har i lördags och i söndags uppträdt i paviljongen tillsammans med Pettersenska kapellet.
Det är en verklig konstnjutring att lyssna till fru Moes sång. Hennes röst är vacker och sympatisk och hennes föredrag är prägladt af den sanna artietens intelligens och fina uppfattning, på samma gång som hennes sångkonst är öfverlägsen.
I lördags föredrog fru Moe alldeles briljant en aria ur »Hvita frun», en sångvals ar Arditi m. fl. nummer. Extra sjöng fru M. en liten visa »Lille Håkon», och hur konstlös den än i och för sig är, blef den, tack var det innerliga sätt, hvarpå den föredrogs, en verklig liten perla.
Det är oändligt angenämt att då och då i vår vackra sommarrestaurant få lyssna till verklig sång till omväxling med varietéprastationerna, som, gunås, i våra dagar tyckas vara oundvikliga. Dessa artister, som icke tveka att upptaga konkurrensen med det kosmopolitisga tingeltangel-ynoglet, äro all aktning värda. De förtjena våra sympatier, de ha en mission att fylla.
Kanske skola vi så småningom blifva utledsna vid att förnöja oss med skal, om man icke tröttnar på att låta oss smaka på kärna.
I afton sjunger fru Moe för sista gången här.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 September 1894
N:r 141