Gotlands Lokalavdelning av Rädda Barnen.

Gåvor
ha under tiden 1 maj-10 dec. influtit från följande:
Systemaktiebolaget i Visby 694: —, 2 DBV:ster i st. f. vårmiddag 7/5 30: —, Onämnd, Follingbo, 10: —, Fru Ingeborg Andersson 50: —, Fru Maria Hallden 10: —, D. & D. S. 20: —, Läroverksfruarnas syjunta 9: —, Slite Båtklubb, behålln. av fest 300: —, Klass 4 A. Solbergaskolan 15: 10, Skolbarnen i Väte 52: —, Källunge missionssyförening 150: —, Kollekt i Fardhems kyrka 25/3 264: —, Midsommarfest i Fjäle, Mästerby 337: 57, Emil Hultberg, Bro, 50: —, Gislauser syjunta 40: —, Kollekt i Dalhem och Halls k:or 19/4 80: 49, fru Nanna Eriksson 210: —, Fårö Koop. kv.-gille 25: —, Rest av insamling i Follingbo till Rädda Barnens leksaksinsamling 8: 76, Ink. av skolbarnens i Väte trädgårdsland 55: —, Ins. av skolbarn i Alskogs ,förs. 262: — Fröken Olga Bjärstig 10: —, Ins. i Tingstäde f. inköp av leksaker till Europas barn 58: —, Kollekt i Othems k:a 51: 82, Fest i Hemse 8/11 475: —, Kollekt i Bunge k:a 6/11 111: —, Onämnd, Grötlingbo, 10:—, Ins. inom Garda socken 500: —, Onämnd När 1: —. Fru Betty Andersson. Bäl. 5: —, Fr. Hulda Norrby 50: —, Ins. vid stickafton i Gerum 52: —, Hejde Lotta-grupp 118: —, Slite soc.-dem. kv.-klubb 36: —, Missionssyföreningen i Bäl 50: —, Syster Astrid Larin, Klintehamn, 5: —, Fröken Eva Grefberg, Klintehamn, 5: —, Okänd, Klintehamn, 5: —, Gothems kyrkliga ungdomskrets 50: —, Gothems Lutherska syförening 50: —, Sykretsen ”De fem” i Klinte 15: —, Syringen, Fårösund, 25: —. Summa kronor 4,355: 74.
Enligt givarnas önskan ha medlen så fördelats: till Europas barn 1,009: 76, till Tyskland 59: —, till Wien 59: —, givet utan förbehåll 3,227: 98.
Amstetten 12 nov. 1946.

Ärade fru Nylander.
Det är mycket mycket tråkigt att Ni inte fått något brev från oss som tack för den stora gåvan av linne och kläder. Då allt detta kom blev vi först alldeles mållösa. Vi kunde inte alls förstå, att det ännu någonstans fanns så underbara och präktiga saker och särskilt djupt grep det oss att det finns ett folk, som vill skänka bort så dyrbara gåvor.
Vi skrev också genast ett brev med vårt tack men det har, som vi nu se, inte kommit fram. Det känns mycket smärtsamt för oss, men det går nu tyvärr into att ändra. I varje fall vill vi nu säga ännu ett stort och varmt tack och vi skall be till Gud att han skyddar och välsignar Gotland med dess goda människor och bevarar dem från all nöd.
Vi delade först ut en del av de präktiga sakerna till barnen och alltsammans förde med sig stor glädje. Barnen blev förtjusta och mödrarna blev djupt rörda och tacksamma, då de inte ens för pengar kan få tag i någonting och då många barn inte längre ha något att ta på sig så att de kan gå i skolan.
Därför be vi eder, ärade fru Nylander, att framföra vårt varma tack till adla ädla välgörare, som skänkt så mycket till de stackars barnen i Amstetten. Vi be för er att Gud skall göra er alla lyckliga.
Med stor och tacksam och uppriktig högaktning tillgivna M. Romana Puhm.

Med Rädda Barnens Minneskort
ha följande överlämnat gåvor: Landshövding och Fru E. Nylander, Apotekare och Fru N’ Sandström, Fru Ebba von Corswant, Fru Greta von Corswant, Fru Agnes Dahlbäck, Fröken Elsa Fahlström, Fru Elisabeth Ihre, Fru Maria Pettersson, Landsfiskal och Fru Thure Holmquist, Bankdirektör och Fru K. Hellsing, Kyrkvärden Karl O16ns släkt och vänner, överste och Fru Gösta Hult, Fröken Ebba Hult. Fru Martha Lindquist, Fröken Laura Stålhandske, överstelöjtnant och Fru Otto Stålhandske, Kamrer och Fru Arne Lindström, Redaktör och Fru Gösta Storm. Summa kronor 610: —.

Med Rädda Barnens Hyllingsadress
har genom ”Vännernas insamling gen. skräddarmästare Axel Nilsson”, Fru Alice Pettersson, Fru Lisa Angelöw och Herr Enock Andersson influtit kronor 35: —.

Rädda Barnens Sykampanj för Europas barn.
under april och maj månader till förmån för Barnhemmet i Amstetten gav ett glädjande gott resultat. Den 3 juli sändes 2,120 plagg, och att gåvan kommit fram, därom vittinar här nedan i översättning återgivna brev från barnhemmets föreståndarinna.

Rädda Barnens leksaksinsamling
rönte livligt deltagande. I stadens leksaksaffärer stodo lådor som fylldes med paket i 100-tal„ från skolklasser, från syjuntor och från många av våra sockenombud ha kommit rara dockor och trevliga leksaker, från verkstadsskolan 2 stora kartonger byggklossar.
Under höstens 7 stickaftnar på Lotta-lokalen och till många medhjälpare på landsbygden har garn utlämnats. Raggor, slipovers och tröjor med långa ärmar ha stickats och lämnats in. 275 par raggor, 74 slipovers och 19 pullovers ha under november och december sänts till Europas barn.
Lokalavdelningen avsände den 18 nov. 200 kg. med följande innehåll: 7 kart. kläder, 8 kart. leksaker, 1 låd , med 30 kg. honung.
Den 6 dec. avgick 5 kart. kläder och 1 kart. leksaker. Med denna sändning följde 1,100 kg. matvaror, insamlade inom Mästerby församling gen. kyrkoherden till Krigsvärnlösa barn i Finland.
Föreningen Rädda Barnens Centralstyrelse och Gotlands Lokalavdelning av Rädda Barnen be att få framföra ett hjärtligt tack och en varm erkänsla till var och en, som godhetsfullt skänkt tid, krafter och pengar till Lokalavdelningens verksamhet för Gotlands hjälpbehövande och Europas nödlidande barn.
Då det är oss omöjligt att personligen nå alla, som hjälpt till med sömnad, stickning och leksaksiinsamling, bedja vi härmed att till enskilda och föreningar, skolklasser och syjuntor få framföra vårt varmt kända tack för all god hjälp.
Visby den 15 december 1946.
GOTLANDS LOKALAVBELNING AV RÄDDA BARNEN
Anna Nylander, ordf.
Stina Sandström, kassaförvaltare.
Maria Stålhandske, sekr.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 19 December 1946
N:r 295

Skogsvårdsstyrelsen.

Regeringen har för tre år från 1 jan. 1947, till ordförande i skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län förordnat riksdagsman Per Svensson, Sorby, Stenkyrka, med lantbrukare Algot E. Hultberg, Stenstu, Bäl, som suppleant. (P.)

Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 December 1928
N:r 292

Från våra gotländska bygder. Vallstena.

VALLSTENA.
En högtidlig adventsvesper hölls på söndagskvällen i Vallstena kyrka, talrikt besök. De sammanslagna kyrkokörerna från Vallstena, Bäl och Hejnum utförde adventshymner. Kontraktsprosten Runt förrättade altartjänst och stiftsadjunkt R. Lundell predikade. Efteråt hade Vallstenakären inbjudit de övriga sångarna till kyrkkaffe i skolan, där ytterligare tal och sång förekom under angenäm samvaro.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 3 December 1946
N:r 281

Förlovning.

Mellan lantbrukaren Eric Hultberg, Stenstugu i Bäl, och fröken Edit Hansson, dotter till framlidne lantbrukaren Konrad Hansson och hans efterlämnade maka, Suderbys i Källunge.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 21 september 1943
N:r 217

Förlovade

Eric Hultberg och Edit Hansson
Bäl. Källunge.

Fritz Kullin Margaretha Ihrström.
Orrefors. Kristianopel.

Bror Stridh Margit Lindström
Ödeshög. Visby.
Visby 18/9 1943.

Ove Ohlin och Alma Nilsson
Visby. Väskinde.
18/9 1943.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 september 1943
N:r 216

Idrott och sport.

Inför skolidrottstävlingarna om lördag.

Uttagningstävlingarna på Gutavallen.
Om lördag kl. 11 börjar skolidrottstävlingarna på Gutavallen, varvid de deltagande skolorna, som tidigare haft uttagningstävlingar på Fårö, i Slite, Visby, Hemse och Klintehamn, ställa upp till final.
Visby folkskola, Hejnum-Bäl, Tingstäde och Hejdeby, hade i fredags uttagningstävlingar på Gutavallen, och av de uträknade resultaten framgår, att i trekampen Visby folkskolas klass 4 A och B, klass 5 B och A samt klass 6 B nådde högsta poängen med resp. 2392, 2347, 2318, 2299 och 2260. Därnäst följde klasserna 5 C, 6 C och 6 A, Hejnum-Bäl, Visby folkskolas klass 4 C, Tingstäde, Visby folkskolas klass 4 D, 6 D, 5 D och Hj. II samt Hejdeby folkskola.

Bästa individuella resultaten i de olika grenarna voro:
Löpning 60 meter: Gossar. (13-åringar) Ove Larsson, Hejdeby, 9,3 sek. (12-åringar) Torsten Löfqvist 9,4. (11åringar) Ulf Siltberg, Åke Hemström, Per Sture Persson, alla 9,7 sek. (10åringar) Rolf Dahlberg 10,0.
Flickor. (12-åringar) Gerd Pettersson 9,4. (11-åringar) Stina Norman 9,2. (10-åringar) Birgit Pettersson 10,1.
Hopp: Pojkar. (12-åringar) Stig Bergström 383, Hans Klang 383, Arne Erlandsson, Hejnum, 383. (11-åringar) Sven Olof Funk 360. (10-åringar) Stig Smitterberg 360.
Flickor. (12-åringar) Gerd Pettersson 358. (11-åringar) Stina Johansson 354. (10-åringar) Birgit Pettersson 306.
Kast: Pojkar. (13-åringar) Ove Larsson, Hejdeby, 55,80. (12-åringar) Hans Klang 51,84. (11-åringar) Karl Erik, Johansson 45,85. (10-åringar) Hans Bergström 44,95.
Flickor. (12-åringar) Lilian Nordgren 33,55. (11-åringar) Stina Johansson 36,20. (10-åringar) Ingrid Johansson 34,60.

Där som skolan icke särskilt är angiven avses Visby folkskola. Då såväl kasten som 60-metersloppet gjordes i motvind blevo ej resultaten de bästa denna gång.
Vid uttagningstävlingeni Venias, som hölls i går, segrade bland flickorna Hemse tredje flicklag med 2,371 poäng, 2) Vänge 2,330 p., 3) Levide 2,179 p.
Bland pojkarna segrade Hemse första lag m-ed 2,623 p., 2) Hemse lag II 2,426 p., 3) Hamra 2,402 p.
I stafettlöpningen 5X60 m. vann Havdhem på tiden 46,4, 2) Hemse 47,5, 3) Hemse 48,6.
Finaltävlingarna hållas som nämnts på lördag kl. 11 på Gutavallen och börja med löpning 60 m. Sista grenen blir stafettlöpning, där poäng räknas efter samma grunder som föregående år. Det kan påpekas, att lag bör uttagas från lärareavdelning och icke per klass, och att det fordras minst tre deltagare för att bilda ett lag. Vidare framhålles, att även lag, som blivit utslagna, kunna få skicka in medlemmar, som uppnått goda resultat, för att tävla individuellt.
Fem 12:or fingo vardera 13,00 kr.

Stockholm. (TT.) Tipsresultatet för tävlingsdagen den 12 september:
Stryktips: 5 vinnare med 12 rätt få var och en 15,359 kr., 119 vinnare med 11 rätt få var och en 645 kr., 1,377 vinnare med 10 rätt få var och en 55 kr.
Siffertips: 38 vinnare med 3 rätt få var och en 221 kr., 1,506 vinnare med 2 rätt få var och en kr. 2:78.

Olle Tandberg har fåttAmerikabjudning.
Stockholm. (TT.) Olle Tandberg har enligt SD fått en telegrafisk inbjudan att matcha i Amerika. På måndagen kom nämligen ett telegram från Häggtränaren Steinwall, som på storpromotor Joe Jacobs vägnar inbjöd Europamästaren tid USA. Tandberg förklarar emellertid att han visserligen är intresserad för en Amerikaresa, men att det inte kan bli tal om någon sådan förrän, efter kriget. Han vill bl. a. göra flera matcher i Europa, innan han reser över.

SM i budkavle och damorientering.
Stockholm. (TT.) SM i budkavle den 17 oktober kommer i år att gå i Värmland och SM i orientering för damer samma dag i Dalarna.
Värmlands idrottsförbunds orienteringssektion har nämligen fått i uppdrag att arrangera budkavlen och motsvarande sektion inom Dalarnes idrottsförbund arrangerar damernas SM-orientering. Samlingsplatser för båda tävlingarna meddelas senare.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 september 1943
N:r 212

Dödsfall Anna Mathilda Othberg

Tillkännagives att Gud till sig hädankallat Anna Mathilda Othberg tisdagen den 14 sept. kl. 6 f. m. i en ålder av nära 82 år. Sörjd och i tacksamt minne bevarad av syster, svägerska och syskonbarn.
Bäl den 15 sept. 1943.
SLÄKTINGARNA

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 september 1943
N:r 212

När bilen kom till Gotland.

Den 1906 planerade Fårösundsbussen.

Också ett kapitel ur det gotländska vägväsendets historia.
När det första motordrivna fordonet kom till Gotland tvista de lärde om, men det torde ha varit omkring sekelskiftet. Man började som bekant i allmänhet med’ att placera mer eller mindre kraftlösa maskinerier på mer eller mindre vanliga vagnar och förmodligen voro de första maskindrivna fordonen även här på ön sådana. Fabrikör Herman Lindström lär sålunda någon gång efter sekelskiftet ha haft en trilla – dock bara på prov – med något slags maskineri uti. Den var emellertid så pass kraftlös att vagnen med två personer i icke orkade upp ens för den dilla stigning som Studentallén vid södra uppfartsvägen till Paviljongen då erbjöd. Trillan trillade sålunda hem igen utan att stanna här. Urmakare Hedbohm härstädes importerade sedermera en trehjuling, en Phenomobil, och disponent Forsman i Roma skaffade sig också en motorkärra, som han for omkring i trakten och skrämde hästar med, enligt vad samtida uppger. Detta fordon lär f. ö. först ha ägts av källarmästare Berthelsen i Visby, som köpte det vid ett besök i Nizza. Den första ”riktiga” bilen var dock den som konsul Ekman köpte 1905 – samma som hans villa blev färdig vid Snäckgärdsbaden. Meningen var att med bilens hjälp spara tid vid färderna ut och in till sommarstället, men det befanns vara en felkalkyl – bilen tog så mycken tid i garaget att det blev tidsförlust i stället för besparing. Bilen var av en konstruktion, som någon fackman då ansåg revolutionerande, men det oaktat befanns den så pass opraktisk och nyckfull, att ägaren åter sålde den redan påföljande år.

Ett ”åbäke” som skenade emellanåt och blev illa beryktat.
Detta var som sagt den första egentliga bilen på ön och den blev icke gammal. Karosseriet var ett mellanting mellan droska och bil, dock mest droska, som alla personbilar voro på den tiden. Ägaren använde fordonet för resor litet varstädes på landsbygden, från Katthammarsvik i söder till Fårösund i norr och den blev därför ganska känd, tyvärr också illa känd. Till råga på allt var den därtill röd till färgen, vilket ännu mera oroade hästarna. Det var ofta krångligt på vågarna och antingen måste de mötande eller bilföraren köra av vägen. Många, som ville köra om, boro sig också oförständigt åt, piskade på hästarna för att hålla sig före, o. s, v. En känd godsägare var uppe hos landshövdingen och ville ha förbud mot bilkörning på länets vägar. Samma åsikt uttalade också en gammal f. d. länsman, som blev ursinnig varje gång han såg ekipaget fara förbi och han utlät sig helt drastiskt a ”om dj-skapet”, som han kallade det: ”Slikt skulle vara straff på!”
Bilens säkraste fart var 6 minuter på fjärdingsvägen, d. v. s. ungefär 25 km., men den kunde utan risk drivas upp till 30 km. Steget från hästdroskornas ”en kvarts timme på milen” med diverse ”pustningar” på längre sträckor var mycket större än allt vad som senare inträffade på området och som gått framåt successivt. Alla, som åkte med bilen, slogos och med förvåning. En och annan gång skenade inrättningen helt plötsligt några hundra meter och så stod den därpå stilla, och man hade ett oherrans bråk med att åter få igång den. En gång ville stoppinrättningen inte fungera och föraren nödgades köra kors och tvärs i en park tills han kunde styra in kärran i ett buskage, där den sedan fick stå och pusta till dess bensinen tog slut. En annan gång vägrade den att hacka och stack rätt igenom garageväggen så att bräderna röko om det..
Ofta skrek och skällde folk i gårdarna när man körde förbi, knöto nävarna och spottade. Till en början körde hr Ekman ofta genom Stenkyrka ut till platser på norra Gotland, men det nöjet gav han snart upp sedan man en gång utanför en gård slagit sönder en hop flaskor på vägen medan bilen var norr över. En känd fru på norra Gotland bad konsul Ekman en gång enträget, att göra sig av med åbäket, då det bara åstadkom allmän förargelse på hela Gotland och – som hon sade – ”det kommer aldrig mera någonting dylikt till Gotland; ty bilar ha ingen framtid.”
Ja, det sade hon, och det var nog den allmänna meningen den tiden, utvecklingen gick emellertid som i så mycket annat i en annan riktning än man tänkt sig och det kom så småningom många bilar till Gotland.

Droskbilstrafik redan 1909.
Konsul Ekmans bil kom som nämt till Gotland 1905, men redan tidigare synes ha varit planer uppe på till och med ett trafikbilföretag på ön. Gotlands norra vägstyrelse yttrade sig redan den 23 juli 1903 om en begäran av Carl Håkansson med flera om tillstånd att bedriva biltrafik mellan Tingstäde och Fårösund samt mellan Visby och Visborgs slätt. Vägstyrelsen ansåg sig icke böra motsätta sig begäran men dock på villkor att inga extra kostnader åsamkades väghållningsskyldiga. Huruvida dessa planer blevo förverkligade ha vi icke kunnat fastslå, men när väl några motorfordon hittade vägen hit följde snart flera efter och en hel del gotlänningar kommo pessimisternas åsikter på skam, det blev till och med på några år ganska många bilar här.
1907-08 byggde fabrikör Edv. Christersson egenhändigt en bil och 1909-10 öppnade han trafik med en Fordbil. Han följdes i drosktrafiken tämligen raskt av Edvin Pettersson, V. Finberg, Nordin m. fl. Nuvarande åkeriägare Georg Brinck fick redan 1911 en Apollovagn, sedermera utbytt mot en Stoewer, som åter 1914 lämnade plats för en modern Cadillac. 1911 fick även konsul Björkander hit sin första vagn, en tysk M. A. F. sned 10 hörs luftkyld motor. Den utbyttes följande år mot en 18 hkrs Horenvagn. Flera andra Visbybor köpte vagnar och de följande åren blev det ett ideligt bytande, man följde med sin tid och bilarna blevo ju allt modernare, man skulle naturligtvis ha det bästa och det måste ju erkännas – utvecklingen gick hastigt framåt.
Omkring 1909-10 kom bilen A 600 hit från Stockholm och körde propagandaturer på ön. Propagandan gällde förmodligen mera bilmärket än motorismen.

Gammal och ny tid, Oldsmobil av 1898 och 1928.

Busstrafiken planerades tidigtmen utvecklades sent.
Som ovan nämnts begärde Carl Håkansson m. fl. redan 1903 att få ordna automobiltrafik Tingstäde-Fårösund och Visby-Visborgs slätt, men den torde aldrig ha kommit igång. I Nya Dagligt Allehanda för den 27 febr. 1906 stod en vacker bild införd – återfinnes även här – och samtidigt meddelades att automobiltrafik skulle införas på Gotland, varvid denna autobuss skulle trafikera linjen I Tingstäde-Fårösund, en sträcka på 3 mil, från och med den 1 juni. Meningen var att det skulle bli post- och passagerarebefordran och att bilen skulle gå fram och tillbaka alla vardagar. Vidare meddelades följande:
”Vagnen, som är försedd med en 2-cylindrig 12 hkrs benzinmotor, afser att rymma 8-10 personer samt ett par hundra kilogram post och bagage. Den rullar på gummi på alla fyra hjulen och har en maximihastighet av 25 km. i timmen. Leverantör är Gjestvangs i Stockholm. Ingenjör F. Nilsson i Rute har största förtjänsten av att denna trafik kommer till stånd.”
Icke heller ifråga om denna trafik ha vi kunnat få någon säker uppgift. En del personer vi talat med vilja dock minnas, att bilen krånglade från första stund och att det aldrig blev något vidare med trafiken ifråga. Den 31 dec. 1906 uppträdde emellertid något som kallade sig Automobilaktiebolaget Gotland med en ansökan till länsstyrelsen om tillstånd till yrkesmässig biltrafik på Tingstäde-Fårösund med flera linjer. Icke heller ifråga om denna finnes några säkra tecken på lång tillvaro om trafiken ens kom igång. Det var emellertid icke många år senare som väghållningsskyldige började på att tala om behovet av bilskatt, då bilarna tärde hårt på vägarna. Men det är en annan historia.

En av de första Fårösundsbussarna.

Busstrafiken på Gotlandsvägarna planerades som nämnts ganska tidigt och en del privata busslinjer funnos väl också före 1920, vilket år Gotlands järnväg emellertid började busstrafik i egen regi på linjen Lärbro-Fårösund. Det var med en Scania-Vabisvagn, som på den tiden kostade vackra slantar. De senaste bussar, som de gotländska järnvägsföre tagen anskaffat, förnämliga Volvobussar, nyligen omnämnda i denna tidning, voro dock åtskilligt dyrare. Allt flera linjer kommo trafikerade av de tre järn- vilka efter hand moderniserat den rullande materielen, Det var i första hand avsides liggande orter såsom Ljugarn, När och Katthammarsvik som fingo bussanslutning med järnvägen och med tiden insattes även busslinjer på en del inlandsorter. Ett flertal direkta busslinjer Brevos också av järnvägarna såsom t. ex. från Visby till Lärbro, Katthammarsvik, Ljugarn, över Bäl, Gothem och Anga till Slite, över Hejde eller Eskelhem till Klinte, mellan Hemse och Ronehamn m. fl. En del linjer ha även drivits mer eller mindre privat, som Visbybussen inom Visby stad och till Visborgs slätt och Högklint, Snäckgärdslinjen sommartid etc. En del linjer ha ju kriget satt stopp för, men komma väl tillbaka när freden åter kommer till makten. En busstrafik, som också stöp för restriktionerna var den som 1.939 öppnades mellan Broa brygga och Sudersand – privatbil har emellertid de två senaste somrarna hållit trafiken igång här.
Numera äro som sagt de gotländska autobussarna moderna och trevliga vagnar. Man kan också taga för givet att kommunikationerna på vägarna efter kriget komma att gå mot ett kraftigt uppsving. Våra vägar äro utmärkta och bussfabrikationen av idag står på hög nivå – den komplettering till järnvägsnätet som busslinjerna utgöra, närmar avlägsna landsändar till centrala delen, av länet, isoleringen brytes och folket kommer lättare till varandra. Men icke blott bussarna utan även privatbilarna komma säkert att återerövra landsvägarna – huruvida gengasaggregaten då skola hamna på sopbacken återstår att se, men redan nu ha ju många bilmärken kommit i nya moderna utföranden – och de komma säkert också till Gotland, trots att man 1905 trodde motsatsen.
För att till sist gå tillbaka till den gamla första biltiden, så var det ju ganska förklarligt, att det konservativa Gotland skulle på gammalt maner se med misstro på ”utlänningarna”, som man dock oftast var mera rädd för själv än vad djuren voro. En av de första bilförarna berättar, att han en gång under en åktur på norra Gotland hade en annan motorman med, båda leva för resten ännu, och då mötte man en kärra med en gubbe och en gumma. Båda ekipagen stannade långt ifrån varandra och gumman steg av, varpå bilen sakta körde förbi kärran med gubben. Hästen rörde inte på öronen, men väl förbi, bad förarens gode vän – en stor spjuver – honom hålla, varpå han gick tillbaka till gubben och sporde vänligt förekommande:

  • Vill farbror kanske vi skall leda tant förbi bilen?
  • Naj, naj, sa gubben, ha kummar nå!
    En annan gång mötte en bil en trilla med en gubbe i. Gubben viftade förtvivlat med piskan och bilen stannade. Gubben steg av, lade upp tömmarna och gav sig långt ut på åkern bredvid, hästen stod stilla framför trillan. I bilen undrade man vad som stod på, men då hojtade gubben ute från åkern: – Kåir nå, de jär intfalit.
    Bilarna voro skröpliga på den tiden och folket var inte vant vid maskinerna. Men man har med tiden vant sig både att åka och att fördra bilarna på vägarna. Det är som göteborgaren sade, inte sagt att det är vanvett för att man inte är van vet. Och ingen kan rida mot utvecklingen.
    Nu är det länge sedan de första gotlandsbilarna langades på skrothögen, men i garage och verkstäder bida vagnar utan gummiringar både nya ringar och en ny framtid för motorismen – även på Gotland.
Modern buss med gengasaggregat på pivotvagn.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 september 1943
N:r 208

Röntgenundersökningarna.

Huvudundersökningen avslutades den 31 augusti med röntgenbussens besök i Linde, där alla, som ej hade giltigt förfall deltogo. På eftermiddagen fotograferades i Lojsta, där en person skolkade. Dagen före hade det varit ett utmärkt deltagande i Eksta med 100 proc. deltagande.
Den 2 september började röntgenbussen en ny tur genom länet för att dels fotografera dem, som ej mött upp tidigare och dels för att göra en del omtagningar. Första dagen uppvisade Rute bästa resultatet med fulltaligt deltagande. I Bunge och Hellvi uteblev ett par personer. I Slite var även deltagandet synnerligen gott, där återstår dock ett besök i Othem. Andra dagen var resultatet det bästa möjliga i Bäl, Hejnum, Källunge och Vallstena, under det att två personer skolkade i Boge.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 4 september 1943
N:r 203

Auktion i Bäl.

FREDAGEN DEN 5 MARS kl. 11 f. m. låter Axel Mårtensson, Stenstugu, genom off. auktion försälja:
Kreatur: 1 stort, kraftigt sto, 14 år, 2 st. högmjölkande kor, i kalvställning, 2 kvigor. Nötkreaturen reaktionsfria och fria från smittosam kastning.
Redskap: självavläggare, slåttermaskin, rovskärare, åkvagn, åkkärra, kälkrack, kälkar, 2 arbetsvagnar, häck, vänd- och årderplogar fjäder- och slätharvar, skjuthacka, selar, slipsten, bjällerrem, lantternor, besparingsspis, en mängd järnskrot m. m., m. m.
Betalningsanstånd med vanligt äganderättsförbehåll till 1 okt. 1943 eller vid anfordran.
ELOF HANSSON. Tel. Roma 57.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 februari 1943
N:r 47