamot 1929-36 samt major Nyström 1930 -36. Den nuvarande styrelsen består av lantbr. E. W. Norman, ordförande, förvaltare P. 0. Berthon, Bungenäs, som även varit vägstämmans ordförande, lantbr. Arvid Collberg, Follingbo, fabrikör Fridolf Johnsson, Slite, och lantbr. Anders Andersson, Hangvar. Alltifrån färjeväsendets nyordnande i Fårösund vid 20-talets början och fram till 1936 fungerade styrelsesuppleanten John Broström, Broa, som styrelsens tillsyningsman för färjetrafiken.

Varnande röster mot förstatligandet.
Trots att vårt lokalstyrda vägväsen visat sig besitta en hög grad av effektivitet och initiativkraft kom dock frågan om vägarnas förstatligande fram för några år sedan. Vägstyrelserna och stämmorna hade ärendet på remiss och från gotländskt håll höjdes röster mot förslaget, då man fann nackdelarna med det nya systemet betydligt överväga de fördelar som kunde vinnas. Likaså protesterade man kraftigt mot de särbestämmelser som i lönehänseende föreslagits för de blivande tjänstemännen inom den gotländska vägorganisationen.
Årets riksdag genomförde som bekänt förslaget, vilket träder i kraft nästa nyårsdag, och därmed får vårt halvsekelgamla lokala självstyre maka åt sig. De sista vägstämmorna ha hållits i Hemse och på Allekvia medan vägstyrelserna väl ännu komma att samlas några gånger för att sköta om de sista ärendena. En av de sista stora uppgifterna har varit att samla alla i vägfrågor intresserade gotlänningar till den stora vägdagen i dag, som anordnats för att hugfästa minnet av den epok i gotländsk väghistoria, som inom kort är till ända.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 september 1943
N:r 208

Kungörelse.

Jämlikt 2 § 2 stycket lagen den 24 mars 1942 om förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret aktar Länsstyrelsen nödigt förordna, att för nedannämnda delar av länet nybyggnad eller väsentlig om- eller tillbyggnad, som ej utföres för försvarsväsendets räkning, ej må äga rum med mindre Länsstyrelsen prövat, att genom byggnaden befästnings eller flygfälts användning för rikets försvar icke försvåras eller att eljest avsevärt men icke åsamkas försvaret.
De områden, som av nämnda förbud beröras äro dels följande kommuner, nämligen:
Akebäck, Alskog, Anga, Ardre, Atlingbo, Barlingbo, Björke, Boge, Bro, Burs, Dalhem, Eke, Eksta, Eskelhem, Fide, Fleringe, Follingbo, Fröjel, Fårö, Gammelgarn, Gothem, Grötlingbo, Hablingbo, Hall, Halla, Hamra, Hangvar, Havdhem, Hejnum, Hellvi, Kräklingbo, Lau, Lokrume, Lummelunda, Lärbro, Martebo, Norrlanda, När, Näs, Roma, Rone, Rute, Sanda, Silte, Sjonhem, Sproge, Stenkyrka, Sundre, Tingstäde, Tofta, Vall, Vamlingbo, Viklau, Västergarn, Väskinde, Öja och Östergarn.
d els ock de delar av följande kommuner, för vilka byggnadsnämnd icke är tillsatt, nämligen Bunge, Klinte och Västerhejde.
I övrigt erinras därom, att å ort, där byggnadsnämnd finnes, det åligger nämnden att vid prövning av fråga om byggnadslov iakttaga, vad inom andra orter enligt ovan ankommer på Länsstyrelsen.
Visby i landskansliet den 3 september 1943.
LÄNSSTYRELSEN.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 september 1943
N:r 206

Ungdomstävlingarna i gotländsk idrott.

Utmärkt spel på Gumbalde äng. Stångasorkarna i högform.
I går avgjordes årets ungdomstävlingar i Stånga i det härligaste väder man kunde tänka mig Anslutningen var också mycket god, då inte mindre än 24 pärklag mött upp och det blev överhuvudtaget en mycket lyckad tävlingsdag. Folkskollärare Dahlgren strålade i kapp med seden och många med honom gladdes åt pojkarnas vackra spel i Orken, där Stångaborna för dagen hade mest att säga till om. I stångstörtningen tog När för alltid hem landshövding Nylandetis vandringsprils efter tre raka segrar.
Tävlingarna började kl. 10 med upprop och förutom de 24 pärklagen deltog utom tävlan ett lag från Atlingbo, som huvudsakligen bestod av flickor.
Till bevis så gott som något för det stigande pärkinstesset. Spelet fortgick sedan till kl. 12, då kyrkklockan kallade till gudstjänst. Man fick nu bevittna den i vårt land säkerligen ganska enastående synen att hela truppen av tävlande begav sig in i kyrkan, som därmed blev synnerligen välbesatt. Kontraktsprosten riktade sig i sin predikan också särskilt till ungdomarna.
Sedan tog spelet fart på nytt och pågick till 6-tiden, då segrarna voro klara. 120-åringarnas klass stod finalspelet mellan När och Sanda och här blev det ett mycket vackert spel liksom också i uppgörelsen mellan Sanda och Stånga. Slutresultatet i denna klass blev att När, pärkkarl Ture Häglund, vann, tvåa blev Sanda, Tore Karlsson, och tre Stånga, Sixten Wallin.
16-åringarnas klass: 1) Silte, Erik Hedin, 2) Östergarn, Erik Gahnström, 3) Rone, Evald Kristiansson, 4) Vallstena, Lars Hansson.
14-åringarnas klass: 1) Stånga, Ivan Jakobsson, 2) Östergarn, Sigurd Nordahl.
I 13-åringarnas klass deltogo inte mindre än 12 lag och man delade klassen på två grupper efter första ornspelet. Grupp I: 1) Stånga, Allan Rundby, 2) När, Bertil Schilberg, 3) Sanda, Torsten Pettersson, 4) Vall, Rune Löfqvist, 5) Alva, Gösta Pettersson, 6) Östergren, K. G. Nordahl. Grupp II: 1) Burs, Bengt Karlsson, 2) Grötlingbo, Bertil Karlsson, 3) Näs, Lennart Nilsson.
Inslagning i pärk: 20-åringar, Sture Vasteson, Stånga. 16-åringar, Bruno Johansson, Stånga. 14-åringar, Göte Nilsson, När. 13-åringar, Ingemar Karlsson, Vall.
Väddring: 20-åringar, Rune Nilsson, Östergarn, 16-åringar, Bruno Johansson, Stånga, 14-åringar, Rune Nordling, Lau, 13-åringar, Allan Rundby, Stånga.
Stångstörtning: 20-åringar, Ture Häglund, När. Genom denna seger erövrade När för alltid landshövdingens vandringspris i denna gren efter tre raka segrar. Det uppsättes nu till tävlan inom Närs folkskola. 16-åringar, Erik Hedin, Silte, 14-åringar, Anders Hult, Eke, 13-åringar, Birger Karlsson, Alskog.
Landshövdingens vandringspris till den socken som deltagit med största framgången i de flesta grenarna gick till Stånga och Stånga IF:s vandrings- pris till bästa socken i de två lägsta åldersklasserna gick också till Stånga.
Efter tävlingarna förrättades prisutdelning av kommendör Arvid Hägg, som gav deltagarna gott beröm för det vackra spel de visat, men han framhöll också vikten av noggranna förberedelser och önskade att en del brister i fråga om inslagningen måtte avhjälpas. Han höjde slutligen ett leve för den gotländska idrotten, vilket kraftigt besvarades.
Stånga IF hade vidare klubbtävlingar i gotländsk idrott under söndagen och individuell segrare i varpa blev Ture Pettersson, som också tog hem vandringspriset i femkamp. Tvåa i varpa blev Gottfrid Andersson, 3) Hilding Pettersson och 4) Ragnar Pettersson. Segrare i stångstörtning blev John Pettersson.

Klubbmatchen
i fri idrott mellan Visby AIK:s och Visby IF:s juniorer börjar i kväll kl. 18,45. Grenarna bli kula, höjdhopp och 100 m.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 6 september 1943
N:r 204

Pigga åldringar.

I Vallstena bor ett par ovanligt pigga åldringar, om vilka ett omnämnande kan vara på sin plats. 87-årige August Pettersson, Grinds i Vallstena, tidigare ägare av ett torp i Källunge och fortfarande skriven där, har endast en arm, men är därför inte sysslolös utan hjälper till med en del lättare göromål, och att det inte är något fel på hans vigör framgår bl. a. därav, att han ännu företager cykelfärder till släktingar i Hall – en sträcka på omkring 4 min – och begagnar sig därvid av en trehjuling. Hans syster, änkefru Linder – ”Mor” Linder kallad – som bor hos en dotter vid Slumra i Vallstena, är ävenledes ovanligt rörlig för sin ålder. Hon har fyllt 93 år men är trots detta behjälplig med en del småsysslor både inne och utomhus.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 20 juli 1943
N:r 163

Lyckad rödakorsfest i Vall.

En trevliga rödakorsfest anordnades i går av Valls rödakorskrets varvid även H. H. Biskop Ysander medverkade.
Efter högmässan i Valls kyrka med predikan av biskopen och solosång av fru Käty Lilja följde så kl. 14,30 festligheter i den natursköna prästängen. Sedan Bäckstädetrion utfört ett par musiknummer och komminister Söder hälsat de församlade välkomna, följde ett föredrag av H. H. Biskopen. På sitt medryckande sätt talade han om det väldiga arbete, som i det röda korsets, barmhärtighetens och människokärlekens symbol, gjorts och görs för att undsätta och hjälpa krigets offer.
Efter föredraget följde så en stunds underhållning med musik av Bäckstädetrion och deklamation av herr Josef Malmström, varefter festen avslöts med att kyrkoherde Lilja höll ett kort korum.
Trots det dåliga vädret var festen talrikt besökt och man fick en bruttobehållning på 375 kr.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 19 juli 1943
N:r 162