Jordfästningar

Till den sista vilan vigdes på lördagen stoftet efter förre fiskförsäljaren Elof Edberg, Barlingbo. Den högtidliga sorgeakten i Barlingbo kyrka inleddes med ps. 424: 6-8, varpå pastor L. M. Holmbäck höll griftetalet, Utgående från orden i Rom. 12:12. Efter akten sjöngs ps. 591:2, varpå officiänten utförde begravningsmässan. Efter denna sjöngs ps. 2: 4, varefter kistan utbars under sorgemusik.
En vacker gärd av kransar nedlades vid graven.

På söndagen jordfästes i Bunge kyrka den genom olyckshändelse så hastigt avlidne Martin Ringvall, Fårösund. Kistan var placerad i gravkapellet, där en kort andaktsstund hölls. Innan kistan fördes in i kyrkan hölls sorgemusik på orgeln av kantor Bo Lindqvist. Unisont sjöngs ps. 29, varpå kyrkoadjunkt Percival med utgångspunkt från Joh. 13:8 höll griftetalet samt förrättade jordfästningen. Efter ps. 144: 4-7 bars kistan ut tall tonerna av Chopins sorgmarsch för att gravsättas på Nya kyrkogården: En myckenhet av vackra kransar nedlades vid båren, bl. a. märktes en från Bunge kalkbrott, vilken frambars av förvaltare Berthon, från lokpersonalen vid Bungenäs, tjänstemän och arbetskamrater,

Gotlänningen
Måndagen 7 Juli 1952
Nr 153

Prästerskapet.

Med ändring av tidigare beslut har domkapitlet förordnat att t.f. kyrkoherden E. Björlander i Stenkyrka under tiden 15-29 juli och f.d. kyrkoherden i Närs pastorat teol. lic. Tore Heldtander 30 juli-28 augusti skall vikariera för kyrkoherde E. Ihrmark .i Väskinde som då har semester.

Kyrkoherde H. Björkquist i Hablingbo pastorat beviljas semester den 5-15 augusti med kyrkoherde Eric Amer i Eksta som vikarie.

Pastorsadjunkten L. M. Holmbäck har anmodats att från och med den 1 juli 1952 och tills vidare fullgöra prästerlig tjänstgöring i Visby pastorat. Nämnda tjänstgöring skall under tiden 1 juli-4 aug. äga rum jämsides med Holmbäcks tjänstgöring i Barlingbo pastorat. Av Holmbäcks tjänstgöring under sistnämnda tid skall hälften anses belöpa på vardera Barlingbo och Visby pastorat. Med ändring av tidigare beslut har domkapitlet bestämt att Holmbäcks stationsort tills vidare skall vara Barlingbo.

Gotlänningen
Onsdagen 2 Juli 1952
Nr 149

Dödsfall

Änkefru Selma Otter, född Ekedahl, Visby, har avlidit i den höga åldern av nittiotvå år. Hon var änka efter verkmästare Adam Otter.
Med fru Otter har en av stadens äldsta gått ur tiden. Hon var en liten proper människa, alltid pigg och livlig med en medfödd naturlig glättighet och gott humör. På senare år har hon bl. a. varit turistvärdinna och gjorde sig som sådan synnerligen populär hos sina gäster, svenskar såväl som utlänningar.
Fru Otter var infödd visbybo. Efter slutad skolgång blev det att träda in i förvärvsarbetet, först som springflicka. Redan vid 15 års ålder kom hon som barnhusa till en läkarefamilj i huvudstaden. Där stannade hon emellertid bara något år, varefter hon återvände till sin älskade fädernestad, som hon sedan förblev trogen genom alla åren. Efter att bl. a. ha innehaft anställning som barnjungfru hos konsul C. J. Björkander, togs hon i anspråk för arbete i föräldrahemmet vid Slottsträdgården och i nio år skötte hon serveringen i denna. Därefter lärde hon sig till strykerska, vilket yrke hon sedan bedrev i många år.

I en ålder av 76 år avled i lördags förre fiskförsäljaren August Edberg, Lillåkra i Barlingbo. Närmast sörjande är maka samt barn.

Gotlänningen
Tisdagen 1 Juli 1952
Nr 148

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
Det mysttska dödsfallet i Barlingdo.

Såsom igår refererades ransakades då inför norra häradsrätten. den såsom misstänkt för den å f. hemmansägaren Andersson från Roma häktade drängen Knut Karlsson från Barlingbo.
Sedan ytterligare några detaljer behandlats, togs middagsrast, hvar under ransakningen fortsattes kl. half sex, Med anledning af den anklagades vid första delen af ransakningen ånyo framkastade beskyllning, att han skulle ha drifvits till bekännelsen genom hot af åklagaren, hördes en vaktkonstapel, som berättade ett direktör Källströms yttrande morgonen efter den dag då bekännelsen Fjorden och som ytterligare bestyrkte riktighetan af åklagarens och direktörens berättelser om förloppet då bekännelsen gjordes.
Knut ville göra gällande, att kommissarie Liljeborg sagt att fadern också skulle häktas och att det var med tanke på modern som han då aflagt bekännelsen. Åklagaren hade emellertid nämt faderns namn efter det bekännelsen gjorts och framhöll att det var då Knut fått se fotografierna af den döde, som han blifvit ångerfull och erkänt.
Den anklagade Knut Karlsson nekar emellertid allt fortfarande till att ha föröfvat något våld mot Andersson.
Knuts bror Artur hördes därefter ånyo och fick än en gång redogöra för de detaljer, som han kom ihåg från den förutnämda lördagskvällen. Något nytt framkom ej, men vittnet gjorda sig ibland skyldig till tvetalan.
Fadern till den anklagade och det nyssnämda vittnet, stataren K. Karlsson hördes likaeldes om omständighseterna nämda lördagsafton. Samma historia upprepades här, i det vittnet med en del motstridande Spiken mot förut lämnade, upprepade förut hörda berättelse. Karlsson anhöll att få den häktade på fri fot enär han var öfvertygad om den häktades oskuld.
Samtliga parter på svarandesidan lägga emellertid i gen en enastående förmåga i att följa förhörens olika faser och lämpa sig efter domarens frågor och framställninger. Sanningen är emellertid svår att få fram.
Efter enskild öfverläggning uppsköts målet till idag på morgonen. Ransakningen hade då pågått till närmare kl. 10.
Idag återupptogs ransakningen vid 9-tiden då Artur åter togs i förhör om en del detaljer. Efter Artur hördes fadern K. Karlsson, som idag var något mera klar än igår, och Knut samtidigt.
De uppgifter Knut lämnat förefalla vara mera riktiga än de, som de öfriga personerna afgifvit om händelsernas förlopp. Karlsson vitsordade att Knuts berättelse af förloppet är rätt, men säger samtidigt att han själf säger sant, hvilket icke hindrar att Karlssons berättelse betydligt afviker från Knuts lämnade skildring. »Vi ha sanning båda, men vi ha missuppfattat hvarandra, sade Karlsson.
Efter en stunds förhör, hvarunder Karlsson ideligen sökte svänga sig, höll rätten en kort öfverläggning, hvarefter rätten förklarade K. Karlsson också häktad.
Sedan man följt rättegången en tid och sett Karlssons uppträdande inför rätten, var denna åtgärd förklarlig och väntad.
Enligt Knuts berättelse af förloppet då Andersson, Knut och Artur skulle En sig på lördags aftonen, hade Karlsson, Knuts far, kommit efter och hade då Andersson slagit honom på axeln, hvarvid Karlsson höjt vänstra armen som till försvar. Andersson hade omedelbart därfå raglat till. och fallit, men om arlsson knuffat Dennr, kunde Knut ej säga. Karlsson nekar emellertid till att ha brukat våld å Andersson.
Vid 10-tiden afslöts ransakningen och utsattes målet att ånyo förekomma fredagen 16 maj kl. 11 f. m. Till dess skall infordras medicinalstyrelsens utlåtande öfver obduktionsprotokollet, för att inhämta dess åsikt om arten af Anderssons skador.
Karlsson är född 1872 i Karlskrona och f. n. anstäld som statkarl å Henricsdals gård i Barlingbo.

Södra häradsrätten.
För misshandel å sin fader tilltalade och häktade 32-årige hemmasonen Hans Vilhelm Pettersson från Koparfve i Lau har i dag ransakats å kronohäktet inärvaro af allm. åklagaren, kommiss. Emil Eneman. Svar., som föreföll slö och apatisk, fick till en början redogöra för sina lefnadsomständigheter. Han är född 31 mars 1881 i Lau och fortfarande skrifven där. Af polisförhörsprotokollet framgick, att svar. ofta uppträdt våldsamt i hemmet och vid flere tillfällen förgripit sig mot såväl fadern som brodern och andra personer. Senast måndagen 7 dennes hade svar. misshandlat fadern inne i köket genom att ge honom bakifrån en så våldsam knuff, att han fallit framstupa. Vidare hade svar. samtidigt fattat en stol, som han kastat mot sin innevarande broder Lars, gom dock icke träffats. Denne rusade då på svar. för att lugna hans upprörda känslor, hvarvid svar. föll omkull. Sedan han åter kommit på benen, kastade han en barnvagn, som stod i rummet, mot brodern och gaf honom en örfil.
Under tumultet mellan bröderna sökte fadern gå emellan och hjälpa Lars. Svar. blef då alldeles ursinnig och öfverföll fadern som han dels tilldelade flere slag å vänstra ögat och örat, så att blodvite Uppstod, och dels klöste i ansiktet med naglarna.
Svar. kunde icke uppge någon rimlig anledning till sitt bärsärkalynne, utan framhöll endast till sitt försvar, att han å sin sida blifvit illa behandlad i hemmet.
Tre vittnen intygade riktigheten af åklagarens påståenden och uttalade som sin bestämda åsikt, att svar. icke är fullt normal. Han har ofta betett sig synnerligen våldsamt i hemmet.
Efter en stunds enskild öfverläggning beslöt rätten att på grund af hvad i målet förekommit inhämta fängelseläkarens utlåtande om den tilltaades sinnesbeskaffenhet samt att för den skull uppskjuta målets forsatta handläggning till def som framdeles bestämmes. Den tilltalade skall under tiden kvarstanna i häktet.

För fosters läggande å lön har jämväl i dag å kronohäktet ransakats häktade hushållerskan Anna Johanna Mathilda Bodin från Hallute i När. Svar. är född 18 juli 1880 vid Båtels i När och har under de senaste sju åren höft anställning som hushållerska hos hemmansågaren O. Wiman vid Hallute.
Svar. erkände oförbehållsamt, att hon på morgonen lördagen 29 sistlidne mars framfödt ett foster, hvarmed hon varit hafvande sedan slutet af juni månad 1912. Hon hade aldrig År något sätt dolt sitt hafvandeskap för sin omgifning. Då hon på morgonen nyssnämda dag känt sig sjuk och förstått hvad som förestod, hade hon gått in i en kammare, skild från hvardagsrummet genom en förstuga.
Här i kammaren hade hon omkring en kvarts timme senare på ett på golfvet utbredt täcke framfödt fostret som vid födelsen haft Hf. För att hindra barnet att skrika hade hon lagt sin hand på dess mun, hvarigenom barnet , troligen kväfts. Omedelbart därpå föll hon i ett slags vanmakt, dock utan att svimma. Då hon åter kom till full sans — efter ungefär 5 minuter — kände hon sig ännu mycket matt. Om en stund begaf hon sig därför in i hvardagsrummet och lade sig där. Hon medgaf att hon afsiktligt afdagatagit barnet, men att tanken härpå a hos henne först vid barnets födelse, troligen såsom en följd af den förtviflade belägenhet, hvari hon befunnit sig — hon har förut en 8 år gammal gosse.
Åklag., kommiss. Emneman, yrkade ansvar efter 14 kap. 22 eller, om möjligt, 25 par. strafflagen. På grund af de mildrande omständigheter, som förekommit, anhöll åklag. om lindrigaste straff. Målet uppsköts till 9 maj.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 26 April 1913
N:r 95

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
Det mystiska dödsfallet i Barlingbo.

Ransakning har idag åter hållits inför norra häradsrätten med den såsom misstänkt för dråp å 60-årige f. hemnansägaren Karl Andersson från Tinans i Roma häktade 19-årige drängen Knut Karlsson från Barlingbo. Allmän åklagare var t. f. kronolänsman Jarl Liljeborg, och som af länsstyrelsen förordnadt rättegångsbiträde åt svar. instälde sig e. o. hofrättsnotarien G. Broms.
Ransakningen tog sin början vid halftolftiden. Först upplästes då en del intyg från skolor och från uppfostringsanstalten Karlskrona, där den anklagade Knut Karlsson vistats, och hvilka alla innehöllo goda vitsord om hans uppförande och sinnelag. De äro ju dock, som åklagaren anmärkte, rätt gamla, och mycket har ändrats sedan dess.
Sedan Knut Karlsson införts, hördes han ånyo i detalj ang. tilldragelserna den lördagsaftonen då Andersson skulle ha erhållit det eller de slag, hvaraf döden sedermera följt. Händelsen utanför Karlsons stuga demonstrerades utförligt, och Knut förklarade nu, att man kommit öfverens om att, därest det skulle bli förhör, man skulle säga, att Andersson snafvat på det förut omnämda kärrhjulet, som fans nedtrampadt i marken utanför stugan.
Ransakningen, som erbjudit föga af intresse, pågår ännu då tidningen lägges i Press.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 April 1913
N:r 94

Till deltagande i årets studieresa till fastlandet

har hushållningssällskapets förvaltningsutskott i dag utsett följande småbrurkare, nämligen Hugo Olsson, Digeråkra i Barlingbo, Rud. Österberg, Snovalds i Roma, Otto Nyström, Bläsungs i Veskinde, Aug. Stengård, Smiss i Stenkyrka, Gunnar Ström, Gerungs i Rute, Aug, Pettersson, Hallbjens i Guldrupe, Arv. Gustafsson, Jufves i Sanda, J. E. Fredriksson, Västerväte i Väte, Konr. Karlsson, Fride i Lojsta, H. S. Vestberg, Kruse i Alfva, Arv. Johansson, Storms i Vamlingbo, och Hj. Larsson, Sutare i Garda.
Inalles hade 50 ansökningar inkommit.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 April 1913
N:r 90

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
(Kronohäktet).
Henriksdalsrabaldret (Fortsättning.) Efter nmiddagsrasten vidtog ransakningen åter kl. 4, då först kokerskan Elvira Enström hördes som vittne. Hon hade träffat samman med Sigrid och Andersson på tåget lördagsaftonen ifråga, då Andersson emellertid icke varit synbart berusad. De hade då icke yttrat något som vittnet kunnat uppfatta. — Beträffande Karlssonska familjen hade vittnet icke något emot dem, Åndra vittnet var fru Emma Ljungberg, som Lp måndagen. sett Andersson samt Sigrid och Artur komma gående öfver åkrarna från Henriksdal mot Stafva. Såväl då som gedermera, då de sistnämda lämnat Andersson, hade denne gått raglande. Vittnet beskref för öfrigt Andersson. som en snäll och oförarglig person. Tredje och fjärde vittnena, hustrurna Anna Ekedahl och Hilma Pettersson, hade äfven sett Andersson på måndagen och iakttagit, att han gått osäkert och sett sjuk ut. Hustru Anna Jakobsson hördes om en del detaljer å Karlssons bostad. Handl. O. L. Lavergren hördes om Knuts uppförande, som han haft en del erfarenhet af, då Knut tidt och ofta uppträdt i vittnets butik och uppfört sig rått och lymmelaktigt. De öfriga två vittnena voro Jakob Jakobsson och. Strid Ahlqvist, den senare ett originelt vittne, som icke kunde säga annat än »jo» och »naj» och tydligen icke förstod ett smul af alltsammans som frågades.
Af d:r Krooks obduktionsprotokoll framgick, att en blå fläck förefans bakom vänstra örat och att i det inre hufvudet funnos många blodlefringar hvarjämte hufvudskålen var spräckt. D:r Krook ansåg att Andersson ettdera erhållit ett kraftigt och flera lindrigare slar i bakhufvudet med trubbigt tillhygge eller också knuffats omkull och därvid slagit hufvudet i något hårdt föremål.
Tilltalade Knut Karlsson, som införts och åhört obduktionsprotokollet, förklarade energiskt, att han icke slagit Andersson. Att han erkänt berodde på att kommissarien skulle ha hotat med: att inkalla hans far och mor och förklarat, att han skulle på 8 år, något som åklagaren bestred, beropande fängelsedirektören som vi till hvad han sagt.
Den anklagade redogjorde än en gång för omständigheterna den ifrågavarande lördagskvällen, men då det ständigt blir nya händelser eller åtminstone modärniserade gamla detaljer, äro de af föga intresse.
Anmärkningsvärdt är, att Andersson vid det tillfälle, då han ådragit sig skadorna, hade en vintermössa af krimmel på hufvudet, och då denna i nacken var dubbelvikt, har slaget eller slagen icke varit klena, då de åstadkommit så stor skada som verkligen skett, särskildt då dessutom Anderssons »kalott», enligt d:r Krooks ut låtande, var ovanligt tjock.
Målet uppsköts emellertid för ytter ligare utredning till 25 april kl. 11 f. m.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 April 1913
N:r 77

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
(Kronohäktet idag).
Henriksdalsrabaltdret.
I dag har förnyad rannsakning hållits å kronohäktet med den såsom misstänkt för dråp 60-årige f. hemmansägaren Karl Andersson från Timans i Roma häktade 19-årige drängen Knut Karlsson från Barlingbo. Ransakningen tog sin början vid half tolftiden. Allmän åklagare var t. f. kronolänsman Carl Liljeborg, och som af länsstyrelsen förordnadt rättegångsbiträde åt svar. instälde sig åter v. auditör G. Broms.
Det första vittne som idag hördes var hustru Mathilda Karlsson, mor till den anklagade, som upplysningsvis fick redogöra för händelserna den ifrågaavrande lördagsaftonen, då Andersson kommit berusad till Karlssons. Vittnets berättelse öfverensstämde i hufvudsak med de förut hörda personernas vittnesmål, för hvilka redogörelse lämnades i referatet från förra tättegångstillfället. I en och annan detalj afvek dock hennes berättelse från de andra vittnenas, och hon var för öfrigt litet osäker i sina yttranden.
Vittet föreföll vid vittnesmålets afläggande mycket indieponerad för att säga ut utan förklarade, då det blef för mycket frågor, att hon intet mindes. Efter ett par timmars förhör tog åklagaren vittnet i skarpt förhör och framhöll därvid den tvetalan som samtliga vittnen gjort sig i detaljerna skyldiga till. Till grunddragen äro. vittnesmålen rätt lika men då man går i detalj, har den sena hört det och den andra det, den ena säger att det gått till så och den andra så. Åklagaren framkastade det underliga i att vittnet bestämdt förklarade att den anklagsde var oskyldig, då hon icke sett hvad som tilldragit sig utom hus, det anmärkningsvärda uti att hustru Karlsson lagt på haspen på dörren, då Andersson och ynglingarna gått ut på lördagskvällen, liksom för att utestänga Andersson om det skulle bli krakel på gården. Åklagarens undran, hvarför den anklagade varit intagen på barnhem, besvarades med att det varit för fattigdom. Att det inte är dagsens sanningar allt som kommit fram vid förhören synes tydligt.
Då åklagaren framhöll att den anklagade erkänt att han slagit Andersson med en sten i hufvudet, sade vittnet: »Då har han gjort det». Hon förklarade dock att hon aldrig kunde tro något sådant om Knut. Åklagaren framhöll att hustru Karlsson måste vara medveten om misshandeln, särskildt som en liten 6-årig | dotterson till henne förklarat för åklagaren att han hört Knut, då han kommit in, berätta om bedriften, något gom vittnet icke kunnat undgå att höra.
Inspektoren L. Larsson hördes om Knuts arbete å gården samt några detalier. Därefter togs middagsrast.
Till idag ha åtta vittnen inkallats och det är troligt att ransakningen idag blir minst lika långvarig som sist.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 April 1913
N:r 76

LÖSÖREAUKTION.

Onsdagen den 16 innev. april kl. 11 f. m låter Hilda Karlsson, Enges i Barlingbo medelst offentlig auktion försälja 1 bättre mjölkko, 1 ett års kvigkalf, 1 sexmån. gris, 8 st. höns, 1 åk- & 1 arbetsvagn, 1 ny foderhäck, en krokpinnharf, 1 hästhacka, 1 klög, 1 vändplog, 1 stifttrösk med liggande vandring, 1 skänk, 1 stoppad soffa, 1 koffert, div. nya mattor, ett större parti råg- och hvetemjöl samt hafre m. m.
Betalningsanstånd lämmas godkände köpare till den 1 nästk. september.
Visby den 3 april 1913.
K. JACOBSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 April 1913
N:r 76

Stiftstidning.

Prestvigd i Kalmar, af Biskopen, f. d. StatsRådet P. Genberg, den 5 December för Wisby Stifts räkning: S. M. Candidaten Michaél Sixtus Kolmodin, som den 22 dennes blifvit på derom gjord anhållan skickad till biträde åt Pastor i Barlingbo.
Till Pastors-Adjunkt vid Domkyrkan i Wisby har Predikanten A. H. Nyberg blifvit af DomCapitlet missiverad, att derstädes tjenstgöra från 1 Januari 1859.

Gotlands Läns nya Tidning.
7 Januari 1859
No 1