Lägre arvode för pastoralvården å Sandön.

Lotsstyrelsen har uppdragit åt lotskaptenen i Stockholm att uppsäga det mellan kyrkoherden i Fårö pastorat L. A. Ehrenström och lotsverkat träffade avtalet om utförande av prästerliga förrättningar å Gotska Sandön att upphöra den 30 juni 1933. Samtidigt har lotskaptenen anmodats uppgöra nytt kontrakt med kyrkoherde Ehrenström eller annan prästman, som därtill är villig och lämplig, för utförande av förrättningarna. K. m:t har som bekant föreskrivit, att ersättningen för förrättningarna skall från den 1 juli nästa år utgå med allenast 200 kr. mot i nuvarande kontrakt med kyrkoherden Ehrenström stipulerade 300 kr. (H. B.)

Gotlands Allehanda
Måndagen den 19 december 1932
N:r 295

Gotska Sandön enastående.

Naturskyddsföreningen i polemik med vetenskapsakademien.
Stockholm den 17. (H. B.) Vetenskapsakademiens senaste yttrande rörande det ifrågasatta avsättandet av Gotska Sandön till nationalpark har föranlett Svenska naturskyddsföreningen att i skrivelse till k. m:t påpeka, att akademiens yttranda nu Lehandlar blott en sida av Gotska Sandön naturvetenskapliga märkligheter, nämligen insektsfaunan, och att de åtgärder, som föreslås, icke kunna anses vara betryggande utan en föregående undersökning av denna insektsfaunas utbredning på ön. Akademien förbigår eller vidrör blott helt flyktigt öns betydalse såsom forskningsobjekt ur andra biologiska, geologiska och allmängeografiska synpunkter. Det är enligt föreningens mening icke enbart eller ens huvudsakligen för insektsfaunans skull, utan emedan ön i sin helhet är ett sådant enastående naturhistoriskt dokument, som det synes föreningen så angeläget, att den avsättes som nationalpark.
Därest k. m:t på grund av vad som förekommit icke redan nu skulle finna tiden mogen för att avsätta hela Gotska Sandön som nationalpark, ernnrar föreningen, att vetenskapsakademien år 1926 alternativt begärt fridlysning under en tid av minst 10 år för möjliggörande av utredningar beträffande sanddynernas rörelser m. fl. frågor rörande ön. Då några sådana utredningar icke kommit till stånd, synes det föreningen nödigt, att ön bibehålles fredad åtminstone till dess ifrågavarande utredningar fått verkställas. Föreningen hemställer därför, att k. m:t måtte antingen väcka proposition om hela Gotska Sandöns avsättande såsom nationalpark eller uppdraga åt vetenskapsakademien att verkställa utredning rörande de vetenskapliga spörsmål, som stå i samband med frågan om en sådan fridlysning. Under tiden bör för utredningen endast sådana åtgärder beträffande öns natur få vidtagas, som äro erforderliga för fyrstationens bevarande.

Gotlands Allehanda
Lördagen 17 december 1932
N:r 294

Till Gotska Sandön

(bref till Gotl. Alleh.) företogs den första resan innevarande år af båtskepparen Johan Engström och hans son Anton, hvilka 23 januari afseglade från Fårösunds norra lotsplats. Vinden var vid affärden N. V., men gick inom kort öfver till V. S. V. Efter att i flera timmar hafva hindrats af snötjocka anlände de till Sandön samma dags afton samt aflemnade medförd post m. m. De blefvo mottagne på det hjertligaste och stort jubel rådde deröfver att den djerfva seglatsen lyckats så väl. Med anledning af den ihållande sydvestvinden måste de emellertid qvardröja på ön ända tills i lördags, då de anträdde återfärden samt ankommo samma dag till Fårösund, medhafvande post från öboarne. I medlet af innevarande månad tänker den djerfve skepparen åter gifva sig ut på en dylik postfärd.— Sålunda uppehålles älven denna postled, oaktadt en för dylika resor ingalunda angenäm årstid är inne, och man kan ej annat än loforda desse modige sjömän, hvilka för den aflägsna öns innevånare sätta sin helsa och sitt lif på spel.

Gotlands Allehanda
Lördagen 12 Februari 1876
N:r 12

Strandningar.

Norska barkskeppet Christiane, hemma i Moss och fördt af kapten N. Isaaksen, har under resa från Riga till hemorten med last af sleepers, 7 d:s under svår regnotjocka strandat å Fårön, men åter kommit flott och ankrat i närheten af Salvoref. Skeppet, som löpte fullt af vatten, anses fullkomligt vrak. Stor- och fockmasterna äro kapade. Vid strandningstillfället försökte besättningen att rädda sig i skeppets två båtar, men dessa blefvo af de våldsamma sjöarne lossslagna ur taljorna vid fartygets sida, hvarvid två man medföljde. Kaptenen tror, att de möjligen kunnat rädda sig till Gotska Sandön, enär de länge syntes drifva ditåt. Emellertid är deras öde ännu okändt. Kaptenen och den öfriga besättningen kunde först den 9 d:s med lifsfara bergas af lifräddningsbåten.
— Angående vid Burgsvik strandade engelske ångaren ”Arab” insmög sig i förra n:ret den oriktiga uppgiften, att denna skulle vara tagen flott. Då notisen meddelades oss af en direkte från strandningsstället återvändande person, trodde vi oss ej böra eller kunna hetvifla dess riktighet. Vi bafva nu blifvit upplyste, att den icke ännu är tagen af grund, men att anledning finnes att förmoda att ”Färdigs” ansträngningar torde lyckas. Hvad bolaget Neptuns bergningslön beträffar, lärer någon sådan aldrig hafva varit begärd. Ryktesvis hafva vi dock hört berättas, att 15 procent at lastens värde varit af ”Arabs” kapten föreslagne, men af en eller annan orsak icke blifvit antagne.

Gotlands Allehanda.
Lördagen den 20 November 1875.
N:r 92.

En säljakt vid Gotska Sandön.

Förr i tiden var Gotska Sandön en av de bästa platser i Östersjön för bedrivande av säljakt. Gotlänningarna, speciellt fåröborna, ansågo sig ensamma hava rätt till att jaga säl vid Gotska Sandön.
Men de hade svåra konkurrenter i rospiggarna. Dessa amsågo, i likhet med fåröborna, att endast de siälva hade rätt till att fånga säl vid ön ifråga. När så någon gång rospiggar och fåröbor möttes på Sandön, blev det ofta strid på liv och död. Men nu, då fåröbor och rospiggar sedan länge upphört att fara till Sandön för att »skjuta kut», som termen lyder, går det betydligt. lugnare till vid säljakterna.
Jag vill nu berätta om en säljakt, som jag själv var med om för ett par år sedan. ”En solvarm junidag rodde Rosenberg, fyrbiträde på Gotska Sandön, och undertecknad ned till Österbod, som är beläget vid Säludden, där sälarna pläga hålla till. Komna halvvägs upptäckte Rosenberg en stor gråsäl liggande på stranden i solgasset cirka femtio meter innanför oss.
Att skjuta honom från båten gick inte utan vi måste försiktigt söka komma därifrån, utom synhåll för honom. För att årorna ej skulle skramla i klykorna lindade vi våra skjortor om dessa och begynte så försiktigt »stryka» båten baklänges, ty vi vågade ej vända den om, cirka en halv kilometer från den plats där sälen låg. Komna så utom synhåll sade Rosenberg: »Sätt iland mig här, så skall jag försöka smyga mig inom skotthåll för honom, du får stanna här med båten, när jag skjutit kan du ro dit», Jag satte iland honom, och stannade kvar vid båten, ehuru jag gärna velat följa med, medan Rosenberg i skydd av marhalmskullarna lyckades smyga sig inom skotthåll och med ett välriktat skott nedlägga grå sälen.
Det var den största säl, som jag sett, den mätte över två meter i längd.
Vi läto den ligga kvar på stranden och fortsatte till Österbod, där det vid Säludden, på en av stenarna låg en vikaresäl uppe. Vikarsälarna äro mindre än gråsälarna, men kvickare och mera vaksamma än dessa. Eftersom vi ei behövde ta vindriktningen med i beräkningen, gick det ganska lätt att smyga sig inom skotthåll för vikaren, som låg helt nära stranden.
Eljest är det, när vinden är från land, ganska svårt att komma inom skotthåll, ty sälarna ha mycket fint väderkorn, och genast som de få den svagaste vittring av en människa ge de sig av för att vanligen ej komma tillbaka samma dag. Som jag då hade ett dåligt gevär, fick jag ej skjuta annat, än när det var fler än en säl uppe, men som nu var fallet, var det Rosenberg som sköt, och han fick även vikaren. Efter att ha bärgat densamma, stannade vi ett par timmar vid Säludden, men så upptäckte vi med tillhjälp av kikare, att det låg säl uppe vid Kyrkudden, som ligger fyra kilometer öster om Säludden. »Dit måste vi ro», sade Rosenberg, »för där ligger det flera uppe och du kan ha tillfälle att skjuta också». Sagt och gjort. Vi begåvo oss i väg och efter en halv timmes rodd toga vi iland, ty vi vågade ej ro närmare, för då kunde vi skrämma ner sälarna, som voro åtta till antalet och lågo på stenar en bit från stranden.
Även här var vinden gynnsam, och vi kunde smyga oss inpå djuren till en femtio—sextio meter. Två stora vikare lågo närmast. och vi skulle skjuta på var sin. Rosenberg skulle skjuta först, jag på smällen av hans skott. Vi lade oss tillrätta i gräset och sköta, och de båda vikarna sjönko samman på sina stenar. De övriga försvunno när vi sköto. Det var den första säl jag skjutit, varför jag var glad åt mitt skott, ty för att skjuta en säl med det geväret jag då hade, fordrades det även lite tur.
Vi stannade kvar vid Kyrkudden till kvällen, dock utan att någon mer säl visade sig. Därefter begåvo vi oss på hemväg med vårt byte, en gråsäl och tre vikare. På hemvägen diskuterade vi ingående dagens fångst och skjutmöjligheter.
H. E—n.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 december 1932
N:r 282

De prästerliga förrättningarna på Sandön.

Stockholm, 2 dec. (TT.) Regeringen har lämnat den av lotsstyrelsen gjorda framställningen om upphörande av de prästerliga förrättningarna på Gotska Sandön utan avseende. Ersättningen för förrättningarna skall dock reduceras från 300 till 200 kr. pr år.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 december 1932
N:r 281

Sextio år fyller i morgon

civilingenjören Karl Ahlqvist, numera bosatt i Wiesbaden-Biebrich, Tyskland.
Han är nämligen född å Gotska Sandön den 20 nov. 1872 och son till fyrmästaren Oskar Ahlqvist och dennes maka, född Bourgström. Studentexamen avlade han i Visby 1893 och examen vid Tekniska högskolans elektrotekniska avdelning år 1896. Därefter var han anställd vid Hagfors bruk 1896—98 och vid Charlottenbergs bruk de följande två åren. Sedan begav han sig emellertid utrikes och hade anställning i Rugby, England, åren 1902—10 som konstruktör vid The British Thomson Houston Co., och senare hade han liknande anställning i. Amerika, vid General electric Co. i Sohenectady, åren 1912-18. Sedan år 1921 är han bosatt i Tyskland. Under sin långa och hedrande verksamhet å maskinteknikens verksamhetsfält har han varit en uppmärksammad konstruktör och uppfinnare. Han har sålunda bl. a. uppfunnit ett sinnrikt kuggväxelsystem för hastiggående turbiner m. m., på vilken uppfinning han också haft patenträtten.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 19 november 1932
N:r 270

Gotska Sandön nationalpark?

Överflödig åtgärd, anser vetenskapsakademien.
Stockholm, 16 nov. (H. B.) Vetenskapsakademien, som av k. m:t anbefallts avgiva förnyat utlåtande i den år 1926 väckta frågan om Gotska Sandöns avsättande i dess helhet till nationalpark, har genom gin naturskyddskommitté inhämtat, att det på ön finns åtskilliga insekter, särskilt skalbaggar, som huvudsakligen äro hemma i södra
Europa, och som måste anses vara relikter sedan en tid med vida gynnsammare klimatförhållanden än under nutiden. Dessa insekter äro genom sina levnadskrav huvudsakligen bundna vid tallskogen (utan att kunna sägas vara farliga för dennas bestånd). En del av dem trivs i synnerhet i torra tallstammar, som finnas på Gotska Sandön och där ej förmultna så hastigt, som vanligen är förhållandet på andra ställen i södra Sverige. De behålla där under många år sitt trävirke friskt.
Liksom naturskyddskommittén anser akademien saken kunna ordnas så, att dessa sällsynta, relikta insekters förekomst. betryggas genom vissa skyddsbestämmelser, utan att hela ön göres till nationalpark. Vid eventuella avverkningar bör det sålunda vara förbjudet att nedhugga torra tallar och bortföra sådana torra tallstammar, som störtat omkull. Avverkningen av friska tallar bör så ordnas, att tallbeståndet ej äventyras, och bör ske genom blädning. Någon inplantering av andra trädslag eller växter än sådana, som redan finnas på ön, bör vara absolut förbjuden.
Om sådana försiktighetsåtgärder vidtagas, torde avsättandet av hela Gotska Sandön till nationalpark enligt akademiens mening ej, vara av behovet påkallat. Men det är givetvis i högsta grad önskvärt, att på grund av de stora biologiska, geologiska och även arkeologiska intressen, som äro förbundna med denna ö, alla förvaltningsåtgärder, som i framtiden vidtagas, måtte ske med tillbörligt iakttagande av, att intet av dessa intressen skadas.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 november 1932
N:r 267

Lotsverket bör t. v. betala präst på Sandön.

Kammarkollegium föreslår i yttrande till k. m:t, att det slutliga ordnandet av frågan om den prästerliga tjänstgöringen beträffande befolkningen å Gotska Sandön må anstå för att upptagas i samband med prövningen av den reglering av prästerskapets löneförhållanden, som skall träda åh kraft den 30 april 1940. Intill denna tid anser kollegium ersättning för denna tjänstgöring böra utgå på lots- och fyrväsendets stat med 200 kr. jämte resekostnadsersättning i de fall, då särskild resekostnad förekommit. Skulle detta förslag icke kunna godtagas av k. m:t, vill kollegium ändock understryka det önskvärda i att lotsverket låter vederbörande prästman, när denne önskar besöka ön, kostnadsfritt anlita de förbindelser med Gotska Sandön, som anordnas av lotsverket. (H. B.)

Gotlands Allehanda
Torsdagen 3 november 1932
N:r 256

Lotsångaren Stockholm,

befälhavare t. f. lotslöjtnanten i Stockholm överlotsen Blomavist, inkom hit igår kväll från Östergarn och Stora Karlsö, där telefonkablarna reparerats, och avgår härifrån i dag till Stenkyrkehuk och Gotska Sandön med fotogen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 augusti 1932
N:r 175