Skattekraften växer

betydligt i rikets landskommuner. I sin i dagarna framlagda berättelse över kommunernas finanser år 1934 omtalar statistiska centralbyrån, att det finns ett 20-tal landskommuner som kunna redovisa ett skattekrontal av över 50,000, den mest välsituerade — Solna i Stockholms län ej mindre än 221,492 skattekronor. Å andra sidan finns det jämnt 100 kommuner i landet, som ej förfoga över mera än 100-500 skattekronor. Av dessa ekonomiskt sett mindre bärkraftiga kommuner förekomma ej mindre än 24, alltså nära fjärdedelen, på Gotland. Dessa äro: Hall, Bäl, Vallstena, Hejdeby, Akebäck, Viklau, Guldrupe, Buttle, Ganthem, Norrlanda, Anga, Ala, Gammelgarn, Träkumla, Västergarn, Sproge, Silte, Gerum, Lojsta, Eke, Näs, Fide, Hamra och Sundre. (P.)

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 21 april 1938
N:r 90

Auktion å fastigheter i Lojsta.

Genom offentlig auktion, som förrättas å undertecknads kontor i Roma tisdagen den 29 mars kl. 2 e. m., försäljer undertecknad i enlighet med Gotlands södra Häradsrätts beslut de i dödsboet efter Ankar Jörgenssen-Lund, Kvie i Lojsta, tillhöriga fastigheterna: 3/8 mt. Kvie i Lojsta, 11/1024 mt. Oxarve i Hemse, 5/128 mt. Stångkvie i Stånga samt lägenheterna Smitts 16 och Salands 16, båda i Linde socken. Av fastigheterna är Kvie bebyggt och innehåller er totalareal av c:a 105 hektar, best. av åker, äng och hagmark. Övriga fastigheter äro obebyggda och innehålla tillsammans c:a 29 hektar skogsmark med god skogstillgång.
Fastigheterna komma att utbjudas vatför sig och få genast tillträdas så fort anbud antages av vilfå beredd att erlägga 1/3 av köpesumman vid klubbslaget. Övriga vilkor vid auktionen.
ELOF HANSSON.
Tel. Roma 57.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 Mars 1938
N:r 68

Auktion å fastigheter i Lojsta.

Genom offentlig auktion, som förrättas å undertecknads kontor i Roma tisdagen den 29: mars kl. 3 e, m., försäljer undertecknad i enlighet med Gotlands södra Häradsrätts beslut de i dödsboet efter Ankar Jörgenssen-Lund, Kvie i Lojsta, tillhöriga fastigheterna: 3/8 mt. Kvie i Lojsta, 11/1024 mt. Oxarve i Hemse, 5/128 mt. Stångkvie 1 Stånga samt lägenheterna Smitts 19 och Salands 18, båda i Linde socken. Av fastigheterna är Kvie bebyggt och innehåller en totalareal av c:a 105 hektar, best. av åker, äng och hagmark. Övriga fastigheter äro obebyggda och innehålla tillsammans c:a 29 hektar skogsmark med god skogstillgång.
Fastigheterna komma att utbjudas var för sig och få genast tillträdas så fort anbud antages. Köpare bör vara beredd att erlägga 1/3 av köpesumman vid klubbslaget. Övriga villkor vid auktionen.
ELOF HANSSON. Tel. Roma 57.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 19 Mars 1938
N:r 65

Ny utarrendering.

Domänstyrelsen har beslutat ny utarrendering på ett år av lägenheterna Jan Speets hage och Klosteråker under kronoparkerna Skogsholm och Lojstahed, beträffande vilka tidigare förordnats om saluvärdering. (P)

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 Mars 1938
N:r 58

Rättegångssaker.

Södra häradsrätten.
Vårtingets 3:dje sammanträde. Rättens ordf. assessor Henning Nilsson.

En kollisionshistoria i Tofta. En bilägare från Eksta kolliderade den 15 febr. med en lastbil i Tofta och olyckan förevar nu till behandling inför rätten. Svar,, som inställde sig personligen, förklarade att hans bil tidigare påkörts utanför Visby, och därvid fått en hel del blessyrer. Denna kollision har emellertid uppklarats emellan parterna utan rättsligt ingripande. Vid avresan från Visby hade svar. märkt att högra framhjulet vinglat. I Tofta hade en söderifrån kommande lastbil mötts, svar. sökte nu hålla sin bil åt vänster, men den lydde ej ratten utan drogs åt höger så att kollision inträffade. Efter kollisionen visade det sig att styrinrättningen å svar. bil var bruten, och svar, trodde att ett brott därpå uppkommit redan vid försa kollisionen men givit sig till känna först strax före andra olyckstillfället. Vid kollisionen var svar. hastighet låg, enär han bromsat, då han märkt att allt ej var som sig borde, Från målsägaren framställdes skadeståndsanspråk på tillsamman kr. 615:37. En passagerare i svar. bil vid olyckstillfället hördes som vittne och vitsordade svar. uppgifter. För vidare utredning uppsköts målet till 4 april.

Rattfylla?
En Ronebo är som bekant åtalad för fylleri vid framförande av motorcykel, varvid han kapsejsat i Lojsta. Själv förnekar han fylleri och skyller på ren olycka. Svar. bestred även vårdslös körning. Ett vittne hördes, som dock inte kunde vitsorda några fyllerisymptom. Utslag meddelas vid nästa ting.

Sjuksysternsadikeskörning.
Målet mot distriktssköterskan Signe Sandberg i Hemse åtalad för att ha orsakat kollision och dikeskörning i Alva förevar nu ånyo. Målsägaren begare skadestånd med kr. 603: 15, därav :15 för reparation och 12 kr. pr dag för 15 overksamma dagar. Advokat Kjällman, ombud för svar. och försäkringsbolaget, ansåg allt för högt tilltaget och erbjöd 50 procent av det begärda, vilket dock icke målsägaren ville godtaga.
Gentemot ansvarsyrkandet och åkl:s påstående, att svar ”vore känd för att icke köra försiktigt” androgs ett intyg från dr Sasse vari framhölls, att sjuksystern har mycket att göra, varför det är nödvändigt att ha bråttom. Ur sjuksysterns verksamhetsberättelse för 1937 framhölls, att 1,801 sjukbesök avlagts, 32 desinfektioner företagits och 5 bostadsdesinfektioner, biträde har lämnats vid skolbarnsundersökningar i 32 skolor med minst 2 besök i varje samt att hon besökt 325 tuberkulinpositiva barns hem. ”Distriktssköterskan har ständigt fått skynda sig”, framhöll dr Sasse, ”— även när hon kört bil — och sålunda har också ibland en behjärtansvärd brådska till en svårt sjuk av i saken icke insatta kunnat tolkas som vårdslös framfart”. Ombudet framhöll också, att troligen backspegeln .i målsägarens bil ej givit fri sikt bakåt, i varje fall hade ej målsägaren sett i den, och han hade gjort sig skyldig till.slarvigt körande. Åkl. genmälde att flera bevis kundd andragas för att svar. ej iakttagit hänsynsfull körning.
Med avseende på föreliggande omständigheter anhöll svar.-ombudet om mild dom. Utslag meddelas den 4 april.

För fylleri och förargelse väckande beteende
i Hemse var en Hemsebo tilltalad. Han är fyra gånger tidigare dömd och erkände även nu samt dömdes till 55 kr. böter.
— För samma förseelse är en statkarl från Linde åtalad. Han är förut dömd 3 gånger för liknande förseelser. Nu erkände han, att han förtärt 4 á 5 pilsner, men bestred fylleri och förargelse. För vittnesförhör uppsköts målet till den 4 april.

Trafikförseelser.
En lastbilägare är åtalad för att han ”använt bil i trafik utan att han fått länsstyrelsens medgivande därtill, att han ”transporterat djur utan att anordningarHa härför äro godkända, att han kört i linjetrafik samt att han ej låtit registerera chaufför. Första förseelsen medgavs, han hade tidigare lastbil och köpt en till Det var den sista det nu gällde. Den 28 okt. hade han begärt att få sätta den i trafik, landsfiskal och kommunalnämnd hade tillstyrkt men länsstyrelsen har ännu ej hunnit handlägga ärendet, och svar. hade inte haft råd att låta biJen stå oanvänd. Beträffande anordningarna för djurtransport voro de tillåtna för den första bilen och därför hade svar. trott, att han även fick använda dem då de placerades på den andra. Anmälan om chaufför hade av ett förbiseende icke skett, Linjetrafiken bestreds.
Om denna sak blir det ny utredning vid nästa sammanträde, och sedan dömes allt på en gång.
— För hög last av bräder hade en lastNR haft. Han erkände. Dom i april.

Vad skall det stå på skylten?
En trafikbilägare är åtalad för fel uppgift i en bilskylt. Där står ”Maximilast 4,670 kg.”, medan länsstyrelsens medgivande endast lyder på 3,300, Svar, påstod att högsta tillåtna hjultryck var det angivna, det skulle stå på skylten, bestämmelsen i länsstyrelsens resolution blir en annan sak. För utredning härav uppsköts målet till den 4 april.

Olämplig chaufför.
En trafikchaufför är åtalad för att han låtit en icke körkortsinnehavare föra sin bil vid ett tillfälle. Själv satt han i baksätet. Slutet på resan blev att den körande trampade fel på gasen i stället för frikopplingen med resultat att bilen gick genom ett staket och hamnade i ett trädgårdsland. Svar erkände och dom faller nästa sammanträde.
— Den ovan nämnde tillfällige bilföraren var åtalad för att han kört utan att äga körkort. Han erkände. Dom nästa gång.

Ej deklarerat skjutvapen.
En person var instämd för denna försummelse. Hade fått vapnet för många år sedan för reparation men ej lyckats därmed, och då hade vapnet blivit undanställt på en vind. Dom: 15 dagsböter á 3 kr. varjämte geväret förklarades förverkat.

Dödsolyckan i Alva
då kakelugnsmakare Hultström blev påkörd och dödad hade redan dragits inför häradsrätten i det vägmästare Segergren åtalats för omkörning på fel sida och vållande till annans död. De omständigheter som förut äro relaterade genom gingos ånyo. Svar. hade kört sakta, men erkände att han genom omkörningen på fel sida vållat olyckan. Svar.-ombudet, advokat Kjällman, framhöll att den förolyckade måste anses ha varit medverkande till olyckan, då han kört på höger sida och dragit sig utåt vägen samt sålunda kört på bilen. För preciserande av skadeståndskrav, i detta fall begravningskostnaderna uppsköts målet till den 4 april.

Också en trafikolycka.
En bilkörande fiskhandlare från Grötlingbo är, som tidigare nämnts, instämd för att han i Burs kört på en person, som, bärande en spannmålssäck, sneddat över vägen, och säckbäraren var instämd för att han gått i vägen för bilen. Ett vittne hördes, som gjort vissa iakttagelser beträffande bilspåren. Säckbäraren framställde skadeståndsanspråk på tillsamman kr. 337:60. Målet avdömes nästa gång.

Bilfylla?
Förutnämnde bilförare är instämd för att han skulle varit påverkad av alkohol och därvid kört i diket. Svar. förnekar fylleri och påstår att dikeskörningen orsakats av att han kört för långt ut vid möte med annan bil. Svar. medger att han under dagen förtärt 2 pilsner samt lite maltdricka. Ett vittne hördes, som inte sett någon vidare förtäring. Åkl. yrkade ansvar enligt stämningspåståendena och framhöll att hembryggt dricka kan ibland innehålla ganska mycket alkohol och dessutom hade svar, duat en f. d. arbetsgivare, som en nykter man i regel icke gör. Målet överlämnades och utslag avkunnas vid nästa sammanträde.

En bilkollision
vid Levide Korsgata den 19 febr. behandlades nu av häradsrätten i det bilens förare, en herre från Linde, som f. n. ingen sysselsättning har, instämts. Som passagerare medföljde en annan ”som ingenting är” samt bilens ägare, en trafikbilägare med indraget körkort. De tre hade kommit från Visby, där dock ingen spritförtäring förekommit. Vid Levide Korsgata hade kollision inträffat med en från Gerum kommande lastbil, och den instämde skulle vara orsak till olyckan. Målet överlämnades och utslag meddelas 4 april.

Misshandel.
En lantbrukare i Hejde är instämd för det han med ett slag över munnen misshandlat en sin f. d. arbetare. Svar. medgav att han handgripligt fört mannen ur sitt hem, och det är möjligt, att han slagit sig, men svar. hade icke slagit honom. Efter åtskilligt parlamenterande erkände dock svar. att han slagit till mannen, och denne begärde nu 50 kr. i ersättning. Målet överlämnades och dom avkunnas nästa sammanträde.
— En herre i Västerhejde skulle på allmän väg ha misshandlat en ung man som han dragit ned från cykeln. Svar. bestred åtalet, den unge mannen hade förargat svar., och denne skulle gärna velat klämma till honom, men aldrig kommit åt. För vidare utredning uppsköts målet till 4 april.

Införsel.
För underlåtenhet att innehålla lön på vilken lagts införsel var en lantbrukare instämd. Det gällde 4 arbetare, Svar. erkände. Utslag i april.

Radiolicens.
Tvänne personer hade icke i rätt tid löst sin radiolicens. De pliktade vardera 10 dagsböter å resp, 1 och 2 kr.

Rattfylleri m. m.
En affärsman från västra Gotland är instämd för det han haft 2 passagerare i förarhytten på sin lastbil, varit onykter vid tillfället — det var den 7 febr. samt icke tagit notis om åstadkomna skador. Han hade kört på en vägvisare i Klintehamn. Det förstnämnda erkände svar., men ville ej vidgå de båda andra = förseelserna. Han hade före olyckan den ifrågavarande dagen ”endast” förtärt 5 cl brännvin och 2 glas hembryggt vin, och dagen innan hade han druckit 5, 10 eller högst 15 cl. brännvin. Men när han kom hem från resan tog han två ordentliga supar för att lugna sina nerver. Då ringde han också till vägmästaren och fjärdingsmannen och berättade om det skedda. Orsaken till olyckan skyllde svar. på trängseln i förarhytten. De två suparna vid hemkomsten hade svar. tagit i vittnes närväro, och vittnet bekräftade nu även detta inför rätta.
Åkl., landsfiskal Jakobson, hade emellertid en annan version, som låter mera troligt. Han förmodade att svar, vid olyckstillfället kände sig så påverkad att han ej vågade stanna och låta sig blodprovsundersökas, varför han skyndade sig hem och tog de 2 suparna för att omöjliggöra undersökning av nykterhetstillståndet förut på dagen. När fjärdingsmannen kom var svar. full.
För vidare utredning uppsköts målet till 4 april.

Utlånat jaktgevär
Åtalet mot en person i Burs för utlåning av ett gevär ogillades, emedan utlången endast varit tillfällig och skett blott en gång.

Den förlorade motorcykeln.
En person i När är åtalad för bristande trafikförsäkring av motorcykel. Han har förklarat, att cykeln kommit bort, men invändningen ogillades. Det blev 15 dagsböter å 1 kr.

Kokollision.
För att med bil ha kolliderat med en ko dömdes en person till 20 dagsböter å 2 kr. samt att betala skadestånd med kr. 12:40. Han ansågs ha haft för hög hastighet med hänsyn till att det fanns lösa kor på vägen.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 8 Mars 1938
N:r 55

Folkmängden på Gotland.

Stenkumla socken: Födda 5 (3 m. 2 k), döda 8 (3 m. 3 k.), inflyttade 38 (16 m. 22 k.), utflyttade 44 (24 m. 20 k), vigde 3 par. Folkm. 31 dec. 436. Minskn. 7.

Träkuma socken: Födda 4 (2 m. 2 k.), döda 4 (1 m. 3 k.), inflyttade 15 (9 m. 6 k.), utflyttade 34 (19 m. 15 k.), vigde 3 par. Folkm. 31 dec.: 243. Minskn. 19.

Västerhejde socken: Födda 12 (6 m. 6 k.), döda 4 k., inflyttads 47 (19 m. 28 k.), utflyttade 58 (24 m. 34 k.), vigde 7 par. Folkm. 31 dec.: 644. Minskn. 3.

Rone socken: Födda 18 (10 m. 8 k.), döda 22 (10 m. 12 k.), inflyttade 50 (27 m. 28 k.), utfyttade 45 (23 m. 22 k.), vigde 6 par. Folkm. 31 dec.: 900. Ökning 1.

Eke socken: Födda 8 (3 m. 5 k.), döda 2 m., inflyttade 19 (8 m. 11 k.), utflyttade 20 (11 m. 9 k.), vigde 8 par. Folkm. 31 dec.: 222. Ökning 5.

Sjonhem socken: Födda 8 (5 m. 3 k.), döda 6 m. inflyttade 42 (16 m. 26 k.), utfttade 54 (30 m. 24 k.), vigde 4 par. Folkm. 31 dec.: 314. Minskn. 10.

Viklau socken: Födda 4 k., döda 2 m., inflyttade 27 (16 m. 11 k.), utflyttade 25 (11 m. 14 k.), vigde 1 par. Folkm. 31 dec.: 238. Ökning 4.

Fardhem socken: Födda 5 (2 m. 3 k.), döda 9 (5 m. 4 k.), inflyttade 22 (8 m. 14 k.), utflyttade 23 (12 m. 11 k.), vigde 5 par. Folkm. 31 dec.: 362. Minskning 5.

Lojsta socken: Födda 9 (3 m. 6 k.), döda 3 k., inflyttade 23 (14 m. 9 k.), utflyttade 28 (16 m. 12 k.), vigde 5 par. Folkm. 31 dec.: 283. ökning 1.

Linde socken: Födda 8 (5 m. 8 k.), döda (2 m. 4 k.), inflyttade 52 (28 m. 24 k.) utflyttade 50 (28 m. 24 k.), vigde 8 par. Folkm. 31 dec.: 390. Ökning 4.

Othem socken: Födda 35 (16 m. 19 k.), döda 16 (7 m. 9 k.), inflyttade 142 (61 m. 81 k.), utflyttade 107 (45 m. 62 k.), vigde 12 par. Folkm. 31 dec.: 1,938. Ökning 54.

Boge socken: Födda 8 (2 m. 8 k.), döda 9 (8 m. 3 k.), inflyttade 35 (10 m. 25 k.), utflyttade 18 (7 m. 11 k.), vigde 6 par. Folkm. 31 dec.: 480. ökning 16.

Fårö socken: Födda 15 (8 m. 7 k.), döda 16 (9 m. 7 k.), inflyttad 47 (20 m. 27 k.), utflyttade 48 (16 m. 32 k.), vigde 6 par. Folkm. 31 dec.: 1,045. Minskn. 1.

Follingbo socken: Födda 14 (10 m. 4 k.), döda 9 (5 m. 4 k.), inflyttade 90 (46 m. 44 k.), utflyttade 84 (42 m. 42 k.), vigde 3 par. Folkm. 31 dec.: 551. ökning 11.

Akebäck socken: Födda 5 (2 m. 3 k.), döda 2 m., inflyttade 21 (11 m. 10 k.), utflyttade 23 (14 m. 9 k.), vigde 2 par. Folkm. 31 dec.: 157. ökning 1.

Vamlingbo socken: Födda 10 (3 m. 7 k.), döda 9 (4 m. 5 k.), inflyttade 11 (6 m. 5 k.), utflyttade 27 (12 m. 15 k.), vigde 2 par. Folkm. 31 dec.: 572. Minskm. 15.

Sundre socken: ingen född, döda 5 (3 m. 2 k.), inflyttade 3 (2 m. 1 k.), utflyttade 9 (4 m. 5 k.), Folkm. 31 dec.: 129. Minskn. 13.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 5 Januari 1938
N:r 3

Landsbygden. Lojsta.

LOJSTA, 12 dec.
Ordinarie decemberstämmor ha i dag hållits inom kommunen. Vid kyrkostämman under kyrkoherde Olof Havréns ordförandeskap fattades på skolrådets enhälliga förslag behälligt beslut, att undervisningstiden vid distriktets skolor skulle förlängas till 36 ’.4 veckor från och med 1 juli 1938. Kyrko- och skolrådens förslag att vid blivande nytillsättning av lärartjänsten densamma skulle förenas med endast organistbefattningen 1 kyrkan antogs enhälligt, likaså dess förslag att söka dispens från organistexamen för Innehavaren av tjänsterna. Till revisorer för kyrkans och skolans räkenskaper utsågos Fritz Larsson och Oskar Pettersson med Gustaf Jakobsson som suppleant. Revisor att för församlingen deltaga i revisionen av pastoratets gemensamma kassor utsågs Oskar Pettersson med Flitz Larsson som suppleant. Angående tid för nästa års tredje ordinarie kyrkostämma beslöts att densamma skall hållas den 21 december (Thomedag) kl. 10 f. m.. övriga stämmor hållas å tid, som bestämmes av ordföranden. Vidare beslöts att annonsering av kyrkostämmorna ej skulle ske.
Omedelbart efter kyrkostämmans slut vidtog kommunalstämman under lärare R Blomqvists ledning, varvid till ledamöter i fastighetstaxeringsnämnden utsågos utan omröstning Manfr. Pettersson, Asa (suppl. Aug. Nährström) och Elof Olofsson, Klints (suppl. Josef Jakobsson, Asa).
Till ledamöter i inkomsttaxeringen valdes efter sluten omröstning Elof Olofsson, Klints, med 8 röster, Gottfrid Larsson, Fride, med 5 röster, samt Valdemar Niklasson, Bjers, efter lottning med 3 röster. Suppleanter blevo Josef Jakobsson för Olofsson, rnill Olofsson för Larsson och Gustaf Ronström för Niklasson.
Till att taga befattning med virkesdeklarationerna utsågs Elof Olofsson med Vald. Niklasson som suppl.
Till ombud vid brandstodsföreningens stämmor under nästa år utsågs Gottfrid Larsson, Fride. Till ledamöter i pensionsnämnden utsågos de avgående Theodor Karlsson, Bjers, och Gottfr. Larsson, Fride, suppleant Elof Olofsson, Klints. Förutvarande huvudmän i pastoratets sparbank omvaldes, nämligen Karl Andersson, Rovide, Manfr. Pettersson, Asa, Gottfr. Larsson, Fride, och Valdemar Niklasson, Bjers.
Till ledamöter i fattigvårdsstyrelsen nyvaldes Emrik Jakobsson, Fride, nämndeman David Lund, Gottfr. Larsson, Fri-de, och fru Emmy Olofsson, Klints. Suppleanter blevo Sven Lund, Kvie, Josef Jakobsson, Asa, och småskollärarinnan Ellen Nordin. Till ordförande i fattigvårds-styrelsen och barnavårdsnämnden jämte föredragande i ärenden, som ankomma på nykterhetsnämnden, valdes Elof Olofsson, Klinta, med 6 röster mot 4 som tillföllo Valdemar Niklasson, Bjers, vilken utsågs till vice ordf. Valet avsåg fyllnadsval för två år efter folkskoll. R. Blomqvist, som avsagt sig på grund av avflyttning från orten under nästa år.
Till ny ledamot i kommunalnämnden, fyllnadsval för 2 år av ovan nämnd anledning, utsågs Elof Olofsson, Klints, och till ordf. i kommunalnämnden valdes genom omröstning förutvarande v. ordf. Manfr. Pettersson med 5 röster. Till v. ordf. i samma nämnd utsågs Valdemar Niklasson, Bjers. Även dessa val gällde fyllnadsval för 2 år.
Till ledamöter i magasinsstyrelsen omvaldes Manfr. Pettersson och Theodor Karlsson för 4 år och i fyllnadsvalet för 2 år utsågs Gustaf Jakobsson, Fride. Till räkenskapsförare i magasinsstyrelsen utsågs Valdemar Niklasson, Bjers, fyllnadsval för 2 år.
Till revisorer att granska under kommunalstämman stående kassor och förvaltningsgrenar under 1938 utsågos Fritz Larsson, Kvie, och handl. Gust. Lidéhn med Bertil Dahlby, Fride, som suppleant.
Sedan Hemse kommunalstämma erbjudit Lojsta kommun att mot ett årligt arvode av 25 kr., vilket belopp regleras vart 5:e år, teckna avtal med Hemse kommun om hållande av arrestlokal enligt gällande polislag, beslöt stämman att antaga detta erbjudande.
Kommunalnämnden utsågs att under 1938 utarbeta förslag till reglemente för bekämpande av skogsbrand, och skulle sålunda upprättat förslag föreläggas stämman till antagande.
Med avseende å tid för stämmorna under nästa år fattades samma beslut som för kyrkostämmorna, dock så att tredje ord. kom:st. hålles omedelbart efter kyrkostämmans slut, eller kl. 10,30 f. m. Annonsering skulle ej äga rum.
Sedan ordf. framburit ett tack för det förtroende han åtnjutit under de 25 år han verkat som kommunalman, avslöts stämman.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 december 1937
N:r 291

Midsommarfest i önskeväder.

Folk- och färgrikt på Lojsta slott i går.
Vid pass 4,000 människor, de flesta naturligtvis gutar från olika håll på ön, men även en del fastlänningar och minst ett par fransmän — vi hörde nämligen på bänken bakom oss de tjusigt skorrande franska r:en — begingo igår midsommardagen på Lojsta slott, där sålunda ett lika livligt som färgrikt folkliv under några hastigt flyende men ljuvliga timmar runno hän. Dessa midsommarfester under Lojsta slotts hembygdsförenings egid ha, som landshövdingen i sitt hälsningstal mycket riktigt antydde, snart vunnit traditionens hävd. Årets fest anslöt sig också värdigt till raden av föregångare. Även vädret var traditionellt vackert med en strålande sol och svalkande fläktar, som förresten lätt vattrade träskets blåa siden och gjorde den leende tavlan om möjligt ännu skönare. Man njöt också i fulla drag, antingen man nu på själva festplatsen satt andäkteligen lyssnande till talen, sången och musiken, eller framför medhavda matkorgar eller på ort och ställe inköpta håvor i form av korv, kaffe, läskedrycker och glass slagit sig ned i den omkringliggande ack, så tjusiga terrängen. På sommarens första stora festdag skall man givetvis trivas och det gjorde man också med besked. Vädrets makter, den utomordentligt vackra naturen och en regiteknisk väldrillad programkommittå hade i fruktbärande samverkan ordnat ihop det hela till något, som man nu så här efteråt kan utan överdrift beteckna som en strålande festlighet i hembygdens tecken. Det må därför inte heller förtänkas hr överregissören, folkskollärare R. Blomqvist om han, när han allestädes närvarande myste så smått när han kunde konstatera att inte blott varenda sittplats var ockuperad utan även att det utom den provisoriska inhägnaden på festplatsen stod tätt med människor som läto sig programmet väl smaka. F. ö. kunde han känna sig stolt även då han blickade ut över den svällande bil- och cykelparken i slottets utkanter — det var en imponerande samling vehiklar av skilda märken och elegans, som på sitt tysta men vältaliga sätt kungjorde, att midsommarfesten på Lojsta slott blivit en populär tillställning som lite var gärna vill vare med om. Och de förtjänar den. (Ändå mer populär skulle den kanske bli om man liksom under tidigare år ordnade det så, att de festdeltagare, som anlända till Etelhem med ordinarie middagståget för vidare befordran till festplatsen med bussar icke, som igår, bleve lurade pa programmets första del, musiken och hälsningsanförandet).
Nu till festen. Denna inleddes av Spelmansförbundet, sorti under folkskollärare Emil Dalströms skickliga och energiska ledning spelade en sprittande brudmarsch av gammalt äkta gotländskt ’ märke. Numret renderade naturligtvis den pampiga orkestern en ljudlig applåd. Så följde utom programmet en menuett av Beethoven, likaledes mottagen med starkt bifall.
Nu framträdde på estraden den fest-arrangerande hembygdsföreningens hedersordförande, landshövding Rodhe, som hade att exekvera hälsningsanförandet.
Åter samlas gotlänningarna till midsommarfest under Lojsta slotts hembygdsförenings ledning, sade han inledningsvis samt erinrade i fortsättningen om, att denna midsommarfest på Lojsta slott håller på att få tradition. Vidare framhöll han, att det är landets och folkets egen poesi som är den tilldragande faktorn, det något som människorna själva förstå och sätta värde på, samtidigt som därvid förnimmes något av den samhörighet, som en gemensam hembygd kan skänka. Tal. uttryckte även den förhoppningen, att gotlänningarna såväl under lördagskvällens dans som vid diskussion av hembygdens frågor städse skulle uppträda så som goda gotlänningar ägnar och anstår. Det är, sade han vidare, i vardagens gärning som plikten mot hembygden sättes på prov. Många för livet bestående intryck stamma just från hembygden. Gäller det hembygden, är det också lätt att för allas väl offra egna fördelar. Men hembygden ställer stora fordringar på oss samtidigt som den ger oss så mycket. Hembygden år bakgrunden i livet, den är en plats att längta tillbaka till när vi äro borta från den. Ty där ha vi våra grannar och vänner, vilka hjälpa oss när så kräves, hembygden med sin marsgajst, sin försommartorka, varma sommardagar, augustiregn och sina höststormar.
En sund hembygdskänsla är inte blott, sade landshövdingen vidare, en strävan att allt gammalt bör bibehållas. Det är även att se framåt. Nu stå vi mitt i en pågående utveckling. Vi måste följa med denna och akta oss för att bli undanskuffade. Som exempel på arbetet för hembygdens bästa nämde tal. verksamheten för bostädernas förbättrande samt strävandena att bereda bättre möjligheter för vården av gamla och sjuka. Men vi skola akta oss väl för att vara oss själva nog, eftersom en sådan inställning inte har något med den äkta hembygdskänslan att göra. Vi få inte stanna inom vår egen trånga synkrets, utan måste i stället vara med i arbetet att förena gammalt och nytt. Därigenom kunna vi också kulturellt såväl som ekonomiskt föra fram Gotland ytterligare och skapa en hembygd som vi kunna vara stolta över. Tal. slöt sitt anförande med att utbringa ett med kraftiga hurrarop besvarat leve för ”hembygden, för Gotland”.
Sedan hurraropen förklingat var det återigen Spelmansförbundets tur att framträda. Det blev som inledning en marsch av Joel Olsson, ”Leve Sverige”, och så följde ett förnämligt urval gotländsk och annan musik, allt livligt och välförtjänt applåderat av en begeistrad publik.
Så följde ett intressant, ivrigt avlyssnat föredrag av den icke minst genom sina många givande radioföredrag även här på Gotland kände föreläsaren professor Axel L. Romdahl, som kallat sitt ämne: Lekvall och midsommarstång, och där han i lyriskt turnerade vändningar sakkunnigt och vältaligt ventilerade sitt ämne från speciellt gotländska aspekter.
Gutarna i fornåldrig tid, sade han till en början, odlade sina tegar, tämjde sina russ, reste sina hallar och hus, de ristade även sina bildstenar över förutgångna fäder. De byggde ståtliga båtar, fiskade och drogo ut på vikingatåg i skilda väderstreck, bytte varor, köpte och sålde. Mödosamt och idogt var deras liv förvisso. Den gotländska jorden har givit igen mängder av mynt, sköna smycken och dryckeskärl från skilda tider, vilka burit vittnesbörd om att det gamla Gotland var rikare än något annat land i Norden. Men än i dag vittna vita kyrkor om att de icke blott strävade efter en god materiell bärgning och rikedom utan att de också hade andra syften. Tack vare de gamle kan gotlänningen än i dag fira gudstjänst under välvda marmorbågar. De gutniska förfäderna voro dugande män och kvinnor, de voro modiga och förslagna, omtänksamma, och de förstodo väl att njuta livets goda. Ej voro de jordbundna och trångsynta och sågo inte blott efter den grå vardagsytan. De gamle gutar gjorde sina hus ståtliga och kyrkorna byggde de högre än som strängt taget behövdes. De voro lyckliga, och deras lycka gjorde dem frimodiga. Och de gillen de firade måste ha varit präglade fröjd och gamman.
Inne på kapitlet om de gotländska idrotterna erinrade tal. bl. a. om att när en gång främmande spejare på sin tid skulle till perserkonungen inberätta vad märkligt sig tilldragit i hellenernas och grekernas rike, visste de intet bättre än att förtälja om idrottens manliga lekar. Ty Grekland hade råd och tid över för den glada vederkvickelse den verkliga idrotten skänker. Det var, sade han fortsättningsvis, skåda, att krönikorna från Gotlands gamla tider äro så njugga. Annars skulle de med säkerhet kunnat berätta om praktfulla tävlingar i pärk, varpa och stångstörtning. Men vi behöva inte några krönikor, eftersom vi ännu äga dessa idrotter sedan länge flydda tider. Vi äga de gamla gutaspelen och de gamla idrottsvallarna, där den manliga ungdomen släktled efter släktled kommit samman för att pröva sina färdigheter men utan rekordhets och halvprofessionalism. Säkerligen, sade tal., är det ingen tillfällighet att dessa kämpalekar alltfort hållas levande på Gotland. De gamla idrottsvallarna finnas kvar, liksom den sanna idrottsandan och spelglädjen, men även den kroppsliga kraft och själsliga spänst som äro nödvändiga förutsättningar för att man efter dagens id och möda skall kunna utöva de gamla lekarna.
Nu äro de gamla gutarnas rikedomar försvunna, om man bortser från allt det som ligger kvar i museernas montrer från gångna tider. Och numera ligga Gotland och Visby fjärran från de ekonomiskt givande samfärdselvägarna. Men detta att en gång ha ägt en rikedom, kan också innebära en förmån, sade fördragshållaren bl. a. Sinnets frimodighet har bevarats under tiderna. Här på gutarnas ö sade han, bor ännu överflödets anda kvar, fast de gotländska bönderna inte längre räkna rikedomar i byzantinska och arabiska mynt. Ty äro inte de gotländska idrottslekarna en rikedom som icke kan förvinna T Gotlänningarna ha all anledning att vara stolta över denna sin rikedom. Den obemängda gosseglädje som ligger i de gotländska idrotterna skulle man enligt föredragshållaren kunna, beteckna som ett av de bärande elementen i en sund idrott. Må den långe få leva.
Vad så själva midsommarfirandet beträffade framhöll tal. bl. a., att midsommaraftonen är årets stora glada folkfest, medan midsommardagen begås som en kyrklig festdag. Tal. erinrade i detta sammanhang om psalmen 394, författad av visbysuperintendenten Israel Kolmodin och kanske ingiven av de gotländska blomsterängarnas ljuvlighet. Emellertid var midsommaren en fest som går tillbaka till förkristna tider. Midsommaren är det segrande livets, den befruktande solens och den spirande grödans fest.
Efter att i fortsättningen ha gjort några antydningar om våra hedniska förfäders sätt att betrakta sommaren som ett ljusets och livets under efter vinterns tryckande mörker, framhöll prof. Romdahl, att kanske något av våra förfäders föreställningar alltjämt lever kvar bland oss nu levande. Och intet ont i det. Nog är det väl alltjämt något av andakt hos den ungdom, som binder och reser midsommarstången. Ty det som binder oss nutida människor vid fädernas sed, hjälper oss att berika vår tillvaro i nuet just genom att förbinda nuet med det förutvarande: ”Från fäder har det kommit, till söner skall det gå”.
Vad så slutligen Gotland och den svenska midsommaren beträffar framhöll tal., att Gotland visserligen är gutarnas ö, men att gutarna städse utgjort en del av den svenska stammen. Gutarna ha hävdat sin samhörighet med Svea rike, och Östersjöns pärla är alltfort en klenod i riksens krona. Allt vill i dag förenas i festens, fosteröns och fäderneslandets gemensamma tecken, sade han. Må den gotlandska midsommarens blommande och glada rike alltid hägnas av Sveriges blågula flagga, våra minnens och framtidslöftens tecken!
Det inspirerade föredraget avslutades med att föredragshållaren utbringade ett leve för Sverige, besvarat med kraftiga hurrarop.
Estraden beträddes härefter av de berömda Staplebackebarnens orkester, vilken visade sig bestå av sex kvinnliga ungdomar, vilka till fullo motsvarade sitt rykte som goda tolkare ab gotländsk folkmusik. Deras högt uppskattade lärare, hr Sten Fredriksson, hallåade — högtalareanläggningen fungerade förresten utmärkt — och de unga konsertgivarna, som bl. a. även förde den troligen tämligen svårspelade Groddavalsen till ett lyckligt, livligt applåderat slut, kunde notera en ny framgång och det med all rätt.
Även nästföljande nummer tilldrog sig den manstarka publikens synnerliga gillande. Spelmanstävlan. Ett dussin av våra förnämsta bondespelmän fick här visa sig på styva linan och det gjorde de sannerligen med den äran. Prisdomarna med rektor Steffen i spetsen hade det säkerligen inte alltför lätt när det så småningom gällde att fördela ynnestbevisen, vilka utgjordes av pokaler, skålar och annat i förnämlig metall.
Innan prisutdelningen, som förrättades av landshövding Rodhe, ägde rum, framhöll rektor Steffen, som jämte folkskollärare Dalström och hr Karl Hägg tjänstgjort som prisdomare, att prisbedömningen varit en svår uppgift. Spelmanstävlingen har givit ett gott resultat, glädjande nog hade ett par melodier, som hittills varit okända, under tävlingens gång bragts till liv. Men uppgiften att bedöma har inte varit lätt. Prisdomarna hade därför enat sig om att ej skänka några första, andra o. s. v. pris, utan enbart pris. Samtliga deltagare erhöllo därför pris, nämligen.
Edvard Johansson, Sanda, Edmark, Ala, John Andersson, Lärbro, Edmund Söderlund, Stånga, Gustav Johansson, Gothem, vilken återupplivat tre gamla melodier, Birger Larsson och John Jakobsson, Eksta, Arvid Nilsson, När, samt tre flickor från Staplebacke, som deltagit i tävlingen, Ingegärd Medin, Thyra Jansson och Edla Olofsson.
Som uttryck för den erkänsla man kände för det arbete lärarna nedlagt tilldelades även lärarna S. Fredriksson och V. Löfgren var sin gåva, liksom ackompanjatören mag. Erland Blomqvist.
I fortsättningen upptog programmet sång av en större barnkör under ledning av folkskollärare Simeon Jakobsson samt vidare den nätta sångleken ”Simon i Sälle” med stor bravur exekverad av åtta par skönt skrudade skolungdomar från ValLstena under skollärare Löfgrens sakkunniga överinseende. Särskilt festligt blev det mot slutet när de små figuranterna dansade gammelvals till sång- och applådackompanjemang av den relativt nya folksången: ”Se farfar dansar gammal vals, se så’n stil han har …” Den flertusenhövdade publiken var med på noterna och överregissör Blomqvist sökte framför mikrofonen icke utan framgång etablera sig som boren lojstamästare i allsångledarfacket. Vallstenaungarna ”flirtade” förresten till sig åtskilliga applådåskor också när de strax efter ovannämda sånglek konstituerade sig som trestämmig kör. Heder åt dem och deras ”föresatte”, lärare Löfgren.
Efter rneromnämda prisutdelning fortsattes det med livligt uppskattade folkvisor av en damensemble, det blev muntrande gutamålsberättelser och känsliga skaldestycken samt en briljant uppvisning av folkdanser och kadrilj av Eksta folkdanslag. Och till slut blev det de hittills mer eller mindre passiva festdeltagarnas tur att skänka sin aktiva medverkan i form av ringlekar kring Lojsta slotts prydliga majstång där den stod fast rotad framför de tiljor som föreställde dansbanan.
Några tävlingar i de specifika gotländska idrottsgrenarna förekommo inte denna gång. Åtminstone inte officiellt. Icke desto mindre hade den nye stiftschefen och hans biskopinna och vem som i övrigt därtill lusten hade, tillfälle att åse hur nutida utövare av exempelvis stångstörtningens ädla konst, storvulna karlar med svällande muskler och pösande skuldror förutan vadd, elegant och kraftmannamässigt expedierade lekande lätt, ett i och för sig svårhanterligt redskap.
Än leva de gamla gutar!

Gotlands Allehanda
Fredagen 25 Juni 1937
Nr 143

Fisket och sjösänkningarna.

Lantbruksstyrelsen har uppdragit åt fiskeriintendenten dr E. Dahr att ur fiskats synpunkt avge yttrande rörande av statens lantbruksingenjör G, Wadman uppgjort förslag till sänkning av Bahra, Sigvalda, Hageby och Liffride träsk i Etelhems, Stånga, Lye, Lojsta m. fl. socknar. (P.)

Gotlands Allehanda
Onsdagen 23 Juni 1937
Nr 142

Foderauktion ÅKERLÖSA MYR.

Tisdagen den 22 juni kl. 1 e. m. kommer genom offentlig auktion å Mariedahls gård att försäljas växande foderskörden å c:a 50 tnld.
Betalningsanstånd till 1 oktober 1937.
Lojsta den 18 juni 1937.
J. Niklasson.

Gotlands Allehanda
Fredagen 18 Juni 1937
Nr 138