JUF-diplom till 48 släktgårdar på ön.

Utmärkelserna utdelas på kamratmötet i Källunge.
Som tidigare omnämnts ha ägarna av åtskilliga gotländska släktgårdar tillerkänts diplom av Jordbrukarungdomens Förbund och dessa diplom överlämnadgs till de gotländska representanterna vid JUF-stämman i Uppsala i juni. På söndag samlas de gotländska JUF-arna till ett kamratmöte i Källunge och därvid komma de diplom, som icke tidigare kommit ägarna till handa, att utdelas. Vi återge här förteckning över samtliga de gårdsägare som erhållit JUF :s diplom.

A. E. Forslund, Stora Klintogårda Väskinde, minst 300 år,
Theodor Lickander, Ejvide i Eksta, Stjärnarve, minst 250 år,
Jacob G. Jacobsson, Likmide, Hemse, 240 år,
Lars Gustav Medbom, Kvie i Fardhem, 293 år,
Oskar Artur Edberg, Eksta; 224 år, Harald Jacobsson, Hulte i Hemse, omkr. 300 år,
Gustaf Nikolausson, Bringas, Norrlanda, 318 år,
Klas David Lund, Fride i Lojsta, minst 300 år,
Dagmar Marie Hansson, f. Larsson, Källunge, omkr. 342 år,
Knut Johannes Thomsson, Lövas i Hejde, 218 år,
Oskar Reinhold Kristiansson, Nederburge i Fardhem, omkr. 292 år;
Alfred Hansson, Sutarve i Hamra, minst 200 år,
Anton Kristian Kristiansson, Maldes i Stånga, 285 år,
Hugo Pettersson, Stumle i Alva, minst 243 år,
Gustaf Wessman, Jusarve i Gothem, 275 år,
Viktor Florström, Hegsarve i Hablingbo, omkr. 283 år,
Gustaf Pettersson, Uggårds i Eksta, minst 293 år,
Hans Petter Zackarias Hansson, Nora i Vamlingbo, minst 329 år,
Adolf Ekström, Austers, Fårö, omkr. 273 år,
Carl Jacob Valfrid Haglund, Harqvie i Björke, 238 år,
K. A. Larsson, Ganne i Burs, 231 år, Sven Melin, Maldes i Stånga, 260 år, Johan Gunnar Boberg, Petes i Hablingbo, minst 293 år,
Valter Nilsson, Gannarve i Lokrume, 209 år,
Reinhold Kahlström, Atlingbo, 334 år, Axel Karl Johannes Pettersson, Salmans i Burs, 208 år,
Olof Hjalmar Hederstedt, Mölner i Väte, omkr. 343 år,
Axel Nyman, Myre i Fardhem, 265 år, Emil Petter Laurentius Jakobsson, Rone, 231 år,
Karl Anton Niklas Dahlström, Ducker i Bunge, 298 år,
Anton Olofsson, Ducker i Bunge, 297 år, Gunnar Ruthberg, Hägur i Bunge, 290 år,
Hugo Haglund, Hägur i Bunge, 290 år, Lennart Broman, Biskops i Bunge, 320 år,
Ida Stenberg, f. Blomgren, Fårösund, 320 år,
Anton Niklas Stenström, Stenstu i Bunge, 290 år,
Julius Petter Nordström, Stenstu i Bunge, 289 år,
Ingvar Jacobsson, Stucks i Bunge, 303 år,
Juliette Masreliez, Stucks i Bunge, 303 år,
Wilhelm Ringbom, Stucks i Bunge, Anna Maria Lovisa Pettersson, Änge i Bunge, 255 år,
Erik Jansson, Audungs i Bunge, 248 år, Lorens Pettersson, Lunderhage i Fleringe, omkr. 351 år,
Edvin Nilsson, Fröjel, omkr. 350 år, Helmuth Jacobsson, Sproge, omkr. 200 år,
Harald Jacobsson, Gerum,
Konrad Olsson, Gervalds i Vamlingbo, omkr. 450 år,
Arvid Hegethorn, Hulte i Endre, 256 år.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 juli 1943
N:r 154

Netzels lag återigen segrande varplag på Stångaspelen.

Hablingarna togo storslam i pärken. — Spännande finaler på båda håll. — Väldig anslutning till den strålande idrottsfesten.
Stångaspelen var gårdagens största idrottsevenemang inte bara för Gotlands del utan säkerligen också för Sverige och lite till, åtminstone vad deltagarantalet beträffar. Där kämpade nämligen inemot ett tusental gotlänningar i de urgamla, idrotterna pärk och varpa och deras bedrifter beundrades eller kritiserades — av 4-5,000 skådelystna, som kommit dit pr cykel, till fots, i bil eller med extratåg. Så nog var det en stor dag i Stånga alltid och som vanligt hade arrangören, hr Dahlgren, tur med vädret.
Årets tävlingar på Gumbalde äng.gåvo ett ovedersägligt bevis för de gamla gotlandsidrotternas livskraft och framåtgående just nu. Pärkspelet var bättre än på mången god dag med både många och välspelande lag, och i varpa utkämpades en final, som i spänning och säkerhet söker sitt motstycke. Netzels lag från Visby kunde slutligen foga ytterligare en seger till sina många föregående, men fråga är om inte denna dust mot Lennart Karlssons lag i Väskinde är den som krävt mest i fråga om koncentration och noggrannhet. Netzlarna vunno som bekant även i fjol och för några år sedan togo Karlssönerna hem segerlönen i denna kolossalt ansträngande dagslångt turnering.
Spelen inleddes som alltid med en kort idrottsgudstjänst, vilken förrättades av kontraktsprosten G. A. Kronqvist. Omedelbart därefter sattes tävlingarna i gång och kunde avslutas i god tid före mörkrets inbrott. Det är en synnerligen krävande uppgift att få hela detta maskineri att gå i lås, men det lyckades, även om det blev en del dröjsmål här och där. På Stångaspelen måste man också prata med goda vänner och ha en bit mat då och då mellan slagen, varför ”efterlysningarna” bli legio. Men allting ordnade som sagt upp sig, om inte förr så skedde det hos folkskollärare Dahlgren, där alla trådar löpte ihop och alla frågor besvarades. Han fungerade som överledare, mottagningskommitte, speaker, prisdomare och generalsekreterare på en gång. Ändå hann han med att sköta om otaliga andra små detaljer, som han ordnat upp, och det är avått att tänka sig hut det hela egentligen skulle kunnat genomföras utan honom.

Dubbelseger i pärken för Hablingbo.
En avsevärd del av pärkspelet hade som bekant klarats av vid förra söndagens förtävlingar och man hade alltså att nu fortsätta på den gruppindelning som gjorts. I bakpärkens klass II hade Fårösund, östergarn och Fårö två segrar vardera att fortsätta med. Fårösundspojkarna med Gustav Kellström vid pärken visade sig vara i prima slag och vunno först över östergarn, varefter de också besegrade Fårö. I andra gruppen segrade Silte med Rune Hansson som pärkkarl.
Sandapojkarna som gjort bra i från sig vid tidigare pärkspel vunno i går juniorklassen genom att slå Stånga i finalen. övriga segrar i denna klass hemfördes av Lye och östergarn.
Frampärken blev en spännande historia, där segern hängde på. håret. De tre lagen i grupp I voro Burs, När
I och Hablingbo och gången på det hela blev den att När slog Burs, Hablingbo slog slog När och Burs slog Hablingbo, alltså vardera en seger och ett nederlag, varför antalet vunstpärkar och stick fick avgöra. Hablingbo Låg bäst till och tog här sitt första segerpris för dagen. Visby bollkubb vann en av de följande grupperna i frampärk efter segrar mot Gothem och Stånga. Spelet mellan Burs och När refererades av hr Dahlgren och han samlade på så sätt drygt tusentalet åskådare till pärken.
Som avslutning på dagen fick man se finalen i bakpärk mellan Burs och Hablingbo. Burs hade avancerat dit efter segrar över Gothem och Lau förra söndagen samt i går med seger över Visby bollklubb rrted två raka. Hablingbo vann förra söndagen över När II och hade sedan frilott. I finalen Burs-Hablingbo gick det jämnt om jämnt men Hablingbo fick in det avgörande hugget i första pärken och vann den. Lika jämnt stod det i andra och spelet gick med väldiga driv över planen. Också nu visade sig hablingarna vara snabbast och mest påpassliga – Manne Booberg var den ledande själen och hade ett kolossalt tillslag på bollen samt mötte allt som kom i hans väg. Burs fick sträcka vapen efpen efter en jämn och vacker strid men i gengäld tilldömdes de priset för ärligaste spel och det är också något värt att få vid Stångaspelen.
En svårighet för spelarna var de påträngande åskådarna, som ofta storlo i vägen vid de långa och skeva huggeri och om det inte möter överstigliga svårigheter så borde till en annan gång en del avspärrningar ordnas, vilket skulle vara till fördel för samtliga parter.

Tävlingsplatsen i varpa förstoras årligen.
En sådan mängd varpkastare som besökte Stångaspelen i år har förmodligen aldrig tidigare förekommit och det märktes också att nya platser för kastarna hade måst tas i anspråk bortåt järnvägen till. Mästarklassen omfattade 32 lag liksom klass II, de 49 lagen i klass III delades på två avdelningar och detsamma skedde i rekryt-klassen, där 64 lag tävlade. I stenklassen drabbade 33 lag ihop och oldboys ställde upp med fyra lag, summa summarum 214 lag.
Mästareklassen följdes givetvis av en intresserad publik hela dagen och man fick speciellt inrikta sig på den, varför de övriga klasserna följaktligen inte kunna få så stor publicitet eller så många åskådare.
Redan i mästareklassens första omgång kom det till hårda strider och på åtskilliga håll blev det 12-11. Netzels lag och likaså Blomberg, Gothem, visade sin klass genom att vinna var sin kula med 12-2 och det hjälpte inte att motståndet hårdnade i fortsättningen. Bland de lag som här blevo utslagna kan antecknas Leimers lag från Stockholm, som kom upp mot Knut Johansson, Bara och förlorade med 12-11, 12-8. Em. Eriksson i Hellvi åkte ut jämte Birger Olssons lag i Fole och Herman Olssons i Eksta, som kom upp mot Netzels. Karlssönerna i Väskinde manövrerade ut Svärd, Visby, vilket var det enda förlorande av fem stadslag i första omgången.

Baraborna togo en kula på Netzels.
I andra omgången fortsatte Blombergs lag, likaså Netzels och Knut Johansson att segra. Netzels fck dock släppa en kula till Hansson, Bara, med 125 men sedan blev det 12-10 och 12-3 till Netzlarna, som i fortsättningen blev enda stadslag i klassen. I den förlorande gruppen blev det ett nytt nederlag för Leiners, som kom upp mot Eriksson, Hellvi.
De båda Gothemslagen som gått vidare till tredje omgången lottades där tyvärr mot varandra. Blomberg gick fortfarande vidare i den vinnande gruppen, Karlssons Väskinde slog Karlsson Stenkyrka, Netzels vann över H. Nilsson, Garda, och Pettersson, Stånga, slog ut Knut Johansson, Bara, i samtliga fall blev det två raka kulor med klara differenser.
Vid semifinalerna i fjärde omgången lottades Blombergs lag mot Karlsson, Väskinde och det senare laget vann med två kulor på 12-10. Netzels klarade ganska lätt Stångalaget med 12 —6, 12-9. I kampen om 5-8 pris vann Karlsson, Stenkyrka och Kristiansson, Gothem.

Segersiffrorna blevo 12-11, 11-12, 12-10.
Finalen i mästarklassen blev en fenomenalt jämn uppgörelse och det var bortåt 500 intresserade som trängdes omkring målet för att se en skymt av de perfekta kasten. De båda bröderna Netzel samt Wille Pettersson pressades synnerligen hårt för första gången under dagen och det var bröderna Lennart och Oskar Karlsson samt Fred Pettersson, som levererade denna utmärkta match.
Visbylaget tog ledningen i första kulan med 5-2 och 6-3 men Väskinde utjämnade till 6-6, ett nytt ryck av Netzels utjämnades till 8-8 efter en fullkomligt enastående serie bortslagningar och sedan följdes de båda lagen åt till 11-11. Sista sticket hölls av Harry Netzel, men Lennart Karlsson hade hans varpa i gungning och det fattades endast några millimeter för att den skulle ha slagit över och rullat ifrån. Andra kulan blev den första lik med ledning för Netzel med hela 5-1. Oskar Karlsson i Väskinde var den klart bäste av alla sex kastarna och med honom som föregångsman hämtade Väskindeborna än en gång upp visbylaget vid 6-6. Så följdes man åt på nytt med vartannat stick och denna gång var det Väskindes tur att vinna vid 11-11, det var Oskar Karlsson som lade ett s. k. lock och det låg kvar, trots att Netzlarna var i obehaglig närhet.
Oskar Karlsson fortsatte i samma goda stil på tredje kulan och tog fyra raka stick. Sedan kom en liten downperiod, vadan visbyborna i stället spottade upp sig och tog sex stick i rad, 6-4 alltså. Karlssönerna kom med ett nytt ryck på fyra stick, men Netzels kom lika punktligt också nu med fyra raka. Ställningen var alltså 10-8 till visbylaget, men än var inte slaget över. Karlsönerna utjämnade till 10-10 och på nästa kast blev det två nollor och alltså bortslag. Spänningen steg för varje kast. Nu lämnades ingenting åt slumpen, ty det gällde att sätta in den avgörande stöten. 11-10 till Netzels blev det och denna gången klickade Väskindebornas nerver, när det gällde att göra 11-11, ty Netzlarnas tolva kunde man inte göra något åt.
Publiken kunde andas ut efter en sällsynt spännande uppgörelse och de säkra kämparna tackade varandra för god match, säkerligen den svåraste som Netzels lag har utkämpat på mycket länge. Laget vann tack vare sin stora jämnhet och det var ingen skam att förlora mot denna fruktansvärt vältrimmade kastartrio. Det var en final som var värdig denna stortävling på Gumbalde äng.

K. G. Larsson segrade åter i femkampen.
I den bekanta inhägnaden hade under eftermiddagen diverse spännande saker avgjorts. Man började med tävlingen i stångstörtning om dr Bolins vandringspris och här tog K. G. Larsson ledningen med 8,92 i första kastet, Erik Hellström låg närmat till en början men blev sedan passerad av Arne Möllerström. Larsson försökte förgäves öka i de följande kasten, han tog till för mycket och orkade aldrig över. Desto bättre lyckades Möllerström som i sista försöket lyckades få stången runt vid 9-metersgränsen och vann därmed tävlingen. Inte mindre än 14 man startade i denna gren.
Femkampen följde sedan omedelbart och tio man ställde upp varför det blev två man utslagna varje gång. På 100 m. föllo Broman, Fårö, och Gannholm, Burs, ur och detta öde drabbade sedan Bertil Möllerström, Roma, och Evald Ronström, Othem, i längdkastet. K. G. Larsson hade längsta kastet och därnäst följde Dahlström.
I höjdhoppet blev det en jämn tävling, där alla sex klarade upp till 1,40. På 1,45 klarade Larsson med mycket luft emellan och även Krusell, Levide, och lille Dahlström seglade över. K. E. Jakobsson, Levide, Arne Möllerström, Roma, och Nordström, Fårösund revo alla försök och det blev skiljehopp, där Jakobsson klarade sig vidare. I fjärde grenen, stångstörtning, blev K. G. Larsson bäste man och Dahlström låg två ända till sista kastet, i vilket Krusell tog hem andraplatsen och således gick till finalen i ryggkast tillsammans med Larsson.
Här hade Levidebon inte mycket att säga till om och snart låg han där i gräsmattan på föreskrivet sätt. Jakobsson och Dahlström tävlade om tredjeplatsen och där måste Dahlström ge sig på grund av en sträckning. Segrare blev liksom i fjol K. G. Larsson och det kan nämnas att samtliga fyra man i ryggkastet blevo pristagare även förra året.
I fortsättningen blev det extratävlingar i ryggkast samt skämttävlingar, vilka givetvis blevo upphovet till många hjärtliga skratt.

Prisutdelning av kommendör Hägg.
När samtliga klasser i varpa avverkat sitt program och den spännande finalen i bakpärk avslutats i skymningen drog sig allt folket till dansbanan, där dansmusikens sprittande toner steg över sorlet. På kvällen stillnade det ut alldeles och den stora folkfesten fortgick ännu några timmar fram på nattkröken innan det var alldeles lugnt på valplatsen Gumbalde äng.
Under kvällen hölls prisutdelning för dagens tävlingar och det var som vanligt en ståtlig och värdefull prissamling som bytte ägare. Allt som allt beräknades samtliga priser vara värda något över 3,000 kr. Som prisutdelare fungerade kommendör Arv. Hägg och hr Dahlgren erinrade i sitt avslutningstal om hur kommendör Hägg under Stångaspelens tidigare år varit en synnerligen välvillig prisdonator, som bl. a. skänkt pris till bästa lag och till bäste man på plan i fram- och bak-pärk. Hr Dahlgren framhöll också det stora pärkintresse som kommendör Häggs far, amiral Jaques Hägg, visat under hr Dahlgrens pojkår i östergarn och som sporrade till stordåd vid pärken.
Kommendör Hägg avslutade prisutdelningen med ett anförande om den gotländska idrottens betydelse när det gäller att stärka kroppen så att den som rätt bedriver sin idrott kan få kraft och beslutsamhet för mera betydelsefulla uppgifter som svensk medborgare.
Hr Dahgren riktade ett tack till kommendör Hägg och tackade alla idrottsmän för att de kommit till Stånga samt uttalade också sin stora glädje över att den gotländska idrotten gjort en sådan framryckning och uppvisat ett sådant pånyttfött intresse.

Bakpärk.
Mästareklassen.
Grupp I.
1) Hablingbo, Pärkkarl Manne Booberg, Nya A/B Visby Bryggeriers hederspris, Visby Bollklubbs vandringspris, Stefanigillets vandringspris, Mästerskapsplaketter till varje man i laget.
2) Burs, pk Albert Alvengren, Hederspris, Gotlands Idrottsförbunds vandringspris; 3) Visby Bollklubb, pk Erik Lundgren.
Grupp II:
1) När II, pk Fritz Pettersson, Konsul E. Lundbergs hederspris; 2) Lau, pk
Ragnar Larsson.
Grupp III:
1) Alva, pk Hugo Gardell, Apotekare Niklas Sandströms hederspris; 2) Stånga, pk Allan Pettersson.
Grupp IV:
1) Gothem, pk Gösta Hellberg.

Klass II.
Grupp I:
1) Fårösund, pk Gustaf Keliström, Gotlands Allehandas hederspris; 2) östergarn, pk Magnus Bendelin; 3) Fårö, pk Herbert Liljegren.
Grupp II:
1) Silte, pk Rune Hansson, Slite cements hederspris; 2) Näs, pk Hans Karlsson.
Grupp III:
1) Levide, pk Alfons Nilsson; 2) I 18 107:e komp., pk vpl K. G. Berg.
Grupp IV:
1) Vänge, pk Hans Persson.

Juniorer.
Grupp I:
1) Sanda, pärkkarl Tore Karlsson,. Gotlänningens hederspris; 2) Stånga, pk Sixten Wallin.
Grupp II:
1) Lye, pk Martin Hansson, Gotlands Andedsmejeriförenings hederspris; 2) När III, pk Ture Häglund.
Grupp III:
1) östergarn, pk Rune Nilsson.
Frampärk.
Grupp I:
1) Hablingbo, pk Rune Mattsson, Konsul C. G. Björkanders hederspris, Kungapokalen i vandringspris, Mästerskapsplakett till varje man i laget.
2) När I, pk Ivar Häglund, Hederspris, Gotlänningarnas i Gävle vandringspris; 3) Burs, pk Hilding Havdell.
Grupp II:
1) Lau, pk Ragnar Larsson, Gotlands Mejeriförbunds hederspris; 2) När II, pk Ture Nilsson.
Grupp III:
1) Visby Bollklubb, pk Erik Lundgren, A/B 0. S. Björkmans hederspris; 2) Stånga, pk Erik Karlsson; 3) Got-hem, pk Henning Gahnström.
Till bäste pärkkarl i bakpärk, mästareklassen, A/B Gust. Lövqvists hederspris (fåtölj) tilldelades Albert Alven-gren, Burs.
Dir. Carl E. Degermans hederspris till bäste pärkkarl i bakpärk klass II har tilldelats Rune Hansson, Sina,
Dir. Degermans hederspris till bäste pärkkarl i juniorklassen: Tore Karlsson, Sanda; d:o d:o i frampärk Hilding Havdell, Burs.
Knut Östergrens vandringspris till den socken som deltagit med största antal lag gick till Närs I. F.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 5 juli 1943
N:r 150

90 år Kapten N. O. Fredriksson.

Kapten N. O. Fredriksson, som fyller 90 år den 2 mars, har varit på sjön 49 år av sitt liv.

I Gothem socken invid stora landsvägen men någon avsides från andra bebyggelser ligger en liten gård, som heter Busarve. Här tillbringar en gammal sjöbuss sin ålders dagar, nämligen sjökaptenen N. O. Fredriksson, och anledningen till att han blir föremål för publicitet just nu är, att han den 2 mars uppnår den vördnadsbjudande åldern av nittio år. Och därmed är han också Gothems äldste invånare.
Det var år 1884, som han inköpte nämnda ställe och brukade det till 1934, då han överlämnade gården till lantbrukaren Harry Kviberg och hans maka, som är systersondotter till Fredriksson. Och hos dem har den gamle sjömannen en god omvårdnad – i den mån man kan tala om omvårdnad, ty det må sägas först som sist att nittioåringen till synes är spänstig som en yngling. Detta bevisas bl. a. Därav, att han ännu företar cykelturer då och då, och skulle han råka komma hem från någon tillställning framåt nattkröken, så må ingen tro att han ”ligger och drar sig” morgonen därpå utan är i kläderna redan vid 6- eller 7-tiden. Och i skördetiden är han med och lassar hö och sysslar för övrigt med litet av varje, som inte hör till de grövre göromålen vid ett jordbruk. Det förtjänar även antecknas, att han egenhändigt byggt en liten lekstuga och förfärdigat en kälke åt lilla minsten på gården, makarna Kvibergs 7-åriga dotter Inga.
Visst är det alltså gammalt gott virke i den nittioårige guten, och det är självfallet, att Gotlands Allehanda med anledning av hans instundande nittioårsdag tagit tillfället i akt att få honom att berätta ett och annat ur sitt långa växlingsrika liv. Vi förutskicka emellertid, att det inte är några vådligare äventyr eller upplevelser, som nittioåringen vid vår lilla pratstund hämtar ur sitt minnes annars säkert rika skattkammare. Den gamle sjömannen har en allvarligare läggning men saknar icke en hjärtegod humor. Han undviker dock som antytts att ”dra” sjömanshistorier i vanlig stil, vilket inte hindrar att de glimtar, han ger från en lång sjömannabana har intresse även utanför sjöfolkskretsar.
Det var den 2 mars 1853 som Niklas Oskar Fredriksson såg dagens ljus på ett litet båtsmansställe i Gothem. Syskonen voro många och det kunde alltemellanåt vara knalt med det som till livets nödtorft hör. Liksom Geijers viking kände snart pilten stugan för trång, och efter att först ha tjänat hos en bonde och fått 12 kr. för 9 månaders arbete hos denne kom tanken på att bli sjöman. Och den tanken realiserades år 1871 – Fredriksson var då 17 år – men så där utan vidare gick det inte att ”komma till sjöss”. Det fanns ett modershjärta, och förlåtligt var det väl, att mamma Fredriksson inte talade om för sonen att hon gömt undan ett brev från en sjökapten, förresten en släkting, som behövde en kock på sin skuta och nu erbjöd unge Niklas Oskar plats som sådan. Men kämpa mot ödet är vanskligt, och snart så har ynglingen lämnat sitt barndomshem för att söka sin lycka på det vida havet.

Till främmande hamnar.
De första fartyg, han seglade med, voro skonarna Triton av Visby och Phönix av Slite, och år 1876 mönstrade han på briggen Anna Maria från Sundsvall, förd av en kapten Ahlström, som var visbybo. Detta fartyg gick med trävaror från Arkangelsk i Vita havet till London och sedan med timmer till Amsterdam. Då fartyget var på väg hem mot Göteborg och befann sig i Nordsjön utbröt en hård storm och med utslitna segel fick man så gott som driva in till Eggesund i Norge. Efter den turen seglade Fredriksson rätt länge med norska fartyg. Då han en gång kom till Hamburg, var där en s k sjömans-runnare, som skulle värva matroser till en amerikansk fullriggare, som låg i Bremen. Och hur det nu var så kom Fredriksson med på det fartyget, som hade över 30 mans besättning. Men här gick det lite livligare till än på de andra jämförelsevis lugna däcken. Fartygsbefälet använde sig av knytnävarna, då det inte gick efter deras pipa, och det är ju ganska förklarligt, om Fredriksson umgicks med rymningsplaner. Men dessa måste skrinläggas och en vacker dag lämnade fartyget Bremen för att via Engelska kanalen segla till Newyork. Det var en söndagsmorgon fartyget avseglade, och när man skulle hiva upp ankaret så skulle det ske med sång. En finne – det var inte mindre än sju nationer representerade ombord – blandade emellertid in i sången några ord, som inte tilltalade förste styrman, och finnen fick givetvis en ordentlig s k dragsedel. Fartyget hade lots genom Engelska kanalen och arbetet ombord var inte någon latmansgöra. Det var att börja kl. 3 om morgnarna och sedan hålla på till kl. 10 på kvällarna. Vid inloppet i kanalen råkade fartyget få grundkänning, och då en ångbåt kom förbi och erbjöd assistans tackade kaptenen nej. Hans fartyg skulle ta sig flott själv, och det gick verkligen. Ute på Atlanten råkade den unge svensken ut för olycka, i det han föll ned från masten och därvid skadade ena ögat och ena armen. Man trodde, att det var slut med honom och rop höjdes att kasta honom över bord… Man upptäckte emellertid att det fanns liv i karlen – och egendomligt nog visade kaptenen riktigt mänskliga känslor. ”Svensken” fick nämligen ligga inne i sin koj och pysslades om bra, vilket sågs med en viss avundsjuka av de andra. Efter ankomsten till Newyork tog Fredriksson hyra på ett fartyg, som seglade på traden Newyork – Västindien. Vid första resan dit fick kaptenen kolera, men att det var fråga om denna hemska sjukdom fick man ej veta förrän vid återkomsten till Newyork, där fartyget låg i karaktän i fem dagar. Fredriksson som skötte kaptenen, gick egendomligt nog fri från smittan, liksom den övriga besättningen. Sedan seglade Fredriksson i tre års tid på Mexicogolfen, men på hösten 83 blev hemlängtan för stark och med en emigrantbåt ställdes kosan hem till gamla Sverige och fosterön. Där väntade en kär vän på sin sjöman, Fredriksson gifte sig också året därpå och flyttade in i sitt nyblivna hem vid Busarve.

Åter till kända farvatten.
Men havets röst kallade. Snart var Fredriksson åter till havs, denna gång med en engelsk ångbåt som gick ner till Afrikakusten, och efter att ytterligare ha seglat på långfärder ett par år vände Fredriksson åter hemåt. Men inte för att slå sig till ro. Visserligen valde han nu betydligt lugnare farvatten och seglade i Östersjöfart åtskilliga år, men även Östersjön kan visa ett humör, som inte skäms för sig, och ännu skulle han få vara med om ett och annat äventyr. Efter att ha seglat som styrman på skonaren Berta av Slite i sex år blev han befälhavare på ”Gamla Maja”, som då ägdes av Pavalds-Nyberg, och därefter blev han delägare i skonaren Laurentius från Ronehamn och seglade med den i tre år eller till 1899. Året därpå finna vi honom som styrman på ”Elisabeth”, kapten Herlitz, och på hösten, närmare bestämt den 22 oktober, anträddes en resa med tysk hamn som destinationsort. Det blåste upp en hård storm och fartyget kämpade snart redlöst i det fruktansvärda ovädret. Denna händelse har Fredriksson skildrat i versifierad form i ett tryck, daterat 1901 från dåvarande S E Hallströms tryckeri. Med assistens av Neptun kom fartyget till Stockholms hamn, varom det heter i den nämnda skildringen: ”Den tjugusjätte Oktober låg vi i Stockholms hamn. Nu var vår resa slutad, pris vare Herrens namn”.
Fredriksson förde sedan bl a en skonare, som på väg från Norrköping havererade utanför Klintehamn, och därefter förde han skonaren Thor från Bohuslän i ett tiotal år. Då den i Kappelshamn skulle lasta sleepers på Ystad kom en svår storm från nordosten och drev skonaren mot land, och därmed var detta fartyg ur leken. Ytterliggare några år var Fredriksson till sjöss, senast med ”Agild” från Karlskrona var redare liksom för flera av de båtar F fört, och efter att i 49 år ha rest omkring på böljorna slog sig Fredriksson år 1919 till ro på landbacken.
Det ligger givetvis åtskilliga upplevelser, båda roliga roliga och mindre roliga, bakom denna hans långa tid som sjöman, men han undviker att gå in på några detaljer i detta fall. Det ovan nämnda kan dock i stora drag ge en uppfattning om, att den gamle sjömannen varit med om mycket i sina dagar och att han numera ser detta mera i minnets förklarade skimmer. Och på hans långfärdslista stå namn sådana som Magellans sund, Kap Horn, Valparaiso, Buenos Aires och många andra för sjömannasinnet sägenomspunna platser.
Han har fått berätta, kapten Fredriksson, och intervjuaren har endast då och då inflikat någon fråga. Unga frun i huset bjuder oss på äkta mocka och härlig sockerkaka, och liksom en fortsättning på pratstunden utbrister den gamle:
Ja det säger jag, att segelfartygen komma nog igen när det blir dåligt med bensinen – och då blir det sjömän igen.
Och den 1 mars är jag bjuden in till Skeppargillets högtidsdag. Det blir kanske lite ” jobbigt” för mig när jag sedan dagen därpå har min nittioårsdag. Men förresten, tillägger den gamle hedersmannen med en tjuvpojksglimt i ögat: När man är så här ung och rörlig som jag, så går det väl.
Ja, nog kan han vara sent uppe alltid, infaller fru Kviberg, men är lika tidigt uppe om mornarna för det. Så nog är han pigg.
Och det måste vi sannerligen hålla med om. För denne nittioåring har ålderdomen inte blivit någon börda, utan han kan i likhet med den vise Solon säga: ”Jag åldras i det att jag för var dag städes lär mig något nytt”. Ålderdomen har också sitt behag under förutsättning av andlig och fysisk hälsa. Och sådan kan den gamle sjökaptenen glädjas åt att äga.
Jag har dock att tacka en högre makt för allt, säger den gamle till sist.
Webe.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 februari 1943
N:r 45

Gothems skytteförening

hade söndagen den 7 februari anordnat fältskjutning vid Botvaldavik. Ett 30-tal skyttar hade mött upp, då skjutningen vid 12-tiden tog sin början. 18 skott lossades av varje skytt mot 3 fältskyttemål som utgjordes av fjärdedelsfigur 175 m., fjärdedelsfigur profil, 125 m., tredjedelsfigur 225 m. Tid en minut på samtliga mål. Trots den starka vind som rådde blevo resultaten rätt goda. Vandringspokalen erövrades av Magnus Österberg med 18 tr.
Lördagen den 13 februari höll skytteföreningen årsmöte hos Vahlgrens, Tummungs. Till ordf. för dagen valdes Alrik Johansson med Bernhard Nilsson som sekr. Års- och revisionsberättelserna upplästes och ansvarsfrihet beviljades. Styrelsen omvaldes och består av Alrik Johansson ordf., Ture Andersson vice ordf., Bernhard Nilsson sekr., Magnus Österberg vice sekr. och Henry Johansson kassör. Till skjutchef valdes Frans Stenström och till instruktör Johannes Andersson samt nyvaldes till ammunitionsförvaltare Frans Stenström med Karl Gustav Stenström som ersättare. Till revisorer valdes Manfred Jansson och Olof Nilsson med Elis Jacobsson och Harald Björklund som suppleanter.
Förslag framkom om att bygga en ny skjutbana. Styrelsen fick i uppdrag att utreda frågan samt vidtaga nödiga åtgärder. Efter sammanträdet följde samkväm med prisutdelning.
Prislistan för de bästa skyttarna i de olika klasserna ser ut på följande sätt: III och IV kl.: 1) Magnus Österberg 18 tr., 2) Manfred Jansson 17 tr., 3) Frans Stenström 16 tr., 4) Bernhard Nilsson 15 tr., 5) Henry Johansson 14 tr.
II kl.: 1) Tage Andersson 18 tr., 2) K. G. Stenström 16 tr., 3) Axel Lindahl 11 tr., 4) Johannes Andersson 11 tr.
Rekryt- och I kl.: 1) Karl-Johan Olsson 12 tr., 2) Otto Engström 9 tr., 3) Evert Nährström 9 tr.
Josa.

Gotlands Allehanda.
Fredagen den 19 februari 1943.
N:r 41

Ansökningar om statsbidrag till dikningsföretag.

Hos lantbruksstyrelsen anhåller lantbrukaren Karl Lindahl i Gothem om statsbidrag och lån för utförande av Visby dikningsföretag. Samtidigt ansöker Adolf Ekström på Fårö om bidrag till Myrhagens dikningsföretag och Edvin Andersson, Stjärnarve, till Tomsarve dikningsföretag. En påkallad förrättning av lantbruksingenjören för torrläggning i Österhem har återkallats, upplyser lantbruksingenjör Wadman. (P.)

Gotlands Allehanda.
Fredagen den 19 februari 1943.
N:r 41

Födelsedagshyllningar.

— Sjuttiofem år fyllde den 9 dennes fru Emilia Eriksson, maka till predikanten Karl Eriksson, Gothem. En mångfald av hyllningar kom 75-åringen till del under dagen. På förmiddagen uppvaktade baptistförsamlingens systrar, som bjödo på kaffe samt överlämnade blommor och presentkort. Vid middagstiden anlände alla barnen, en del bosatta på fastlandet, samt andra släktingar och vänner. Gästerna bjödos på middag samt senare på kaffe och supe.

— Åttio år fyllde den 13 dennes änkefru Amanda Söderström i Gothem. Fru Söderström, som de senaste åren på grund av förlamning i ena sidan måste sitta i rullstol, är dock vid synnerligen god andlig vigör. Hon blev uppvaktad med blommor av bland andra kyrkoherde Munthén av baptistförsamlingen genom pastor Komstadius och av syföreningen, samt av släkt och övriga vänner. Syföreningen bjöd också på kaffe.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 februari 1943
N:r 37

Mejeriförbundet 1942.

Gotlands mejeriförbunds styrelse bar beslutat, att på under 1942 levererade 1,153,938,4 kg. smör lämna en efterbetalning av 3,5 öre pr kg., eller sammanlagt kr. 40,387: 84.
Gotlands andelsmejeriförening, som levererat 394,660,7 kg., får 13,813: 12 kr., Sanda mejeriförening får för 105,358,0 kg. 3,687: 53 kr., När och Lau mejeriförening för 89,863,9 kg 3,145: 24 kr.., Hesselby Mejeri A/B för 87,577,3 kg. 3,065: 21 kr., Hablingbo mejeriförening för 57,301,7 kg. 2,005: 56 kr., Levide Mejeri A/B för 51,511,3 kg. 1,802: 90 kr., Stenkyrka Mejeri A/B för 45,820,3 kg. 1,603: 71 kr., Hoburgs mejeriförening för 44,956,3 kg. 1,573: 47 kr., A/B Hejde Mejeri för 44,802,2 kg. 1,568: 08 kr., Gothems mejeriförening för 44,296,4 kg. 1,550: 37 kr., Linde Mejeri A/B för 41,908,6 kg. 1,466: 80 kr., Autsarve Mejeri A/B Fidenäs Mejeri för 38,352,9 kg. 1,342: 35 kr., A/B Kräklingbo Mejeri för 34,187,7 kg. 1,196: 57 kr., Burgsviks mejeriförening för 15,584,4 kg. 545: 45 kr. Sylfaste Mejeri A/B för 11,072,8 kg. 387: 55 kr. samt Ekstaortens mejeriförening för 8,280,4 kg. 289: 81 kr.
Samtidigt beslöts fördelningen av de 6,000 kr. Gotlands andelsmejeriförening och Sylfaste mejeri A.-B. betala mejeriförbundet för mjölkhandelns i Visby överlämnande till dem. Det blev 0,80192 öre pr kg under året till förbundet levererat smör.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 februari 1943
N:r 37

Födelsedagar.

Femtio år fyller om onsdag prostinnan Anna Renser i Dalhem. Femtioåringen har förutom sina värdinneplikter på prästgården tagit intresserat del i lottornas verksamhet på platsen och är den ledande i kyrkliga syföreningen, som hon startat. Dessutom är hon med i kristidsnämnden.

Sjuttiofem år fyller den 9 februari fru Emilia Eriksson, maka till predikanten Karl Eriksson, Gothem.

Femtio år fyller om onsdag fru Anna Booberg, maka till lantbrukaren Kristian Booberg, Sigdarve i Fröjel.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 februari 1943
Nr: 31

Födelsedagar.

Åttio år fyller den 23 januari förre klockaren Johan Gahnström i Gothem.
Femtio år fyller om söndag hemmansägaren Ejnar Lindgren, Ammunde i Burs. Femtioåringen är född i Visby och utbildade sig först inom målaryrket men kom därefter att ägda sig åt jordbruket, då han för cirka 20 år sedan genom gifte övertog nämnda gård. Han är bl. a. ledamot av kommunalfullmäktige och av kristidsnämnden samt en intresserad hemvärnsman. Tidigare har han även varit med i fattigvårdsstyrelsen.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 21 januari 1943
N:r 16

Årsmöte med Gothems J. U. F.- avdelning

hölls i lördags vid Båtare, där herrskapet Nährström ställt sitt hem till förfogande. Omkr. kl. 20, då mötet skulle taga sin början, hade ett 40-tal medlemmar infunnit sig. Efter att mötet inletts med Gotlandssången tog avd:s ordf. till orda och gav en återblick på vad som under det gångna året sig tilldragit inom avdelningen. Om föreningens verksamhet kan erinras följande: Avdelningen har under året anordat skidtävlan, terränglöpning, växtkännedom, tävlan i betgallring samt en kurs i konservering. Studiecirkeln har tyska språket på sitt program. Vidare har avdelningen haft egen potatisodling, som bidragit till att stärka dess kassa. Avdelningens medlemsantal är omkring 50.
Sedan styrelse- och revisionsberättelserna föredragits och ansvarsfrihet beviljats den avgående styrelsen vidtog val av styrelse- och övriga funktionärer för år 1943. Till ordf. omvaldes Stig Johansson, till vice ordf. nyvaldes Tage Andersson, till kassaförvaltare omvaldes Emmy Jakobsson och nyvaldes Sylvia. Engström till sekreterare och Margareta Eriksson till vice sekreterare. Till studieledare omvaldes Arne Eriksson. Styrelsesuppleanter blevo Simon Engström och Gösta Jakobsson. Till lokalledare valdes Simon Engström oeh till revisorer Britt Eriksson och Fanny Norrby. Till tävlingsledare valdes Nils Vahlgren resp. Astrid Olofsson. Att representera avdelningen vid distriktmötet valdes Stig Johansson o. Sylvia Engtröm. Ruteombud blev Evert Olofsson, Bengt Jakobsson och Georg Hallberg med Ingrid Nährström som ledare. Till teaterledare valdes Anders Johansson, till sångledare Emil Andersson, till studieorganisatör Tage Andersson, till kvinnlig ledare i arbetskommittén Emmy Jakobsson och till ledare i allmän idrott Gösta Jakobsson, Nils Vahlgren och Astrid Olofsson.
När förhandlingarna undanstökats hade programkommittén en del att bjuda på. Det första var ett härligt kaffe, som förtärdes under glad stämning. Programmet i övrigt upptog bl. a. lek och dans, uppläsningar, vidare spelades en humoristisk sketch, som mottogs med jubel. När så tiden var inne för uppbrott, avslöts mötet av ordf., varefter gemensamt sjöngs ”Du gamla, du fria”.
Samtliga medlemmar vilja till värdfolket och övriga som under året lämnat sitt stöd åt verksamheten framföra sitt tack.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 14 januari 1943
N:r 10