Dödsfall.

F. fjärdingsmannen och lantbrukaren Johan Pettersson, Sallmunds i Mästerby, har avlidit i en ålder av sjuttiofem år. Närmast sörjande är maka, barn och barnbarn.
— Änkefru Ida Glifberg, Lera i Endre, har efter en långvarig sjukdom avlidit i sitt hem i en ålder av sjuttiosju år, som hon fyllde den 17 dennes. Den bortgångna, som var småländska till börden och änka efter lantbrukaren Johan R. Glifberg, var efter sin ankomst till Gotland liksom sin blivande make anställd vid Stava i Barlingbo, där de sedan gifte sig. Därpå flyttade de till Barlingbo prästgård, vilken maken arrenderade till 1937, då han inköpte gården vid Lera i Endre, där han avled 1943. Gården innehas nu av sonen: Gustaf Glifberg och hans maka, hos vilka alltså den avlidna nu bodde. Änkefru Glifberg hade framförallt gjort sig känd som en duktig hemmets kvinna, som skötte sitt stora hushåll med ordning och kunnighet. Hon var även mycket kyrkligt intresserad och syntes under sin hälsas dagar ofta vid gudstjänsterna i kyrkan. Som närmast sörjande efterlämnar hon fyra söner, en syster gift med lantbr. Anders Persson, Norrbys i Barlingbo, samt fyra bröder i Småland, varav två i Växjö. Vidare efterlämnar hon sonhustrur och barnbarn.
Sönerna äro lantbr. Emanuel Glifberg, Röstäde i Ekeby, lantbr. Johan Glifberg, Sojdungs i Fole, byrådirektören i lantmäteristyrelsen Malte Glifberg, Stockholm, och lantbr. Gustaf Glifberg, Lera i Endre.
— Fyrtiosex år gammal har vägarbetaren Richard Persson, Sojvide i Sjonhem, avlidit. Han sörjes närmast av maka, född Lindby, och två döttrar.
— Efter endast ett par dagars sjukdom har lantbrukaren Joel Pettersson, Sallmunds i Mästerby, avlidit. Den avlidne, som var sjuttiofem år gammal, sörjes närmast av maka, född Nilsson, samt barn.
— I en ålder av sjuttiofyra år har fru Anna Niklasson, Visby, avlidit. Den bortgångna var maka till f. banvakten i Lärbro K. A. Niklasson och bodde nu tillsamans med maken hos en dotter i Visby. Förutom maken efterlämnar den avlidna barn, bland dem stationstöreständaren Nils Niklasson, Fårösund.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 24 December 1946
N:r 299

Dödsfall Johan Pettersson.

Min käre make, vår fader och morfader Johan Pettersson * 3/4 1871 död 21/12 1946 lämnade oss, släkttingar och vänner i djup sorg och saknad.
Sallmunds i Mästerby den 21 dec. 1946.
ALMA PETTERSSON
Barn och barnbarn

Jag är en gäst och främling Som mina fäder här,
Mitt hem är ej på jorden, Nej ovan skyn det är.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 23 December 1946
N:r 298

Gotlands Lokalavdelning av Rädda Barnen.

Gåvor
ha under tiden 1 maj-10 dec. influtit från följande:
Systemaktiebolaget i Visby 694: —, 2 DBV:ster i st. f. vårmiddag 7/5 30: —, Onämnd, Follingbo, 10: —, Fru Ingeborg Andersson 50: —, Fru Maria Hallden 10: —, D. & D. S. 20: —, Läroverksfruarnas syjunta 9: —, Slite Båtklubb, behålln. av fest 300: —, Klass 4 A. Solbergaskolan 15: 10, Skolbarnen i Väte 52: —, Källunge missionssyförening 150: —, Kollekt i Fardhems kyrka 25/3 264: —, Midsommarfest i Fjäle, Mästerby 337: 57, Emil Hultberg, Bro, 50: —, Gislauser syjunta 40: —, Kollekt i Dalhem och Halls k:or 19/4 80: 49, fru Nanna Eriksson 210: —, Fårö Koop. kv.-gille 25: —, Rest av insamling i Follingbo till Rädda Barnens leksaksinsamling 8: 76, Ink. av skolbarnens i Väte trädgårdsland 55: —, Ins. av skolbarn i Alskogs ,förs. 262: — Fröken Olga Bjärstig 10: —, Ins. i Tingstäde f. inköp av leksaker till Europas barn 58: —, Kollekt i Othems k:a 51: 82, Fest i Hemse 8/11 475: —, Kollekt i Bunge k:a 6/11 111: —, Onämnd, Grötlingbo, 10:—, Ins. inom Garda socken 500: —, Onämnd När 1: —. Fru Betty Andersson. Bäl. 5: —, Fr. Hulda Norrby 50: —, Ins. vid stickafton i Gerum 52: —, Hejde Lotta-grupp 118: —, Slite soc.-dem. kv.-klubb 36: —, Missionssyföreningen i Bäl 50: —, Syster Astrid Larin, Klintehamn, 5: —, Fröken Eva Grefberg, Klintehamn, 5: —, Okänd, Klintehamn, 5: —, Gothems kyrkliga ungdomskrets 50: —, Gothems Lutherska syförening 50: —, Sykretsen ”De fem” i Klinte 15: —, Syringen, Fårösund, 25: —. Summa kronor 4,355: 74.
Enligt givarnas önskan ha medlen så fördelats: till Europas barn 1,009: 76, till Tyskland 59: —, till Wien 59: —, givet utan förbehåll 3,227: 98.
Amstetten 12 nov. 1946.

Ärade fru Nylander.
Det är mycket mycket tråkigt att Ni inte fått något brev från oss som tack för den stora gåvan av linne och kläder. Då allt detta kom blev vi först alldeles mållösa. Vi kunde inte alls förstå, att det ännu någonstans fanns så underbara och präktiga saker och särskilt djupt grep det oss att det finns ett folk, som vill skänka bort så dyrbara gåvor.
Vi skrev också genast ett brev med vårt tack men det har, som vi nu se, inte kommit fram. Det känns mycket smärtsamt för oss, men det går nu tyvärr into att ändra. I varje fall vill vi nu säga ännu ett stort och varmt tack och vi skall be till Gud att han skyddar och välsignar Gotland med dess goda människor och bevarar dem från all nöd.
Vi delade först ut en del av de präktiga sakerna till barnen och alltsammans förde med sig stor glädje. Barnen blev förtjusta och mödrarna blev djupt rörda och tacksamma, då de inte ens för pengar kan få tag i någonting och då många barn inte längre ha något att ta på sig så att de kan gå i skolan.
Därför be vi eder, ärade fru Nylander, att framföra vårt varma tack till adla ädla välgörare, som skänkt så mycket till de stackars barnen i Amstetten. Vi be för er att Gud skall göra er alla lyckliga.
Med stor och tacksam och uppriktig högaktning tillgivna M. Romana Puhm.

Med Rädda Barnens Minneskort
ha följande överlämnat gåvor: Landshövding och Fru E. Nylander, Apotekare och Fru N’ Sandström, Fru Ebba von Corswant, Fru Greta von Corswant, Fru Agnes Dahlbäck, Fröken Elsa Fahlström, Fru Elisabeth Ihre, Fru Maria Pettersson, Landsfiskal och Fru Thure Holmquist, Bankdirektör och Fru K. Hellsing, Kyrkvärden Karl O16ns släkt och vänner, överste och Fru Gösta Hult, Fröken Ebba Hult. Fru Martha Lindquist, Fröken Laura Stålhandske, överstelöjtnant och Fru Otto Stålhandske, Kamrer och Fru Arne Lindström, Redaktör och Fru Gösta Storm. Summa kronor 610: —.

Med Rädda Barnens Hyllingsadress
har genom ”Vännernas insamling gen. skräddarmästare Axel Nilsson”, Fru Alice Pettersson, Fru Lisa Angelöw och Herr Enock Andersson influtit kronor 35: —.

Rädda Barnens Sykampanj för Europas barn.
under april och maj månader till förmån för Barnhemmet i Amstetten gav ett glädjande gott resultat. Den 3 juli sändes 2,120 plagg, och att gåvan kommit fram, därom vittinar här nedan i översättning återgivna brev från barnhemmets föreståndarinna.

Rädda Barnens leksaksinsamling
rönte livligt deltagande. I stadens leksaksaffärer stodo lådor som fylldes med paket i 100-tal„ från skolklasser, från syjuntor och från många av våra sockenombud ha kommit rara dockor och trevliga leksaker, från verkstadsskolan 2 stora kartonger byggklossar.
Under höstens 7 stickaftnar på Lotta-lokalen och till många medhjälpare på landsbygden har garn utlämnats. Raggor, slipovers och tröjor med långa ärmar ha stickats och lämnats in. 275 par raggor, 74 slipovers och 19 pullovers ha under november och december sänts till Europas barn.
Lokalavdelningen avsände den 18 nov. 200 kg. med följande innehåll: 7 kart. kläder, 8 kart. leksaker, 1 låd , med 30 kg. honung.
Den 6 dec. avgick 5 kart. kläder och 1 kart. leksaker. Med denna sändning följde 1,100 kg. matvaror, insamlade inom Mästerby församling gen. kyrkoherden till Krigsvärnlösa barn i Finland.
Föreningen Rädda Barnens Centralstyrelse och Gotlands Lokalavdelning av Rädda Barnen be att få framföra ett hjärtligt tack och en varm erkänsla till var och en, som godhetsfullt skänkt tid, krafter och pengar till Lokalavdelningens verksamhet för Gotlands hjälpbehövande och Europas nödlidande barn.
Då det är oss omöjligt att personligen nå alla, som hjälpt till med sömnad, stickning och leksaksiinsamling, bedja vi härmed att till enskilda och föreningar, skolklasser och syjuntor få framföra vårt varmt kända tack för all god hjälp.
Visby den 15 december 1946.
GOTLANDS LOKALAVBELNING AV RÄDDA BARNEN
Anna Nylander, ordf.
Stina Sandström, kassaförvaltare.
Maria Stålhandske, sekr.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 19 December 1946
N:r 295

Förlovade

Martin Granvald
och
Inez Johansson
Mästerby. den 15/12 1946.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 December 1928
N:r 292

Motorcyklister på olycksfärder.

Ordonnans hamnade i gårdsstaket, lättviktargaffel brast.
En motorcykelolycka i samband med militära övningar inträffade i går förmiddag vid Grens i Mästerby, där en ordonnans i det svåra väglaget körde av vägen och hamnade i ett staket med benbrott och hjärnskakning som följd.
På torsdagen inträffade en trafikolycka i Silte, där framgaffeln brast på en lättviktare med påföljd att föraren slog sig allvarligt i vägbanan.
Olyckan i går inträffade under det att en kolonn motorcyklister var på väg mot Hemse med c:a 50 km:s fart. Sist körde ordonnansen 196712-45 Österholm och när man passerade Grens strax söder om Mästerby kyrka hände olyckan. Österholm kom över på höger sida med sin motorcykel och kunde inte förhindra en dikeskörning, varvid han slutligen hamnade i gårdens staket och rev ner ett tiotal spjälor. En furir som passerade strax efter tog hand om den skadade, som låg ungefär 10 meter från kullkörningsplatsen och hjälpte in honom på gården, där han togs om hand. Furiren underrättade ambulansen som förde den skadade till lasarettet för vård. Där konstaterades att Österholm erhållit ett komplicerat brott på ena lårbenet samt en lindrig hjärnskakning och en del andra mindre blessyrer. Österholm är bördig från Hammerdal i Jämtland.
Olyckan i Silte ägde rum i torsdagseftermiddag och den skadade är kanalarbetaren Einar Jonsson från Snosarve. Han var på väg till en kortutdelning, då cykelns framgaffel plötsligt brast och Jonsson föll på huvudet i vägen, där han slog sig illa, bl. a. fick han flera tänder utslagna. Vidare hade han fått skador på käkbenet och näsbenet och fördes i en trafikbil till lasarettet, där man konstaterade en lindrig hjärnskakning samt att näsbenet bräckts.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 14 December 1946
N:r 291

Gotlands Hembygdsförbund har valt ny ordförande.

Söndagens spelmansstämma bjöd på ett vackert program.
När ett lag gotländska spelmän har stämt sina fioler och låter ”stora brudmarschen” tona fram ur strängarna, då stämmes också gotlänningars hjärtan till högtid och glädje. Så var det nog vid den tid då marschen skrevs för snart 150 år sedan och så är det alltjämt, särskilt fick man den känslan i går, då den klingade fulltonigt från tjugo spelmäns instrument vid hembygdsförbundets spelmansstämma. Vi kan inte hysa nog stor tacksamhet mot de män som räddat dessa musikskatter undan glömskan, så att de gamla gotländska mästarnas verk nu kan leva upp med ny skönhet och styrka, och vi ha även anledning till tacksamhet mot dem som i våra dagar skapa nya och gångbara kompositioner i den gammaldags stilen.
Under dagen höll hembygdsförbundet också årsmöte och det viktigaste beslutet, fast det skedde tyst, blev därvid skiftet av ordförande inom förbundet. Konstnären David Ahlqvist som varit förbundets energiske ledare alltsedan dess rekonstruktion, drog sig nu på egen begäran tillbaka till en mindre framskjuten post i arbetet och som ordförande utsåg styrelsen nu hemmansägaren Joel Herlitz, Nygranne i Halla.
Det var som sagt spelmansstämma och att den fängslade Arbetarföreningens publik råder det inte något som helst tvivel om. Den fick sitt lystmäte på Gotlandstoner och det var applåder i långa banor. Spelmansförbundet brukar i vanliga fall framträda med orkester, men nu hade man gått ifrån den ordningen o. tagit mönster av andra spelmansförbund som brukar ha endast violiner och klarinett enligt den ursprungliga formen i spelmanslag, förklarade dirigenten folkskollärare Emil Dalström innan spelet började och den gamla brudmarschen i G-dur intonerades. Det var idel gamla kända tongångar och en värdig upptakt till stämman. Hembygdsförbundets ordförande, konstnären David Ahlqvist, höll sedan sitt hälsningstal, som också blev en propagandaförklaring för förbundets arbete, och vi återkommer längre fram till hans manande och uppskattade anförande.
Spelmanslagets nästa framträdande utgjordes av Rumins polska och Åkermans polska, två gamla bekantingar för både spelmän och publik och det var därför inte svårt att nå kontakt mellan podiet och bänkraderna, vilket märktes på de spontana applådernerna.

Konstnären David Ahlqvist,
uppslagsrik hembygdsvårdare.

Ny brudmarsch av David Ahlqvist.
Men sedan landshövdingen delat ut belöningarna till ängsvårdare och trädgårdspristagare kom någonting splitter nytt — en brudmarsch av den mångkunnige David Ahlqvist, som nu spelades för första gången och med komponisten vid pianot. Det var friska och glättiga tongångar som sig anstår i en bröllopsmarsch men också mjuka och lyriska partier som underströk det högtidliga och stämningsfulla.
Lojsta slotts hembygdsförening instiftade i somras ett spelmansmärke som för första gången utdelades vid midsommarfesten därute till ett antal förtjänta spelmän. Nu kom turen till ytterligare tre och kyrkoherde Olof Havrén överlämnade på föreningens vägnar spelmansmärket i silver till Karl Hägg i Vänge och Svante Pettersson i Lärbro samt bronsmärket till Lars Ekman i Havdhem. Må edra instrument ännu länge ge ljud åt toner från fädrens tid, må ni fostra lärjungar som bär arvet vidare framåt, lydde maningen till dagens ”märkesmän”.
Sedan blev det kvartettspel av hrr Dalström, Huldt, Pettersson och Hägg och deras första nummer var David Ahlqvists polska i d-moll som följdes av Hammarlunds knäppol-ska, ett verkligt virtousstycke som snart i hundra år varit de gotländska spelmännens mästerprov.

Två veteraner spelade upp.
Veteranerna inom spelmansförbundet fick sedan komma till tals och det blev duettspel med 80-åringen Hjalmar Edmark från Ala, och 71-åringen Edvard Johansson, den populäre ”Bäckstäden” som gott kan sägas vara urtypen för den gotländske allmogespelmannen. Det blev både brudmarsch, en vals och Hultemors polska, innan publiken var nöjd, och en grupp från norr tog vid med några vackra och välkända Groddalåtar. Svante Pettersson och Sigvard Huldt framförde sedan en alldeles ny gotländsk polska, Petterssons egen komposition ”Gammelgården”, som han blev inspirerad till i somras vid ett besök hos komponistkollegan i Ardre, och sist i raden av uppspelningar kom Dahlström och Hägg med två polskor av den kände Hagebyen ifrån Etelhem.
Så kom till sist den praktfulla brudmarschen, där alla tjugo var i elden och där hr Dalström ackompanjerade vid pianot för att ge ytterligare tyngd och pompa åt stycket litet vid sidan om det stilenliga. Det långvariga bifallet aktualiserade
frågan om extranummer och det blev Ahlqvist brudmarsch som fick sitt framförande för andra gången.
I hr Ahlqvists tack till musikerna för gott spel och för att de förmedlat en äkta gotländsk stämning instämd alla övriga och man gjorde det i ett rungande leve för den gotländska fokmusiken.

Man har förståelse för byggnadsminnena.
— Jo, dei kan nuck var intressant tipse pa, men ett ruckel jär dei u bäst vtr ti reiv ner na u bygg nöjt. Um di häre hembygdsvårdrar fick bo ej n; en vintar så fick di nuck känn pa v: dei vidd säge ! En gotlandsbonde gv mig det svaret sedan jag brett ut mg över hur vacker och värdefull hans gamla manbyggning har varit, brättade hembygdsförbundets ordf ö-ande och drivande kraft, konstnären David Ahlqvist i sitt anförande på söndagens hembygdsfest. Min re-pik var naturligtvis att jag själv bor i en sådan där gammal stenbyggning och trivs bra med den, särskilt sen den fick värmeledning.
Men i allmänhet har man förståelse för det goda och riktiga i ett förståndigt konserveringsarbete och pietetsfull vård av värdefulla byggnadsminnen. bland frågar man också hembygdsförbundet till råds, när det gäller en och annan detalj vid ombyggnad, hur den nya trappan skall göras för att passa ill fasaden, hur ingångsdörren skall se ut, hur takbeläggningen skall vara o. s. v. Vi har också kunnat ge en del råd, tack vare ett gott samarbete ned länsarkitekten och andra, men det kan också inträffa att fastän byggherren godkänt våra förslag, så vill byggmästaren inte utföra dem. Dessa lantbyggmästare har ofta större tro på sin förmåga än egentliga kvalifikationer och har gjort åtskillig skada när det gäller restaurering av gammal bygd likaväl som vid nybebyggelsen och dess utformning. På vår lilla ö med dess fåtaliga befolkning är det f. ö. ett problem att anskaffa sakkunnigt folk inom de mest skilda områden. Man får ta det som finns och resultaten är inte alltid så lyckade.

Stort intresse för kvarninventeringen.
Hembygdsförbundets kvarninventering har intresserat folk. Man har kommit och bett om anslag till reparationer av gamla kvarnar och förklarat sig redobogna att ställa material kostnadsfritt till förfogande, bara vi bekostar arbetet. Och nog vill vi men förbundet kan ju inte sätta alla förfallna kvarnar i stånd. Inte har vi råd, och fråga är om det skulle vara någon idé. Man malar ju ändå det allra mesta vid de stora motordrivna kvarnarna. Vad vi skulle vilja, det var att reparera de bäst bevarade exemplaren av stenkvarnarna i den gamla gotlandsmodellen, och det av rent estetiska skäl. Ur nyttosynpunk, är ju väderkvarnen en hopplöst föråldrad inrättning, som bara kommer till nytta under kristider med thy åtföljande malningskontroll.
Våra trädgårdstävlingar mötes också med sympati och vi får många deltagare från alla trakter av ön. Ibland får vi också se gamla praktfulla trädgårdar med gamla träd och massor av blomster och prydnadsbuskar, humlegårdar och kryddgårdar. Man måste beundra de gotländska lanthusmödrar, som trots den massa arbete de har med hushållet och kreaturen, likväl tar sig tid att lägga ned möda och energi på att pryda hemmets omgivningar och de sköter ibland jättestora nytta och prydnadsträdgårdar på ett förecjömligt sätt. Det är praktisk hembygdsvård. Ibland händer det dock att man offrar tid och krafter på en mängd stora och breda grusgångar, som kanske gläder ett snygghetsälskande öga, men inte ger skönhetssinnet någon näring. Men det hänger väl ihop med något som jag ska beröra i ett annat sammanhang, bondens förkärlek för naturens betvingande och systematisering.

Ligusterbersån går ofta före hasselbusken.
När det gäller naturskyddet är den gotländske lantbrukaren gemenligen negativt inställd, dels därför att både jordbrukstekniker och naturskyddsfolk har fört debatten med en hetta som har verkat irriterande och kommit med onödigt tillspetsade formuleringar och överdrifter i den offentliga polemiken, dels därför att bonden gärna uppfattar naturskyddspropagandan, särskilt när det gäller konkreta fall, som obehörig inblandning i hans egna angelägenheter.
I alla tider har bonden fört en ständig kamp mot den vilda naturen. Andra människors intresse för den har han därför haft svårt att förstå. De gamle kineserna fick sju synder förlåtna vari gång de planterade ett träd, men den svenske bonden har både statens och sitt eget samvetes välsignelse när han’ har huggit ner ett träd. Visst uppskattar han den lummiga idyllen, men såvitt jag har fattat det rätt så vill han ha en kultiverad idyll. Han tycker bättre om en planterad ligusterberså och en rosenrabatt än enbuskar och vildblommor. Därför ser man också så många främmande träd och förädlade busksorter il de gotländska trädgårderna. Hasseln t. ex. är däremot sällsynt där. Det främmande trädslaget verkar kultur, det inhemska är bara banalt i hans ögon. Det är ju en lättförståelig synpunkt, men det kunde ju inte skada om man lite mer försökte se det vackra i vår egen naturliga vegatation.
En sak som i alla fall de flesta gotlandsbönder av gamla stammen är övergins om, det är att ängsvården bör bibehållas. Många ängsägare sörjer över, att de inte får tid att sköta sina ängar som de skulle. Tiden är vriden ur led som vi alla vet och tack vare den snedvridna utvecklingen får bonden vara glad om han kan klara de nödvändigaste sysslorna med maskinernas hjälp. Någon tid och kraft tillövers för mera periferiska arbeten är det omöjligt att få på de flesta gårdar. Att trots detta ännu hundratals gotländska lantbrukare hävdar sina ängar är väl ett vackert bevis på gotlänningens trohet mot fäderneärvd sed. Kanske också ängets intima idyller påminner honom om en vekare, ljusare, vänligare tid, som han vill bevara i en vrå av sina ägor.

En ”minnesmark” i varje socken.
Inom hembygdsförbundets styrelse har vi mycket diskuterat möjligheten av att avsätta en sådan vrå för minnet i varje socken. Det behöver inte nödvändigt vara ängar, det duger med en liten vacker vägstump, som kantas av träd och buskar, kanske med en välvd stenbro eller en gammal tun; det kan också vara ett stycke hedmark med en väderkval^n eller ett lambgift, ett gammalt fiskeläge, en grupp med stora vackra träd, en allé eller överhuvudtaget något vackert eller minnesrikt. Ett sådant kultur- eller naturreservat i varje socken, det skulle vara roligt att ordna.
Ingen gotlandssocken är så fattig att den inte äger ett litet område som kunde påminna oss om hur den såg ut förr i världen eller ge sockenborna ögonfröjd och vederkvickelse. Hemängen i Ardre inköptes av kommunen för det ändamålet och ingen av sockenborna ångrar det köpet nu. Vid Dalhems kyrka står en rad fina almar vid vägen, som vägmyndigheterna lär ha ett gott öga till. Där borde Dalhemsborna vaka upp. I Mästerby och Sanda finns vackra och idylliska gammaldags vägar som borde skyddas. Ute i Vamlingbo ligger tre gamla stenkvarnar i rad längs vägen och förfaller. Vid Holmhällar har vi ett fiskeläge av uråldrig typ. Fårö har många ålderdomliga bygdebilder och vackra landskapspartier som kunde skyddas. I Östergarn och Norrlanda har hembygdsförbundet kunnat bidra till skyddet av sådana landskapspartier, men det rör sig här om ganska små områden, likaså i Follingbo. Som sagt, överallt, i varje socken på Gotland finns det minnesmarker som skulle kunna bli efterkommande till glädje om vi tog vara på dem och skyddade dem.
Gotlänningens intresse för gammal kultur och vacker natur tar sig ibland olustiga uttryck, men då rör det sig för det mesta om stadsbor och icke lantbrukare, som bygger moderna villor alldeles intill gamla fiskelägen eller köper stora strandområden och inhägnar dem så att ingen levande varelse kan få komma dit och njuta av den instängda naturskönheten. Principiellt sett är detta naturligtvis alldeles på tok. Vacker natur borde vara allmän egendom. Men då krävs det också att allmänheten känner ansvaret inför naturen och visade hänsyn till dess levande skönhet. Men innan vi kan nå dit behöver vi uppfostran, även dem av oss som anser sig vara kultiverade. Vår synvinkel är så trång, vårt känsloliv så fattigt och instängt. Vi bor här på vår lilla ö i små inklämda förhållanden. Det skapar en inskränkt och trångsynt inställning, som bl. a. kommer till synes i vårt nutida kulturliv, där endast den konventionella och slätpolerade medelmåttan får gehör. Enligt vedertagna begrepp är hembygdsvård att samla selpinnar, konsten skall vara vykort, religionen skall inskränkas till julottebesök o. s. v.

Gotländsk ungdom borde se sig om i världen.
Amanuens Svahnström hade en god idé, då han ville att hembygdsförbundet skulle ordna studieresor till utlandet för den gotländska ungdomen för att dels få friska synpunkter på sitt eget land och dess särart och dels vidga sin andliga horisont genom beröringen med annat slags folk och annat slags livsföring. Vi behöver faktiskt då och då komma ut, vi gotlänningar, dels för att skaka av oss lite konventionellt damm som gärna samlar sig på en när man sitter still, dels för att lära oss se värdet av vad vi själva har och — inte minst — vad vi själva är.
Hembygdsvården måste alltså enligt min mening bygga på en vaken känsla för vår egenart och dess plats i världssammanhanget och denna känsla — denna förståelse kan väckas genom konstnärlig fostran, d. v. s. att lära sig se, att lära sig känna och att lära sig förstå det sköna och karaktärsfulla. Vad hjälper det om vi lägger ner hundratusentals kronor på restaureringen av gamla vackra byggnadsverk om vi inte som folk omfattar dem med kärleksfull förståelse. Och vad hjälper det med isolerade lokala framstötar hit och dit inom hembygdsvårdens område om inte hela folket begriper meningen med dem? Problemet hembygdsvården i vår tekniska tid är möjligt att lösa endast genom folkuppfostran i konstnärlig anda. Kan den bli verklighet, kan kärleken väckas, kan ansvarskänslan väckas, kan skönhetslidelsen väckas, då behövs inga propagandaföredrag om naturvett och pietet, då kommer den av sig själv.
Jag skulle önska att hembygdsförbundet kunde växa sig starkare, mycket starkare och få en större anslutning från främst gotlandsböndernas sida men också från arbetarklassen, som hittills har stått vid sidan av och surat. Och så skulle jag önska att vi med radions hjälp kan få sätta igång med hembygdsstudiet på allvar ute i våra bygder. Och inte bara på landet utan också i stan. Och kanske framförallt där.

Gör hembygdsförbundet till öns kulturcentral.
Hembygdsförbundets insatser har varit svagare och färre än vi hade önskat. Brist på män brist på tid och brist på pengar har varit orsakerna. Vi behöver hjälp i arbetet och jag tillåter mig rikta en maning till er alla som är här i dag stöd vår verksamhet med ert intresse, med ekonomisk hjälp och med praktiskt arbete. Hjälp oss att bygga upp Gotlands Hembygdsförbund till öns kulturcentral, till ett forum där binder och vetensstkapsmän, arbetare o. konstnärer kan mötas i gemensam strävan för fosteröns bästa, för kulturlivets uppväckelse och nydaning, för känslolivets förädling, för tankelivets fördjupande. Där skulle folkets historia skrivas, där skulle den nya bygden skapas, där skulle forskningen stödjas, där skulle hembygden studeras, där skulle konst och musik och litteratur få ett hägn och en fristad. En tanke är väckt, en ringa början är gjord, nu ankommer det på gotlänningarna, nu ankommer det på er som är här i dag, om det skall bli något mer än ett hugskott och ett par trevande steg mot det stora målet.

Årets belöningar för ängsvård.
Landshövdingen fördelade under en paus i spelmansstämman årets belöningar till gotländska ängsvårdare och vidare skedde prisutdelning för hembygdsförbundets trädgårdstävling.
Den ståtliga kristallpokalen tilldelades Algot Bendelin, Botes i Anga, Karl Gardell, Björnungs i Lokrume, Jakob Olsson, Rums i Grötlingbo och R. V. A. Lindbom, Sles i Grötlingbo.
Statyetten för god ängsvård utdelades till Emil Jacobsson, Hägur i Eksta, Harry Larsson, Prostarve i Hogrän, Gustav Liljegren, Bredkvie i Fide, och Olof Olofsson, Björn. ungs i Lokrume.
Diplom från hembygdsförbundet tilldelades Frithiof Ekström, Källder i Linde, Arvid Lundborg, Ganne i Östergarn, Alfred Olsson, Botvalde i Stånga, Alf Jakobsson, Stenstugu i Barlingbo, Ernst Bendelin, Bendes i Anga, Karl Andersson, Axel Jakobsson och Henry Larsson, Liste i Norrlanda, Erhard Hammarström, Hammars på Fårö, Gustaf Olsson, Lansa på Fårö, Gustaf Pettersson, Kvinnegårda i Havdhem, Britta, Gunnar och Ernst Klintbom, Laksarve i Boge, Lilly och Hilding Falck, Laksarve i Boge.

Tio pristagare i trädgårdstävlingen.
I trädgårdstävlingen blev fru Alma Kristersson, Vanges i Burs, första pristagare och erhöll liksom. andre pristagren Arvid Larsson, Kyrkbols i Garda, en etsning av David Ahlqvist. Övriga pristagare erhöll det nyutkomna verket Natur på Gotland, samt Svenska väster, vilka böcker tillföll Edvin Johansson, Norrkvie i Grötlingbo, Elin Johansson, Orleifs i Linde, Dagny Hellgren, Runne i Sanda, Tyko Larsson, Lina myr, Hörsne, fru Anna Olsson, Bringsarve i Ardre, Aug. Söderström, Hallsarve i Fardhem, Albert Andersson, Hemmor i Lau, och fru Hilma Bergvall, Kyrklasse i Atlingbo.

Förbundets styrelse kan få upp till 12 ledamöter.
Hembygdsförbundets årsmöte hölls omedelbart före spelmansstämman under ledning av landshövding Nylander, som uttalade en fröhoppning om fortsatt framgång i förbundets arbete och om allt större förståelse för dess strävanden.
I tur att avgå ur styrelsen voro redaktör Arthur Nilsson, landstingsman Joel Herlitz, Halla, och konstnär David Ahlqvist, Ardre vilka samtliga återvaldes för två år. Till ny ledamot efter docent Mårten Stenberger valdes för ett år docent Greta Arwidson. Till suppleant i styrelsen nyvaldes landstingsman Erik Forslund, Väskinde.
Som revisorer omvaldes lantbr. John Wedin, Sanda, och nämndeman C. K. Gahnberg, Tofta, med fotograf, Henning Svensson, Hemse, som suppleant.
Årsmötet beslöt godkänna ett för, slag till ändring av stadgarnas par. 4, där det bestämmes att styrelsen skall bestå av sju ledamöter. Detta stycke skall få följande lydelse ”minst sju och högst tolv ledamöter samt minst tre och högst fem suppleanter för dessa”
Vid det följande styrelsesammanträdet meddelade hr Ahlqvist sin avsikt att lämna ordförandeposten och till hans efterträdare valdes förutvarande vice ordföranden, hemmansägare Joel Herlitz, Nygranne i Halla. I samband med skiftet på denna post uttalade landshövding Nylander förbundets varma tack till hr Ahlqvist för hans starka, och bestående insats inom hembygdsvården och tog samtidigt fasta på hans löfte om fortsatt bistånd. Som sekreterare återvaldes landstingsman Erik Forslund och som kassör kamrer Arne Lindström.

Förbundet har nu 200 medlemmar.
Av årsberättelsen framgick, att verksamheten fortgått efter samma riktlinjer som tidigare. Stor uppmärksamhet har ägnats naturvården. Med Gotlands kraftverk har kontakt upprättats för att åvägabringa minsta möjliga skada på landskapet vid nya kraftledningars framdragande. Förslag till byggnads- och styckningsreglering av de gotländska stränderna har utarbetats av förbundet och ingivits till länsstyrelsen. för att vara lantmätarna till ledning vid ev. styckningar. Träd- och buskvegetationen vid smärre enskilda vägar är starkt hotad genom bestämmelsen, att avröjning av vägkanterna måste ske för att erhålla statsbidrag. Länets vägförvaltning har gjorts uppmärksam på detta förhållande. Ett kortregister med uppgifter om karaktär och kartskiss utvisande belägenhet har uppgjorts för ett 50-tal hävdängar. Arbetet med detta skall fortsätta för att så småningom omfatta samtliga hävdade ängar. Byggnadsvården har tagit förbundets uppmärksamhet i anspråk på olika sätt, bl. a. har samarbete inletts med firma Gotlandshus. En inventering av öns väderkvarnar har påbörjats och rönt stort intresse. Anslag har givits för restaurering av väderkvarnar i Lau, Hangvar, Akebäck och Ardre. Förbundet har vidare möjliggjort utgivandet av den gotländska. kalendern Gotländsk horisont. En ny hembygdsförening har bildats i Rone. I Garda har bildats en naturskyddsförening med hembygdsvård på programmet. Antalet betalande medlemmar utgjorde vid årsskiftet 162 enskilda och 36 korporationer. Kassaomslutningen har uppgått till kr. 5,212: 24 och behållningen itll kr. 2,435: 06.
de till sist ett tack för frikostigt skänkta gåvor samt till alla, som medverkat till det utmärkt goda resultatet. Missionsaftonen avslöts med en bönesång samt välsignelsen.
— Missionshusets stora sal har under hösten undergått en restauration och inredningen har härigenom fått en mera värdig och stämningsfull prägel. Allt är dock ännu inte färdigt, som målning och dylikt.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 9 December 1946
N:r 286

Södertinget.

Valagitatorn lät vänta på sig.
Agitationsbilens förare fick böta.

Det var fullspikat på Södra häradsrättens ”program” vid hösttingets ,fjärde ordinarie session å tingsstället Skogs i Levide i går. Det var inte bara en ovanligt talrik tingsmenighet församlad då sammanträdet förklarades äppnat, det var också ärenden vars behandling tog sin rundliga tid i anspråk och kl. blev 5 på eftermiddagen förrän man var färdig och rättens ledamöter kunde gå till middag. Det tog förresten ovanligt lång tid förrän man kom i gång med uppropslistan, ty först skulle grötlingarnas nye nämndeman installeras och sedan följde en nästan ändlös rad av testamentsvittnesförhör.
Rättens ordförande voro ord. domhavanden häradshövding K.-F. Pfeiffer och notarie Gunnar Thorbjörnsson, protokollsförare notarierna Thorbjörnsson och Sven Dufvenmark, och tingskansliet förestods av notarie Ulf Hamacher.

Fortkörning med agitationsbil.
En lastbilsförare står åtalad för fortkörning och vårdslös framfart. Han hade den 8 sistlidne sept, ställt sin bil till förfogande som socialdemokratisk agitationsbil och själv kört densamma, och det var under denna resa han gjort sig skyldig till förutnämnda förseelser. Han hade därjämte vid tillfället transporterat folk utan att ha rätt därtill. För dagen hördes två vittnen, vilka kontrollerat att svar, kört med över 80 km. hastighet under det att han hade 12 personer på flaket. Vid Strömma i Stånga hade vittnena, som också färdades i bil, kört om en annan bil. och samtidigt hade den ifrågavarande lastbilen pressat sig förbi, varvid på vägen befunnit sig 3 bilar i bredd, och ena vittnet förklarade att det var rent kusligt när han såg lastbilen sticka fram samtidigt som de passerade bilen längst till vänster.
Svar., som denna gång inställde sig personligen, medgav att han kört för fort, men valtalaren hade låtit vänts på sig så länge, att man måste hålla den höga hastigheten för att hinna fram till första mötesplatsen i tid. Han medgav också omkörningen vid Strömma. Beträffande den olagliga persontrafiken hade partiledningen uppgivit att de utverkat tillstånd för samtliga bilar, som medverkade den ifrågavarande söndagen, vilket dock icke var fallet.
Rättens utslag lydde på 25 dagsböter á 2:50.

Förskingring.
En mindre förskingringsaffär var föremål för rättens behandling. Det gällde en kontrollassistent, som blivit anställd i en kontrollförening här på Gotland, men efter cirka 3 veckors tjänstgöring tröttnat och begivit sig iväg till fastlandet utan att redovisa för uppburna 446 kr. På fastlandet har han tagit liknande plats. Mannen, som häktats i Säter, hade transportrats hit och inställdes inför rätta. Som åklagare inställde sig Landsfiskal Nordbeck i Hemse.
Den åklagade fick redogöra för sitt föregående, vilket var ganska brokigt. Han var vittberest, hade haft anställning hos Nobel i Ryssland och även varit i Afrika. Men dessa ljusare ungdomsminnen voro nu svunna. Han hade blivit gift och hade 9 barn i äktenskapet, vilka nu voro i åldern 27-13 år. Någon gång för ett dussintal år sedan blev emellertid hustrun arg på honom och hade för myndigheterna uppgivit, att han hotat henne till livet. Och så blev han utan sinnesundersökning införskaffad till Ulleråkers sjukhus. Här har han också fått vistas i flera omgångar, sammanlagt 2 år av 11. Däremellan har han varit försöksutskriven, men bara han på något sätt kommit på kant med samhället, har han åkt in igen. Hustrun, från vilken han nu är skild, har medgivit, att hennes anmälan den gången ej var riktig, det skedde vid ett tillfälle då hon var psykiskt nere, men det har inte hjälpt, han har ändå inte sluppit sjukhusuppsikten. Nu hade han kommit över hit till Gotland efter att ha innehaft plats som ladugårdsförman i Tierps-trakten. Han hade även tidigare varit kontrollassistent, men då han nu skulle börja på nytt var han ej så rutinerad. Så klagade han på materielen och hade kommit på kant med föreningens ordf. En gång när de kommit ihop sig om ett prov, hade han tagit det med sig och rest till Visby för att få detsamma kontrollerat av konsulent Ljunggren. Han hade emellertid ej träffat honom och då fortsatt till Stockholm för att skaffa sig pengar, vilket han beräknat få på en komponerad vals, ”Sången om Gotland”, som skulle köpas av Sonora för grammofoninspelning. Sedan hade han fortsatt till, Dalarna och tagit ny anställning. Han erkände, att han uppburit de 446 kr., vilka bl. a. använts för inköp av kläder, men hade också en del smärre noträkningar. Då han skrivit till ordf. och begärt papperen för redovisning, hade han i stället blivit häktad. Han anhöll att icke på nytt bli sänd till sjukhus utan frigiven och villkorligt dömd, och han lovade bli en hederlig man.
Såväl åkl. som målsägaren, vilken senare även framställde ersättningsanspråk, framhöllo, att svar. ofta uppträtt berusad och var alkoholist. Härtill invände svar. att ”hur skall det kunna bli spritmissbruk i ett samhälle, där det endast kan bli 2 pilsner var fjärde timme?”
Rätten beslöt den häktades försättande på fri fot samt förundersöknnig för villkorlig dom, varefter målet avgöres den 23 januari.

Förfalskat jaktkort.
En jaktvårdsuppsyningsman hade vid ett tillfälle nu i okt. avfordrat en jägare jaktkort, varvid han uppvisat ett, som dels hade den antecknade giltighetstiden utgången redan den 30 juni, dels också visade tydliga spår av att vara ändrat. Jägaren ifråga var nu instämd av landsfogde Broms för förfalskning och inställde sig-personligen samt erkände, att han ändrat ett jaktkort för tiden 1941-1942 till 1945-1946. Han sade sig emellertid aldrig ha uppvisat kortet någon gång under den giltighetstid vilken han genom förfalskningen angivit och aldrig ens varit på jakt under denna tid. Åkl. ansåg dock att uppsåtet varit att vilseleda och även om han ej heller denna gång skjutit räcker dock bärande av vapen som olaga jakt och bör vara tillräckligt för att vapnet skall förklaras förverkat.
Svar:s rättegångsbiträde advokat Kjällman menade, att då den åsatta giltighetstiden icke längre var någon giltighetstid hade förfalskningen icke längre berett svar. någon fördel och för närmare undersökning av det brottsliga i detta begärde han uppskov, varför målet åter förekommer den 23 jan.

Otukt mot minderåriga.
Ett par mål, vilka handlades av landsfogde Broms, gällde otukt mot minderåriga flickor. I det ena blev det villkorlig dom, i det andra frikännande enär svarandena emot deras bestridande icke ansågos haft kännedom om vederbörandes ålder.

Fylleri eller sömndrucken?
En byggnadsarbetare från Klintehamns landsfiskalsdistrikt var av landsfiskal Jakobson instämd för fylleri vid ratten. Han hade vid ett tillfälle kört från sin arbetsplats i Slite över Visby mot hemmet, Kommen till Sion i Västerhejde hade han på en raksträcka kört av vägen och kolliderat med en telefonstolpe. Dem han fått att hjälpa sig få bilen ,ur diket igen hade emellertid menat, att han var berusad och underrättat landsfiskalen, men då denne kom till platsen, var han försvunnen. Senare hade han påträffats i hemmet. Företagen blodprovsundersökning visade emellertid på endast 0,72 promille och då sade sig svar. ändå tagit 3 supar sedan han kom hem. I Slite hade han före avfärden varit med om en taklagsfest men påstod sig där fått endast 5 cl.
Åkl. satte emellertid inte stor tro till hans uppgifter, vilka ändrats gång efter annan. Till den som hjälpt honom ur diket hade svar, sagt, då denne påstått att han var berusad, att han ej kunde neka till att det blev för mycket. Denne hade också ansett att han gått vingligt. Själv skyllde svar. dikeskörningen på föregående nattvak och att han därför somnat vid ratten.
För hörande ev vittnen blev det uppskov till 23 jan.

Fylleri endast en gång.
En person är instämd för att vid tvenne olika tillfällen i sept. ha uppträtt berusad i Klintehemn och målet förekom nu för andra gången. Det första fylleriet erkänner han men icke det andre, som skulle ha varit i samband med en danstillställning å torgdagen den 27 sept. Vid det tillfället hade han omhändertagits ev polis och vid en kalabalik skadats. Vid detta tillfälle hördes trenne vittnen, däribland provinsialläkaren, som konsulterats för den skada hen erhållit. Av ingetdera vittnesmål framgick emellertid, att han varit berusad, varför han i detta fall frikändes. För den första gången dömdes han till 30 kr. böter.

Motorcyklist på vådlig färd.
En person, stödd på kryckor, inställde sig vid rätten åtalad för överdådig motorcykelkörning. Han hade den 8 juli lånet en motorcykel och med ägaren på pakethållaren hade han startat samt fått för sig att han skulle köra om en förbipasserande motorcykel. Han satte högsta fart och fortsatte därmed även sedan han passerat den andre och tills han hamnade rätt i ett träd vid sidan av vägen. Passageraren hade kastats 15 m. in i trädgården intill men kom ned på fötterna och klarade sig utan skador. Svar. hade lagts in på , lasarettet, där han vårdats till den 18 sept. och fortfarande fick han ta sig fram på två kryckor. Han hade inget minne av färden. Tidigare olycksdagen hade han förtärt två supar och ett halvt stop dricka, men det ansågs ingen minne av färden. Tidigare på olycksgärt skadestånd från passageraren-motorcykelägaren på 800 kr. godkändes av svar. Rättens ordf. ansåg, att en person, som sli fullständigt kan förlora besinningen, inte bör få ha sitt körkort i behåll. Han dömdes till 25 dagsböter á 1 krona.

Kollisionen vid Ekorrgate.
Såsom redan från föregående rättegångstillfälle meddelades har en kollision ägt rum å Södra landsvägen vid Ekorrgate i Mästerby. Det var en personbil, som kom från Mästerbyhållet, vilken kolliderade med en buss från Visby. Det har varit åtskillig diskussion om vem som var orsak till kollisionen, det har skyllts på en skymmande häck, på regndis och på varandra. Denna gång hördes trenne vittnen. Ett par passagerare i bussen vitsordade, att bussföraren kört försiktigt och att det var personbilen, som körde på. Det tredje vittnet var en fru från gården intill olycksplatsen, vilken sett ut genom fönstret när bussen passerade och konstaterade, att han ”ovanligt nog” körde sakta. Någon signal hade hon inte hört, och hon förklarade, att ”så fruntimmer jag är vill jag dock erkänna, att jag är mycket nyfiken på alla ljud”.
Åklagaren, landsfiskal Jacobsson, ansåg att bussföraren omedelbart bort stanna i stället för att kasta bussen över åt höger och låta den rulla framåt. Härtill invände denne, att om icke hans bromsar hållit denna påfrestning, hur hade det då gått med den lilla bilen? Advokat Wahlberg, som var ombud för personbilens förare, gjorde gällande, att bussföraren åsidosatt vänsterregeln, vartill dennes biträde, advokat Kjällman, invände, att när sikten är dålig och man kommer från en sidoväg bör man vara försiktig.
Dot blev åter uppskov i målet, som ånyo förekommer den 23 jan.

Cyklist på höger kant.
En bilförare stod åtalad för att ha kört på en cyklist, som dock sluppit relativt lindrigt undan. Cyklisten hade kört på höger sida och bilisten hade tänkt att han skulle hålla sig där och ämnade tyst och stilla passera. Cyklisten hade emellertid sett bilisten på avstånd och väntat signal i tid. Då den emellertid inte kom körde han över till vänster med påföljd att han blev påkörd. Anledningen till att cyklisten hållit sig på höger sida i det längsta angav han vara, att den kanten var bättre för cykelåkning. Det var vissa saker, som ännu behövde utredas, och därför uppsköts målet till den 23 jan.

En ko i vägen.
En bilist har vid en kvällskörning träffat på en skock kor. Han hade icke bländat ner men kört sakta och alt såg ut att gå bra. Men så hoppade en ko fram mitt för bilen och påkördes. Bilisten har gjort upp skadan med koägaren, men för sin oförsiktighet fick han nu även 20 dagsböter á 4 kr.

Den tillgripna cykeln.
Vid torgdagen i Hemse tillgrep en yngling från Visby en cykel men mötte lagens väktare efter endast några meters färd. Han har förklarat, att det endast var ett tillfälligt cykellån inom samhället, och då det ansågs, att han icke hadebehov av den för längre färd, togs hans förklaring för gott, varför han dömdes för allenast egenmäktigt förfarande till 20 dagsböter á 3 kr.

För egenmäktigt förfarande
dömdes även en far och son. Deras förseelser bestodo i att de tillvaratagit en anhörigs tillhörigheter sedan denne för brott blivit häktad, trots det att dessa förvarades i rum, som annan fordringsägare hade nyckeln till. De dömdes den förre till 10 dagsböter á 1 kr. och den senare till 15 á 1: 50.

Vårdslösa motorförare.
En förare av lättviktsmotorcykel hade utan att se sig för svängt upp på allmän väg ifrån sin gård och så när kolliderat med en annan förare av liknande fordon. Kollision hade dock undgåtts, men själv hade han kapsejsat och ådragit sig svåra skador för vilket lasarettsvård måst sökas. För sin oförsiktighet dömdes han nu till 15 dagsböter á 1:50.
— En bilist hade med sin bil hamnat mot en stenton, bilen blev skrot men föraren klarade sig. Han fick 30 dagsböter á 1:50.

Överlastad.
En lastbilsförare hade haft mycket för hög last på sin bil. Det blev 10 dagsböter á 1:50.

Ännu spökar omsen.
En affärsman, som ej deklarerat till omsättningsskatt bötade 40 kr. samt ålades vid 300 kr. vite deklarationsverkställighet.

Icke skjutvapen till barn!
Tvenne fäder voro åtalade för det de låtit sina minderåriga barn använda deras skjutvapen. De dömdes till vardera 10 dagsböter á 1:50.

För utevaro
dömdes en instämd till 10 kr. böter samt ålades vid 50 kr. vite att nästa gång låta inställa sig.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 6 December 1946
N:r 284

Ordförandena i taxeringsnämnderna.

Med ändring av tidigare meddelade förordnanden har länsstyrelsen till ordförande i följande distrikt förordnat:
Rone, Eke, Alva och Hemse folkskollärare Gustav Enekvist, Visby; Hablingbo och Silte lantbrukaren Rudolf Olsson, Vamlingbo; Fardhem, Linde, Lojsta, Levide och Gerum folkskollärare T. Holma, Silte; Klinte och Fröjel kyrkoherde Å. Hultmark, Sanda, samt Sanda, Mästerby och Västergarn landsfiskal Justus Jakobsson, Klintehamn. Till kronoombud för Eskelhem och Tofta har förordnats lantbrukaren Gustav Jakobsson, Eskelhem.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 30 september 1943
N:r 225

Skolidrottstävlingarna.

Resultat uppnådda vid distriktstävlingarna i skolidrott på Gutavallen den 18/9 1943.

Trekamp
(individuellt)

Gossar:
13-åringar. 1) Martin Johansson, Hamra folkskola, klass 6, 2739 poäng, 2) Karl Gunnar Eklund, Bunge, kl. 6, 2488, 3) Rune Engfeldt, Visby, kl. 6 B, 2477. 12åringar. 1) Göte Jakobsson, Lye, kl. 6, 2979, 2) Hans Klang, Visby, kl. 6 A, 2755, 3) Rune Karlsson, Visby, kl. 6 B, 2743. 11-åringar: 1) Folke Olsson, Fole, kl. 5, 2773, 2) Per Sture Persson, Visby, kl. 4 A, 2767, 3) Bengt Tingström, Visby, kl. 5 B, 2639. 10-åringar. 1) Bertil Andersson, Visby, kl. 4 B, 2929, 2) Rolf Dahlberg, d:o, 2875, 3) Hans Bergström, d : o, 2811.

Flickor:
12-åringar. 1) Lilian Nordgren, Visby, kl. 6 C, 2820, 2) Ingrid Othberg, Bunge, kl. 6, 2795, 3) Gerd Pettersson, Visby, kl. 6 C, 2699. 11-åringar. 1) Stina Johansson, Visby, kl. 5 C, 2849, 2) Siv Jakobsson, Vänge, kl. 5, 2788, 3) Signe Yttergren, Slite, kl. 5, 2778. 10-åringar. 1) Birgit Pettersson, Visby, kl. 4 D, 2715, 2) Ejan Lindqvist, Bunge, kl. 4, 2679, 3) Gerd Andersson, Bunge, kl. 4, 2677.

Löpning 60 meter.
Gossar:
13-åringar. 1) Mats Siggelin, Klintehamns h. folkskola, kl. 7, 8,7 sek. 12-åringar. 1) Göte Jakobsson, Lye folkskola, kl. 6, 8,3, 2) Bengt Ronström, Havdhem, kl. 6, 8,6, 3) Stig Bergström, Visby, kl. 6 A, 8,9. 11-åringar. 1) Per Sture Persson, Visby, kl. 4 A, 8,8, 2) Per Arne Pettersson, d:o, kl. 5 B, 9,0, 3) Sven Olof Funk, d:o, kl. 5 A, 9,2. 10-åringar. 1) Bertil Andersson, Visby, kl. 4 B, 9,0, 2) Per Olof Hemström, d:o, kl. 4 A, 9,0, 31) Sune Karlsson, d:o, kl. 4 A, 9,2, 4) Jörgen Fagerström, d:o, kl. 4 A, 9,2.

Flickor:
12-åringar. 1) Gerd Pettersson, Visby, kl. 6 C, 8,9, 2) Yvonne Sandelius, d:o, kl. 6 D, 9,0, 3) Lilian Nordgren, d:o, kl. 6 C, 9,0. 11-åringar. 1) Stina Johansson, Visby, kl. 5 C, 9,0, 2) Marianne Walman, Slite, kl. 5, 9,2, 3) Mercy Karlsson, Klintehamn, kl. 5, 9,3. 10-åringar. 1) Ejan Lindqvist, Bunge, kl. 4, 9,5, 2) Ulla Smitterberg, Visby, kl. 4 C, 9,6, 3) Birgit Pettersson, Visby, kl. 4 D, 9,8.

Kast.
Gossar:
13-åringar. 1) Karl Gunnar Eklund. Bunge folkskola, kl. 6, 57,20 meter, 2) Martin Johansson, Hamra, kl. 6, 55,15, 3) Rune Engfeldt, Visby, kl. 6 B, 52,30. 12åringar. 1) Hans Klang, Visby, kl. 6 A, 67.49, 2) Rune Karlsson, d:o, kl. 6 B, 58,56, 3) Bengt Johansson, d:o, kl. 6 B, 52,86. 11-åringar. 1) Hans Jeppsson. Hemse, kl. 5, 56,45, 2) Henning Hallin, Hamra, kl. 4, 51,85, 3) Bo Marklund, Visby, kl. 5 B, 50,60. 10-åringar. 1) Rolf Dahlberg, Visby, kl. 4 B, 55,30, 2) Erling Johansson, Hemse, kl. 4, 54,76, 3) Bert Ove Andersson, Sanda, kl. 4, 53,00.

Flickor:
12-åringar. 1) Agneta Gahnström, Hemse, kl. 6, 42.38, 2) Gun Jeppsson, Hemse, kl. 6, 39,89, 3) Lilian Nordgren, Visby, kl. 6 C, 39,00. 11-åringar. 1) Siv Jakobsson, Vänge, kl. 5, 41,00, 2) Stina Johansson, Visby, kl. 5 C, 38,15, 3) Ingegerd Lövgren, Fole, kl. 5, 37,50. 10-åringar. 1) Ingegerd Johansson, Visby, kl. 4 C, 39,57, 2) Elsy Salsten, Sanda, kl. 4, 32.78, 3) Marja Nordvall, Slite, kl. 4, 31,91.

Längdhopp.
Gossar:
13-åringar. 1) Martin Jakobsson, Hamra folkskola, kl. 6, 450 cm., 2) Rune Engfeldt, Visby, kl. 6 B, 406, 3) Karl Gunnar Eklund, Bunge, kl. 6, 387. 12-åringar. 1) Göte Jakobsson, Lye, kl. 6, 429, 2) Stig Bergström, Visby, kl. 6 A, 400, 3) Bengt Ronström, Havdhem, kl. 6, 386. 11årin-gar. 1) Folke Olsson, Fole, kl. 5, 392, 2) Åke Hemström, Visby, kl. 5 B, 360, 3) Leif Johansson, Mästerby, kl. 5, 355. 10åringar. 1) Bertil Andersson, Visby, kl. 4 B, 350, 2) Hans Bergström, d:o, kl. 4 B, 342, 3) Per Sture Persson, d:o, kl. 4 B, 340.

Flickor:
12-åringar. 1) Ingrid Othberg, Bunge, kl. 6, 372, 2) Sylvia Nilsson, Sanda, kl. 6, 360, 3) Gerd Pettersson, Visby, kl. 6 C, 355. 11-åringar. 1) Mercy Karlsson, Klintehamn, kl. 5, 344, 2) Signe Yttergren, Slite, kl. 5, 333, 3) Stina Johansson, Visby, kl. 5, 327. 10-åringar. 1) Gerd Andersson, Bunge, kl. 4, 325, 2) Birgit Pettersson, Visby, kl. 4 D, 311.

En jämförelse med föregående års resultat visar, att skolidrotten är på stark frammarsch och att stort intresse för denna finnes inom öns lärarkår.
Skolidrottssektionen behöver ytterligare några vandringspris samt individuella pris till de många deltagarna. Priser eller bidrag till dylika kunna lämnas till folkskollärarna Ivar Larsson, Levide, eller John örve, Visby.

Skolidrottstävlingar i Guldrupe.
Skolidrottstävlingar ägde på onsdagen rum i Guldrupe mellan skolorna i Guldrupe, Vänge och Mästerby. Tävlingarna, som äro årligen återkommande, gynnades till en början av vackert väder, men fram emot 12-tiden blev vädret det sämsta möjliga. Trots detta gingo ungdomarna till verket med verklig ambition, och resultat uppnåddes, som i en del fall kunna räknas till de bättre. Som segrare i lagtävlingen utgick Guldrupe med summa 2646,5 medelpoäng närmast följt av Mästerby, som nådde 2404,156 och Vänge med 2349,75. En del 9-åringar ställde upp, och i flera fall fingo de äldre se sig besegrade. Här nedan följa de individu-ella resultaten:

Löpning 60 m.
Gossar. 13 år: Bengt Andersson, Vänge, 9,0 sek., Thomas Hansson, Vänge, 10,0. 12 år: Hans Rosenlund, Mästerby, 9,2, Sixten Karlström, Vänge, 9,3. 11 år: Leif Johansson, Mästerby, 8,8, Henry Persson, Guldrupe, 9,9. 10 år: Jim Lindell, Mästerby, 10,0. 9 år: Göran Olsson, Mästerby, 9,8, Bert. Erik Andersson, d:o, 10,2.

Flickor. 12 år: Gunvor Öberg, Guldrupe, 9,0, Elsa Buskas, d:o, 9,4. 11 år: Linnea Buskas, Guldrupe, 9,5, Ingrid Josefsson, d:o, 9,7. 10 år: Elisabeth Jacobsson, Guldrupe, 9,5, Ingegärd Eriksson, d:o, 10,6. 9 år: Svea Josefsson, Guldrupe, 9,8.

Hopp.
Gossar. 12 år: Hans Rosenlund, Mästerby, 338 cm., Mats Veström, Vänge, 337. 11 år: Leif Johansson, Mästerby, 359, Sven Lundin, Vänge, 309. 10 år: Jim Lindell, Mästerby, 280. 9 år: Bert Erik Andersson, Mästerby, 301.

Flickor. 12 år: Gunvor Öberg, Guldrupe, 341, Elsa Buskas, d:o, 331. 11 år: Siv Jacobson, Vänge, 323, Ingrid Josefsson, Guldrupe, 320. 10 år: Elisabeth Jacobsson, Guldrupe, 291. 9 år: Svea Josefsson, Guldrupe, 286.

Kast.
Gossar. 13 år: Bengt Andersson, Vänge, ,50,00 met. 12 år: Gunnar Buskas, Guldrupe, 52,50, Hans Rosenlund, Mästerby, 45,50. 11 år: Sven Lundin, Vänge, 43,50, Leif Johansson, Mästerby, 42,50. 10 år: Jim Lindell, Mästerby, 41,00. 9 år: Bert Erik Andersson, Mästerby, 33,90.

Flickor. 12 år: Elsa Buskas, Guldrupe, 35,50, Maj-Britt Pettersson, Mästerby, 32,20. 11 år: Linnea Buskas, Guldrupe, 37,50, Ingrid Josefsson, d:o, 33,50, Siv Jacobsson, Vänge, 33,50. 10 år: Elisabeth Jacobsson, Guldrupe, 29,00. 9 år: Jenny Josefsson, Guldrupe, 24,50.

Individuell sammanlagd poäng (bästa notering för pojke och flicka)

13 år: Bengt Andersson, Vänge, 2321,0 p. 12 år: Hans Rosenlund, Mästerby, 2408,25, Elsa Buskas, Guldrupe, 2580,25. 11 år: Leif Johansson, Mästerby, 2792,25, Linnea Buskas, Guldrupe, 2656,75. 10 år: Jim Lindell, Mästerby, 2395,00, Elisabeth Josefsson, Guldrupe, 2679,00. 9 år: Bert-Erik Andersson, Mästerby, 2577,75, Svea Josefsson, Guldrupe, 2727,75.

Lottorna orientera.
Orienteringsövning anordnas om söndag. Samling med cykel vid Södra järnvägsstationen kl. 9,30.
Söndagen den 10 okt. ordnas prov för avläggande av lottornas orienteringsmärke. Därför uppmanas lottorna att begagna sig av de ; ”fällen till träning, som erbjudas, genom att deltaga i orienteringsövningarna de två följande söndagarna.
I 18:s klubbmästerskap i allmän idrott höllos den 20, 21 och 22 september.
Trots regnig och kall väderlek var deltagarantalet ganska gott i ett flertal grenar. Sista dagens kraftiga regnskur vid middagstiden höll på att spoliera mästerskapet den dagen, men det visade sig att banorna torkade av ganska snart. 100 m:s löparna hade dock några pölar att passera före mållinjen.
Tävlingarna höllos på kvällarna, vilket medförde att de sista grenarna avslutades först när det nästan var nermörkt. Så var t. ex. fallet vid tresteg, där finalen gick i mörker.

De bästa resultaten blevo:
100 m.: 1) Furir H. Larsson 11,5 sek.
110 m. häck: 1) Furir G. Vall 19,2.
200 m.: 1) Furir H. Larsson 25,2 sek,, 2) Furir G. Vall 25,3, 3) Serg. L. Andersson 26,2.
400 nt.: 7) Furir Ernst Andersson 52,7; 2) Furir Allan Jakobsson 53,7.
800 m.: 1) Furir E. Andersson 2,01,5, 2) Furir A. Jakobsson 2,04,6.
1,500 m,: 1) Furir R. Freij 4,31 min.., 2) Furir H. Enqvist 4,34.
Längdhopp: 1) `Korp. Eriksson 573 cm., 2) Korp. Albertsson 562.
Höjdhopp: 1) Serg. Lundstedt 170 cm., 2) Korp. Eriksson 165, 3) Serg. E. Blomgvist 161.
Trestegshopp: 1) Korp. Eriksson 11,72 cm., 2) Furir H. Larsson 11,09. Kulstötning: 1) Vpl A. Lundh 11,60 m. Diskuskastning: 1) Vpl A. Lundh 38,03 cm., 2) Serg. Lundstedt 33,24. Spjutkastning: 1) Furir Wallin 43,921 cm.

AIK och I 18 drabba om söndag samman i en klubbmatch i orientering, varvid man kommer att begagna sig av samma bana som VIF och Järla IF. Bestämmelser angående resor m. m. bli följaktligen desamma som gälla för den sistnämnda matchen.

AIK-A 7 om söndag.
AIK ställer om söndag upp sitt starkaste lag, i höst mot A 7. AIK måste vinna denna match för att få poäng T o m A 7 tillåter, förstås.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 23 September 1943
N:r 219

Gotlands forna samhällsskick.

Ett intressant verk av rektor Steffen.
Det är ett lika välkänt som beklagligt faktum, att dokumentariska vittnesbörd om förhållandena på Gotland under medeltiden aro ytrerligt svårtydda och sparsamma. Den omfattande litteratur om Gotlands medeltid, som trots detta sett dagen, behandlar därför framför allt byggnadsmonument och kyrkliga inventarier, vilka betraktats ur konsthistorisk eller kulturhistorisk synpunkt. Det är också tack vare det överflödande rika beståndet av sådana minnesmärken, som den gotländska medeltiden kommit att omges med en särskild strålglans.
Gutarnas konstfärdighet och materiella kultur kan numera anses vara ganska väl belyst, medan bristen på dokument medfört, att andra företeelser icke fått den behandling de förtjäna. Egentligen är det förvånande, hur litet vi veta om en så grundläggande faktor som samhällsorganisationen, under det att vi nästan steg för steg kunna följa de olika kyrkbyggmästarna från socken till socken. Visserligen innehåller den i början av 1200-talet nedskrivna gutalagen åtskilligt i detta avseende, men i vad mån den återspeglat det verkliga förhållandet har varit ovisst.
I dagarna föreligger i bokhandeln ett till omfånget ganska blygsamt men innehållsmässigt mycket betydande arbete av den outtröttlige gotlandsforskaren Richard Steffen. Med detta arbete har Steffen velat sprida ljus över just gutasamhällets organisation, närmare bestämt dess administrativa, rättsliga och kyrkli- ga indelning under äldre tid. Ett arbete som detta skulle av skäl som ovan antytts ha ställt sin författare inför oöverstigliga svårigheter, därest han valt att arbeta enbart med medeltida dokument. Genom sin verksamhet som föreståndare för Arkivdepån har Steffen emellertid som ingen annan haft tillfälle att
lära känna det gotländska samhällslivet i dess olika yttringar, sådant det avspeglar sig i arkivalierna, alltifrån 1400-talets slut och framåt. De erfarenheter förf. därvid vunnit överensstämma inte alltid med stadgandena i gutalagen, men präglas ändå av sådan genuin traditionsbundenhet, att han i vissa avseenden anser sig böra frånkänna gutalagen dess sanningsvärde. ”Gutalagen är ett prästverk, den representerar i vissa fall icke ett rådande utan ett eftersträvat rättstillstånd”. Som en naturlig följd av detta betraktelsesätt kommer Steffen till resultat, som ganska avsevärt skiljer sig från övriga forskares.
Det kan här icke bli fråga om någon ingående kritik av detta arbete, därtill saknar anmälaren kompetens, utan endast att i någon mån redogöra för dess huvudsakliga innehåll. Enligt Steffen indelades Gotland efter två system, ett världsligt, vilket går tillbaka till förhistorisk tid, och ett kyrkligt, vilket tillkom, sedan kristendomen på ön konsoliderats eller på 1100-talet. I det förra bildade de 20 tingen, ledda av sina tingsdomare, den minsta judiciella enheten, men vart och ett var i sin tur indelat i normalt fyra fjärdingar, vilka synas ha haft betydelse huvudsakligen i beskattningshänseende. Över tinget stod sättingen med sin sättingsdomare som dörran. de och förvaltande myndighet och över dessa landstinget, Gutnaltinget, med sin ledare landsdomaren, Den kyrkliga indelningen utgjordes Av socknen med kyrkoherden som den naturlige ledaren och tredingarna med de tre prostarna i spetsen. Socknen och tredingen saknade under medeltiden och långt fram i nyare tid all civil betydelse. Tings- och fjärdingsindelningen är enkel och redig, medan socknarna tydligen bildats mera godtyckligt: de närmast omkring en kyrka liggande gårdarna, tillhörande olika ting och fjärdingar, ha sammanslutit sig till en församling (socken). Endast i ett fall ha socken- och fjärdingsgränserna redan från början sammanfallit. Dessa förhållanden belysas genom ett antal kartor.
Ett annat avsnitt behandlar skatterna under medeltiden från den äldsta tributen till sveakonungen med 10 mark silver från varje sätting fram till Ivar Axelsson Thotts mera komplicerade och betungande skattesystem med sommarskatt, vinterskatt och vintermantal. Detta skatteväsen, vilket synes ha haft svenska förebilder, blev bestående så länge Gotland var danskt.
I ett avslutande kapitel framlägger förf. en hypotes om en redan under förhistorisk tid eller i samband med svearnas erövring av Gotland företagen halvering av ön med tre sättingar i var hälft. I den norra delen var Tingstäde huvudort och tingsplats, i den södra Suderting. Då man tidigare antagit, att var treding haft sitt ting, har man sökt sistnämnda plats i Sudertredingen. Förf. lokaliserar den emellertid till Medeltredingen, närmare bestämt till egendomen Ejmunds i Mästerby socken. Med antagandet om Suderting som huvudort för de tre sydligaste sättingarna får förf. fram en matematisk-historisk grans mellan de båda hälfterna, vilken nära nog vinkelrätt skär den i sydväst-nordostlig riktning gående naturliga gränsen, som utgöres av ett brett skogsbälte. En sådan delning måste ha företagits av ett erövrarfolk.
I en efterskrift meddelar författaren, att det föreliggande arbetet är ett sammandrag av ett större tänkt verk, som med detta lägges åsido. Det är givetvis beklagligt, att så sker, ty det är mycket, som man skulle vilja veta mera om, men å andra sidan får man vara författaren oändligt tacksam för vad han med detta arbete skänkt gotlandsforskningen. Det är ett i högsta grad svårtillgängligt område, som härigenom blivit tillrättalagt, ett område, som visserligen åtskilliga gånger förut upptagits till vetenskaplig behandling, men aldrig av en så initierad författare. Av allt att döma kommer Steffens arbete att bli av stor betydelse för gotlandsforskningen och säkerligen kommer det att väcka livlig diskussion bland fackmännen.
Gunnar Svahnström.
Richard Steffen: Gotlands administrativa, rättsliga och kyrkliga organisation från äldsta tider till år 1645. Lund 1943.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 21 september 1943
N:r 217