Hamndirektionen i Klintehamn.

Grosshandlaren E. Snöbohm, f. kustöveruppsyningsmannen J. F. Hallström och f. dispnonenten K. A. Wallin ha på grund av hög ålder anhållit om befrielse från uppdraget att vara ledamöter i Klintehamns hamndirektion. Länsstyrelsen har bifallit ansökan och har som deras efterträdare förordnat landsfiskalen Justus Jakobson, handelsföreståndaren Wilhelm Andersson och handlaren E. G. Ahlström att vara ledamöter från och med den 1 augusti.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 Augusti 1938
N:r 176

Stiftets folkskolelärare,

till ett antal af omkring 50, hade på inbjudning af folkskoleinspektören i onsdags samlats till möte i folkskolehuset härstädes. Till ordförande utsågs folkskoleinspektören dr Rosman samt till sekreterare skollärarne A. F. Snöbohm och F. Lindström. Mötet öppnades kl. 10 f. m. med bön och sång, hvarefter dr Rosman redogjorde för åtskilliga förändringar i afseende på folkskolan, som sedan förra stiftsmötet inträffat. Så hade folkskolornas antal ökats från 76 till 78, småskolornas från 33 till 38. 8 nya ordinarie lärare samt 1 lärarinna hade tillsatts, 3 lärare hade vunnit transport samt 4 med döden afgått. För närvarande voro 7 platser obesatta. Efter uppläsning af protokollet från senaste stiftsmöte, 1873, skreds till behandling af de framstälda öfverläggningsfrågorna, af hvilka den första ljöd:

Finnes mellan hemmet och folkskolan i allmänhet en samverkan?
Hr Snöbohm höll före, att om en sådan samverkan visserligen kunde sägas ega rum på det kristliga och sedliga området; den på det”rent intellektuela vore högst ringa, enär katekesen voreden enda bok, hvarigenom barnen i hemmet inhämtade något vetande.— Pastor Lyth ansåg förhållandet af samverkan mellan hem och skola ytterst betingas af ett lifligt medvetande å ömse sidor om nödvändigheten för det upväxande slägtets uppfostrar af en sådan samverkan. Erinrade om Tegnérs uppfattning af skolans betydelse såsom mera undervisande, hemmets såsom mera uppfostrande. I vissa afseende syntes det som om gemensamheten mellan skolan och hemmet borde mycket mera än hvad nu är förhållandet behjertas och underhållas. Pastor Uddin fann svaret på den framstälda frågan rätt nedslående. Skolan betraktades tyvärr ännu som ett onus som endast kostade pengar, och hvars ändamål långt ifrån vore klart för alla. Många sände sina barn dit kanske mest för att för en stund bli af med dem. Bristen på insigt af skolans vigt och betydelse framginge bland anvat af den omständigheten att det är så sällan man på examen får se en far eller mor närvarande. Önskade ett tillägg till frågan i syfte att få utredt, huru en lifligare samverkan mellan hem och skola bäst skulle kunna främjas. — Skolläraren Pettersson ansåg det band, som fäster hemmet vid skolan vara ganska skört. En och annan ljusglimt till ett bättre förhållande spörjes dock stundom, såsom t. ex. derutinnan att det nu rätt ofta händer att föräldrarne fråga läraren till råds i frågor, som röra barnens uppfostran, deras lynnen och behandling.Mesta inflytandet uti förevarande hänseende trodde talaren att läraren, ej folket, kunde utöfva. Läraren bör genom sjelfstudium, ökade insigter och ett oklanderligt uppförande skaffa sig det förtroende hos folket, som ett godt anseende alltid ingifver. En samverkan mellan skolan och hemmet kunde efter talarens åsigt anses hafva börjat och det gälde för läraren att bringa den till utveckling. — Skolläraren Lindström hade i de flesta hem icke kunnat spåra någon sådan samverkan, hvarom här var fråga. Nog sände man barnen i skolan, men sedan frågade man litet eller intet efter dem. Läraren får i många fall bära skulden för de fel hos barnen, som alstrats i hemmet och der bort afbjelpas. Vidare beröfvade man barnen tiden för hemlexornas öfverläsande, och talaren ansåg sig med ett ord tyvärr icke kunna annat än på den framstälda frågan svara ett bleklagdt nej.
— Skolläraren Bändelin: föräldrarne så godt som fritaga sig från all undervisningsskyldighet. Barn som redan hunnit 7 års ålder sändas till skolan utan den ringaste underbyggnad. Först när skolsalen är öfverfyld, börjar man känna behofvet af småskolor.
Pastor Uddin: Man hade å ena sidan påstått om småskolorna att de endast vore till för att minska, skollärarens arbete, men å andra sidan kunde man ock från föräldrarnes sida märka att de genom småskolorna ansågo sig fritagne från allt besvär med barnens första undervisning. En samverkan mellan skolan och hemmet möjliggöres i främsta rummet derigenom, att läraren oklanderligt sköter sitt kall och att föräldrarne genom att oftare besöka skolan visa sitt intresse för barnens undervisning och uppmuntra läraren i stället för att såsom nu stundom händer i barnens närvaro klandra hans undervisning, ett beklagligt oskick, som ordföranden i skolrådet borde på det allvarligaste söka stäfja.
Intendenten P. A, Säve erinrade hurusom man, utan att förringa skolans betydelse, dock måste anse hemmet såsom härden för vårt slägtes uppfostran. Hemmot har ock ända intill våra dagar varit den enda undervisningsanstalten om ock den undervisning, som der meddelades inskränkte sig till kristendomskunskap. Då lärde man genom minnet, ej genom boken och märkvärdigt är att den minneskraft hos folket, på hvilken man då kunde få höra förvånande prof, nu är stadd i aftagande. Gudsfruktan och vördnaden för föräldrar var då varmare än nu. Påminde sig en gång af en gammal man hafva hört uttalas den enligt talarens åsigt riktiga anmärkningen att allting gått framåt undantagandes gudsfruktan, ett förhållande som man väl icke kunde tillskrifva nutidens undervisning, men som dock vore af beskaffenhet att böra af folkskolan särskildt betraktas. -— Skoll. L. Enderberg, Endre: Föräldrarne voro mer måne om att barnen skulle lära sig något, än om deras seder och uppförande. Ej i många hem höllos, såsom i skolan, morgon- och aftonböner; skolans seder medfördes icke till hemmet, men väl tvärt om. Tal. framhöll, hurusom lydnaden nära nog upphört; man ville vara ”fri”, men barnet skall läras. att det har pligter att uppfylla, något som hemmet ej vill veta utaf. Man borde söka öfvertyga föräldrarne, att sådana, som de släppa sina barn ifrån sig till skolan, få de dem åter. — Int. Säve framhöll ytterligare, huru man i förra tider inhomtade kunskap, genom att lära icke mycket men väl, och hvilket uppodladt minne, den tidens folk hade; ”nu läser man tidningarna, i s. f. fordom bibeln”, och väl vore om något af den kristliga enfald, som utmärkt förra tiders folk, kunde återinföras, ty deraf skulle en lifligare samverkan mellan skolan och hemmet möjligen blifva en frukt. — V. pastor Axel Lyth: en samverkan förutsatte ett gemensamt mål; detta vore för folkskolan att bilda menniskor, d. v. s. göra dem skicklige att utföra sin kallelse i lifvet. Man borde lägga vigt på att i skolan bildas personer, hvarför mera borde aktgifvas på bildandet af personlig tro och en genomgrundad, fast öfvertygelse, något som i våra tider vore högst sällsynt, liksom äfven att finna en far och mor, ja äfven lärare med en sådan öfvertygelse. Svårigheten att bibringa en sådan vore ock stor, i anseende till ”den otyglade frihetsanda”, som allt mer och mer griper ”omkring sig, och hvilken trycker skolan samt hindrar hennes verksamhet. En samverkan funnes väl, men ofta är den ej en uppfostrande samverkan, utan tvärt om, hvilken talarens åsigt ej innebure en förebråelse, utan vore att betrakta såsom endast en nödvändig följd af ”tidsamdan”. Skulle sålunda något kunna göras, måste folkskolan ”sätta sig i opposition mot tidsandan”, samt inskärpa vördnad för det bestående, lydnad för” äldre samt hjertats enfald.
Sedan öfverläggningen om denna fråga förklarats slutad, uttalade mötet såsom sin åsigt: ”En samverkan mellan hem och skola anses väl inom stiftet förefinnas, ehuru icke i tillfredsställande grad.” 2:dra frågan: Hvilka öfningar anses lämpa sig bäst för barnens arbete på egen hand i skolan?Skoll. Snöbohm ansåg de s. k. ”tysta” dfningarna, skrif-, räkne- och ritöfningar såsom de lämpligaste. — Intendenten Säve förordade särskildt ritkonsten; att hafva färdighet deri vore nära nog lika nödvändigt, som att kunna ”läsa i bok” och ”skri’va sitt namn”. Läraren kunde, om han egde denna färdighet, göra undervisningen mera åskådlig, äfven lärjungen skulle med en sådan färdighet lättare kunna reda sig i många af lifvets bestyr, t. ex. vid nybyggnader. Dock borde vid denna öfning inga mätdon begagnas, utan endast ögat, och naturligtvis skulle läraren sjelf först vara skicklig i denna konst, innan lärjungens öfning deri börjades. Syftemålet skulle dessutom aldrig vara estetiskt, eller att bilda konstnärer, utan endast ekonomiskt. Afven handarbete skulle kunna mer än nu öfvas i skolan. Man hade talat om en samverkan mellan hemmet och skolan, men största bindemedlet dervidlag skulle slöjden kunna utgöra. Föräldrarne skulle få mer aktning för skolan och barnens undervisning derstädes, om de såge dem i hemmet sysselsätta sig med något arbete. Tal. hade sig bekant, att åtminstone på ett ställe på Gotland slöjdundervisning i folkskolan försökts; roligt skulle det vara att få höra denne, här närvarande lärares erfarenhet i detta ämne. — Kom. Uddin varnade mot att på egen hand öfva barnen i innan’äsning. — Skoll. LC. Enderberg, Endre, ansåg äfven kristendomsöfningar omöjliga; bäst vore stilskrifning och teckning. Tal. förmodade, att möjligen han sjelf vore den af intendenten Säve påpekade läraren; han upplyste, att såväl i Hogrän, der han förut varit anstäld såsom lärare, som i Endre, hans nuvarande verkningskrets, skolgossarne alltid haft och hafva fritt tillträde till hans egen snickareverkstad, hvarest de under hans ledning, fingo lära sig handtera verktygen. Till sin bedröfvelse hade han dock ej funnit särdeles månge af gossarne lifvade för hyfvelbänken, knifven och svarfstolen. På middagsstunden plägade nu vid pass ett tjogtal egna sig något åt denna öfning. Svårt vore ock, att med lärotidens nuvarande indelning kunna inrymma någon tid för slöjd; lärarens närvore nödvändig, så att sålunda hörde detta ämne egentligen icke till den nu afhandlade frågan. — Pastor J. Odin ansåg såsom ”lämplig äfven all slags rättskrifning, vare sig efter diktamen af en mer försigkommen lärjunge, eller afskrifning efter en bok, eller ur minnet t. ex. reproduktion af en lexa i historien eller annat ämne. Skoll. Snöbohm förordade äfven skrifning öfver ett uppgifvet, enkelt ämne, ty genom en sådan öfning tvingades barnet att tänka. Man borde dock först samtala med barnet öfver ämnet, så att det hade ämnet fullt klart för sig. — Skoll. L. Enderberg hade försökt dikteringsskrifning, äfvensom uppsatsskrifning, men nödgats upphöra med båda, emedan resultaten ej blifvit så goda, som han väntat. — Äfven int. Säve yttrade sig mot dikteringsskrifning — V. pastor A. Lyth, som ansåg denna fråga nära sammanhängande med frågan, efter hvilka grunder läsordning borde uppgöras, ansåg just dessa öfningar på egen hand såsom en al de hufvudsakligaste grunderna härför. Ansåg derjemte, att om ”lankastermetoden” tillämpades, kunde många olika öfningar samtidigt användas, samt att skrifning, i en eller annan form, under lärarens uppsigt, borde öfvas minst 1 timme hvarenda dag.
Man enades om följande beslut: Mötet anser ritning och välskrifning såsom de lämpligaste öfningarna på egen hand i skolan; om lämpligheten af dikteringsskrifning, uppsatsskrifning och tafleräkning voro deremot meningarna under öfverläggningen delade.

— Vid den fest, som på qvällen anordnats i källarm. -Smedmans trädgård, och vid hvilken den hjertligaste stämning rådde, afsjöngos fosterländska sånger samt föreslogos åtskilliga skålar, af hvilka vi särskildt anteckna den af intendenten Säve för folkskolläraren A. F. Snöbohm, hvarvid framhöllos hr Snöbohwms förtjenster särskildt om fornforskningen och i synnerhet den gotländska. Festen afslutades med en enkel sexa.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 19 Augusti 1876
N:r 66

Tillkännagivande.

I här fört föreningsregister hava denna dag intagits följande anmälningar: beträffande Hablingbo & Silte Jordbrukskassa, förening m. b. p. a., vars styrelse har sitt säte i Hablingbo socken: Firman tecknas numera av Olof Jacob Axel Jacobsson, Hemmungs, Olof Arvid Larsson, Kyrkeby, Johan Gunnar Boberg, Petes, Carl Jacob Gotthard Snöbohm, Hallbjens, alla i Hablingbo, samt Karl Rudolf Leonard Norrby, Sigleifs i Silte, och Sven Erik Anton Klasson, Simes i Hablingbo, två i förening;
beträffande Gotlands centralkassa för jordbrukskredit, förening m. b. p. a., vars styrelse har sitt säte i Visby: till ledamot i styrelsen efter Herman Niklas Hermansson, vilken avgått, har utsetts lantbrukaren Johan Viktor Hugo Pettersson, Stumle i Alva. Föreningens firma tecknas numera av Per Svensson, Albert Johansson och Åke Wahlgren, två i förening;
beträffande Kappelshamns Folkets Hus Byggnadsförening u p. a, vars styrelse har sitt säte i Hangvars socken: till ordinarie styrelseledamot efter
Gustaf Patrik Lindgren, vilken avgått, har utsetts förutvarande suppleanten Karl Erik Knut Lindlöv. Till suppleant i Lindlövs ställe har utsetts Charles Adolf Emanuel Johansson, Kappelshamn.
Visby i landskansliet den 18 maj 1938.
Länsstyrelsen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 Maj 1938
N:r 115

Klinte Fruktodlareförening

höll onsdag eftermiddag ordinarie föreningsstämma under handlanden E. G. Ahlströms ordförandeskap.
De föredragna räkenskaperna godkändes och ansvarsfrihet beviljades styrelsen för det gångna årets förvaltning.
Till styrelse återvaldes hrr E. G. Ahlström, ordf., Adolf Larsson, kassör, och H. Dahlgren. Revisorer blevo hrr E. N. Snöbohm och Emil Smitterberg med hr Ragn. Smith som suppleant.
Fastställdes den vid ordinarie föreningssammanträdet den 12 mars 1937 beslutade stadgeändringen. Ändringen gäller föreningens stadgar § 15 mom. 1 om kungörandet av föreningssammanträden vilka hitintills pålysts i Klinte och Fröjel kyrkor. På grund av beslutet kommer kallelse att ske genom annons i Gotlands Allehanda samt genom anslag å anslagstavlan vid poststationen i Klintehamn.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 19 Maj 1938
N:r 114

Gotlands infanteriregemente.

Till löjtnant vid Gotlands infanteriregemente har utnämnts fänrik N. E. Hiort.
— Fänriksfullmakter erhöllo i dagens konselj konstituerade fänrikarna i Gotlands infanteriregementes reserv U. G. Snöbohm, J. B. E :son Ahlfors, G. Nelzen och E. P. Kourtzman samt vid Gotlands artillerikår G. R. Nilsson och C. J. O. E. B. A :son Drangel. Samtidigt konstituerades till fänrikar fanjunkarna i Gotlands infanteriregemente I. E. Almqvist, H. V. Söderberg, B. G. Fraenkel och A. H. A. H. Hammarberg samt i regementets reserv W. G. F. Westesson, B. O. C. L. Hallberg och L. H. Kökeritz. Till fränrik vid Gotlands artillerikår förordnades styckjunkarna N. E. Björklund och A. T. A. Hullberg.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 29 april 1938
N:r 97

På sin sjuttiofemårsdag

igår blev grosshandlare Edv. Snöbohm i Klintehamn föremål för en mångfald uppvaktningar och livliga hyllningar. Uppvaktningarna togo sin början på förmiddagen och räckte till fram på eftermiddagen. Bland dem som uppvaktade befunno sig såväl korporationer som enskilda, och under dagens lopp antog jubilarens hem så småningom karaktären av ett veritabelt orangeri, så rikliga voro blomsterhyllningarna. Även en mängd telegram — ett 85-tal — inströmmade, varjämte en hel del minnesgåvor och presenter överräcktes till sjuttiofemåringen. Från släkten och från vänner såväl här som på fastlandet fick jubilaren mottaga värdefulla bokverk, däribland ett engelskt sådant. Dagen firades eljest i stillhet och på kvällen gavs festmiddag för släktingarna.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 29 april 1938
N:r 97

Edv. Snöbohm 75 år.

På torsdagen fyller en av Klintehamns mera bemärkta personligheter grosshandl. Edv. Snöbohm 75 år.
Han är född i Klinte och i Klinte-hamn har han också utfört ett omfattande arbete både som affärsman och som medborgare. Efter att ha avlagt studentexamen i Visby 1882 genomgick han Schartaus handelsinstitut och var åren 1883-84 anställd hos grosshandlare Herman Rhodin i Stockhglm samt delägare i firman R. Snöbohm åren 1884 —1902. Handelsfirman E. Snöbohm i Klinte, som etablerats 1858, övertog han 1902 och drev den sedan till 1933, då han överlät densamma, men grosshandlare Snöbohm fortsätter alltjämt tillsammans med sin efterträdare i firman hr Erik Ahlström firmans trävaruaffärer.
Under årens lopp har grosshandlare Snöbohm beklätt snart sagt alla uppdrag och befattningar inom det kommunala livet. På de senare åren har han emellertid efterhand dragit sig ifrån det aktiva kommunala arbetet men han är alltjämt ordförande i hamndirektionen. Vasariddare är han sedan 1927. I allt sitt handlande rättskaffens och rejäl, och personligen gemytlig och vänsäll har hr Snöbohm förvärvat mångas vänskap samt allmän aktning och uppskattning. De flesta ha nog också svårt att tro att den spänstige grosshandlare Snöbohm på Klinte nu fyller 75 år, ty han har genom åren bevarat sig såväl kroppsligt som andligt vital och rörlig. Härtill har kanske bidragit hans alltid bevarade och visade intresse för idrotten, främst då segelsport och gotländsk idrott. Särskilt den senare har alltjämt i grosshandlare Snöbohm en pålitlig vän och gynnare och otaliga äro de pris, som han med varm hand skänkt till tävlingarna i gotländsk idrott.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 26 april 1938
N:r 94

Till griftero.

Stoftet efter f. tingsskrivaren Hjalmar Snöbohm, vilket i morse anlände hit från fastlandet, har i dag förts till den sista vilan. Jordfästningen ägde rum i domkyrkans med levande ljus och blommor smyckade kapell och förrättades av domkyrkokomminister Nils Öberg, gom även höll ett anslående griftetal, utgående från orden i Luk. 18: 31 »Vi gå upp till Jerusalem…», varvid officianten bl. a. erinrade om den hänsovnes plikttrogna arbete och hans stora kärlek till Gotland, i vars jord han nu också får vila till uppståndelsens morgon. Den gripande akten, som övervars av bl. a. personal från Norra domsagans kansli, vid vilket den avlidne som bekant i många år va rit anställd, omslöts av psalmverserna 549: 1 och 2 i nya psalmboken.
Kistan fördes därpå under sorgemusik från orgeln ut till den väntande likvagnen, varefter processionen ställde färden mot Norra kyrkogården. Här sänktes under vederbörliga hedersbetygelser stoftet i gravens tysta gömma.
En vacker blomstergärd hade ägnats den bortgångnes minne. Bland de mera officiella kransarna märktes en med blågula band från Norra domsagan med inskriptionen »Tack för trogen tjänst.» — I metodistkyrkan vigdes i eftermiddags stoftet efter framlidne maskinist Adrian Lindström till den sista vilan. Akten i kyrkan, som var vackert dekorerad med blommor och levande ljus, inleddes med psalmsång varefter pastor Edw. Gottlander höllgriftetalet över den bortgångne och pastor Östlund förrättade själ va jordfästningen. Efter ytterligare psalmsång sjöng kören »Och jag såg en ny himmel» av Dahllöf. Kistan fördes så ut till gamla kyrkogården och sänktes i familjegraven. Här följde kransnedläggning och pastor Östlund framförde en sista hälsning från sonen, som av sin tjänst var förhindrad närvara — till sjöss på väg till utlandet — och unisont sjöngs »Jag är en gäst och främling».
Efter åberkomsten till staden följer en minnesgudstjänst i metodistkyrkan med tal av pastorerna Gott lander, Östlund hrr A. G. Tingström och Eric Lindén m. fl. samt sång av kören. De anhöriga till den bortgångne bjuda gästerna på kaffe.
I den vackra blomsterskörden märktes bland mera officiella kransar en med rödvita band från Ångfartygsaktiebolaget Gotland (Tack för gott och troget arbete), en med blåvita band från Maskinisterna i Gotlandsbolaget (En sista hälsning) samt en från Visby metodistförsamling (Tack för mångårigt medlemsskap: Joh, 11 k.: 25—26 v.).

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 17 Mars 1938
N:r 63

Guldbröllop

firas i morgon av bankdir. Rudolf Wallér härstädes och hans maka, född Snöbohm.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 4 Januari 1938
N:r 2

Landsbygden. Hablingbo.

HABLINGBO 29 dec.
Pastorats- och kyrkostämma hölls härstädes söndagen den 19 dec. med kyrkovärd J. Smitterberg, Hallvards, som ordförande.
Till revisorer för pastoratets räkenskaper omvaldes nämndeman J. P. Laurin, och stationsföreståndare J. Norrby, Hallvide. Till deras suppleanter omvaldes lantbr. O. Båtelsson, Domerarve, och byggmästare P. Hallgren, Linhatte. Enhälligt beslut fattades att stämmorna ej skulle hållas å söndagar, utan på vardagar efter ordförandens bestämmande.
I Hablingbo kyrkokassas räkenskaper omvaldes till revisorer lantbr. J. Båtelsson, Halbenarve, och G. Johansson, Hägsarve, samt omvaldes till suppleanter lantbr. E. Johansson, Burge, och nämndeman J. P. Laurin. Ersättningar till rådens och stämmans ordf. bestämdes till samma belopp som föregående år. Ifråga om 1938 års stämmor blev beslutet lika med pastoratsstärrunans.
Årets tredje ordinarie kommunalstllmma hölls här annandag jul under lantbrukare K. Konradssons, Botvards, ordförandeskap.
Först förekom härvid val av ledamöter i barnavårdsnämnden och valdes härtill lärarinnan Julia Buskas, närnndeman J. P. Laurin, lantbr. R. Konradsson, Botvards, och P. Larsson, Domerarve. Till deras suppleanter utsågos lärare IL Booberg, lantbr. A. Ockander, Havor, fröknarna Ebba Fogelgren och Anna Johansson. Som ordf. valdes kyrkoherde H. Björkquist och som vice ordf. lantbr. R. Konradsson, Botvards.
Så förekom val av ledamöter i pensionsnämnden och omvaldes därtill lantbr. K. Konradsson, Botvards, K. Hansson, Stenstuge, och till suppleanter lantbr. A. Pettersson, Havor, och J. Båtels• son, Halbenarve.
Till revisorer att granska nästa års räkenskaper valdes handelsföreståndare O. Andersson och mejerist E. Johansson. Deras suppleanter blevo lantbr. A. Larsson, Domerarve, och H. Pettersson, Vadstäde. Till revisorer i badstuföreningen valdes lantbr. G. Jakobsson, Bosarve, och till suppleant K. Hansson, Stenstuge.
Till ledamöter i nästa års inkomsttaxering utsågos lantbr. J. Båtelsson, Halbenarve, K. Hansson, Stenstuge, och stationsinspektor A. Wiman samt till deras suppleanter målaremästare T. Jacobsson, Burge, lantbr. Hj. Larsson, Havor, och byggmästare K. Ronström.
I fastighetstaxeringen invaldes lantbr. K. Hansson, Stenstuge, och inspektor A. Wiman. Suppleanter blev byggmästare K. Ronström och lantbr. G. Boberg, Petes. I virkestaxeringen invaldes lantbr. J. Båteisson, Halbenarve. med K Hansson, Stenstuge, som suppleant.
Som arvode till kommunens tjänstemän beviljade stämman till dess ordförande 100 kr. nämndens ordf. 300 kr., fattigvårdsstyrelsens ordf. 150 kr., barnavårdsnämndens ordf. 200 kr. och till dess ledamöter 1 kr. för varje protokollfört sammanträde, samt till ledamöter 1 konamtmalniinmden 4 kr. för varje uppbörda-dag. Till pensionsnämndens ledamöter bestämdes 2 kr. för varje sammanträde.
Angående förskrivningarna beslöts att annons därom skulle införas i alla tre gotlandstidningarna två gånger. Från Hemse inkommet förslag att teckna bidrag till därvarande arrestlokal avslogs av stämman.
Som komnsittä för luftskyddet utsågs fjärdingsman IL Muldin, lantbr. G. Persson, Hemmungs, J. Hägg, Lukase, 0. Johansson, Mickels, och H. Pettersson, Wadstäde. Suppleanter blevo kyrkoherde H. Björkquist, lantbr. Th. Thornason, Hemmungs, målaremästare T. Jacobsson, Burge, lantbr. E. Karlsson, Maktäde, och byggmästare Th. Larsson, Wadstäde. Till ordf. utsågs ~gamen Muldin och till vice ordf. 3. Hägg, Lukase.
Att upprätta ett akagabrandaordningaförslag utsågs kommunalnämnden. Stämman beslöt att årets tredje ordinarie konununalstämma skall hållas fjlirdedag jul, om den ej inföll på söndag. Övriga stämmor under året överläts till ordföranden att själv bestämma. Stämmorna skulle kungöras genom uppläsning i kyrkorna samt anslag i mejeriet.
Till sist utsågs ett ortsombud att granska ansökningar om bosättningslån och därtill valdes lärare H. Booberg med kyrkoherde H. Björkquist som ersättare, varefter stämman avslöts.
Hablingbe Mejeriförenings andra sordin. f öreningsst ä m m a hälla i mejeriets lokal måndagen den 27.
Till ordf. att leda dagens förhandlingar valdes lantbr. G. Snöbohm, Hallbjens. Som justeringsmän att granska dagens protokoll utsågs lantbr. K. Mattsson och E. Olofsson, båda från Domerarve.
Röstlängden för år 1938 granskades o, godkändes utan anmärkning.
Till ledamöter 1 styrelsen för 2 år omvaldes lantbr. W. Florström, Hägsarve. och G. Snöbohm, Hallbjens, samt nyval. des J. Hedin, Bjerges 1 Silte. Förutvarande styrelsesuppleanter omvaldes näml. lantbr. H. Thomsson, Nisse, E. Johansson, Burge, samt E. Rangstedt, Mickels, Silte.
Som revisorer att granska löpande årets räkenskaper och förvaltning omvaldes lantbr. Thomsson, Bertels, osunt nyvaldes nämndeman J. P. Laurin, Lukase, och till deras suppleanter lantbr. Th. Thomsson, Hemmungs, Banat A. Jacobsson, Hemmungs.
I arvode skulle styrelsens ordf. uppbära för år 1938 75 kr. och räkenskapsföraren kr. 500. De övriga styrelseledamöterna skulle erhålla kr. 1: 50 för varje bevistat sammanträde och revisorerna vardera 10 kr.
Därefter togs till behandling frågan om upphävande av stämmobeslutet av den 18 december 1935, då det beslöts att mjölken efter tuberkulösa kobesättningar ej fick lämnas till mejeriet. Efter en stunds livlig debatt beslöt stämman utan votering att slopa bestämmelserna härom och skulle mjölk få lämnas även efter reagerande kor, såvida de ej äro smittoförande, mot ett visst avdrag som för mejerierna bestämmas.
Sändagsskolan julfest hölls i missionshuset här tredjedag jul. Barnen samlades kl. 5, då de bleve bjudna på kaffe. Kl. halv 7 tog den egentliga festen sin början, då den vackra julhymnen ”Hell dig, julafton” uppstämdes, varefter kand. Roland Thomsson höll bön, varpå ett hälsningstal hölls av en av de större flickorna.
Så vidtog en dialoguppläsning, varpå de allra minsta barnen fick framträda med ljus 1 händerna och sjunga en julsång. Därefter inkommo några större flickor bärande stjärnlyktor i olika färger, och deklamerade valda stycken. Så tändes den stora ståtliga granen, då den väldiga barnskaran under sång och musik fick tåga runt om genom stora och lilla salen.
Efter det att platserna åter intagits talade kand. Thomsson en stund med barnen om det stora julundret. Under det en vacker julpsalm sjöngs intågade så ”stjäragossarna” i högtidlig procession med banår och ljus. De läste solo och i korus en gripande juldikt.
Sedan utdelades biblar, jultidningar o. påsar med julgotter åt alla närvarande barn.
Läraren J. Larsson tackade så för de rikliga gåvor, som i form av välfägnad och kontanta bidrag givits åt söndagssko-Lan. En kollekt, som upptogs för samma ändamål inbringade ytterligare 30 kr.
Med ps. 69: 3 avslöts den glada festen. Missionshuset var fullsatt till sista plats.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 december 1937
N:r 302