Förhören med Nowak har inletts i dag.

Stortjuven verkar likgiltig för sitt öde.

Stortjuven Karol Nowak förs bort av två handfasta polismän,
Gunnar Lundgren,Visby, och G. Lesley, Hemse, efter det dramatiska anhållandet.

Förhören med den polske stortjuven Karol Nowak har börjat så smått i dag. Förhörsledare är överkonstapel E. J. Karlsson vid statspolisen. Nowak har fått samma cell ur vilken han rymde. Cellen är nu reparerad och är f. ö. fängelsets bastantaste. Nowak verkar likgiltig för allting. Han pratar – dock villigt men erkänner något inbrott gör han givetvis inte – han går in för samma metod. . som tidigare, dvs. han medger, det som polisen lyckats överbevisa honom om.
Nowak fick vid intagandet i fängelset i går bada och snygga upp sig och fick rena kläder. Mustaschen rakade han bort och med undantag för att han nu är litet fetare är han den gamle Nowak sådan polis och fångpersonal lärt känna honom. Han höll sig lugn hela natten – tydligen var han trött efter morgonens dramatiska jakt och sov som en stock.
Ett par »stötar» torde nog Nowak fort nog få erkänna. En person i Roma som bestulits på dollar läste i går om infångan det i Gotlänningen och ringde genast polisen. Summan 119 dollar stämde. Vidare är där inbrottet i affären. i Kräklingbo, där bl. a. kläder stals. Nowak hade i sitt bagage bl. a. en s. k. indianskjorta. En sådan saknades i affären. Av allt att döma har Nowak också gjort en påhälsning i Mattssons filial i Silte, där han lagt beslag på bl. a. matvaror.
Karol Nowak är polack, son till en läkare. Enligt egen uppgift led han svårt under kriget, han blev »miljöskadad» för att använda hans egna ord. Han lyckades emellertid ta sig över till Sverige, intelligent och vaken lärde han sig snabbt så mycket svenska att han kunde klara sig hjälpligt. Han avlade också studentexamen och hans mening var sedan att fortsätta studierna vid Uppsala universitet. Han kunde bl. a. på grund av svårigheter med språket inte följa med i undervisningen – han var anmäld till en kurs i kemi – och tvingades sluta med studierna för att i stället arbeta tills han blev bättre hemmastadd i språket. Emellertid lyckades han inte erhålla annat än tyngre arbete som lastkarl etc. och då han haft känning av lungtuberkulos orkade han inte. Han kom då på iden att klara sitt uppehälle på andras bekostnad och så förövade han flera inbrott i Stockholm med växlande framgång… Den 13 juli 1952 kom han till Visby i sin fästmös sällskap för att stanna här ett par dagar. Det blev. mer än »ett par dagar» och så började Nowak raden av inbrott. Det första hos Alyhrs på Öster gav 1.600 kr i byte. Han behövde dock 5.000 kr och gjorde en rad nya inbrott men dessa gav dåliga resultat.
Den 3 aug. lämnade Nowak och fästmön Gotland för att söka låna ihop pengar på fastlandet. Detta lyckades inte och Nowak kom den 7 aug. tillbaka till Visby. Han gjorde nu 16 inbrott på tre nätter, även nu med dålig framgång. Den 10 åkte han åter till fastlandet med dagbåt. Tredje gången gillt. Den 20 aug. kom Nowak åter till Visby, förövade 5 inbrott på en enda natt. Polisen låg i högsta beredskap och tidigt på morgonen den 24 greps Nowak.
Nowak nekade envist till vad som lades honom till last. Till slut orkade han inte neka längre, han erkände allteftersom bevisen hopade sig och pekade villigt ut sina tjuvgömmor. Den 5 sept. kom den stora skrällen: Nowak hade i ett obevakat ögonblick smitit undan sina väktare under en måltid på Hansegårdens restaurang. Han lyckades hålla sig undan till den 21 sept. då han iakttogs i en sportstuga vid Nyhamns fiskeläge. Där greps han omgående. För sina bravader dömdes han till 2 1/2 års straffarbete.
Så kom en ny skräll: natten till den 15 dec. tog han sig ur sin cell i länsfängelset. Han sågade sönder fönsterlisten och kunde sedan naken krypa ut.
Han låg sedan och tryckte i skogarna. Polisen spanade, men utan resultat. Så småningom ebbade allmänhetens intresse för rymlingen ut – man ansåg att han omkommit eller lyckats ta sig från ön på ena eller andra sättet. Nowak var en förslagen och försiktig herre, kanske för försiktig, ty hade han chansat nu mitt i turistströmmen hade han förmodligen modligen lyckats försvinna från ön.

Gotlänningen
Tisdagen 29 Juli 1952
Nr 172

Rattfyllerist som försökt smita nära att köra över polisman.

En rattfyllerist greps vid 24-tiden natten till i dag i Visby. Sedan en polisman stoppat honom sökte han smita, körde med god fart in i en parkerad lastbil och avlägsnade sig springande från bilen. Han greps senare i sin bostad och erkände efter en stund att han konsumerat en hel del sprit.
Dramat spelades upp på Donnersplan, där en polisman observerade en bil med endast en lykta tänd. Polismannen ville göra föraren uppmärksam på detta och gick fram mot vagnen som var i rörelse ut genom porten intlll posthuset. Föraren föreföll obenägen att stanna och polismannen fick springa för att hinna i fatt. Så småningom lyckades han dock hejda bilen och lutade sig in genom rutan på högra sidan och, talade om att ena lyktan inte fungerade. Mannen vid ratten tackade. Polismannen märkte därvid att han sluddrade på målet och tänkte ta en närmare titt.
Han gick därvid framom bilen som mannen plötsligt startade. Polismannen kunde i sista minuten undgå att bli överkörd.
Bilen försvann ner mot Strandvägen men svängde plötsllgt in på Cramérsgatan. Polismannen tog upp förföljandet i en droskbil, men då han kom fram till bilen, som kört in i en parkerad lastbil, stod föraren inte att upptäcka – han hade haft brått att komma i väg och inte ens givit sig tid att stänga dörren.
Polisen kunde gomgående konstatera vems bilen var och det visade sig då att ägaren lånat ut den för kvällen. Han som lånat bilen hade sitt körkort indraget på grund av en tidigare förseelse. Detta visste emellertid inte ägaren utan han hade lånat ut sin bil i god tro. Efter en stund kunde polisen gripa mannen i dennes bostad. Han nekade först och påstod att han konsumerat spriten sedan han kommit hem. Polisen var emellertid av en annan mening och så småningom fann också mannen för gott att erkänna att han druckit före bilfärden. Det blev blodprov i vanlig oordning och mannen, en fastlänning med tillfälligt arbete i Visby, har nu dryga efterräkningar att vänta.

Gotlänningen
Tisdagen 29 Juli 1952
Nr 172

Nowakiana

Karol Nowak är polack, son till en läkare. Enligt egen uppgift led han svårt under kriget, han blev »miljöskadad» för att använda hans egna ord. Han lyckades emellertid ta sig över till Sverige, intelligent och vaken lärde han sig snabbt så mycket svenska att han kunde klara sig hjälpligt. Han avlade också studentexamen och hans mening var sedan att fortsätta studierna vid Uppsala universitet. Han kunde bl. a. på grund av svårigheter med språket inte följa med i undervisningen —han var anmäld till en kurs i kemi — och tvingades sluta med studierna för att i stället arbeta tills han blev bättre hemmastadd i språket. Emellertid lyckades han inte erhålla annat än tyngre arbete som lastkarl etc. och då han haft känning av lungtuberkulos orkade han inte. Han kom då på iden att klara sitt uppehälle på andras bekostnad och så förövade han flera inbrott i Stockholm med växlande framgång…

Den 13 juli 1952 kom han till Visby i sin fästmös sällskap för att stanna här ett par dagar. Det blev mer än »ett par dagar» och så började Nowak raden av inbrott. Det första hos Alyhrs på Öster gav 1.600 kr i byte. Han behövde dock 5.000 kr och gjorde en rad nya inbrott men dessa gav dåliga resultat.

Den 3 aug. lämnade Nowak och fästmön Gotland för att söka låna ihop pengar på fastlandet. Detta lyckades inte och Nowak kom den 7 aug. tillbaka till Visby. Han gjorde nu 16 inbrott på tre nätter, även nu med dålig framgång. Den 10 åkte han åter till fastlandet med dagbåt. Tredje gången gillt. Den 20 aug. kom Nowak åter till Visby, förövade 5 inbrott på en enda natt. Polisen låg i högsta beredskap och tidigt på morgonen den 24 greps Nowak.

Nowak nekade envist till vad som lades honom till last. Till slut orkade han inte neka längre, han erkände allteftersom bevisen hopade sig och pekade villigt ut sina tjuvgömmor.

Den 5 sept. kom den stora skrällen: Nowak hade i ett obevakat ögonblick smitit undan sina väktare under en måltid på Hansegårdens restaurang. Han lyckades hålla sig undan till den 21 sept. då han iakttogs i en sportstuga vid Nyhamns fiskeläge. Där greps han omgående. För sina bravader dömdes han till 2 1/2 års straffarbete.

Så kom en ny skräll: natten till den 15 dec. tog han sig ut ur sin cell i länsfängelset. Han sågade sönder fönsterlisten och kunde sedan naken krypa ut.
Han låg sedan och tryckte i skogarna. Polisen spanade, men utan resultat. Så småningom ebbade allmänhetens intresse för rymlingen ut — man ansåg att han omkommit eller lyckats ta sig från ön på ena eller andra sättet. Nowak var en förslagen och försiktig herre, kanske för försiktig, ty hade han chansat nu mitt i turistströmmen hade han förmodligen lyckats försvinna från ön.

Gotlänningen
Tisdagen 29 Juli 1952
Nr 172

Inbrott i Kräklingbo gav byte för 500 kr.

Natten till söndagen hemsöktes Sandelius affär i Kräklingbo av inbrottstjuvar. Tjuvarna hade tagit sig in genom ett fönster och lagt beslag på c:a 200 kronor i kontanter samt varor för omkring 300 kronor.
Kassapparaten var länsad till sista öret när affärsinnehavaren kom ut i affären på söndagsmorgonen. Oturligt nog låg det kvar en hel del bensinpengar i kassan, vilket annars inte brukar vara fallet. Då affären ligger mitt i en vägkorsning, där det alltid brukar finnas folk kan man anta att inbrottet skedde under nattens mörkaste timmar. Landsfiskal P. Önnered har hand om utredningen.

Gotlänningen
Måndagen 28 Juli 1952
Nr 171

Mc-tjuv jagades.

Sprang till skogs och undkom.
En ny motorcykelstöld förövades i går kväll. Ägaren hade parkerat sitt fordon vid Murgrönan och medan han var inne på festplatsen försvann motorcykeln.
Ä garen hade emellertid sina misstankar, han tog kvickt en taxi och åkte utåt I 18. Där fick han också se tjuven och motorcykeln. Då tjuven såg sig upptäckt slängde han cykeln och sprang och gömde sig i skogen och kom undan.

Lugnt i helgen
Polisen har haft en ganska lugn helg. Under lördagskvällen var det dock ganska livligt på stan och sju fyllerister måste tas om hand.

Tältbusar fick respass.
Ett gäng, på fyra ynglingar från Stockholm uppträdde häromnatten störande i tältlägret på Norderstrand. Polisen såg till att sällskapet omgående förpassades från tältplatsen.

Gotlänningen
Måndagen 28 Juli 1952
Nr 171

Nowak tagen efter dramatisk jakt i Silte.

Drog kniv då han jagades.
Pengar och tjuvgods i byte.

Karol Nowak.

Den polske stortjuven Karol Nowak, som i fjol gjorde sensation med sina rymningar från polisen och sist från fångvårdsanstalten i Visby den 14 december, greps i morse efter en dramatisk jakt, varunder han vid två tillfällen drog kniv mot sina förföljare, på en höskulle hos lantbr. E. Rangstedts, Mickels i Silte.
Den som först fick syn på Nowak var lantbrukaren Almor Hansson vid Mickels. Då han vid 5-tiden i, morse kom ut för att se till en grissugga fick han se en främmande man komma cyklande på vägen på grannen Edvin Johanssons cykel. Mannen som hade en del paket bakpå kom cyklande i riktning mot Johanssons gård tydligen i akt och mening att ställa tillbaka cykeln. Då han lyfte cykeln över gärdesgården tyckte Hansson att det hela verkade mystiskt, varför han gick fram och kände på paketen, vilka senare visade sig innehålla tjuvgods, och undrade:

  • Vad gör ni här så här tidigt på morron?
    Nowak svarade ingenting utan drog upp en anteckningsbok, i vilken han förvarade en del pengar, och vinkade med några sedlar och sade:
  • Låt mig gå.
    Hansson som förstod att inte allt stod rätt till ville inte vara med på detta, men då han försökte få fatt på Nowak lyckades denne att smita i väg.
    Hansson sprang in och väckte sin dotter, fru Maj-Britt Thomsson, och sedan började den dramatiska jakten efter stortjuven. Denne hade en axelväska, fylld’ med bl. a. läskedrycker, som han kastade. Nowak fortsatte över Johanssons gård in på Hjalmar Anderssons, och där blev det ringdans kring boningshuset med Nowak före och Hansson efter. Under tiden skrek Hansson på hjälp, och sedan Hjalmar Andersson kommit ut bar det vidare söderut. I förföljandet deltog nu även fru Thomsson med sin bil.
    Vid Rudolf Norrbys gärd vid Sigleifs var Hansson nära att lägga beslag på Nowak. Denne drog då upp en kniv och hoppade sedan kvickt över en gärdesgård. Hansson, som är 60 år gammal, orkade inte fortsätta, och då Andersson kom fortsatte Nowak på vägen till Silteby station. I förbifarten tog han en Cykel, tillhörig fröken Ingegerd Rangstedt, och cyklade för brinnande livet mot stationen. Fru Thomsson kom i samma veva med bilen och tog upp Andersson i denna, varpå man körde om Nowak och tvingade denne att vända. Nowak åkte mot Erik Karlssons, Mickels, där han kastade cykeln. Han fastnade sedan i en gärdesgård, och då Andersson hann upp honom och just skulle lägga vantarna på honom drog Nowak på nytt kniv och ropade:
  • Rör mig inte, i annat fall får du den här kniven i dig!
    Nowak lyckades emellertid ta sig loss och försvann sedan in i Rangstedts ladugård. Väl uppkommen på skullen grävde han sig kvickt ned i höet. Fru Thomsson alarmerade polisman Lesley i Hemse, som snabbt kom till platsen och sedan i sin tur begärde polishjälp med spårhund från Visby.
    Under tiden hade rätt mycket folk samlats och man sökte med hjälp av gafflar att få fatt på Nowak, men inte förrän spårhunden anlände kröntes ansträngningarna med framgång. Det befanns att Nowak borrat ned sig i höet på ett djup av en gaffellängd eller cirka 2 meter. Efter mycket arbete lyckades Tage Johansson, Erland Lindqvist och Tycho Olofsson gräva fram Nowak och överlämna honom till polismännen som inte var sena att lägga handbojorna på honom.
  • Bryt inte armarna av mej, var det enda han sade.
    Innan Nowak i polisens sällskap lämnade höskullen mönstrade han alla de närvarande med hotfulla blickar.
Fönstret genom vilket Nowak
sågade sig ut

Hette ingenting.
Polisen är mycket tacksam mot befolkningen som genom sitt fasta uppträdande hindrade Nowak att smita sin väg. Utan polishund hade det blivit ett besvärligt jobb att få tag i Nowak och troligen hade man fått ta till metoden att svälta fram honom. I värmen uppe på skullen hade han nog också ganska fort blivit törstig.
Inne i köket vid Mickels dit han fördes frågade landsfiskalsassistent Wikström, Hemse, om vad han hette.

  • Ingenting, blev svaret. – Känner ni igen honom? frågade landsfiskalsassistenten och visade Nowak ett utlänningsmeddelande, där Nowaks bild fanns under rubriken efterlyst.
  • Ja, det är jag, sade Nowak.
    Nowak uppträdde mycket lugnt. Några brott medgav han dock inte. I bilen till Visby pratade han litet grann. Det har varit rätt ensamt ibland, berättade han, och vidare hade han besvärats av tandvärk sedan han i vintras tappat ett par plomber.
    II Nowak har varit litet överallt på Gotland, så mycket fick polisen ur honom vid ett första förhör. Han hade »gästat» både södra Gotland och norra och även en gång varit i Visby för att se om han kunde få någon lägenhet över till fastlandet. Nere vid hamnkiosken blev han dock skrämd och stack iväg. Polisen har vissa skäl att tro att han någon tid haft en kumpan.

»Blodig reträtt»
Några inbrott medgav Nowak inte. Han var emellertid mycket välrustad och någon skada hade han inte I lidit. Han var tjockare än förr och hade lagt sig till med en liten mustasch. På cykeln som han hade med sig i morse hade han forslat diverse påsar med livsmedel, tobak, cigarretter, diverse använda klädespersedlar och mycket annat. Ett par deckarromaner ingick också, »Blodig reträtt» hette en av dessa. Äventyrsmagasin hade han i parti och minut, vidare en karta över Gotland. Nowak hade också mycket gott om pengar, ett par hundra kronor i omsorgsfullt ordnade buntar samt 119 dollar. Fönstret genom vilket Nowak sågade sig ut.

Ny rannsakning.
Polisen får nu bråda Nowak-dagar igen med förhör, etc. Det blir en helt ny utredning och ny rannsakning så småningom. Vem som skall fungera som åklagare härvidlag avgöres av landsfogden. Samma hund som jagat Nowaktidigare.
Kl. 6 i morse fick t. f. landsfiskalen i Hemse Mats Wikström en telefonpåringning från polismannen Lesley som meddelade att en mystisk person iakttagits vid Mickels i Silte. Lesley åkte dit och fick då tips om att det möjligen kunde vara Nowak. Han ringde åter upp Wikström som i sällskap med polisman Lundin snart var på platsen. Då hade mannen som senare visade sig vara Nowak försvunnit upp på höskullen o. de båda kunde ingenting göra – på skullen fanns alltför mycket hö. De tillkallade i stället hjälp från statspolisen som kom till Mickels vid 9.30-tiden. Det var överkonstapel E. J. Karlsson och konstapel Gunnar Lundgren samt styckjunkaren Ahlqvist vid A 7 vilken skötte den polishund som tagis med. Det var f. ö. samma hund som jagat Nowak tidigeere. Hunden visade sig mycket intresserad av ett visst hörn av skullen och männen som beväpnat sig med gafflar gick och petade här och där.

Nowak fick gaffelstick i huvudet.
Så småningom kom man på något som rörde sig. Nowak låg emellertid kvar trots att han troligen fick ett stick i huvudet. Han hade lagt sin skinnjacka över huvudet och detta gjorde att han ej skadades. Efter ca en kvart gav Nowak spelet förlorat och kröp fram. Han hade en svart basker på sig och var randig av smuts i ansiktet. Skjortan och slipsen var också i smutsigaste laget. Han gav sig utan motstånd och lät sig villigt föras ner. För säkerhets skull satte man handbojor på honom. Polismännen som visste att Nowak hade en slidkniv var beväpnade och hade också tårgaskapslar med sig i fall Nowak skulle sätta sig till motvärn.
Dollar har försvunnit vid ett inbrott i Roma och det ligger då nära till hands att förmoda att Nowak är den skyldige. Natten till söndag hade. en affär i Kräklingbo påhälsning; där ett par hundra kronor samt varor försvann. Nowak hade som sagt gott om pengar och varor som såg nya ut… I »bagaget» hittade polisen vidare en en halv meter lång smal slang. Troligen har han någonstans en motorcykel gömd, slangen kunde han mycket väl använda till att stjäla bensin med genom att suga upp den. Dessutom hade han en bensindunk.

Nowak borta i 8 månader.
Det var på morgonen den 24 aug. i fjol som polisen grep Nowak. Han lade då en hel rad inbrott på sitt samvete. Den 5 september passade han på att smita från Hansegården där han skulle få mat. Polisen organiserade ett väldigt spaningsuppbåd som dock inte lyckades hitta honom. Han greps emellertid den 21 i samma månad vid Brissund sedan polisen fått tips av ett par flickor i Lummelunda. Han åtalades sedan av stadsfiskal Age och dömdes till 2 1/z års straffarbete. Natten till den 15 december gjorde han sin bekanta rymning från länsfängelset i Visby och sedan var han som uppslukad av jorden i 8 månader. Anda tills i morse.

Gotlänningen
Måndagen 28 Juli 1952
Nr 171

Dyr spritlåda stals vid hamnen.

En dyr spritlåda har försvunnit under lossningsarbete i Visby hamn. Lådan innehöll en mängd fina, i marknaden begärliga spritsorter, som var avsedda för Stadshotellet. Stölden skedde troligtvis under torsdagseftermiddagen.
Iådan hittades sedermera länsad på sitt innehåll i närheten av fiskehamnen. Polisen utreder.

Gotlänningen
Måndagen 28 Juli 1952
Nr 171

Tre motorcyklar återfunna.

Tre »lånade» motorcyklar har nu återfunnits. Den ena, som försvann vid konditori Norrgatt, hittades i ett dike vid järnvägsövergången på Broväg, medan en annan återfanns vid Lasarettsporten i Nordergravar efter att ha försvunnit från gamla mejerigården på Söderväg. Den tredje motorcykeln hade »lånats» ute i Follingbo och hittades ett stycke längre ut.

Gotlänningen
Onsdagen 23 Juli 1952
Nr 167

Rådhusrätten.

För rattfylleri av lindrigare slag dömdes en person till, 50 db.
— 50 kronor fick en person böta för olovlig spritinförsel.

Gotlänningen
Onsdagen 23 Juli 1952
Nr 167

Tagna på bar gärning

blev i går några sjömän på ett fartyg liggande vid Storugns, då de ombord på en dansk båt hade tillhandlat sig några liter sprit, som de försökte smuggla i land. Det fanns ingenting annat att göra för dem än erkänna, så nu blev de utan både spriten och pengarna som de lagt ut för den. Vartill så småningom kommer böter. Dålig affär i sanning.

Gotlänningen
Onsdagen 23 Juli 1952
Nr 167