Dag: 12 februari 2025

gaf i måndags afton inför en af handklappningarna att döma mycket belåten publik föreställnig, hvarvid. utfördes gymnastik och kratftproduktioner; i den senare afdelningen utmärkte sig i synnerhet hr Möller, sällskapets ledare, för en ovanlig styrka ifråga om att lyfta vigter m. m.
Under pauserna bjöd dessutom en clova till att hålla munterheten bland åskådarne vid makt.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Juni 1894
N:r 90

I skrifvelse till stadsfullmäktige i går anförde magistraten, att de ordningsföreskrifter, som utfärdats för renhållningen af rännstenarne i staden sommartiden icke visat sig tillfyllestgörande. Derför hemstälde magistraten att stadsfullmäktige ville uppdraga åt drätselkammaren att tillsvidare och intill september månads slut låta genom polisens försorg hvarje ft. m. spola rännstenarne med rent vatten på stadens bekostnad.
Stadsfullmäktige bviföllo.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Juni 1894
N:r 90

omförmälde igår bos stadsfullmäktige att slagtaren Vahlbäck å tomten nr 57 i Strandrotens 1 kvarter ämnade ombygga ett stall. Då denna tomt eoligtregleringsplanen skall utläggas till gata, hade nämden velat anmäla förhållandet, för den händelse staden skulle vilja begagna sig af sin lösningsrätt, innan en dyrbarare bygnad å platsen uppfördes.
Då det upplystes, att den ifrågavarande ombygnaden vore obetydlig, så att den ej komme att mycket fördyra tomten och den dessntom redan vore påbörjad, förklarade stadsfullmäktige, att de ej f. n. ville begagna sig af sin lösningsrätt.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Juni 1894
N:r 90

fick igår af fullmäktige i uppdrag att till förnyadt arrende uttbjuda lägenheten ur 11 norr om staden på 10 års tid och s. k. Dalåker öster om staden under 3 år, hvilka f. n. innehafvas af svarfvaren O. N. Vengström och handlanden J. O. Pettersson.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Juni 1894
N:r 90

beviljades i går af stadsfullmäktige åt J. Mays sterbhusdelägare å stadsjordstomten nr 33 norr om staden.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Juni 1894
N:r 90

söker af postexpeditören O. T. Lagergren härstädes.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Juni 1894
N:r 90

mot storm och sjö upptog i går största delen af stadsfullmäktiges nära tre timmar långa sammanträde.
Som man torde minnas, hade hamndirektionen till fullmäktiges majsammanträde inkommit med ett då af oss utförligt omnämdt förslag till en strandskoning från gamla bamnen till stranden utanför zordvestra hörntornet å stadsmuren, hvilket förslag slutade på en kostnad at 34,896 kr., men hade direktionen tillika föreslagit att i år endast måtte utföras en del af skoningen, nämligen från afloppstrumman vid fiskarhamnen norrut, 160 meter, för en samma af 12,697 kr., hvartill sedan komme utläggning för sjöns brytande af 2,000 lass kullersten för 3,000 kr.
Samtidigt ingaf konsul Axel Ekman ett annat, likaledes då refereradt förslag till en något enklare strandskoning för en kostnad af 5,000 kronor, hvarefter såväl det först omnämda förslaget som hr Ekman återremitterades till hamndirektionen för yttrande öfver det sistnämda.
Till gårdagssammanträdet hos follmäktige hade från densamma detta yttrande inkommit och anförde dervid hamndirektionen att om med strandskoningen afsåges ett för framtiden varaktigt skydd för stranden, intet annat förslag, enligt direktionens åsigt, borde komma till utförande än det af direktionen sjelf afgifna. Den af hr Ekman föreslagna skoningen vore vämligen icke varaktig, enär muren icke komme att hvila på fast grund utan på singels, hvilket medförde fara för murens underminerande af sjön. Icke heller skulle den skydda stranden under svårare stormar, enär den vore föreslagen lägre än -den strandvall, som skulle skyddas, tillföljd hvaraf vågorna komme att rusa öfver muren och göra utskärniogar i vallen. Visserligen upptoge förslaget aksom skydd häremot en fyllning af lera och grus närmast muren, men lerau komme att upplösas af vattnet och rinna bort. Följden häraf skulle blifva kostbara reparationer och den billiga strandskoningen kunde blifva dyrbar nog. Derför afstyrkte direktionen antagandet af hr Ekmans förslag.
På direktionens uppdrag. hade hamnens arbetsförman emellertid uppgjort ett ytterligare förslag till strandskoning, slutande på en kostnad af 7,093 kronor. Enligt detta skulle skoningen uppföras i samma riktning som det först nämda stora företsgets plan och bestå ytterst af en 6 1/2 fot hög och 5 fot bred mur af stora kalkstensblock, sträckande sig norrut till en längd af 550 fot med början 50 fot norr om kloakutloppet, om fiskarena skulle ha sin landningsplats kvar; annars borde muren dragas fram till kloaken, så att den blefve sammanhängande med strandskoningen, då fiskarena kunde få sin upphaloiogsplats för båtarne söder om kloaken. Grundgräfning för muren skulle ske till 2 fots djup under n. v. skonings plan, och vid ändpunkterna, der ingen skoning fans, djupare, om så behöfdes, Murens höjd öfver n. v. skoning skulle sålunda blifva 4 1/2 fot eller 2 1/4 lägre än jordvallen. Vid ändpunkterna af den n. v. skoningen skulle utföras 300 lass kullersten för vågornas brytning. Strandremsan mellan muren och jordvallen borde fyllas underst med hvad af fyllningsämnen, som kunde auskaffas, och öfverst till en fots djup med sammanblandad lera och singels, hårdt packade.
Icke heller detta förslag ville dock hamndirektionen förorda. Ingenting hindrade att fördela det stora förslagets utförande t. ex. på 3 år, blott planen följdes, ah att först rullstenarne utlades redan på eftersommaren, då man blef i tillfälle att under höst- och vinterstormarne iakttaga, hvad verkan dessa stenars utläggande medföra i afseende på strandens skydd.
I reservation hade hr Ekman vidhållit sitt förslag. Kronofogden Bokström, som fuonit meningarna delade ifråga om strandskoningens konstruktion, grund och läge, men deremot eniga om att norra delen af stranden borde skyddas genom utläggande af kullerstenar på de hotade ställena, ansåg att just denna del af arbetet först och så fort ske kunde borde utföras. Sedan under kommande vinter erfarenhet vunnits om verkan af detta skydd, kunde man vidare taga i öfvervägande om och i hvad mån ytterligare åtgärder vore lämpliga. Dessutom borde redan i år af den i inre hamnen upptagna leran till fyllnad af strandvallen ditföras i erfoderlig mängd. För dessa arbeten föreslog han, att till. hamndirektionens förfogande ställa ett förelagsanslag af 4,000 kr.
Då alla dessa olika förslag hos fullmäktige föredragits, begärdes ordet af
hr Ekman, hvilken medgaf, att om staden ej behöfde se på några tiotusental kronor, hamndirektionens stora förslag nog vore mycket godt såsom erbjudande ett för framtiden varaktigt skydd. Men nu måste man se på utgifterna och då stä’de ssken sig annorlunda. Hamndirektionens förslag hade tillkommit under inflytandet af en panik, alstrad af stormen 12—13 Februari. Nu borde man ha huvnit lugna sig tillräckligt, för att kunna fråga sig, om det vore nödigt och försvarligt att kosta på 12,000 kr. till strandskoning.
Tal. trodde ej att man borde taga sig så nära för att väpna sig mot en eventualitet, som inträffade kanske hvart 39:e eller 40:e år. Senaste febrneristormen hade inträffat under högst ogynnsamma förhållandet, vid ett oerhördt högvatten orsakadt af ett par månaders sydlig vind, och sannolikt finge ingen af de närvarande mer upplefva något dylikt. Något måste emellertid göras, och då han ej kunnat vara med om bamndirektionens förslag bade han upprättat sitt eget, hvilket han avsåg nöjaktigt lösa försvarsfrågan mot hafvet och dertill motsvara stadens tillgångar. Han ville dock nu göra den ändring i sitt förslag att murens afstånd blefve 15 fot från n. v. skoningens yttre kant, d. v. s. såsom hamndirektionen och arbetsförmannen tänkt sig det.
Hvad hr Bokströms förslag avginge, medgaf han att rullstenarne visst ej vore obehöfliga, men de vore otillräckliga, då det ju ej gälde att skydda blott stadsmuren, ntan äfven planteringarna derutanför. Försvaret mot hafvet måste vara ej blott offensivt utan ock defensivt. Riskabelt vore att låta arbetet anstå till nästa år. De anmärkningar som gjorts met den af honom föreslagna murens djup ville han besvara med, att den gamla sk ningen, som ej vore nedgräfd alls, hade stått sig ganska bra och hade den vårdats ordentligt, skulle den säkert varit ävun bättre. Yrkade bifall till sitt förslag.
Hr Jeurling: Ingen kunde undra på, om man kände sig tveksam inför de fyra förslag som här förelågo: hamndirektionens, hr Ekmans, hr Bokströms och arbetsförmannens. För sin del lutade tal. åt hamndirektionens och det af skäl, att när man ej sielf ägde sakkunskap, vore man nästan skyldig att följa ett två gånger af de mest sakkuvniga, som stode fullmäktige til buds, framlagdt förslag.
Kostnaden vore ej heller så afskräckande i betraktande deraf att det ej gälde en utgift för dagen, utan för långa kommande tider. Dock ville han ej omedelbart yrka bifall till näs da förslag. Det, som hr Bokström framfört i sin reservation, tilltalade honom framför alla såsom utg rande en brygga till det stora förslaget. Det innebar en åtgärd, som ej hindrade att hvilket som helst af de framlagda sätten till ytterligare stra dskydd sedan kunde fullföljas, Han yrkade alltså anvisande af ett förslagsanslag om 4,000 kr. till rullstenars utläggande.
Hr Bergman kände sig också mycket tveksam. Hamndirektionens förslag vore både väl dyrt och ej fullt tillfredsställande i alla detaljer; hr Ekmans hade ock brister, synnerligast i det afseendet att der föreslogs murens förläggande blott 15 fot från strandskoningens början, hvilket komme att taga bort för mycket af strandpromenaden, så att man kanske blefve nödsakad att anlägga en ny ådan. Arbetsformannens förslag gaf han företräde framför hr Ekmans, enär på detta förstnämda kullerstenarne voro u märkta större och mera kantiga. Hr Ekman hade ritat sina små och runda, så att man kunde befara, att ? skulle rulla bort. Hr Bokströms reservation vore f. n. mest tillfredsställande och han anslöt sig till densamma.
Hr Björkander talade till förmån för hamndirektionens förslag, och ansåg, att fiskarhamnen mycket väl kunde förläggas till söder om kloaken.
Hr Ekman antog, att hr Bergman måtte ha missförstått hans förslag med afseende på murens läge; det vore hans mening, att den skulle ligga åt sjön till och kunde sålunda ej skada strandpromenaden.
Hr Jacobson fann meningarne ännu så sväfvande om den ifrågasatta murens både läge, lotning och höjd, att han föredrog att ansluta sig till hr Bokströms reservation.
Hr Kahl ansåg det farligt att stanna vid utläggandet af endast rullsten, som utan strandvall blefve föga skyddande mot en stark storm, Hade man ej råd att nu bygga en högre mur än hr Ekman föreslagit, kunde man öka på den sedan. Djupgräfning trodde han ej vara| något så väsentligt. Då enligt hans mening arbetsförmannens förslag innebar en medelväg, förordade han detsamma.
Borgmästaren tyckte sig fiona att den af hr Ekman mycket sant omnämda paniken ännu ej lagt sig. At de föreliggande förslagen betviflade han att något vore uppgjordt af verkliga fackmän. Hr Bokströms reservation ansåg ban innebära en lösning för tillfäilet.
Hr Hellgren förklarade, att i denna fråga behöfde han lita till auktoriteter och han skulle ej ha något emot att yrka bifall till hamndirektionens törslag, om ej direktionens ordförande upplyst, att dir. ej vore att anse som an auktoritet och han derför sjelt afsagt sig allt ansvar. Hamndirektionen hade varit långt ifrån enig. Stadens ekonomi tyang åtminstoner talaren ötver från det allra bästa till det goda. Ett godt förslag vore hr Ekmans, På hr Bokströms reservation skulle han, ha gått: med, om ej den deri nämda summan, 4,000 kr., förefallit väl hög. Kunde denna summa nedprutas, vore han ej ovillig att ansluta sig till hr B.; annars yrkade han bifall till hvad hr Ekman föreslagit.
Hr Cedergren instämde.
Hr Bokström skulle ej ha tillåtit sig göra något förslag, om han ej kunnat stödja sig på hamndirektionen, som dock vore en auktoritet. Derför hade han utan prut upptagit den at densamma beräknade kostnaden för rullstenens utförande äfvensom dess kvantitet med tillägg af åtskilligt som han dertill ansåg nödvändigt. Stranden vore norrut långgrund och redan detta vore ett naturligt godt skydd.
För våra förhållanden vore nog riktigast att begynna i enlighet med hans förslag, hvartill han yrkade bifall.
Sedan hr Bergman ännu en gång haft ordet, dervid han sade sig helst skulle ha önskat ett reservationsanslag, biföllo stadsfullmäktige med 16 röster det af hr Bokström framlagda förslaget, medan 6 röster tillföllo hr Ekmans.
Medlen till rullstenarnas forsling och utläggning skulle tagas af den reserverade spritvinsten.
I sammanhang med sjelfva hufvudfrågan föreslog hr Hellgren, att vid stenarnas utläggande måtte iakttagas att fiskarhamnen ej fyldes igen, utan att den lemnades öppen i den utsträckning hr Ekman föreslagit. Detta godkändes af fullmäktige, sedan hr Jeurling yrkat att hamndirektionen i detta fall borde få fria händer att handla efter sig företeende förhållanden.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Juni 1894
N:r 90