Några smärre oordningar

i hvad angår lugnet och stillheten på våra gator under den nu förflutna helgen ha som vanligt icke uteblifvit.
Så hitkom pingstaftonen ett tjugotal arbetare från Roma, hvilka uppträdde litet bråkigt och i öfverlastadt tillstånd.
Dess bättre afreste de emellertid samma dags afton men under uppsigt af några af ordningene upprätthållare, hvilka följt och öfvervakat bråkmakarne hvar de dragit fram.
I öfrigt ha några störande uppträden icke förekommit; under helgen ha endast en 3—4 personer anhållits — för fylleri, och fingo i finkan sofva ruset af sig.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Maj 1894
N:r 74

Ännu ett störande afbrott

inträffade i pingstdagens frid. Just som aftonsångsgudstjensten pågick, började klockorna klämta från Klinten och Metodistkapellet, tillkännagifvande, att eld utbrutit I staden. Plikttrogna rusade de helgdagshvilande ut nedåt hamnen, hvarest röken, som hvirflade mot sommarhimlen, tillkännsgaf brandhärden.
Elden visade sig vara af föga betydenhet. Det intill träkajen på den s. k. Holmen stående brädskjulet, hvari var inrymd den ångmaskin, som användes för pumpaingen vid kajbygnaden i inre hamnen, hade fattat eld. Hastigt kom artillerikårens spruta till, vattenlangning ordnades och inom kort hade man lyckats släcka elden, sedan man för att underlätta släckningen rifvit omkull skjulet.
Om eldens uppkomst har utrönts, att under dagen var eld under ångpannan, enär pumpningen ej fick hvila. I skjulet fans utom kolstybb en mängd spånor, som äfven användes till bränsle. Kort före eldens utbrott hade maskinisten Johansson ett ögonblick gått utom skjulet, och under tiden torde eld ha fallit ur eldstaden ner bland de bränbara ämnena rundt omkring, ty när han kom in igen, stod skjulets hela inre i ljus låga.
Om också sjelfva branden var af tämligen ofarlig. art, kunde dock en olycka ha inträffat om ånogpanoan sprungit. Maskioen var visserligen ej kraftigare än 5—6 hästkrafter, men såsom folket trängde sig omkring brandstället hade vid en explosion antagligen någon olyckshändelse blifvit en följd. Tack vare maskinist Holmqvists å »Visby» energiska uppträdande förhindrades dock sprängningen.
Trots det att pannan var upphettad nära nog till glödhetta skyndade ban till densamma och, under det man sprutade vatten öfver hans händer, lyckades ban få upp säkerhetsventilen och ställa under den, så att ångan fick fritt lopp ut.
Och så var den faran förbi. Att ångpannan och maskinen blef något skadad af elden särskildt armaturen är tämligen klart.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Maj 1894
N:r 74

Ett pinsamt uppträde

ägde under pingstdagens högmässogudstjenst rum i domkyrkan. Årets nattvardsungdom begick då jämte en stor del af äldre församlingamedlemmar nattvarden och den högtidliga akten hade under orgelmusik och psalmsång tagit sin början. För altaret befann sig biskopen jämte församlinpgens tre andra prester.
Plötsligt ljöd genom templet framifrån koret ett vildt vrålande. Det upprepades gång på gång och blandades med en mängd meningslösa ord. Förfäran bemäktigade sig de närvarande. Folket begynte besinningelöst rusa mot utgångarne, förgätande all sans. Man knuffade och trampade hvarandra. Kvinnorna svimmade här och hvar. De vid altarrunden knäböjande barnen gjorde ansats att äfven rusa upp, och de tjenstförrättande prestmännen hörde upp med sitt utdelande af sakramentet.
Och skriken fortforo. Kyrkobetjeningen skyndade till. Vildt fäktande bland det flyende folket i koret stod en äldre man med vanvettets eld i sina ögon. Det var han som kom all denna förfäran åstad.
Man bemäktigade sig honom och under fortfarande meningslöst skrän lyckades man till sist få honom ut. Så småningom återstäldes lugnet, så att den afbrutna akten kunde fortsättas.
Mannen ifråga har periodvis lidit af religionsgalenskap. Nu bröt den ut helt plötsligt, efterlemnande ett hemskt minne hos dem, som varit vittne till utbrottet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Maj 1894
N:r 74

Pingsthelgen.

Sällan ha vi väl bjudits på ed sådan pingsthelg som den nu tilländagångna.
En sommarhelg, då man under ett par dagar får slå sig lös från dagens tunga och bekymmer, får naturligtvis sin prägel af vädret. Och det kunde då aldrig ha varit vackrare än i år. Man misstror i allmänhet våren, äfven om den kommer med sådana rika skänker af sol och värme som denna vår. Men hvad pingstaftonen lofvat, höllo de följande dagarne.
De blefvo vårens hittills varmaste. Ja, man kan gerna säga att de buro rötmånadens prägel. Solen strålade från en himmel utan moln, vinden var, när den fläktade, alldeles ljum, och midt på dagen kunde man notera ett par och tjugu grader öfver nollpunkten.
Också skyndade man allmänt ut ur de kvafva boningarna, ut i naturen. De mera makliga nöjde sig med att lustvandra på vår härliga strandpromenad eller i botaniska trädgården, som inbjuder på försommarens hela lockande skönhet.
Menu en mängd skyndade att skaka stadsdammet af sig och kuska ut på landet, och i stadens omgifningar — i Snäckgärdet, i Skolbetningen och ännu längre ut der det fans svalka i skog, voro lägrande helgfirande grupper med barn och blomma och matkorgar. Ena del föredrog att med lilla »Aina» göra en angenäm sjötur ut till Fridhem.
Pingstdagsmorgonen anlände Tjelvar hit, till sista plats fyld af resande, bland hvilka ej så få voro hvad man plägar kalla lustfarande. Samtidigt hitkom från Oskarshamn åvgaren »Borgholm» med ett 40-tal pingstresande ombord hvilka under dagens lopp och äfven en del af annandagen togo vår stads sevärdheter i betraktande. Borgholm afgick vämligen härifrån först på måndagen kl. 10 f. m.
Pingstaftonen öppnades paviljongen på allvar och många voro de, som under kvällens lopp der från verandorna pjöto af den härliga aftonen.
I öfrigt ha nöjena under helgen som sig bör, varit få och af stillsam art. På stadshotellet spelades söndagen, men den till måndagen annonserade föreställningen måste af brist på publik inställas, Konkurrensen med det härliga vädret var för svår, och man mkh ej förundra sig deröfver.
Helgen har sålunda efterlemnat ett oblandadt avgenämt intryck, om man undantager de par små obehagligheter, hvilka på ett par ställen inträffade, och hvarom vi ha att förmäla på annat ställe i dagens nummer.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Maj 1894
N:r 74

Fredagen den 18 Maj

från kl. 11 f. m. låter herr Herman Calissendorff genom offentlig auktion, som förrättas uti er i närheten af jernvägsstationen belägen lada, försälja: 1 brun 5 års sto; 2 tröskverk, hvaraf 1 från Näfvekvarn, 1 slåttermaskin, 3 vindmaskiner, 1 hackelse d:o; 1 omnibus, 1 kärra, flera arbetsvagnoar och kälkar, mullfösor, harfvar, plogar, foderbäckar, 1 decimalvåg m. m. Åt kände, vederhäftige inropare lemnas 3 månaders betalningsanstånd andra få betala kontant eller ställa nöjaktig säkerhet.
Visby i Maj 1894.
Auktionskammaren.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Maj 1894
N:r 74

Dödsfall Ernst Albert

Vår ende innerligt älskade son Ernst Albert, afled lycklig och fridfull å Slite torsdagen den 10 Maj kl. 6,30 e. m. en ålder af 5 år, 7 mån. och 25 dagar, djupt sörjd och saknad af oss, föräldrar, en liten syster, slägtingar och vänkrets.
Hermanna Pettersson, Albert Pettersson.
född Montelius.

Vi få möta den vi älskat,
Kalla lille Ernst vid namn,
Möta uti härligheten,
Den här rycktes ur vår famn.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Maj 1894
N:r 74

Dödsfall Kristina

Tillkännagitves att min ömt älskade maka Kristina stilla och fridfullt afled på Storungs i Lärbro den 12 Maj, i en ålder af 56 år och 13 dagar, djupt sörjd och saknad af mig och tvänne döttrar.
J. E. Fagerlund.
Slumra sött i grafvens frid,
hjertans kära mamma.
Ändad är din plågas tid,
släckt din lefnads flamma.
Tack för allt du ömma själ
kära maka, mor farväl.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Maj 1894
N:r 74

Dödsfall Nils Larsson

Att Gud behagat efter sitt allvisa råd hädankalla min älskade make f. husbonden Nils Larsson, som stilla afled vid Ringe i Hejnum den 129 Maj 1894 kl. 7 f. m. i en ålder af 79 år, 2 mån, och 2 dagar, sörjd och saknad af mig, barn och barnbarn, varder härmed slägt och deltsgande. vänner tillkännagifvet.
Sofia Maria Larsson.
Sv. ps. 455: 7, 8.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Maj 1894
N:r 74

Dödsfall Vendla

Att vår ömt älskade dotter Vendla efter ett kort men svårt lidande lugnt och stilla afled vid Bex i Hangvar söndagen den 13 Maj 1894 kl. 10 f. m. efter en lefnad af 14 år, 11 mån. och 20 dagar, djupt sörjd och innerligt saknad af föräldrar, syskon, slägt och vänner, ha vi härmed den sorgliga plikten tillkännagifva.
Hanna och Edvard Ahlberg.
Du var ett lån, så dyrt och hjertat våra att vi så snart dig måste lemna åter, vår lilla flicka, du var oss så kär, det efter dig så tomt, så tomt i hemmet är.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Maj 1894
N:r 74

This website is using cookies to improve the user-friendliness. You agree by using the website further.

Privacy policy