Gotländska telefontrafiken ökar.

Rekordanslutning 1941.
Minst 8 miljoner samtal på ön i fjol.

Så anlitad som telefonen nu för tiden är hade man anledning vänta att telefonväsendet även på Gotland skulle ha utvecklats under fjolåret och vid Gotlands Allehandas förf rågan hos telegrafkommissarie G. Dahlin bekräftas också att så är fallet — ökning förekommer både Ifråga om apparater, samtal och telegram.
Utvecklingen av telefonväsendet på Gotland har under det gångna året varit livligare an någonsin. Sålunda uppsattes under år 1941 824 telefonapparater mot 475 år 1940 595 år 1939. ökningen under år 1941 med 824 apparater år den största som förekommit på Gotland och utgör 12,7 proc. av apparatbeståndet vid 1940 års slut. Denna ökning ligger dock långt under det svenska rekordet, som i år torde ligga betydligt över 20 proc. Orsaken till den starka apparat- resp. abonnentökningen beror på god penningtillgång hos den stora allmänheten eller kanske mest på den låga inträdesavgift å 20 kr., som telegrafverket nu hållit under en lång följd av år.
Växelstationerna ha under det gångna året undergått en del förändringar. Sålunda indrogs Sylfaste station den 1 januari och abonnenterna överflyttades till Barlingbo. 2-kilometers frikrets har utbyggts vid Barlingbo, Eskelhem, Gotlands Tofta, Havdhem, Lokrume, Roma och Vall. Samtidigt med införande av taxa I har telegrafverket helt övertagit bekostandet av driften vid stationerna i Gotlands Ala, Hejde, Hellvi, Lokrume och Othemars samt från 1 jan. i år även Fide.

Automatiseringen fortsätter.
Automatisering har påbörjats av stationen i Hejde och arbetet med den nyanlagda automatstationen i Endre har fortskridit så långt, att den väntas kunna intagas i trafik i slutet av mars. Den myckna snön och även kylan har här verkat avsevärt hämmande på arbetet i all synnerhet som en hel mängd nya stolplinjer åt olika håll måste resas. Dndrestationens kapacitet blir på högst 90 abonnenter och redan vid starten komma omkring 60 st. att inkopplas.
Av automatiska abonnentväxlar har Gotland fått ytterligare en, nämligen på Sockerfabriken i Roma, vadan hela antalet automatiska abonnentväxlar på ön utgör 5 st.
Av nya mellanortsledningar ha tillkommit ett antal, som mer än väl motsvarar abonnentökningen.

632 abonnenter pratade för mycket i fjol.
Abonnenternas kvartalsavgifter äro ju alltid underkastade en del jämkningar, både uppåt och nedåt. Under fjolåret ha justeringar verkställts för 1,194 abonnenter. Av dessa höjdes 632 och sänktes 562. Det övervägande antalet av dessa omtaxeringar gällde de båda lägsta abonnemangsklasserna på resp. 17:50 och 22:50 kr.
Trafiken å de olika avdelningarna har även visat en stadig tillväxt. Lokalsamtalens antal vid Visby telefonstation uppgick till 4,443,000 mot 4,202,000 år 1940. För Gotland i dess helhet föreligga ännu inga siffror, men antalet torde försiktigtvis kunna uppskattas till omkring 8,000,000. Härvid hör bemärkas, att en del större abonnenter skaffat sig egna växlar och därmed ej behövt anlita telefonstation för en stor mängd av sina samtal.
Den avgående rikstrafiken har ökat från 543,000 samtal år 1940 till 565,000 år 1941, alltså med 22,000. Av dessa 565,000 utgjordes 1/3 av samtal till fastlandet och 2/3 av rikssamtal inom Gotland. Ökningen, som endast utgör 4 proc., verkar ju mycket blygsam men får under nuvarande förhållanden anses synnerligen tillfredsställande.

Telegramtrafiken har ökat med 15,000.
Telegramtrafiken slutligen har ökat ganska kraftigt i det antalet telegramexpeditioner stigit från 98,000 år 1940 till 113,000 år 1941, alltså med 15,000 expeditioner.
Av de större arbetena i 1942 års arbetsplan må nämnas utbyggandet av 2-kilometers frikretsar i Etelhem, Hablingbo, Hangvar, Kappelshamn, Källunge, Ljugarn, Rosendal, Stora Karlsö och Stånga. Därjämte skall – som förut nämnts – automatiseringsarbetena i Endre och Hejde avslutas.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 22 Januari 1942
N:r 17

Återvänder till fronten.

Herr Martin Fohlin, Fole, som med frivilligbataljonen följde med till Sverige, har firat julen hos släktingar i Källunge. Han återvände igår till fronten i Finland. Enligt hr F:s utsago hoppas man kunna samla ett kompani svenskar som skola kvarstå i finsk tjänst till krigets slut.
Även undersergeanten Uno Wiberg, som varit med dels i det pågående och dels i finska vinterkriget, återvänder till fronten.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Januari 1942
N:r 4

Revsonen av de gotändska ortnamnen.

Granskning och vidräkning av K. Örg.
Lantmäterikontorets position.

Den ståndpunkt det praktiska livets män under sådana förhållanden intagit i denna fråga förtjänar därför även i hög grad beaktande. De principer som följts av Överlantmätaren i Visby äro redan i det stora hela berörda i det föregående sammanhanget, de ha sammanfattats kort och gott i uttrycket varsam revision. Här har det gällt att gå varsamt fram, att ändra så litet som möjligt och icke under någon, om än så vacker förevändning, öva våld på det flerhundraåriga namnbeståndet. Det som under utvecklingens gång blivit svenskt får vara svenskt, och det som allmogen i vardagslag talar kan i viss mån vara vägledande, men får alls icke vara dominerande, även om det skulle ha skenet av gutnisk särprägel. Ty allmogens uttal icke blott i allmänhet växlar något i de skilda bygderna — att huvudsakligen anpassa sig efter detta skapar bara förvirring, såsom häradshövding Pfeiffer så riktigt påpekar, och inger därjämte lätt föreställningen att våra ortnamn icke ha någon fast språklig tradition och riktig betydelse, men kunna behandlas litet huru som helst — utan har här liksom över allt i vårt land, man behöver härvid icke tänka särskilt på de där nykomlingarna — de sekundära diftongerna — en vardagsprägel, som icke kan adopteras till officiellt bruk — i detta fall bildad gotländska, varom just i våra namnlängder är fråga. I varje av våra landskaps ortnamnslängder komma nog i alla fall landskapets särart i historiskt, kulturellt och religiöst avseende att lysa igenom utan särskilda ansträngningar. Och ha så språkmännen för att kunna komma åt namnens förment äkta form, aktat nödigt att fatta sin position överhuvud taget i tiden omkring namnens uppkomst och mestadels talet om de senare tillkomna såsom förvanskningar (för vilka de så gott som uteslutande kastat skulden på de oförstående främmande skrivarne — en sak som väl kan synas påfallande, men alls icke är vidare utredd) så ha det praktiska livets män, utan att misskänna den vetenskapliga insatsen, fattat posto i nutiden och utgått från namnen i sin förhandenvarande gestalt och ansett denna såsom något som hör med till deras utveckling och historia (vare sig tyskt, danskt eller isländskt) allt intill dags dato. Detta har synts dem så mycket mera påkallat som det ligger i öppen dag, att namn förekommer som man måste misstänka undergått en avsevärd förändring — kanske med beräkning, kanske omedveten förfalskning — och det kunde icke i förevarande belägenhet bli fråga om att söka reda upp med dem, något som måste bli den fortgående forskningens sak. Visar det sig nu också, att vetenskapsmännen på området icke heller själva äro så vissa på sin sak (och knappast kunna vara det!) eller överens, blir Överlantmätarens position dess mera motiverad. Några exempel må, utan vidare kommentarer, åskådliggöra vad som här åsyftas. Det skrives Ambos i Väte, men sockenuttalet är Läjnbos, varför? Asarve och Oxarve i Hemse skrivas 1595 Argesarffve och Eijckesarffue, Ousarve i Fole, som nu skall heta Ausarve, skrevs då Oulsarffue och borde väl då nu lyda Olsarve (här skymtar bristen på utredning, blott uttalet får avgöra!), Björlunds i Källunge föreslås ändrat till Böl-ungs (enl. bygdeuttalet!) liksom Björksarve i Björke till Börsarve (som ingen människa säger, sockenuttalet är Bössare), Butlex (Fårö) är tolkningen av i dagligt tal Bäukles, och Gustavs (Fröjel) av uttalet Gojstes (som väl ingen språkman i världen lär kunna därmed förlika!), Liffedarve (Eskelhem) av lokalutta let Läjftare, med vad rätt? Och Likmide (Björke, Hemse) och Linhatte (Hamra, Silte, Vall) hette fordomdags något helt annat, Hoff-mans (Bara) och Tungelbos (Levi-de) vill man ändra enl. ortsuttalet till Hommunds och Tummelbos, Roklunds (Väskinde) lär i dagligt tal hetat Rokes och Trosings (Gammelgarn) hette förmodligen en gång i tiden Trosby o. s. v. Inför sådana eller liknande exempel, vilka kunna mångfaldigas, kan det icke vara tillrådligt att utan vidare ge sig in på ändringar vartill uppenbarligen kräves ett tillförlitligt underlag för ett säkert bedömande och avgörande: Och därtill hör ovillkorligen kännedomen icke blott om en eller annan arkaistisk eller forntida närstående form av liknande namn, utan fastmer en noggrann och ingående översyn över hela den genomgående historiska utvecklingen. Ty att vilja för all framtid fastställa namnformer som man icke är fullt säker på vad man rör sig med måste väl ändock anses alltför lättvindigt och otillfredsställande för samvetsgrant folk, sådant får minst av allt vara ett hastverk!
Några exempel må därför ytterligare belysa detta. Engvards i Träkumla har föreslagits till Ingvars enl. sockenuttalet, men Engvards i Vamlingbo, som uttalas Änggars skall bibehållas eller bli Änggårds, Myrsjö i Stenkumla, där sockenuttalet är Mörse, föreslås till Myrse — en obegriplighet! — under motiveringen ”det är synnerligen tvivelaktigt om sjö ingår här”. Ehuru dessa och liknande förändringar äro av enklare beskaffenhet, har man dock icke i Lantmäterikontoret ansett sig böra häruti följa språkmännen. Så mycket mindre då i följande deras förslag: Friggårds (i tre socknar) och Frigges. (i två) utgöra en hel historia. Friggårds i Boge och Fårö föreslås till Friggars enligt bygdeuttalet, men Friggårds i Atlingbo som uttalas Friggas, skall bli Frigges som finns förut i Hemse och När, likalydande med uttalet A respektive orter. Orsaken till förändringen i de två första är tydligen att man i bygdeuttalet där vill spåra forntida personnamnet Fridhgair, vilket dock lika mycket kan antagas ingå även i de tre sistnämnda. Och kan väl denna ändring nöjaktigt motiverats b?ra av ändelsen -gars? I bygdeuttalet växlar överallt denna ändelse med ändelsen -gas i ord som just betyda -gårds. Så låter Pilgårds i samma Boge socken Pilgars, Källgårds och Nygårds i nyssnämnda Atlingbo Källgas och Nöjgars, Mickelgårds i När än Mickelgars, än M-gas, Hallgårds i Alskog låter dagligdags där Hallgars, i Fröjel till o. med Hallges, men i Bara och Östergarn Hallgas liksom för övrigt Nygårds oftast blir Nöjgas o. s. v. Språkmännens förslag i relaterade tall kan ha sitt stora intresse, men tvingande skäl föreligga säkerligen icke, övertygande utredning saknas. Och härtill kommer nu även att för 300 år sedan fanns blott ”Frigårds” i Boge. men i Fårö och Atlingbo hette det Frigges liksom ännu i Hemse och När. Under tidens gång ”förtydligade” man så namnen i Boge, Fårö och Atlingbo till Frig-gårds, men lwto de övriga vara i fred, troligen på grund av ortsuttalet, nu skall det ändras igen och det vackra Friggårds alldeles utplånas!
I detta sammanhang torde det inför allmänhetens bedömande vara nödvändigt att även skärskåda inställningen till ett par namngrupper. Först då den avsevärda gruppen på -ers. Den har i det stora hela lämnats oberörd, dock bör anmärkas, att namnet Bönders, som är förhärskande i Klinte. alldeles försvinner för gårdens ursprungliga namn Ganne, likaså Remmers i Västergarn för Lauritse, och det måste heta Ducker i Bro och Lauter å Fårö för Duckor eller Duckars och Lauters, likaså Vike för Vikers i Boge men ej i Lärbro, därom äro båda förslagen ense. Ty vare sig det är fråga om naturbeteckningen vik eller fornnordiska personnamnet Vik med dess varianter Vike, Vikar, kan man icke där undgå vittnesbördet av äldre skriftformer. (En tankeställare ger, i förbigående sagt, också namnet Gutenviks i östergarn, då gården väl aldrig legat vid någon vik, och vid mitten av 1600-talet skrevs Guttnewijs fast socknens egen präst Neo. gard på sin tid skrev Guttenviks anledningen outforskad).
Däremot har man ej kunnat biträda språkmännens förslag att Bu-ters, som finns i Eskelhem, Hörsne, Hogrän och Väskinde skulle i sistnämnda församling, där det uttalas Buttare, ändras till Butter, ehuru äldre skriftformer nog kunde föranleda därtill, men det verkar obegripligt och får bero på bättre utredning. Till samma slutsats har man nödgats vid behandlingen av jordregistrets alla 7 namn Botels, som vid mitten av 1600-talet skrevos Botels. Här är namnet på ett särskilt för Gotland bekant helgon, Botolf (äldre Botulv), men kan ock vara ett förskrivet Botair, som avses i Botes (Etelhem, Rone). Med stor tvekan har man upptagit sistnämnda form för Botels i Gerum, men däremot icke kunnat ändra något av de sex andra, av vilka språkmännen drista sig föreslå formen Botels i Lau oeh När med motiveringen ”är väl ett ursprungligt Botulvs”, ty det är just vad alla de andra också måste vara, eftersom Botolf på gutniska blivit Båtel (så att t. o. m. en särskild gutnisk ljusstake ännu heter båtel!). Ej heller har man i Lantmäterikontoret kunnat antaga språkmännens förslag att ändra namnet Sigers i Eksta till Siger (uttalet är Sigare), men låta det vara oförändrat i Havdhem, där uttalet är Säjk- sare, vilket just betecknar namnet Sigsarve i åtminstone 5 socknar av 7, däribland grannsocknen När. Många liknande exempel, där bygdeuttalet utan vidare fått dirigera språkmännens ändringsförslag, kunde ytterligare anfäras, men skulle här föra för långt, en hel del kräva också specialbehandling. Blott den stora gruppen namn med ändelsener må beröras. Här har man icke kunnat godtaga förslaget att stryka r utom i följande: Burger (Lummelunda), Bäner (Eksta), Flenviker (Hangvar), Gloser (Gammelgarn), Hallfoser (Dalhem), Roter (Hejnum), Tiricker (När) och Uglauser (Ugloser, Etelhem), men icke Gisslauser (Lärbro) eller Kullder (Garda), fast allmogeuttalet här utelämnar r, men de äldre skriftformerna stå fast därvid. Även Laxer i Boge har måst, i brist på utredning ,lämnas oförändrat, då språkmännen försiktigtvis blott föreslagit sockenuttalet Laxare, vilket blir obegripligt, om det icke avser Lagsarve = Lages arvingars gård, som alltså bort föreslås. Anmärkas kan ock att Boticker i Anga ändrats till Båticke enligt uttal och som i Eskelhem.
En följd av nu avhandlade inställning till namnen i deras nuvarande skick har därför också varit att den hävd som uppstått genom att namnformer, i det hela oklanderliga, bevisligen allmänt använts i flera hundra år eller i senare tid kommit till en mera markant användning och såmedelst vunnit burskap, ha i möjligaste mån lämnats oförändrade, en ståndpunkt som även språkmännen i vissa fall måst biträda. – Några exempel må också här anföras. Allekvia i Endre och därmed även i Vallstena (bygdeuttalet på bägge ställen är Allkväje icke Allkvie), vilka namn båda säkerligen till sin uppkomst ha samma historia bakom sig såsom tillhörande gårdar belägna i närheten av stora allmänna utmarker, helt visst fordom betydande betesmarker och i så måtto tillhörande Gotlands odlingshistoria (kvi(a) betyder ju också fårfålla) varjämte namnet i V. just visar att namnet i Endre icke står i någon som helst relation till Kvie i denna socken (såsom Stångkvie i Stånga till Kvie i Burs och möjligen även till K. i Lojsta liksom Angebjärs i Anga till Bjärs i Norrlanda, båda en gång tillhörande ”Norlandz – fjärding”.) Dr Gustavsons motivering för A. i V. är också påfallande svag: ”då s-ändelsen i varje fall skulle ändras föreslås — Geologiska kartans form”.
Men vad auktoritet har denna?
Vidare må som exempel anföras: Bengts i Östergarn, som redan Neo-gard i sitt eget pastorat använde och som är den ordentliga uttalsformen för det föråldrade Bens eller Bents, Katthamra och Katthammarsvik i samma socken (icke Katthamrevik) äro nog så väl kända att förslaget blir rena löjligheten. Ytterligare erinras om Björksarve och Varplösa (Verplösa) i Björke, bondeuttalet Bössare och Värplause kan inte få råda, ty det kan väl ändock ej vara fråga om annat än björk och varp. Anmärkas kan slutligen att med största tveksamhet godtagits Stjärnarve i Eksta för Stenarve som i de äldsta handlingar skrives Stennarve, vars första del mycket väl kan vara det gotländska stjenne = stjärna.
För fullständighetens skull måste nu också här till sist följa en redogörelse för Lantmäterikontorets inställning till de omständliga principerna i Språkmännens särskilda P. M. och deras senare förklaringar.
Vad då vidkommer gdrdsnamnen råder det ingen meningsskiljaktighet om första punkten, namnen på -vede och -frede, dock att hävd nödgat till reservation i ett fall. Andra punkten avser återförande av det gotländska au i namn som återgivits dels med ou t. ex. Oudungs (Bunge) för Audungs eller Ousarve (Fole) för Ausarve m. fl., dels under Gotlands hela svensktid med o i Koparve (8 socknar), Kopungs (3 s:nar), Snosarve (3 s:nar) och Snovalds (6 s:nar), sistnämnda åtgärd av tvivelaktigt värde, då den står så isolerad och dess berättigande blott är lokalbefolkningens vardagsuttal, isolerad står den med hänsyn till dagsuttalet av t. ex. Snaudar (Sproge), Sprauge och Gautum in. fl. som icke föranleda åtgärd och dessutom ställer en inför t. ex. Odvalds (5 s:nar), som väl riktigast borde skrivas Audvalds efter personnamnet Audhvaldr, vidare Oxarve, om det nu verkligen är Aukarsarfa, Hoburg (Fårö, Sundre) och Hogrän m. fl. Med all aktning för det forntida äkta, har Överlantmätaren här stannat för det gamla vedertagna och ansett ändring föga påkallad.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Januari 1942
N:r 4

Riksantikvariens ombud.

Riksantikvarien har nu utsett ortsombud för 1942.
På, Gotland ha utsetts för Sanda lantbrukare Carl Ahlberg, för Öja, Hamra, Vamlingbo och Sundre nämndeman Arvid Berggren, för Eskelhem hemmansägare Erik Bolin, för Lummelunda, Martebo, Stenkyrka och Tingstäde folkskollärare Olof Bolin, för Lau och När folkskollärare Erik Cederlund, för Källunge agronom Waldemar Ericsson, för Hellvi poststationsföreståndare Carl Franzén, för Tofta och Västergarn nämndeman C. K. Gahnberg, för Vallstena lärarinnan Ada Gardell, för Ala, Anga, Ardre, Gammelgarn, Kräklingbo och Östergarn direktör K. A. Hall, Kräklingbo, för Fårö f. d. folkskollärare John Herlitz, för Hejdeby folkskollärare Gösta Hörling, för Alva hemmansägare Karl Jacobsson, för Stenkumla, Träkumla och Västerhejde kyrkoherde Ivan Lilja, för Bill och Vallstena lantbrukare Arvid Ohlsson, för Ronehamn med omnejd f. d. lotsförman Gustaf Ronström, för Klinte folkskollärare David Rosvall, för Gotlands län länsantikvarie M. Stenberger, Uppsala, för Burs folkskollärare Alex Stengård, för Rone nämndeman Axel Wahlby, för Bro lantbrukare Alb. Vestergren, för Gotska Sandön fyrmästare Ivar Karlsson, samt för Alva, Gerum, Levede, Fardhem, Linde, Lojsta, Stånga, Hemse och Etelhem. landsfiskal R. S. Tigerhielm.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 5 Januari 1942
N:r 3

Jordfästningar.

I går middag vigdes till gravens, ro stoftet efter lantbrukaren Karl Adolf Jakobsson, Aumunds i Källunge. Vid 1-tiden samlades ett 60-tal gäster i sorgehuset, där kaffe intogs och kantor Jönsson höll ett tal vid båren. Sedan en psalm sjungits avgick processionen till kyrkan som var vackert smyckad med levande ljus och granar. Kistan inbars under sorgemusik och efter det att en psalm sjungits framträdde kontraktsprosten Axel Klint och höll ett högstämt griftetal, i vilket han hi. a. erinrade om den bortgångnes livsgärning. Efter jordfästningen sjöng kantor Jönsson en sång, varefter akten i kyrkan avslutades nied en psalm. Sedan kistan utburits och sänkts i graven nedlades ett 40-tal vackra kransar. En krans från kommunalnämnden och valnämnden nedlades av kyrkvärden L. O. Hellgren, som också uttalade ett sista tack och farväl. Prosten Klint lyste frid över griften och till sist sjöngs en psalm.
Efteråt samlades gästerna åter i sorgehuset till middag, vid vilken prosten Klint höll ett minnestal över den bortgångne. Vid middagen gjordes även en insamling till Finland, som inbragte nära 70 kr.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 Januari 1942
N:r 2

Tall- och Holmmyrarnas torrläggning kan förbättras?

Målet återförvisat för ny utredning.
Hos Söderbygdens vattendomstol har Ejnar Rosvall i Granskogs m. fl. besvärat sig över syreförrättningen angående företaget ”Tall- och Holmmyrars dikningsföretag 1940” Och avseende förbättrad torrläggning av den s. k. Tall- och Holmmyrarna med marker, tillhörande Hoffmans m. fl. hemman i Hörsne med Bara, Källunge, Ekeby, Dalhems och Ganthems socknar. Klagandena ha gjort gällande, att synemännen beräknat båtnaden av företaget alltför högt, detta särskilt beroende på att nuvärdet av markerna blivit för lågt uppskattat. Man förmenade, att om Tallmyrs-kanalen in. fl. blivit rensade till tidigare föreskrivna dimension, risken för översvämningar skulle avsevärt minskas och markens nuvärde bli väsentligt högre än vad synemännen funnit.
Vattendomstolen framhåller, att om man utgår från att kanalbottnon enligt 1897 års förrättning ligger 30-35 cm. lägre än vad synemännen vid 1940 års förrättning antagit, kommer kostnaden för rensning av kanalerna till de år 1897 föreskrivna dimensionerna att bli betydligt större än enligt 1940 års förslag. Till följd av att vid 1940 års förrättning 1897 års bottenlinje antagits ligga för högt, bli även de överklagade båtnadsberäkningarna missvisande, särskilt så tillvida, att markernas nuvarande värde, sedan kanalerna upprensats till lagliga dimensionen, måste vara avsevärt högre än vad synemännen nu antagit.
Domstolen har därför återförvisat målet till förrättningsmannen för
att denna skall utreda kostnaden för upprensning av kanalerna till de vid 1897 års syneförrättning föreskrivna dimensionerna samt i stora drag redogöra för de förbättrade torrläggningsförhållanden som därigenom uppkomma, och för frågas huruvida en fördjupning av avloppen under den år 1897 föreskrivna nivån kan anses vara ekonomiskt berättigad. Vid beräkning av kostnaden och båtnad för fördjupningen skall han utgå från att avloppen äro upprensade till de Ar 1897 föreskrivna dimensionerna. Sakägarna skola beredas tillfälle att ta del av denna utredning och redogörelse. (P.)

Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Januari 1942
N:r 1

Gotlands folkmängd.

var enligt pastorsämbetenas preliminära uppgifter vid årsskiftet i de olika socknarna följande:
Hablingbo socken: Födda 7 (3 m. 4 k.), döda 2 (0 m. 2 k.), inflyttade 18 (11 m. 7 k.), utflyttade 33 (17 m. 16 k.), vigde 4 par. Folkmängd 31 dec. 533. Minskning 10.
Sproge socken: Födda 4 (3 m. 1 k.), döda 6 (3 m. 3 k.), inflyttade 6 (2 m. 4 k.), utflyttade 8 (5 m. 3 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31 dec. 271. Minskning 4.
Silte socken: Födda 5 (3 m. 2 k.), döda 6 (3 m. 3 k.), inflyttade 4 (4 m. 0 k.), utflyttade 7 (4 m. 3 k.), vigde 4 par. Folkmängd 31 dec. 298. Minskning 4.
Dalhem socken: Födda 11 (6 m. 5 k.), döda 10 (8 m. 2 k.), inflyttade 13 (6 m. 7 k.), utflyttade 17 (9 m. 8 k.), vigde 1 par. Folkmängd 31 dec. 618. Minskning 3.
Ganthem socken: Födda 5 (1 m. 4 k.), döda 5 (3 m. 2 k.), inflyttade 12 (7 m. 5 k.), utflyttade 13 (7 m. 6 k.), vigde 1 par. Folkmängd 31 dec. 265. Minskning 1.
Halla socken: Födda 5 (3 m. 2 k.), döda 3 (2 m. 1 k.), inflyttade 32 (16 m. 16 k.), utflyttade 28 (15 m. 13 k.) , vigde 4 par. Folkmängd 31 dec. 381. Ökning 6.
Vall socken: Födda 5 (3 m. 2 k.), döda 6 (5 m. 1 k.), inflyttade 15 (6 m. 9 k.), utflyttade 16 (7 m. 9 k.), vigde 4 par. Folkmängd 31 dec. 294. Minskning 2.
Hogrän socken: Födda 7 (1 m. 6 k.), döda 4 (2 m. 2 k.), inflyttade 34 (17 m. 17 k.), utflyttade 27 (13 m. 14 k.), vigde 7 par. Folkmängd 31 dec. 329. ökning 10. Äldste förs.-medlemmen född 1843.
Atlingbo socken: Födda 5 (4 m. 1 k.), döda 3 (2 m. 1 k.), inflyttade 13 (9 m. 4 k.), utflyttade 12 (8 ni. 4 k.), vigde 0 par. Folkmängd 31 dec. 236. Ökning 3.
Klinte socken: Födda 20 (9 m. 11 k.), döda 15 (8 m. 7 k.), inflyttade 89 (42 m. 47 k.), utflyttade 83 (41 m. 42 k.), vigde 9 par. Folkmängd 31 dec. 1,328. Ökning 11.
Fröjels socken: Födda 7 (5 in. 2 k.), döda 2 (1 m. 1 k.), inflyttade 15 (9 m. 6 k.), utflyttade 20 (9 m. 11 k.), vigde 6 par. Folkmängd 31 dec. 503.
Fårö socken: Födda 19 (10 m. 9 k.), döda 21 (12 m. 9 k.), inflyttade 41 (18 in. 23 k.), utflyttade 47 (21 m. 26 k.), vigde 9 par. Folkmängd 31 dec. 1,036. Minskning 8.
Källunge socken: Födda 8 (4 in. 4 k.), döda 2 (1 m. 1 k.), inflyttade 20 (11 in. 9 k.), utflyttade 15 (4 in. 11 k.), vigde 5 par. Folkmängd 31 dec. 307. Ökning 11.
Vallstens socken: Födda 1 (1 k.), döda 3 (1 m. 2 k.), inflyttade 12 (4 m. 8 k.), utflyttade 28 (10 m. 18 k.), vigde 3 par. Folkmängd 31 dec. 351. Minskning 18.
Hejnums socken: Födda 3 (2 m. 1 k.), döda 7 (5 m. 2 k.), inflyttade 8 (6 m. 2 k.), utflyttade 11 (7 m. 4 k.), vigde 3 par. Folkmängd 31 dec. 248. Minskning 7.
Bäls socken: Födda 2 (1 m. 1 k.), döda 1 ( 1 m.), inflyttade 12 (3 m. 9 k.), utflyttade 12 (6 m. 6 k.). Folkmängd 31 dec. 196. Ökning 1.
Lärbro socken: Födda 31 (12 m. 19 k.) , döda 23 (11 m. 12 k.) , inflyttade 117 (55 m. 62 k. ), utflyttade 82 (34 m. 48 k.), vigde 23 par. Folkmängd 31 dec. 1,423. Ökning 43.
Hellvi socken: Födda 8 (5 m. 3 k.), döda 9 (2 m. 7 k.), inflyttade 30 (15 m. 15 k.), utflyttade 48 (21 m. 27 k.), vigde 5 par. Folkmängd 31 dec. 706. Minskning 18.
Hangvars socken: Fädda 16 (9 m. 7 k.), döda 14 (8 in. 6 k.), inflyttade 461 (20 m. 26 k.), utflyttade 74 (35 m. 39 k.), vigde 6 par. Folkmängd 31 dec. 789. Minskning 28.
Halls socken: Födda 4 (2 m. 2 k.), 1 döda 5 (3 m. 2 k.), inflyttade 7 (4 m. 3 k.), utflyttade 10 (6 m. 4 k.), Vigde 0 par. Folkmängd 31 dec. 219. Minskning 4.
Roma socken: Födda 19 (7 m. 12 k.), döda 13 (10 m. 3 k.), inflyttade 68 (27 m. 41 k.), utflyttade 73 (32 m. 41 k.), vigde 11 par. Folkmängd 31 dec. 836. Ökning 1.
Björke socken: Födda 8 (5 m. 3 k.), döda 3 (1 m. 2 k.), inflyttade 58 (30 m. 28 k.), utflyttade 45 (21 m. 24 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31 dec. 411. Ökning 18.
Sjonhem socken: Födda 3 (2 m. 1 k.), döda 4 (3 m. 1 k.), inflyttade 22 (8 m. 14 k.), utflyttade 34 (15 m. 19 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31 dec. 279. Minskning 13.
Viklau socken: Födda 3 (1 m. 2 k.), döda 3 (2 m. 1 k.), inflyttade 8 (3 m. 5 k.), utflyttade 23 (10 m. 13 k.), vigde 3 par. Folkmängd 31 dec. 210. Minskning 15.
Rute socken: Födda 4 (3 m. 1 k.) , döda 9 (1 m. 8 k.), inflyttade 43 (16 m. 27 k.), utflyttade 74 (38 m. 36 k.), vigde 8 par. Folkmängd 31 dec. 831. Minskning 36.
Fleringe socken: Födda 9 (5 m. 4 k.), döda 5 (2 m. 3 k.), inflyttade 11 (6 m. 5 k.), utflyttade 16 (9 m. 7 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31 dec. 395. Minskning 1.
Sanda socken: Födda 18 (12 m. 6 k.) , döda 6 (4 m. 2 k.), inflyttade 38 (16 m. 22 k.), utflyttade 57 (26 m. 31 k.), vigde 6 par. Folkmängd 31 dec. 818 Minskning 7.
Västergarn socken: Födda 4 (4 k.), döda 13 (9 in. 4 k.), inflyttade 14 (8 m. 6 k.), utflyttade 14 (5 m. 9 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31 dec. 233. Minskning 9.
Mästerby socken: Födda 8 (2 m. 6 k.), döda 10 (4 m. 6 k.), inflyttade 33 (17 m. 16 k.), utflyttade 36 (21 m. 15 k.), vigde 4 par. Folkmängd 31 dec. 396. Minskning 5.
Othem socken: Födda 51 (26 m. 25 k.), döda 21 (13 m. 8 k.), inflyttade 136 (51 m, 85 k.), utflyttade 131 (51 m. 80 k.), vigde 18 par. Folkmängd 31 dec. 2,073. Ökning 35.
Boge socken: Födda 9 (3 m. 6 k.), döda 5 (2 m. 3 k.), inflyttade 34 (12 m. 22 k.), utflyttade 26 (14 m. 12 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31 dec. 487. Ökning 12.
Rone socken: Födda 19 (9 m. 10 k.), döda 15 (8 m. 7 k.), inflyttade 47 (25 m. 22 k.), utflyttade 26 (18 m. 8 k.), vigde 5 par. Folkmängd 31 dec. 905. Ökning 25.
Eke socken: Födda 1 (1 m.), döda 3 (2 m. 1 k.), inflyttade 7 (.8 m. 4 k.). Folkmängd 31 dec. 208. Ökning 5.
Barlingbo socken: Födda 9 (6 m. 3 k.), döda 7 (5 m. 2 k.), inflyttade 41 (17 m. 24 k.), utflyttade 41 (19 m. 22 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31 dec. 398. Ökning 2.
Endre socken: Födda 11 (4 m. 7 k.), döda 5 (3 m. 2 k.), inflyttade 40 (21 m. 19 k.) , utflyttade 48 (24 m. 24 k.) , vigde 2 par. Folkmängd 31 dec. 365. Minskning 2.
Ekeby socken: Födda 4 (4 m.), döda 3 (2 m. 1 k.), inflyttade 5 (3 m. 2 k.), utflyttade 13 (6 m. 7 k.), vigde 0 par. Folkmängd 31 dec. 308. Minskning 7.
Hejdeby socken: Födda 1 (1 m.), döda 2 (2 k.), inflyttade 14 (7 m. 7 k.), utflyttade 20 (10 m. 10 k.), vigde 0 par. Folkmängd 31 dec. 207. Minskning 7.
Vänge socken: Födda 11 (7 m. 4 k.), döda 8 (4 m. 4 k.), inflyttade 37 (18 m. 19 k.), utflyttade 43 (21 m. 22 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31 dec. 687. Minskning 3.
Buttle socken: Födda 2 (1 m. 1 k.), döda 2 (2 m. 0 k.), inflyttade 14 (9 m. 5 k.), utflyttade 32 (14 m. 18 k.), vigde 0 par. Folkmängd 31 dec. 287. Minskning 18.
Guldrupe socken: Födda 2 (2 m.), döda 5 (2 m. 3 k.), inflyttade 13 (8 m. 5 k.), utflyttade 9 (4 m. 5 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31 dec. 230. Ökning 1
Bunge socken: Födda 28 (14 m. 14 k.), döda 10 (5 m. 5 k.), inflyttade 326 (219 m. 107 k.), utflyttade 106 (58 m. 48 k.), vigde 20 par. Folkmängd 31 dec. 1,526. ökning 239. Äldste församlingsmedlem 92 år.
Västkinde socken: Födda 22 (14 m. 8 k.), döda 9 (5 m. 4 k.), inflyttade 64 (36 m. 28 k.), utflyttade 63 (37 m. 26 k.), vigde 9 par. Folkmängd 31 dec. 791. ökning 14.
Fole socken: Födda 11 (5 m. 6 k.), döda 8 (3 m. 5 k.), inflyttade 26 (9 m. 17 k.), utflyttade 30 (15 m. 15 k.), vigde
2 par. Folkmängd 31 dec. 456. Minskning 1.
Bro socken: Födda 6 (1 m. 5 k.), döda 5 (4 m. 1 k.), inflyttade 16 (9 m. 7 k.), utflyttade 33 (21 m. 12 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31 dec. 315. Minskning 16.
Lokrume socken: Födda 11 (8 m. 3 k.), döda 7 (4 m. 3 k.), inflyttade 28 (17 m. 11 k.), utflyttade 33 (17 m. 16 k.), vigde 3 par. Folkmängd 31 dec. 451. Minskning 1.
Kräklingbo socken: Födda 5 (4 m. 1 k.), döda 3 (2 m. 1 k.), inflyttade 11 (4 m. 7 k.), utflyttade 16 (7 rn. 9 k.), vigde 1 par. Folkmängd 31 dec. 385. Minskning 3.
Ala socken: Födda 2 (1 m. 1 k.) , döda
3 (1 m. 2 k.), inflyttade 5 (2 m. 3 k.), utflyttade 9 (3 m. 6 k.). Folkmängd 31 dec. 302. Minskning 5.
Anga socken: Födda 4 (2 m. 2 k.), döda 1 (1 ni.), inflyttade 11 (7 m. 4 k.), utflyttade 15 (5 m. 10 k.), vigde 1 par. Folkmängd 31 dec. 253. Minskning 1.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Januari 1942
N:r 1

En gotlandskyrka berättar.

Vackert radioprogram i går.
Det gotländska radioprogrammet i går kväll blev en vacker stämningsstund för alla gotlänningar — och inte bara för dem — ty säkert hade alla svenskar behållning av detta tvärsnitt genom gotländsk historia från äldsta tider till våra dagar.
Programmet inleddes med klockringning och ”kimbning” från olika gotlandskyrkor, varefter man stannade inför Källunge kyrka, där först kontraktsprosten Axel Klint berättade om kyrkans byggnadshistoria i stora drag. Med utgångspunkt från olika dyrbarheter i kyrkan formade sig i fortsättningen programmet till en snabbkurs i gotländsk historia, där lektor C. A. Nilsson-Cantell talade om öns geologiska utveckling, länsantikvarie Mårten Stenberger och amanuens G. Svahnström gåvo skildringar från historiska skeenden på Gotland samt slutligen rektor Richard Steffen berättade om gotlandskyrkornas predikstolar och kyrkolivet de senaste 200 åren. Utsändningen slutade med en intervju med en lantbrukare från Källunge.
Emellan de olika programpunkterna utfördes orgelmusik av musikdirektör Friedrich Mehler samt sång av fru Walborg Beer, vilken senare bl. a. sjöng en hymn ur ruinspelet Petrus de Dacia.
Programmet ingick som bekant i red. Jerrings upptagningar här under september.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 29 oktober 1940
N:r 251

Idrott och sport.

AIK tog även budkavlesegern.
Men VIF IV hotade svårt. – Bra bana med svårfunnakontroller.

Det blev inte tredje gången gallt i budkavlen för Visby IF:s första lag men det var i alla fall bra nära att ett annat av klubbens lag skulle ha uppehållit traditionen från föregående år. Det fattades emellertid fattiga två minuter och dem hade AIK:s första lag till godo. Det var alltså hrr Ahrling, Fohlström och Löfqvist som togo hem segern i gårdagens tävling trots att två av dem satte bort en timme vardera med att leta efter kontroller.
Banan gick med start vid en av Tjeldersgårdarna i Boge och första växeln låg vid Medebys i Gothem. Därifrån följdes samma bana avigt till altrå största delen och andra växeln låg vid Tjelders. Tredje sträckan var i stort sett lik den första och målet låg vid Medebys.
Redan vid halv 7-tiden gick färden från A 7, där kapten Leijonhufvud och hans medhjälpare höll upprop och ordnade för avfärden. Det visade sig att fyra lag inte kunde ställa upp och det blev alltså 39 lag som tävlade. Då bil- och busskaravanen kommit till. Hörsne slöto sig slitebor och kustartillerister till de övriga och därefter bar det iväg norrut på Gothemsvägen. Vid Tjelder i Boge blev det start för första sträckans män och kl. 9,31 skickades första man i väg. Startmellanrummet var två minuter och före kl. 10 voro alltså samtliga lag ute i terrängen.
Första kontrollen blev redan den en svår stötesten för de tävlande. Den angavs vara en jordhöjd 2,600 m. VSV från starten men som jordhöjden var felritad på kartan ställde detta till en massa trassel för första sträckans män. Ahrling i AIK och Löfkvist i VIF letade ungefär en timme efter den skärmen och de fingo allt större och större sällskap. Till slut fann man dock skärmen efter åtskilliga bedrövelser och de båda ovannämnda löparna höllo sedan i hop hela sträckan. Andra kontrollen låg c:a 2,000 m. åt SO vid, bäckupprinnelsen norr första a i Botvald Där ifrån var det nära tre kilometer åt OSO till tredje, åskröken 1,000 m. S Bryggans fiskeläge. Också här var det många som fingo leta både länge och väl, då kontrollen var mycket svår att upptäcka och terrängen var villsam. Fjärde kontrollen var bäckkröken 2,800 m. rakt syd och sedan var det bara 700 m. kvar till målet.
Andra sträckans män hade samma kontroll som första sträckans tredje, d. v. s. åskröken, sedan gick man till bäckupprinnelsen norr om Botvalda och därifrån gick man 1,500 m. NN0 till den mindre av de två jordhöjderna intill sockengränsen, som var sista kontrollen. Tredje sträckans män sluppo första sträckans första kontroll och gingo i stället till sockengränsknäet en kn. NV Tjelders och därifrån på den förutnämnda bäckkröken samt i fortsättningen på samma bana som för första sträckan.
Strax före kl. 11 kom efter lång väntan de första löparna till växel I och bäst av dessa var furir Viderström i lag 19, ett av A 7:s fältpostlag, med tiden 1,48. Kort efteråt kommo VIF:s tredjelag med tiden 1,52 och Bror Andersson i Slite I med 1,54. Kl. 11,46 anlände Ahrling och Löfkvist, den senare hade bästa tiden med 2,21 och Ahrling 2,35. 1 18:s förstalag hade 2,39 vid första växeln. I regel hade man tappat bort sig på första och tredje kontrollerna, medan den andra och sista inte vållat några nämnvärda svårigheter.
De flesta löparna ansågo skärmarna vara alltför väl gömda bland träden, då de ibland ej voro synliga på 15-20 meters avstånd. En orientering mellan kontrollerna med endast 15 meters miss kun-de alltså få till följd att löparen fick leta efter kontrollen under ytterligare en timme innan han hittade den intill den plats han först befann sig.
På andra sträckan hade AIK satt in finorienteraren Thure Fohlström och han förde sitt lag upp till andra plats före A 7:s fältpostlag nr 19, bestående av furirerna E. Viderström, T. Hallgren och S.-0. Pettersson, som nu ledde med 17 minuter. Fohlström gjorde en fin insats och vann denna sträcka på 8,5 km. med 1,21. Första sträckan var längst, 11,5 km. och don sista mätte 10,5 kilometer.
A 7 ledde som sagt genom furir Hallgren men Fohlström tog in precis en halvtimme av deras försprång och lämnade resten åt Löfqvist. Fältpostlagets sammanlagda tid efter två sträckor var 3,39, AIK hade 3,56, VIF IV hade 4,34, Slite I och VIF I hade båda 4,37, AIK II 4,39, VIF 111 4,41, 1 18 4,43 och A 7 14,51 för att ta några land de bästa.
Mellan kl. 3 och halv 4 väntade man första man i mål men det dröjde en bra stund över halv 4-slaget utan att något hände och man ställde in sig på att vilket lag som helst kunde vinna. Äntligen döko några löpare upp och det visade sig vara två AIK-are nämligen Löfqvist och Strandberg i lag I resp. III. ”Löken” hade då varit ute i två och en halv timme, varav en timme gått åt vid andra kontrollen, som han cirklat kring åtskilliga varv. Sedan dessa båda kommit i mål uppenbarade sig ett slitelag och ett VIF-lag som klarat av första sträckan efter c:a 6 timmar. Tappert och energiskt gjort!
Sedan kom det en och annan löpare ända fram till kl. 5, då det var precis nedmörkt. En del tvingades bryta när endast den sista lätta kontrollen återstod och inalles var det 10 lag som fullföljde. Bästa sträcktid på sista sträckan fick Sven Strandberg på 1,52 och en annan god prestation gjordes av John Eklund, som klarade sträckan på 1,55. Det var hans lag som råkade ut för de två olycksminuterna och hamnade på andra plats och tragedien för Eklund blev så mycket större som han hittade kontrollerna fint men inte orkade springa för fullt, då han förut varit krasslig.
VT lyckades genomsnittligt bäst i tävlingen, då klubben fick in fyra av sina fem lag, AIK fick in två av sina fyra – de andra två måste bryta vid sista kontrollen – KA 3 fick in ett av tre, A 7 tre av tio och 1 18 inget av sina 14 startande lag. Fjolårets segrande lag kom på sjätte plats, Gustaf Carlsson anlände just som prisutdelningen var över. Denna ägde rum vid 5-tiden, och där fick segrande lag dels en lagplakett och dels individuella DM-tecken, andralaget fick pokaler och tredje laget A 7:s bronsmedaljer. Bertil Björck tackade tävlingsledaren och banlä,-aren kapten Kr. Leijonhuvud för en utmärkt bana och en trevlig tävling och ett taktfast leve avslutade denna tävlingsdag.
Vädret var ganska kyligt och ibland kom det småskurar med snöblandat regn, på morgonen var det kraftig frost i skogen och vattensamlingarna voro isbelagda. Löparna måste under tävlingen ta sig över Gothemsån och detta klarades med växlande lycka. Kårens radiobilar skötte på ett utmärkt sätt förbindelserna mellan kontroller och växlar och man kunde följa tävlingens förlopp vid åtskilliga punkter på banan.

Prislistan fick följande utseende:
1) AIK I (R. Ahrling, T. Fohlström, G. Löfqvist), 6,27,00.
2) VIF IV (E. Rosendahl, E. Olsson, J. Eklund), 6,29,00.
3) AIK III (G. Johansson, K.-A. Booberg, S. Strandberg), 6,49,00.
4) VIF III 7,18,50, 5) A 7 18312, lag II, 7,35,20, 6) VIF 1 7,38,20, 7) KA 3, lag III, 7,45,40, 8) A 7, lag 1, 7,57,00, 9) A 7 18322, lag 1, 7,58,40, 10) VIF V, 8,42,00.

Flygets lag fick andra pris.
Västmanlands flygflottilj och Göteborgs örlogsdepå möttes på lördagsmiddagen på Hjorthagens idrottsplats i matchen om andra pris i den militära fotbollturneringen. Resultatet blev att flyget vann med 4-1, halvtid 2-0.

Tipsraden.
Brage-AIK 3-2. 1
Elfsborg-Malmö FF 2-1. 1
Gårda-Landskrona 0-1. 2
Hälsingborg-Göteborg 3-1. 1
Sandviken-Norrköping 3-2. 1
Sleipner-Degerfors 3-3. X
Djurgården-Hammarby 2-2. 1
Sundbyberg-Sandv. AIK 2-4. 2
Karlskoga-GAIS 1-2. 2
Kristianstadsk.-Halmia 2-3. 2
Landora-Olofström 2-1. 1
Malmök.-Höganäs 3-1. 1
Nynäshamn-Reymersholm 1-6.
Halmstad-Värnamo 1-0.
Arvika-Lundby 3-2.
Kalmar AIK-Malmö Bl 4-2.
Örn-boxarnas gästspel.
Bra uppvisningar på A 7 i går.

Det var fight i A 7:s gymnastiksal i går eftermiddag, i den form som går under benämningen ”the noble art of selfdefence”, och huvudrollerna innehades av förmågor från den välbekanta boxarklubben Örnen i Stockholm, som med örn-pappan, Gustaf Martinsson, i spetsen svarade för att det blev god propaganda.
En relativt talrik publik hade infunnit sig, och givetvis var man mest nyfiken på att få se den mycket omtalade Visbypojken Lennart Pettersson i aktion. Han ”upptäcktes” för cirka ett och ett halvt år sedan av Martinsson och har på kort tid utvecklats till en synnerligen lovande boxare, vilket bäst bevisas därav, att han hemförde juniormästaretiteln i tungvikt i fjol. Och nu kommer han att uppsättas som reserv i landslaget mot Danmark!
Och man kom snart underfund med att Martinssons adept infriade förväntningarna. Han visade sig nämligen vara en välproportionerligt byggd pojke med god räckvidd, det rätta humöret och först och främst en bra teknik, som naturligtvis kan bli ännu bättre. Hans båda motståndare, tvenne bröder Lorensson, voro heller inga duvungar. Den ene av dem, lätttungviktaren Einar Lorensson, var finalist i JM i fjol, och, liksom brodern Harry, en sympatisk boxare av den inom repen så sällsynta typ, som nästan verkar som om han bad om ursäkt om händelsevis en uppercut skulle träffa motståndarens käke. Bröderna Lorensson syntes för övrigt ha perfekt samma stil, om så effektiv låter jag vara osagt. Att vända hela bröstsidan till ger alltför stor träffyta åt motståndaren. Nåväl, man gick inte på för fullt, inte heller i de andra matcherna på ett par undantag när. I welter möttes Bergström, BK Hansa, och Sundvall, Örnen, och här blev det emellertid hårt mot hårt. Sundvall kunde slå hårt och vid ett tillfälle såg det hotande’, ut, men knockouten uteblev. Matchen såg lite blodig ut, men detta föranleddes endast av en liten rispa på B:s ena kind. Domslutet – Martinsson var själv domare – lydde på seger för Sundvall.
En trevlig uppgörelse blev Alnö-Jansson contra Tore Wass. Den sistnämnde, en lång gänglig yngling, fick ersätta stockholmsmästaren Karlsson, som på grund av sjukdom förhindrats resa med hit ner. Att Alnö-Jansson givit Erik Ågren en hel del besvär i SM kan man förstå. Han var oerhört energisk och rörlig som en gummiboll, men Wass gjorde ett förvånansvärt gott intryck genom sin goda blick för gamet. Han boxades intelligent och gjorde bra ifrån sig.
En rätt livlig match var den första, som gick i fjäder mellan Wolff och Arne Lindström. Den förstnämnde hade fått stilpris vid JM i bantam i fjol. Båda visade friskt humör och gjorde en bra match, även om icke denna gång erbjöds något vackrare stilprov.
Den ur propagandasynpunkt sämsta uppgörelsen bjödo Andersson-Rovkvist, båda Hansa, på. Här glömde man ibland totalt bort garden, vilken som bekant inte är så alldeles oviktig i boxning, och ibland verkade det rena slagsmålet. Men det tar sig väl så småningom. Våra pojkar ha inte samma goda ledning som ”Örnarna”.
Slutligen möttes bantampojkarna Börje Hansson och Gösta Pettersson, båda från örnen, och dessa visade goda takter.
Som slutomdöme kan man säga, att matcherna i stort sett bjödo på bra boxning. Visserligen är det ur publiksynpunkt ”roligare” med en eller annan event. knockout – nu förekom endast ett par matcher med domslut – men en uppvisning i stil med gårdagens har en uppgift att fylla såsom propaganda. Och jag tror Martinsson och hans pojkar kunna vara belåtna. De äro välkomna igen.
Martinsson är numera en femtioårs man – det kan man förresten inte se – och det var han som för ett 20-tal år sedan stiftade Örnen. han har emellertid icke endast denna förening att tänka på utan har många järn i elden såsom tränare.
Mr Ernest

Spänstpropagandan.
Två nya föreningar till Gymnastikförbundet.

I Folkspänstpropagandan som fick en bra start på Gotland går bra även i fortsättningen och rapporter om att föreningarna sätta i gång spänstavdelgar inkomma med jämna mellanrum. I Hejdeby där man har två spänstavdelningar har man bildat, en ny förening, Hejdeby gymnastikförening, med fru Inez Lerbom som ordförande och fröken Signe Dahlström som sekreterare, och denna förening har sökt inträde i Gymnastikförbundet. Vidare har Roma idrottsförening sökt inträde i förbundet. I Roma arbetar förutom den manliga spänstavdelningen även en kvinnlig avdelning som sorterar under IOGT-logen.
I Bro har den kvinnliga avdelningen fått en mycket god start. Fröken Elsie Östergren som leder denna rapporterar 18 deltagare. Tidigare år har man haft 10-12 deltagare och då hade man ändå med flickor från Hejdeby, vilka som bekant nu bildat en egen avdelning. Den manliga avdelningen i Bro har inte kommit i gång ännu, men väntas snart komma att sätta i gång. I Levide leder hr G. Sjöberg en manlig spänstavdelning med 18 deltagare. Vidare skall man sätta i gång en kvinnlig avdelning med folkskollärare Ivar Larsson som ledare. I Burs ha både kvinnlig och manlig avdelning kommit i gång, båda med hr K. E. Gannholm som ledare. I den förra är det nio och i den senare tolv deltagare. Övningarna pågå tisdag och torsdag, kvinnliga kl. 19-20,30 och manliga kl. 20,30-22.

43 spänstgymnaster i Källunge, fleraväntas.
En synnerligen vacker spänstrapport har lämnats av fröken Rut Thomsson, Källunge JUF:s energiske och duktiga gymnastikledare, som i höstas deltog i spänstledarekurs vid Lillsved. Hon meddelar att den kvinnliga avdelningen nu arbetar för högtryck. Sedan i somras har avdelningen utökats med 10 nya gymnaster, så att den nu räknar inte mindre än 26 deltagare, en synnerligen vacker siffra om man tänker på de svårigheter som möter folkspänsten på landsbygden i form av långa avstånd, mörka och svåra vägar m. m. En del av deltagarna ha-inte mindre än en hel mil att åka, men övningsbesöken ha i alla fall varit fullaliga alla gånger. Man har nu kommit så långt att” 26 lejonmärken beställts denna vecka. Arbetet har gått med liv och lust sedan föreningen i höst fått både matta och bomsadel från Gymnastikförbundet. Avdelningen arbetar två gånger i veckan, varannan vecka en gång, tisdagar resp. fredagar kl. 8-9 e. m.
Den manliga avdelningen i Källunge har nu åter kommit i gång. Antalet deltagare är nu 17, men flera väntas till nästa gång. Avdelningen har övning varje torsdag kl. 8-9 e. m. med fröken Thomsson som ledare.
Som synes är ”spänstlusten” synnerligen stor i Källunge och exemplet manar till efterföljd.

VIF slog Slite med 4-0.
Slutspelat för hösten i Div. 1.

Visby IF överraskade i går med att i höstens sista Div. I-match slå segertippade Slite med hela 4-0. Nu var det i stället Slite som råkat ur slag och inte kunde få i gång något effektivt samspel, som gav resultat. VIF låg över i första halvlek, men någon målspottning i större skala blev det inte fråga om. Det första målet gjorde slitespelarna själva och det andra tillkom på straff sedan en man i hemmalaget i onödan räddat ett målskott med handen. I andra halvlek gjorde VIFarna två ”riktiga” mål, medan Slitespelarna fortvarande voro ineffektiva.
Ställningen i serien blev oförändrad men poängen är nu följande:
AIK 3 3 0 0 16- 3 6
A 7 3 1 0 2 10-11 2
Slite 3 1 0 2 7-12 2
VIF 3 1 0 2 6-13 2
Norra serien:
Stenkyrka-Fårösund 8-1.
Martebo-Boge 3-3.
Stenkyrka 3 3 0 0 17- 3 6
Fårösund 4 3 0 1 12-11 6
Martebo 3 1 1 1 6- 7 3
Boge 3 0 1 2 5-14 1
Bro 3 0 0 3 3- 8 0
Södra serien:
Hemse-Fardhem 1-1.
Burgsvik-Rone 2-0.
Alva-Klintehamn 5-1.
Vänge-Hablingbo 2-1.
Alva 4 3 1 0 18-6 7
Burgsvik 4 3 0 1 11-10 6
Fardhem 4 2 1 1 15-11 5
Hablingbo 4 2 0 2 15- 7 4
Vänge 4 2 0 2 9-20 4
Ljugarn 3 1 1 1 14- 8 3
Hemse 3 1 1 1 8- 6 3
Rone 3 0 0 3 4-10 0
KIK 3 0 0 3 2-18 0

Gotlands Allehanda
Måndagen den 28 oktober 1940
N:r 250

KÄLLUNGE.

Sockerbolagets film ”Sockerskrinet” med Birgit Tengroth i huvudrollen visades under onsdagskvällen i J. U. F.-lokalen härstädes. Det blev tvenne föreställningar med fullpackade bänkrader och att åskådarna uppskattade gratisevenemanget behöver väl knappast understrykas.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 28 oktober 1940
N:r 250