Fängelse i stället för böter.

Svea hovrätt har på yrkande av landsfogde G. A. Broms dömt volontären Karl Olov Segerdahl till straffarbete i tre månader för förfalskning av ransoneringskort, snatteri vid upprepade tillfällen m m. Visby rådhusrätt dömde honom till 50 dagsböter om 1:50 för snatteri m m., men hovrätten har funnit att Segerdahl på ett stulet ransoneringskort suddat ut innehavarens namn och i stället antecknat namnet på annan person och därefter på detta kort tillväxlat sig restaurantkort. Härigenom har han gjort sig skyldig till förfalskning av allmän handling. (P)

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 13 juli 1943
N:r 157

Rättegångssaker.

Visby rådhusrätt.
Förargelseväckande beteende samt vägran att åtlyda polismans tillsägelse kostade en person 45 kr i böter.

En annan person som varit enbart förargelseväckande pliktade 30 kr.

Tre hundskatteskolkare fingo böta 10 kr vardera samt erlägga dubbel hundskatt. Det blev alltså 70 kr för envar av hundägarna.

Utdömt vite.
Rätten beslöt vid sin session att utdöma ett vite på 200 kr i enlighet med tidigare föreläggande.

Det gällde här en husägare, som fått föreläggande av hälsovårdsnämnden att ställa i ordning en lägenhet så att den blev tjänlig som bostad. Arbetet hade inte fullföljts på föreskrivet sätt, då det ännu återstod en del målning vid fristens utlöpande, och därför utdömdes vitet.

Fyra fyllerister dömdes till böter varierande mellan 20 och 30 kr.

Trafikförseelser.
Paråkning på cykel hade förekommit i tre fall och det blev 10 kr för envar av de sex inblandade.

Underlåtenhet att trafikförsäkra en personbil kostade 10 dagsböter.

Två personer hade syndat mot stadens trafikreglemente och dömdes till 5 dagsböter.

Motboksöverlåtelse.
En person från landsbygden som vid upprepade tillfällen under en tid av fyra år överlåtit motbokssprit stod åtalad vid rådhusrätten i dag. Den kvantitet spritdrycker som överlåtits uppgår till sammanlagt ett 80-tal liter.

Svaranden erkände vad som lades honom till last och utslag följer vid ett kommande sammanträde.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 12 juli 1943
N:r 156

Överfall eller slagsmål?

Ett par polismän påträffade vid ettiden i natt en ombudsman, som f n vistas här, lutande sig mot Strand hotells vägg i synbarligen ganska medtaget tillstånd. Han var sålunda sönderslagen i ansiktet och hade nedblodade och delvis sönderrivna kläder. Han påstod sig ha blivit överfallen och misshandlad. Polismännen gjorde en resultatlös rond nedåt Donners Plan för att få tag i förövaren, men när de kommo tillbaka till Packhusplan påträffades den andra parten i dramat – en rörarbetare härifrån staden. Han försökte först springa sin väg men blev snart fasttagen och anhållen. Han var starkt spritpåverkad – i det närmaste redlös – och gjorde ett våldsamt motstånd, ja t o m inne i arresten levde han rövare så pass, att man måste sätta på honom handklovar. Ombudsmannen, som endast var obetydligt rörd av starka drycker efter ett besök på Paviljongen, måste ge sig i väg till lasarettet för att få skadorna omsedda.
Rörarbetaren, som i morse fick lämna arresten, förnekade bestämt, att han misshandlat ombudsmannen och påstod, att han helt fredligt bett om en cigarrett men i stället för rökverket fått ett våldsamt slag i ansiktet. Och sedan var ju slagsmålet i full gång.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 juli 1943
N:r 154

Rättegångssaker.

Visby rådhusrätt.
I det senaste hyresmålet meddelades på måndagen utslag, enligt vilket båda hyresvärdarna fingo böta 20 dagsböter för lagstridig hyreshöjning.

Kollisionen på hamnen. Den chaufför som för någon tid sedan kolliderade med tåget på hamnen, varvid en person blev klämd, dömdes nu att erlägga 15 dagsböter samt bortåt 2,000 kr i ersättning till den skadade.

Misshandel och fylleri. Två personer hade diskuterat Örgryte IS synnerligen ingående och det hela slutade med handgripligheter. En av slagskämparna var berusad och fick böta 25 dagsböter medan den andra slapp med 20.

För förargelseväckande beteende dömdes en person till 50 kr:s böter.

90 kr fick en fyllerist böta i måndags, medan en annan bötade 30 och ytterligare fem 20 kr.

För paråkning på cykel dömdes sex personer till vardera 10 kr i böter.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 juli 1943.
N:r 152

Den bedräglige gårdfarihandlaren får fängelse.

Försäljaren Karl Vilhelm Segerqvist, som av rådhusrätten i Visby dömts till månads fängelse för bedrägligt förfarande samt olaga gårdfarihandel, har fått straffet fastställt av hovrätten. Dess utslag är enhälligt.
Segerqvist, som begärt att straffet skulle göras villkorligt, hade i december i fjol sålt tillhopa omkring 15 satser glasskålar till olika personer i Visby och därvid falskeligen uppgivit att de voro eldfasta. Dessutom hade han vid tillfället inte tillstånd till gårdfarihandel.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 juli 1943.
N:r 152

Straffet står fast.

Svea hovrätt har förklarat bilmekanikern John Fernström i Visby ha förlorat sin talan mot Visby råd, husrätts beslut att döma honom till fängelse i en månad för våldsamt motstånd vid offentlig förrättning. Han har nämligen inte ställt sig gällande föreskrifter ifråga om delgivning till efterrrättelse. (P.)

Gotlands Allehanda
Måndagen den 5 juli 1943
N:r 150

Bråket vid varmbadhuset inför rätten.

En trasslig härva att reda ut.
Inför Visby rådhusrätt har i dag behandlats ett mål mot maskinisten vid Visby varmbadhus H. Svensson, som åtalats för att han den 6 febr. på kvällen misshandlat eldaren vid samma företag Erik Nilsson så pass svårt, att denne måste tillbringa lång tid på sjukhus och f ö ännu icke är helt återställd.
Vi ha tidigare redogjort för händelseförloppet, men en kort rekapitulation torde vara på sin plats. Svensson och Nilsson ha tydligen icke haft det allra bästa samarbete, och trätor synas ha förekommit så gott som dagligen. Ifrågavarande kväll hade det också förekommit ordväxling, och då Nilsson vid sjutiden skulle lämna sin arbetsplats hade han erhållit ett hårt slag i huvudet i cirka en timme i det dåliga vädret utan att ha blivit omhändertagen. Så småningom styrde dock en person om, att han forslades hem. Nilsson anser, att Svensson tilldelat honom slaget, medan den senare bestämt påstår, att Nilsson lagt sig ned på marken och simulerat det hela för att ställa till obehag. Det kan nämnas, att Svensson tre gånger under den förutnämnda timmen såg Nilsson ligga avsvimmad utan att vidta någon som helst åtgärd.
Inför rätta biträddes målsägaren Nilsson av advokat Sven Hultman, Stockholm, medan Svensson biträddes av advokat Nils Wahlberg.
På ordförandens direkta fråga förnekade Svensson bestämt, att han utdelat något slag. Han kunde visserligen icke förklara hur Nilsson fått slaget men förmodade att denne tillfogat sig det själv efteråt. Han redogjorde också för omständigheterna före händelsen o förklarade bl a att Nilsson stått och lurat vid den inre dörren till pannrummet och att han sedan smugit sig efter Svensson till den yttre porten. Just som Svensson hann fram till porten fick han en våldsam spark i vänstra sidan av ”stussen” och därefter smet Nilsson ut, följd av Svensson, som frågade vad meningen var. Nilsson vände då tillbaka och hunnen halvannan meter från Svensson lade han sig ned på marken, i det han drog upp armarna över huvudet. Och där lät Svensson honom ligga i tro att han simulerade.
Från svarandesidan ingavs en skrift, där det påstods, att Nilsson vid ett tidigare tillfälle skulle ha slagit maskinisten, vilken sak anmälts till stadskamreraren men icke föranlett någon åtgärd. Nilsson skulle även haft för vana att ställa sig i vägen för Svensson för att mucka gräl, men detta förnekade motparten bestämt. Däremot medgavs, att Svensson vid ett tillfälle fått ett slag i ansiktet av Nilssons armbåge. Bland beskyllningarna mot Nilsson ingick även, att han skulle ha rökt på arbetsplatsen, vilket ha också medgav, då något förbud aldrig eixsterat. Vidare skulle han ha låst in Svensson i trasselförrådet, vilket bestreds.
Målsägarens bittäde hade gjort upp ett PM i polisrapporten, i vilket framhålles, att Svensson plägat uppträda lömskt och hotfullt och ofta försökt åstadkomma meningslösa konfliktanledningar. Vid ett tillfälle hade han sålunda ställt fram pannrummets klocka för att kunna beskylla Nilsson för att ha kommit försent till arbetet, ofta hade han ställt sig så tätt bakom Nilsson, att denne knappast kunde undgå att knuffa till honom, vilket också gett anledning till uppträden m m. Vad själva misshandeln beträffar, så hade Nilsson hört Svenssons steg i gruset bakom sig, och då denne tidigare samma kväll varit häftig och uppbrusande antog Nilsson, att det var Svensson som slagit honom – troligen med en av sina träskor.
I samma skrift ha flera personer uppgivit, att Svensson brukat uppträda egendomligt. Bl a hade badmästaren funnit honom vara uppbrusande och häftig, och badmästarens hustru hade lagt märke till hans närgånget stirrande blick, som irriterat henne. Han hade även vid olika tillfällen kommit in i bastuns duschrum, då hon befann sig där, varvid han stannat och stirrat på henne. Det framhålles, att Svensson i förväg måste ha förstått, att duschen användes. En tidigare anställd i tvättinrättningen hade känt sig obehagligt berörd av att Svensson stått och spionerat på den kvinnligt personalen genom ett hål i mellanmuren till pannrummet och hon förklarade sig mången gång haft lust att kasta ett spann vatten genom hålet för att bli av med honom. Detta var endast ett par exempel.
Svarandesidan, som förklarade Nilssons påstådda trakasserier med att han ville ha Svenssons befattning, ansåg det även egendomligt, att ett slag som det vilket Nilsson sagt sig ha erhållit skulle kunnat få så svåra följder. Man ansåg i stället att skadorna icke uppkommit genom ett slag utan av rent psykiska orsaker, då Nilsson nämligen skulle vara ganska egendomlig till sinnet. Att svar låtit Nilsson ligga kvar ute förklarades med att han kände Nilssons mentalitet och ansåg, att en så pass gammal man borde ta ansvaret för sig själv och inte ligga och simulera.
Varför tillkallade ni inte ambulans, när ni såg honom ligga så där, frågade ordf.
Ja, det var då man chans gick, svarade Svensson, ty hade jag gjort så, då hade jag sluppit stå här i dag.
Målsägarens biträde framhöll här, att svar tydligen var mentalt rubbad på något sätt eller också att han helt enkelt icke vågat skicka efter någon i förhoppning, att hans dåd då icke skulle komma fram.
Angående de i målsägarens skrift intagna uttalandena om Svensson förklarade denne, att det endast var ”kärringprat”. Hans biträde ifrågasatte för sin del, om icke Nilsson hade någon psykisk defekt. Han hemställde, att handlingarna i målet överlämnades till medicinalstyrelsen för att få utrett, om de Nilsson tillfogade skadorna verkligen kunde ha de svåra följder som uppgivits och yrkade dessutom att målsägaren skulle underkastas neuvrologisk undersökning.
För hörande av vittnen m m uppsköts målet till den 16 augusti.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 5 juli 1943
N:r 150

5 års straffarbete för Högklintsdråpet.

Slutrannsakning ägde i dag rum med den häktade grovarbetaren Edvin Pettersson från Visby, vilken som bekant gjort sig skyldig till misshandel varav döden följt. Händelsen inträffade vid Högklints festplats på kvällen den 5 juni, då Pettersson under rusets inflytande riktade ett så våldsamt slag mot en A 7-volontär Nils Olof Åberg, att denne avled så gott som omedelbart. Södra häradsrätten dömde Pettersson att undergå straffarbete i fem år.
Rannsakningen hölls på kronohäktet under häradshövding Pfeiffers ordförandeskap och med landsfogde Broms som åklagare samt med advokat Elis Almqvist som biträde åt den häktade. Denna gång hördes två av de militärer som varit tillsammans med Åberg såväl under dagen som vid den tragiska händelsen på kvällen.
De tre militärerna hade under eftermiddagen förtärt en halv liter gin tillsammans och sedan besöktes en restaurang i staden, varvid man fick 7,5 cl. Brännvin till maten. Därefter ställdes färden till Högklint, men under tiden blev en av dem, nämligen K. V. A. Stockman, sjuk och stannade därför utanför festplatsen. Han låg en timme i skogen samt kom överens med Åberg samt den andre kamraten, vpl. Andersson, att hämta honom. När det sedan blev regn träffades man på vägen och då kom man överens om att åka hem, emedan Andersson också var illamående. Ingen av dem hade dock känt sig omtöcknad av den sprit som förtärts.
När bilen kom fram och stannade vid festplatsen hade Åberg gått fram för att höra om den var ledig och fick då besked om att vänta ett ögonblick. Han gick då tillbaka och försökte muntra upp Andersson som hängde mot en stängelstolpe 4-5 m. Från bilen. ”Hallå, Spenky” hade han sagt till Andersson och klappade honom sedan på axeln. Andersson hade därvid lyft på huvudet men träffades så gott som omedelbart av ett slag i pannan som utdelades av Pettersson. Denne hade nämligen kommit ur bilen och följt efter Åberg när han gick tillbaka. Tillropet till Andersson hade han tydligen missuppfattat, trodde Stockman, ty utan ett ord slog han till Andersson. Omedelbart härefter riktade Pettersson ett våldsamt slag mot Åbergs käke varvid Åberg vacklade till några steg, varefter han tog sig om halsen och föll ihop. Det hela utspelades på några sekunder.
Pettersson ville framhålla att han yttrat några ord innan han slog till – ”Vad vill ni” eller något dylikt, men detta hade inget av vittnena kunnat uppfatta.
Åhlander hade sedan slagit Stockman i ryggen, varvid denne dragit sig undan. En man hade dock sprungit efter honom och ropat att ”vi menade ingenting med det”. Ingen av de tre artilleristerna hade ingripit till självförsvar, och Åberg stod alldeles oförberedd när slaget kom, vilket förklarar den ödesdigra följden.
Pettersson påstod liksom tidigare att han slagit Åberg först, men åkl ansåg för sin del att Stockman berättelse vore den riktiga.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 1 juli 1943
N:r 147

Ung postförfalskare har gått i fällan.

Statspolisen har slutfört lång utredning.
En postförfalskare har i dagarna avslöjats av statspolisen i Visby, som därmed kunnat sätta punkt för en lång och besvärlig utredning. Redan i april i fjol började anmälningar om förkomna postanvisningar inges och detta fortsatte med jämna mellanrum under hela fjolåret. Misstankarna föllo på en person, som just då var tilltalad för andra brott, men skriftproven lämnade negativt resultat. Den misstänkte råkade emellertid i ett ögonblick, då han inte trodde sig vara observerad, ge polisen en ledtråd och den visade sig föra rakt på målet. Den anhållne ville först svänga sig men förstod snart att det inte lönade sig och erkände sina manipulationer.
Det framkom vid förhöret att han följt efter brevbäraren på dennes rond i staden och sedan har han vittjat brevlådorna, som han i flera fall böjt upp för att komma åt värdeförsändelserna. Han har längre fram på året fortsatt utanför staden och det sammanlagda bytet har blivit åtta utbetalningskort, huvudsakligen familjebidragspengar eller utbetalningar från pensionsstyrelsen, som i de flesta fall röra sig mellan 50 och 100 kr. En dag i september hade tillgripit inte mindre än fyra utbetalningskort, och dessa liksom alla övriga har han utkvitterat genom att förfalska såväl adressatens som bevittnarens namn. Pengarna ha sedan använts till restaurangbesök.
Den skyldige är en 22-årig visbybo, som f n ligger i militärtjänst. Han har ännu icke häktats men kommer inom kort att ställas inför rätta i vanlig ordning.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 februari 1943
N:r 48

Visby Rådhusrätt.

Tre mån. fängelse fick en volontär Ulf Erik L. Hagelin, som gjort sig skyldig till stöld.

Stöld av två cyklar straffades i ett fall med 4 mån. straffarbete, villkorlig dom.

Dyrt att vägra lyda polisorder. Tre personer som vägrat att avlägsna sig från en trafikpunkt, trots att polisman givit order härom, fingo böta 30 kr. vardera.

En bråkig herre. En person som fått för mycket våtvaror inombords hade fyra förseelser pa sitt samvete, nämligen fylleri, misshandel, förargelseväckande beteende och våldsamt motstånd. 40 dagsböter blev det för alltsammans.

Bedrägligt förfarande kostade en person 25 dagsböter.

Underlåten periodisk efterbesiktning av bil medförde 10 dagsböter.

En misshandeshistoria avgjordes så att svar. fick 30 dagsböter.

Två fyllerister bötade 15 kr. och en av dem fick sitt spritinnehav förverkat.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 februari 1943
N:r 43