Landsbygden. Hörsne med Bara.

HÖRSNE med BARA.
Hemvärnsfest för det frivilliga försvaret. Ortskommittén för det frivilliga försvaret hade i går anordnat en fest i Bara bygdegård. Vädret var gynnsamt och lokalen fylldes av åhörare. Kommittens ordförande hemvärnschefen Helmer Pettersson höll först ett inledningsanförande varefter Vårt land sjöngs unisont. Därpå höll överstelöjtnant Nils Söderberg ett lokalbetonat synnerligen instruktivt föredrag om hemvärnets uppgifter. Ungdomar från SLU och idrottsföreningen sjörgo sedan Morgon av Eklöf. Fru Hildur Löf höll därefter ett sakligt och trevligt föredrag om lottarörelsen i vårt land. Efter ännu en sång Gotland vår fosterö i Norden följde kaffepaus.
Lottorna hade lyckats att samla ihop så mycket kaffe och bröd så att det väl räckte till åt de församlade festdeltagarna. Sockenspelmän utförde musik. Under pausen anslöto sig några nya medlemmar till lottarörelsen. Efter kaffet följde närmast en sång: Ej med stora later, en uppläsning ur Karolinerna samt paketauktion. Köplusten var stor, buden stego snabbt och försäljningen gick raskt undan. Medlemmar från idrottsföreningen utförde tvenne livligt uppskattade sketcher: Civil inskrivningsförrättning år 1950 samt På plats-förmedlingsbyrån. Sist sjöngs unisont Du gamla du fria. Behållningen av festen tillfaller oavkortat hemvärnet.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 12 Januari 1942
N:r 8

Revsonen av de gotändska ortnamnen.

Granskning och vidräkning av K. Örg.
Lantmäterikontorets position.

Den ståndpunkt det praktiska livets män under sådana förhållanden intagit i denna fråga förtjänar därför även i hög grad beaktande. De principer som följts av Överlantmätaren i Visby äro redan i det stora hela berörda i det föregående sammanhanget, de ha sammanfattats kort och gott i uttrycket varsam revision. Här har det gällt att gå varsamt fram, att ändra så litet som möjligt och icke under någon, om än så vacker förevändning, öva våld på det flerhundraåriga namnbeståndet. Det som under utvecklingens gång blivit svenskt får vara svenskt, och det som allmogen i vardagslag talar kan i viss mån vara vägledande, men får alls icke vara dominerande, även om det skulle ha skenet av gutnisk särprägel. Ty allmogens uttal icke blott i allmänhet växlar något i de skilda bygderna — att huvudsakligen anpassa sig efter detta skapar bara förvirring, såsom häradshövding Pfeiffer så riktigt påpekar, och inger därjämte lätt föreställningen att våra ortnamn icke ha någon fast språklig tradition och riktig betydelse, men kunna behandlas litet huru som helst — utan har här liksom över allt i vårt land, man behöver härvid icke tänka särskilt på de där nykomlingarna — de sekundära diftongerna — en vardagsprägel, som icke kan adopteras till officiellt bruk — i detta fall bildad gotländska, varom just i våra namnlängder är fråga. I varje av våra landskaps ortnamnslängder komma nog i alla fall landskapets särart i historiskt, kulturellt och religiöst avseende att lysa igenom utan särskilda ansträngningar. Och ha så språkmännen för att kunna komma åt namnens förment äkta form, aktat nödigt att fatta sin position överhuvud taget i tiden omkring namnens uppkomst och mestadels talet om de senare tillkomna såsom förvanskningar (för vilka de så gott som uteslutande kastat skulden på de oförstående främmande skrivarne — en sak som väl kan synas påfallande, men alls icke är vidare utredd) så ha det praktiska livets män, utan att misskänna den vetenskapliga insatsen, fattat posto i nutiden och utgått från namnen i sin förhandenvarande gestalt och ansett denna såsom något som hör med till deras utveckling och historia (vare sig tyskt, danskt eller isländskt) allt intill dags dato. Detta har synts dem så mycket mera påkallat som det ligger i öppen dag, att namn förekommer som man måste misstänka undergått en avsevärd förändring — kanske med beräkning, kanske omedveten förfalskning — och det kunde icke i förevarande belägenhet bli fråga om att söka reda upp med dem, något som måste bli den fortgående forskningens sak. Visar det sig nu också, att vetenskapsmännen på området icke heller själva äro så vissa på sin sak (och knappast kunna vara det!) eller överens, blir Överlantmätarens position dess mera motiverad. Några exempel må, utan vidare kommentarer, åskådliggöra vad som här åsyftas. Det skrives Ambos i Väte, men sockenuttalet är Läjnbos, varför? Asarve och Oxarve i Hemse skrivas 1595 Argesarffve och Eijckesarffue, Ousarve i Fole, som nu skall heta Ausarve, skrevs då Oulsarffue och borde väl då nu lyda Olsarve (här skymtar bristen på utredning, blott uttalet får avgöra!), Björlunds i Källunge föreslås ändrat till Böl-ungs (enl. bygdeuttalet!) liksom Björksarve i Björke till Börsarve (som ingen människa säger, sockenuttalet är Bössare), Butlex (Fårö) är tolkningen av i dagligt tal Bäukles, och Gustavs (Fröjel) av uttalet Gojstes (som väl ingen språkman i världen lär kunna därmed förlika!), Liffedarve (Eskelhem) av lokalutta let Läjftare, med vad rätt? Och Likmide (Björke, Hemse) och Linhatte (Hamra, Silte, Vall) hette fordomdags något helt annat, Hoff-mans (Bara) och Tungelbos (Levi-de) vill man ändra enl. ortsuttalet till Hommunds och Tummelbos, Roklunds (Väskinde) lär i dagligt tal hetat Rokes och Trosings (Gammelgarn) hette förmodligen en gång i tiden Trosby o. s. v. Inför sådana eller liknande exempel, vilka kunna mångfaldigas, kan det icke vara tillrådligt att utan vidare ge sig in på ändringar vartill uppenbarligen kräves ett tillförlitligt underlag för ett säkert bedömande och avgörande: Och därtill hör ovillkorligen kännedomen icke blott om en eller annan arkaistisk eller forntida närstående form av liknande namn, utan fastmer en noggrann och ingående översyn över hela den genomgående historiska utvecklingen. Ty att vilja för all framtid fastställa namnformer som man icke är fullt säker på vad man rör sig med måste väl ändock anses alltför lättvindigt och otillfredsställande för samvetsgrant folk, sådant får minst av allt vara ett hastverk!
Några exempel må därför ytterligare belysa detta. Engvards i Träkumla har föreslagits till Ingvars enl. sockenuttalet, men Engvards i Vamlingbo, som uttalas Änggars skall bibehållas eller bli Änggårds, Myrsjö i Stenkumla, där sockenuttalet är Mörse, föreslås till Myrse — en obegriplighet! — under motiveringen ”det är synnerligen tvivelaktigt om sjö ingår här”. Ehuru dessa och liknande förändringar äro av enklare beskaffenhet, har man dock icke i Lantmäterikontoret ansett sig böra häruti följa språkmännen. Så mycket mindre då i följande deras förslag: Friggårds (i tre socknar) och Frigges. (i två) utgöra en hel historia. Friggårds i Boge och Fårö föreslås till Friggars enligt bygdeuttalet, men Friggårds i Atlingbo som uttalas Friggas, skall bli Frigges som finns förut i Hemse och När, likalydande med uttalet A respektive orter. Orsaken till förändringen i de två första är tydligen att man i bygdeuttalet där vill spåra forntida personnamnet Fridhgair, vilket dock lika mycket kan antagas ingå även i de tre sistnämnda. Och kan väl denna ändring nöjaktigt motiverats b?ra av ändelsen -gars? I bygdeuttalet växlar överallt denna ändelse med ändelsen -gas i ord som just betyda -gårds. Så låter Pilgårds i samma Boge socken Pilgars, Källgårds och Nygårds i nyssnämnda Atlingbo Källgas och Nöjgars, Mickelgårds i När än Mickelgars, än M-gas, Hallgårds i Alskog låter dagligdags där Hallgars, i Fröjel till o. med Hallges, men i Bara och Östergarn Hallgas liksom för övrigt Nygårds oftast blir Nöjgas o. s. v. Språkmännens förslag i relaterade tall kan ha sitt stora intresse, men tvingande skäl föreligga säkerligen icke, övertygande utredning saknas. Och härtill kommer nu även att för 300 år sedan fanns blott ”Frigårds” i Boge. men i Fårö och Atlingbo hette det Frigges liksom ännu i Hemse och När. Under tidens gång ”förtydligade” man så namnen i Boge, Fårö och Atlingbo till Frig-gårds, men lwto de övriga vara i fred, troligen på grund av ortsuttalet, nu skall det ändras igen och det vackra Friggårds alldeles utplånas!
I detta sammanhang torde det inför allmänhetens bedömande vara nödvändigt att även skärskåda inställningen till ett par namngrupper. Först då den avsevärda gruppen på -ers. Den har i det stora hela lämnats oberörd, dock bör anmärkas, att namnet Bönders, som är förhärskande i Klinte. alldeles försvinner för gårdens ursprungliga namn Ganne, likaså Remmers i Västergarn för Lauritse, och det måste heta Ducker i Bro och Lauter å Fårö för Duckor eller Duckars och Lauters, likaså Vike för Vikers i Boge men ej i Lärbro, därom äro båda förslagen ense. Ty vare sig det är fråga om naturbeteckningen vik eller fornnordiska personnamnet Vik med dess varianter Vike, Vikar, kan man icke där undgå vittnesbördet av äldre skriftformer. (En tankeställare ger, i förbigående sagt, också namnet Gutenviks i östergarn, då gården väl aldrig legat vid någon vik, och vid mitten av 1600-talet skrevs Guttnewijs fast socknens egen präst Neo. gard på sin tid skrev Guttenviks anledningen outforskad).
Däremot har man ej kunnat biträda språkmännens förslag att Bu-ters, som finns i Eskelhem, Hörsne, Hogrän och Väskinde skulle i sistnämnda församling, där det uttalas Buttare, ändras till Butter, ehuru äldre skriftformer nog kunde föranleda därtill, men det verkar obegripligt och får bero på bättre utredning. Till samma slutsats har man nödgats vid behandlingen av jordregistrets alla 7 namn Botels, som vid mitten av 1600-talet skrevos Botels. Här är namnet på ett särskilt för Gotland bekant helgon, Botolf (äldre Botulv), men kan ock vara ett förskrivet Botair, som avses i Botes (Etelhem, Rone). Med stor tvekan har man upptagit sistnämnda form för Botels i Gerum, men däremot icke kunnat ändra något av de sex andra, av vilka språkmännen drista sig föreslå formen Botels i Lau oeh När med motiveringen ”är väl ett ursprungligt Botulvs”, ty det är just vad alla de andra också måste vara, eftersom Botolf på gutniska blivit Båtel (så att t. o. m. en särskild gutnisk ljusstake ännu heter båtel!). Ej heller har man i Lantmäterikontoret kunnat antaga språkmännens förslag att ändra namnet Sigers i Eksta till Siger (uttalet är Sigare), men låta det vara oförändrat i Havdhem, där uttalet är Säjk- sare, vilket just betecknar namnet Sigsarve i åtminstone 5 socknar av 7, däribland grannsocknen När. Många liknande exempel, där bygdeuttalet utan vidare fått dirigera språkmännens ändringsförslag, kunde ytterligare anfäras, men skulle här föra för långt, en hel del kräva också specialbehandling. Blott den stora gruppen namn med ändelsener må beröras. Här har man icke kunnat godtaga förslaget att stryka r utom i följande: Burger (Lummelunda), Bäner (Eksta), Flenviker (Hangvar), Gloser (Gammelgarn), Hallfoser (Dalhem), Roter (Hejnum), Tiricker (När) och Uglauser (Ugloser, Etelhem), men icke Gisslauser (Lärbro) eller Kullder (Garda), fast allmogeuttalet här utelämnar r, men de äldre skriftformerna stå fast därvid. Även Laxer i Boge har måst, i brist på utredning ,lämnas oförändrat, då språkmännen försiktigtvis blott föreslagit sockenuttalet Laxare, vilket blir obegripligt, om det icke avser Lagsarve = Lages arvingars gård, som alltså bort föreslås. Anmärkas kan ock att Boticker i Anga ändrats till Båticke enligt uttal och som i Eskelhem.
En följd av nu avhandlade inställning till namnen i deras nuvarande skick har därför också varit att den hävd som uppstått genom att namnformer, i det hela oklanderliga, bevisligen allmänt använts i flera hundra år eller i senare tid kommit till en mera markant användning och såmedelst vunnit burskap, ha i möjligaste mån lämnats oförändrade, en ståndpunkt som även språkmännen i vissa fall måst biträda. – Några exempel må också här anföras. Allekvia i Endre och därmed även i Vallstena (bygdeuttalet på bägge ställen är Allkväje icke Allkvie), vilka namn båda säkerligen till sin uppkomst ha samma historia bakom sig såsom tillhörande gårdar belägna i närheten av stora allmänna utmarker, helt visst fordom betydande betesmarker och i så måtto tillhörande Gotlands odlingshistoria (kvi(a) betyder ju också fårfålla) varjämte namnet i V. just visar att namnet i Endre icke står i någon som helst relation till Kvie i denna socken (såsom Stångkvie i Stånga till Kvie i Burs och möjligen även till K. i Lojsta liksom Angebjärs i Anga till Bjärs i Norrlanda, båda en gång tillhörande ”Norlandz – fjärding”.) Dr Gustavsons motivering för A. i V. är också påfallande svag: ”då s-ändelsen i varje fall skulle ändras föreslås — Geologiska kartans form”.
Men vad auktoritet har denna?
Vidare må som exempel anföras: Bengts i Östergarn, som redan Neo-gard i sitt eget pastorat använde och som är den ordentliga uttalsformen för det föråldrade Bens eller Bents, Katthamra och Katthammarsvik i samma socken (icke Katthamrevik) äro nog så väl kända att förslaget blir rena löjligheten. Ytterligare erinras om Björksarve och Varplösa (Verplösa) i Björke, bondeuttalet Bössare och Värplause kan inte få råda, ty det kan väl ändock ej vara fråga om annat än björk och varp. Anmärkas kan slutligen att med största tveksamhet godtagits Stjärnarve i Eksta för Stenarve som i de äldsta handlingar skrives Stennarve, vars första del mycket väl kan vara det gotländska stjenne = stjärna.
För fullständighetens skull måste nu också här till sist följa en redogörelse för Lantmäterikontorets inställning till de omständliga principerna i Språkmännens särskilda P. M. och deras senare förklaringar.
Vad då vidkommer gdrdsnamnen råder det ingen meningsskiljaktighet om första punkten, namnen på -vede och -frede, dock att hävd nödgat till reservation i ett fall. Andra punkten avser återförande av det gotländska au i namn som återgivits dels med ou t. ex. Oudungs (Bunge) för Audungs eller Ousarve (Fole) för Ausarve m. fl., dels under Gotlands hela svensktid med o i Koparve (8 socknar), Kopungs (3 s:nar), Snosarve (3 s:nar) och Snovalds (6 s:nar), sistnämnda åtgärd av tvivelaktigt värde, då den står så isolerad och dess berättigande blott är lokalbefolkningens vardagsuttal, isolerad står den med hänsyn till dagsuttalet av t. ex. Snaudar (Sproge), Sprauge och Gautum in. fl. som icke föranleda åtgärd och dessutom ställer en inför t. ex. Odvalds (5 s:nar), som väl riktigast borde skrivas Audvalds efter personnamnet Audhvaldr, vidare Oxarve, om det nu verkligen är Aukarsarfa, Hoburg (Fårö, Sundre) och Hogrän m. fl. Med all aktning för det forntida äkta, har Överlantmätaren här stannat för det gamla vedertagna och ansett ändring föga påkallad.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Januari 1942
N:r 4

Tall- och Holmmyrarnas torrläggning kan förbättras?

Målet återförvisat för ny utredning.
Hos Söderbygdens vattendomstol har Ejnar Rosvall i Granskogs m. fl. besvärat sig över syreförrättningen angående företaget ”Tall- och Holmmyrars dikningsföretag 1940” Och avseende förbättrad torrläggning av den s. k. Tall- och Holmmyrarna med marker, tillhörande Hoffmans m. fl. hemman i Hörsne med Bara, Källunge, Ekeby, Dalhems och Ganthems socknar. Klagandena ha gjort gällande, att synemännen beräknat båtnaden av företaget alltför högt, detta särskilt beroende på att nuvärdet av markerna blivit för lågt uppskattat. Man förmenade, att om Tallmyrs-kanalen in. fl. blivit rensade till tidigare föreskrivna dimension, risken för översvämningar skulle avsevärt minskas och markens nuvärde bli väsentligt högre än vad synemännen funnit.
Vattendomstolen framhåller, att om man utgår från att kanalbottnon enligt 1897 års förrättning ligger 30-35 cm. lägre än vad synemännen vid 1940 års förrättning antagit, kommer kostnaden för rensning av kanalerna till de år 1897 föreskrivna dimensionerna att bli betydligt större än enligt 1940 års förslag. Till följd av att vid 1940 års förrättning 1897 års bottenlinje antagits ligga för högt, bli även de överklagade båtnadsberäkningarna missvisande, särskilt så tillvida, att markernas nuvarande värde, sedan kanalerna upprensats till lagliga dimensionen, måste vara avsevärt högre än vad synemännen nu antagit.
Domstolen har därför återförvisat målet till förrättningsmannen för
att denna skall utreda kostnaden för upprensning av kanalerna till de vid 1897 års syneförrättning föreskrivna dimensionerna samt i stora drag redogöra för de förbättrade torrläggningsförhållanden som därigenom uppkomma, och för frågas huruvida en fördjupning av avloppen under den år 1897 föreskrivna nivån kan anses vara ekonomiskt berättigad. Vid beräkning av kostnaden och båtnad för fördjupningen skall han utgå från att avloppen äro upprensade till de Ar 1897 föreskrivna dimensionerna. Sakägarna skola beredas tillfälle att ta del av denna utredning och redogörelse. (P.)

Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Januari 1942
N:r 1

Prislista över fältskjutningen

i Fröjel den 25 aug. 1940.
M. klassen:
J. H. Emilsson, Fårösund, 24 5: —
V. Persson, Stånga, 23 4: —
G. Tallqvist, Visborgs, 23 4: —
K. Widing, Dede, 22 3: 50
K. N. Norman, Visborgs, 22 3: 50
E. Hammarström, Fårö, 21 3: —
J. Smitterberg, Hablingbo, 20 2: 50
G. Levander, Havdhem, 20 2: 50
A. Rohnander, Hablingbo, 19 2: —
Th. Gerentz, Visby, 19 2: —
G. Holmstrand, Visborgs, 19 2: —
C. A. Broander, Bara, 19 2: —
T. Stärner, Visby, 18 2: —
G. Karlsson, Fåröund, 18 2: —
Hj. Andersson, Klinte, 18 2: —
O. V. Svensson, Visborgs, 18 2: —

Ä. klassen:
G. Pettersson, Eksta, 21 5: —

  1. Larsson, Hablingbo, 21 5: —
    H. Persson, Klinte, 20 4: 50
    S. Jakobsson, Väte, 19 4: —
    B. Nilsson, Levide-Gerum, 19 4: —
    E. Hansson, När, 19 4: —
    L. Dahlström, Klinte, 19 4: —
    K. G. Hoffman, Väte, 18 4: —
    M. Larsson, Dede, 18 4: —
    E. Mattsson, Havdhem, 18 4: —
    V.:,Nilsson, Havdhem, 18 4: —
    H. Johansson, Tofta, 17 3: 50
    B. Klintz, Stånga, 17 3: 50
    L Hansson, Visby, 17 3: 50
    B. Lindvall, Visborgs, 17 3: 50
    O. Olsson, Linde, 17 3: 50
    I. Kviberg, Hemse, 17 3: 50
    J. Johansson, Visborgs, 16 3: —
    A. Bergström, Stånga, 16 3: —
    B. Bengtsson, Fårösund, 16 3: —
    E. Broman, Fårö, 16 3: —
    G. Norrby, Dede, 16 3: —
    S. Kraft, Havdhem, 16 3: —
    A. Hederstedt, Väte, 16 3: —
    K. Veström, Bara, 16 3: —
    A. Sundberg, Hemse, 15 2: —
    A. Hermansson, .Havdhem, 15 2: —
    N. Persson, Havdhem, 15 2: —
    K. Gabrielssen, S—a-V-garn, 15 2: —
    E. Pettersson, Eksta, 15 2: —
    F. FranAn, Ekeby, 15 2: —
    K. Johansson, Levide—Gerum 15 2: —
    N. Fohlström, Visborgs, 15 2: —
    A. Olsson, Tofta, 15 2: —
    H. Svensson, Stånga, 15 2: —
    E. Kock, Hablingbo, 15 2: —

Y. klassen:
T. Pettersson, Hogrän, 20 5: —
B. Gardell, Endre, 18 4: 50
G. Larsson, Havdhem, 16 4: —
E. Hedergren, Havdhem, 16 4: —
S. Vastesson, Stånga, 15 3: 50
V. Berglund, Hablingbo, 15 3: 50
S. Olsson, Bara, 15 3: 50
M. Pettersson, Stånga, 14 3: —
E. Jakobsson, Fardhem, 14 3: —
H. Vallin, Klinte, 14 3: —
V. Snöbom, Hablingbo, 14 3: —
B. v. Kock, Visby, 13 3: —
O. Olsson, Fårö, 13 3: —
K. Hansson, Tofta, 13 3: —
A. Pettersson, Hoburgs, 13 3: —
Rune Jakobsson, Fardhem, 12 2: 50
A. Olofsson, Grötlingbo, 12 2: 50
K. G. Hedström, Hablingbo, 12 2: 50
S. Jönsson, Havdhem, 12 2: 50
E. Ahlgren, Klinte, 12 2: 50
Edv. Ahlgren, klinte, 12 2:50
Edv. Pettersson, Väte, 12 2: 50
N. Jakobsson, Hablingbo, 12 2: 50
H. Olsson, Hablingbo, 11 2: 50
E. Nordell, Väte, 11 2: 50
T. Kristoffersson, Stånga, 11 2: 50
K. G. Runander, Stånga, 11 2. 50
I. Olsson, Grötlingbo, 11 2: 50
S. Jakobsson, Grötlingbo, 11 2: 50
K. G. Hagberg, Uppsala, 11 2: 50
G. Johansson, Sanda—V-rn, 11 2: 50
K. E. Hansson, Dede, 11 2: 50
S. Mårtensson, Hoburgs, 11 2: 50
Set Pettersson, Bara, 11 2: 50

  1. Claesson, Ekeby, 11 2: 50
    V. Thomsson, Tofta, 10 2: —
    B. Eriksson, Visby, 10 2: —
    S. Vallin, Stånga, 10 2: —
    B. Johansson, Endre, 10 2: —
    S. Jakobsson, Fide, 10 2: —
    A. Teliström, Hoburgs, 10 2: —
    B. Pettersson, Väte, 10 2: —
    S. Nilsson, Klinte, 10 2: —
    Sig. Pettersson, Bara, 10 2: —

Extra insats.
M. klassen:
J. H. Emilsson, Fårösund, 6/49 5: —
K. Viding, Dede, 6/48 4: —
F. Eriksson, Visby, 6/43 3: —
A. Herlitz, Visby, 6/42 3: —
T. Stärner, Visby, 6/39 3: —
V. Persson, Stånga, 6/36 3: —
J. Smitterberg, Hablingbo, 6/34 3: —
H. Wiman, Visby, 6/34 3: —
S. Persson, Stänga, 6/33 3: —
K. N. Norman, Visborgs, 5/41 2: —
G. Tallqvist, Visborgs, 5/34 2: —
A. Ronander, Hablingbo, 5/34 2: —
G. Medbom, Fardhem, , 5/32 2: —
O. W. Nilsson, Grötlingbo, 5/29 2:—
Th. Gerentz, Visby, 5/28 2: —
G. Karlsson, Fårösund, 5/26 2: —
G. Holmstrand, Visborgs, 5/25 2: —
E. Hammarström, Fårö, 5/23 2: —

Ä. klassen:
H. Johansson, Tofta, 6/44 5: —
G: Pettersson, Eksta, 6/44 4: —
B. Klintz, Stånga, 6/44 4: —
B. Bengtsson, Fårösund, 6/43 3: 50
I. Hansson, Visby, 6/42 3: 50
H. Persson, Havdhem, 6/42 3: 50
B. Lindvall, Visborgs, 6/38 3: —
G. Larsson, Visby, 6/38 3: —
H. Persson, Klinte, 6/35 3: —
N. Fohlström, Visborgs, 6/35 3: —
H. Pettersson, Grötlingbo, 6/31 3: —
S. Nyström, Visby, 6/28 3: —
O. Larsson, Hablingbo, 6/26 3: —
B. Nilsson, Levide—Gerum, 6/25 3: —
H. Bodin, Väte, 5/42 2: 50
E. Hansson, När, 5/40 2: 50
O. Olsson, Linde, 5/37 2: 50
Alg. Pettersson, Dede, 5/37 2: 50
K. A. Axelsson, Klinte, 5/34 2: 50
L. 1ahlström, Klinte, 5/33 2: 50
A. Hermansson, Havdhem, 5/32 2: 50
K. Johansson, Levide—G, 5/31 2: 50
S. Jakobsson, Väte, 5/27 2:50
K. G. Hoffman, Väte, 5/27 2: 50
M. Larsson, Dede, 5/26 2: 50
E. Larsson, Eksta, 5/26 2: 50
G. Larsson, Linde, 5/25 2: 50
I. Korsman, Hemse, 5/24 2: 50
J. E. Johansson, Visborgs, 5/18 2: 50
K. J. Nilsson, Linde, 4/37 1:50
V. Eriksson, Hemse, 4/37 1: 50
H. Thomsson, Hablingbo, 4/31 1: 50
E. Mattson, Havdhem, 4/25 1: 50
K. Gabrielsson, Sanda-V:n, 4/25 1: 50
H. Nyman, Linde, 4/25 1: 50
A. Pettersson, Klinte, 4/24 1: 50
A. Bergström, Stånga, 4/22 1: 50
A. Uddin, Grötlingbo, 4/22 1: 50
A. Lindgren, Levide—G:m, 4/21 1: 50
V. Karlsson, Endre, 4/20 1: 50
G. Hansson, Tofta, 4/20 1: 50
G. Pettersson, Endre, 4/17 1: 50
E. Lindqvist, Bara, 4/17 1: 50
A. Sundberg, Hemseg 4/15 1: 50
N. Johansson, Levide—G., 4/15 1: 50
Ad. Broman, Fårö, 4/15 1: 50
H. Olsson, Eksta, 4/14 1: 50
J. O. Johansson, Visborgs, 4/13 1: 50
F. Franzn, Ekeby, 4/12 1: 50

Y. klassen:
S. Jönsson, Havdhem, 6/34 5: —
V. Berglund, Hablingbo, 5/31 4: 50
G. Larsson, Havdhem, 5/28 4: 50
S. Vallin, Stånga, 5/27 4: 50
H. Olsson, Hablingbo, 5/26 4: 50
E. Jakobsson, Fardhem, 5/25 4: 50
K. G. Hagberg, Uppsala, 5/24 4: 50
T. Mattsson, Hablingbo, 4/27 2: 50
E. Ahlgren, Klinte, 4/26 3: 50
H. Vallin, Klinte, …, 4/26 3: 50
P. Pettersson, Hogrän, 4/26 3: 59
K. Isberg, Endre, 4/25 3: 50
V. Thomsson, Tofta, 4/25 3: 50
E. Hedergren, Havdhem, 4/24 3: —
M. Pettersson, Stånga, 4/22 3: —
G. Johansson, Sanda—V:n, 4/21 3: —
I. Olsson, Grötlingbo, 4/21 3: —
O. Olsson, Fårö, 4/20 3: —
E. Nordell, Väte, 4/19 3: —
N. Jakobsson, Hablingbo, 4/18 3: —
B. Johansson, Endre, 4/18 3: —
S. Jakobsson, Fide, 4/17 3: —
K. Hansson, Tofta, 4/16 3: —
A. Vennerström, Havdhem, 3/28 2: —
H. Boberg, Eksta, 3/27 1: 50
H. Persson, Stånga, 3/25 1: 50
K. E. Hansson, Dede, 3/22 1: 50
A. Johansson, Väte, 3/21 1: 50
A. Tellström, Hoburgs, 3/21 1: 50
S. Mårtensson, Hoburgs, 3/21 1: 50
K. Hagström, Havdhem, 3/20 1: 50
K. Boberg, Eksta, 3/20 1: 50
S. Olsson, Bara, 3/20 1. 50
B. Snöbom, Hablingbo, 3/17 1: 50
J. Nilsson, Endre, 3/17 1: 50
A. Pettersson, Hoburgs, 3/17 1: 50
H. Österholm, Havdhem, 3/16 1. 50
Sig. Pettersson, Bara, 3/16 1: 50
H. Johansson, Stånga, 3/15 1: 50
A. Olofsson, Grötlingbo, 3/15 1: 50
B. Gardell, Endre, 3/14 1: 50
S. Nilsson, Klinte, 3/13 1: 50
B. Eriksson, Visby, 3/13 1: 50
G. Olofsson, Hoburgs, 3/12 1: 50
Bert. Johansson, Dede, 3/12 1: 50
A. Andersson, Hablingbo, 3/12 1: 50
Edv. Pettersson, Väte, 3/8 1:50

Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 Augusti 1940
N:r 200

Skytte

När tog hem Kronprinspokalen.
Rekorddeltagande i årets tävling.

Tävlingen om HKH Kronprinsens pokal i går hade samlat rekorddeltagande, 27 grupper ur 16 skytteföreningar. Skjutningen var förlagd till Gandarfve i Fröjel.
Den tävlande gruppen antogs vara en hemvärnspatrull, som vid tävlingens början upptäckt landsättning av fallskärmshoppare. Det gällde för patrullen att hastigt på cykel taga sig fram till en lämplig eldställning och nedkämpa fienden, innan den hunnit ordna sig.
Ledaren, kapten T. Hedengren, hade lyckats ordna målet synnerligen trevligt.
Då patrullen kom fram i en glänta syntes ”fienden”. Ett par fallskärmar hängde i trädtopparna, en låg mitt på fältet och där hade ett automatvapen just hunnit i ställning. Några skyttar hade krupit ned i dikena under det att andra syntes i upprätt ställning på fältet.
För gruppchefen gällde det nu att gruppera i eldställning på bred front, annars kunde icke hela målet beskjutas, och fördela elden. Sedan skulle skyttarna göra resten.
Skjutresultatet kan också i allmänhet anses gott, och gruppcheferna voro i regel mycket bra.
Segrare för dagen blev Närs skytteförening, under ledning av Axel Nilsson, med 114 poäng.
Resultat: 2) Hablingbo I 92 poäng, 3) Hablingbo II, 85, 4) Stånga II 78, 5) Väte II 78, 6) Stånga III 75, 7) Endre 71, 8) Bara II 65, 9) Väte I 62, 10) Levede-Gerum 60, 11) Visby I 60, 12) Grötlingbo II 59, 13) Bara I 59, 14) Linde 58, 15) Fide 57, 16) Klinte I 56, 17) Visby II 55, 18) Hoburgs 53, 19) Havdhem II 52, 20) Stånga I 51.

En mycket trevlig fältskjutning
var anordnad i Fröjel i går i förening med tävlan om HKH Kronprinsens vanringspris för Gotlands skyttar i ”Fältskjutning efter förflyttning”. På morgonen regnade det kraftigt från en jämnmulen himmel, vilket vid starttiden nog kom många långväga skyttar att stanna hemma — utom fåröborna, som trots den långa, besvärliga resan med roddbåt, buss, tåg och till sist ”apostlahästarna” vid 11-tiden med gott humör nådde målet.
De 296 skyttar från 26 gillen, som infunnit sig, fingo vara med om en bland de trevligaste fältskjutningarna på ön. Arrangemangen voro gjorda med största omsorg. Fältskjutningens expedition stod i telefonförbindelse med skjutstationerna och dessa i sin tur med markörerna vid målet.
I expeditionen arbetade man för fullt, tills samtliga 20 patruller blivit anmälda och den ena 15-mannapatrullen efter den andra skickats iväg mot ”fienden”. Snart kom en rapportkarl med tävlingsresultaten till expeditionen, och man kunde börja med uträkningen av gruppresultaten.
I förbundsfältskjutningen tävlades inom gillena om ”Visborgs skyttegilles vandringspris” och ”Carellska statyetten” — den senare för landstormsmän — i 5-mannagrupper. Om ”Visborgs-pokalen” tävlade 13 gillen. Pokalen hemfördes av Visborgs grupp för uppnådda 91 tr., närmast följt av Hablingbo med 85 och Fårö med 83 tr.
”Carellska statyetten” erövrades av Fårö-gruppen med 80 tr. Även här kom Hablingbo närmast med 76 tr.
De fyra målen utgjordes av: 1:a 1/1 fig. på 340 m., tid: 1 minut. 2:a Kg-ersättare på 180 m., tid: 50 sek. 3:e Kg-skytt på 300 m., tid: 35 sek. och 4:e stor 1/3 fig. på 350 m., tid: 1 minut (insatsmål).
Dagens högsta resutat, 24 tr. (fullträff), nåddes av J. H. Emilsson, Fårösund. Medelpoängen för medalj blev 12 tr.
Klintehamnslottorna svarade för utspisningen på ett mönstergillt sätt och deras arbete inspekterades under dagen av generalskan Maja Schmidt, som kom dit på ett besök.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 Augusti 1940
N:r 196

Idrott och sport.

VIF—Gute-matchen blir jämn alltiqenom.
Elmar Johansson startar på 1,500 m.

Klubbmatchen i allmän idrott mellan VIF och Gute blir söndagens stora idrottshändelse på Gutavallen och där kommer troligen att hända en hel del intressanta saker, särskilt som man väntar nya rekord och för den skull lagt vissa grenar som nationell tävling. Tiden för tävlingarna har framflyttats till kl. 1.
Även denna gång blir det deltagande av fastlandsidrottsmän i det att Spårvägens IF från Stockholm sänder ned en naggande god trupp. På 5,000 m. möter Anders Dahlin den utomordentligt gode Gösta Pettersson och 400-meters-loppet blir av särdeles fint märke, här mötas Spårvägens Fredricsson, som gjort 51,0 i år, samt Allan Hansson och ”Klabben” Söderström, vilka sinsemellan tävla om segern i klubbmatchen. På 1,500 gör Elmar Johansson come-back och har goda utsikter att föra VIF:s färger till seger.
Höjdhoppet blir en jämn uppgörelse mellan Gutes Göran Hartzell och Ville Karlsson samt Bertil Nilsson, VIF, förut i Burs. Där kan det bli tre man på 1,70.
Längdhopparen Sundström, Spårvägen, har 6,74 som bästa resultat och bör bli en lämplig motståndare åt Nisse Ekström. Denne har gått obesegrad ur alla sina duster i år och med litet tur kan han bättra på sitt rekord på 6,76. Klasen, Verner Ekström och Ville Karlsson borga f. ö. för att grenen blir av hög kvalitet.
Spårvägens Tore Eriksson är god för 43 m. i diskus, ett resultat som dock inte heller är omöjligt för VIF:s Dahlgren, som väl någon gång skall få sitt genombrott efter de goda träningsresultat han presterat.
På programmet stå vidare kula, spjut och stav. Den första grenen blir väl som vanligt en strid mellan gutejuniorerna Abom och Kolmodin och i de båda andra komfortabla segrar för Ivar Pettersson resp. , Flinth. Klubbmatchen blir av allt att döma en synnerligen jämn historia och det är möjligt för att inte säga troligt att sista grenen, stafett 1,000 m., blir avgörande för utgången.
Kl. 1 på söndag står alltså slaget.

Varplag tävlade i Garda.
Garda idrottsklubbs basar i lördagskväll och på söndagen hade samlat stor publik och vädrets makter tycktes ha ställt sig på anordnarnas sida, ty lördagskvällen med sitt tjusande augustimånsken var idealisk. Söndagens väder såg flera gånger hotande ut under det tävlingen pågick, men det inskränkte sig lyckligtvis bara till hotet.
Omkring halvtiotiden på söndagen började ekipagerna (cyklarna) rulla in på basarområdet och gamla välkända och nya okända lag samlade sig där och började mjuka upp lederna för att kunna vara i full vigör. Vid uppropet hade 38 av 42 anmälda lag infunnit sig och tävlingen tog sin början.
Allt efter som dagen led sorterades lagen upp i olika klasser och många goda lag fingo finna sig i att bli utklassade. Vart man såg singlade varporna i luften, lock och nollor voro ord som hördes överallt och mätningar och bortslag hörde till dagens lösen. Allt under det största gemyt, som hör till den gamla gotländska idrottsleken.
En hel hop intresserade samlade sig under dagens lopp för att se på tävlingen och runt kring elitlagen stod alltid en ring med åskådare som intresserat voro med i kampen.
Båda dagarna hade idrottsklubben fullt hus och affärerna Bingo finfint, rent på alla borden i de olika stånden, och då kan man ju inte bättre begära. Och dansbanan var fullbesatt under varje dans.
När skymningen började lägra sig över platsen hade de flesta lagen slutat sin kamp, endast finalen i första klassen mellan Henning Nilssons och Ernfried Olofssons lag pågick. Mot slutet av dessa lags kamp blev det rätt svårt för kastarna att urskilja målpinnarna.
Prisutdelningen sköttes av hr Karl-Gustav Lagergren och pristagarna av-hurrades och applåderades av åskådarskaran samt avblåstes med fanfarer av musikkapellets trumpetare.
Dagens segrare voro:

I:a klass: 1) Henning Nilssons lag, Garda, 2) Ernfried Olofssons lag, Hemse, 3) Hilding Petterssons lag, Stånga, 4) Axel Nilssons lag, Garda.

II klass: 1) Ragnar Petterssons lag, Stånga, 2) E. Anderssons lag, Endre, 3) A. Petterssons lag, Ardre, 4) J. Lövgrens lag, Dalhem.

III klass: 1) Karl Nilssons lag, När, 2) S. Hanssons lag, Bara, 3) J. E. Bobergs lag, Burs, 4) R. Anderssons lag, Väte.

IV klass: 1) Kurt Levedahls lag, Lye, 2) Aron Gahréns lag, Garda, 3) Hjalmar Olofssons lag, Alskog, 4) L. Petterssons lag, Bara.
Ett extra pris utdelades till de yngsta kastarna på platsen, ett gosslag från Garda, Ivar Ahlkvists lag.
Pristagare i skjutbanetävlingen blevo Erling Ekström, Etelhem, 56 poäng och Yngve Eneqvist, Garda, 59 poäng.

VIF:s damtävlingar.
VIF avslutade i måndags kväll sin serietävling i tre-kamp för damer. Under tävlingen ha flera både personliga och klubbrekord slagits, för klubbrekorden har Gerd Fries svarat. Hon har sålunda höjt sina egna klubbrekord från i fjol i slungboll, längdhopp och trekamp till respektive 34,68; 4,30 m. och 1419 poäng. Bland de i övrigt uppnådda resultaten kan nämnas Tua Perssons 33,57 m. och Gundel Anderssons 31,10 m. i slungboll samt Margit Nyberg 12 sek. på 80 m.
Den sista trekampstävlingen gällde även klubbmästerskapet, här segrade Gerd Fries, varvid hon gjorde 32,95 m. i slungboll, 4,30 m. i längdhopp och 12 sek. på 80 m.
Resultaten blevo i övrigt:
I serietävlingen: 1) Gerd Fries, 3991 poäng ,2) Tua Persson 2681, 3) Margit Nyberg 2216, 4) Gundel Andersson 1641 poäng.
Klubbmästerskap i trekamp: 1) Gerd Fries 1419 poäng (n. k. r.), 2) Tua Persson 1013, 3) Gundel Andersson 955 poäng.
Klubbmästerskapet i övriga grenar kommer att hållas i början av nästa månad, varför vi uppmana alla VIF-flickor att träna till dessa.

DM i orientering,
såväl individuellt som för budkavle, kommer att äga rum i vanlig ordning under hösten. Ombudsmannen Björck vill emellertid redan nu efterlysa hugade arrangörer, som böra anmäla sig till honom före 1 sept.

Visby AIK:s klubbmästerskap
började i går kväll med 100 m., höjdhopp och kula. Resultaten blevo:
100 m., seniorer: 1) Arne Ljunggren 12,2 sek., 2) Glyn Persson 12,4, 3) P. E. Vesterberg 12,4. Juniorer: 1) Einar Dahlin 13,0, 2) Erik Lindfors 13,0, 3) Erik Johansson 13,4.
Kula, seniorer: 1) Erik Lindfors 10,96 m., 2) Arne Ljunggren 10,64, 3) Axel Pettersson 9,74. Juniorer: 1) Erik Lindfors 13,10, 2) Bertil Lindfors 10,64, 3) Mats Ahlberg 10,15.
Höjdhopp, seniorer: 1) Fritz Vesterberg 1,44 m., 2) Rolf Öström 1,44, 3) Gösta Pettersson 1,40. Juniorer: 1) Erik Lindfors 1,44, 2) Mats Ahlberg 1,44, 3) Bertil Lindfors 1,40.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 Augusti 1940
N:r 192

Skytte.

Gammelgarn vann Torsburgspokalen.
Anga skyttegille hade i går anordnat skjutningar om Torsburgspokalen och inte mindre än 116 skyttar från Roma r. o. deltogo. Målen voro fyra med sex skott mot varje och figurerna utgjordes av 1/4-fig. på 170 m., 1/6-fig. på 90 m., kg-skytt på 75 m. och 1/3-fig. på 200 m.
Pokalen för de fem gillena i Torshurgskretsen hemfördes av Gammelgarns skyttegille med 135 tr. På andra plats kom Ala med 132 p. och trea blev Angagillet.
De bästa individuella placeringarna nåddes av följande: klass IV och III:
1) M. Larsson, Dede, 23 tr.,
2) T. Andersson, Gothem, 22.
Ytterligare fem deltagare erhöllo pris.

Klass II:
1) M. Jansson, Gothem, 21,
2) V. Andersson, Ala, 20.
Ytterligare; fem pristagare.

Klass I:
1) E. Larsson, Gammelgarn, 17,
2) A. Pettersson, Bara, 16.
Ytterligare tre pristagare.

Vidare förekom extra insatsskjutning, där bästa resultaten i klass III och IV nåddes av J. Lauberg, östergarn med 6,56, E. Levin, Ala, hade 6,55 och M. Larsson, Dede, 6,54. I klass II fick G. Söderström, Gammelgarn, 6,54, och G. Buskas, Ala, 6,41 p. I tävling på miniatyrtavla nådde bl. a. V. Gustafsson och L. Östergren, Östergarn, E. Glifberg, Ekeby, och E. Levin, Ala, 60 p.
Hr Artur Levin, Anga-gillets ordförande, var skjutledare och prisutdelare och en hel del pokaler, penningpris och nyttosaker fingo nya ägare.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 Juli 1940
N:r 166

1939 var ett sällsynt friskt år i Visby.

Utom scharlakansfeberfallen endast få sjukdomar.
Provinsialläkaren i Visby distrikt, förste provinsialläkare Åke Nordlander, konstaterar i sin årsrapport, att bristfälliga bostäder ännu finnas här och var.
Den ståtliga bostadsförbättringen höjer emellertid undan för undan bostadsstandarden, betonar han. I en del kommuner synes hälsovårdsnämnderna ha utövat en rätt energisk bostadskontroll och åstadkommit behövliga förbättringar. I något enstaka fall har förekommit utdömning av bostad.
Från ungefär hälften av de i Visby distrikt ingående 29 kommunerna påpekas otillräcklig vattenförsörjning särskilt under sommaren. I Sjonhems socken säges brunnsvattnet på flera ställen vara mindre gott. I Lummelunda socken har förekommit förorening av en brunn genom ytvattnet. I Västkinde socken förorenades vattnet i en brunn från ett avloppsdike. Rättelse har åstadkommits i båda fallen. I Hörsne med Bara påtalas vattenförorening från Hörsne-ån. Förhållandet är föremål för utredning. I Västerhejde socken lär alltjämt förekomma stark förorening av vattnet i en del brunnar. Missförhållandet sättes i samband med en närbelägen avloppsledning.
I ett par socknar ha smärre missförhållanden beträffande renhållningen iakttagits. Genom hälsovårds nämndernas ingripande ha missförhållandena avhjälpts.
Under fjolåret har av provinsialläkaren konstaterats eller till honom anmälts 52 fall av scharlakansfeber, fördelade på 16 socknar, samt 4 fall av nervfeber (i Ganthems och Sjonhems socknar) och 1 fall av paratyfus (i Ganthems socken). Sjukdomsfallen ha varit tämligen jämt fördelade på årets olika månader.
Slutligen meddelar dr Nordlander, att ympningsplikten i regal villigt fullgöres. Som anmärkningsvärt framhålles dock, att vid ympningsmötet i Roma endast ett enda barn inställdes för ympning.
År 1939 har varit det friskaste år, som jag minnes, säger stadsläkare Bolin i sin redogörelse. I Visby förekom under året undast 6 fall av lunginflammation. Av epidemiska sjukdomar inträffade endast fall av scharlakansfeber.
Dr Bolin erinrar om, att de ur hygienisk synpunkt för Visby mest viktiga frågorna ännu kvarstå olösta, nämligen renhållningsfrågan och kloakföroreningarna vid badplatserna. Det är emellertid givet att under de allvarstunga tider vilka vi nu leva dessa frågor, som kräva stora ekonomiska utgifter, få anstå i avvaktan på kommande normala tider.

Ännu finnas dock många osunda kalkstenshus.
Även provinsialläkarna i Ljugarn, Hemse och Slite rapportera till medicinalstyrelsen att det ännu finns en del mindre goda bostäder på den gotländska landsbygden.
Dr Sven Möllerstedt i Ljugarn” erinrar, att de gamla, av kalksten uppförda boningshusen alltjämt användas i stor utsträckning i sitt ursprungliga skick. De äro dragiga, fuktiga och kalla. Innanfönster saknas ofta o. s. v. Som uppvärmningsanordning finns i de flesta rummen endast gammalmodiga spisar, i en del fall har man satt in kaminer, i regel plåtkaminer för vedeldning. Då det är omöjligt att erhålla en tillfredsställande rumsvärme med dessa medel, blir den bekanta följden, att hela familjen vintertid packar ihop sig i ett eller två mindre rum. På glädjande många ställen ser man likväl sådana gamla gårdar fullständigt moderniserade, försedda med värmeledning samt ibland t. o. m. badrum. Det går mycket väl för sig, säger läkaren, att förvandla dessa gamla stenhus — utan att våldföra sig på deras stil — till hygieniskt tillfredsställande bostäder.
I Hemse distrikt kvarstår, säger provinsialläkare Axel Sasse, de gamla anmärkningarna mot bostäderna i ett stort antal fall. I stort sett har det dock bättrat sig, säkerligen till stor del tack vare bostadsförbättringsbidragen. Tyvärr tycks i en del fall med bidrag reparerade bostäder blivit godkända av hälsovårdsnämnderna, utan att hälsovårdsstadgans bestämmelser varit uppfyllda. Som ett önskemål uttalar dr Sasse vidare, att värmeledning infördes överallt i skolorna. En del skollokaler äro också onödigt mörka och dragiga.
Provinsialläkare T. Funck konstaterar, att höstens militära försvarsberedskap bragte nybyggnadsverksamheten att avstanna, så att en del byggen blivit. fördröjda och endast med stor svåriglw kunnat fortsättas. I Slite och i viss mån även i Fårösund har på grund av ovanligt rikliga arbetstillfällen tillfällig överbefolkning förekommit med trängsel i bostäderna. En viss brist på goda bostäder föreligger alltjämt. De som an.Uta i stenindustrin äro också tvungna att skaffa sig en bostad inte Balt för långt från arbetsplatsen, varvid ett mestadels inte blir så mycket att välja på.
Fall av kvacksalveri har inte förekommit i distrikten utom i Gammelgarn, där en person uppträtt och uppgivit sig vara ”läkare vid kungl. pensionsstyrelsen”. Han hade åt en kvinna, som vårdats på en kuranstalt, mot förskottsbetalning erbjudit sig leverera en sorts korsett. Likaledes för ett fantastiskt ockerpris hade en man erhållit en salva och en binda för bensår. Salvan befanns utgöra gul vaselin och bindan var en vanlig 5 cm:s gasbinda! (TT.)

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 Juli 1940
N:r 155

Foderauktion i Bara.

ONSDAGEN DEN 3 JULI kl. 4 e. m. låter EKLUNDS STERBHUS, SIMUNDE, genom offentlig auktion försälja växande foderskörden å cirka 10 tnld. Utrop i mindre lotter.
Samling vid foderladan i närheten av Simunde station. Betalningsanstånd till 1 okt. 1940.
ELOF HANSSON. Tel. Roma 57.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 Juli 1940
N:r 148

Nya löneregleringar

för Dalhems, Klinte och Roma pastorat.
Kammarkollegiet har till k. m:t för fastställelse överlämnat” förslag till ny lönereglering för Dalhems, Klinte och Roma pastorat att gälla 1941-1960. Någon ändring i pastoratens kyrkliga indelning och organisation ifrågasättes ej. Årslönen för kyrkoherden i Dalhem, Ganthem, Halla och Hörsne med Bara församlingars pastorat föreslås fastställd till 4,860 kr. jämte reseanslag med 450 kr., bränsleersättning med 200 kr. samt adjunktens årsarvode till 2,000 kr. jämte reseanslag med 250 kr. De allmänna gudstjänsterna skola uppehållas medelst duplikation på sätt domkapitlet efter förslag av kyrkoherden bestämmer. Särskild pastorsexpedition skall, en gång i veckan hållas öppen i Hörsne med Bara församling.
Kyrkoherdens i Klinte och Fröjels församlingars pastorat årslön föreslås till 5,060 kr. jämte reseanslag med 500 och bränsleersättnnig med 200 kr. De allmänna gudstjänsterna skola uppehållas medelst duplikation varjämte tolv extra gudstjänster skola anordnas pr än
Slutligen föreslås att årslönen för kyrkoherden i Roma, Björke, Follingbo och Akebäcks församlingars pastorat fastställes till 4,740 kr. I jämte reseanslag med 400 och bränsleersättning med 200 kr. samt adjunktens årsarvode till 2,000 jämte reseanslag med 300 kr. Adjunkten skall på eget ansvar sköta kyrkobokföringen för Follingbo församling. De allmänna gudstjänsterna skola uppehållas medelst duplikation. (P.)

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 juni 1940
N:r 144