Ardre gör bekantskap med vägstyrelsen.

Där den lilla bivägen till Botvalde och Västerby gårdar i Ardre förenar sig med stora vägen, som förbi Kopungs och kyrkan fortsätter till Gammelgarn, ligger en liten plan som kallas Sladderplatsen och som utgjort en omtyckt samlingsplats för lustvandrande sockenbor, i synnerhet ungdomen. Denna plats pryddes av socknens största och vackraste asp, ett ståtligt träd med vacker form. Trädet stod omkring 4 meter från stora vägen och vid den lilla gårdsvägens kant, stammen var hög och inga grenar skymcle sikten i kurvan, som f. ö. ett stycke därifrån effektiv döljes av en stor röd lada, placerad mitt emellan de båda vägarna.
Trädet utgjorde alltså en prydnad för socknen och kunde vare sig genom sin form eller plats anses utgöra något riskmoment för den knappast nämvärda trafiken i nämda kurva. Trafiken på bivägen inskränkte sig nämligen till på sin höjd ett par hästfordon och några cyklar pr dag och under det kvartssekel undertecknad haft nöjet vara bosatt i Ardre har ingen av våda så mycket som bräckt en fingernagel på aspen ifråga. Däremot ha flera olyckstillbud ägt rum på stora vägen, som på en sträcka av 100 meter från Sladderplatsen norrut är mycket smal och gör en ogenomskinlig kurva till höger. Dikena äro dessutom här ganska djupa och nivåskillnaden mellan terrängen och vägbanan betydlig.
Nåväl, denna sistnämda, verkligt farliga vägbit, som särskilt under sommaren är livligt trafikerad, har ej hittills varit föremål för någon åtgärd i syfte att minska olycksriskerna. Men den vackra och oskadliga aspen har på vägstyrelsens order nedhuggits. Härmed har denna vägstyrelse tydligt manifesterat sin likgiltighet för våra naturliga skönhetsvärden och givit klart besked om vad vi ha att vänta i fortsättningen. Behovet av att naturskyddstanken får energiska förespråkare inom vägstyrelserna gör sig alltmera påträngande. Vägbyggarna måste lära sig inse att det finns flera saker att taga hänsyn till än själva vägen och framförallt att landskapets skönhetsvärden ej i onödan få spolieras. Sådant är rena rama okulturen och såväl handlingen som följderna sprida otrivsel och missnöje.
D. Ahlqvist.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 13 April 1937
Nr 83

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *