Tingstäde vann

norra pojklagsserien som nu har slut-spelats. De senaste matcherna gav följande resultat: Stenkyrka—Tingstäde 3-2, Hellvi—Othem 0-4, Tingstäde—Hellvi w. o. till T., Othem—Stenkyrka 5-2, Othein—Tingstäde 2-3, Stenkyrka—Hellvi 6-1.

Tingstäde 6 5 0 1 19-8 10
Othem 6 3 0 3 16-12 6
Stenkyrka 6 3 0 3 12-12 6
Hellvi 6 1 0 5 7-22 2

Gotlänningen
Onsdagen 24 september 1952
Nr 221

Hin är lös – bara ett öga i pannan.

Så här trevligt ordnar orienterarna för när »vanligt folk» sussar sött. Någonstans bortom Hejdeby kyrka i skogen flammade eldarna lite var stans och försnacket gick i höga vågor, I den stjärnkara och kalla lördagskvällen slog dunster av Gubbens liniment m. m. emot en, man hade på känn att här skall det kämpas. På bilden syns det glada Bro-gänget klart för start och »oldboyen» Ville överblickar det hela.

Det var kusligt, vad jag bommade vid den kontrollen, menar juniorsegraren Tore Lyth från Slite och studerftrakartan. Lycklige vinnaren i seniorklassen Magne Pettersson från Slite andas ut o. väntar spänt på att det skall gå vägen, och det gjorde det ju.

En oinitierad skulle säkert bli vettskrämd vid möte med de här två herrarna i skogen. »Hin är lös, de har ju bara ett öga i patenan». Det är de båda skogsräveyna Anders Dahlin och Alvar Olin beredda att ge sig ut i bäcksvarta skogen. På undre bilden väntar de tre tidtagarna, t. v. Bror Larsson, Sture Klasen med fru, att första man någon gång skall komma i mål. Brrr va kallt!

Gotlänningen
Onsdagen 24 september 1952
Nr 221

Mc med sidvagn körde i dike i Tofta.

En dikeskörning med en mc med sidvagn inträffade i går kväll vid 18-tiden på vägen mellan Eskelhem och Tofta. Föraren, som var från Rone, fördes till lasarettet i Visby.
Platsen där dikeskörningen skedde ligger inte i någon kurva eller där sikten är skymd, så att den troliga orsaken till olyckan är väl regnvädret och den kraftiga blåsten som gjorde vägen slirig. Polisen har tagit blodprov för att fastställa om rattfylleri föreligger.

Gotlänningen
Tisdagen 23 september 1952
Nr 220

Fårösundsfurir spårlöst försvunnen

efter lång isolering på Skarvgrund.

Livräddningsbåten vid Skärsände.

Uppkrupen på ett 100 meter långt skär, Skarvgrund i Fårösunds södra gatt, och i 25 sekundmeters storm Utan minsta vindskydd, satt på måndagskvällen en amatörfiskare från Fårösund, 25-årige musikfuriren vid KA 3 Bo Andersson. Försök att med raketer skjuta en lina över till skäret för att få över förnödenheter misslyckades. Vid 5-tiden i dag på morgonen lyckades livräddningsbåten från Skärsände la sig in till skäret. Detta var emellertid tomt, och det enda man fann var ett par handskar, som låg i ett ståvärn, som användes vid sjöfågelsjakt. Efterforskningarna fortsätter nu med hjälp av ett Catalina-plan och vedettbåten Granat från KA 3.
Spaningarna koncentreras till ett område väster om en linje från Fårö ostspets söderut och norr om en linje österut från Östergarn. Det kan nämligen tänkas att Andersson under natten sökt ta sig över Fårösundsgattet på en livräddningsflotte, som ett av spaningsfartygen förlorade under natten, och på flotten drivit ut till havs. id tiden för tidningens pressläggning hade dock inga spår inrapporterats.
Man kan dock inte utesluta tanken att Andersson efter de fruktansvärda timmarna i stormen och kylan på det ensamma skäret, som ligger mitt i södra farleden, blivit så apatisk att han utan att närmare tänka sig för gått i sjön för att söka ta sig i land på Bungestranden. Dit är det emellertid 400-500 meter och i den kraftiga sjöhävningen har han inte haft någon möjlighet att ta sig i land med livet i behåll.
Det var vid 12-tiden på måndagen som Andersson i en mindre roddbåt en s. k. gotlandssnipa, som är avsedd för 2-3 personer, gick ut för att pröva lyckan med ett nytt spinnspö. Han överraskades av en nordvästlig storm och måste rädda sig i land på Skarvgrund. Sedan ett par fiskare vid 17-tiden observerat Anderssons situation och larmat KA 3 organiserades en räddningspatrull under ledning av stabsingenjör Lindblom.
KA 3:s »Örnen» och en dansk trålare R 17 »Tryg» med förstärkt besättning gick ut till skäret för att söka rädda den nödställde. Stormen tilltog dock ständigt och det visade sig omöjligt att få kontakt med Andersson på grund av brottsjöarna kring grundet. Försök att med raketer skjuta över en lina till skäret för att få över mat och torra kläder lyckades ej. Vid midnatt hade man skjutit slut på raketerna. Andersson, som säkerligen blivit genomblöt redan under fisket och sedän frusit fruktansvärt i den kalla blåsten, syntes då springa omkring för att hålla sig varm.
Undsättningsarbetet avbröts vid midnatt och fartygen återvähde. till Fårösund. En patrull sattes emellertid ut på närmaste strand och skickade strålkastarljus ut mot Skarvgrund för att den nödställde inte skulle, känna sig helt övergiven.
Tidigt i morse gick livräddningsbåten från Skärsände, som legat på varvet i Fårösund, ut till grundet. Även Bungeörlotsarna gick ut med sin båt. Stormen hade nu bedarrat och vindstyrkan uppskattades till cirka 10 meter i sekunden.
På skäret fann man som nämnts ett par handskar i det öppna ståvärnet och vidare påträffade man en roddbåt, vilken dock inte anses ha varit den som Andersson använt.
Den torde i stället ha tillhört något fiskelag som varit i land på skäret och sedan lämnat båten kvar. I Fårösund bedrives nämligen ett visst slags fiske, varvid två båtar användes.

Gotlänningen
Tisdagen 23 september 1952
Nr 220

Lidingöingenjörer strandade på Fårö

efter två hemska nätter till sjöss.
Det var ett rent under att vi kom undan med livet, säger ing enjör Gösta Ringkvist från Lidingö, som tillsammans med ingenjör Ove Nordström i en nyinköp t fiskebåt skulle gå från Fårösund till Lidingö, men råkade ut för motor- och segelhaveri och fick tillbringa två hemska nätter till sjöss innan den manöverdugliga båten kl. 6.30 i morse strandade på Fårö.
Det var en chans på tusen att vi skulle klara oss, fortsätter hr Ringkvist. Vi gick från Fårösund kl. 12 på söndagsmiddagen med den från Wilhelm Nilsson i Katthammarsvik inköpta båten Palmen. I närheten av Gotska Sandön fick vi motorhaveri och satte då segel. Samtidigt blåste det upp mycket hårt. Bommen brast och seglet gick sönder. För att inte båten skulle kantra kapades riggen. Ankaret kastades ut med 150 meter lina, men man fick endast stundtals bottenkärmingar.Lä reling låg under vatten, men den tunga linan motverkade båtens krängningar, och det blev de ombordvarandes räddning. Ingenjör Nordström hade blivit sjukt i början av resan och ingenjör Ringkvist fick därför ensam arbeta i den redan natten till måndagen hårda stormen.
Ing. Nordström ådrog sig en sträckning i ryggen då han skulle sätta segel och kunde sedan inte röra sig. Det var endast en halvtimmes gång från Fårösund som motorn gick sönder.
Sedan båten blivit manöveroduglig kunde man inte göra mycket utan det var bara att hoppas att den tunga wiren skulle hålla båten på rätt köl. På måndagseftermiddagen blåste det upp ännu värre och man räknade med mer än 25 sekundmeters vindstyrka. Man såg en del båtar, men ingen observerade de nödställda, trots signaler. Natten till tisdagen såg man en del signalbloss — det var från sökandet efter den försvunne musikfuriren — och blossade själva, men det var fortfarande in, gen som observerade dem.
Mellan kl. 2 och 4 fick de höra ett ljud som de inte kunde lokalisera. Efter en stund kom de dock underfund med att det var bränningarna vid Fårökusten.
Sedan strandade båten mellan två rev på nordsidan av Fårö, och sedan kunde de ombordvarande ta sig i land. De fick Fårösundsfurir spårlöst försvunnen gå en halvtimme innan de kom till någon boning, det var hos familjen Söderdahl vid Marpis. Därifrån underrättades pr telefon myndigheterna om de bådas räddning. Ingenjör Nordström bäddades ned och han kryade snart på sig, och det är nu ingen fara med honom.
strandningen blev båten stående på en pall på endast 2 dm vatten. De ombordvarande inväntade dagningen och såg då att de endast var 25 m från land. Iförda flytvästar och hånande i varandra tog de sig i land. Då de inte visste var de hamnat försökte de bärga en del proviant och kläder, men det misslyckades i den höga sjön. Ringkvist lyckades dock ta sig ombord igen och bärgade bl. a. kompassen. Sedan hittade de en stig som de följde och kom då till Marpis vid 6-tiden på morgonen.
Ingenjör Ringkvist verkade pigg trots de två fruktansvärda dygnen till sjöss. Men han är också van sjöman, då han tidigare tjänstgjort på fartyg. Sedan reaktionen släppt skall han nu närmast se till båten. Den ligger på sandstrand och ’det verkar som om den inte fått några större skador vid strandningen.
Troligen har dock en del bord blivit bräckta för när båten stod på pallen var det en meter högt vatten i den.
Mariningenjören vid KA 3 har besiktigat båten i dag. Han beräknar att bärgning och iståndsättande av båten går på minst 10.000 kr. Båten som var värd 20.000 kr var försäkrad för endast 6.000 kr och ägarna kommer inte att bärga den. De reser i dag hem med s/s Dirken från Slite.

Gotlänningen
Tisdagen 23 september 1952
Nr 220

Auktion i Visby.

FREDAGEN DEN 26 SEPT. kl. 1.30 e. m. låter Trädgårdsmäst. FILIP PETTERSSONS STÄRBHUS, LÄNNA, genom auktion försälja välvårdat yttre lösöre, varav nämnes: prima bilvagn, slåttermaskin, 2 hästräfsor, en ny, ringvält, 2 hästhackor, kultivator, harv, 60 pinn., vänd- och spetsplogar, sladd, arbetsvagn, kälkar, selar, svänglar, 1 parti bänkfönster, delvis med och utan glas m. m. Ställ till el. borrmaskin. 3/4 tunnl. foderbetor på rot.
Betalningsanstånd till den 1 januari 1953 med vanligt äganderättsförbehåll eller vid anfordran.
Visby den 23 september 1952.
FRITIOF JACOBSSON.

Gotlänningen
Tisdagen 23 september 1952
Nr 220

Ungdomsföreningen Syskonbandet

i Betania högtidlighöll sin 50-åriga tillvaro med möten i lördags och söndags. Som högtidstalare hade kallats pastor Gustav Fransson med fru från Gnesta. Lördagskvällens samkväm var en minnenas afton. Föreningen hade inbjudit församlingen och ungdomsföreningen Febe. Det vackert dekorerade templet var fullsatt och inledningssången »Sjungen syskon under vägen Det ger fart åt vandringen», sjöngs fulltonigt och medryckande. Samkvämet leddes av föreningens ordf. lantbr. Egon Hederstedt, som hälsade samtliga inbjudna hjärtligt välkomna. Programmet som sedan följde var omväxlande med tal, sång och musik och ett rikt dukat kaffebord.
Pastor Gustav Fransson talade om sitt första möte med Gotland och erinrade om att flyttningen hit var en färd i blåst och orkan, men att tillvaron på Gotland var av betydligt lugnare natur. För ungdomsföreningen Febe talade pastor Segerberg, som erinrade om den anda i vilken 50-åringen bildades, ty föreningen omslöt all kristen ungdom på platsen. Så följde korta tal av Efr. Jakobson, Stånga, Emil Johansson, Stenkumla, Edvin Lindqvist, Havdhem, och Fridolf Alfvin, Garda. Fru Fransson gladde alla med sin vackra sång.
Söndagens möten inleddes med söndagsskola, varvid fru Fransson talade till och sjöng för barnen. I gudstjänsten kl. 11 talade pastor Fransson över Apg. 5: 39. Kyrkosångaren Erland Dahlgren sjöng Guds lov och musikdirektör Axel Byström ackompanjerade. Byström lämnade minnesordet: »Se jag är med eder alla dagar». Matt. 28: 20. Solosång utfördes av fru Fransson. Mötet leddes av pastor Lagerstrand.
Till det stora högtidsmötet kl. 14 var kapellet fullsatt av åhörare från när och fjärran. Mötet inleddes med sången »Må vi komma inför Herren med vårt lov». Egon Hederstedt välkomsthälsade och ledde mötet. En av pionjärerna, Johan Hansson, Rotarve, vilken var med då föreningen bildades föreläste Herrens ord och ledde i bön. Sångarna sjöng potpurri av gamla läsarsånger. Duett utfördes av David Alfvin och Rune Larsson. En intressant 50-årsberättelse föredrogs av Thure Levander. Fyra pionjärer blomstersmyckades Emeli o. Johan Hansson, Rotarve, frö! ken Anna Pettersson, Lye, och Emil Pet, ersson, Stenkumla. Samtliga intervjuades av Lisbeth Larsson och Thure Levander. Gotlands baptistungdom representerades av sekr. pastor Tordefelt, Klintehamn. Föreningen bjöd alla mötesbesökarna på kaffe.
Under de gångna åren har kr 17.450 insamlats. I högtiden kr 247. Föreningen består av 33 medlemmar. Omkring 140 har tillhört föreningen under de 50 åren.
Pastor Lagerstrand avtackade alla, som medverkat till en storslagen högtid och nedbad Guds välsignelse över de församlade.
I samband med högtiden har en serie möten hållits och talare och sångare har därvid besökt Ardre, När och Fardhem. Mycket folk har samlats. Det sista stora mötet var förlagt till Stånga. Pastorsfamiljen Fransson avtackades varmt och hälsades välkomna tillbaka snart igen.

Gotlänningen
Tisdagen 23 september 1952
Nr 220