Till den sista hvilan

invigdes i lördags kl. 3 e. m. i härvarande domkyrka stoftet efter aflidne magistratssekreteraren Gabriel Herlitz. Kyrkan var alldeles fyld af folk. I sorgehuset hade för att hedra den aflidne infunnit sig representanter för åtskilliga af stadens korporationer och stater, såsom magistraten, Sällskapet D. B. V., skepparegillet och militärstaten.
Under tonerna af en sorgmarsch bars den rikt blomsterhöljda kistan af slägtingar till den aflidne upp på katafalken i koret. Från orgelläktaren tonade nu från en manskör Josephssons allvarligt högstämda Reqviem, hvarpå jordfästningen förrättades af biskop von Schéele.
Till ämne för griftetalet hade biskopen valt början af Uppenbarelsebokene 14:e kapitel:
Och jag såg och si ett lam stod på Siona berg och med det bundradefyra och fyratiotusen ; de hade dess faders namn beskrifvet på sitt anlete. Och jag hörde en röst af himmelen såsom at ett stort vatten och såsom en röst af ett stort tordön, och rösten som jag hörde var såsom harpolakares, de der lekte på sina harpor. Och de sjöngo en ny sång för stolen och de fyra djuren och för de äldsta; och ingen kunde lära den sången, utan de hundrade fyra och fyratio tusen. som köpte äro af jorden.
Efter en kort betraktelse öfver innebörden af dessa symboliska ord, afelöte griftetalet med några ord om den eflidne såsom en sångens utötvare och vän. De sista orden biskopen yttrade besvarades med sång från läktaren.
Etsar jordfästningens slut sjöngs från läktaren af en blandad kör Neukomms oratorium »Påskmorgonen»,
Bland de till öfver ett trettiotal uppgående kransar, som täckte kistan, märktes, utom från slägtingar, närmare och fjärmare, sådana från rådetnrätten och magistraten med Inskriften: »Hjertlig tack för långvarig och trogen tjenst samt ett godt och vänfast kamratskaps» från sällskapet D. B. V.; från skepparegillet: »Ett sista farväl till mångårige ordföranden»; från Musikaliska sällskapet »Vid din graf klagar sången»; »från f. d. kamrater vid Gotlands infanteriregemente och artillerikår», »Från vännerna i Marientad»; från Visby bollklabb; från C. J. B. med inskriften: »Tack för vänskap, tack för sköna minnen från sången fester», samt en krans från L. K. med följande vers:

Konstlöst virad han är, den krans, som sörjande vänner,
Fuktad af saknadens tår, lägga här ned på ditt stoft.
Hädan ifrån oss du gått, men dock i minnet du lefver,
Lafver så länge som sång älskas och aktas bland oss.
Hjertat klappade varmt för likar i sorg och i glädje.
Glädjen förädlade du — sorgen gjorde du lätt.
Tack tör all glädje du gaf! De sorgens tårar du torkat
Vattna som himmelens dagg minnets blommande ros.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Mars 1889
N:r 33

Gabriel Herlitz.

Till hvad vi i måndags yttrade om den samma dag aflidne må sägas något om hans betydelse i musikaliskt afseende. Herlitz har sedan mer än femtio år tagit en mycket verksam del i vår stads musikaliska lif och var som tonkonstens utövare mycket mångsidig. Begåfvad med en präktig tenor af stort omfång och betydlig styrka förstod han att väl använda denna. Han var dessutom en bland de skickligaste amatörer att sjunga från bladet. På de af musikaliska sällskapet anordnade societetsspektaklen var han en förträfflig skådespelare och sångare i de franska operettorna. Max parti i Friskytten utförde han ypperligt såväl i vokalt som dramatiskt hänseende.
Men ej blott på det vokala området var Herlitz, som nämdt, hemma. Haft spelade med stor färdighet kontrabas, altfiol samt fiol och hans förmåga att från falans strängar locka gotlandspolskan i en mängd olika variationer var känd äfven utom Gotlands gränser. Hvad som ej torde vara så allmänt bekant är, att Herlitz äfven var en ganska skicklig gitarrspelare.
Hans musikaliska minne var rent af förvånande. Det misstog sig nästan aldrig. Ända in i de sista stunderna, då han ej längre kunde tala, skulle han sjunga, och vid ett tillfälle, då han fått veta, att musikaliska sällskapet på sin soaré utfört en viss symfoni af Haydn började han genast gnola den; han mindes den från början till slut.
Herlitz har också förtjensten af att ha upptecknat åtskillig folkmusik från sin faderneö deribland den bekanta gotlandsvisan »Allt under himmelens fäste».

Gotlands Allehanda
Onsdagen 13 Mars 1889
N:r 31

Dödsfall. Gabriel Herlitz

Att min innerligt älskade make f. d. Auditören, Magistratssekreteraren och Riddaren af kongl. Vasa-Orden, Gabriel Herlitz född den 9 Juni 1812 stilla afled i Visby måndagen den 11 Mars 1889 varder härmed tillkännagifvet.
Hermanna Herlitz, född Cramér.
Jordfästningen äger rum i Domkyrkan Lördagen den 16 Mars kl. 3 e. m.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 13 Mars 1889
N:r 31

Gabriel Herlitz, magistratssekreterare

i Visby sedan 1849, har i dag efter några veckors aftynande slutat sin lefnad i en ålder af närmare 77 år. Med Herlitz bortgick en vänsäll personlighet, en plikttrogen arbetare och en lika varmt musikaliskt intresserad som i tonkonstens, både den vokala och instrumentala, utöfning förfaren man. Magistratens ledamöter sakna i den aflidne en värderad embetsbroder, som ännu, då plågan minskade hans krafter, icke svek, musikaliska sällskapet förlorar en af sina stödjepelare sedan 50 år tillbaka och samhället en god medborgare.
Den aflidne efterlemnar maka, född Cramér, och tre barn.

Gotlands Allehanda
Måndagen 11 Mars 1889
N:r 30

På grund af sjukdomsfall

för rådman Herlitz skötes hans magistratssekreterarebefattning t. v. af rådman Torpadie och notarie publici sysslan t. v. af rådman Tiberg.

Gotlands Allehanda
Måndagen 4 Mars 1889
N:r 27

Passagerare-Lista.

Med ångf. Gotland från Stockholm d. 15 d:s: Grefvarne Liljecrantz och Kalling; öfv.-löjt. Löwgren, kapt. Åhlström, kyrkoh. Söderström, professor Lindberg, docent. Nilsson; hrr Leatz, Jeurling, Svensson, Herlitz, Hägg, Östling, Heglund, Paufve, Persson, Bergman, Pimor; fruarne Leatz, Nordlund, Elda, Sandströmmer, Andersson; frökn:ne Westling, Ekelund och Olsson.

Med ångf. Visby från Stockholm d. 16 d:s: Professor Hagberg, konsul Enequist, häradsh. Alexandersson; hrr Lundeqvist, Sjöberg, Palm, Söhrling, Söderman, Kyllander, Österberg, Grubb, Jonas, Gustafsson, Ihre, Hausman, Herlitz, Liljeström, Schröder, Lindström, Nordin; fruarna Bahr, Österberg, Lindbom; frök:ne Söhrling, Nylén och Österberg.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 19 Juni 1875
N:r 48.

1888 års enkespanmål,

som utgår i kontanta medel, har domkapitlet fördelat sålunda:
åt enkorna efter H. G. Bergman, J. Lutteman, H. P. Gustafsson, J. D. Gren, M. Hägg, J. Fehling, E. G. Alfvegren, J. P. Högström, J. F. Appellöf, H. Tranér och P. H. Eneqvist, hvardera 3 tunnor med kr. 34:02, P. A. Gardsten, 2 1/2 t:a med kr. 28:35, C. Sonesson, V. Moberger, C. F. Herlitz, L. H. Lyth hvardera 1 1/2 t:a med kr. 17:01, G. T. Romdahl, C. M. Molér, J. Collberg, O. Laurin, hvardera 1 t:a med kr. 11:34.
Enkepenningar. Åt enkorna efter J. Lutteman, J. Fehling, H. P, Gustafsson, hvardera kr. 16, M. Hägg kr. 14, H. G. Bergman kr. 13:60, O. Laurin kr. 13, S. D. Gren kr. 11, E. G Alfvegren kr. 10, C. F. Herlitz kr. 7, H. Tranér kr. 6, V. Moberger, J. F. Appellöf, hvardera kr. 5 och C. M. Molér kr. 4.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 16 Januari 1889
N:r 7

Folkundervisningen på Gotland i forna tider.

Anteckningar för Gotlands Allehanda af A. T. S.
Långe fortfor den gamla slentrianen vid undervisningen, men på 1800-talet började en friskare vind blåsa in öfver folkundervisningens område. Upplyste, fosterlandsälskande män och qvinnor insågo att folkets barn behöfde lära något mera än blott innanläsning, katekes och psalmsång. När de olyckliga krig, som bragt fosterlandet till branten af dess undergång, slutade 1810, började äfven på Gotland skolor inrättas i ändamål att meddela fullständigare undervisning än den mom de gamla katekesskolorna erbjödo, men det var icke staten, icke kommunerna, utan enskilda personer och sällskap som inrättade dem.
Det år 1814 stiftade sällskapet D. B. V. i Visby, som verkat så ädelt och välsignelserikt, tog redan följande året första steget på den hedrande bana, hvarpå den allt sedan framgått. På förslag af en ntaf ledamöterne, Georg Herlitz, då stadskaplan i Visby, sedan kyrkoherde i Fole (f. 1782, d. 1829), inrättade sällskapet år 1815 en friskola för fattiga gossar. Inrättningen var ringa till en början och endast afsedd för 10 till 12 gossar, men snart växte den till och kunde mottaga allt flere, tille slutligen antalet uppgick till 120-130. D. B. V:s friskolan ägde bestånd i nära ett tredjedels sekel tills den 1848 aflöstes af folkskolan. Den biet ett frö till Inrättande af flere skolor i staden och på landsbygden.
Borgerskapets söndagsskola stiftades 1819, Fruntimmerssamfundets slöjdskola 1823 och följande året en Växelundervisnings skola, hvars förste lärare var Per Vallgren, då stadskaplanens adjunkt, sedan kyrkoherde i Ejsta och kontrakteprost. Samtliga dessa skolor voro i Visby, men äfven här och der på landsbygden uppstodo Växelundervisningsskolor, der barnen fingo en fullständigare undervisning än den, som meddelades i de gamla klockareskolorna och de blefvo flitigt besökta samt godo, nå långt utrymmet medgaf, öppna ej blott för barnen inom den kommun, der skolan fans, utan och för barn från andra socknar. Den rike Visby-köpmannen Gazalins, född vid Gåsemora på Fårön, stiftade 2 friskolor, en på Fårön, den andra i Tingstäde, der han ägde egendomen Furubjers. Lärarna vid dessa skolor skulle vara prester; årliga lönen var 300 kronor.
Rayalinska skolan i Roma och den Mainska i Barlingbo blefvo inrättade ungefärligen i slutet af 1820 eller början af 1830 talet. Fredriks skola på Slite stiftades 1837 af Prosten Fredrik Stuzenbecher i Othem och Handlanden på Slite Nils Eneqvist Larsson. Lärarens lön var 200 kronor. Skolan ägde bestånd tills den blef upplöst af folkskolan. Uti Sanda sockenkola infördes växolundervisning på 1830-talet af dåvarande läraren Jakob Rosvall, klockare i Sanda.
Uti dessa skolor, med undantag af fruntimmerssamfundets slöjdskola, bedrefs undervisningen efter Lankastermetoden, som då var ny i våra trakter och stod i all sin glans med monitörer, lexläsning och tempo samt ansågs nära nog som ett non plus ultra i undervisningsväg. Den är en utdömd och obehöflig i folkskolorna, sedan dessa uti småskolorna fått ett underlag, som befriar dem från nybörjarna och stafningskiasserna; men db, med det ringa antal lärarekrafter skolorna ägde och det stora antal lärjungar, stundom uppgående till 60-80 och deratöfver, som alla af en enda lärare skulle undervisas, hållas i ordning och vänjas vid diciplin, var den ganska nyttig, ja oumbärlig. Med sin stränga metodik, som gjorde den till ett slags pedagogisk mekanik, med sitt underbefäl (monitörerne) och sina högljudda läsidfningar, tvang den barnen till sträng ordning och lydnad samt att endast fästa uppmärksamhet vid sin egen cirkels öfningar utan att låta störa sig af de andra cirklarnas. Den bibehölls ock uti folkskolorna tills på 1870-talet småskolorna gjorde den obshöllig. Når de äldre skollärareseminarierna inrättades, var iuhämtandet af Ian-kastor metoden en icke ringa del af de praktiska öfningar, som seminarieleverna skulle genomgå. Åtminstone var förhållandet sådant vid Visby seminarium, der eleverna i 2 eller 3 termiter mätte i tar och ordning vissa dagar i veckan inställa sig i D. B. V:s Friskola för att undervisa och Genstgöra först såsom klass-monitörer, sedan såsom jourhafvande lärare under uppsigt af ordinarie läraren, magister Ringbom. Det var en kurs, som var besvärlig, men ganska nyttig. Man fick lära sig att handskas med 130 ystra Vis-bypiltar, hvaribland ock kande finnas 15 till 16 beige ynglingar*). Ville man af dem vinna aktning och tillgifvenhet fick man iakttaga hvad en af seminarilärarne, en erfaren skolman, van att braka kraftfulla uttryck, yttrade till oss: »Varan uppmärksamme på huru I betén eder i skolrummet. Glömmen icke att innan I hunnit taga tre steg i salen hafva pojkant dömt Eder och sins emellan afgjort hvad Ni går för. Der dugde sannerligen icke hvarken att vara klemig och blöt eller öfversittare, tyrann och dumdryg.
Blott 20 år fick — till Gotlands stora gagn — Visby Seminarium verka för folknudervisningens ädla sak. Det inrättades 1843 och blef indraget 1864. Heder och tack vare alla dess goda, redlige Lärare — främst desa högt förtjente föreståndare, Lektor Herman Johan Karl Cramér samt minnet af de hädangånge Säve, Ringbom, Kyrkander, Laurin och Wessman!
Sedan 1842 års Folkskolestadga utkommit, började på 1840-talet skolhus uppföras i alla pastorat på Gotland, i början vanligast blott ett för hela pastoratet; men småningom kom man till insigt om att hvarje socken behöfde sin särskilda skola och att en lärare hade nog med att sköta dess skolungdom. Så delades då de stora skoldistrikten i mindre och på ett och annat ställe hafva 2 distrikt uppstått i en socken. På 1870-talet började derjämte småskolor inrättas och en folkhögskola för Gotland kom till stånd. Sedan nu äfven lärarnas löner förbättrats och en pensionsinrättning för folkskollärarna af staten och kommunerna gemensamt bekostas, kan med allt skäl sägas att mycket ja ganska mycket gjorts för folkundervisningen i vår tid och folkskollärarna kunna nu med gladt mod arbeta i sitt kall.
Folkekoleinspektörsbefattningen inrättades 1861. Förste skolinspektör var Konsistorienotarien Doktor H. P. Gustafsson, som innehade inspektorstet till sin död 1869, då han till efterträdare fick Läroverksadjunkten Doktor Oskar Rosman, som, liksom företrädaren, kraftigt och nitiskt verkade för folktundervisningen till 1886, då stiftet delades i 2 inspektörsdistrikt.
År 1862 hölls första allmänna stiftsmötet med Gotlands folkskollärare uti Visby i Augusti. Då bildades skollärareföreningarne, en i hvarje trading. År 1864 voro folkskollärarns under 2 veckors tid samlade i Visby i och för vapenöfningar.
Vår tids folkundervisning behöfver icke skildras här, den är öppen för allas ögon. De förutstäende anteckningarna kunna gifva tillfälle att jämföra den med forna tiders. Det är de forna skolorna som trampat väg för oss och på sin tid verkat, efter sin förmåga, till kristendom, upplysning och sedlighet. Må vi, på samma gång vi erkänna detta, glädja oss ärver nutidens, hoppas deras vidare utveckling, hoppas att de må arbeta i ljusets, sanningens, kristendomens tjenst.

*) Så var åtminstone förhållandet i slutet af höstterminen 1846, då antecknaren med full ansvarighet skötte skolan en vecka och derigenom befriades från att tjenstgöra som monitör. Skolan besöktes då af ynglingar, som under sommaren farit till sjös och inglunda voro buskablyg.

Gotlands Allehanda
Måndagen 17 December 1888
N:r 101

Passagerarelista.

Från Stockholm med Klintehamn 13 Dec.: jägmäst, Herlitz, revisor Bergman, ingeniör Ekholm, kapt. Johansson, studenterna Hedström, Bokström, Lange, Lindgren, Lundgren, Reuser, hrr Natorp, Andersson; fröknarna Nilsson, Aurell, Viman, Hämer, Vinberg, Vallin.

Gotlands Allehanda
Fredagen 14 December 1888
N:r 100

Dödsfall.

Natten till torsdagen afled i Stockholm en af de äldre tjenste männen i Stockholme handelsbank, hr Jacques Herlitz, omkring 48 år gammal. Dödsorsaken var blodförgiftning.
Efter att ha börjat sin bana såsom bankman i Stockholms enskilda bank och der tjenstgjort i 11 år hade den aflidne i 15 år varit anstäld i bandelabanken och derunder genom redbarhet, plikttrohet och humanitet gjort sig aktad och värderad ej endast af förmän och kamrater utan ock af de tusental af bankens kunder, med hylla han under denna långa tid kommit i beröring, yttrar D. N. Genom sitt öppna, flärdfria väsen och sin vänfasta karaktär hade han förvärfvat en talrik krets af vänner. Närmast flödes han af efterlefvande maka.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93