I här fört föreningsregister

har denna dag intagits följande anmälan:
år 1938 den 30 oktober antogos stadgar för Gotlands Skogsägareförening u. p. a., som har till ändamål att för medlemmarnas gemensamma räkning idka kommissions- och handelsrörelse med skogsprodukter och driva propaganda för ändamålsenlig produktion och ökad användning av sådana produkter samt i övrigt tillvarataga medlemmarnas intressen. Styrelsen, som har sitt säte i Visby, utgöres av lantbrukaren Ernst Karl Ivar Hoppe, Valla, Klintehamn, med inspektorn Nils Adolf Dahlbäck, Ihre i Hangvar, som suppleant, godsägaren Gunnar Johannes Nilsson, Halner i Bro, med nämndemannen Lennart Ingvar Otto Pettersson, Gudings i Vallstena, som suppleant, agronomen Gösta Viktor Gradelius, Bjers i Lärbro, med lantbrukaren Nils Karl Hugo Fransson, Anglarve i Träkumla, som suppleant, bruksägaren Gustaf Ekstrand, Ahrs bruk i Fleringe, med lantbrukaren Ejnar Karl Johan Thomsson, Skäggstäde i Källunge, som suppleant, samt landstingsmannen Per Gustaf Ansgarius Svensson, Sorby i Stenkyrka, med godsägaren Carl Magnus Munthe, Stenstugu i Västerhejde, som suppleant. Föreningens firma tecknas av ovannämnda Hoppe och Ekstrand var för sig utom vid uppgörande av affärer eller lånetransaktioner, då firman tecknas av Hoppe och Ekstrand i förening eller av endera av dem i förening med annan styrelseledamot. Räkenskaperna avslutas för kalenderår. Kallelse till såväl ordinarie som extra föreningssammanträde sker genom kungörelse minst 14 dagar förut i tidning eller tidningar, som styrelsen bestämmer. Andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom genom annons eller cirkulär.
Visby i landskansliet den 19 november 1938.
Länsstyrelsen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 November 1938
N:r 270

Femtio år

fyller måndagen den 21 dennes folkskollärare Gottfrid Wahlberg i Lye.
Femtioåringen är född i Bro och avlade folkskollärarexamen i Uppsala år 1919. Samma år blev han vikarierande lärare i Garda, där han påbörjande år erhöll ordinarie tjänst, vilken han innehade till år 1925. Han flyttade då emellertid över till grannsocknen Lye. Där har han vid sidan av sin tjänst under åtskilliga år varit ordförande i kyrkostämman samt är fortfarande ordförande i barnavårdsnämnden.
Med sitt vänsälla och fridsamma uppträdande har hr Wahlberg inom de församlingar, där han verkat, vunnit idel vänner och inom lärarekretsar är han en uppskattad kamrat, som ofta bidrar till muntrationen vid förekommande tillfällen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 November 1938
N:r 268

Landsbygden. Bro.

BRO.
Missionshögtid i Bro.
De ungas syförening i Bro kan i år blicka tillbaka på en 40-årig verksamhet. Med anledning därav var i går allhelgonasöndagen en särskild missionshögtid anordnad i kyrkan kl. 2 e. m. Mycket folk hade samlats utom från Burs även från Visby m. fl. platser. Högmässopredikan hölls av kyrkoherde Videgren. Med ledning av dagens text framhöll talaren med kraft och övertygelse helgonens stora, betydelsefulla uppgift samt kraften och möjligheten därtill. Därefter talade missionär fröken Lydia Sandberg, som gav en gripande skildring från Indien, som belyste missionens välsignelsebringande gärning. Sist frambar talarinnan en personlig hälsning och ett tack från den jubilerande föreningens egen skyddsling i Indien. I skolan var sedan ett samkväm anordnat. Skolsalen var vackert dekorerad med blommor o. ljus. Ett rikligt kaffebord stod också dukat. Under samkvämet framburos tack och lyckönskningar av såväl kyrkoherden som predikant Lindh. Stiftarinnan av föreningen, f. d. folkskollärarinnan i Bro, fröken Hejdenberg, gav en utomordentligt intressant och delvis humoristisk skildring från de gångna 40 åren. Att föreningen från en ringa början vuxit och fått utföra ett synnerligen omfattande arbete i hemland och hednaland gav den belägg för. Ännu en gång skedde samling i kyrkan. Denna var nu upplyst av levande ljus, som vid en julotta. Fr kort betraktelse hölls av predikant,med utgång från Apg. 5: 42 ”De’tt5*hörde icke”. Under folkskollärarinnan fröken Fredrikssons ledning sjöngos sånger av skolbarn samt av en blandad kör både vid högmässogudstjänsten såväl som vid aftonbönen. Detta bidrog mycket att höja stämningen vid den för övrigt så givande högtiden. Denna avslutades med altartjänst och psalmsång.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 7 november 1938
N:r 258

Idrott och sport.

Klubbmästerskapen i orieniering.
Löfkvistarna och Silven blevo mästare i Visby.

Samtliga civila orienteringsklubbar på Gotland hade slagit sig ihop i går på en gemensam bana för att avgöra sina klubbmästerskap; Slite och Klintehamn tävlade om ett vandringspris.
Klintehamns IK fungerade som arrangörer och hade lagt upp en bana på 12,3 km. med fyra kontroller. Starten gick från landsvägen strax vid gränsen mellan Stenkumla och Eskelhem syd ”e” i Frändarve. Banan gick sedan NO upp genom Stenkumla och sedan söderöver genom Hogrän, till Skogsstation i Mästerby sedan till Båticke i Eskelhem och sist upp till Eskelhems skola. Det fanns gott om hållpunkter på banan och löpningen erbjöd inga större svårigheter för de tävlande. På flera håll och i synnerhet mot slutet kunde man använda sig av landsvägarna och det hela blev alltså en konditionsfråga. Att farten varit god, därom vittnar AIK-Lövkvists segrartid på 1,20, vilket blir 6 2/3 minut pr km. Av de 59 startande uteblev 11 och 6 bröto tävlingen.
Gösta Lövkvist, AIK, segrade som nämts i hela tävlingen på 1,20 och som två kom Jan Silven, Gute, 1,25. Sedan kommo tre man på samma tid, 1,28, nämligen Harry Vestberg, KIK, Frans Dahlin, Gute, och Sven Strandberg, AIK, 4) Gösta Lövqvist, VIF, 1,29, 5) G. Dahlin, Gute, 1,35., 6) B. Lundgren, KIK, 1,36, 7) Gösta Falck, VIF, 1,38, 8) Claes Endre, KIK, 1,40, 9) John Eklund, VIF, 1,43, och 10) M. Malmberg, AIK, 1,44.
Klubbmästare blevo alltså i AIK Gösta Lövkvist, i Gute Jan Silven, i VIF Gösta Löfqvist, i Klintehamn Harry Vestberg och i Slite K.-H. Engström, som inkom som trettonde man på tiden 1,48.
I tävlingen om vandringspriset mellan Slite och KIK segrade KIK överlägset med platssiffrorna 3, 6 och 8 mot Slites 13, 17 och 18. KIK har därmed tagit två inteckningar i priset medan Slite har en.

VIF:s klubbmästerskap i orientering för damer
gick i går i gränstrakterna av Bro, Fole och Lokrume. Banan var 6,600 m. lång och mycket svår med 3 mellankontroller väl inbäddade i skogen. Dessutom var terrängen mycket våt och tung-sprungen, varför Dagny Larssons och Gerd Fries tider få anses vara utmärkta på den svåra banan. Tiderna blevo: 1) Dagny Larsson 1,30, 2) Gerd Fries 1,32,30, 3) Inga Larsson 2,28, 4) Margit Nyberg 2,36,30. En flicka utgick.

Storseger för AIK.
i seriestarten för handbollen.

Att träning är A och O inom all tävlingsidrott fick man åter ett bevis för vid gårdagens serieöppning i handboll. Bara på den vecka som förflutit sedan blixtturneringen har spelet på alla händer undergått en markant förbättring, särskilt märkbar kanske hos AIK.

Gute B—VIF B 12-10.
Höstens första serieuppgörelse hade VIF och Gute i B-lagsserien. Efter jämnt och för tidpunkten bra spel vunno gutepojkarna med 12-10, halvtid 5-5. Jonasson, Gute, hade en bra dag och kan ta åt sig sig en stor del av äran av sitt lags seger.

Gute—I 18 15-11.
I första A-matchen möttes I 18 och Gute varvid det sistnämnda laget segrade med 15-11, (7-4). Klang 118 gjorde inledningsmålet men gutarna utjämnade nästan genast och togo en ledning, som sedan bibehölls tiden ut. Gutesegern kunde ha blivit större om inte kedjorna, speciellt A-kedjan, täckte så otillfredsställande i försvaret — Affen Lindwall är den ende, som inte syndar på den punkten.
I 18 ställde upp med ”blixt”-laget ograverat, medan Gute utbytt båda sina back-spelare. ”Santa” har tydligen inte lagt upp på allvar, han spelade nu åter på sin gamla backplats. Till höger om honom hade Nisse Ekström dragits ner som offensiv försvarsspelare. Kolmodin, Gute, tycks denna säsong bli en om möjligt ännu värre skarpskytt än förra året och hann i denna första match med hela sju fullträffar.
Målvakterna spelade båda två utmärkt, men medan I 18:s burväktare mot slutet sjönk betydligt i effektivitet så spelade ”Dinet” Nordin hela matchen igenom verkligt påpassligt och knep bland annat två straffar.
I 18:-försvaret krigade Lundin bra som-alltid och hann också med några ruscher med gammalt välkänt resultat.
I kedjan saknade krigarna en verkligt effektiv målgörare i stil med förra årets kulspruta — Hjortsberg. Klang hann med fyra mål och Hasse Lund tre, men båda två äro handicapade av sin kortvuxenhet och torde därför få svårt att nå fram till någon av de absoluta topplatserna i skytteligan.

AIK—VIF 16-4.
Vad som saknats av spänning i matchen Gute—I 18 hade man väntat sig få dubbelt igen vid mötet mellan jumbolaget i ”blixten” och segraren i samma turnering, matchen VIF—AIK. Även här blevo de talrika åskådarna emellertid på sätt och vis lurade på konfekten — en annan sak är ju att man fick dryg ersättning för detta genom AIK:s vackra uppvisning — spänningen blev redan från början koncentrerad på frågan om VIF verkligen tänkte tillåta en ren utklassning.
Redan matchens första minuter lät en ana utgången fast man i det längsta vägrade att tro sina ögons vittnesbörd, gamla anrika VIF totalt utspelat.
Det var Stig Andersson, som började leken med att göra ett par mål i rask följd, och i pausen hade AIK:arna redan hunnit med åtta mål mot VIF:s två.
Andra halvlek lämnade precis samma siffror som första och därmed var siffrorna 16-4 ett faktum. I AIK var Stig Andersson utan jämförelse bäst, inte endast som målgörare — nio stycken — utan också som spelare. Löfquist hade mindre lycka med sina skott men lyckades dock få in tre mål. ”Ösa” har ännu långt till storformen medan däremot Lyth i målet bevisade att förra söndagens ”down” var av helt övergående art. Så som AIK spelade i går har man faktiskt inte sett det spela sedan förra höstens högform — dock fanns det naturligtvis brister beroende på oträning, framförallt märktes detta på passningarna.
VIF var genomgående olustigt och saknade synbart Tage Ekström — kommer inte han igen torde Visby få svårt att försvara sitt mästerskap.
T—e.

AIK vann triangelbrottningen.
Idel fallsegrar. — Värtan vann knappt över VIF.

Över 200 personer hade samlats i A. 7:s gymnastiksal till årets första brottningstävling, triangelmatchen mellan Värtans BK, AIK och VIF. Den väntade storsegern för gästerna uteblev och i stället var det AIK som kunde triumfera. Gästerna ställde upp med delvis förändrat lag och samtliga lag hade dec;- merats till sex man. Värtans tungviktare klarade båda tungviktsmatcherna och i de andra fallen lämnades walk over. Vid presentationen överlämnades VIF:s standar till gästerna och sedan började matcherna mellan Värtan och AIK, där Värtans lagledare hr Carl Ivarsson var mattdomare. Man tog tungviktsmatchen först och Karlström slogs fort ner av Hansson varpå det hela slutade med en överstörtning. Bantammatchen blev livlig och händelserik. Johansson, Värtan, var nere, ett tag och hade en svår pers att utstå mot Smolka, men krånglade sig upp igen för att något senare åka ner för ett grant nacksving, som han dock ålade sig ur. I ståendeperiodens sista sekunder föll Johansson för det s. k. luffaregreppet. Kvaliteten på matcherna mattades av, i fortsättningen ech -i lättviktsmatchen—finge, båda brottarna en varning för passivitet. I mellanvikt fick Värtan sin andra seger genom Granath, som vann över den skadade Axel Pettersson på nacksving efter 8,20. Booberg var till en början ganska hårt ansatt av Hansson, Värtan, men tog sedan initativet och vann efter 6,45.
Blomberg och Smolka levererade kvällens längsta match och det var en jämn och livlig brottning de presterade. Båda hade goda kast, som man emellertid gick ur. Efter nio och en halv minut måste Smolka dock gå i brygga, som ”Påven” pressade ner. Welterviktsmatchen mellan Engström och Karlsson bestod mest av stångning och tänjning och båda varnades också. Booberg svarade för snabbaste fallsegern och lade Atom till rätta efter 28 sekunder. .
Värtans seger i bantam över VIF föranledde protester från publiken och i lättviktsmatchen blev inte mycket uträttat. Desto mer brottningsvilliga voro welterviktarna, men värtakämpen hamnade mest utanför mattan med sina kast och fick två varningar härför. Abom överraskade Hansson utan något egentligt grepp.
Efter matchernas slut förrättade Bertil Björck prisutdelning för distriktsmästerskapen i budkavleorienteringen.

AIK—Värtan 5-2.
Bantam: F. Smolka, AIK,—H. Johansson, V., luffaregrepp, 5,52. Fjäder: A. Johansson, AIK,—Gösta Grip, V., nacksving, 7,30. Lättvikt: M. Vesterberg, AIK,—G. Hellberg, V., nacksving, 6,15. Welter: M. Engström, AIK,—E. Samuelsson, V., överrullning, 38 sek. Mellanvikt: Sven Granath, V.,—Axel Pettersson, AIK, nacksving, 8,20. Lätt tungvikt: K. A. Booberg, AIK,—G. Hansson, V., nedpressad brygga, 6,45. Tungvikt: G. Hansson, V.,—S. Karlström, AIK, överstörtning, 1,37.

AIK—VIF 5-2.
Bantam: A. Blomberg, VIF,—F. Smolka, AIK, armdrag och nedpressad brygga, 9,34. Fjäder: VIF lämnade wark over. Lättvikt: M. Vesterberg, AIK,—G. Söderberg, VIF, smidjebälte, 44 sek. Welter: M. Engström, AIK,—I. Karlsson, VIF, armdrag, 4,36. Mellanvikt: T. Davidsson, VIF,—Axel Pettersson, AIK, nedpressad brygga, 57 sek. Lätt tungvikt: K. A. Booberg, AIK,—Bo Åbom, VIF, backhammer, 28 sek. Tungvikt: S. Karl, ström, AIK,—A. Jönsson, VIF, halv nelson, 1,45.

Värtan—VIF 4-3.
Bantam: H. Johansson, V.,—A. Blomberg, VIF, livtag, 36 sek. Fjäder: VIF lämnade walk over. Lättvikt: G. Söderberg, VIF,—G. Hellberg, V., omvänd backhammer, 8,15. Welter: E. Samuelsson, V.,—I. Karlsson, VIF, slängkryss, 8 min. Mellanvikt: Granath, V.,—T. Davidsson, VIF, fall på eget grepp, 3 min. Lätt tungvikt: Bo Åbom, VIF,G. Hansson, V., 1,38. Tungvikt: A. Jönsson, VIF,—G. Hansson, V., slängkryss, 5,36.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 7 november 1938
N:r 258

En motorcykelolycka

inträffade i lördags eftermiddag i Bro, då stenarbetaren Helge Pettersson från Kyrkebys i Hangvar var på väg till Visby. När han kommit till Halner i Bro rusade en hund ut på vägen och då Pettersson med sin lättviktare skulle väja för djuret bar det sig ej bättre än att han störtade i vägen och slog huvudet så svårt att han blev liggande medvetslös. Hr Pettersson blev omedelbart omhändertagen av tillskyndande personer och inforslades i ambulans till lasarettet. Han vaknade ej till medvetande förrän vid framkomsten till Visby.
Vid vår förfrågan hos lasarettsläkaren i dag meddelades att den skadade nu är utom all fara.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 september 1938
N:r 222

Idrott och sport.

Gotlandsfotbollen.
Slite upp till fjärde plats.

AIK mötte i går I. 18 på Gutavallen och tog i första halvlek ledningen med 3-0. Efter pausen ökade AIK på med ytterligare ett mål. Spelet var ingalunda vackert och blev stundtals hänsynslöst och hårt.
Slite utjämnade det stora underskottet i sin målkvot i ett tag genom en 7-0-seger över Hemse och gick direkt upp till fjärdeplatsen. Roma och Othem delade poängen genom att spela 1-1. Othem fick därmed sin första poäng medan Hemse fortfarande är utan.
I södra serien blevo resultaten följande:
Alva—Burgsvik 3-0
Drott—Hablingbo 1-7
Fardhem—Grötlingbo 1-1
Ljugarn—Rone 3-2
I norra serien nåddes följande resultat i matcherna:
Västkinde—Stenkyrka 2-1
Klintehamn—Bro 4-3
Martebo—Vänge 5-0
Reservlagsmatcherna:
AIK—A. 7 1-4
Gute—VIF 0-4
Matchen I. 18—Hemse blev uppskjuten och kommer att spelas efter det att det ordinarie serieprogrammet slutförts.

Tabellerna.
Div. I.
AIK 3 3 0 0 21-3 6
VIF 2 2 0 0 10-2 4
I. 18 3 1 1 1 7-6 3
Slite 2 1 0 1 7-7 2
Roma 3 0 2 1 5-10 2
Othem 3 0 1 2 2-16 1
Hemse 2 0 0 2 2-10 0

Södra.
Hablingbo 3 3 0 0 18-3 6
Alva 3 3 0 0 10-5 6
Ljugarn 3 1 1 1 7-12 3
Rone 3 1 0 2 12-9 2
Burgsvik 3 0 2 1 2-5 2
Drott 3 1 O 2 5-14 2
Fardhem 3 0 2 1 1-4 2
Grötlingbo 3 0 1 2 3-6 1

Norra.
Västkinde 3 3 0 0 11-2 6
Klintehamn 3 2 1 0 9-5 5
Martebo 3 1 2 0 7-2 4
Bro 3 1 0 2 6-13 2
Stenkyrka 3 0 1 2 3-5 1
Vänge 3 0 0 3 1-10 0

Reservlagsserien.
A. 7 3 3 0 0 29-3 6
VIF 3 2 0 1 9-4 4
AIK 3 2 0 1 11-6 4
I. 18 2 1 0 1 5-7 2
Gute 3 0 0 3 4-19 0
Hemse 2 0 0 2 2-21 0

Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 september 1938
N:r 222

Idrott och sport.

Det skulle vara intressant
att veta hur många mål det blir på Vallen om söndag när AIK möter I. 18.
AIK bör nog vinna med ett par tre måls övervikt, om allt utvecklar sig normalt. Roma spelar mot Othem, som har hemmaplan, och vi gissa att Othem rycker upp sig en smula och tar chansen till poäng. Slite får åka till Hemse och det gäller för Slite att ordna sitt spel på ett bättre sätt än i söndags så att det inte får ett nytt nederlag på halsen. Slite bör vinna, men oavgjort är inte heller omöjligt.
I södra serien spela Alva—Burgsvik, Drott—Hablingbo, Fardhem—Grötlingbo och Ljugarn—Rone; i norra mötas Västkinde—Stenkyrka, Klintehamn—Bro och Martebo—Vänge. Slutligen spela reservlagen från AIK och A. 7 kl. 10,20, I. 18 möter Hemse kl. 2 och Gute spelar mot VIF kl. 4,30.
De som äro intresserade av motorsport ha en viktig dag om söndag, då årets andra jordbanetävling äger rum på A. 7-banan. Det blir en förnämlig samling svenska raceråkare som kommer hit, bl. a. Gunnar Bartelsson och Bertil Karlsson, som båda varit med om årets EM-tävlingar. Börje Haag var här i våras också och även han kommer nog att gasa på vad han kan för att slå Fritz Lövqvist, som inte hade någon respekt för honom sist utan slog Sigtunabon. Fritz får det svårare att klara sig den här gången; men han kommer säkert att återfinnas någonstans i toppen på prislistan.

Och så var det skolungdomens. Med all säkerhet kommer den lilla gruppen från Visby inte att göra något väsen av sig bland storstädernas stjärnor, varav några redan varit landslagsmän, men bara det att vara med i högen bör ge en knuff framåt för pojkarnas fortsatta framgångar inom idrotten.

Till rundbaneloppet om söndag
på A 7:s idrottsplats har Gotlands motorcykelklubb träffat överenskommelse med följande fastlandsförare: Gunnar Barthelson, Erik Berglind och Lennart Östberg från Stockholm, Bertil Karlsson och Eskil Karlsson från Djursholm samt Börje Haag från Sigtuna.
Bertil Karlsson och Barthelson deltogo i söndags i E. M. i Prag och fingo då hedersamma placeringar, och Karlsson segrade f. ö. i juni vid tävlingar i Gislaved över Englands bästa förare. Eskil Karlsson nådde vid S. M. i Gävle samma tid som segraren Torsten Sjöberg, varför dessa två måste köra ett extra heat, där den senare segrade med endast någon tinodedels sekund. Även Berglind och Östberg ha gjort goda prestationer denna säsong, och Haag har särskilt begärt få komma hit till Gotland, då han har revansch att fordra över Fritz Lövqvist. Han blev f. ö. svensk mästare i 350 cc.klassen i Gävle. Av gotländska förare starta Fritz Lövqvist, A. Blomgren, Sven Pettersson och Sven Johansson, vilka samtliga nu ha fått sina maskiner så pass vältrimmade, att de av allt att döma inte behöva ligga i kön utan komma att placera sig.
Det ser alltså ut att bli spännande taävlingar från början till slut, och för publikens information svarar en Aga-Baltic högtalareanläggning. Musiken börjar kl. 12 och tävlingarna kl. 1. Man har bett oss uppmana publiken att inte infinna sig i sista minuten, så att det.inte blir rusning just i startögonblicket.

Orienteringsträning
— söndagens lösen.

Om söndag, som för orienterarnas del är fri från större evenemang, passa dessa emellertid på att skaffa sig den sista avslipningen före D. M.-tävlingen den 2 okt. Gute och VIF ämna träna på en gemensam bana under det AIK avverkar en ny etapp i sin serie, med förra söndagens segerherre, ”Löken”, som banläggare. Träningssugna Klintehamnare ha inbjudits att starta med och kunna således infinna sig kl. 8 vid Österport, där AIKarna samlas. De senare medförande cykel. Visbybladet eller förläggningsorterna kunna användas.
Löken lägger även en kortare bana för flickor och som vanligt är även övriga föreningars töser välkomna till en liten luffning. Samma utrustning, förstås.
Roligt att se att även flickorna tycks fångas av orienteringssportens dragningskraft. I motsats till en del grabbarhade i söndags ingen enda tös försovit sig, utan fulla antalet anmälda ställde upp. Roligt var också att se hur pigga de voro vid målet. Samtliga flickor passade på tillfället att efter fullbordad löpnig få sig ett dopp i Östersjöns för dagen synnerligen svala böljor. Endast drygt hälften av grabbarna gjorde likadant. Det är inte farligt med ett litet dopp så här års även om man är svettig och uppvärmd, bara man kravlar sej upp med detsamma. Och har torra kläder till hands. Uppe i kolmårdsskogarna, där vintern kommer tidigare än här, har undertecknad många gånger efter fullbordad löpning med svetten ångande om kroppen hoppat i bland isstyckena i närmaste tjärn. Jämför kallduschen efter badstubad. Kall avrivning är nyttigt, men som sagt, det skall hållas måtta.
Sign. Gebe skrev i veckan i Gotlänningen att bakom AIK:s seger i söndags ligger säkerligen mycken träning. Det gör det visst, men frågan är väl om vi gotlänningar i allmänhet träna med den intensitet, som till slut gör det till sådant nöje att kilometer efter kilometer sprniga både länge och fort. Det räcker inte med bara söndagsträningen, en ordentlig gnuggning ett par kvällar i veckan skall det nog också till.
Kom ihåg grabbar, och flickor med för den delen, att på ”Älgjakten” den 9 okt. ställas ni mot verkliga konditionsfenomen! Passa på att ni kunna hänga med där.
Bk.

Gutes och Visby IF:s orienterare
samlas till söndagens träningslöpning kl. 8 vid Österport. Visbybladet skall användas och dessutom behövs det cykel, ombyte och baddräkt.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 september 1938
N:r 220

Idrott och sport.

Det skulle vara intressant
att veta hur fotbollen härnere kommer att arta sig under söndagen. I gotlandsseriernas Div. I mötas I. 18 och Othem här i Visby och det är inte otroligt att också denna debutantmatch kommer att sluta oavgj ord. Othem har förra söndagens tvåsiffriga bakslag att ta igen och måste ta chansen att få poäng i tabellen. Slite, som hade ”frirond” förra söndagen, kommer nu med i seriemaskineriet och spelar hemma mot Visby IF. Det vill till att VIF-arnas spelhumör har stigit under veckan för att de inte skola bli överraskade av slitespelarna, som säkert inte spara på krutet. Tredje matchen går mellan Roma och AIK och det kanske blir något i stil med förra söndagens målskörd.
I norra serien spelas följande matcher: Västkinde—Bro, Vänge—Klintehamn o. Stenkyrka—Martebo, samt i södra: Hablingbo—Ljugarn, Burgsvik—Fardhem, Rone—Alva och Grötlingbo—Drott. Reservlagsserien upptar matcherna VIFI. 18, A. 7—Gute och Hemse—AIK.
Samtliga matcher ta sin början kl. 2 utom reservlagsseriens matcher mellan VIF och I. 18 (kl. 10,30) och A. 7—Gute (kl. 4,30).
DM-finalerna i tennis skola spelas nu i veckoskiftet. I morgon eftermiddag kl. 4 går finalen i herrsingle mellan 0. Jacobsson och Gunnar Dahlin. Det blir säkert en snabb och god match, men Jacobsson är nu alltför överlägsen för att Dahlin skall kunna hota honom. Men Dahlin har inte varit med så länge än, och han kommer säkert att vara med i flera finaler.
Om söndag börja racketkämparna kl. 10 med de matcher som återstå i herrdubbeln Rothstein och och Linder (ev. Enström) möta S. Johansson och Lind-wall och det bör bli en klar seger för det senare paret, som omedelbart efter skall spela mot paret Dahlin—Jacobsson. Det matte bli ea fight! Ärade tennisvänner, försaka inte den matchen, som kommer att bjuda på snabbt och vackert spel, om vi känna de medverkande rätt. Detta är emellertid bara semifinalen och segråsen i den nyss nämnda matchen kommer senare på dagen att möta E. Rönqvist och en partner, som ännu skall utses. Hellman har nämligen rest och lämnat sin partner i sticket.
Förmiddagens match kommer dock att bli den moraliska finalen, och vinnarna där — vilka det nu blir — torde vara ganska säkra på sin titel. Finalen i mixed double mellan G. Holmqvist—A. Lindwall och M. Borenz-0. Jacobsson går kl. 1 och torde också den bli intressant. Det senare paret, som vid det laget torde representera årets båda singlemästare, har givetvis de största förutsättningarna för att ta hem också denna titel.

”Treklubbars”
söndagens stora orienteringstävling, är väl, fotbollen i all ära, det som nu tilldrar sig största uppmärksamheten inom det idrottsintresserade Visby. Och tydligen drar det ihop sig till en extra förnämlig kraftmätning mellan de tre klubbarnas f. n. mycket jämnstarka orienterare.
Vi lovade i förra veckans fredagsnummer att återkomma med ett litet förhandstips beträffande årets inteckning i det Appelquistska vandringspriset, men frågan är väl om man inte därvid gav sig ut på s. k. hal is. Av förra söndagens träningstävling att döma, blir det absolut jämnt. Individuellt vann då en AIK-are men de följande fyra platserna delades broderligt av VIF- och Gute-pojkar, under det den sjätte återigen var från AIK. Två man vardera bland de sex bästa således. Det kan inte gärna vara jämnare. Då det nu gäller så små lag som tre man, håller undertecknad emellertid VIF som ytterst knapp favorit tack vare sina mera garvade oldtimers. Under sina försök att undvika jumboplatsen kommer emellertid Gute och AIK att pressa sig och VIF till det yttersta. Vi tippa ”alla tiders” träskluffarkrig om söndag! För det lär visst bli en del träsk också. Både stora och små!
Individuell segrare? Precis lika svårt att förutsäga som lagsegrare. Utan tanke på ordningsföljden skulle vi i alla fall vilja hålla på att en av följande 6 mannar troligen kommer att trona högst i prislistan: Gust. Carlsson, John Eklund, VIF, Jan Silven, Anders Dahlin, Gute, Gösta Lövkvist, Robert Ahrling, AIK. Med maximal utdelning från fru Fortuna kan emellertid vem som helst klara hem största ”bucklan”, det är just tjusningen med orientering.
Inte mindre spännande skall det bli att se vem som ror (eller gnor) hem Allehandas nyuppsatta vandringspris i damklassen. Gutes flickor få nog finna sig i att hållas som små favoriter. De ha sin position från korporationen att försvara och göra det nog också. Men de andra flickorna lära ha fått i sitt huvud att det skal krigas om saken, så man kan aldrig veta! Plats för överraskningar.
Men för att få vara med om allt detta roliga gäller det att vara morgonpigg om söndag. Kl. 7 samlas vi vid Österport och då skall samtliga medföra Visbybladet, kompass, fullständigt ombyte, gott humör samt helst även baddräkt. Kr. 1: 50 kostar bussen. Kontrollanterna be vi komma upp till samma plats redan kl. 6. Väl klädda!
Anmälan till deltagande skall vara resp. kommitterad till handa senast kl. 8 i kväll. Prissamlingen kan beskådas i Juv. Swenssons fönster.
Vi återkomma med startlistan i morgon.
Bk.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 september 1938
N:r 214

Epidemirapporten

för senare hälften av augusti månad upptar fyra fall av scharlakansfeber, därav ett i vardera Bro och Rute samt två i Västerhejde.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 September 1938
N:r 203

Som turist bland turister på rundtur i norr.

Luftig bild från Sudersand — Bildstenen i Bungemuseet — Gammal kvarn vid Broa på Fårö.

Fin fåröfärd med ”very nice”, ”underbart” och andra högspänt entusiastiska superlativer.
Lyckad augustiuttflykt med fullsatt turistbuss.

Har ni någonsin stått på vältrande vågor av finaste flygsand på Ullahau?
Eller plötsligt från solflimrande kalkvägars bländande vithet ramlat rakt in i en liten anrik offerkyrkas svalkande: halvskymning i Bro? Kanske med den vilde Takstenarns bloddrypandée historia ännu ringande i öronen fundersamt stått blickande upp mot predikstolen i Lärbro kyrka? Eller har ni med den borne sybaritens hedniska vällust låtit den vita sandens varma bolstrar på Sudersand smeka er mer eller mindre skönvuxna corpus och sedan i extatisk livsbejakelse störtat er rakt in i Sudersandsvikens oftast medelhavsblåa, mot söder öppnade jättefamn? Vad vet jag? Men har ni gjort allt detta och dessutom en hel del till, då har ni också alldeles säkert för en strålande dag varit ledamot av ett av de illustra — och avundsvärda — sällskap som under den gotländska sommarsäsongen och Turistföreningens egid företa dagslånga rundturer pr buss till norra Gotland med Fårö som tjusig klimax. Och därmed har ni blivit ett angenämt minne rikare.

Det är en ”glimrende” morgon
i början av augusti. Donnersplan lögar sig i morgonsolens glåns, medan Burmeisters mustiga murgrönsgrönska diskret viftar mig välkommen. Naturligtvis i det gröna. Visslande en munter växelsång och i förbifarten ägnande en öm tanke åt vissa slanka ännu så länge tämligen oförfallna papper, vegeterande i pansar- och betongvalvens mörka arrest tre månader å dato, rundar jag bankpalatsets hörn. Och där, utanför Bur, står den flotta trafikmaskin medelst vilken jag och ett tjog medmänniskor skola föras ut till landet och fåglarna.
Den eleganta bussen har för dagen taket undanskjutet. Dagen lovar ju bli tropisk. Det skall bli skönt med bussiga fläktar svepande kring sitt änne, medan den stora vagnen slukar gotländskt vita mil med lagom aptit och skickligt uträknade pauser. Fast det ännu är en hel kvart kvar äntrar jag bussen, som f. ö. redan är till hälften ockuperad av förväntansfulla turister från olika hörn av landet. Och när föraren en kvart senare trampar motorn i gång och de tidigare antydda fläktarna börja spela i variabelt glesa lockar, är besättningen fulltalig.
Med en lätt förvåning kan jag konstatera att jag är den ende inhemske ”turisten”. Resten utgöres av svenska män och kvinnor, en finska jämte en gemytlig amerikanska i en ’svårbestämbar medelålder. Det är hon som sköter om ”värrinajsandet”. I övrigt formuleras dagens smickrande kommentarer på sjungande svensk-finska och olika svenska idiom.
— ”Smickrande”? — Jo, det vill jag lova. Sällan hörde jag väl så många förtjusta utrop som den dagen. Och egentligen förvånar det mig bara att inte Gotlands turistförening eller dess representanter, i det här fallet intendent Waldemar Beer och kandidat Gunnar Näslund, äro mer högfärdiga än vad strängt taget är fallet…
Själve intendent Beer — turistfärdernas överregissör på den här ön — är som sagt med i dag. Eventuella förmodanden om att han bara till min ära deltar i färden har jag tyvärr inte lyckats få verifierade, men då jag tror mig veta att hr intendenten då och då brukar ”följa med” för inspektion av routen finner min blygsamma person detta sistnämnda som den mest plausibla förklaringen till hans närvaro. Eftersom han ändå är med avlyfter han älskvärt en del av värdbestyren från Näslunds vitroekade ciceronskuldror. Sålunda tar han under uppehållen den lilla missen under sina vingars skugga, vadan hr Näslund.
för dagén uteslutande kan utveckla sin vältalighet på ärans och hjältarnas språk. Vilket emellertid inte hindrar honom från att, medan bussen jagar vidare, vädra sina flerspråkiga kavaljersegenskaper visavis den vetgiriga missen. Delad glädje är dubbel glädje. Naturligtvis glömmer han inte bort oss andra. Är där någonting vid vägen som skall uppmärksammas, överger han temporärt missen med ett förbindligt ”Excuse me’!”, reser sig, slår ut med armen och berättar… Ingalunda försummandes ett eller annat bon mot om tillfälle därtill ges.
Men bussen flyter vidare på vägen, just flyter, för det är en fin buss. Konversationen bedrives kotterivis men avbrytes alltsom oftast av missens ”very nice!”, finskans fallande ”underbart” och de svenskes alla upptänkliga superlativkombinationer med adjektiven förtjusande, härliga, bedårande som huvudstycken. Så fortfar det hela vägen tills mitt gotländska bröst håller på att pösa över som en bulldeg, vilken fått en alltför kraftig dosis jästpulver. Diskret drar jag upp de ställbara solglasen för att dölja mina glada ögon…
I själva verket har jag nu gått händelserna en smula i förväg. Men det kan ju också vara bra att ha dom där generösa älskvärdheterna lyckligt och väl refererade: Den benägne läsaren kan ju sedan efter eget skön pricka in dem där det honom lyster i denna lilla reseberättelses fortsättning. Någon risk att prieka fel föreligger inte. Ty de i turistbussen födda dityramberna flätas som en skön krans runt hela rundturen, från början till slut i ett…
Emellertid! Från Bur rullar bussen på ännu morgontomma gator upp mot norr: Strandgatan, Späcksrum, Smedjegatan. Och så bär det iväg

Översta raden: Lada med agtak på Bungemuseet — På väg mot Fårö — Lambgift därsammastädes.
Andra raden: Sudersomd, en halv mil lång — Ciceronen utlägger texten på Ullahau — Kameraskott i förbifarten (skördebild)
Och över det hela svävar Bro kyrkas medeltida jättenyckel.

ut genom Norderport.
Nordergravarnas grönskande kullar med ett solglittrande morgonhav som mäktig fondkuliss passeras. På vänster hand ”svingar lustigt sina inga vingar” Bingers kvarn (citat från visbyitisk boulevardtidning), och några minuter senare rulla vi förbi den stora bronsåldersgraven i Bro — Stenkalmen. Så förflyta några. minuter igen under vilka ett par framförsittande unga skönheter förmed-elst brokota ”schaletter” söka dämpa fläktarnas flirt med blonda lockar. I ”fören” — bussens — sjunger finskan på visserligen behärskat högtalarmanér i de beerska öronmusslorna, medan vagnens, av ehaufför Johansson tyglade hästkrafter, spinna alldeles som snälla kattor gjorde det anno dazumal framför öppna julbrasor i hemtrevligt lågtimrade stugor i svenskt snöhöljda bygder. (Se Bungemuseet!) Så möter en annan väg vår väg. Vagnen stannar, ciceronen hoppar av, försvinner i en liten stuga och återkommer beväpnad med antagligen världens största kyrknyckel. En gengångare i stål från medeltiden, men alltjämt i bruk, färdig att för moderna vägfarare slå upp åldriga portar, ledande rakt in i fantasieggande <medeltidsdunkel och -mystär. Väl inne i den lilla vackra offerkyrkan omges vi av en sval frid och ro. Men guiden berättar och demonstrerar. Särskilt gripande är historien om den särskilda böneplatsen, från vilken vilsekomna själar, när kyrkan eljest var stängd, genom en glugg kunde skåda det lilla templets högaltare och triumfkrucifix sig självom till tröst och uppbyggelse…

Lärbro kyrka — Den gamle klockarn i Bro — ”Lustigt, det här”, tycker lillan — På sanddynerna vid Ullahau.

Men tiden ilar. Dagens trinda himlaljus seglar oemotståndligt upp mot trakten av zenit. Och därute på vägen väntar den stora ”eldvagnen” i all sin funktionalistiska prakt. ”Vidare, vidare”, lockar det i nickel, glas och lackering, och vidare bär det också. Vidare mot norr, mot Fårö och havet — mot Sudersand, alla gotlandsfarares tjusande eldorado.

Via Tingstäde kyrka, fästning och träsk, via krumbuktande radiomaster, baracker och en hel del annat av skiftande intresse spinner turistbussen vidare mot norr. Genom tall- och granskogar, förbi leende bygder, vajande sädesfält — och mejade sådana med skylar i långa rader, förbi brummande traktorer dragande surrande: självbindare och slåttermaskiner går färden. Här och var knoga ännu trespända hästar framför skördemaskinen liksom på farfars tid och ho vet om inte den bilden — poetiskt sett — är ett — eller två tre — strå vassare än traktorernas förvisso vida rationellare men ack så högröstade, avgasdoftande maskinprosa. Ho vet, som sagt…

Vid Lärbro kyrka

stannar bussen och tömmer ut sitt innehåll. Det är vi det. Kyrkan skiner bländande vit i solskenets överlägsna fasadbelysning. Som herden samlar fåren, lockar oss ordinarie ciceronen in på kyrkogårdens gröna matta. Och si: Vi äro en lydig hjord. Missen och intendenten bilda en liten hjord för sig. Ordinarieciceronen, han Näslund, matar emellertid fåren som en god herde ägnar och anstår. Han bjuder oss skäppan full med sagor, legender och fakta. Med livliva, vitärmade gester ger han oss kyrkans intressanta byggnadshistoria. I skönt formulerade vändningar avslöjar han den ena detaljen efter den andra.
Påpekar tornets släktskap med en välformerad blyertspenna, visar oss vattenkastarna i djävulsformat, pilastrarnas, tympanons, portalernas skulpturala skapnad, och förklarar den märkliga kastalens existensberättigande. Med mera. Men allra intressantast blir han när han drar den operamässigt blodiga legenden om: hur den forntida, sägenomspunne stormannen och hövdingen Nikolaus Taksten, dräpt av munkarna 1273, med en dolk på predikstolen stöter ner den officierande prästmannen för att denne börjat sin predikan innan Takstenarn behagat infinna sig i helgedomen. Vore det inte en fysisk: omöjlighet att så här ute i solen med 25 grader i skuggan inför den kusliga berättelsen känna kalla kårar utefter ryggbastet, skulle måhända vi modernt hurtfriska turister blekt kallsvettiga stapplat in i templet. Nu följa vi kallblodigt guiden in. Beundra de unggotiska målningarna, de skulpturala utsmyckningarna, gripas av korsfästelsescenen i koret och inne i sakristian an: lägga ett mer eller mindre uppsluppet leende inför demonstrationen av kollekthåven med pingla och — växelbricka. Men i dag står det sköna templet grannt mot några vita moln. Sedan den vackra tavlan fångats på filmen, rullar bussen villigt mot nordost. Det är tätt mellan kyrkorna på Gotland och efter endast en kort stund tecknar Rute kyrka sin profil mot en grön och blå bakgrund.
Damen bakom mig antecknar samvetsgrant namnet R-u-t-e.
— Men var det inte Rude, undrar den framförsittande fästmannen.
— Nej, nog tyckte jag att det var Rute han sa, ciceronen, säger flickan med blocket. Och det hon haver skrivit, det haver hon skrivit. Förresten hade hon rätt.

På Gotlands Skansen.
Bussen spinner vidare. När den stannar nästa gång ha vi det mångomtalade Gotlands Skansen, den erlandssonska skapelsen Bungemuseet på höger hand.
Avsittning och konfrontation med den första sevärdheten, den s. k. standtunen som avgränsar museiområdet mot norr.
Så för oss ciceronen runt inne i själva museet, demonstrerar den ena sevärdheten efter den andra. En redan död eller döende kultur blir åter levande, medan ”berättaren” skildrar, skämtar och drar historier som på ett eller annat sätt har samband med det vi här få skåda. Alldeles särskilt intressant blir det naturligtvis inne i ”Gamblegarden” över vars ingång tronar en träbild, ”Groddagubben”, som antagligen eh gång i världen tjänat som galjonsbild. Härinne i den fantasieggande. halvdagern står allt som om husfolket nyss gått ut och när som helst kan väntas hem igen. Bordet är dukat, framför den öppna spisen med sin ”julkubbe” med ena ändan vilande på en liten näpen ”stol” långt fram på golvet, väntar vaggan. Och där borta i närheten av den vederhäftiga. sängen med sina fördragsgardiner, nattluvor och handtag står en sinnrik apparat, där en event. ensamlämnad pilt i den mera försigkomna åldern kan ”göras fast”, men där han ändå har en viss rörelsefrihet. Fast fram till härden kan han inte komma och göra rackartyg. Det sätter den knirkande träapparaten ”P” för. Enkelt och rättframt men praktiskt. Förfäderna voro inte dumma dom heller.
Ja, här inne finns en mängd roliga och rörande ”nummer”, vilka jag emellertid här omöjligen kan gå in på. En skönt snidad fästmansgåva i form av ett klappträ — var inte det en ganska farlig gåva detta? — minns man speciellt, för att inte tala om den pampiga skänken med sin uppsättning av glas och andra nyttigheter. Så undra på att ciceronen här inne talar för en alldeles särskilt intresserad publik. Vår amerikanska ser inte minst glad och intresserad ut. Med en nästan högtidlig min tar hon klappträdet i sin hand. Kanske hon själv aldrig fått någon fästmansgåva. Vem vet?
Så lämna vi det gamla gotländska bondehemmet för att ute på gårdsplanen gå husesyn i de agtakskrönta uthusen: ladan, stallet, oxhuset, kohus, vagnbod och allt vad de heta. Vidare titta vi på kryddgården, brygghuset med sin uppsättning för brännvinsbränning, och ute på ängen beskådas bl. a. den ståtliga bildstenen från vikingatiden, numera känd av tusentals turister från när och fjärran.
Men tiden går och ingenting förtärs, sa’ krögarn. Det börjar suga i maggropen, varför nästa programpunkt ”kaffe med dopp” på andra sidan vägen, blir högeligen uppskattad. Kaffe och läskedrycker, bullar och småbröd ha en s. k. strykande åtgång. Och så väntar

Fårö.
Färjan ligger inne. Efter en kort stunds väntan rullar bussen ombord. Den får stå längst akteröver. Framför sig har den dels en personbil, dels en större lastdito, rågad med ved. Det är just från denna vedråga som ciceronen med: risk att ”trilla i” knäpper sällskapet medan färjan ritar en bred fåra i det lätt brisande Fårösundet och Storlandet alltmer sackar bakåt.
Men föröver växer Fårön med alla sina sägner och sagor, sin kargt storslagna natur, sin originella och gammaldags kultur, sina sanddyner och ypperliga badstränder. Allt närmare kommer den och ett tu tre törnar färjan in i sitt läge vid Broa. Fällbron rasslar ner. Över densamma kör först personbilen, så vedvagnen och sist vår fina buss med över tjoget förväntansfulla sällskapsresande.
Egentligen är det intet förbindligt sirapsleende Fårö hälsar sina gäster med. Tvärtom verkar den tillknäppt, ja, strong, otillgänglig. Den har sannerligen inget slätt, intetsägande anlete, den goda ön. Tvärtom är det i allra högsta grad meningsfullt, karaktäristiskt. Markerade, mänliga drag, som inte ha något till övers för flabbets och ytlighetens smink och puder. Om kamp och stormar talar det, om mandom, mod och obändig villhet, om vana vid hårda duster. Och visst är den skön. Skön på sitt speciella sätt, även om denna skönhet inte är tillgänglig för vem som helst omedelbart och i ett sammanhang. Faktiskt har den f. ö. inte vid närmare eftertanke något av att ”vara sig selv nok” över sig? Ett drag av örnfri, gammaldags stolthet, av en bondearistokratisk individualism, som även en sådan hejare som en modernt kollektivistisk Medelsvensson gärna kan stryka av sig hatten för.
Sådan är Fårön, Bland annat. Och sådana voro kanske dess gamla inbyggare. Hur det är med de nuvarande vet jag ej.
På en av Fåröns slingrande huvudvägar rullar bussen norrut. Förbi den gamla romantiska kvarnen vid Broa, förbi agtaksförsedda lambgiftar, magra åkerjordar, gamla gårdar, Ödehoburga, kyrkan med sin lökkupol, skeppssättnimgar. Här och var blänka havsvikar fram.
Åkrar omväxla med hedmarker och glesa skogsdungar. En björkdunge har redan fått höstens färger. Det är torkan, hettan …
I trakten av Vinor stannar bussen.
Genom kåddoftande skog, på mjuk flygsand vandra vi upp på Ullahau, det storslagna flygsandsfältet med sina väldiga åsar och vita fält. Häruppe tolkar vår ciceron i lyriska vändningar sin kärlek till Fårön och drar han berättelser om fordomtima händelser härute.
Men jag har redan blivit för mångordig och ser i andanom hr chefredaktörens bistert rynkade bryn. Låt mig därför endast i korthet omnämna dagens återstående programpunkter: ett ljuvligt dopp i den ljuvliga Sudersandsviken, en prima middag med gemytlig stämning hos fru Klint på restaurangen. Och så hemfärden frampå kvällskulan. Den — hemfärden — går via Fårösund, Rute, Lärbro, Othem, Slite mot Visby. Men i Slite göres ett uppehåll, under/vilket de bisarra stenskulpturerna i Lännabergets raukskog presenteras för ett förvånat och beundrande ressällskap, medan ur cementfabrikens skorstenstrio vältra vederhäftiga rökmoln mot aftonhimlen, fästningen på Enholmen blinkar sömnigt i den fallande solen och Asunden sträcker ut sig i kvällslojt behag på vattnet. Månen står redan rätt högt i öster.
Och när vi på hemväg passera Bäls kyrka ringer dess klocka till vesper, medan dagens strålande stjärna slocknar någonstans långt bortom File hajdar och Hejnums heta hällar.
Pencil.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Augusti 1938
N:r 196