Dödsfall

Pastor Simon Themnér, Tofta, har avlidit i en ålder av 67 år.
Han var född i Tierp i Uppland, genomgick 1906 en evangelistkurs i Örebro och Svenska missionsförbundets missionsskola 1909-1912. De första åren därefter fick han sin arbetsuppgift som pastor inom missionsförsamlingarna i Harmånger och Norrala i Hälsingland samt i Floda i Södermanland. Under åren 1921-1927 verkade han som föreståndare och pastor inom missionsförsamlingen i Rådmansö samt därefter till 1939 i Klintedistriktet på Gotland. På Gotland togs pastor Themners kunnighet och begåvning i anspråk för många olika uppgifter utom den ordinarie. Sålunda var han under ett 10-tal år ledamot av Gotl. missionsförbundet, en tid som dess sekr. och under samma tid ledamot av Gotlands predikantförbunds styrelse samt ledamot, och under senare delen av arbetsperioden, ordf. i Gotl. frikyrkliga samarbetskommitte. I Klintehamn var han bl. a. ordf. i Klinte allmänna nykterhetskommitte. Från Gotland flyttade pastor Themner till Dannemora södra m. fl. missionsförsamlingar, och verkade sedan inom Tortuna predikantdistrikt i Västmanland.

Överste Henrik Tillberg, Göteborg, avled på måndagen 72 år gammal.
Han var född på Totebo i Kalmar län, blev student i Norrköping 1898 samt tre år senare underlöjtnant vid första livgrenadjärregementet. Han genomgick Gymnastiska centralinstitutet och Krigshögskolan och blev 1926 major vid Svea livgarde. Fyra år senare blev han överstelöjtnant vid Gotlands infanterikår och 1934 överste i reserven.
Han sörjes närmast av maka, två söner, en dotter, sonhustrur, svärson och barnbarn.

Efter en tids sjukdom har fru Jenny Melin, Hemmungs i Sanda, avlidit. Hon var född 1878 i Konga församling i Småland. Närmast sörjes hon av make, f. skepparen Anders Melin, en son, Gottfrid, linjeförman i Klintehamn, tre döttrar, Sara, maka linjemästare Albert Eriksson, Klinte-hamn, Signe maka till köpman Alfred Persson, Klintehamn, och Ruth, maka till avdelningschefen vid GLC i Visby Bengt Lundgren, syskon och sonhustrur samt barnbarn.

I en ålder av 71 år har byggnadssnickaren Severin Andersson, Visby, avlidit. Han hade i sin ungdom varit sjöman och farit vida omkring. På äldre dagar har han haft olika yrken i land och senast prövat på byggnadssnickarens. En god och glad människa och en stor humorist var han och var därför omtyckt, och uppskattad både inom och utom arbetarkretsar.
Närmast sörjande är syskon och syskonbarn.

Under ett besök hos sin dotter och måg i Hablingbo avled natten till i dag fru Hanna Blom, född Wahlström, Gävle, i en ålder av 75 år. Hon var född i Östervåla, Västmanlands län, och har under många år varit en verksam och intresserad medlem av Gävle första baptistförsamling. Närmast sörjes hon av make, slöjdläraren Johan Axel Blom, och dottern Ragnhild, maka till folkskollärare Lennart Kjellberg, Hablingbo.

Gotlänningen
Tisdagen 29 Juli 1952
Nr 172

Jordfästningar

Till gravens ro vigdes i lördags stoftet efter f. d. mästerlotsen N. E. Garnström, Ljugarn. Efter en andaktsstund i sorgehuset under ledning av prosten C. J. Björkander fördes kistan i procession till Ardre kyrka, där den inbars under det att organisten fru Elsa Klintström utförde sorgemusik på orgeln. Som inledning på den högtidliga akten sjöngs ps. 296: 5-6, varpå prosten Björkander höll griftetal med utgång från Jes. 55: 8-9 och förrättade jordfästningen. Efter ps. 105: 1-5 utbars kistan under stilla sorgemusik och sänktes i graven.
Den bortgångnes minne hedrades med en rik och vacker blomstergärd. Sålunda nedlade lotsförman Carl Frejd en krans från kamraterna inom lotspersonalen på Gotland, f. landsfogde G. A. Broms en frårt Gotlands fiskeriförsäkringsbolag, f. lotsförman K. W. Dahlbeck en från Lotsförbundet och en från Statstjänarnas pensionsförening och kapten Albert Ronander en krans från Ljugarns fiskehamnsförening.

Till den sista vilan har vigts stoftet efter fru Ester Pettersson, Furulund, Visby. Den högtidliga akten ägde rum i Östra gravkapellet i Visby, som var vackert smyckat med blommor’ och levande ljus. Akten inramades av psalmsång och sorgemusik. Kyrkoadjunkt Nils Bergström förrättade jordfästningen. Gravsättningen ägde rum på Södra begravningsplatsen där en vacker gärd av kransar och blommor ägnades minnet av den bortgångna, bl. a. från många vänner och bekanta i När.

I Hejnums kyrka vigdes i lördags stoftet efter änkefru Emma Pettersson till den sista vilan. Under det att hr Helmer Andersson spelade sorgemusik på orgeln inbars kistan i kyrkan. Prosten A. Klint förrättade jordfästningen och höll ett gripande griftetal i vilket han även berörde den bortgångnas livsgärning och den uppskattning hon med rätta fått röna från vänner och grannar som den idoga arbetets kvinna hon var i sin krafts dagar. Den högtidliga akten avslutades med ps. 424: 7-8. Vid graven nedlades en vacker blomstergärd.

Gotlänningen
Tisdagen 29 Juli 1952
Nr 172

Väder att vänta

Uppklarnande
UTSIKTER: Måttlig, småningom SV vind. Delvis uppklarnande och mest uppehållsväder. Något varmare.
Farvattnen kring Gotland: Frisk till hård 0 bris, avtagande och vridande mot S eller SV med början i de södra delarna. Småningom siktförbättring.
Temperaturen var i dag kl. 7 i Stockholm 15 grader, Göteborg 14, Malmö 13, Växjö 14, Visby 16, Karlstad 13, Falun 14, Östersund 12 och Riksgränsen 11 grader.
Oslo hade 14 grader, Helsingfors 16, London 12, Paris och Berlin 14, Wien 13, Moskva 20, Nizza och Rom 19 grader.

Gotlänningen
Tisdagen 29 Juli 1952
Nr 172

På slåtteröl i Mangsarveängen.

Här ses ett gäng glada räfsare: fr. h. fruarna Anna Nilsson, Klara Pettersson och Sigrid Klaesson, hr Vilhelm Elminger och fru Astrid Elminger. Pojken heter Tomas Elminger och flickan Siv Smedberg.

Alltsedan dr Th. Erlandsson för åtskilliga år sedan räddade den vackra Mangsarveängen i Ekeby från att skattas åt förgängelsen genom att förvärva den för Bunge-museets räkning, har fagn’ng och slåtter av den utförts på frivillighetens väg av intresserade sockenbor. Då änget är ganska stort, cirka 7 tunnland, blev dock i längden arbetet för drygt att utföras av endast några få. Man kom då på tanken att bilda Ekeby hembygdsförening, vars främsta uppgift just skulle bli att svara Sir vården av änget.
— Vi startade 1949 och har nu cirka 150 medlemmar, berättar föreningens ordförande, målare Arne Ekedahl, då Gotlänningens medarbetare kommer på besök en solig julieftermiddag när man som bäst är i farten med att klara av årets slåtter.

Arne Ekedahl
ordf. i Ekeby hembygdsförening.

Intresset för skötseln av änget är mycket stort. Vi brukar vara en 40—50 stycken på slåttern, som vi i regel klarar av på en lördagseftermiddag. Höet säljer vi sedan och inkomsten går till att bekosta slåtterölet, som närmast består av kaffe, vilket dricks under en paus i arbetet. Senare på kvällen brukar vi samlas på nytt i änget till lekar och skämttävlingar. Vi har i regel haft tur med vädret och så är ju fallet även i år.
— Till Mangsarveängen kom~ många turister och alla är välkönina hit, fortsätter hr Ekedahl. Man skulle dock önska att våra vänner turisterna tog lite större hänsyn och inte utan vidare kör ned i änget med sina bilar. På vårarna har det hänt att man fastnat med sina fordon. Det blir ju fula spår i marken, vilket inte gör någon naturvän glad. Änget kan ju jämföras med en trädgård och om man tänker på det, så parkerar man säkert på vägen och promenerar ned.
Att slå hela änget för hand skulle bli alltför tidsödande. Två slåttermaskiner får därför göra det mesta; det är endast vid buskar och sådana ställen som man inte kan komma intill med maskinerna, som man slår för hand. De som håller i liarna är gamla, vana karlar, varför arbetet går som en dans.
Men det nyslagna höet måste också räfsas ihop och bland dem som
håller på med detta träffar vi på fruarna Anna Nilsson, Klara Pettersson och Sigrid Klaesson. De har varit med på fagning och slåtter i många år och trivs med jobbet.
— Det här är det roligaste arbetet på hela sommaren, rent och snyggt som det är, säger fru Klaesson. Redan som barn fick man delta i slåttern — min far var nämligen ägare till flera ängen, och det är alltid trevligt att syssla med sådant som man varit med om tidigare. Fagningen är dock inte fullt så rolig; på grund av att det brukar vara ganska surt vid den tiden måste man utföra arbetet i olika omgångar.
När vi hunnit så här långt i intervjun kommer en av ledamöterna i slåtterkommittén med det efterlängtade budskapet att kaffet är färdigt. Det står dukat på ett bord på en skuggig plats i änget och sedan man slagit sig ned kring detta låter alla sig väl smaka av det goda kaffet med hembakat bröd. Men rasten får inte bli för lång, snart reser sig alla för att återgå till arbetet, som måste vara klart till kvällen
Heder åt de duktiga ekebyborna som med sådant strålande intresse ägnar sig åt skötseln och vården av sin vackra klenod — Mangsarveängen.
—we.

Gotlänningen
Tisdagen 29 Juli 1952
Nr 172

Inbrott i Kräklingbo gav byte för 500 kr.

Natten till söndagen hemsöktes Sandelius affär i Kräklingbo av inbrottstjuvar. Tjuvarna hade tagit sig in genom ett fönster och lagt beslag på c:a 200 kronor i kontanter samt varor för omkring 300 kronor.
Kassapparaten var länsad till sista öret när affärsinnehavaren kom ut i affären på söndagsmorgonen. Oturligt nog låg det kvar en hel del bensinpengar i kassan, vilket annars inte brukar vara fallet. Då affären ligger mitt i en vägkorsning, där det alltid brukar finnas folk kan man anta att inbrottet skedde under nattens mörkaste timmar. Landsfiskal P. Önnered har hand om utredningen.

Gotlänningen
Måndagen 28 Juli 1952
Nr 171

Mc-tjuv jagades.

Sprang till skogs och undkom.
En ny motorcykelstöld förövades i går kväll. Ägaren hade parkerat sitt fordon vid Murgrönan och medan han var inne på festplatsen försvann motorcykeln.
Ä garen hade emellertid sina misstankar, han tog kvickt en taxi och åkte utåt I 18. Där fick han också se tjuven och motorcykeln. Då tjuven såg sig upptäckt slängde han cykeln och sprang och gömde sig i skogen och kom undan.

Lugnt i helgen
Polisen har haft en ganska lugn helg. Under lördagskvällen var det dock ganska livligt på stan och sju fyllerister måste tas om hand.

Tältbusar fick respass.
Ett gäng, på fyra ynglingar från Stockholm uppträdde häromnatten störande i tältlägret på Norderstrand. Polisen såg till att sällskapet omgående förpassades från tältplatsen.

Gotlänningen
Måndagen 28 Juli 1952
Nr 171

Nowak tagen efter dramatisk jakt i Silte.

Drog kniv då han jagades.
Pengar och tjuvgods i byte.

Karol Nowak.

Den polske stortjuven Karol Nowak, som i fjol gjorde sensation med sina rymningar från polisen och sist från fångvårdsanstalten i Visby den 14 december, greps i morse efter en dramatisk jakt, varunder han vid två tillfällen drog kniv mot sina förföljare, på en höskulle hos lantbr. E. Rangstedts, Mickels i Silte.
Den som först fick syn på Nowak var lantbrukaren Almor Hansson vid Mickels. Då han vid 5-tiden i, morse kom ut för att se till en grissugga fick han se en främmande man komma cyklande på vägen på grannen Edvin Johanssons cykel. Mannen som hade en del paket bakpå kom cyklande i riktning mot Johanssons gård tydligen i akt och mening att ställa tillbaka cykeln. Då han lyfte cykeln över gärdesgården tyckte Hansson att det hela verkade mystiskt, varför han gick fram och kände på paketen, vilka senare visade sig innehålla tjuvgods, och undrade:

  • Vad gör ni här så här tidigt på morron?
    Nowak svarade ingenting utan drog upp en anteckningsbok, i vilken han förvarade en del pengar, och vinkade med några sedlar och sade:
  • Låt mig gå.
    Hansson som förstod att inte allt stod rätt till ville inte vara med på detta, men då han försökte få fatt på Nowak lyckades denne att smita i väg.
    Hansson sprang in och väckte sin dotter, fru Maj-Britt Thomsson, och sedan började den dramatiska jakten efter stortjuven. Denne hade en axelväska, fylld’ med bl. a. läskedrycker, som han kastade. Nowak fortsatte över Johanssons gård in på Hjalmar Anderssons, och där blev det ringdans kring boningshuset med Nowak före och Hansson efter. Under tiden skrek Hansson på hjälp, och sedan Hjalmar Andersson kommit ut bar det vidare söderut. I förföljandet deltog nu även fru Thomsson med sin bil.
    Vid Rudolf Norrbys gärd vid Sigleifs var Hansson nära att lägga beslag på Nowak. Denne drog då upp en kniv och hoppade sedan kvickt över en gärdesgård. Hansson, som är 60 år gammal, orkade inte fortsätta, och då Andersson kom fortsatte Nowak på vägen till Silteby station. I förbifarten tog han en Cykel, tillhörig fröken Ingegerd Rangstedt, och cyklade för brinnande livet mot stationen. Fru Thomsson kom i samma veva med bilen och tog upp Andersson i denna, varpå man körde om Nowak och tvingade denne att vända. Nowak åkte mot Erik Karlssons, Mickels, där han kastade cykeln. Han fastnade sedan i en gärdesgård, och då Andersson hann upp honom och just skulle lägga vantarna på honom drog Nowak på nytt kniv och ropade:
  • Rör mig inte, i annat fall får du den här kniven i dig!
    Nowak lyckades emellertid ta sig loss och försvann sedan in i Rangstedts ladugård. Väl uppkommen på skullen grävde han sig kvickt ned i höet. Fru Thomsson alarmerade polisman Lesley i Hemse, som snabbt kom till platsen och sedan i sin tur begärde polishjälp med spårhund från Visby.
    Under tiden hade rätt mycket folk samlats och man sökte med hjälp av gafflar att få fatt på Nowak, men inte förrän spårhunden anlände kröntes ansträngningarna med framgång. Det befanns att Nowak borrat ned sig i höet på ett djup av en gaffellängd eller cirka 2 meter. Efter mycket arbete lyckades Tage Johansson, Erland Lindqvist och Tycho Olofsson gräva fram Nowak och överlämna honom till polismännen som inte var sena att lägga handbojorna på honom.
  • Bryt inte armarna av mej, var det enda han sade.
    Innan Nowak i polisens sällskap lämnade höskullen mönstrade han alla de närvarande med hotfulla blickar.
Fönstret genom vilket Nowak
sågade sig ut

Hette ingenting.
Polisen är mycket tacksam mot befolkningen som genom sitt fasta uppträdande hindrade Nowak att smita sin väg. Utan polishund hade det blivit ett besvärligt jobb att få tag i Nowak och troligen hade man fått ta till metoden att svälta fram honom. I värmen uppe på skullen hade han nog också ganska fort blivit törstig.
Inne i köket vid Mickels dit han fördes frågade landsfiskalsassistent Wikström, Hemse, om vad han hette.

  • Ingenting, blev svaret. – Känner ni igen honom? frågade landsfiskalsassistenten och visade Nowak ett utlänningsmeddelande, där Nowaks bild fanns under rubriken efterlyst.
  • Ja, det är jag, sade Nowak.
    Nowak uppträdde mycket lugnt. Några brott medgav han dock inte. I bilen till Visby pratade han litet grann. Det har varit rätt ensamt ibland, berättade han, och vidare hade han besvärats av tandvärk sedan han i vintras tappat ett par plomber.
    II Nowak har varit litet överallt på Gotland, så mycket fick polisen ur honom vid ett första förhör. Han hade »gästat» både södra Gotland och norra och även en gång varit i Visby för att se om han kunde få någon lägenhet över till fastlandet. Nere vid hamnkiosken blev han dock skrämd och stack iväg. Polisen har vissa skäl att tro att han någon tid haft en kumpan.

»Blodig reträtt»
Några inbrott medgav Nowak inte. Han var emellertid mycket välrustad och någon skada hade han inte I lidit. Han var tjockare än förr och hade lagt sig till med en liten mustasch. På cykeln som han hade med sig i morse hade han forslat diverse påsar med livsmedel, tobak, cigarretter, diverse använda klädespersedlar och mycket annat. Ett par deckarromaner ingick också, »Blodig reträtt» hette en av dessa. Äventyrsmagasin hade han i parti och minut, vidare en karta över Gotland. Nowak hade också mycket gott om pengar, ett par hundra kronor i omsorgsfullt ordnade buntar samt 119 dollar. Fönstret genom vilket Nowak sågade sig ut.

Ny rannsakning.
Polisen får nu bråda Nowak-dagar igen med förhör, etc. Det blir en helt ny utredning och ny rannsakning så småningom. Vem som skall fungera som åklagare härvidlag avgöres av landsfogden. Samma hund som jagat Nowaktidigare.
Kl. 6 i morse fick t. f. landsfiskalen i Hemse Mats Wikström en telefonpåringning från polismannen Lesley som meddelade att en mystisk person iakttagits vid Mickels i Silte. Lesley åkte dit och fick då tips om att det möjligen kunde vara Nowak. Han ringde åter upp Wikström som i sällskap med polisman Lundin snart var på platsen. Då hade mannen som senare visade sig vara Nowak försvunnit upp på höskullen o. de båda kunde ingenting göra – på skullen fanns alltför mycket hö. De tillkallade i stället hjälp från statspolisen som kom till Mickels vid 9.30-tiden. Det var överkonstapel E. J. Karlsson och konstapel Gunnar Lundgren samt styckjunkaren Ahlqvist vid A 7 vilken skötte den polishund som tagis med. Det var f. ö. samma hund som jagat Nowak tidigeere. Hunden visade sig mycket intresserad av ett visst hörn av skullen och männen som beväpnat sig med gafflar gick och petade här och där.

Nowak fick gaffelstick i huvudet.
Så småningom kom man på något som rörde sig. Nowak låg emellertid kvar trots att han troligen fick ett stick i huvudet. Han hade lagt sin skinnjacka över huvudet och detta gjorde att han ej skadades. Efter ca en kvart gav Nowak spelet förlorat och kröp fram. Han hade en svart basker på sig och var randig av smuts i ansiktet. Skjortan och slipsen var också i smutsigaste laget. Han gav sig utan motstånd och lät sig villigt föras ner. För säkerhets skull satte man handbojor på honom. Polismännen som visste att Nowak hade en slidkniv var beväpnade och hade också tårgaskapslar med sig i fall Nowak skulle sätta sig till motvärn.
Dollar har försvunnit vid ett inbrott i Roma och det ligger då nära till hands att förmoda att Nowak är den skyldige. Natten till söndag hade. en affär i Kräklingbo påhälsning; där ett par hundra kronor samt varor försvann. Nowak hade som sagt gott om pengar och varor som såg nya ut… I »bagaget» hittade polisen vidare en en halv meter lång smal slang. Troligen har han någonstans en motorcykel gömd, slangen kunde han mycket väl använda till att stjäla bensin med genom att suga upp den. Dessutom hade han en bensindunk.

Nowak borta i 8 månader.
Det var på morgonen den 24 aug. i fjol som polisen grep Nowak. Han lade då en hel rad inbrott på sitt samvete. Den 5 september passade han på att smita från Hansegården där han skulle få mat. Polisen organiserade ett väldigt spaningsuppbåd som dock inte lyckades hitta honom. Han greps emellertid den 21 i samma månad vid Brissund sedan polisen fått tips av ett par flickor i Lummelunda. Han åtalades sedan av stadsfiskal Age och dömdes till 2 1/z års straffarbete. Natten till den 15 december gjorde han sin bekanta rymning från länsfängelset i Visby och sedan var han som uppslukad av jorden i 8 månader. Anda tills i morse.

Gotlänningen
Måndagen 28 Juli 1952
Nr 171

Dagens Turist

var semestern slut för och frågan är om det inte syntes ett litet stänk av vemod i »turissans» och hennes väninnas ögon, när de nu efter fjorton dagar i Visby nödgades återvända till hemorten, Stockholm. Ulla Sandin och May Norén hette de »vemodiga».
— Inte har vi haft sån där förfärlig tur med vädret de här två veckorna, men litet sol har vi ändå fått på oss och ett och annat dopp i Östersjön har det också blivit. Inte bara Visby har vi tittat på, vi har gjort utflykter till Ljugarn och Slite bl.a. Vi tänkte oss även en dag till Fårö, men hur det nu var så blev det bara ett försök, vi kom tyvärr aldrig längre än till Fårösund och fick nöja oss med att se Fårökusten på andra sidan sundet.
— Och Visby, ja vad skall man säga? Det är ju så många som före oss har förklarat den stan sin kärlek om sommaren. Men den är vacker. Och trivsam! De här dagarna har runnit undan alldeles för fort och nu väntar jobbet. Suck från Ulla, som börjar sitt arbete på Stockholms sjukkassa genast vid hemkomsten. May har ännu ett par semesterdagar kvar så hon hinner acklimatisera sig …
Turistsnoken.

Gotlänningen
Måndagen 28 Juli 1952
Nr 171

Svart-vinbärs-must

nyhet från Klintebys, äppelmusten nu slut.
Klintebymus ten — den förnämliga fruktdrycken, beredd av prima gotländska äpplen —är nu precis slutsåld, och inte heller går det att få Bryggeribolagets Gyllen, som bygger på musten; även den är slutsåld. Det säger åtskilligt om den popularitet de båda dryckerna vunnit på Gotland.
Vad Klintebymusten beträffar, berättar disponent Melcher Paulsson, att man sålt 90.000 flaskor till direkt konsumtion, vartill kommer det parti som gått till bryggeriet för framställning av Gyllen.
Vi är naturligtvis glada över att vår äppelmust blivit så omtyckt, och så fort den nya skörden kommer skall vi naturligtvis börja musttillverkningen igen. I den mån frukttillgången medger det skall vi också betydligt öka tillverkningen, I sommar har vi ju tyvärr inte kunnat tillgodose pensionatens, kafeernas och strandserveringarnas behov på långa vägar. Men vi kommer också med en nyhet i år: vi skall nämligen göra försök med must på svarta vinbär. Jag var nyligen nere i Tyskland i studiesyfte och hade då givetvis tillfälle att göra smakprov. Svart-vinbärs-must är en synnerligen vitaminrik dryck och därför också en förnämlig hälsokälla, för att nu inte nämna att den är mycket välsmakande.
Om arbetet vid Klintebys meddelar disponenten vidare, att man i år på nytt skall ta upp tillverkning av konservering av späda morötter och blandade grönsaker med sparris.
Bryggeribolaget å sin sida meddelar genom disponent Kjell Wiman, att »äppelmustläskedrycken» Gyllen blev så omtyckt av kunderna, att sista flaskan redan expedierats. Så fort det går att få ny must från Klintebys, tas emellertid tillverkningen upp på nytt, och under tiden finns det ju en dyl andra goda läskedrycker att trösta sig med.

Gotlänningen
Måndagen 28 Juli 1952
Nr 171

ROXY

Jaktflygare.
Stephen McNALLY, Gail RUSSELL, Alex NICOL
»Fantastiska flyguppvisningar.» MT
»De lysande metallfåglarna i full aktion uppe under himlavalvet är en makalös grann syn.» DN

Gotlänningen
Måndagen 28 Juli 1952
Nr 171