Förlovning

har tillkännagivits mellan fiskaren Arne Lundgren, Slite, och fröken Gerd Petersson, dotter till lantbrukaren Adolf Petersson och hans maka, född Mossegren, Kvarn;

— mellan furiren vid KA 3 Bror Karlsson och fröken Eira Lundin, dotter till hr Einar Lundin, Visby, och hans maka;

— mellan underofficeren vid KA 3 Sune Essemyr, Fårösund, och fröken Barbro Lawergren, dotter till folkskollärare Adolf Lawergren, Boge, och hans maka, född Ohlsson;

— mellan ingenjören Lennart Sennemark, Stockholm och fröken Ingrid Bergström, Slite, dotter till framlidne verkstadsingenjören vid Slite cement Fritz Bergström och hans efterlämnade maka, född Nilsson;

— mellan jordbruksarbetaren Gösta Engström, Folkedarve i Garda, och fröken Anni Larsson, dotter till lantbrukaren Arvid Larsson, Fie i Lau, och hans maka, född Larsson;

— mellan hr Börje Ivarsson, Krokek, och fröken Ing-Marie Levander, dotter till stenhuggaren Johan Levander, Grötlingbo och hans maka;

— mellan bagarmästaren Ernst Olsson, Roma, och fröken Ingrid Stenbom, dotter till byggnadssnickaren Gustaf Stenbom, Gurfiles i Ala, och hang maka;

— mellan handelsföreståndaren Gerhard Ahlgren, BRute och fröken Viola Eliasson, dotter till sjökapten Aldo Eliasson, Rone, och hans maka;

— mellan cementarbetaren Lars Pettersson, Blite, och fröken Maria Svensson, Gothem, dotter till lantbrukaren Edvin Svensson, Kopungs i Gothem, och hans maka, född Norrby;

— mellan hr Erik Pettersson, Rone, och fröken Greta Olofsson, Burs, dotter till arbetaren Hilding Olofsson, Burs, och hang maka;

— mellan rörmontören Karl Erik Karlsson, Skövde, och fröken Sara Engström, dotter till hr Adolf Engström och hans maka, Visby;

— mellan hr Axel Appelfeldt, Västerås, och fröken Karin Liljegren, dotter till lantbrukaren Edmund Liljegren, Bössegårda i Hogrän, och hans maka.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 24 December 1946
N:r 299

Förlovade

Gerhard Ahlgren Viola Eilasson
Rute. Rone.

Åke Torkelsson Vera Björkqvist
Klintehamn.

Eegon Karlsson Inga-Britt Månsson
Lärbro.

Ingemar Peterson Maj-Britt Jakobsson
Källunge.

Thore Löfqvist Inga-Britt Lundin
Visby.

Axel Appelfeldt Karin Liljegren
Västerås. Hogrän.

Ernst Olsson Ingrid Stenbom
Roma. Ala.
Julafton 1946.

Lars Pettersson Maria Svensson
Slite. Gothem.
Julafton 1946.

Erik Pettersson Greta Olofsson
Rone. Burs.
Julafton 1946.

Börje Ivarsson Ing-Marie Levander
Krokek. Grötlingbo.

Thore Johansson Maj-Britt Kasterman
Hemse. Stockholm.

Lennart Sennemark och Ingrid Bergström
Stockholm, Slite.
Julafton 1946.

Axel Lindvall Lydia Söderholm
Lidingö 2.
Julafton 1946.

Evert Nordén och Inga-Lisa Yttergren
Visby.
Julafton 1946.

Hans-Rune Larsson Irene Nordin
Rute. Uppsala.
Rute julafton 1946.

Rune Öster och Lisbeth Forsberg
Visby.
Julafton 1946.

Gunnar Jakobsson och Signe Melin
Öja. Öja.
Julafton 1946.

Bror Karlsson Eira Lundin
Rute. Visby.
Visby Julafton 1946.

Sune Essemyr Barbro Lawergren
Fårösund, Boge.
Julafton 1946.

Arne Lundgren Gerd Petersson
Slite. Kvarn.
Julafton 1946.

Gösta Engström Anni Larsson
Garda. Lau.
Julafton 1946.

Karl Erik Karlsson Sara Engström
Skövde.
24/12 1946.

Josef Jacobsson och Astrid Rondahl
Björke. Hogrän.
Meddelas endast på detta sätt.

Stig Strandänger och Florence Hultqvist
Stockholm 22 dec. 1946.

Gösta Johansson och Margareta Larsson
Etelhem. Hörsne.

Hans Lutteman Gulli Möcklin
Enskede Julafton.

Harald Svensson Kerstin Bäcklund
Stockholm. Åre.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 24 December 1946
N:r 299

Härmed kungöres

att nedannäninda trafikföretagare till Länsstyrelsen inkommit med ansökningar

  1. Knut Mattsson i Hablingbo om tillstånd till beställningstrafik för personbefordran med stationsort vid Domerarve i Hablingbo socken med en personbil för befordran av personer till ett antal av högst fyra (VI: 1a/62-46);
  2. Sune Jacobsson i Stenkumla om tillstånd till beställningstrafik för personbefordran med en vid Gardrungs i Stenkumla socken stationerad personbil (VI: la/64-46;
  3. Gunnar Dahlgren i Fårösund om tillstånd till beställningstrafik för personbefordran med en i Fårösnnd statiomerad personbil (VI: 1a/75-46;
  4. Oskar Johansson i Dalhem — vilken innehar tillstånd att med stationsort vid Busarve i Dalhem socken för en lastbil bedriva beställningstrafik för godsbefordran — insätta ytterligare en lastbil med största last om 3,700 kg. (VI: lb/72-45) ;
  5. Erik Vanier i Vall om tillstånd att i beställningstrafik för godsbefordran med stationsort vid Rolex i Vall socken använda lastbilen I. 1065 för befordran av gods till en vikt ökad från 3,370 kg. till 3,790 kg. (VI: lb/87-46) ;
  6. Gotlands järnvägsaktiebolag i Visby om tillstånd att i beställningstrafik för godsbefordran med stationsort i Lärbro använda lastbilen I 3160 för befordran av gods till en vikt ökad från 3,140 kg. till 3,740 kg. (VI: 1b/96-46);
  7. Klintehamn-Roma järnvägsaktiebolag i Klintehamn om tillstånd att i beställningstrafik för godsbefordran med stationsort vid Hemmungs i Hablingbo socken använda lastbilen I 82 för befordran av gods till en vikt ökad från 2,160 kg. till 4,080 kg. (VI: 1b/100-46;
  8. Allan Lundgren i Hogrän om tillstånd att bedriva beställningstrafik för godsbefordran med stationsort vid Djupbrunns i Hogrän socken och att i denna trafik använda en lastbil med största last om 3,110 kg. (VI: 1b/101-46;
  9. Hans Samuelsson i Bro om tillstånd att i beställningstrafik för godsbefordran med stationsort vid Suderbys i Bro socken insätta en lastbil med största last om 4,050 kg. i stället för en lastbil med största last om 3,400 kg. (VI: lb/104 46);
  10. Henning Källagren i Martebo om till stånd att i beställningstrafik för godsbefordran med stationsort vid Martebo utgård använda lastbilen I. 1074 för befordran av gods till en vikt ökad från 3,500 kg. till 3,900 kg. (VI: lb/106-46);
  11. Gustav Nilsson i Bro om tillstånd att bedriva beställningstrafik för godsbefordran med stationsort vid Tuer i Bro socken och att i denna trafik insätta en lastbil med största. last om 3,560 kg. (VI: 1b/108-46);
  12. Eric Nilsson i Follingbo om tillstånd att i beställningstrafik för god befordran med stationsort vid Nygårds i Follingbo socken insätta en lastbil med största last om 3,720 kg. i stället för en lastbil med största last om 2,970 kg. (VI: lb/109-46);
  13. Alrik Jakobsson i Slite om tillstånd att i beställningstrafik för godsbefordran med stationsort vid Othemars, Slite köping, insätta en lastbil med största last om 3,580 kg. i stället för en lastbil med största last om 2,720 äg. (VI: lb/110–46) ;
  14. Gunnar Hallin i Lokrume om tillstånd att i beställningstrafik för godsbefordran med stationsort vid Ahnor i Lokrume socken använda lastbilen I. 1318 för befordran av gods till en vikt ökad från 4,635 kg. till 5,750 kg. (VI: lb/111-46) ;
  15. Torsten Gustafsson i Burs om tillstånd att bedriva beställningstrafik för godsbefordran med stationsort vid Bandelunda i Burs socken och att i denna trafik insätta en lastbil med största last om 2,370 kg. (VI: lb/112-46);
  16. Aktiebolaget Visby Motorcentral i Visby om tillstånd att bedriva beställningstrafik för godsbefordran med stationsord i Visby stad och att i denna trafik insätta en bärgningsbil med största last om 2,200 kg. (VI: lb/116-46) ;
  17. Lennart Pettersson i Atlingbo om tillstånd att bedriva beställningstrafik för godsbefordran med stationsort vid Lilla Björke i Atlingbo socken och att i denna trafik insätta en lastbil med största last om 3,170 kg. (VI: lb/117-46) ;
  18. Erik Johansson i Ala om tillstånd att i beställningstrafik för godsbefordran med stationsort vid Orleifs i Ala socken insätta en lastbil med största last om 3,570 kg. i stället för en lastbil med största last om 3,480 kg. (VI: lb/120-46) ;
  19. Häggs bilstation, A. & J. Hägg i Klintehamn om tillstånd att i beställningstrafik för godsbefordran med stationsort i Klintehamn insätta en lastbil med största last om 4,550 kg. i stället för en lastbil med största last om 3,730 kg. (VI: lb/128-46);
  20. Einar Tuvesson i Visby om tillstånd att i beställningstrafik för godsbefordran med stationsort i Visby stad insätta en motorcykel med största last cm 300 kg. i stället för en motorcykel med största last om 200 kg. (VI: 11)1136);
    Ansökningshandlingarna hållas härstädes tillgängliga för den, som därav önskar taga del, intill den 20 december 1946; och äga trafikföretag som kunna beröras av den ifrågasatta trafiken, så ock andra, som ärendet kan angå, att före angivna dag till Länsstyrelsen inkomma med skriftliga yttranden över ansökningarna.
    LÄNSSTYRELSEN

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 12 December 1946
N:r 289

Gotlands Hembygdsförbund har valt ny ordförande.

Söndagens spelmansstämma bjöd på ett vackert program.
När ett lag gotländska spelmän har stämt sina fioler och låter ”stora brudmarschen” tona fram ur strängarna, då stämmes också gotlänningars hjärtan till högtid och glädje. Så var det nog vid den tid då marschen skrevs för snart 150 år sedan och så är det alltjämt, särskilt fick man den känslan i går, då den klingade fulltonigt från tjugo spelmäns instrument vid hembygdsförbundets spelmansstämma. Vi kan inte hysa nog stor tacksamhet mot de män som räddat dessa musikskatter undan glömskan, så att de gamla gotländska mästarnas verk nu kan leva upp med ny skönhet och styrka, och vi ha även anledning till tacksamhet mot dem som i våra dagar skapa nya och gångbara kompositioner i den gammaldags stilen.
Under dagen höll hembygdsförbundet också årsmöte och det viktigaste beslutet, fast det skedde tyst, blev därvid skiftet av ordförande inom förbundet. Konstnären David Ahlqvist som varit förbundets energiske ledare alltsedan dess rekonstruktion, drog sig nu på egen begäran tillbaka till en mindre framskjuten post i arbetet och som ordförande utsåg styrelsen nu hemmansägaren Joel Herlitz, Nygranne i Halla.
Det var som sagt spelmansstämma och att den fängslade Arbetarföreningens publik råder det inte något som helst tvivel om. Den fick sitt lystmäte på Gotlandstoner och det var applåder i långa banor. Spelmansförbundet brukar i vanliga fall framträda med orkester, men nu hade man gått ifrån den ordningen o. tagit mönster av andra spelmansförbund som brukar ha endast violiner och klarinett enligt den ursprungliga formen i spelmanslag, förklarade dirigenten folkskollärare Emil Dalström innan spelet började och den gamla brudmarschen i G-dur intonerades. Det var idel gamla kända tongångar och en värdig upptakt till stämman. Hembygdsförbundets ordförande, konstnären David Ahlqvist, höll sedan sitt hälsningstal, som också blev en propagandaförklaring för förbundets arbete, och vi återkommer längre fram till hans manande och uppskattade anförande.
Spelmanslagets nästa framträdande utgjordes av Rumins polska och Åkermans polska, två gamla bekantingar för både spelmän och publik och det var därför inte svårt att nå kontakt mellan podiet och bänkraderna, vilket märktes på de spontana applådernerna.

Konstnären David Ahlqvist,
uppslagsrik hembygdsvårdare.

Ny brudmarsch av David Ahlqvist.
Men sedan landshövdingen delat ut belöningarna till ängsvårdare och trädgårdspristagare kom någonting splitter nytt — en brudmarsch av den mångkunnige David Ahlqvist, som nu spelades för första gången och med komponisten vid pianot. Det var friska och glättiga tongångar som sig anstår i en bröllopsmarsch men också mjuka och lyriska partier som underströk det högtidliga och stämningsfulla.
Lojsta slotts hembygdsförening instiftade i somras ett spelmansmärke som för första gången utdelades vid midsommarfesten därute till ett antal förtjänta spelmän. Nu kom turen till ytterligare tre och kyrkoherde Olof Havrén överlämnade på föreningens vägnar spelmansmärket i silver till Karl Hägg i Vänge och Svante Pettersson i Lärbro samt bronsmärket till Lars Ekman i Havdhem. Må edra instrument ännu länge ge ljud åt toner från fädrens tid, må ni fostra lärjungar som bär arvet vidare framåt, lydde maningen till dagens ”märkesmän”.
Sedan blev det kvartettspel av hrr Dalström, Huldt, Pettersson och Hägg och deras första nummer var David Ahlqvists polska i d-moll som följdes av Hammarlunds knäppol-ska, ett verkligt virtousstycke som snart i hundra år varit de gotländska spelmännens mästerprov.

Två veteraner spelade upp.
Veteranerna inom spelmansförbundet fick sedan komma till tals och det blev duettspel med 80-åringen Hjalmar Edmark från Ala, och 71-åringen Edvard Johansson, den populäre ”Bäckstäden” som gott kan sägas vara urtypen för den gotländske allmogespelmannen. Det blev både brudmarsch, en vals och Hultemors polska, innan publiken var nöjd, och en grupp från norr tog vid med några vackra och välkända Groddalåtar. Svante Pettersson och Sigvard Huldt framförde sedan en alldeles ny gotländsk polska, Petterssons egen komposition ”Gammelgården”, som han blev inspirerad till i somras vid ett besök hos komponistkollegan i Ardre, och sist i raden av uppspelningar kom Dahlström och Hägg med två polskor av den kände Hagebyen ifrån Etelhem.
Så kom till sist den praktfulla brudmarschen, där alla tjugo var i elden och där hr Dalström ackompanjerade vid pianot för att ge ytterligare tyngd och pompa åt stycket litet vid sidan om det stilenliga. Det långvariga bifallet aktualiserade
frågan om extranummer och det blev Ahlqvist brudmarsch som fick sitt framförande för andra gången.
I hr Ahlqvists tack till musikerna för gott spel och för att de förmedlat en äkta gotländsk stämning instämd alla övriga och man gjorde det i ett rungande leve för den gotländska fokmusiken.

Man har förståelse för byggnadsminnena.
— Jo, dei kan nuck var intressant tipse pa, men ett ruckel jär dei u bäst vtr ti reiv ner na u bygg nöjt. Um di häre hembygdsvårdrar fick bo ej n; en vintar så fick di nuck känn pa v: dei vidd säge ! En gotlandsbonde gv mig det svaret sedan jag brett ut mg över hur vacker och värdefull hans gamla manbyggning har varit, brättade hembygdsförbundets ordf ö-ande och drivande kraft, konstnären David Ahlqvist i sitt anförande på söndagens hembygdsfest. Min re-pik var naturligtvis att jag själv bor i en sådan där gammal stenbyggning och trivs bra med den, särskilt sen den fick värmeledning.
Men i allmänhet har man förståelse för det goda och riktiga i ett förståndigt konserveringsarbete och pietetsfull vård av värdefulla byggnadsminnen. bland frågar man också hembygdsförbundet till råds, när det gäller en och annan detalj vid ombyggnad, hur den nya trappan skall göras för att passa ill fasaden, hur ingångsdörren skall se ut, hur takbeläggningen skall vara o. s. v. Vi har också kunnat ge en del råd, tack vare ett gott samarbete ned länsarkitekten och andra, men det kan också inträffa att fastän byggherren godkänt våra förslag, så vill byggmästaren inte utföra dem. Dessa lantbyggmästare har ofta större tro på sin förmåga än egentliga kvalifikationer och har gjort åtskillig skada när det gäller restaurering av gammal bygd likaväl som vid nybebyggelsen och dess utformning. På vår lilla ö med dess fåtaliga befolkning är det f. ö. ett problem att anskaffa sakkunnigt folk inom de mest skilda områden. Man får ta det som finns och resultaten är inte alltid så lyckade.

Stort intresse för kvarninventeringen.
Hembygdsförbundets kvarninventering har intresserat folk. Man har kommit och bett om anslag till reparationer av gamla kvarnar och förklarat sig redobogna att ställa material kostnadsfritt till förfogande, bara vi bekostar arbetet. Och nog vill vi men förbundet kan ju inte sätta alla förfallna kvarnar i stånd. Inte har vi råd, och fråga är om det skulle vara någon idé. Man malar ju ändå det allra mesta vid de stora motordrivna kvarnarna. Vad vi skulle vilja, det var att reparera de bäst bevarade exemplaren av stenkvarnarna i den gamla gotlandsmodellen, och det av rent estetiska skäl. Ur nyttosynpunk, är ju väderkvarnen en hopplöst föråldrad inrättning, som bara kommer till nytta under kristider med thy åtföljande malningskontroll.
Våra trädgårdstävlingar mötes också med sympati och vi får många deltagare från alla trakter av ön. Ibland får vi också se gamla praktfulla trädgårdar med gamla träd och massor av blomster och prydnadsbuskar, humlegårdar och kryddgårdar. Man måste beundra de gotländska lanthusmödrar, som trots den massa arbete de har med hushållet och kreaturen, likväl tar sig tid att lägga ned möda och energi på att pryda hemmets omgivningar och de sköter ibland jättestora nytta och prydnadsträdgårdar på ett förecjömligt sätt. Det är praktisk hembygdsvård. Ibland händer det dock att man offrar tid och krafter på en mängd stora och breda grusgångar, som kanske gläder ett snygghetsälskande öga, men inte ger skönhetssinnet någon näring. Men det hänger väl ihop med något som jag ska beröra i ett annat sammanhang, bondens förkärlek för naturens betvingande och systematisering.

Ligusterbersån går ofta före hasselbusken.
När det gäller naturskyddet är den gotländske lantbrukaren gemenligen negativt inställd, dels därför att både jordbrukstekniker och naturskyddsfolk har fört debatten med en hetta som har verkat irriterande och kommit med onödigt tillspetsade formuleringar och överdrifter i den offentliga polemiken, dels därför att bonden gärna uppfattar naturskyddspropagandan, särskilt när det gäller konkreta fall, som obehörig inblandning i hans egna angelägenheter.
I alla tider har bonden fört en ständig kamp mot den vilda naturen. Andra människors intresse för den har han därför haft svårt att förstå. De gamle kineserna fick sju synder förlåtna vari gång de planterade ett träd, men den svenske bonden har både statens och sitt eget samvetes välsignelse när han’ har huggit ner ett träd. Visst uppskattar han den lummiga idyllen, men såvitt jag har fattat det rätt så vill han ha en kultiverad idyll. Han tycker bättre om en planterad ligusterberså och en rosenrabatt än enbuskar och vildblommor. Därför ser man också så många främmande träd och förädlade busksorter il de gotländska trädgårderna. Hasseln t. ex. är däremot sällsynt där. Det främmande trädslaget verkar kultur, det inhemska är bara banalt i hans ögon. Det är ju en lättförståelig synpunkt, men det kunde ju inte skada om man lite mer försökte se det vackra i vår egen naturliga vegatation.
En sak som i alla fall de flesta gotlandsbönder av gamla stammen är övergins om, det är att ängsvården bör bibehållas. Många ängsägare sörjer över, att de inte får tid att sköta sina ängar som de skulle. Tiden är vriden ur led som vi alla vet och tack vare den snedvridna utvecklingen får bonden vara glad om han kan klara de nödvändigaste sysslorna med maskinernas hjälp. Någon tid och kraft tillövers för mera periferiska arbeten är det omöjligt att få på de flesta gårdar. Att trots detta ännu hundratals gotländska lantbrukare hävdar sina ängar är väl ett vackert bevis på gotlänningens trohet mot fäderneärvd sed. Kanske också ängets intima idyller påminner honom om en vekare, ljusare, vänligare tid, som han vill bevara i en vrå av sina ägor.

En ”minnesmark” i varje socken.
Inom hembygdsförbundets styrelse har vi mycket diskuterat möjligheten av att avsätta en sådan vrå för minnet i varje socken. Det behöver inte nödvändigt vara ängar, det duger med en liten vacker vägstump, som kantas av träd och buskar, kanske med en välvd stenbro eller en gammal tun; det kan också vara ett stycke hedmark med en väderkval^n eller ett lambgift, ett gammalt fiskeläge, en grupp med stora vackra träd, en allé eller överhuvudtaget något vackert eller minnesrikt. Ett sådant kultur- eller naturreservat i varje socken, det skulle vara roligt att ordna.
Ingen gotlandssocken är så fattig att den inte äger ett litet område som kunde påminna oss om hur den såg ut förr i världen eller ge sockenborna ögonfröjd och vederkvickelse. Hemängen i Ardre inköptes av kommunen för det ändamålet och ingen av sockenborna ångrar det köpet nu. Vid Dalhems kyrka står en rad fina almar vid vägen, som vägmyndigheterna lär ha ett gott öga till. Där borde Dalhemsborna vaka upp. I Mästerby och Sanda finns vackra och idylliska gammaldags vägar som borde skyddas. Ute i Vamlingbo ligger tre gamla stenkvarnar i rad längs vägen och förfaller. Vid Holmhällar har vi ett fiskeläge av uråldrig typ. Fårö har många ålderdomliga bygdebilder och vackra landskapspartier som kunde skyddas. I Östergarn och Norrlanda har hembygdsförbundet kunnat bidra till skyddet av sådana landskapspartier, men det rör sig här om ganska små områden, likaså i Follingbo. Som sagt, överallt, i varje socken på Gotland finns det minnesmarker som skulle kunna bli efterkommande till glädje om vi tog vara på dem och skyddade dem.
Gotlänningens intresse för gammal kultur och vacker natur tar sig ibland olustiga uttryck, men då rör det sig för det mesta om stadsbor och icke lantbrukare, som bygger moderna villor alldeles intill gamla fiskelägen eller köper stora strandområden och inhägnar dem så att ingen levande varelse kan få komma dit och njuta av den instängda naturskönheten. Principiellt sett är detta naturligtvis alldeles på tok. Vacker natur borde vara allmän egendom. Men då krävs det också att allmänheten känner ansvaret inför naturen och visade hänsyn till dess levande skönhet. Men innan vi kan nå dit behöver vi uppfostran, även dem av oss som anser sig vara kultiverade. Vår synvinkel är så trång, vårt känsloliv så fattigt och instängt. Vi bor här på vår lilla ö i små inklämda förhållanden. Det skapar en inskränkt och trångsynt inställning, som bl. a. kommer till synes i vårt nutida kulturliv, där endast den konventionella och slätpolerade medelmåttan får gehör. Enligt vedertagna begrepp är hembygdsvård att samla selpinnar, konsten skall vara vykort, religionen skall inskränkas till julottebesök o. s. v.

Gotländsk ungdom borde se sig om i världen.
Amanuens Svahnström hade en god idé, då han ville att hembygdsförbundet skulle ordna studieresor till utlandet för den gotländska ungdomen för att dels få friska synpunkter på sitt eget land och dess särart och dels vidga sin andliga horisont genom beröringen med annat slags folk och annat slags livsföring. Vi behöver faktiskt då och då komma ut, vi gotlänningar, dels för att skaka av oss lite konventionellt damm som gärna samlar sig på en när man sitter still, dels för att lära oss se värdet av vad vi själva har och — inte minst — vad vi själva är.
Hembygdsvården måste alltså enligt min mening bygga på en vaken känsla för vår egenart och dess plats i världssammanhanget och denna känsla — denna förståelse kan väckas genom konstnärlig fostran, d. v. s. att lära sig se, att lära sig känna och att lära sig förstå det sköna och karaktärsfulla. Vad hjälper det om vi lägger ner hundratusentals kronor på restaureringen av gamla vackra byggnadsverk om vi inte som folk omfattar dem med kärleksfull förståelse. Och vad hjälper det med isolerade lokala framstötar hit och dit inom hembygdsvårdens område om inte hela folket begriper meningen med dem? Problemet hembygdsvården i vår tekniska tid är möjligt att lösa endast genom folkuppfostran i konstnärlig anda. Kan den bli verklighet, kan kärleken väckas, kan ansvarskänslan väckas, kan skönhetslidelsen väckas, då behövs inga propagandaföredrag om naturvett och pietet, då kommer den av sig själv.
Jag skulle önska att hembygdsförbundet kunde växa sig starkare, mycket starkare och få en större anslutning från främst gotlandsböndernas sida men också från arbetarklassen, som hittills har stått vid sidan av och surat. Och så skulle jag önska att vi med radions hjälp kan få sätta igång med hembygdsstudiet på allvar ute i våra bygder. Och inte bara på landet utan också i stan. Och kanske framförallt där.

Gör hembygdsförbundet till öns kulturcentral.
Hembygdsförbundets insatser har varit svagare och färre än vi hade önskat. Brist på män brist på tid och brist på pengar har varit orsakerna. Vi behöver hjälp i arbetet och jag tillåter mig rikta en maning till er alla som är här i dag stöd vår verksamhet med ert intresse, med ekonomisk hjälp och med praktiskt arbete. Hjälp oss att bygga upp Gotlands Hembygdsförbund till öns kulturcentral, till ett forum där binder och vetensstkapsmän, arbetare o. konstnärer kan mötas i gemensam strävan för fosteröns bästa, för kulturlivets uppväckelse och nydaning, för känslolivets förädling, för tankelivets fördjupande. Där skulle folkets historia skrivas, där skulle den nya bygden skapas, där skulle forskningen stödjas, där skulle hembygden studeras, där skulle konst och musik och litteratur få ett hägn och en fristad. En tanke är väckt, en ringa början är gjord, nu ankommer det på gotlänningarna, nu ankommer det på er som är här i dag, om det skall bli något mer än ett hugskott och ett par trevande steg mot det stora målet.

Årets belöningar för ängsvård.
Landshövdingen fördelade under en paus i spelmansstämman årets belöningar till gotländska ängsvårdare och vidare skedde prisutdelning för hembygdsförbundets trädgårdstävling.
Den ståtliga kristallpokalen tilldelades Algot Bendelin, Botes i Anga, Karl Gardell, Björnungs i Lokrume, Jakob Olsson, Rums i Grötlingbo och R. V. A. Lindbom, Sles i Grötlingbo.
Statyetten för god ängsvård utdelades till Emil Jacobsson, Hägur i Eksta, Harry Larsson, Prostarve i Hogrän, Gustav Liljegren, Bredkvie i Fide, och Olof Olofsson, Björn. ungs i Lokrume.
Diplom från hembygdsförbundet tilldelades Frithiof Ekström, Källder i Linde, Arvid Lundborg, Ganne i Östergarn, Alfred Olsson, Botvalde i Stånga, Alf Jakobsson, Stenstugu i Barlingbo, Ernst Bendelin, Bendes i Anga, Karl Andersson, Axel Jakobsson och Henry Larsson, Liste i Norrlanda, Erhard Hammarström, Hammars på Fårö, Gustaf Olsson, Lansa på Fårö, Gustaf Pettersson, Kvinnegårda i Havdhem, Britta, Gunnar och Ernst Klintbom, Laksarve i Boge, Lilly och Hilding Falck, Laksarve i Boge.

Tio pristagare i trädgårdstävlingen.
I trädgårdstävlingen blev fru Alma Kristersson, Vanges i Burs, första pristagare och erhöll liksom. andre pristagren Arvid Larsson, Kyrkbols i Garda, en etsning av David Ahlqvist. Övriga pristagare erhöll det nyutkomna verket Natur på Gotland, samt Svenska väster, vilka böcker tillföll Edvin Johansson, Norrkvie i Grötlingbo, Elin Johansson, Orleifs i Linde, Dagny Hellgren, Runne i Sanda, Tyko Larsson, Lina myr, Hörsne, fru Anna Olsson, Bringsarve i Ardre, Aug. Söderström, Hallsarve i Fardhem, Albert Andersson, Hemmor i Lau, och fru Hilma Bergvall, Kyrklasse i Atlingbo.

Förbundets styrelse kan få upp till 12 ledamöter.
Hembygdsförbundets årsmöte hölls omedelbart före spelmansstämman under ledning av landshövding Nylander, som uttalade en fröhoppning om fortsatt framgång i förbundets arbete och om allt större förståelse för dess strävanden.
I tur att avgå ur styrelsen voro redaktör Arthur Nilsson, landstingsman Joel Herlitz, Halla, och konstnär David Ahlqvist, Ardre vilka samtliga återvaldes för två år. Till ny ledamot efter docent Mårten Stenberger valdes för ett år docent Greta Arwidson. Till suppleant i styrelsen nyvaldes landstingsman Erik Forslund, Väskinde.
Som revisorer omvaldes lantbr. John Wedin, Sanda, och nämndeman C. K. Gahnberg, Tofta, med fotograf, Henning Svensson, Hemse, som suppleant.
Årsmötet beslöt godkänna ett för, slag till ändring av stadgarnas par. 4, där det bestämmes att styrelsen skall bestå av sju ledamöter. Detta stycke skall få följande lydelse ”minst sju och högst tolv ledamöter samt minst tre och högst fem suppleanter för dessa”
Vid det följande styrelsesammanträdet meddelade hr Ahlqvist sin avsikt att lämna ordförandeposten och till hans efterträdare valdes förutvarande vice ordföranden, hemmansägare Joel Herlitz, Nygranne i Halla. I samband med skiftet på denna post uttalade landshövding Nylander förbundets varma tack till hr Ahlqvist för hans starka, och bestående insats inom hembygdsvården och tog samtidigt fasta på hans löfte om fortsatt bistånd. Som sekreterare återvaldes landstingsman Erik Forslund och som kassör kamrer Arne Lindström.

Förbundet har nu 200 medlemmar.
Av årsberättelsen framgick, att verksamheten fortgått efter samma riktlinjer som tidigare. Stor uppmärksamhet har ägnats naturvården. Med Gotlands kraftverk har kontakt upprättats för att åvägabringa minsta möjliga skada på landskapet vid nya kraftledningars framdragande. Förslag till byggnads- och styckningsreglering av de gotländska stränderna har utarbetats av förbundet och ingivits till länsstyrelsen. för att vara lantmätarna till ledning vid ev. styckningar. Träd- och buskvegetationen vid smärre enskilda vägar är starkt hotad genom bestämmelsen, att avröjning av vägkanterna måste ske för att erhålla statsbidrag. Länets vägförvaltning har gjorts uppmärksam på detta förhållande. Ett kortregister med uppgifter om karaktär och kartskiss utvisande belägenhet har uppgjorts för ett 50-tal hävdängar. Arbetet med detta skall fortsätta för att så småningom omfatta samtliga hävdade ängar. Byggnadsvården har tagit förbundets uppmärksamhet i anspråk på olika sätt, bl. a. har samarbete inletts med firma Gotlandshus. En inventering av öns väderkvarnar har påbörjats och rönt stort intresse. Anslag har givits för restaurering av väderkvarnar i Lau, Hangvar, Akebäck och Ardre. Förbundet har vidare möjliggjort utgivandet av den gotländska. kalendern Gotländsk horisont. En ny hembygdsförening har bildats i Rone. I Garda har bildats en naturskyddsförening med hembygdsvård på programmet. Antalet betalande medlemmar utgjorde vid årsskiftet 162 enskilda och 36 korporationer. Kassaomslutningen har uppgått till kr. 5,212: 24 och behållningen itll kr. 2,435: 06.
de till sist ett tack för frikostigt skänkta gåvor samt till alla, som medverkat till det utmärkt goda resultatet. Missionsaftonen avslöts med en bönesång samt välsignelsen.
— Missionshusets stora sal har under hösten undergått en restauration och inredningen har härigenom fått en mera värdig och stämningsfull prägel. Allt är dock ännu inte färdigt, som målning och dylikt.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 9 December 1946
N:r 286

Hela Gotland är med i klädinsamlingen.

Insamlingsställen ordnade i alla socknar. — Centrallagret växer raskt.
Klädinsamlingen för Europahjälpen är nu hundraprocentigt organiserad på Gotland sedan nu insamlingsställen ordnats i samtliga kommuner och transportfrågorna redan tidigare lösts, allt genom vänligt tillmötesgående från godhjärtade människor som förstår den skriande nöden och vill räcka de utblottade en hjälpande hand.
Under den vanliga insamlingens gång kommer här och där en separat aktion, som ytterligare stimulerar intresset och visar den goda vilja som finns bland Gotlands folk. Skolbarnen i Hogrän gjorde i fredags en rond till hemmen i socknen och fick ihop inte mindre än 30 större och mindre klädpaket, som samlades i skolan och visade sig innehålla en hel rad präktiga plagg samt dessutom 13 lakan, 29 handdukar och 6 örngott !
I Roma och Björke gjorde Röda Korskretsen under söndagen ett gott arbete som också manar till efterföljd. Med ett flertal uppsamlingsbilar åkte man omkring och gjorde ”storstädning” med gott resultat och där garderoberna redan tidigare voro länsade efter föregående insamlingar fick man kontanter i stället, inalles 100 kr., som alltså går till länsgirokontot 18 97 46.
Bland de gåvor som lämnats till ”Europavagnen” i Visby märkes förutom alla verkligt goda kläder, skor, lakan, handdukar m. m. också ett större parti barnkängor av hög kvalitet, skänkt av en av stadens äldsta skoaffärer samt ett större parti prima träbottenkängor från en handlare på landsbygden.

Sista insamlingsdagen blir 10 december.
varför det nu gäller att sätta upp högsta fart i spurten. Alla som vill ha närmare upplysningar om klädinsamlingen har bara att vända sig till Visby 315, där man ordnar allt som rör den stora aktionen. Där efterlyser man nu stora tomlådor, som behövas inte bara i styck utan i hundratal, och det måste sålunda bli en insamling också av lådor, som häntas efter hänvändelse till 315.
Nya insamlingsställen på landsbygden är följande:
Akebäck : Folkskolan.
Ala : F:a H. Eriksson.
Anga: F:a E. Johansson.
Dalhem : Folkskolan.
Fleringe: Folkskoll. Johansson.
Garda: F:a O. Andersson.
Sjonhem: Prästgården.
Sproge: Folkskoll. Gustafsson.
Stenkumla : Handl. Jakobsson.
Träkumla: Hr I. Wulffcrona.
Vallstena: Folkskolan.
Viklau : F:a O. Olofsson.
Väskinde: Kyrkoh. Ihrmark.
Väte: Fru Söderdahl, folksk.
Östergarn: Fröken Eva Runsten.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 December 1946
N:r 280

18 gymnasister anmälda till studentexamen.

Samtliga elever i läroverkets fjärde ring, inalles 18 stycken, ha nu anmält sig till vårens studentexamen. Eleverna i L IV äro Gustav Andersson, Visby, Hans Höjmar, Martebo, Wolfgang Mehler, John Odin, Visby, Lennart Stenqvist, Dalhem, Lars-Åke Åström, Visby, Rangi Ahlqvist, Hemse, Elisabet Enekvist, Visby, och Ulla-Britt Lindén, Ulriksfors, samt i R IV Anders Dahlgren, Stånga, Bo Dahlgren, Malmö, Gilbert Enekvist, Visby, Sven Gardell, Ala, Nils Jacobsson, Öja, Erik Nygren, Bertil Stålhandske, Astrid Hägg och Elisabet Pöpke, Visby.
Till realexamen ha anmält sig från klass 55 Evert Engström, Hugo Struve, Gunvor Gröndahl, Kerstin Lundgren, Evy Nilsson och Barbro Wennberg, samtliga från Visby, samt från klass 44 Nils Buskas, Björke, Willy Engström, Lars-Erik Jacobsson, Visby, Bertil Jonsson, Tingstäde, Asta Andersson, Solveig Karlsson, Sigrid Nilsson, Fårö, Ulla-Britt Nilsson, Visby, Inga Norman, Halla, Margit Olofsson, Visby, och Valborg Olofsson, Lojsta.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 30 september 1943
N:r 225

Kräklinge hushållningsgille

hade i går eftermiddag sitt årsmöte i Ala skola under ordförandeskap av nämndeman O. Thomasson, Kärrmans, Kräklingbo. Till ledamot av bostyrelsen nyvaldes hr John Edmark med hr Gust. Klingvall, Kräklings. som suppleant. Till sockenombud utsågos för Kräklingbo nämndeman Thomasson, för Ala John Edmark, för Anga Ernst Bendelin, Bendix, för Östergarn Arvid Lund, borg, Ganne, för Gammelgarn John Hammargren, Hugleivs, och för Ardre John Pettersson, Bringsarve. Ett antal nya ledamöter invaldes därjämte i gillet.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 30 september 1943
N:r 225

De gotländska landsvägarnas gåta. III.

Nog kan en sådan anordning synas alldeles omöjlig att främja vänväsendet, men verkligheten visar motsatsen, så att ännu just inom sådana flank ligga gamla ofta ännu präktiga färdevägar, som länge fyllt ett livsbehov och alltjämt kunna ha en uppgift. Låt oss blott peka på vägen från Buttle förbi Gurfiles i Ala inöver myrlandet till nyssnämnda hed och från Lavase i Ala över stora bron i dithörande myr in i samma digra skogsområde, därifrån vägar för övrigt utbreda sin i flera riktningar mot Anna, Norrlanda och Ganthem. Man kan också tänka på vägarna i Kapellskogar t. ex. förbi ”Munkstenarna” (ett par sammanställda skeppssättningar) så ock gamla vägsträckningar från Havdhems kyrka t. ex. förbi Lejsunns och fram till Kruse i Alva och vidare.
Måhända kom från första stund ’”gamla prästvägen” från Brinnsarve i Ardre förbi Millklintar till Glose i Gammelgarn till stånd i ett sådant Sandhamn och likaså vägen från Gaustäde i Bunge till Skymnings i Flerinne – båda förenade olika delar av var sin fjärding. Exemplen kunna mångfaldigas. Till och med genom själva Mästermyr har man spårat en gammal vän – från Sallmunds i Levide (ligger efter allt att döma i själva huvudbygden av socknen) i riktning mot Silte kyrka.
Men jämte tingsindelningen måste nog man räkna med en annan faktor av största betydelse – den begynnande lagstiftningen, lanstadnandena, sedermera sammanfattade i Guta lag, som tvivelsutan i vissa partier har sina rötter i denna tid, men, visserligen i sin nuvarande skriftlina avfattning föreligger som en avgjort kristen produkt och sträcker sitt inflytande långt framåt. Här möter en hel del kloka bestämmelser av vänrättsnatur, t. ex. om allmänningar och enskild jordägare, som vill stänga, där, och hur biväg från huvudvän får tagas in över åkerfält till enen odling och om stängsel kring ägor och gårdar – om farwenum manns – ja t. o. m. stadgas om visst årligt underhåll av vägar – om broa gierth – allt av största betydelse flera hundra år framåt. Det är’ rentav så att man tycker sig redan här få en skymt av alla de olika åkerlapparna lapparna om vartannat som storskiftena på 1700-talet sökte ordna om och alla sockenallmänningar eller ohägnade öppna fält, som 1700-talskartan framvisar, korsade av ett otal färdevägar. Med kännedom om detta löser sig mycket av landsvägarnas gåta, t. ex. den till formen enastående Libbenarvekviar i Havdhem! Men – kristendomen har kommit. Liksom den forna dyrkan av vattengudomligheter och soldyrkan fått vika för asakulten, så får nu denna rymma fältet för Vite Krist, blotplatser övergivas, stubbgardar brännas eller rivas, nya tempel byggas och deras klocKeklang strömmar bittida och sent ut över skog och myr. En ny ordning i landet gör sig gällande – sockenindelningen, som vänder bygdens ansikte mot kyrkan, bryter sönder vad som icke kan enas omkring denna som centralpunkt och låter skog, alvar eller myr få till uppgift att vara gränsvakt kring sitt så slutna område. Så får Gotlands vägväsen ett nytt tillskott, vars inflytande ligger i öppen dag allt intill detta nu.
Det skulle föra för långt att här gå i detalj, området är för vidlyftigt. Må ”stenarna tala”! Det må vara nog att erinra om några minnesstenar, stenkorsen, som markera de gamla landsvägarna genom Medeltiden och de flesta bära vittnesbörd ännu i nutida vägnät t. ex. stenen vid Gunilde i Sanda, vid Burs kyrka, vid Tjengvide i Kräklingbo, vid Dalhems kyrka, vid gamla Endrevägen 1/2 mil från Visby, där sockenprästen Jörgen år 1336 blev ihjälslagen av en örn, vid Boge kyrka ävensom stenen vid Rute kyrka ni. fl. Vägarna tycks vara något av det mest konservativa som människorna befatta sig med.
Ännu en faktor till vägväsendets utveckling måste tagas i sikte, enligt mångas mening den viktigaste och väsentligaste, och därtill i hög grad kulturfrämjande, alltså även starkare verksam ju längre det skrider framåt. Det är handelsutbytet, köpenskapen. I den mån som den grå forntidens självhushåll, där varje familj var sig själv nog, löstes till vidgad företagsamhet med stamfränder och andra, måste handelsutbyte komma till stånd, kanske först i avseende på nya och bättre vapen och prydnader, men sedan så småningom rörande förnödenheter av alla slag. Men det dröjde nog länge innan affärsverksamheten tog sådan omfattning att den påverkade vägväsendet. Om de gotländska Kaupe, Kaupare och Kaupungs markera platser för köpenskap, vilket ligger nära till hands, åtminstone vad det sistnämnda angår, är oklart och än mer om handeln i så fall mäktat inverka på vägnätet. Den första handeln var väl icke stationär utan mobil, rörlig, och det är nog i alla tider så att affärsverksamheten lika mycket utnyttjat de förut banade vägarna som den skapat nya färdevägar och farleder. Handelsmannen liksom den enskilde sökte sig dit där han kunde räkna på kunder och marknader – i första hand de sjöfarandes, vikingarnas utfartslägen, båthamnar, fångstplatser m. m., kanske också till större kultplatser. Har väl någon ens gjort ett försök att utforska våra lanthamnars och våra fiskelägens historia t. ex. hamnen vid gamla Akergarn, där helge Olof byggde kyrka och döpte gutar eller Lickershamn, som säkerligen bär sitt namn efter Lickair Snelli i Gutasagan (Kap. 4)? Där inne i Lauterhornsviken på Fårö ligger namnlösa ”Gamla hamn” med resterna av S:t Äulas körka och på aurburgen där går väg förbi.
K. Örg.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 28 september 1943
N:r 223

Landsbygden.

ALA.
Som en upptakt till det nya arbetsårets början, hölls i söndags e. m., ett väl besökt kretsmöte i härvarande metodistkapell. Mötet var utsatt till kl. 2, och då hade de tillresande från de olika predikoplatserna på Östergarns krets samlat sig i kapellet för att dröja en stund omkring ordet och budskapet.
Samvaron inleddes med att vpl. Bertil Moberg, Stockholm, på orgel spelade Fantasi i dess dur av Liszt, varefter den församlade menigheten stämde in i högtidspsalmen Hur ljuvt det är att komma till Herrens tempelgård… Pastor E. Anderzon läste ett skriftord från Luk. 10: 23-37 och dröjde något inför textens tankar om de kristna och världens nöd. Vidare riktade han ett välkomstord till alla som samlats, främst de inbjudna civilvärnpliktiga som äro förlagda i Ala, och uttryckte en önskan om att alla skulle känna sig vara ett i anden och samvaron. Efter bön sjöng systrarna Södergren en solosång och Einar Eriksson spelade på violin och med B. Moberg vid orgeln, Säterjäntans söndag av Ole Bull.
Pastor Anderzon berörde sedan i ett kort tal, den korstågsrörelse som Metodistkyrkan under det nya konferensåret vill företräda, och vars motto är: Korsets kraft-Folkets räddning. Talaren vidrörde de möjligheter som vi äga i det evangeliska arbetet och som vi måste sätta emot ’samtidens nöd och förflackning. Intet får vara oprövat som kan gagna Guds rike, evangelisering, församlings- och klassmöten, samt en öppen kontakt med livet. Gud väntar detta av oss och han vill använda oss i helig tjänst. Efter ytterligare psalmsång reciterade Elsa Södergren en dikt Korsets kraft — Folkets räddning, av E. Anderzon varefter Britta Södergren sjöng en solosång och hr Moberg ett musikstycke på orgeln. Sedan vidtog en paus då kaffe serverades i lilla salen, en programpunkt som hjärtligt uppskattades. Under pausen samlades ungdomsföreningens medlemmar och valde Einar Eriksson att resa som ombud till distriktskonventet i Uppsala den 30 sept.-3 okt.
Unisont sjöngs psalmen 407 varunder ett offer upptogs för missionskassan, i varefter past. Anderzon predikade över 1 Kor. 1: 18 med årets motto som ämne. Vidare avskiljdes en stund av samvaron till vittnesbörd och bön vari ett flertal av de närvarande deltogo. Med lovpsalmen O, Jesus bliv när oss … och välsignelsen avslöt det goda kretsmötet och alla hoppades att snart., på nytt få mötas på liknande sätt
Z.

VALL.
En glad kväll var anordnad i härvarande ordenslokal i lördagskväll, där Valls IOGT samt idrottsföreningen stod för rusthållet.
Den trevliga kvällen inleddes med att de närvarande hälsades välkomna av hr Karl-Evert Pettersson, Rosarve, vilken upplysningsvis nämnde att festligheten skulle utgöra liksom en eftersläckning på de två basarer som under sommaren hållits till förmån för nämnda föreningar. Tal. ville också använda sig av tillfället för att tacka samtliga som varit behjälpliga och offrat tid och arbete vid nämnda basars iordningställande.
Härefter sjöngs unisont ”Fram kamrater, fram går fanan”. varefter följde ett vackert musikprogram som av publiken uppskattades och senterades med livliga applåder. Karl-Olof Dahlström läste så några humoristiska dikter vilka väckte allmänt jubel. Så följde prisutdelning som förrättades av idrottsföreningens ordf. folkskoll. Gustav Riggert. Idrottsföreningens varpsektion har under sommaren anordnat några smärre tävlingar i varpa, bl. a. om en vandringspokal samt några smärre pris. Vid den nu förrättade prisutdelningen erhöll Ture Lövkvist 1:sta pris samt vandringspokalen 2) Hilbert Johansson, 3) Gustav Larsson, 4) Holger Pettersson samt 5) Hilding Vesley hederspris.
I tävling nr 2 klass A: 1) Ture Lövkvist, 2) Verner Hejdenberg, 3) Carl Johan Ahlin.
Klass B: 1) Gustav Larsson, 2) Ivar Hallgren, 3) Hilbert Johansson.
Efter prisutdelningen var anordnad en skämttävling, där var och en hade att dricka ut en flaska läskedryck utan att vidröra flaskan med händernä. Av de 6 deltagarna var det endast två, som följde tävlingsreglerna, och av dem erhöll Bengt Johansson, Hardings, 1:sta pris med Maurits Magnusson på andra plats.
Nu var det tid för kaffedrickning, varvid var och en lät sig väl smaka av den goda varan. Efter kaffedrickningen flyttades bänkar och bord å sido, varefter ungdomen roade sig till musikens toner. Till sist ett tack till arrangörerna för en glad kväll.

STENKUMLA.
En trevlig juniorfest var i lördagskväll anordnad i Stenkumla Metodistkapell. Det var församlingens juniorförening som hade anordnat lägerafton och avsikten var att ge tillfälle för intresserade att få några glimtar från årets juniorläger i Norrlanda. Många hade också kommit tillstädes, och då pastor Thörnqvist utgav inledningspsalmen var kapellet i det närmaste fullsatt.
Efter inledningen riktade pastor Thörnqvist några ord av välkommen till de närvarande och erinrade om juniorarbetets betydelse för de unga. Det är många krafter som likt en tjuv ha ”kommit allenast för att slakta och förgöra”, och det är juniorföreningens avsikt att bliva de unga till hjälp emot dessa krafter.
Sedan följde ett trevligt sångprogram, utfört av juniorer från Klintehamn samt juniorerna i Stenkumla. Det var lägersånger och juniorsånger av olika slag, som framfördes käckt och klämmigt. Ett intressant inslag i programmet var själva lägerreferatet, vilket omhänderhades av 6 jupirer som fått var sitt avsnitt av lägerdagarnas skiftande innehåll att berätta om. Det hela gav en god inblick i hur ett juniorläger gestaltar sig för en lägerdeltagare. Vid en paus i programmet serverades saft och kakor vilket fick en strykande åtgång.
Till slut avslutades den trevliga festen med att man unisont läste ”Fader Vår”, varpå följde mottot och juniorsignalen.

DALHEM.
Räven, som under de senaste åren alltmer ökat i antal har även här i socknen blivit mera allmän. Under sommaren som gått har den gått ganska aggressivt till väga mot hönsbeståndet på en del gårdar. Flera lantbrukare har sålunda flera gånger förlorat höns, i en gård tog han inte mindre än nio stycken under en natt då man glömt att stänga luckan till huset. Att mickel räv är en slug och djärv jägare bevisas av att han till och med gör sina besök vid dagsljus. Tillgången på räv är tydligen mycket god och ett starkt efterhåll blir av nöden om stammen skall hållas inom rimliga gränser. Tre rävar har också nedlagts under sommaren dessutom har åtminstone en rävfamiljs tillflyktsort blivit känd där den närmaste omgivningen var översållad med rester efter diverse måltider som mickel avnjutit.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 14 september 1943
N:r 211

Vid skärmbildsundersökningarna i Visby

i går inregistrerades 687 personer, det hittills största antal, som på en dag undersökts i staden. Efter morgondagens undersökningar kommer apparaturen att flyttas från Solberga folkskola till ålderdomshemmet Fristad, där man arbetar på fredagen. Därvid genomgås bl. a. personal och pensionärer på ålderdomshemmet och Gotlands sjukhem, personalen vid hampfabriken samt ett antal närboende fastighetsägare.
Under tiden 19-21 dennes är apparaten stationerad i Södervärns skola.
Skärmbildsbussen besökte i måndags Eskelhem, där tillslutningen ;var 99-procentig. Den äldste undersökte var 94-årige f. lantbrukaren Georg Göransson, Tjuls. I Ox besöktes Atlingbo, där tillslutningen var mer än 99-prcoentig, och Mästerby, där 403 personer undersöktes, medan fem uteblevo utan giltig orsak. Frånvaroprocenten i Mästerby var sålunda för hög jämfört med vad fallet varit i tidigare undersökta kommuner, men enligt uppgift av ortskommittens ordförande berodde de fempersonernas uteblivande på deras relativt höga ålder och därmed sammanhängande lynne sf örhållanden.
Måndagen den 19 dennes besöker röntgenbussen Viklau kl. 9-11 och Sjonhem kl. 14-16. Tisdagen den 20
kommer buss till Anga kl. 10-12 och till Kräklingbo kl. 14-17. Onsdagen den 21 besökes Ala kl. 10-13 och Buttle kl. 15-17. Torsdagen den 22 kommer turen till Östergarn kl. 10-12 och kl. 15-17. Fredagen den 23 besökes Gammelgarn kl 10-12 och kl. 15-17.

Gotlands Allehanda
Osdagen den 14 juli 1943
N:r 158